LAHOLMS TIDNING | ken, Han "hade på förhand utfäst "håll åt hustru och barn och han hade avstått hela boet'åt, hen- «ne. Allt var dock ännu inte « klärt! Man tvistade ”om 'under- stödets storlek; 'Det skulle ”an- passas efter hans nya inkoms- ter, Det fordrades att doktorn se personligen undertecknade ' vis- . sa handlingar och korrespon- densen med Kanada:tog lång tid, Som Rudén hade sökt sig hit till landet för att leva i: obemärkt- / "Ret tills det värsta pratet'still- nat, Förresten var schismen inte bara "enbart doktor fel, Hade det sagts. I varje fall hade paret icke haft" något intimare um- gänge sedan yngsta barnet kom vem, > ka +: . tilll Detta nade framkommit un- "der ' processen, Frum hade varit oå svartsjuk” och det hade hon an- Å ledning till, ty överläkaren var känd. för : «utpräglad levnadslust Ån och svaghet för kvinnor, ; inte é, minst vackra "sköterskor, . Han 3 - "hade samtidigt varit' mycket om- ; sJfyckt bland patienterna för sin Ån ighet,' " skämtsamhet = ”och Ak cklighet, Doktorinnan var av 4 mfera, allvarlig läggning... Mei Jätt hem hade hon vårdat väl och nu "skulle 'hon''själv : sköta y > både barn och "matlagning i i det Ä "Nilla hushållet, för att få tiden ; att gå isensamheten.: Lite" till- ” fällig hjälp. stod ju. :alltid: valt få . till groväysslorna:. förr ; | Flickan:'hette: Karin soch | Poj- "ken kallådes' Esse. : Det var en förkortning "av "Esaias, Doktor ”Rudén var mämligen en entusi-' tisk beundrare av Esaias Teg- — nérs diktning; kanske därför att . han kände 'en andlig frändskap ! . med den respektlöse skalden och biskopen. - Barnen hade aldrig Nu. hade - -Skilsmässoprogessen inletts. ' Doktorn hade "gett en ac advokat fullmakt ' att 'ordna sar sig: att lämna . ett årligt. under- : nt EE Sn varit. på - ”någön jordbruksgård förut och det gav anledning till många frågor, misstag och lus- tigheter. Deras. mamma — en benämning som. inte 'b d andra. Detta kunde komma fru Svensson "och" hennes pigor att förfasa sig, ty sånt var man inte van vid här på landet, medan bland ”lantfolket' — var : ofta o- rolig för vad de kunde råka ut för och det gav henne anled- ning. be Janne se noga efter dem när de var med honom — ty de höll sig mest till honom och det hade doktorinnan själv uppma- nat dem till.| Hon hade genast förstått att han "hade en viss po- lityr i tal och sätt, Och så såg han så trevlig ut. : Janne gjorde sitt bästa för Dt motsvara hennes förtroende, kom i'daglig kontakta. Balnen blev' allt mera 'fästa vid honom |" och "han fick hjälpa dem med både” det ena och andra då mam- man inte var med. | /— Tänker hon att iag "ska var ra "hennes barnpiga? muttrade han för sig själv. Men egentligen var han inte missnöid med rol- len; Han var nämligen inte o- känslig för doktorinnans person- liga behag.' Visserligen var hon inte uppseendeväckande vacker men "hon var frisk, välvårdad och välväxt och klädde sig på ett sätt som kom 'de kvinnliga formerna '. att framträda... Hon tycktes ha ett outtömligt” förråd ait av i dräkter” och hattar, vilket gav gårdens-'övriga kvinnfolk anledning till: oändliga utlägg- ningar. Och så gick" hon med tunna genomskinliga ” :silkes- strumpor. Ibland bar hon en så kort kjol att man såg benen upp ll knäna och mer till när hon satt "utanför stugan och "solade sig med det ena benet över' detvar mycket begåvad, "Det: hade ;se: börja.:skolan. - Modern, läste ,.: det gav anledning till rått skämt bland drängarna. Janne såg väl också på ”utställningen”, som karlarna uttryckte sig, men han diskuterade inte gärna fru Ru- dén' eller doktorinnan som hon mestadels titulerades, Ibland reste hon hem till resi- densstaden för att göra uppköp och, tala. med sin advokat." Då fick Janne skjutsa" henne till : | stationen. och hämta. henne när hon återvände, ' Han kände sig lätt uppeldad av hennes.närhet och hennes parfymerade doft där de satt bredvid varandra på trillan, De sam'alade' om? . varje= handa . alldagliga "ämnen, om barnen, och deras prat och på- hitt och om folket i gården. och bygden,” na ; Hon berättade att hennes far ; godsägare och hön var. in- mande” för Jantbruk, Hon gå husmoderskurs "och eå tid sköterska vid:ett lasarett. Ja, och så hade. hon blivit gift: Janme: sitt liv. Det var inte: mycket att tala om. Hon uttryckte sin be- undran över hans 'vetande : och han inte fått studera mera, Han skulle kunnat gå långt. ty: han fick - också. berätta. om: menade ' att. det var. skada att]. sned NA stod hon. Hon sade det helt lugnt : och övertygande. NJanne kunde inte undgå att känna sig smickrad och lite förälskad. Det hade han lätt för att bli. . Deras förtrolighet växte efter hånd som sommaren framskred. Det var alltiämt barnen som var främsta. förbindelselänken. Hon ville inte gäina släppa dem ur sikte "och ' som de "helst följde Janne var modern nödsaked att följa” efter, ' åtminstone" på lite avstånd. Men regniga dagar” höll de sig mest inie och Janne haä- de”. också sysselsättningar - där barnen 'inte lämpligtvis" kunde vara med. De fick inte komma 'i närheten av slåttermaskiner och inte" åka på stora” hölass. "men när..' Janne - hämtade grönfoder fick de ligga i det färska doftah- de gräset eller Erönhavren, ” "I På: eftermiddagarna. vid vac! kert väder bjöd fru Svensson på kaffe i en berså i "gårdens stora trädgård, '! Janne och fru Rudén hade "alltid. mycket att resonera om. De hade gemensämma be- kanta i staden och båda var in-, trésserade ' och > "politik! "Janne ' lekte .med barnen"; De” 'tumlade". "om "på gräsmattan; lekte. blindböck" och kastade” Fru Rudén” såg längtansfullt efter 'dem.- "Ibland kunde" hoön”inte” ;motstå lusten att. vara” med, se Jag, behö er å ; "också rö- ; hon ade kommit den 1 juni och. "hon skulle stanna till den 24 augusti, ty”då skulle Es- hon förstått med detsamma, på- i världshändelser |" YYYTYYTTFErPer N ET TYYLYYYYYYYTYTYTTTTFF SL med " honom UWider regniga da gar då man inte kunde Vara ute men i bland då det var torrt vä- der satt de' med boken i: träd. gården. Esse tröttnade snart -på läsningen. ' Det. var roligare att jaga fjärilar eller se efter vad Janne hade för. sig. Då fördju- pade sig doktorinnan i någon roman. Av sådana hade hon: ett rikligt lager på - olika Språk, mest franska och engelska, -- var nyttiga, menade hon, både därför att-de unpövade språk- kunskaperria 7 och: för "att" .de räckte längre eftersom mar in-- te läste" lika fort på 'det;främ- mande: språket som; på svenska. En kväll "kom hon att tala med Janne om böcker 'och" ro- manläsning. De 'satt på eh bänk utanför ' "flygeln + sedan "barnen Han rökte en pipa att skrämma” bort myggen” och hon” 'hade” tänt en” cigarret samnmå nyttiga" 'sytte” Er kvinha som rökte ' var "mågot sällsamt här på landet. men hon ' var ju stadsbo och de hade'sina' "seder SR — En del har jag förstås läst, sade han: Men det har nog mest varit pigromaner; :" Det" "fanns gott om” sådana: på "regementet. Och där hade man god. tid, För. resten läste man tidni ISABBAT UTAN MÅL? a Den som vandrar utan mål tvekar vid ett' vägskäl Till sist väljer han den Väg, som ser be- kvämast ut eller som kan anta- gas ha någon sinnenas njutning i beredskap; Detta kan Vara be- tecknande för mången männis- kas sätt att vandra sin livsväg. Hon -utbildar sin egen livsfilo- sofi,. som bär ”låt gå”-prägeln, Samvetet talar icke längre med tydlig röst. Ondska och synd få e | ohämmade utöva sin makt, som söker draga 'alla under sitt her- ravälde, Det är detta Jesus tänz ker på, när han talar om Pyär gens som leder till fördärvet”, Han har så mycket mera anled- ning ätt varna för den, eftersom han 'ser.så många" gå fram på den: Måste du räknas med bland de” många, som gå mot fördär- vet? Tv redan det att vandra u- tan mål. ”utan någon av rätt och venhet' bestämd ' levnadsprincip, i lär ett fördärv. Vi har ju därmed visat, att vi räkna? Kristus för ingenting." Hans strävan att rädda våra själar "undan '€vigt fördärv förmår vi icke äppskatta. Hans : | maning att ”gå' in genom den "I trånga” porten” blir obegriplig för oss, när vi aldrig lärt oss att Vvämpa för en god'sak. Vi hä en förkänsla av att den trånga por- ten och den smala vägen kräva | >. offer och ST och. då” vilja vi. STANKAR icke vara tded.' Vi tycka ju om att vandra utan mål och att slå - bort alla' tankar på evigt för-- därv, Eller ock bita vi oss fast i den föreställningen, att talet om det eviga fördärvet är bara ett skrämskott, . Men besluta vi oss för att så in : genom "den trånga porten : och vandra den smala vägen, då . betyder det, att vi insett, att det a värdefullaste i vet är att ha ett bestämt mål, som till varje pris måste uppnås. Detta mål ” heter det eviga livet, Medan vi vandra mot detta, blir det värt livs strävan att söka skapa nå- got ' bestående, något som kan föras med ut ur tiden. Vi äro klart medvetria om att intet i de synliga tingens värld kan göras till evighetsskatter, eftersom allt det där är förgänglighet. Därför s måste vi inrikta oss på goda gärningar,” ”Elorda med Kristus- sinne, väl vetande, att gärning. > en är dömd att en gång försvin= na, men att andan, sinnelaget i vilket "vi. handlat, skall bestå Inför. Gud, > 'Den ständiga kontakten med Kristus, återsveglad i verk och ord, skall hjälpa oss både att finna den. smala vägen 'och att ' vinna målet,” som är. frälsalng & Matt. T: mn - lers. och Triumt, pigromaner? d '.— Nej, där. var förstås en del anr t också, "Gösta Berlings sar. ga, "Starbäcks historiska" röma- ner; De :tre 'musketörer Greven" av Monte Christo. A ar och: ror H . Som: motto på en Hiten bok . . Ordklyverier, av dr Robert Geete, | står följande latinska sats: Nomi- na si nescis, perit et cognito re« s rum: Om du inte känner . föremå- Jens namn, går även din-kunskap oo. "om föremålen förlorad”. Envar av oss har väl märkt, att | ” + intresset för" mötande företeelser " och föremål först blir verkligt le- vande, när vi fått känned om ' - Ett ordkåseri NILS . EJ. deras rätta namn.” Blomman” på - marken kan tilldra 'sig vår upp- 'senterade för varandra. Och kän- nedom om ett ords ursprung ökar fo od sin tur intresset för ordet själv. "Beträffande de ord som ingår i rubriken här ovan, 'så tillhör de. - ju den ordgrupp som står oss all. .', ra närmast. De första ord vi stam- : mar fram här i världen," ma-ma och pa-pa (rättare kanske baba) hör till de enklast byggda och än- . då har de en innehållsmättad be- - ”tydelse. Kanske vågar man anta att dessa ljud var de allra första mänskliga ordförsöken, Ett är 'sä. kert att'man. redan i uräldsta för- kristna religioner 'gav åt den alst- " rande, "födande gudomen namn som minde om vårt första stam- mande 'ma-ma. ' Thonias'' Mann skriver: ”Modern heter väl Rin-” :. mah, ”mäktig härskarinna”. Men " vad heter hon i innerligare ögon; , blick? ”Mamma”, ”Mami”, så kallade "man henne > Den tidiga ” fötter. vid hennes bröst, 'så som jollras på jorden i alla tider. Rö- märksamhet, men intresset blir vi- - da'störré när vi så att säga är pre» ? mänskligheten jollrar vid hennes + fn > Det gagda svenska ordet hustru & går: tillbaka till gudinnan Freja vi alla har jollrat, så som det skall eller Fröja, medan brudgum har samma stam som, ordet gumma " rande symbol för mänsklighetens | -. av : HOLMQUIST ; od amma är i varje fall bland de också hos romarna detta 'pa-pa beteckna barnmat, välling och dy- > hem, Althem m. fl. Cen De: bägge orden syste . Me bror kan vi också söka över lati- ""ljud!” Ja, tidlösa Yjud; på d mänsklighetens enhet, r enhet. delta barnslighetens t tdöa uppfattningen grundar vi ju här appkomsten av vårt orå Mamma, De" bägge" orden pappa och "3 äldsta och återfinns överallt, även om de genom tiderna och i de oli- ka språken stundom växlat form och betydelse, - Sålunda ger en sydamerikansk dialekt betydelsen ”mamma” åt ordet pappai och ”georgiskan' i Kaukasus Jåter mamma betyda pappa. För res- ten känner vi ju från vårt eget språk att många dialekter ger . namnet papp åt det som på latin heter mamma, - ”modersbröstet”. Därtill ansluter sig den verbet appa i betydelsen dia. . Pp ÅR ma-ma och ba-ba (paj pa) "kan hänföras till modern är sä- : kert, men hur har pappa kommit "att bli pappa i vår betydelse? Låt '. 088 försöka en teori, Vi går till la- . tinet, varifrån vi med förmedling av franskan, fått in orden i vårt språk, Naturligtvis är de första :'.'ordförsöken hos barnet att hän- föra till hungerkänslari;' en bön om mat. 'Ma-ma, ba-ba 'är de Iät- « taste orden, de'som barnet an: vänder så länge det får sin näring från moderns”bröst. När det så ; |tillväxt i'ålder och styrka, formar . [ig dot 'mera explosiva och tyngre I Ursprungligast a av. alla ord ' är papa söm förtfarande avser mat: mu-ma, ”en rörande symbol föri Nu är inte längre ma-ma ensam etta barmslighetens tidlösa ljudf”” matkällan, nu kan barnet börja .Jöta välling och gröt, Därför fick aj MAMA SANNA ANSMAMASANAASAMADAMMAMADARAASASAAAAAAMDAAMA, likt, nl "Marcus Terentius Varro, en av de mera framstående historie- och kulturskildrarna, som levde under århundradet närmast före Kristi födelse, har följande tras ”Buas et papas jetunt infantes” = barnen hämtäde dryck och "mat. Italiens- kan har ännu i dag barrnispråkets pa-pa för barnmat, Så småning- om kom mateis benämning att överflyttas på den. huvudsaklige anskaffaren, och så kom den man-. lige ledamoten i äktenskapet att bära namnet papa, Som sedan hos 033, då vi i slutet av 1600-talet fick i in ordet, blev pappa. '. Dessa båda, mamma och pap- pa, förde dock länge en begrän- sad tillvaro, det tog många årtion- den, innan , de "från det ' högsta samhällsskiktet spred sig Hill 'en större allmänhet, + "=" > FADER OCH MODER - ': Fader och moder var våra äldsta kända inhemska benämnin- gar på våra dagars upphov. En indoeuropeisk stam, pa är roten till det gammalgermanska fathar som blev vårt fader. 0. 1888 skrev Geete att ordet moder. trotsat alla toleniven) ör: ieller 'söka' sig fram till den indo: europeiska -roten. läter. sig, nog . göra även” här. Protessor Hell- quist framlägger i Svensk" Bty mo: "logisk. Ordbok ordets ursprung efter den linjen. Från fornsvens- ka modhir över sanskrits ma: ” tår till ur-roten ma. hemrord. Tyskarna har ju Hei- meat'='hembygd, men att vara hemma med liknande ord söm vi och engelsmännen. det kan i in: get annat "folk. Hem är ett gåm- malt gott fornsvenskt ord, som vi ; känner i igen från. Vifelhem, Gud: Närmast kan vi härleda: ordet från: det. gotiska haims , =- by, i boningsort. I forntiden hade ä även d Sverige ordet en-vidsträcktare bemärkelse, och än i dag ger vi det 'en sådan; då "vi säger ”hem ytterligare ' vidgade: betydelsen Pyärld”: är steget. inte "långt. Det vg isländska Heimskringla SYSKONEN « : nets sorror och frater tillbaka till'en' mångtusenårig indoeéuro- peisk'rot. Sanskrit, '; detta gamla. 4 indiska språk; talar om sunu och nutida son och dotter. +: 2" ;'" Ordet barn hänför sig: till ett konstruerat :: indoeuropeiskt ord bhorrio £ till verbet ”bära föda.-Detta verb ”bära”. används på sina håll än i'dag i fråga om kor. Ett dalskt; ord bornke be: HUSTRUN Det ' specifikt, svenska : ordet hustru har ju. ofta uppfällats & som " en ” sammansättning med ning som' dock berövas oss. av etymologerna; Ordet här rt från ett gaminalt lågtyskt ord med betydelsen husfru, besläktat i sin tur med det fornsvenska husfröa och gudinnenamnet Freja, Frö- ja: Hustru kallades här övan spe- cifikt svenskt och så är det, i den av oss brukade betydelsen. Ordet förekommer . visserligen även i dänskt-norskt' språk, men har där mera betydelsen. gemål. Sålunda | frågade mig en gång en norsk | vän: Varför "kallar ni ”deres kone” med ett så högtidligt namn "som hustru, är hon så förnära?” > DEN VANSLÄKTADE + st vol KÄRINGEN 7 | "Ibland räkar orden ut för be- tydelseförskjutningar, Ett ord som kiäring har numera, ingen sär: deles vacker. klang. Och "ändå är ordet från början i inget annat än den feminina formen av ordet karl, alldeles på sanuna sätt som ÄRR Po FILE ARA AAA AAMAAADAAADNADSAADIMAAAAD - | samt dessutom” : männen - de enda som'-äger- ett — Men på folkhögskolan öre- ”. 'och:'”hustru”, , sedermera. kom" kaerling att beteckna ”äldre kvinna”, eller .”gumma”;” vilker sismämnda är att hänföra. dels till det "”gumme”, som vi” återfinn i brudgum: dels". (enligt - Hells, sz: guist). till -e i fornsvenskt: ”godh. 'modlier? i lormor,'. farmor; et ännu brukliga gudmoder eller, ' som! tals) förvandlat det, gu'mor.'” >] vissa landsändar har dock'o det käring kvar. både klang och mest "ursprungliga formen "kvar. lévér det i den 3. köa a Sr är r där den gifta ktinnan:till skillnad från! skalla - till Stockholm". eller "hem till 7 Sverige”. .' Därifrån : och" till den : duhitar;' där återfinner. vi våra ”» datt ”slå bataljon” på da ordkäg ”köllo” som är flickan. samt” den: ogifta ”gambkö kulla”, ot Käringen var; ursprung gen: dei femininé formen för karl och be” " tydde alltså kori och golt histrit,' | men har under tidernas: lopp fåtg ” ”tro”. En nog .så ideell uppfatt- be "När. "mannen dör ger hustrun blir änka” och Vd on vänt ' förhållande mannen. ling. "Att dessa båda substa i härstammar ur ett adjektiv är kal h Karlfeldt. Och 'de är de vackra< hade en del så" lästes "det dikter. Å Fröding, och Tegnér” och .Vild- marken"; och" kärleksvisor. "av, ste jag vet: Sven,. agronomen, icker som jag fick |. också ' ott par av "Gif Jo, de ar. bra, Ja: och så har jag läst Den il siste, athenaren av Viktor, Ryd. berg, Den fick jag 1 låna? av Pros- sedan”; -eiterade: hon. kommenderäde” pros Men det var intressant om. den: tidens leverne; nd Tyckte: ni "inte: synd om Kr: santeus och Hermione? 7 : hon: Det är ' så. iktet? Då går. miste: . om livets största njut- ningar. Tänk" vad. karlarna har, Det var | Å övigt. Kan inte jag också få sä | det. bra Då har bara" att välja ma s svt Det är inte' alla som ; får Vv den, de helst vill ha, . i » Det kan vara sant, Men nu har vi kommit bort från böcker= ' . "na. Kom med, in så ska vi så om jag inte har hågon bok & som kan Vara av Äntresse.' De samtalade” ', lågt för, att' inte: väcka barnen som sov 1 rummet; intill, Men tas | så kom hon att tänka på att det kunde . bli skvaller för. ätt. han hos I henne; sånt” på vit nycketl sade: hon, - - ne ': Han log ett hastigt avskéd ed > en "bokpacke urider armen, .j. De hade börjat dua varandra, En dag vid ett av de tedvanli- | 88” kafférepen” sade, fru Rudén: <>" ”— Här är det Janné hit och ic man hör aldrig annat, Ska jag ensam säga herr Isaks. son? Det tycker jag är, gräsligt EN Ti vo ; Banvakten.. Storm. hade: åtla minderåriga barn att försöria == han: tog' det. med Jjämnmod och gladde sig mycket "åt barnbidras . oc gen. En dag när en järnvägsraan - var på besök i trakten råkade han Storm vid säghocken och slog sig 1 samspråk med honom <= mest > rörande 'Storms barnaskara;- LT Jaa, 83, järnvägspampen im: sist — Storm har nog en siktat duktig hustry hän; Och ÅN Ja, så Btorm- sävligt — men en borde nästan ha en till, samheten likaså . och "tidigare! uppmärksammats Er rättaren; När bånken fyllde 65 V Sam har fått sin märkliga" billnkrg. arbetet här lovats, spar- ee: . Hishults Sparbank, som i år fyller 75 år - haft en ”pennans” karl i ledningen, ec: 'O. Nilsson, bygdebe- f-LT:— har" under lång tid år 1949 skrev CO; Nilsson ee” ske mindre allmänt känt.' Enka, , I såsom” ordet tidigare ståvades, är .:s det fornsvenska adjektivet enka i I betydelsen ”ensam”;-.”enstaka?; |”enda”, Ännu så sent som, 1758 er I skriver Jonas Petter Bergius in | "Stockholm" för / 2007år sedan”, ” följande: +." utom allenast S:ia'”? Clara kloster och S:ta Marias kyr- ka med några euka hus däro kring”... + ku 2 - Även om jag långt från avsett lor," som står uppställda inom (amiljeordens område. hoppas jag -;' ändå ba fäst uppmärksamheten på + 'några av de intressanta ord som används i inom familjen. Från bar-, nels jollrande ma-ma till den mol "MA Slillnad Jag tälja 1. raderna få. Om, nutid 1. Hishult, och hur det var då, Och korna de lämnade titet. i pyttan, : "Vid. osande lyktan höll slagan sin' dans. De. arme måne en gång ju " Nu. -välskötta.. > tegar, osa bröd giva no . Se 'sädestut vaja på Där. grodorna kväkte i. morgonens stund. Och välbyggda gårdar ha elektriskt ske n äkärens "värd. Då "dagar ”"förfröté för "Nu, 'ringes han up: -Att erhålla lån, "det faller sig lätt . är äng = och, räntan. är "Och spararen bliver så glader och pigg, Ej brödet det räckte, för åkern var ringa. Och pengar, ja. :pengan det. hade de inga. Av mjölken man kunde. ej fullt draga: nyttan.” - | : Nu knappast man minnes, att en Bång den fanns a klubbade: bort." Nu ha, de' ett hem, både Präktigt och stort;?f De barbrända backar; nu plantats med skog. De stenfyllda åkrar ha rensats från sten, : p och är fort på vår gård, - t : : vär sedlar förvandlats vår sjarade” slant " > De fås utav Banken, vid önskan kontant. > För han slipper bekymren att ge sig på vigg.” ” graven, atapplande. gumman. - AAMMAMAAAAMAAARA AAA SA AMKASADARARDA. AAAAA RUNKA AR mln Enan an AROR MMADADARAAS
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.