4 oh. | FETT LAR ARSA AAA RANA veryvyvryvev verevyvyveeytT Trevryyrtrv vev TrrFovv a tu , omen en gång ville han | återse hembygden. Det var den tanke som, om'och om igen un- Charles Blohm. Och nu såg tanken ut att kunna realiseras. Han befann sig redan mitt ute på Atlanten . Snart skulle den långa resan hem till old Swe- den vara ett fullbordat faktum. Lagom före jul skulle båten vara framme i Göteborg. Sedan der åratal sysselsatt , 4 Fem syskon hade de varit. Två pojkar och tre flickor. Två av systrarna hade, i likhet med " honom ' själv, rest till Amerika redan i unga år. Av dem var den ena död sedan några år tillbaka. Brodern, som var ett par år äldre än Charles, hade stannat kvar i Sverige men slagit ner sina bopålar i Värm- land. Den yngsta systern var den enda som förblivit hem- bygden trogen. Hon hade över- ” tagit barndomst t efter- återstod endast några ti! tågresa ned till den illa hal- landsbyn, där han en gång för sjuttio år sedan sett dagens ljus. : Minnena stod fram för den gamle svensk-amerikanen, där han satt i sin hytt. Endast en " gång tidigare.hade-han varit i sin barndoms bygd, sedan han första gången lämnat Sve- rige. Det var för tjugo år se- dan, Då hade han kommit för att följa sin gamla mor till graven, Hur mindes han inte ” allt, Telegrammet om moderns död nådde honom mitt i den brådaste byggnadssäsongen. Det hade inte varit lätt för honom att få permission den gången, Företagsledningen i det bygg- nadsaktiobolag där han var anställd som byggmästare, ville högst ogärna avstå från: sin duktige medarbetare, Men 'di- oo rektören själv hade . kommit - med det: förlösande ordet. moderns död, men efter: vad han visste förblivit ogift och försörjt sig som sömmerska. Från brodern i Värmland ha- de han ingenting hört under de senaste två åren, och knäp- past från systern heller: Ett julkort sista julen det var allt. Allt detta gjorde att en sky av frågor sysselsatte Charles Blom på återresan till Sverige. - Levde den eller den? Hur såg samhället ut efter tjugo års bortavaro? "Bodde systern kvar i deras gamla barndomshem, och i vilket skick befann sig föräldrarnas gravar? i J gor 'som sysselsatte Blohm., "Åren hade gått. Gammal hade han blivit vad åren beträffar. . Men till sinnet kände han sig ännu ung. Han var en lång, : reslig karl med prydliga mus- tascher och nästan helt vithå- a, det var några av de frå- När de: kom fram till Göte- borg måste de emellertid skil-” jas åt, och om de sedan fick; återse varandra, det kunde ju ingen av dem veta. N När den gropiga Nordsjön efter . ytterligare några dygns resa passerades blev många av passagerarna sjösjuka. - Men Charles Blohm tycktes klara sig. Medan -hans båda lands- ” män på: båten tagits av, sjö- sjukans I ve-- och plåga, gick ' Blohm "omkring som förut. Ä- "ven ora sjögången vär allt an- nat än' behaglig, så sjuk blev han i varje fall inte. De "Med varje- dag kom båten allt 7 närmare ” Göteborg. : Det blev också lugnare sjögång och - sjuklingarna kryade.- på spänning. gick Blohm omkring och undrade i'sitt stilla sinne .' vad hans ankomst till hembyg” ' den : skulle : bära i sitt sköte; Själv tyckte han att-det ver- kade underligt att systern inte. ee RB»SE III H ilding Strandh "bss TN alls” svarat på hans sista brev "till, henne,, där han varskott sig ovanligt : snabbt, » Med "ökad - Charles Blohm blev en smula överraskad vid dessa ord. Hur ser hon det tänkte han för sig själv. Högt sa han: — Hur menar ni? "> oc Jo, ja menar dä syns väl på väskera herrn har mä, sej! Nu var det Blohms tur att nicka. "Något : ytterligare” blev inte sagt på en ganska lång stund. Men snart nog över- raskade sig Blohm med att själv fråga: >. > i — Å, frun själv har också varit ute och rest förstår jag. Kvinnan” suckade ' högt och såg allvarlig ut, precis som om hon varit med om någonting tråkigt. 00 i — Joe dä har jag allt! Kom- mer från Göt:eborg om herrn vill .veta't. Min bror i Ameri- kat hade skrevet att han skul- Je komma 'hem te julen, så ja feck för mej å resa te Göte- borg å välkomna honom. Men han va inte mä båten, så den resan gjore ja förgäves. Men herrn ska tro, att Kalle bror min, är inte heller riktigt te å lita på, fast dä ska ja si, att > den här gången trodde ja ho- nom verklien! = - . id dessa för Blohm så över- raskande ord ville han inte tro sina egna ögon. Var detta verkligen hans syster Anna? Hur hade hon inte förändrats under dessa år. Han skulle inte Mänskliga . hänsyn måste gå rig. I 'hela sitt liv hade han om. sin ankomst till julen. Ett. -ha känt igen henne om han före materiella, hade han sagt. förblivit ungkarl, Visst kändes :pinsamt vemod kom över ho- . Och så hade Charles, Blohm, . det kanske en smula' ensamt 'nom:"Ha nbörjade undra över f, d. Kalle Blom, kommit hem: Med vemod och saknad tänkte : nu på gamla dar, men vetska-' pen om att i stort. inte ha va- orsåkeri. Om hon var död kun-, de väl brodern eller någon fått aldrig det. Och inte heller hade hon känt igen honom, så även han hade med all sanno- likhet förändrats en hel del han just nu på denna episod . rit annat, hjälpte honom, Och annan , meddelat . detta med , Först hade Blohm tänkt rusa I sitt liv. Minnesbilderna stod med ens så klara framför ho- nom. Han såg för sin inre syn ännu tycktes han, klara sig själv /ett bra stycke framöver: Amerikabåten hade många ', några ,.rader. Likaså 'om hon . själv. varit oförmögen att 'skri- va, så kunde hon. väl bett nå- den röd-vita lilla torparstugan passagerare, men så många i: gon ' bekant skriva åt henne, , vid sjön, omgiven av Hallands- hahs egen ålder var det inte, Mer inte'ett ord! Eller var det åsens mäktiga och skogklädda ” Olika nationaliteter" var med så att varken bror eller syster kammar, Där hade han Ickt som barn, Där hade han växt upp till yngling, Och där hade han «bott tillsammans med sin mör till dess amerikafebern tog honom, Sin far hade Char- les inte haft mycket minne av, ' nu tänkte bosätta sig'för- gott -Men"nu. Inte en rad. :. Han "omkom vid en spräng- : ra svenskar; ombord, Bland dem också någ- Charles” Blohm 'hade "kommit "kontakt: med en av dem, Det var en medel- ålders man från. Härnösand, som 'i likhet med honom. själv "i" det pgaimla' hemlandet, . Han: ningsolycka när Charles inte - var sedan några år änkeman "än tre år gammal. , och hade inga egna barn, , inns däremot myc- . -— Det finns' inget som bin- ket väl hur hans mor var bor- der mej mera i United States längid "var intresserade av ho- nom? Visst hade ihan redan för ett, par. år. sedan, skrivit till systern..att, han- ville hem. Den..gången - hade hon svarat och önskat honom välkommen. NE en, stora Amerikabåten en'.stund .senare angjorde hamnen «i: Göteborg, kände Blohm sig både yr och för- ta nästan varje dag sedan fa- dern dött. Hur sent hon kom- mit hem:och hur trött hon : tycktes ha varit, Fattigdomens spöke grinade också mot dem, Mer än en gång hade Charles och hans både äldre och yng- re syskon fått gå hungriga till sängs. Men efter hand som syskonen växte upp och kun= de hjälpa till med försörjnin-” gen, ljusnade det för dem alla. . old Sweden de år jag har kvar, sAryllad. "Kanske, tänkte han, var systern nere vid båten för att möta honom? Kanske, kan- ske, tänkte han... Men när han en stund senare passerat landgången och fått sina. väs- kor visiterade i tullen, tog tvivlet, åter överhanden. Han sökte ; med blicken överallt. Men själv såg han inget an- sikte han kände igen, och inte heller "tycktes det som om det fanns någon som kände igen å då can man ju lika gärna återvända home, hade han för- klarat. or , "— Well, well, I understand! Jag tänker' också bli kvar i hade Blohm genmält. . . Sedan den dagen hade Char- les Blohm och han blivit vän- ner och varje dag vid mid- "dagsbordet hade de haft en > lång" pratstund med varandra. Ur Laholms ti un Vi återger här ett intress ant aktstycke up Laholms Tid- nings tidningsnistoria, en av skrift up domboken från 1877: Genom kontrat den 10 sistlid- ne maj förband sig Boktryckare C. H.. Ekelund å Fridhem att därefter .åt mig sätta och rent färdigtryckta Laholms Tidning så länge jag det önskar 0. hvär- je helgtvi Tisdag och Fredag kl. $ eftermiddag från trycket till Mnig utlemna samma tidning m. m vid förbindelse att i motsatt fall till mig genast botala tjugo kronor för hvarje gång han ur: aktlät sin förbindelse med tryck- ningen samt att ersätta mig all en skada jag av hans försum- melse der och att” jag skulle era härför hålla mig skade lös i nämnda tryckeri, som han hyrt av min son kassören R, O. Pau- lén i Helsingborg: men sem E- kelund ingengång uppfyllt dessa sina förbindelser och är mig » dessutom 4 och för samma sak skyldig Två Hundra åttio kro- nor samt att då Ekelund nu för- bjudit mig att icke ens trycke- riet i fråga får används för samma tidnings min bekostnad, utan ärnar vad det synes genast lemna orten, så får jag ödmjukast anhålla om laga kallelse och stämning å be- mälde Ekelund till nästa möjli- gen först inträlfade Rådhusrätt I staden Laholm, med yrkande att han måtte bliva ådömd dels trycknirg pål”> dningshistoria . RR högt vite trycka förenämnda tid- ning enligt. sitt åtagande, dels, att ersätta mig såväl nämnda mina alla fordringar jämte rän- ta af honom samt all den för- lust jag lider genom hans'för- vållnade, dels qvarstad å bemäl- da tryckeri samt dels förbud för Ekelund att lemna tryckeristället tills jag blifvit tillfullo gottgjord enligt räkning, som skall bliva vid Rådhusrätten. aflemnad då målet påropas. Äfven yrkar: jag ödmjukast att Svaranden måtte bliva ålagd att ersätta alla mina kostnader och alla vittnen i det- ta mål, allt vid tvång af genast utmätning i ofvannämnda tryc- keri samt i hans. öfrige tilgån- gar, ifall han eger några. Öppen talan i målet förbehålles samt att få vidare framställa de an- svars- och öfrige påståenden, hvartill saken föranleda. Till vittnen åberopas Herrar Stadsfiskalen N. Hansson i La- holm, Inspektor N. P. Efverberg i Laholms lantförsamling samt P. E, Lindasstz å Fridhem | Fridnem den 18 juni 1577. . P. Paulsson : . Redaktör Vidimeras: Md FF. W. Bergström - Typograf +; ot a Gustaf Hammargren = Den 2 i juli förekom Lah Rådh hade inte med stämning kunnat målet vid Kärand laga ansvar för hans beteende mot mig dels att vid äventyr af anträffas varför målet avskrevs. honom, Men hem skulle-han, + Det war Blohms fasta beslut. Och en stund senare var han "mycket , riktigt på tåget som skulle. föra honom till den slutliga bestämmelseorten. Är- nu hade inte hoppet släppt ho- nom helt.''Kanske mötte sys- tern honom vid hemstationen. Annars... "Tankarna svindla- de. Humöret sjönk med ens flera grader hos den : reslige mannen, Det var som om han - på några timmar hade blivit. åtskilliga år äldre. et Blohm satt, fanns i allt endast ett halvt dussintal medpassa- gerare, Mitt emot honom satt en äldre kvinna med fårat an- sikte och enkelt klädd. Hon” betraktade Blohm på ett nästan närgånget sätt, och gång på gång kastade han blicken ut genom tågrutan för att undgå den närgångna kvinnans ide- liga stirrande, Ingen av dem sade något till varandra. Men snart nog tycktes kvinnans ny- fikenhet bli alltför påfrestande för henhe själv. Hon . kunde inte tiga längre: : — Dä ä allt te å komma långväja ifrå' etter va ja kan si? sa hon undrande, "Först tänkte Charles Blohm ” nonchalera kvinnan genom att -molltiga, men det var något i kvinnans. röst som liksom tvingade honom att svara. — Äja, vars, nog är det åt- skilliga kilometer väg bakom mej vid det här laget, svarade han -med en viss brytning i själva uttalet, - Den gamla kvinnan nickade. — Jasså, jaha, dä syns lika- Som på utanskreften, svarade hon lågmält näst an som för " På tåget i den kupé Charles ' upp från sin plats, ta systern . i famn och. förklara att just han var den förlorade brodern som återvänt. Men. samtidigt slog honom en tanke att ta det hela med kallblodigt lugn. Det kunde kanske annars ge systern en. chock, vars följder kunde bli farliga, Och det fick inte"ske.' Därför gjorde hän én försiktig förklaring.: VIN. '+— Jasså, ni trodde' verkligen på er bror. Ja, då trodde du inte fel, Anna. Mannen fram- för dej är. nämligen just :din bror Kalle! ls åa ds Hade ' Anna Blom tidigare nyfiket iakttagit främlingen på bänken mitt emot, så var det bara en bagatell mot de ögon hon gav honom nu. Hon satt liksom parlyserad utan att 'kunna förklara, "800007 — Ä du min bror.., Kalle? svarade hon med bruten dar- rande. stämma, «=... over? » — Jo, så är det nog, även om du, lika litet som jag för en minut sen kunnat trö det, svarade Blohm. + | - — Jasså, ja då är det väl så då... svarade Anna i, det hon gick fram icke utan rö-| relse och välkomnade brodern. . — Livet ä'allt bra underlit i alla fall. Här har jag rest änna te Göteborg för å möta dej, å så får vi inte veta nåt em warannra förrän på tågre- san hem, Kors i all sin dar, Ja, ja sier då dä. Men. väl- kommen” hem igen Kalle! Dä va så rolit att du kom så dä kan ja rakt inte säja dej: Pre- cist som en julklapp kom du å tillika den bästa julklapp ja kunde önska rnej! . Inför denna hedersbevisning kunde inte Charles Blohm bärga sig. Han gav sin syster en hjärtlig kram mitt i tåg- kupén, glömde i brådrasket. Den res- lige svensk-amerikanen strun- tade blankt i.vad de övriga tågpasepgerarna tänkte eller tyckte i den stunden. Omgiv- ningen var honom fjärran. Allt rörde bara honom själv och systern, i Unger återstående delen av resan samtalade Blohm och hans syster om alla de ting, som under Atlantfärden sys- selsatt hans sinne, Av det sam- talet fick han veta, att brodern i Värmland ännu levde, men att han för det mesta låg till sängs efter en hjärnblödning för halvtannat år sedan. Med- delandet kom som en droppe , malört i den annars glädjefyn- ' da bägaren. ' Han bestämde dock att så fort systern och han firat den första gemen- samma julen efter en lång följd av är, skulle de resa upp och hälsa på brodern. = - ÅA TT ETT "BARN födes | till världen är en alldaglig händelse, så vanlig att den i allmänhet tilldrar sig föga uppmärksamhet. Det hindrar: dock inte att det mycket van- liga rymmer det mycket fröj- stor "glädje" varje ny med- borgares ' inträde i' den här » världen; uppmärksammade - händelsen hindrar heller "inte att: den tillsammans med många andra kan röna ett helt annat in- ”Aresse. oo | . . Sedd ur det globala perspek- tivet händer. det då och då att vi rycker till som av obehag, när vi till exempel hör'att det redan så folkrika Indien ökar - med 17.000 nyfödda varje dygn eller . att jordens . befolkning ökar med tre barn på två se- kunder. eller .- 120.000 varje ' dygn. Hur kusligt är inte vet-. skapen -om att' äv: dessa födes ungefär 80.000'i de mycket ” fattiga, underutvecklade län- " derna, I vår tid, som genom de snabba kommunikationerna lande massmedia gjort vår jord till det krympta klotet gäller - ”barn varder oss” födda. Vad som händer i Kina, Indien el- ler Kongo angår: oss 'på , ett mycket mer närgånget och an- . svarsfordrande - sätt, ' än det angick tidigare generationer -i Västerlandet. . Barn .födes — mat. Barn födes — smärta och glädje. Barn födes:— till vad? - Alldaglighet; glädje och obe- -hag — se där några liknande drag i berättelserna om Betle- . änglarnas ' sång - och - de, vice männen 'i minnet, .märker vi "ver en -vardag,. i vilken Gud Yjuset” ”divet kom; I" al , detaljerna om den. sociala plik- ten att låta skattskriva sig, de "myndiga värdshusvärdarna och det torftiga resandestallet med krubbans.. hö; och halm och "gruppen. av herdar, som skö- tar vardagsrealismen. När vi människor skall im ponera på varandra måste vi ta till det: allra största "och «mäktigaste vi kan tänka oss, Då kan vi inte' nöja. oså med mindre" än fyrverkerier, sky-: skrapor och militärparader, Då "måste vi nyttja guld, löpsedels- defulla. När allt är som det; skall vara' följer i regel en > Den ” enstaka, föga och de många nyhetsförmed-. det faktiskt mer än någonsin ” X alldagligt- men .uppmärksam- ” hemsbarnet. Även" om vi be- håller den : lysande stjärnan, , snart att evangelisterna beskri" lät en ros blomma; och skriver : : om, vardågsmäriniskör till vilka: 3 a ter sin jordiska syssla, skymö' syften. Med ”en enkel trästav lät han Mose dela Röda Havets vatten och med en:'sten i en '.'stenslunga lät han herdegossen David fälla jätten- Goliat. På samma sätt. förhärligar han sig i det vi ofta räknar för smått och obetydligt. . Han gick förbi furstar och kejsare och gav sig själv i ett" barns .hjälplösa gestalt åt en timmerman ock hans trolovade. O, heliga . överdåd och. out- grundliga kärlek, som kunde handla så! Gjorde inte Gud STENEN " ” pastor Se . "Olof Lindström”. som lägger sina : dyrbara smycken på den mörka sammeten. Där "mot .den enfärgade, i mörka färger hållna = bakgrunden framträder. ädelstenarna. i.'o- Eländigt och förfallet "av: lera: och "av strå, | or halvt-.utan 'tak är' stallet "som 'stjärnan' lyser på. > ”, Kring krubbars "enkla ;låda . står. . glansen silverblond. ” Vad. natten lät: oss skåd: är över allt förstånd! > (Gullberg) . ställde” sig” inte "vuxen 1 vår krets — han kom till: oss som ett barn." ”Ett barn varder oss fött, en son bliver oss given ”och ' på hans skuldror skall , herradömet - vila. Och : hans namn skall vara Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste” 2 i Hur "skall dettå med > dömet på ett par 'späda barna- «axlar gå ihop för de:vuxen- kloka, som. bara : räknar med "det 'vuxnäå, rätt som : sitter i' - spjutstångs . ände .och "segrar ' - - e den råa styrkan 'på goda: Betlehemska — rubriker och helgdagsstämning. . som "endast den råa styrkan "på goda: Betlehemsbarnet vinner? -.Kan barnet i krubban S Fredagen den: 13: december 1959 . . bröt i öster fram ”juvelhandlaren; vilken” förliknelig glans 'och; skönhet. - YUD HAR. ALLIERAT sig: 4 m ider —' 0, jag glömmer t Miten synen — tills omsider med «en glans. som 80105 mäta å så sti . oe ter fram en stjärnar.. i morgonstjärnan och sig's . över Betlehem, där fordom hon för Österns vise teddes. Och jag följde hennes maning, . och jag såg ett barn i krubban. . Ur dess öga, rena, ' milda, : lyste evighet och 'gudomy' i i dess armar — ack så späda! — slöts på en 'gång jord och himmel, i dess hjärta — ack'så mänskligt! "bodde kärlek, nåd, försoning " för den. fallna mänskligheten, N SVENSK BISKOP: berät- tar att på Sveriges "kanske ' mest trafikerade 'gata;' Kungs- ” gatan I Stockholm, , gick 3 én liten - gosse på” julafton” och -Jedde' eri blind » man. Mannen: gick så tryggt framåt mitt Å trafikbruset och” julbrådskan:- Hårt kramade hans grova näve et den ' veka : ibarnahanden.:. På” samma” sätt, handlar Gud. Han" räcker oss handen, Betleherns-" barnets vita, rena hand. . Ile faciet — han skall g det — sa Karl" IX om sonen | Gustaf ' Adolf. ' Så säger: också Gud: om Betlehemsbarnet, sin: ' gon... Barnet 'i krubban skall — bli ynglingen i templet. och mannen på” korset. En gång i. lycksalig smärta skall han. ut-, "ropa: ”Det är fullbordat!” och +, genom Märias själ, skall också ' jett svärd gå. Men det -börjar” - "med ett' barn, ett-barn i” en- t krubba framför ”vilken herdar. och vise män ligga 'sida -vid : "sida i-ödmjuk, tillbedjan, Nyc- "- - keln ' till "glädjens port, Wägen : : till julens stora fröjd är. den= samma som förr: ”Låt oss nu / gå till Betlehem och se det som där har skett! V-- Världens” väldige ” residerar 'på troner ' av. bajonetter; söka | styrka i diktaturen och världs- '- leon, : kallad ”””den : vingsvedde örnen” : visste «dock » redan på sin tid något. om' begränsningen och "svagheten i' allt "detta. På S:t Helena 'dikterade' han. för "sitt rike"på Ikärlek,' och ännu :i.dennd stund skulle tusenden "man, herra-', vilja” dö för "honor. dö före mina' tid... det öde. som" shart” väntar en 7 "Napoleon "den : store. Vilken avgrund mellan mitt elände och Kristi eviga rike, han "som - " älskas, predikas och tillbedes ” i' världen.” Än gives det rum för kärleken och nåden i vår värld, än > har” vi behov. av barmhärtighet och barnets tro” så hjälplöst och dock 'så mäk- Skaparen av: Vintergator och "vara något mer än sentimen- " tigt =. vs Se Moe Obehagligt; berörd "av ”ryk-: snötäckta fjäll har råd att gå . talt ' påfund och" traditionell som” :'en ' gång » Kallädes : H ( som hon säkert inte” den motsatta vägen. Han kan. använda de enklaste ting och låta den få tjäna .de' högsta na kastade en blick ut genom kupéfönstret.. . .— Herre jestanes- Kalle! , Vi ä redan framme! Nu måste vi av innan di kör igen, sa hon och reste sig häftigt, Charles Blohm tog sina väskor och mi- nuten senare stod de båda på perrongen, "Men då vägen till det gamla barndomshemmet var tre kilometer 'och alltför lång att. gå, måste ännu ett trafikmedel användas. Blohm talade därför med stinsen och en stund senare 'steg bror och syster in i en taxi, som förde .'dem hem. - . Målet. .:var nått. Charles ' Biohm hade kommit hem. Allt var i stort sig likt. Naturen och omgivningarna desamma . som under hans. uppväxtår, även om-en del nya villor kommit till och den gamla byvägen gjorts jämnare och bredare, Barndomshemmet låg som förr - vid sjön med den skogklädda åsen" i bakgrunden, Allt vän- der tillbaka i en ständig krets. gång, tänkte Blohm, när han ännu en gång steg innanför 7 barndomshemmets slitna tröso kel 7 Så kom ännu en jul. En jul sådan som Blohm sedarr ett flertal år önskat sig. Han var hemma! . Medan Anna gjorde upp eld I spisen och ordnade med väl- komstkaffet för brodern, stod denne vid fönstret och betrak- tade den, stjärnklara vinter- himlen över den julkortslika Omgivningen, medan ljusa tan- "rekvisita för att skapa förädi- ska - stämningar? ”'”Vårdar vi .bara ett. minne eller är. verk- : ligen : Belehemsbarnet - något vi kan räkna med i dag? : - Betlehemsbarnet, Marias först- födde, nylindade son i krub- ban, är:' tecknet "på att. Gud stigit in i vår värld, beviset på Guds aktivitet i världen, .vitt- nesbördet om 'att Gud älskar och är barmhärtig, barnet utan vilket vi inte kan leva män- "niskovänligf och människovär- digt. ”Dig Jesus vi behöva...” sjunger sångaren. Varför? Låt en del av svaret bli vad som bl. a. sades "om - upptäckaren ” och Afrikamissionären David Livingstone: I många stammar är det förbjudet att. döda en orm, även om den kryper in i ett hus och dödar ett barn. Dr Livingstone lärde den att” detta är vidskepelse. Om ett: barn fick sin första tand i överkäken i stället för i un- . derkäken dödades det, därför att det förde otur med sig. Han .har stoppat det. Han 'har ' lärt infödingarna att man bara ska ha en hustru istället för många och att man skall älska och ära henne i stället för att göra henne till slav” Visst behöver vi den frälsare, som föddes i Davids stad, Vi behö- ver honom för vår humanitet När grubblarer Pontus Wik- ner liksom övermannats av d ofrånkomliga livsfri nen måste bekänna med. skalden st kunde te mig ”filosofen stod tum” och ingen rätta vägen” be- > dig Gud, Evig fader och Fri ÄSorna, men |” " tena om 'en nyfödd .judako- : ”nung sökte Herodes säkra sin . ställning. Av. fruktån:' och "+ grymhet blev han en hänsyns- lös " barnamördare, - men. allt var fåfängt. Vem kan kämpa mot det.;'barn; på. vars "sida " . både Gud . föräldrar står? Vem kan käm- : pa mot det barn, som. ära vi "furste? a NS Kring ett barn 'i en enkel krubba > och halm . cc pöbeent och en man på ett grovhugget en kors, - Moa et brusar den eviga segerns psalm som en strid och strömmande I fors: vm RR RAT : : .” (Bolander): ' Varje barn är något heligt, '' Genom varje barn går en ny ström av gudsliv, ut i världen, Liksom Gud ville Jesu födelse har han velat "varje nytt;liv- A för. livets och respekt fö i niskovärdet.- Därför måste Bet- lehemsbarnet få bli centralge- stalten i vårt julfirande, i vårt hem och i. vårt liv. Vi har:in- te råd att vara utan tecknet på att Gud har stigit ned till pså' för att bli vår frälsare. ": BOKNYTT. -'av Gun Nihlén Rakel : :50, . Sjögren, Pris 19:50, in! ämnen, Det är främst på G gogiska fältet författarinnan. har" Ne is fred med; vätebomber," Napo= ' "sto och ', kärleksfulla = sig självs - > På | v goda boke; något att. säga och - sd . 7 Plötsligt stannade tåget. An- kar och glada minnen fyllde] när haj fin upplever undret, med glatt och frejälar RI rt. det : : ans sinne, ' net. n finner Betlehemsbar- försvarar Vardagens.. .vär, den Rop s ” ” - örfäktar familjen som g .nioch ou , os ds amiljen som . ” a för mänsklig gememskap = talens: Mattan bukt : As | Då, ; SN tre
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.