, I! 4 rv " Mötvinden; ” har fått släppa li Eh . benen ' oj ”är'det j - ännu är: Hiten och ännu" bara, här | Instinkten att dita till Det: fn mycket oför fsett :som Tänder. . ” hah behöv frosten bitit” 1 äpplena ock gjort nar träden, - "Vallarnas ocker "Ijusare i färgto- DM blir « Stormar." "ganska" . ofta. rörd, jön mullrande och upp- Fiskmåsarna vilar örn rden men sliter hårt « Eä. svit Jek, som” de "tröttna! på: Fågel tor. Djuren har: fött utgkunar. Mer” ännu Bäriska små” harungar 'nen.: «Det. ”alärig tyck par. decimeter. länga, Ug :kropp / och" lusti öron: Av: de sexton” bära: sju" 1 Nvét. » med" gäng: gt > Vippande uhgarnä> Mer än" hälften vet” till, En har- 8 Med, mer än de långa ch dem fina hörseln, - Nu [a inte så mycket då nan .. Men” de, första. harungarna. är stora. Där är: bara två kvar: Men" de är nästan fullväxtå. hela - tiden varit. före de andra" ungarna; bi höver. bara: Brovn, i ska” han! varä:större ”Hån hånler sig gärna I slyet på klöveråketn: Hela somnitaren "när han" sökt skydg därinne.” Utanför har” det" ju: funnits Men nu: börjar han; längta Så : smått) längre: ut. 'Klövern är. litet rattnig. Inte så att. den: Inte dugen," men "Tott: har: dT alla fal smakat på trädens bark och läng- far Jbfand- efter omväxling. I di eten.” . Tott så "ökar. sin', växla j dag ” kommer hösten Nere på vildapelträdet är äpplena redan ganska. störa, Nästan så. stora > "som. de bli "hänga ifred ända till. bortemot jul; Då kan. "det: hända att ko: gens” fåglar. förser sig" ay- dem när snön ligger. meterdjup. "och ingen nat finns att få. Då har dem härda. scm stenar, men för -' kraftiga" fågelnäbbar finns det alltid möjligheter. '» Ute på mossen "står irrblossen vita och vajande.- De små. "talar-, na: "verkar ännu mer förkrympta. ofta "hänger molnen lägt och ett piskande regn häller på i ett bar , dagar. - Tott är inte rädd ör reguet. Han ligger fen lega under något tätt träd och låter: det droppa i pälsen. Den har redan blivit kraf- tigare och” tjockare. "Han. är .ock- så vid gott hull och han fryser inte, Snart ska vita. stänk - här och. var. bereda honom "för "ätt - ändra färg så an inte” syn: dern; Men ingen äv "dem känner igen den andre. -Hon, är en: hare vem! som - helst.” Det är; en: tidig morgon. med duggande regn. Han springer 'ett. par .rundör ”runtora henne, Sätter. sig upp och klipper "med" öroneri., Hon "släpper honom . Inte inpå sig. Springer. undan ett . stycke! och "ger på "honom... Han "slår "med bakbenen mot: marken. . Tycker ihte' om att nägon, annan hare inkräktat "på hans/område. . Och: till sist. lägger- Längöra -ut; Med Krftiga språng går hon "över niossen och vidare ner mot ån," Därnere .brukar hon: mumsa på 'buskarnas bark, . Hon. lever mer i skogeil än på fälten, - Då hon .spfinger neråt mossen ” kan man:se- att .hennes päls; rev - 'dån börjat bli vitaktig: Hon: Ber ut, som ort höp vore gammal och 1 den at . gråhaårig. : Tott. ser 2 längt efter;s henne. Och hela tiden > finns den- na -ängtån efter skogen hos" hör nom..', pa” den. Han sträcker själv ute Tar" "samma ' väg söm Långt 2 rätt över mossen där de vita bloäsen vajär omkring honom. :" Ute: på mössen har Sissu, tjä dern hållit på med att äta hji ron- som redan fått en knäpp” av äg |årets första frost: Tott kommer fort, han känner sig rädd och vil komma fort över till den andra sidan: av mössen, och han 'mär- ker aldrig Sissu förrän, tjädern lyfter.” med ' dånande . vingslag. Tott. blir 'dödsförskräckt. Han mot 'jordeén, Sissu är "redan ända Lt borta. vid grusvägen där han” tar Mark, innan Tott. ens hunnit vän- och sticka” som: jen pil tillbaka Hive . "den dagen. Hår tänkte aldrig på till det” egnå i slyet. Då a va Den ”daken "kände Ti söm liknade - yra "Löve fånig! ut på klövetvallen, Det” var eri tidig morgon öch- "det: biäste hatt från” väster. Himlen var hög, det .ihade fråsit på natten ' och frostön läg kvar över gräset. Det vår kallt och; Tott ville sträcka ut." Men han” valide” inte mossen denna, gång. Han välde ;andra hålet där "sjön; gtek in i en vik och "där gammelgäddan' brukade håna till'i vassarna. Hah sprang Jin /under de fallande löven: och han skuttade , omkring lekset :och över honom gjorde honom: vett- skfämd och han kastade; in tätaste slyena; Mcn han var för star. för en kattuggla nu, mön det "kunde han ju inte. veta... Vä- gorna nere. vid sjön låg mot land och. kluckade imot-: strandstenar-' na.. Allt: verkade ' grått och : dyg- tert. Men Tott var på ett. sprud: lande" humör. Han tyckte om" de små enebuskarna som växte upp: åt Askanter, "Han tyckte om. de susande träden. Men ofta skräm- de . vinden "och "träden": hononi. Ovanför honom fläktade en gren: "Tott kastade, beredd på :att nå- gon stor fågel skulle £lå ner 'mot honom. Men det var bara träder.s grenar. Tott hade hela tiden upp- miirsamheten 'riktlad. möt trädens toppar. nt ' Han" sprang fort: ibland. så stannade han och satte sig. Glod- de stg' nyfiket "omkring t denna nya”, värld, och var. så åter på skutt" rakt; in 1- skogens : fränm- lingsvärld. Björkarna började bli kala. Ljungen såg halvvissen "ut. Snart skulle vinter, vara ett fake KR DÅ: han åter | satte, tull” fart fråmaåt var; det "plötsligt - nägot soh tog emot, Han kastades run och kände hur något drog ät. om hans "hals. I vild skräck kastade han! "sig och slängde Big: Ju hår. dare drogs bandet, åt, om halsen. Bara på två minuter” var striden över., Med in 1 döden 'sprättande | : bakben . låg Tott där och, hage fastnat i. en av pojkarnas fältor. Dée-var mest satta. för kaninerna som, det. fann& gott "om härnere vid stranden. Men Tott hade utar att se sig för fprungif rakt på” [ER] NU AKERVIDDEN - STAR. : i HAN. SICNANDE : KRING To HAN ODLAT DEN LÄNGS ÄNGARNA SIN TYSTA RUND; "DEN. GAMLE ENSAM "GAR. : zu OCH DAGGFRISKT. GRÖN: I. KVÄLLENS STUND . OCH MOT” DESS” SPÄDA ÖRÖNSKA LER SOM MOT EN TROGEN VÄN. J JORDEN Sen kastar av:och an och trycker net |: sådan fälla av V mycket funn stal- tråd: Så var. han fångad på för- bjuden "tid, ett villebråd som är två”. marodörerna :som '. 'skjufit Skräns ungar skulle gömma ien medhavd säck och: som de skulle skryta. mycket - med inför sina , kamrater. De gick: utan lov på. : Rävaljungs marker, 'Torpar-Jan- ;' He”hade ännu. inte märkt deras föréhavande. Hän skulle säkert blivit mycket vred om han hittat Tott." ' "Men på kvällen den dagen Kom Pojkarna genom skögen. De smög ner vid sjön och nu hade de satt cyklarna innan "Rävaljung. I si na fällor fick de en kanin utori Tott, harurige 4 Det vår två. nöjda pojkar som £mög iväg” igei. Det klaskade "om deras. steg "q mössen. Hela, tiden höll: de. ett väksamt; öga upp.mot Rävaljunig. . första” större utfärder, . Den: stu a "| tade inté.så lyckligt: Först. fjör t ton dagår senare, då löven dalade oc hela tider” med ' sinnet. på spänn, |: En . försenad uggla: :som ' strök |. Men. Torpar-Jänne : låg inne "och läste. dagens! tidning. Han. var trött efter” arbetet 1 potatislandet tjuvjägare Som "inte .drog : sig för att ;' sätta. förbjudna”. Billerfäxor gjorde” mycket ”Ofägn ” öch . det fanns alldetes för mänga. äv dem. Men ”Törpar-Janné hade” inte kun- nat. tänka att. pojkarna som": ännu para var: i de övre skolären inte Tott | ens drog sig för att. skjuta och döda andra matnyttiga djur när- somhelst på året. Då skulle han snart hindrat dem. " Det är tyst. i ekogen. Småfäg. "larna har satt sig till vila. Många har redan Test till sydligare län- »der:: Om: nätterna. sträcker: det ofta svansträck över sjön. Ibland På morgnarna och kvällarna ras- tar de i sjön. Då ser det vackert ut'-och ”Torpar-Janne ' och skog- vaktaren står var och en på sin strand coh tittar på gästerna. ".Då drömmer 4e om resor långt bort till främmande land. Men de längtar inte dit. Men minnen än- da från den korta skoltiden kom- mer: till dem. .:Kanske någon bok de” läst. Och de följer i tankarna svansträcken' neråt.” Svanorna ro- par sina hesa rop innan”. de lyfter: I ordnad fyrking drar de så vida: "Så länge: blicken "kan följa. dot är de” ordnade 4 två sneda led.” Ledarsvahen flyger nägra meter framför de "andra. a 7 Detsamma. med vildgässen. Men de' brukar. alärig vila” 1 Ox- hultssjön.. Det är bara & en svan- "Många gånger I har det om vår rarna: kommit svånar 'och-: vild- gäss på besök: Men de har aldrig byggt Kär? De har” dragit vidare norröver. mi bäde 'skogvaktarens och Torpar-Jannés” ledsnad, v "Men" kanske 'en dagis "Så gär höstdag: rna. Löven. fal- ler; allt ymnigare och klär jorden med : sin brokighet.' Grönt; gult, rött” och -brunt. skift: vackert, "men. träden står snart Kala” och fula. De ”ska'.inte få någon - vacker "klädedräkt förrän rimfrosten -ritat sina” sällsamma krumelurer / utmed grénarna.: -- "Då är det vinter, +: rå det är meningslöst att vara rädd. Jarl Hemmers -ord”i :hans bok ”ER man. och hans. samvete” är skakande aktuella "inför. all oron | i världen: :”Ser du'inte skogen av ; händer : som -;' sträcker , sig emot skyn, från varje land och ur varje tid? Vi väntar, väntar! världsordningen bryta” fail Advent betyder .”ankomst”; mig. ropa de Nu är det så förtvivlat F- härnere, . att. nu, måste den nya ning att Kristus-korrungen; köm- I nådens ord, på nådens dag Röm på: "Mästarens tid talade > Al Advent .- — det måste betyda, ”ankomst” H också fö - LV måste "vara "redo att ta "adventets konung i våra " församlingar och våra hem. Advent' betyder. för : vår sräk- 'mer' till:oss i'ett nådens år, i bedyrat. att de' aldrig skulle -|som fick många : tydor i Ruj "Jreds by. . ; Isaksson elley för byfolket.”. 'All= h kring "bygden likt kråkor,- en- "FÖRSTA KAPITLET Vi aktepojken en I dalen, där. bäcken gick fram! — den kom från skogarna "och "Iden stora mosseh uppe på Hall; landsåsen och den mynnade ut i den gula sanden vid Skäldervi- kens -fiacka strand —, låg bond- gårdarna ännu samlade, ty de höge herrarna, som förrättade enskiftet, håde inte mäktat över= tala någon av byamännen i Ru. gered att flytta alltför långt bort från. kyrkan. Gummorna. hade komma - att trivas, om de' inte längre kunde så det. fyrkantiga kyrktornets gråa kamperstenar, och ' kariarna hade håHit med sitt kvinnfolk, såsom allt:d -se- den varit i Rugered, Där JJåg husen kvar på backsluttningar- na "längs. bäcken, - och. det fanns böndfolk, som hade "längre: väg . att' gå om' vardagarna till råg stycket : än. om . söndagarna. till högmässan. I 'grannförsamlingar- .. - "na - hette det; att Rugereds -by gick i Böljegång: .Uppe hos Pe Isaksson, som hade det största stället, tittade man djupt ner på de blåa' syrenerna och de grädd-- gula". hyllebuskarna "1 prästen: trädgård, och haris pojkar had hittat » ett: hörn, där 'de kunde. klättra rätt ut i kronan på det': garnla valnötsträdet; .som på sin?" tid blanterats' av "prosten: Ös-; beck" i". Hasslöv' och varit två . kyrkoherdegenerationers het. Vedbacken "och hönsgården. hos Per Isaks låg högre än res-"' ningen på långskeppet, och det berättades" att det året vårstor- men från Kattegatt blåst. rer den svarta 'kyrktuppen,. flaxade själva påskmorgonen Per: Isaks-T söns stora” vita hane över till? tornspiran och gol så det hördes över hela "byn '— ett. järtecken v Något olycksbud var "det i ivar- je. fall : inte; varken: för Perl ting gick dem någorlunda" väl: händerta, och det:fattades .dem inte sovel till brödet, inte” ens. under. de hårda å år, då ”backstu gusittarna uppe på berget baka= | "I de sina kakor av ljungknopp och sådor. Bland tiggarna, som strök ', samma eller:i gråa flockar; gick det också ord, att Rugeredsbors. na. var skäligen givmilda. Men34 fram på vårvintern, när svälten satte” an som värst och skör: stensrökarna tynat bört och dött ; i deri ena kojan efter den andra uppe på heden —-"det var”teck- ' Inet att folket. givit sig "ut på vandring '—; hände det nog att, + | påhälsningårna blev flera än att; Övriga. följde föredömet. Men tiggande pojkar, trasiga, smut. ,siga och okynniga, Höll mon i in- fte ögonen" På dem, så stal de som korpar. Ingen visste riktigt var de hörde hemma; några ha- ide varken: far eller mor, andra "hade blivit lämnade kvar i den tomma och olåsta stugan, när föräldrarna gav sig ut på lMng- färd med en knotig käpp och en tom påse... Om somliga visste man, ati de rymt från tjänsten, när de funnit bonden för hård. hänt och”moran för snål. Per Isaksson stod och såg på, hur den mest oförsynte i skocken stoppade rovor på sig; han höll sin. mun och blundade, när de när han'en stund senare sakna- del brynstenen, som han nyss med egna ögon sett lega på slipstenshon, tog han ett långt VIKTOR LEJON kegången med bibelspråket. Vår Herre hade satt honom på hans plats; än var bland de rike, Vid en saken fanns in; ändra genting att - 2 « På - landsvägen utanfö, Per. Laks stod en gen. und I med tummen I munnen och betrakta- de, hur tiggarbyket blev jagat bort, Han såg det röda märket efter " hasselspöt På den siste pojkens mågra vad, och det 10g honom så djupt, att han lät stången till sin trilla falla ner 1 dammet, Om en stund satte + han av och började springa ner för backen, i motsatt riktning mot tiggarpojkarna; han fick så brått att de bara fötterna, rodan hår- da som horn, snubblade över då lösa stenarna på vägen. Mon Per Isaksson, som upptäckte hans hasselspö och jagade bort dem, Kanaan CLTL TED äg Frödrik Böök Aras | att spilla ett ord, Med & gny och. gråt” strömmade de ner på gen; som, en skock sparvar skrämda bort från,en halmkär- ve, Den siste av dem hade gömt sig på" Jlögen, "upptäcktes och fick stolt" "ett :'rapp, "som lämnade en "röd strimma på hans bara ben. Som "en pil' sköt han' utför backen och förenade sig med sina olycks- bröder. .— skrattande och grå- tande, m vartannat drog de i väg. "”Synd o om kräken” i alla fall; de flyter som vatten kring ste nar”; hade 'Per' Isaksson mum- lat, när han såg dem försvinna, "Han hade drivit bort dem som man driver bort skadedjur; om någon,, frågat" honom, . vart de "skulle ' tå "vägen, ' så hade han svart, ”att/ 'de'nog ämnade sig till änneriet i Förslöv -— där det fånhs: drav. till så "många svin, kunde: det- väl. finnas något-att. tugga; på A även ör dem, och nå- Eot. vagnsskjul 7 ”nittade de. väl rätt på för natten... Eller: också | orkade de, kanske ända, fram till Matgretetorps gästgivaregård — i hållstugan 'var ljust och varmt, en full. skjutsbotide "eller 'en' slö= 'kopparslantar. 1 .skinnpåsen' "vad som behövts vid grindarna, Det "kunde hända att de fick tnest. ovett och stryk, mén hade. de tur, och”stötte på en "ömsint köksa, så kunde det också, bli : ett tävamätte. n > PVit' kalv eller' sig ; reésange . hade i bland flera! man. : om ” kejsarens advent”; | densammé som i. går. kejsarens ankomst, "när. den 2 och ännu uppenbara mäktige. JImperatorn . : behagade | ett hådigt Herrens år.” komma" på besök,” yok "Kyrkan. säger:" Advent" bety- der .Jesu ankomst; Hon, brukar: tala om en trefaldig ankomst ' Först "och främst talar: Skri ten -om att Jesus en gång 'ska komma tillbaka till jorden: på den lågande eldens dag, domens advent. på: yttersta - dagén.” "Även om denna. 'enkorist hör samman, med. domen;' är "dess grundton frälsningsglädje. En di en prästgårdspojke jekte — har det berättats — präst och kyrka. På ryggen hade. han ett långt förkläde och han mässa- Helig, helig, helig' är jörden! Så [böjde han huvudet i' tystnad, Då han lyfte upp det igen," fortsat- te. han” att sjunga: -Horre; för- barma "dig över vår härlighet! ; Pojken ' hade rätt... Gud måste ta. hand om vår falska härlig het,” vårt” lysande : elände: > .. '].: Då. blir; det: advent. d Text Luk. 4: 16—22 > åt löften, : som mig bådar att jag i Herrens hus får, bo "och finna:ro, / ; där död ej mer skall råda vi sjunger också: = = - "Han kommer, : han. kommer, ' "den dag som vi bida, -: "den jusaste dag - som även , världen bar eve J Hör hur kyrkans ”klockor ringa "ringa ih ett nytt advent. > "”Sämmäå' gåmlä' budskåp. bringa öppna. dörrn, om än. — Rå g vänt, c :o "Vidare talar vårt advent om | | Snart skall hur ' Kristus ” kommer: till vår "fäderns > kända psalm Hoslanna, alla sjunga Ekot ifrån klockors malm överröstas av de unga. När nu adventestakens jus ert för: varje söndag tänder. av Davids hus -. honom hylla, knäppta händer. öppria” så ditt hjärtas dörr i helt på gavel ej på glänt. Öppra såsom; aldrig förr: ommer -ju — Advent. 7 pu k MM Br. > —- I kyrka och församling. ”Se, din konung kommet ; till dig, rätt- färdig och segerrik är han. vål- i signad vare: han som korhmer Herrens namn, H den”. vn vm När "dej "väldiga, gudstjänst- firande . församlingen . stämmer upp ”Bereden väg för "Herran” upplever man på ett överbes visande sätt hur denna Jösu an= komst möter hjärtans behov av en Frälsare och Föflossare.: ; "0 MÅTLAGNING / Nygifta fru DL. bemödar sej + de: på en: hemmagjord melodi: d NNK "DEN. UNGA : GRÖDAN - BÖLJAR LEN ” s FÖR NÄTTLIG BRIS FRÅN HAV: : w DEN. GAMLE FÖLJER FÄLTETS REN,' DJUPT. LUTAD MOT SN STAV. Na MAN KUNDE TRO HAN. VORE BLOTT N. EN DRÖM; "EN-SPÖKSYN BLID, 's "SOM, SAI SEKLERS VÄRAR GÅTT : vn VID DAGGIG 'MIDNATTSTID.. Le ne Mall es Gustat Ullman. . Men ” advent, betyder . också Jesu ankomst i julnattens mys- terium. - Inkarnationens. Guds människovardande. : Gudaktighetens hetnlighet, då! högtider skapades. ”Välkommen var, 0. , Herre kär! Klar Ae, . En gäst när oss du vorden är. "under; Gud - blev + människa: och den största av mänsklighetens stora verkligen med matlågningen, men resultatet står dock ännu inte proportion till Ambitionen. En dag säjer hennes. man vid 'mid- dagsbordet: — . — Lilla vän, av den här soppan skulle du ha gjort åtta. tallrikar i stället för två: Tycker du så mycket om den? frågar fru L. glädjasträlan- de. ; — Nej, älskling... men:i så fall” hade. den: blivit -lagom salt. "I mekar rent. " krokarna; e era” bälghundar.” ed "vulgaris och "Aloe spicata eller den gar Pepr Isaksson strök med avigan ”hundraåriga ett par brödsmulor a & ra aloen”, Agave americana. Ingeri av rakade läpparna. - dra; -. dessa växter är ä identisk med 'Bi- tålamodet kunde räcka till.” Per. sinte leva så får har. dö”, sade Isaks' ' Marna, som "var något; Per' Isaksson för sig, själv. Det tung i kroppen och åbäklig, blev var en gammal besvärjelsevers, en. dag så trött på att springa ' som har -<clärt-av sin får; han upp från spinnrocken och ge. sig "visste inte vad. den- egentligen ut & handkammaren var: gång betydde "eller åsyftade, men hån började: gnälla vid - dörren? tyckte den passade bra i alla is Jesu" barmhärtighets kull, 7fall." Därmed hade han gått in en liten bit bröd”, att hon änt+-4- kvällsvarden, och. när mor: ligen,' beslutsam ; och rejäl:som"yarna såg sig arg på drängar- I” hon. alltid" vär, tog den istörstå "nas matlust, fortsatte han tan- [med ett Ninande hasselspö. leksak vid dikeskanten, hejda- de honom med ett tillrop, ”Vän- ta litet, Viktor '—-du har väl inte brådare än att du kan få trillan med dig,” . Försiktigt och prövande, men -betydligt 'lugnad marschorade Viktor tillbaka och hämtade sin , trilla, Det var hans största skatt; den bestod av en träskiva av -ale föstad vid en försvarlig en= stör. Far hade gjort den till ho- nom en söndagsmorgon då han' var vid gott lynne, och den kun= de brukas både-som' häst att ris da grensle på och som vagn att. bli av med, den fyllde -Viktor med sklräck, Men ännu ohygg- ligare var tonken på tiggarpoj: karna, som handlöst kördes bort och försvann + det okända, Så: liten och späd han än var, så bes ' grep han fullkomligt deras hår- ka ly' i, när natten kom eller regnet föll, ingen halmbädd att krypa ner I, ingen far och mor, som ' ställde fram muggen med drickablandning eller — blötte ' brödkanten 7 en mjölkskvätt, Allt detta hade han, och på sin trilla red han I väg förbi går- darna och de gröna rågåkrarna, ut över. de. vårbruna ljungbac- styckena och de'steniga potatis- lyckornay ' bort till sluttningen ner möt havet, där soldattorpet ' vär hans hem; ” ' Ännu många ” 'däreftor; då han vär en gammal gråhårsman, kom Viktor ihåg denna vårkväll, "med, stlverdiset över havet och ”der gråblå töckaeft kring Kullen på andra, sidan viken. Det var : hans första medvetna minné, och "det följde honom genom. Hvet Ull dödens stund. För första gången såg: han en glimt av faran och nöden. Harls barnahjärta 'krympte av. fruktan och" vidga- , deg av medlidande, Riktigt lugnt : blev det aldrig mera, Barndoms- paradiset blev tidigt stängt för honom, Den. fromme och rätte ' ekaffens Per Isaksson 'var'äng- eln, som drev honom uf' sam=, man med tiggarpojkarna, Inte med ett'flammande svärd, men kakan och det längsta brödkni- .ven,' sont drängen just skärpt, och lade alltsammans på er pa vid sidan om-sig. För vart gr sel £ gångjärnen och vart gnällj: tvid dörren lyfte hon blicken, tog |: På Bibelns tid: ">. mått på tiggaren, skar: raskt av ett stycke av kakan ” utan - att. släppa ” lintråden”. och yttrade ”Stig'. fram,” din stackare, och anamma din part — tacka får, du, göra en annan. gång, för jag hart brått, och jag bör näste man v grinden” » Fast hon försökte än ra i" "nätfast e laget och inte gic över en tummes bredd utom för kvinna med: barn. vid. bröstet, å strök den puridtubga kakan médo innan skymningen föll, och: de fan de, som hade satt tänderna +. det svarta brödet innan hunnit tillbaka över golvet ti L dörrn.t”Det nästan gör en ont , till att se," för en är ju inté”av sten”, anmärkte Marna, när hon d svinflott på runteb” AS mr om ma till' husets folk vid. + Många av Bibelns synonymer har ? hb. och detta är bl d också ällsvarden. »Här sitter ni. och --misstytts” Her er så proppmätta, att ni” "fallet med aloe”; '; som omtälas fyra vapar. Låt mig åtminstone'se, att s”ganger'i den 'Heliga Skrift, Alos i ni ger kreaturen, ordentligt och vår fid är antingen ett läkemedel, - som utvinns -'ur 'liljeväxterna Aloe måste vara bland varan: Herren haver gjort dem alla. Så står det i skriften.” Han var I gen + smulgråt, men heller Ne e någon blödig man. Nere ist et! belns aloe, >. ”" SI 4 Ordspråksbokens sjunde kapitel sjuttonde” vers heter det: ” ”Jag har bestänkt min bädd ” med myra . tige han he-j och på vedbacken hade la: igen: varit överlupen. avi j med aloe och kanel '- Bibelns aloe användes som par- fyr. Man känner inte med säkerhet dess ursprung, men den arabiske; Jäkaren Abdulla ibn Sina-Avicien= na (986 e Kr) säger, att man får”. den från det indiska ”örnträdet” |Aquilaria agallochia. Parfymen alst- rades 'i trädets inre, och för att. den skulle bli åtkomlig måste trädet sågas itu. Aloe användes även som rökelse."” Aloeng : hebreiska namn bårleder sig från sanskrit, vilket tyder på att dess Kemland var be- läget i fjärran Östern. Redan i ur -I gammal tid gick de stora handels- vägarna från Syrien till Indien, var- för detia förefaller sannolikt, ' köra, Tanken på att han. kunnat . da öde: de hade Inget hus att sö= ' låg, halvt ingrävt L brinken, Där : karna med de inströdda havre=.. oa PISEETTYVVERERT YEN ALAÄADAN MOA bAAA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.