och de mång till Gahölm från Lund lystes gode I DVARD ÖHMAN föddes --den' 23 Sept. 1873 och vänner, och Före net är med stor vördnad in- . ör hans minne, som jag ner- skriver dessa rader, > Edvard var den ' pålitlige, trofaste vännen. Vi ungdomar samlades kring honom. ' Han var. .medelpunkten i vår krets. Då han vå ferierna kom hem , > Stadsbilden upp. Den vita stu- : Han talade om det onda och : ” samvetet och ej av människors '. skiftande bud och stadgar”, Ne . dentmössan hade värde på den > tiden, Det var åren 1896 till.> -1900, som jag lärde känna ho- nom. Han skämtade och hade en bred humor, men på djupet av hans själ låg allvaret, Han ' höll föreläsningar för oss ibland då vi -vackra sommarkvällar ' . råkades i Tivoli, som: parken i Laholm då kallades.- goda i människonaturen. ”Detta något, som skall göra oss goda måste , vara 'det goda självt. Detta sker endast därigenom att vi böja vår vilja under det godas absoluta krav, eller den: vilja, vars lag är skriven av Hans livspriciper 'voro God- ' het; Ärlighet och 'Sanning.: Vil- ken', ungdömens'»; fostrare "och "lärare; blev'han 'icke, Det finns -' "många, lärjungar, som" aldrig glömmer, honom, . en + Sin" barndomsstad - och ' dess historia älskade-hari. Hans fan«= : Aasi sysslade. mycket med den. gamla Borgen; Lagaholm, dess Riddare och. .Borgfru, Ofta gick visungdomar "ut. till: forsarna ” för ratt "lyssna ;”de brusande : böljornas. sång”.: Jag blev all- tid så högtidligt! stämd fdärute: "De. brusande böljorna” förde en "hälsning £ än: mitt Småland Edvard kom ner till oss. Min ' käre broder Ivar Widéen och jag hade vårt lilla enkla hém i den Bergströmska fastigheten i Gamleby. Edvard läste Frö- "ding och Karlfeldt, Ivar spe- ” lade :och jag sjöng. Hela hu- set genljöd av dikt, musik och : ” sång. I den lilla ”hagen” blom- ' "made förgätmigej i gräsmattan, och stigen ner till Lagan var "så vacker, - : "Då Ivar en dag för Edvard a spelade upp, sin första, större andliga . körkomposition: --”Det ringer till bön i Husaby, kring nejden det höres så vida”, blev Edvard djupt gripen ' särskilt av visan och den målande mu- siken.: ”Det ringer .Guds nåd är var morgon ny för den, som -. förstår att förbida”.. ol "” För: min "personliga: del har, "den vackra dikter med sin"in- .nerliga musik varit en kraft- . källa" under. hela :min leynad,' ”Här levs ej :städs i rosengård”, -som det heter:i en psalm. Man färdas, under stundom rätt in - "4 mörka dalgångar dä E ringen : blir : både + svå + Nyårsnatten 1899—1900 glöm- mer jag nog aldrig. Det nya århundradet ringdes in. De 'le- ” vande ljusen . tindrade,, orgeln : brusande och ”Vetenisse”, or- . geltramparen, hade svårt att "rätt sköta i bälgarna: "Kyrkan | t och sjöartäs vals sv "Ibland . kunde det hända att |: and- ot YYYTFt YE v R rvverrev sm a a Fr YvYTYYFEr YYTFYePT vr CT YYYPYYYTYYTYYTTVYT TY FPA samraten och rådgivaren En: människa med humor. var. fullsatt och kyrkokören sjöng. Ännu i minnet kan jag höra Edvard Jakobssons vack- ra tenor och Valborg Perssons höga, rena sopranstämma. Ed- : vard Öhman var också med ' på orgelläktaren, som den sto- re lyssnaren till allt, som skedde, '' E po a EDVARD N som han såg ut under studietiden i Lund. En > - ung, ståtlig man — glad och god men i grund och botten "allvarlig. ÅREN FLYDDE både mån- : ga "och "långa, . Edvard kom til «" Stockholm och» blev adjunkt z vid Nya Elementarskolan, Där träffade han. sin ”livsförljuver- ska”. De gifte sig och allt var solsken och : lycka.” Mer', för ;' ON Edvards del inträffade” ohälsa '” ” på "vårterminen '1922. Då "de efterlängtade ferierna voro i antågande var Edvards 'hälsa bruten." Utsliten : och" överan- . strängd till på köpet. - et : Så fort han anlänt till Vad- stena bröt en lunginflammati- : on ut, . Prova vr Han dog på sin 17:de bröl- -' - lopsdag den 18 juni 1922. Ro- sor, som han ämnade ge sin: Frideborg dagen till ära kom . lagom för att läggas i Edvards kista," Några minuter innan medvetslösheten tog . honom slog han ut sina armar mot: sin frå och sade: ”O, vad jag är lycklig - och. glad, . känner. inget ont”. Nästan i samma ögonblick -lyftes ' hans . själs " vingar mot högre rymder. ”Den ”ljuvaste död på det ljusaste Som den gode och ' trogne tjänaren: gick. han" in - i' den - Stora Glädjen, ' Nl DA Innan hans stoft från svärför- äldrahemmet fördes till Stock- ' holm för "jordfästning: lästes den vackra Wallinpsalmen 405, Han gravsattes på Norra kyr- ' ”kogården och ' Solna gamla ' kyrkklockor ringde till vila,” - hade just gått till - offentliga gärningen liksom Jac ÄTERGER här hans eftermäle i några tidningar. I Svenska Dagbladet läste vi: Nya elementarskolan i Stock. laholmssonen Ed och allvar Laholm och son till fastighets- ägaren Lars Öhman och hans maka, född Romberg, tog stu- holm drabbas av slag på slag. Knappt ha blommorna hunnit vissna på den gravkulle. på Nya kyrkogården, där. Ivar - Dybecks stoft gömts, förrän Edvard Öhman föres till -sitt sista vilorum 'på samma , de dödas ort. se Plötsligt och oanat kom dödsbudet. ' Läsårets arbete ända, och den trägne arbetaren hade just hunnit till sitt kära sommar- hem för att där finna veder- kvickelse och där gå till nya mödor för sin skolas räkning '— då klipptes hans livstråd av. Vad hans bortgång - betyder . för hans närmaste, därom skall ej här ett-ord sägas, — I den i och kamratkretsen -är' vän- . ju — tyvärr eller dess bättre — ingen oersättlig, men den lucka, som” Edvard Öhman lämnar öppen, 'skall för visso bli mycket svår att fylla: En nitisk, skicklig, förstående och klok lärare som få, var han . "på samma gång den' praktiske och erfarne "mannen, | som till ej ringa del bar den börda, som förvaltningen av eft stort läro-” ' verk skapar. Vad-ett läroverks - sekreterare betyder, undandra-- går" sig till: det- mesta. den ' utomståendes ” uppmärksamhet, men -den, 'som- ser.- sakerna " dentexamen i Halmstad 1893, aflade sedan fil kandidatexa- men i Lund och blef, efter att några år hafva innehaft extra- lärareplats, ordinarie läroverks- adjunkt vid ofvan nämnda lä- roverk. Edvard Öhman war känd som en kunskapsrik och synnerligen skicklig lärare och hade redan som ung student sysslat med lärareverksamhet. Genom sträfsamt arbete och sparsamhet. fick han medel att bekosta "sina universitetsstu- dier. ; : : Vid sin hemstad, Laholm, var han mycket fästad och besökte densamma under flera år hvarje sommar. Nu har den obevek- lige -liemannen gjort slut på dessa besök och ett arbetsamt, TAR AR DEN Skådespelartrupp, som vid tiden för oc Del «ter. Från vänster Linnéa Widéen (artikelns författarinna Väne "e2t lif i undervisningens . son,: Vilhelm Grahn, Edla Malmberg, Edvard Öhman och Tekla anst. ec - Glad, god och älskvärd samt. ”YYYYYYAAAr Att AAee sas asa af humoristisk' läggning var - öeere (En historia från lifvet och fick, hvar han kom, många vänner, Dessa skola Vi låta Svänborgs lede Nils gan, Petter själv' berätta: Mor med vemod mottaga 'meddelan. hade vävt.och låtit sy sig en grann gräsgrön klänning till det om : hans plötsliga bort- pingsten, och av tygbiten, som gång. Närmast sörjes Öhman så försökte jag nog I det | blev över, lät: hon på samma längsta att vända undan ska- vanken, Men mor, som allting såg, fick snart syn på de vita hålen. Och då vankades det, af maka och i Laholm bosatt åldrig moder.” Ne > (Sydhalland) NN - I ”Halland” Jäses: innifrån; vet vad. hans gärning : innebär: Och vad'Edvard Öh- man. som "sekreterare : vid Nya: elementarskolan" under er lång följd av: år" varit, sdärom 'har vi skildes för sommaren, Ed-. vafd Öhman var som karaktär "ef" 'uppslageri "bok; Han ' var både”. hans .. föregångare "och. hvad: han själf skättade högt - hans -senaste' chef ivid »mer ; än oo en reel människa, én karl. ett tillfälle .i varma :ochitacki Så i: sin läraregärning." För samma ordalag - burit” vittnes- — pedagogiskt prat had han ett”. Mn Inn : - ironiskt > leende; : han"” visste, se BN At tif RAA a vw; hvad "mången synes ha :glömt; e-. MLAJATDN ULL ARN Vreta LTta tt TIFhAITasTNT tå LTL TLL TAI TE DENA FDR rRDTLrL TAN dns ARS LL att undervisningens halthänger, Str Mor fra tr tea RER cp ravekapaciteten "och; inte ka det res steeen FÖR. LT:s Julläsni VE "på vasipedagogiskt experimen- i Hov Te if äv . - i ev tarande, Fast och klär som han” "själf var. den kunskap hang Multom non. mölta. ; 7 .: ut Och jag - svängde .. mig si I Yrstora” vida ritgar "där på bya- öna: byxor. Och den gul- brönaste :avund : lyste också främ ur ivart ansikte, Där var. - Keller inte en enda-pojke, som - hade : närmelsevis ' så » granna, "byxor, Mor' Olenas Jille- Karl Johan "och Nils' hade, anilinrö da;. men 'deras hade allt var "med; så länge, 'så att de bör- ' jade se urfällda och sjaskiga backen" för. att riktigt kunna visa dessa' byxorna, "ca os - Under tiden lade mjölnarens : ses: iga Bång göra mig ett par byxor. — MMNMMMIMMNMMMMMMMMNOnimMnmanne -Den gamla. djupt ” vemodiga ..Jag vill säga oss, att jag var. > sv ss Aves - lärarkrönikan: jäktande arbete, något stor .i själen, när. jag . 4 >. ' Lie försvagad fnolständskraft, då. om.:pingstdagsmogonen kom ' ANBUSE Bondeson "sjukdomen "kommet." ””Uttrö t till b karna i mi öe > ES : tad”. vat hand sista ord, mär. mu al pyspojkarna' i mina skö ANNAN nd ..'så pingstdag det "var, en. rik- "tigt, rejäl risbasta.' Och sen så måtte jag dra av mig de:gröna' och "gå :1 de "gamla" lappade , .vardagsbyxorna båda helgda=:' garna till ett rent spektakel för. de andra pojkarna; : | D:? gröna byxorna fingo sl-' "len och gjorde sen tjänst som söndagsbyxor.. Men ' detta va- : rade inte länge, för snart så . blevo både knäna och bakde- : "ANDRÉN: NUnrnean Unn UNNA NN börd. .—' För kamratkretsen . åter var han ett slags medel- Anders" och Smedgårds Kalle = len på dem så skamfilade 'och - Till hösten; när arbetet | : jar, 'skall. tomrummet, märkas. ' upp”råd, hur de skulle ställa så lappade, 'så "de : voro inte vi skola sakna ditt vänliga, en ' till 'det, så mina byxor snart . det minsta för goda ull var- "smula ' bullrande gemyt, din inte voro grannare än de and- dagsplagg. co ov Ne virtuosmässiga gåfva att med: ras. Och det var lätt uppgjort, : Mor tröttnade till slut på "tanke på hvars och ens bästa . för de'kände gott min oförvä- att lappa dem, och en dag så uppgöra läsplan men framför genhet i lust och lek; - sa hon till min stefar, Skoma- " kare-Jon; s, - "skara som ett läroverkskolle- punkt, :som för en'så brokig + allt ditt trofasta, rediga hjärta, "Nu ska vi åka. på stenar där. det... icke fanns, några utför:hallarna”, tyckte de.,' gium är så väl behövlig. Med "'skrymslen.;, Arbetsglädje, - lifs->" "Jag , var, kan. veta, genast -- sitt strålande humör, sin rappa — glädje, . hemglädje. — Sådan ' färdig "och 'ville nu. som alltid «tunga, sin arbetslust och sin arbetskraft, sin . hjälpsamhet och. sin ”vänfasthet' blev, han . en sådan. Till honom gick den '” a äldste likaväl som den yngste '.-- i bes Gia TA med sina bekymmer och: ina NNAN Säc. än flå i | frågor, och svårigheter reddes n ne KN upp och svar gåvos — snabbt och idet nya 1900: måste jag Nu är Edvard Öhman - död. var som kortast saga. re din lefnads- . rk, os Att beskriva hur roligt vi hade > går inte, I jan. 1900 innan Ed- .: berätta om våra teaterkvällar. vara den " värste. . De ;andra' > åkte "försiktigt i. småhallarna: och höllo sig stadigt på :åke- stenen: Jag - valde ':den högsta . hallen: och åkte, så det osade ;: gråsten långa vägar. Men det var visst inte. var. gång, som den undan, så att jag fick åka ner ”på "bara byxorna. Anders . jag kunde hålla mig fast på - stenen, utan lika titt så slant --. "Jag tycker, du kunde gär- '.na'ta och skinnbeslå Nils Pct- "ters" byxor, så sluppe" jag” att : "böta 'dem . var 2 dagis ON "> Men far ville inte vara med ” om det, för se, han kände sitt NOR . eveli endaste : Men den dag är' fjärran, då "ij hans skola, bland hans lär- jungar och bland hans vänner minnet av honom dött, så visst som det är, att ett väl. full- gjort erbete, ett manande före-' vard vände åter till Lund spe- . lade 'vi. 'Sällskapsteater. - Vi' gladdes storligen i. vår". ung-" domliga - yra. då publik, från staden och landet strömmade och Kalle prisade mig för min åkning gång på gång och 'gri- nade, så. att tårarna trillade ola utför käkarna. Och ju: mer de ' eo skräppte med mig, dess värre 7. : ”! år, Öhman, som var född i SÅ HÄR KUNDE delse ut i Kyrkogatan en söndagsförmiddag vid tiden för sekelskiftet — unga in i Teatersalongen på Laholms . . Stadshotell. - Fullsatt. blev det , tre kvällar ? rad. Vi spelade Frans Hodell i 3 akter. Både skämt och sång förekom. rik-. . ligen." Ivar ' Widéen ackom-- panjerade och utförde” dess-"' "utom mellanaktsmusik. Klädd i frack läste Edvard en av ho- "nom författad prolog 'och spe- let kunde börja, .. one 7 "Theo Lundberg recenserade" och berömde oss. Äran tillkom i första hand Edvard: Öhman, den outtröttlige. ? öh "Till sist vill jag påminna om "två "vackra dikter 'av honom. - - ”Borgfrun vid lutan”.. och ”Böljesleag”. De - tolka - hans. änsliga sinnelag - bättre " än Jag förmått göra. Allt. ifrån min ungdomstid står hans go-" da, ljusa, personlighet fast för- ankrad/i de vackra Minnenas "Värld. - döme och ett vikt hjärta höra i förgängliga värdena. fe.0 : - M.S. - ”Enligt till oss i går ingånget meddelande afled i lördags ef- ter en kortvarig sjukdom, lung- inflammation, läroverksadj unk- ten vid Nya elementarlärover- ket i Stockholm Edvard. Öh- man i en ålder af omkring 49 en Bergfrun vid lutan. rgsen både dag och natt vid sin luta. borgfrun satt, sjöng om svunna ljuva dagar, sjöng om riddaren, som drog > bart i kriget och som tog = «ci XX > sv hennes glädje, så hon klagar; "Kom, kom älskling, snart igen. kom till övergiven vän, som i ensamheten gråter," kom från blodig vapenfejd kom från solig södernejd = | - kom till vardag, kom, kom åter! åkte jag. Men när åkningen var slut, så kunde också poj- karna grina än värre åt ett : "par vita glasögon på mina ” gröna byxor. - När jag så kom hem i stu- . Aldrig glädje, endast sorg herrskar på din riddarborg, - därför kom, kom snart tillbaka! Blodig klinga bryt itu,'-- vandringsstav i handen, du =. i och så kom till hem och maka! Men är kanske redd din grav, "där vid saligt Medelhav ' .: aftonrodnad glödhet brinner, då är rankan utan stöd, då är jag i tårar död, : Så jag dig för evigt finner”. . sö Eöljeslag. ga Du skummande bäck uti dalen, vad såg du på glittrande färd? Vad viskar den susande alen > fill lyssnande vass vid din brädd? Ack, kunde du tolka en gång de brusande böljornas sång. - , Du vitaste näckros på vågen, förstår du väl böljornas slag? I månbleka liljor, som sågen er bild uti mörknande djup, ack; skolen I tolka en gång de brusande böljornas sång? sn sekelskiftet underhöll Iaholmarna på stadena teas Löfgren, Löfgren. AAJ]IIVLVLATaALaALALasaaV Ivar Widéen, Emma Pors- kalland folk. Och det kan Ingen ho= derlig hallänning gå I skinn= beslagna byxor. Det är bara smålänningar, som bruka så- dana, Och han var då säker på att de andra pojkarna ge- nast skulle kalla fulg för amå- : länning, Och 'det skällsordet kunde vara mer än nog för att ställa till slagsmål på slags- mål utan all ända. Men tll slut så måtte allt for ändå göra. mor till viljes och sitta stora — gula" kalvskinnsboslag "på de välsignade gröna byx= orna. , "Sen jag” så, 'ofter mycket prut och mycken" gråt, dragit "denna 'grannlåten på: mig” så "ville jag, förstår' sig, into" gå ut och visa mig för folk utap na ' gröna -klutar över hå" jag” blev: "sitlande” där Inne I stugan och bara funderade på hur jag snart skulle kunna bil av med dessa skilnnbeslagen, Till slut så hittade jag ' allt - på råd, Jag stoppade på mig två: stora granna sexslyvrar, e som jag fått av fur, och så . smög jag mig bortefter giärdes= gårdarna till mor Olenas, ' Där stodo den lille Karl Jo- han och Nils på gården och huggde ris.” oo Det första de fingo syn på mina byxor, så ropte de på en ' gång: ”Titta på smålänningen!” ag blöv både harm och arg, men här var inte värt att (Forts, & sid, 8) 3 z fort- 2 -AUGUST BONDESON (1854—1906) var och framstår fo - rande som en av Hallands förnämsta Fet folkliv "skildringar ä det mesta t s märke. De här återgivna berättelsen tyder | på att smålänningen inte stod högt i kurs i Bondesons Halland. På teckningen av Severin Nilsson ser vi August Bondeson under studieriden. Du skiftande människosinne. växlar likt vågornas sva . när stämma, som viskar därinne får fulltonig, jublande klang, då kanske mig tolkas en gång de brusande böljornas säng.. | å: väg till högmässan I sin kyrka. . - - - bn - och gamla laholmare Pp v g. a kyrka. - | ; / | . | | | | ij ' | T et > - | MÅ 4 Xx | | | a revYvyvvv svT! rv Dr, N ” ” Frevvv rev
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.