Inget referat är framtaget för den här sidan ännu.
3 DA = — Via tjugutvå "YPPietYvYtT YrY ”YvYYTtTYFTYTTYTEYY YrYrYrtr YYYTTYTYT Yr En drygt hundraårig .kon- ,- ' struktionsteckning gällande åskledarens användning Liksöm de flesta äv gamla tiders berömda amerikaner var Benja- min. Franklin sin egen lyckas sméd, Förfäderna var' + många | generationer stillsamma, arbet- samma och gudfruktiga bönder eller lanthandlare 1 Northamp- tonshire i England. Fadern -Jo- slah Franklin, utvandrade 1682 till Boston och försörjde sig först som sldenfärgare, sedan som såp- Msjudare och ljusstöpare." Famil- jen hade inte mindre än sjutton . barn, 'och av dessa var Benjamin |. det femtonde, Han bestämdes för den prästerliga banan, men pen- garna "räckte inte till, och pojken sattes därför I tryckerilära," , Hans stridiga lynne; fåfänga! och oförmåga att underordna sig andra gjorde honom : emellertid tämligen illa omtyckt i det puri- tanska :Boston, och, därför fann han det till sist lämpligt att flyt- ta till Philadelphiå;'där han 1729, ' ärs ålder, blev äga-]' , i . » märkt medel | "sprida diverse praktiska kunska- " Amerika, LAHOLMS TIDNING " YYYYYYYFTYTYTTYYTTTYTTYY YTYTYYTYYTt TTT YTV "TITYYTYYYYYTYTY Fre och fyller alltså 200 år i ör. än Franklins. » Emellertid fanns det en möhrisk lantpräst vid namn - Diwisch, som redan ett årtionde tidigare hade konstru- erat en ”storm” — eller åskledare, vars konstruktion visat sig emanera ur hållborare vetenskopliga teorier . i Fe till ett tryckeri och började ge ut tidningen Pennsylvania Gazette, som förresten än I dag lever kvar under namnet The Saturday Evening Post, Franklin betraktades under ett par årtlonden som den främste journalisten 1 de amerikanska kolonlerna — men konkurrensen "var naturligtvis inte heller allt- för svår. Genom Poor Richard's Almanac, en årsbok, som utkom under ett kvarts sekel och räk- nade 10.000 Prenumeranter, blev han känd och välkänd inom prak- tiskt taget alla samhällsskikt. Arsboken i fråga blev ett ut- att 1' kolonierna per och rekommenderades därför varmt av myndigheterna. | Franklin tog f. ö. själv livlig del 1 Philadefphias kommunala angelägenheter och blev. 1736 vald till ombud 4 Pennsylvanias lantdag, Vidare var han med om. att organisera polis; brandväsen och skyddskårer, startade en ve- tenskapsakademf och var med om att grunda en frikyrka. Han in- ' rättade de första-lånbiblioteken i konstruerade ' medar . till en gungstol och eh flyttbar spis, kallad ”Franklin-spisen", " Genom sina starka tekniska och vetenskapliga intressen kom han till sist även att syssla med diversé elektriska experiment, : vilka i tidens "fullbordan resul- terade 1 uppfinnandet av &skle- daren, : : a RT Rd "Men först några ord om en herre vid namn Prokop Diwisch. Han var lahtpräst 1 Prendiz 4. närheten av Znalm I Mähren och : ' konstruerade redan år 1750 en i mångomtalade försök med den ”stormledare”,; som skulle” "upp- ' elektriska draken. lösa den "elektriska elden 1 him- Earndomshemmet I Boston len och dra ner den till en viss punkt på jorden, varigenom den skulle bli oskadlig”. - ' Denna ”stormledare”, världens : absolut första användbara &sk. ledare, sattes upp på prästgår.- -den i Prenditz, och sedan kyrko- . herden tyckt sig kunna konsta- tera att konstruktionen var täm- ligen- god, skrev han till kejsa- ren i Wien och föreslog, att fle- ra äskledare skulle uppsättas pd "olika" delar av landet. Kejsaren rådfrågade vetenskapliga :' exper- ter 1 Wien, men de ruskade alla på huvudet och avrådde på 'det bestämdaste uppmuntrandet” av så dåraktiga företag som att för: söka "tämja himlens makter”, Tio år efter Diwisch's död upp: sattes emellertid ovanför krut- magasinet i Prag en åskledare av samma slag som tidigare stått I Prenditz, , : on talas ”:om Diwisch och dennes experiment, började : Benjamin Franklin. sommaren . 1752 sina . Han fäste er järnspik vid en Utan att någonsin ha hört: AMIN EFERANI Åskledaren uppfanns. 1760 av Benjamin Franklin Prokop Diwisch : och åskledaren silkesdrake och höl fast repet På draken med en . järnnyckel Tillsammans med sin lille son gick han en dag under ett äsk- väder ut på en äng utanför Phi- ladelphia och lät draken gå upp. Till sin belåtenhet fann han, att han hade haft rätt I sina beräk- ningar. En gnista hoppade från nyckeln till hans handled. Lyck- ligtvis var han helt ovetande om, att ifall blixten verkligen träf- '.fat draken, så skulle han själv ba mist livet, "Nästa experiment han gjor- de var att fästa en järnstång, som han isolerade, på ytterväg- gen till sitt hus. Genom stången - laddade han en leydnerflaska > med atmosfärisk elektricitet, och ungefär på liknande sätt utför- de vid samma tid den okände Di- ..wisch sina experiment. - Den dynamiskeé såpkokarsonen . fick emellertid allt mer ont om tid. Han hade nämligen blivit ' generalpostdirektör för alla brit- tiska '”h ier «1 N ika. Punkt på jorden” uttryckte det. som Diwisch jamin Franklin bade blivit Fö- - renta Staternas första sändebud & I Paris, hade varenda offentiig Den politiska situationen lade I tyvärr hinder 1. vägen för en omedelbar vidareutveckling av ' &skledartekniken, Kolonterna ha- de börjat kämpa för att bu själv. ” ständiga, och Franklin, som tidi. gare talat för trohet mot Eng- land, befann sig nu plötstigt 1 främsta ledet bland frihetskäm. Pparna. Efter Amerikas seger I fri hetskriget började emellert!d framgångarna, och 1782, då Ben- den. Just träffad av blixten och en fransk officer dödades. byggnad 1 Philadelphia sin åsk- ledare — utom franska ambassa. den byggnaden blev Så inte var det att undra på om legendbildningen kring ”den vise från Philadetphia”, Franklin kallades, fick en fan: > tastisk omfattning. som Franklin var emellertid utan tvekan en stor och Fenlal man och förvisso värd de väldiga he- dersdbetygriser som tvederfara hö- nom både I Uvstiden och eder döden. Några veckar före anv bortgång 1720 var han ned och undertecknade en petftlon til kongressen om slavorlots avakafs fande, och ännu under sina ala tuderade teknist ältiok skrifter samt låste och besvaras de brev från kolleger och beund. rare jorden runt, Sture Wahlsträna Gustaf TII på hal is Gustaf III brukade då och då ta "och denne snubblade över kung- en p ut i staden tillsam- "Inte förrän våren 1760 blev han 1 tillfälle att sätta upp den förs- ta" praktiska äskledaren på ett affärshus I Philadelphia, Franklin trodde inte att äsk- ledaren ”drog till sig" blixten "utan att den utstrålade jordelek- tricitet genom sin spets. Därige- nom framkallades, trodde .han, en utjä av spänni 1 mans med någon hovman, men detta kunde få sina vådor. Ja, det kunde rent av leda till dråp- liga sitvationer, såsom framgår av en ännu bevarad flckbok av en lärftkramhandiare Lars Erik Enblom (1742—1810). ens fötter, så att de båda låg I en enda röra, Men än värre blev det, Nu kom kryddkramhandlare Hare fram och tog upp kungens hatt och käpp, som ramlat I gatan en bit "ifrån, Just som han skulle till att också hjälpa upp den fallne Han berättar, hur Gustaf III - så hjälpa upp den lördagen den 8 mars 1777 kom till fots längs Skeppsbron till- luften och jorden, - " Den moderna vetenskapen har godkänt Diwischs o. inte Frank- lins teori. Askledaren ”attrahe- rar” verkligen blixten, fastän in- te på det sätt som man trodde för två sekler sedan. Den långa > spetsen på Jedaren erbjuder blix- ten att urladda sig kortaste vä- gen — ”drar ner'den till en viss med en lakej för att gå upp till Söder, där det på . söndagen skulle. bli trupparad. Kungen skulle inspektera ”are- nan. När de båda passerade bo- darne. vid Stora Slussbron allde- les vid läftskramhandlaränkan. . Sara Friska hod, halkade kungen : på "en. haler .isklint och . föll .omkull på högra sidan. Hansa föt- monarken, halkade också Hare och blev sittande på gatan med " kungens käpp och hatt i hand. Kungen, först, kom också först på benen. Han tog sin käpp och hatt ur den eslttande kryddkramhandla. rens hand, medan han småskrat- tande sade?” AX som ju hade ramlat + >, == Tack, tack. "Hari glck så in I Sara Friska hod för att sitta tillrätta ett ter koni alldeles 'före' lakejens,' spänne på vänstra foten, Han ERNER ISLEPRAEDNPL EPO tog en atol i butiken och antte upp foten mot den som stöd, Han sade: — Dra igen dörren. Folket tit- i tar al förfärligt. Och det hade verkligen sam. lats åtakliliga för att ao det märliga akådespelet, Nu hjälpte folket I boden till, Majestlitet hade fått åtakilligt med snö på sig och tillsammans började man att med vlskor 80o- på honom ren, När det var klart Ejorde sig kungen beredd att gå, Då han kommit till dörren hörde man honom allga likasom för alg själv: - -— Goda Gud, bevara vi Inte faller igen. i . So, det var en riktig upptovalae för folket vid Slussen, > 2 > ILLA sn svår, om FLAGS RINNER I äMme Skal 5 MILLAU & | DEL ”IcEnor)| DAN mn mm dr - SERA ” Bs 7) 7 ÅVJA 2 LOPP hn ww NAN HEN w Då . Peono.h MEN | PÄVRA = hd KATT DLR. ” orca hd SORT! [Beas] nd TEA Så 2 ld 35 fora og hs VÄSEN. I AVD oh ic NBIEZ- > ISUDOM Wocssea BLID |SFEL 2 VIN: Zz [VA : [207 Ceuta PERL ITE ww EE7ER FÄLLNING we MAT ) FETT VR - Fe 2E00K) EE : H i ” mrs AAAH AAA AAA MAAS 2, att'
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.