SV vn sf AAA EAS ANNA NRA I So. w a | a '.. därinne, sa han. Man ska sätta "ÅA Hung å gräs, 1 | lar omkring oss med sma lass, - - se nog v - hela skogen å dess djur komma > der så mycket så "bort. ss Ye NN Lördagen den 9 januari. 1960 > TYYYYYYYYYYYFYTYYYTYFYYFYFYRY I VT v Yr v Y YYrYYt YrYYTYr YYYVYYTTTTTT € LAHOLMS TIDNING En dag blev Storkäft crolig. '-Hon simmade runt nere på dju- " pet utan att riktigt veta vart hon skulle ta vägen. Buken, hängde ljus och stor under henne, Det rådde en behaglig halvskymning så här djupt nereli' vattnet. |. Gammelgäddan - fläktade med stjärten och for över -stenarna, Men 'hon ville upp till ljuset: Nu kallade något på Henne, en-in- "stinkt som drev henne in mot de grunda: vassvikarna där 'storgäd- dan höll på med leken just nu. Ett randigt abborrgli gled fram- " för nosen på henne, men hon "reagerade inte för det, Hon var inte hungrig, Ville inte ha nå- gon mat, Inte 'ens en glimmånde "och aptitlig. mört kunde locka henne att öppna gapet. Hon var tung och: lo; och hennes tankar rörde sig: om helt ' andra. saker än "mat. | stan Been ON EET Nu stack solen fram och lekte ) sig djupt ner i vattnet. Solkatter . bildades här och var, seglade ge- nom vattnet och färgade om hela " vattenvärlden, En and tog vat- ten strax utanför vassarna. Put- ; sade: fjädrarna. Dök och plocka- de 'i bottenvegetationen. Solen värmde. Några :flugor kurrade strax ..ovan vattenytan. .'. Nu gick. Storkäft upp till de grunda "vattnen. Gled stilla in i. . vassen. Hörde andra säd iv ot | vassen. Hörde andra" gäddors iv". till en: Då lär man sig skogen: . riga lekande, Sökte sig själv allt längre, inåt. vattnet steg upp . över 'det” sträva strandgräset. Gammelgäddan tyckte om att "+ känna hur gräset strök mot hen- nes buk. Hon stannade och stod i gräset och vajade fram :och åter, "Var som döv; för: världen, såg ingenting, hörde ingenting, .. ' Torpar-Janne gick till skogen med Gert och - Arne. Nu led det - mot kväll. och skuggorna ; från träden låg långa” åt "öster: De gick sakta stigen utmed” åsen. "Torpar-Janne viskade då och då "några ord; mest om. vad han såg : och ville att pojkarna skulle läg- » ga märke till. Pojkarna förvåna- de :sig över vilka -ögon ”Torpar- Jarihe - hade; Me Fd As hbalkom sig. isskog.och mark. Han kunde se det andra inte märkte, därför att .han visste så mycket om det som skedde, Bara en li- ten fågels vippande flykt :bort till ett träd.” Genast kunde Tor- par-Janhe' avgöra om fågeli ha- de boet i trädet eller inte: Bor finkens. gälla: varning ”uppfatta- de Kan och visste att nu.skedde iskogen, antingen det var någon” uggla "eller någon hök som gled förbi, eller räven hade "sin vandringsled så bofinken fick : syn på den röda pälsen. Ja, det : kunde bara "vara en strövarkatt, en äv skogens allra" farligasteq; fiender. t:2 EVA nr 'Torpar-Janne . och pojkarna satte sig i, en skogsbacke. Tor- pat-Janne drog upp ett grässtrå och sög på det. Hans ekorrögon glodde. på "pojkarna, = (TS it Ska maj lära sej skogen rens liv ska man vara tyst sig stilla någonstans. å bara” se allt 'som sker. Inte fem eller tio minuter, då: kommer, nog inga djur; för. då har. de ännu. ens klampande steg i minnet ..... men »sitt en timme eller mer då ska nära dej. Seal NT -— De är så saktesamt å sitta så länge, sa Arne. 'Torpar-Janne 10og stilla i sin mustasch. :' -: - = 'Tror du? Ånej, jag ska säja dej att'om du bara sitter å ser dej uppmärksamt kring så hän- man blir ald- i ö å ...se' bara ner rig trött, På ts hur myrorna ad de drar på, där finns lära bara där : a . Pojkarna såg ner på mari er Och snart upptäckte de ner : de ens vetat om förut: De å 2 myrornas sega kamp me So barr, deras envisa dragkarap oä slutliga seger.” De Säg myror dra hem döda flugor och ti. med en 'fjäril, Ett: tiota mycke att 1 myror arbetade : och baxade på den tunga fjärilkroppen. "> = a + Det kunde också hända att ett "par myror kom i strid med var- andra. Då talade Torpar-Janne om att de säkert var myror från olika stackar.' Stor rivalitet rå” "der mellan sådana myror. Komr mer. en främmande 'myra in! en. stack "känner de andra på lukten att hon inte hör. dit och en sådan riyra dödas eller köres ”Torpar-Janne talade lågt. Han Gammelgäddans Plötsligt lade han ett finger tili munnen för att visa att de skul- le vara tysta. Pojkarna satt spända. De såg ingenting, Men Torpar-Janne satt nemlighetsfull och glodde rakt fram. vo / Han hade hört på en hämp- lings skrik att någon misshaglig individ var i närheten. Och till pojkarnas glädje och "undran steg plötsligt en grävling fram och gick stilla och värdigt upp- för åsen. Ja, gick, man kan sna- rare "säja grymtande och jovialiskt skred tjockisen upp mot branten, Då och då stannade grävlingen och grymtade och bökade i jorden. Den vita bläsen lyste på långt rullade fram, Av . Ingvar Wahlén ' TT för & mal Husqvarna-bössa som hade varit med om åtskilliga jakter. Den var Torpar-Janne mer kär än något annat. Han ville gärna ha bössan med sig då han var ute i skogen, Alltid kunde nå- got dyka upp som han ville skjuta på.” En räv eller någon kråka. Man ska visserligen inte skjuta i'vårmarkerna — då allt är födelse och liv, Men ibland kan ett skott vara befogat. Rä- varna 'är listiga. och svåra att komma åt. De gör så mycket skada själva att man gör en god gärning om man skjuter dem. Tänk så många fågelungar som förgäves väntar på sina föräld- rar bara för den röde rövarens skull, Duvhöken är inte mycket bättre, fast han nu är ganska sällsynt. 4 « Torpar-Janne småpratade med pojkarna om allt sådant medan . de följde stranden. De gick sakta. Pojkarna skulle hålla sig vid si- dan om Torpar-Janne och minst ett steg efter. Den gamle skogs- luffare hade sin syn på vand- ista lek . ” skrek Torpar-Janne efter poj- karna. Han har nog vassa tlän- cer. : Vattnet hade blivit- rött av blod. Men nu låg gädéan på si dan. Pojkarna fick upp henne på siraadckanten, Gälarna öppnade sig ett par gånger, det väldiga gap2t gled isär och tandgarni- tyret stack fram. eo — Vickea ren jätte, sa Arne. — Se, skrek Gert, såna mär- ken hoa Lar på ryggen! Torper-Janne böjde sig ner ocn undersökte gammelgäddan. Han nickade för sig själv, >— Jaha, jaha, jag trodde det, sa han. : Och så berättade han om hur en fiskgjuse sommaren förut dragits ner i vattnet av en gäd- da. Det var denna. Skogvaktaren hade varit åsyna vittne: — Men nu har hon gjort ofog nog, slutad2 Torpar-Janne. ” Han rnåste själv bära den kraftiga gäddan hem.' Pojkarna jublade, Detta var livet... "ensamheten , iom klövern på andra sidan av .sade Torpar-Janne.: I< håll. Trots den” något klumpiga gången kunde det gå undan då grävlingen kom väl ihåg något som den skulle uträtta fort.”” .— Där 'ser ni, sade Torpar- Janne, bara 'man' kar vänta å bara man har lust att sitta still och lyssna så. kommer ;' mycke |: 1. Nu: kom två koltrastar gällt s'visslande flygande förbi. De "jar ”'gade varandra. I ett retligt tem- po :snurrade de runt några tal- ar ' innan de försvann: > 25 oc I" Nere "på. stigen kom ' sedan Brunöga;' rådjursgeten, med sitt! nya lilla kid. Pojkatna fortoligen höll andan. Men en av dem gjor- 'de i alla fall en 'ovarlig rörelse. 1 Vips! Nästan utan; att de hann «fatta det hade geten' för: it): bort: genom granskogen. ' '-- Den var skygg den, sa Ge — Ja du, ett rådjur ser väl å hör: väl, å den -tycker bäst om rt. men' den tycker åsen, 'den 'var nog .på > Några kråkor drog: fram” över”åsen! En ”s tade längre bort. alltmer stilla, ljuderi gled långt och” man tyckte att man "satt i glas... Pojkarna. hade inte tänkt på klockan. Över en timnia hade gått då Torpar-Janne reste sig: ;— Nå, där ser ni, man får:lä- ra sej. sitta stilla i:.”men än” är det. lite kallt”så' nu: får "vi röra 085 ...;en blir så styv i lederna av att sitta stilla, 2 SIM. . Nu tog de vägen ner mot sjön. djuren som lära sig. i Det såg vackert ut, "=> : Här var Gert'den skarpögdaste, han pekade in i viken där vas- hon står än set: , "Torpar-Jånne "reste sig” lite. Det var gammelgäddan som stod där med lojt viftande stjärt och fenor. Den mörka ryggen gläns- 4e.' Torpar-Janne blev nästan förbluffad då” .h storlek. dorna.: Pass på. ..!. När de kom stod tät, "0 vr 2, sa . Ja, sören 'Totpär-Janne' : lyfte ringen med bössa. Både Gert och Arne : lydde gärna hans minsta vink. De avgudade honom Han kunde allt det om skogen och de så gärna ville | ut på udden satte Ge, sig där." Fiskgjusarna - flög högt upp. I vida ringar lekte de 'glidflygplan med spända vinga 3 han, se. där, farbror Janne, där var en jättefisk. '-! — Ja, skrek. Arne till, se som da :uppe:i strandgrär an » såg -hennes| anacka ett sånt Miast tjuge" kilo, "sa Arne. a ör'| hans "upplevelse "1: helgsdomen ' bössan. Pojkarna” höll. andan. + I" själva skottögonblicket: stänkte: haglen kring gäddan i vattnet." '. Hon" piskade : med, stjärten så vattnet. skummade” och : stänkte. "Torpar-Janne- gav: henne också andrég” pipan, han var rädd att hon skulle 'gå ut på djupt vätten. > —, Ta! henne” nu; pojkär; Gammelgäddan "skulle 'aldrig leka i vassen mer... nu hade hon spelat ut sin roll i sjön. ” Hon vägde något över, sjutton kilo. Det var en fullväxt fisk... VIKTOR Forts. Glad och full av hopp gav sig Viktor i väg en måndagsmorgon i april, och före middåag var han framme; mar hade beskriv:t vä. gen så väl, att han knappast ens oehövde fråga för att hitta rätt Packningen var inte tung; den sestod bara i ett par triskor. som han av sparsamhetsskäl höll i; händerna, tills han kom ni »ortlidret till den kringbyggda- 2ården; där satte han dem på sig för att visa, att han inte kom aldeles 'utblottad. Så mycket liv och rörelse hade han aldrig sett förr, det var inte att jämföra va- re sig med Per'Isaks i Rugered eller. Jeppas i Hov; pigor och -tiga, men ingen brydde sig om till dem, oci när han såg att hon drängar sprang om varandra, det höll flera skjutsar framför ", begrep inte, hur det kunde bli någan ordning och något sam: man hang t detta farliga hv — hur i all världen kunde Jöns A- radsson veta besked om allt som stod på i hans gård? Vid den stora vaticn hon av sten stod ett par kalvar och råmada törs- dem, Viktor gick försiktigt bort var tom, grop han pumpstången — "redan vid und:a taget fursa- de vattnet fram. ”Här dricks det så ofta, att vattnet aldrig kinner sjunka i röret”; tänkte Viktor, "här är det så brått, att ingen får tid med mig.” - . 1? ren, särskilt mejl fåren, som hensöktes av en okänd farsot och dog I massor, Det värsta var au Viktor fris om fötterna, när höstkylan kom, Far hade strängt ålagt honom att spara På träskorna. det var det enda par han ägda, och de skule räcka för vintern också Till att börja mol hade Viktor ykgt ställt dem undan och fått gäm- ma dem stärstdrängens låsta kista, men frampå hösten fick han ont under sulorna äv åkor= stubben, han skar sig I hälen på en butelhals vil gödselkorran, och såret ville Inte läxad förrän han stack fötterna I träskor, och Inte blev det heller gjort myc- 4 ÅRTrNEEENUENSLr TTT EC UTLAND ETTER brännerilängan,; där skrattande körsvenner klatschade med pis- : kor — det var byte Igång, och man ' skulle "Prova snärtar och - skaft — och man kunde på en gång höra flera samtal, som gick på i brygghus 'och stall, vid. trappor och redskapsskjul; stäm-. morna var högre, orden korn fle= ra och snabbare än vad. Viktor någonsin varit - med om. 'Det brusade 'för öronen 'och gick runt i huvudet. på honom, han r. Av kyrkoherde Simon Forshem, >> Ludvika, Västerås stift «+. Starkare än blodsband. ” Tidigt — redan 'vid 12 års ål- der -— hade Jesus anat en släkt- skap av högre och heligare art än blodets, Därom har Lukas berättat i sitt evangelium — en sällsynt strålande” pärla i den heliga straditionen om Jesu liv. (Luk, 2::41—52), oc Jesu svar -på moderns oroliga och förebrående fråga den gån- gen verkar brådmoget: ”Vissten I'då icke, att jag bör vara, där | min Fader bor? (v. 40); Men hans liv därefter, alltintill dess sista ”andedrag' en 'dyster fre- dagskväll ca 20 år senare; visar . oerhörd - konsekvens, satt "| var” äkta och” avgörande, SLivet skärpte hans visshet om, alt Han i "djup och. outgrundlig 'raching var Guds Son, och att Gud'var hans: Fader. PR : Denna' övertygelse : var. icke blott ”medvetandet om - en .tn- danteégstillställning, till Fadern i himmelen, . Den blev också ett med hans kallelse bland män- niskorna. ' Han ' ställde ”sig' som ingen. arninan' 'in:'i ett. heligare Torpar-Jahne liksom gled fram |han. - Mont förvantskap till, människorna än genom skogen. Bössan vilade il" Som pilar stark de iväg. +. |blodets. I vårt ställe — för, oss ena' armvecket. Det var en gam- ir — Akta er för käften hennesj! — för dig — för mig levde och i. 4 satt:- hela : tiden på ; helspänn. rv 1 i KASTADES , ENGELSKA NINGARNA SEGLEN SPOLADES : ÖVERBORD. 120 MAN "RÄDDADE PÅ LEN Få LA fis. "> FREGATTEM SloGS SÖM- DER MOT: KLIPPORNA” OCH SSFÖNK LADOR MED PROVI- | TN 1 BRÅNNINGARNA KRING KAP HORN "DAGER". REDLÖS OMKRING I -BRÄN RIGGEN "BRÖTS !. AV, MÅNGA” SJÖMAN ” CHEAN [LÄT FOLKET GÅ I BÅTARNA. I” ÖDE KL åh - OEr KUPP VID. ELDS Av EFRATBE EN AR er pore 2V TILL” DE: SKEPPSBRUTNA SÅ ATT:-Åii DE" -KUNDE " LIVNÄRA SIG. MEN EF-ki' TER NÅGRA : DAGAR - UTBRÖT MYTERI. TO MÄN GAV ESIG AV V EN: BÅT. "DEN -- STARKA ” KYLAN FROS FLE-Å RA "AV "DE ISKEPPSBRUTNA > PÅ, ”KLIPPORIVA-" IHJÄL: OCH! SNART - ÅTERSTOD ": BARA 13... MÅR DE GETTÅ UPP "ALLT HOPP." RÄDDADES DE AVÅ INDIANER OCH FÖRDES TILL EN "PÅ. FASTLANDET. DE FREGATTEN (VI SLETS SÖNDER, : KAPTEN JAMES SIC E LAND -: SPANSK > BY. KOM "AR ENGLAND v Lä Li DREV 4 LAND: UTVÄXLADES ” SÅ. SMÅNINGOM. 1747 > HEM IGEN OCH TILL v CO SABBATSTANKAR od SN . : . Aas ben dog han, En modern tid här för detta andliga. släktskapsförhål- lande präglat ordet ”helig soli- daritet”."— "ett tämligen” blekt och blodfattigt ord bredvid det äktkristna ' ordet "kärlek, ' helig kärlek. a ords i Det: var. denna .makt heliga "kärlekens "makt hos Jesus bröt fram så stark; att den kunde, om så krävdes, slita itu" de ömmaste band. Jordisk släktskap, blodets -samhörighet fick för honom mening, endast om allt var ställt in under Guds herravälde. soc. vo '" Jesu moder 'och utanför och önskade tt samtal med honom. Om vad? Säkerli- gen -gällde det:en'" välvillig san- visning om 'risken för Jesus-att gå vidare på den" väg, som gi- vits honom, : Det ' ryktades ett och "annat ' bland. menige man, Och vilken :mor ' eller bror; vill icke göra sitt yttersta: för' alt. rädda en'av de sina för en fara som hotar! Även med 'en' liten kompromiss! En" liten omtolk- ning av Guds vilja! ” | - Blodet väver starka band, De skola vårdas i tacksamhet. De flesta av oss äro beredda att 'ge modern och bröderna rätt. Var för utmana" ödet? ve " För sonen inné i huset är den- na välvilliga varning en frestel- 'I se. Han möter här en annan vil- . | ja än Guds; Och han möter den som 'nan. alltid mötte en frestel- se: avvisände, 'dömande, "men med ett frälsahde och vägledan- de ord. Om vi i trö gömma hans till synes kalla! svar "skola "vi snart upptäcka, att det 'andas en helig kärlek, som löser och 'bin- der på samma gångs x.sw.3yv3 2'Den -som. gör mir himmelske Faders vilja, han är, min: broder och syster och moder”. Här har "> knutits ett nytt” band: mellån Kristus och människan, som för- ehar djupare och binder starka- re än blodsband. Makten. heter Guds vilja. Gud vill kärlek, ty Han är Kärleken. Han sparar + icke. Han ger slösande: rikt..Så- t dant är kärlekens väsen. ==; ' - Varje frestelse att säga nej till Gud är för Jesus en 'Satan, den må komma” i én lärjurige3,” en moders” eller broders gestalt. 5e Matt, 16: 23! Jesu absoluta lyd- nad : och kärlek till Gud. över” vann till sist både Petrus, dern och bröderna. | « Lydnaden för Guds vilja mås- te helga också blodsbandet. :An= nars kan detta bli oss och värl- den till förbannelse. Därom ta- Jar” forntidens blodshämnd ”öch nutidens förgudande nationalism och rashat. Blodets samhörighet ställer. människa mot människa, familj mot familj, folk. mot folk «| och ras mot ras i självhävdelse. Frälsningen för oss'.alla "heter Guds vilja, som helgar” vår vil- | : +fja, löser. och "skapar ett heligt broderskap. inför, Gud, vår Far der i himrnelen. = = a Till sist en - närgången fråga: Hur mycket av ditt eget har du givit upp i lydnad för Guds vil- ja? Är du släkt med Herren? Låt oss bedja därom, utan äter- vändo! Då bryter Guds välsig- nelse igenom oss in över värl den som en strimraa sol i mörk- ”"Iret. sc - 1 bröder sstodo, Fredrik Böök : . : en ANN rharrustanNus ritar ninNNImLermnnKane fick : N : > 4 surrade den om flera varv, men. ken affär av hans ankomst, ”Är du den nye heren?” frågade en stor och kraftig man i kapprock, räd i ansiktet, som var på väg till en väntande fjädervagn fram för. bränneriets långa trappa. "Vad heter du? Vikfor. Gå in i folkstugan, där står mat på bor-' det. Fördrängen ger dig besked vad du. skall göra. Rör på ha- sorna,.. och. häng inte med hu- "Det blev'sex styva månader för Viktor, ty 'det hade inte dröjt en halv timme, förrän han "Ivar en kugg:i det stora verket, som malde oavlåtligen. Han fick sörpa' fodret samman till "gäss, hörs och svin, bära spannar med drank och skulor från köket till ladugården, hålla tömmarna till bönder och ”herrekarlar, ge me- dicin till sjuka får,” som fått mask och kastade sig! på mar- ken i-krämp, hålla fast smågri- sar, som skulle gällas, och hjäl- pa pigor att dänka linneräckorna på bleket, Liggplats fick han hos drängarna i..stallet, men redan klockan fyra :var : morgon blev han: körd upp,' och han var så sömnig . och : trött," att "när. han kom ut på allmänningen med sina femtio. gäss, kastade: han sig omkull på första bästa pile- vall "och var borta =; mer. än en gång väcktes han "av att den. stora gåsen tramipade honom I' ansiktet, Mat fick: han tillräck- ligt, men' han lade' inte på: hul- let, ty han vari farten'”Innan i det hade, grytt och kom ibland inte ' till ro före midnatt 'FHan sprang och sprang, mén hann aldrig fram, tyckte han; hem- met hade' han inte ens tid att: tänka på, och han längtade inte till far och mor." Var kväll flög hans tankar dit, och han skulle just föreställa sig hur det gick för dem, vad de sysslade med, men i samma stund stod drän- gen och /skakade honom”i ax- larna och sade det var tid' att stå upp. Han. fick sällan klä- derna från kroppen, och de blev allt tuhnäre' och. ”trådslitnare, men han hade inté. tid att sörja över det. Det var ingen skillnad på 'söcken - och - helg, och av själva' midsommarn märkte han ingenting, för han och två av drängarna var lämnade .ensam- bondefolket såg han' nästan ald- rig, och "när moran på gården én gång skulle ge honom be- fallning att hämta fem 'av de fetaste kycklingarna från höns- gården, så visste hon inte ens wad: han! hette -— hon kallade Men” aldrig "hade" tiden” flugit : |i väg för Viktor som detta året: han hade knappast hunnit ut på de vårgröna fälten, där 'viporna säden var huggen och' stubben stack” hans bara fötter; " strax därefter plockade han mogna äpplen på vildapeln vid bryte- stugan, och höstregnen stod stri- da 'samspön i backen. Han bör- jade frysa. och fara illa, ty han hade inga andra kläder än dem han -bår på kroppen den dagen han :kom; tröjan och byxorna av "grått lärft hängde i fransar, skjortan; som han själv brukade | livätta i ett bykkar på gården, när-det så .bar sig, hade gått sÅ rent. i stycken, att han i sin förtvivlan vridit samman trasan och gömt den i sända Det fanns ingen på: den stora går- den, 'som lade märke till hur Viktor såg ut, de hade för myc- ma att vattna alla djuren. Hus- | dansade runt i solskenet, förrän” ket att göra med de många dju- | det blev så kallt an plumsa kring barfota 4 wätan; att han inte kom sig för att ligga av dem, Till sin fasa märkte han en oktoberdag, att de var så gott som uppslitna, 'och på kvällen, vid skenet av den dam« miga stellyktan; upptäckte han spricka I vänsterskon. Han en järntråd av dvängen och han ryste för att komma Ull far och mor, så mycket fattigare än han lämnat dem. Följande morgon, då han sprang övar gården 1 hällregn, skrällde träskon sprucket, och han mötte Jöns Äradsson, "Är du kvar ännu, here — värt skall du hän"? ”— "Till 'stallet och hjälpa dra hackelsomaskinen”, — "Skräp I det, det kan dräng- srna orka själva. Du är fri nu och kan ge dig av hem, Sig ull I köket, så får du en' matsäck att tära på vägen. Ajöss; Vik tor", Det var avskedet till vak« tepojken, Viktor stod och klp= pade efter andan, men det va= rade inté länge — här på går- den gick ju. allt så orimligt fort. tar; If sänghalmen sökte han upp sin : skjorttrasn, men ' den var svart och grön av mögel och brast överallt där han rörde vid den, så han lät den ligga, Trä skorna behöll han på, och så gick han hem i regnet, I Förs slöv rastade han :och" åt. upp färdekosten! Till soldattorpet 1 Rugered kom han tomhänt, bar= Å»Auvad och naken, så när som på en trasig och urväxt tröja och ett på sönderflängda byxor, Maria hade skymtat honom genom” fönstret; när han. gick uppför, silgen, och mötte honom på trappstenen, Ifon tog honom i'sin famn, ' så stor han var. Först var hon gråtfäkdig, när hon sig hur litet han hade på siz och alt träskorna var utslitna och : spräckta, men hon: kände att musklerna på hans brunbrända evmar och ben. var fasta och I köket fick han sina flottmas ' YrYevV TTT ITV TTT SLS YNN LAN TAN NA NY YY AY YA YR FY FVO AN oas YYVYTTY TY YTtYYVY TY YT vv MAAS kd friska, hon såg att ögonen var . lugna öch' klara, att det bruna håret lockade sig, och när hon höll honom ' på en” armslängds avstånd, slog det henne att han . vuxit ett halvt huvud minst, ”Gud vare tack och lov, du ser ut som en Bild'av hälsan. Är du hungrig så har jag gröt — jag har väntat dig vardag”. Men Viktor ville inte ätd; han var sömnig, När far kom; hem, låg han i den stora gängen och sov, brun och röd på kinderna: han "sov så djupt att svetten pärlade fram i det blanka hår« fästet. Ingen nändes att väcka honom, "+, a tor fick syn på järntråden kring trägkon? svor han ve och för- den. Knappast en tråd på krop- pen, inte en styver I lön -— fat- tigt skodd var han när han gick dit, men har kommer tillbaka som den 'uslaste tiggare! Det skall väl satan själv tjäna de krävstinna ' brännvinsbränt3arr.a; måtte djävulen anamma dem och deras finkel ”Du svär som den värste knekt”, förbrådde' Maria. ”Det är jag också”; svor Johan Viktor på nytt. Denna gången gav han inte tappt. Han béfallte kort och gott, att Viktor skulle vandra den två, mil långa vägen tillbaka till Munka-Ljungby, ögonblickligen '=- det var vac- kert , höstväder.” - Munderingen gkulle vara som den- var, och han gvaulle gå - rätt m till! Jöns Äradsson, visa bonden hur han såg ut, peka på träskon: samt hövligt men bestämt be om ett par, nya i träskor i stället för dem han slitit upp i husbon- dens tjänst. ”Far har sagt, att annars får jag gå barfota i snön, för far har ingenting att köpa för”. Forts. . Dagen därpå, när Johan Vik- | bannelse' över ' den” snåfe bon-. INR FEN fans das | aan an dn a AA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.