Yrry y Yvv YYTYSYEVYEYYYYTEYV YyvvvvtYYYNYVYVYYS vereyryveryrvY Yt? rryv vinges, fiskgjusen, "cirklar, stvtos på sned. Det” brutia bahde « ka, — LAHOLMS TIDNING: 4 gonstans' Jängt, längt borta, i etta Tidigt. om morgonen flammar hela österhimmelen 1. rött. 'De röda flammorna stiger i tungor mot den blå himlen. Skogen fär- gas rödgrön, gräset får en dun- kelrosafärg som förbryllar: Och vattnet — som om det vore blan- I dat med blod. Man tycker att det suger och drar en till-sig då man ser ner i det. Men det röda varar para en kort stund, tills solca nunnit stiga högt nog. Då färgas allt om 1 gyllene guld, en varm och mild färg som gör gagen lika alla ändra. . . s ungar "blivit så stora att de sitter uppkretace på bokanten och med sina väl- diga kritstänk smutsar de ner de mörkade grenarna och hela mark- . ytan nedanför boet. Nu har fisk- gjusarna bråda dagar. "Ungarna tycks kunna: äter obegränsade . mängder. De eliter i sig en ”stor fisk på en enda kort liten stund. Tidigt är Storvinge ute på jakt. Han seglar. på spända vingar i glidflykt 'högt' uppe. Som tränade han sin flygförmåga i "inhan "den egentliga . Jakten, skalle”, "börja. indersidan på. fågeln Han liksom ' leker lyser klart. a flygplan, .' låter”. "den : obetydliga morgonvinden.” föra Big I väldiga Nea Han ser årigt bort där 'skogen övergår 1 slätt, Han, "ser också mot solen äär skogarna är mils3- vida. Röda" lyser deras löv" och och barr' här uppefrän. Men nu « är de tid till Jakt. Nu ska snart "gäddan stå och sola sig högt uppe I vattnet, och abborren bör- Jar jaga siklöja och mört, Fisk- gjusen :sänker sig. Inte så längt '. från vattenbrynet ställer han sig stilla 1 'luften, med liksom lyft "kropp och sakta pendlande ving- ar. Då han" ingenting ser I vatt- net tar hån någa tunga” vingstag för att sedan, stå, r stilla, flykt £å ett nytt ställe," "Huvudet ;” huvudet glänser; ' ögonen” är. mör- Skarpa,-: Näbben . rovgirist böjd. Han, är.en farlig” mötstän- dare för flekon ir sjön, - » Det ”bynes 'vara "ont om "uppe I vattenbrynet” deniia, nåde: "gon. Hemma I' boet, väntar JNgar- na .på mat:. Storyinge”, flyger nt med stranden och står" stilla; spar nande med-jämna: mellanrum, + Det är då han, får” syn påven sig framåt i vattnet, En gäddas mörka rygstavla. Blixtsnabbt slår Storvinge. Icte förrän klorna redan sitter i gäd- dans rygg och vingarna fre; tiskt piskar: för att kunna lyfta, förstår Storvinge att han denna gång gett sig på en förstor fisk. Det var. gammelgäddan som gått upp i ytvattnet och plockat till sig småfisk. Med sitt jätte- gapehar hon gått här och skyf- flat in. hela morgonen. Det är Ute på den stora ön har Stor- se striden liv, eller död” fisk. Någonting” som Pp ötsligt” T så pass riklig att'det! lönar "sig. Na känner'hon den häftiga sve- dan i ryggen, men hon är kraftig och bedövas inte helt av det kraf- tiga. nedslaget. Ilsket börjar hon skjuta fart. Eftersom fägeln näs- tan lyfter henne ur vattnet strä- var hon neråt: Hon vill till dju- pet... ve EO TR Storvinge- piskar med - sina vingar så att vattnet stänker. Han: vet att han måste” hinära fisken för att gå ner så' han blir de sig äter och åter för att hind- ra gäddan att gå till djupet. Helt automatiskt. strider dessa stora varelser om herraväldet. Var och en av dem har sitt rike att leva "de vägrar . båda: att. släppa kontakt med sina riken, de vet att det inte går att resignera, då vähtar bara döden, . "Solen har stigit högt på him- fen Det” är varmt. Långt efter dar gammelgäddan forsar. fram visår kårar i vattnet var de kom- god kost då småfisken bara Fr " "Storvinges död mit ifrån. Nu är de mitt ute il sjön. ' Skogvaktaren som ' varit borta” "vid Norrfallet blir varse det. underliga som sker ute på sjön.” Han står , med. händerna skugg: vande; "för ögonen "och ser vad som. håller på att ske. Han vet. med ens att äetta är den verkliga .-storgäddan. . « Storvinge'-slär. och piskar fö i gäves? ; Har” tröttnar innan gäd- dan. ngärna rör sig allt tyng- re, Näbben är halvöppen. ”Gammelgäddans skräck försvunnit. Nu har hon: betagits. har Ännu ser man var gammelgäd- dan drar fram med sin underliga börda på-rTyggen. "Vattnet -kokar och lever. Men allt. djupare dras fågeln. Skogvaktaren ser, att stri- den är slut. Storvinge tog sig verkligen vatten ' över huvudet. Nu får fiskgjushonan" själv fost- ra upp "de glupande ungarna, I ett par dagar drar gammel- gäddan omkring med fågeln på sin rygg. Hon kan inte bli kvitt den. Hon kan ingenting fånga, 4 matväg. Tröttkörd fortsätter hor : att fara runt i vattnet för att be- fria sig, Nu är fågeln tyst och stilla. Hänger halvt utmed den väldiga gäddsidan.. Det har slutat blöda ur gäddans rygg. : ' Men den tredje dagen kommer gammelgäddan in bland de stora vassarna borta vid skogvakta- rens, Fågeln hänger ”uppde slå- pande vingarna i vassträna. Det drar och smärtar. i gäddryggen. Mcen med ursinnig kraft. ränner gammelgäddan runt i vassen och till sist flagar köttet från hennes våt, Då är Storvinge gäld. Då kan. ingenting lähgre rädda not av vrede,;.Vem är det som inte Il rygg och "klorna släpper Usitt nom. Hade han nu kunnat släppa - krampaktiga grepp, När gam- med sina klor, men de ar "2 Dm 2 Ön melgäddan "blir fri går: hon ut gravda i gäddans rygg att i på djupet och ställer” sig i en vinge inte förmår dra dem sto sig , Gammelgäddan har börjat bli rädd. Detta är något vidunderligt som 'hänt. "Trots att hon strävar neråt mot ibland halvt ur vattnet, Då Storkäft ett häftigt tag . med stjärten som nästan stjälper” fisk- gjusen runt i luften. Så 'har. hon åter vatten omkring sig och fisk- gjusen hat fullt sjäå med att iör- söka” hindra henne från att, dra honom 'ner i "wattnét. s DD. Småfiskarha” flyr åk: äckslagha där. detta” ekipage. störtar 'fråin. Nu har gämmelgäddan glömt all skar, inget! högre än” att" komma” fri från "gäddan. -Men> nu gäljer Detta ”är "det värsta. "gammel -gäddan. hittills varit med om, Hon -hör) de, 'susande : vingslagen . och märker skuggan och, känner své- äan: ur ryggen, +Fiskgh sen bara | förnimmer hur vingar liksom kramp,' men ändå "rör för « sStorvinge sön-)' : Ingcar. wv ahlén. - släpper: :greppet om "hennes ryg| Hon skär allt kraftigare tag i våttnet, pressar sig - hela: tiden neråt! Hon: märker att hon inte lyftes tr sitt våta element längre. . Borta vid "Alkobben händer det. hölja mitt i sjön och där står hon i flera dagar som död, Men ögo- nen glor rakt. ut i det mörka Inte ens fiskar som sim- : vattnet. djupet ”lyftes hon Kran NNE AN mar ganska nära henne bryr hon slår > - sig om. Ryggen har infiammerats och hon mår 'inte' bra. Hon är nära att själv. duka "Under, men så en dag har vändningen kom- mit. Hon börjar åter” få HvsIust och den "morgonen går hon vå jakt och då är hon farlig - också Skogvaktaren ser hur;fiskgjusen | för, sitt eget släkte, Hon slukar för ' ett ögonblick inte orkar. mer. Gäddan drar” ner den fjäderkläd- da fågem, Vattnet: forsar om den ” Men. ini det åista Jämpar & Stor- vinge. Med' kraftiga vingsläg, av döden» Pressade, : lyfter. han Big n en gång, ur vattnet så mycket kommer ovanför våt- tenbrynet. Men där gör gammei- gäddan en g. kastring. Den störa fågeln faller” på sidan, Vatt- net , forsat ursinnigt för. de. pis- kande vingslagen. så "drag plöts« fig: tagern ' helt "under vatten. ållt "hon kommer -över. En gan- skå stor andunge får "hon tag vå uppe i ”ytvattnet, Hon skyr ingen- ting förrän magen är "sprängfylla oo av mat: Då går. hon åter; ut på djupvattnet och ställer, sig: . Men”; nu är det liv Hehinés " Fiskgjushonän har bråda: sd gar. Hon far' ständigt över vatt- net och söker mat. .Hön drar hem mycket "till de störa ungarna där nu fjädrarna börjär ; De sitter där som Fr mar. och ”slukår allt som 'modera drar till boet.: Med sina. kraftiga ken. och sväljer. Mätta ' blir de, tuppkretade på 'en stake; med stor bröstkräva och blinkande ögon. ) Men de växer. .«<; ot En dag lämnar en av ungarna boet. Med några tunga vingslag reser han till ett" grannträd och sitter "där klippande med. vingar- na och utsande -fjäderskruden. " . Boets vassbädd är. nu helt spo- lierad. Grästorvor. som murats in mellan kraftiga grenar har smu- lats sönder 'i torkan. Det gliser luft ; rakt genom . bohälan! Men ungarna sitter nu på” grenar och flyttar sig från träd till träd. ": Och en morgon är de alla uppe över -sjön och träningsflyger. I vida cirklar; på väldiga ' vingar, glider de runt, Honan håller sig hos . dem, : Hon reflekterar, inte över. vart Storvinge tagit. vägen. Han ligger, nere i vassen och älen har hälsat på'i den döda fågel- kroppen och. kalasat. på köttet. Storvinge ska aldrig mer flyga omkring över sjön. Han har i'sin glupskhet fikat, efter. för ' stort stycke. Han är död och borta — till nästa år får fiskgjushonan bosätta sig. här med en ny hane. Nu jagar fiskgjusungarna själ- näbbar .sliter de. fiskarna' 1 stygs va; De står på fladdrande : vingar och. stirrar ner imot sjöytan! DÅ och då gör de ett, slag, kastar sig ner. mot vattenytan och fångar en fisk. Är den inte för stor tär de : den. med, ena ' klon, tar "den över ryggen "och för. den i krop pens riktning in över, land där de sedan kalasar på den, f.ö "Fiskgjusarna och hägrarna gör ont vid fisken 'dessä" dagar. Hä- gerkolonins ungar har också bli- vit flygga. Vid alla stränder står det hägrar och fiskar 1 grunad- vattnet: Deras' svarta ben gliser 1 vattnet. De kraftiga näbbarna som sylar, mot vattenytan. ftt hugg och där. har en, ganska' bra abborre, lämnat sitt våta element och dras uppåt: stranden där det kalasas; : Men sjön. är rik vå fisk. Varje vår Jeker gäddan följd av .ab- borren,. På djupet. går braxen och rotar. Sutare. finns' här . också. Mörten är talrik ' men” ganska småväxt, Alen håller sig helst i dyiga "områden. Slingrar' sig iväg genoni vattnet och får under de första höstrånaderna oro i krop- pen och vill iväg för att leka nå- avlägset hav., ” 2 . Oro! drabbar också Hlökgjusar. redan I september då det är' glasklara dagar med svag sol. "och. kalla nätter då frosten +. börjar rita, sina tecken, Fiskgju- satna arar' allt" högre och högre” upp. i rymden. Och en dag -atyr' de, bort från Oxhultssjön för” ätt över iden, kalla vintern, bon i » Fisken slipper en vär fiendö, Meh ”hägrarna håller gig: kvar: ä Mycket längre." Men' en del av” dem drar ut i små åar och bäckar > så sin rom, Hägrarna njuter av lax rom, öch kan de som ombyte få en lagom stor jax säger det viss håller sig hela: tiden några” häg- | far. De ärar från vik till vik och ' mål., De "är nästan bofasta,- Send dast under mycket. kalla vintra: ärar de sig neråt södra Euro É När isen lägger sin brygga över Men då; går de upp i forsande; ? bäckar där de "alltid" har' goda; jaktmarker. Fisken" söker sig of- = Hg 3 j HÅ fäder ik. ÅV [aa Sa [oe Ei 7 jobs] klälr lä elk]e Må izbalcin[öfsalsto Aa TI RVAISTAl ATI LACK ulslelslalv oe af ella Feladw[r Bad slria: PIRVATKÄTTI TiLAT 3 LILLAN LEFALA Mög sSrI0ER Ive ls i slolmf. i FRÖKEN : ELIN PERSSON. FE 59, "Skottorp heter veckans ' "pristagare i storkorstävlinger: Vis presen terar, sh ; Tävlingssvaren var många och. vi: noterar tacksamt det stora : ch; - lösningarna till. den" vill vi-ha på - redaktionen lingsbrevet med : det intresset för ' storkorsserien. | vanliga” ”Storkors””Lycka tillt $ EN AV LkOIBS SÖN pa f4Lel SV VÄN. DES Faro- |, JERAFET än RING [304 NY VFL FFL EL SKY TESS DEE E LEA TREE EEE RE LEEKLAD ys - pen. AVATAR Fas [VIRKE VIHISIG Fan där. laxen går upp för att lägga ' ” s orsäoken de den 19 november 1054 --- Kika /
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.