frrev MAA sasas - ör ä - ET TYFEFYFEFFYVEYVYYFFYETYV VTT VFF P ERF FV YVPTYYSYTYTYTYTTYTtFTYV V YrvvvFrr a Yrery | ! OTTSYTPPIFYTTYYYTTTYYYYYYTTYT TTT YrYyvtErYY FY rr DET VAR ÅRET: innan tj :-Tdern och 'orren "blev lovliga ;i Halland, Däremot” var de. -lov- el liga i Småland” "Och då -Myr- "han? : och: plirade med parkornsbruna ögonen; . Efte: en halvtimmes sn :de' pep- tram-, « Å Pelle, som 'bor så där en cirka Vans va femtio' meter från” ,gränsen;, ”vill> + dT hörde och tillhör "min "kretö av Vv jaktvänner "och - I markvandrare, j beslöt jag att göra ett av mina Väsdvanliga ” ”decemberbesök ; Det? var några dagar; jul >. £ -och snön. låg halvmetersdjup Nag markerna. Träden stod vit- lädda "som midsommanbrädar- a och” mossvidderna ' dändliga 1 sin vithet, . rökta med topparna mot jorden. Snömassorna hade böjt dem och rmat dem som” spända" pilbå- 3ar, . vilka ' utgjorde 7 ens första aktvapen' i Pojkåren. : Det var. "den sedvanliga julha ren "som skulle införskaffas. Och också detta, år,” IT Ren: var klar. och solen a frsåland någonstans. ; Rimfros eHtlåg: Kristallgnistrände' ova ge h upp. Det syntés att man” 'vär väntad," Ett vykort hade” anlänt” hågön' ga innan” och " talat.: om). att elle! kunde Ar nta ' sitt sed an- liga. december! esök:., Ett; ”fryntligt : och : skäggrikt ansikte tittade at ge-" P nom. fyrrutsfönstret,' när: PV:n” De stannade till utanför .enekäpp: mförstugan' och strax. kom Myr" Pelle utpå "förstugubron -'och ropade: ed si välkända” grän | dialek ön ill de djupa skogarnas io! . 2N, ” Sedan. . välkomsthälsningarna |-. . var. undanstökade och: vi intagit några > koppar «' hettande och svettframpressande kaffe, var vi så" klara för > dagens”. egentliga ÅA äbtende? sjulharsjekten 'F -” Myr-Pell ken. och: ” väl, |: som. "han: känner till. sin "egen böxelomma.. Vet precis-var har- ta passen är belägna," Och 'i frå” utdelning "av de” bästa" r:han inte snål; + Y:han "släppt iska. namnet: Klinga, gav -han nig: det "gamla : välkända : och ; saint :. måtte "väl du veta, att tjädern ! Kletiliar blivit sed,. att just det- lj ? ädla villebråd : : skullé fällas I håde jag | Rn kunnat: avs É ; grinden! Det' skramlade. till inne]: älkommen,. "välkommen, man; "vara säker om latt" rådju- "tröjen går fram 'och varde bäs-- ""slutad, : "+ 7. drevern, per: man; om gick. under 'det gamla klas- de E Ewald. Danielsson h "med giriga” blickar insupande: allt det underbara, omgivningen, 'h rdes så Klingas skall, ' : DET VAR HART och bestämt. Kom närmare och närmare. Och . när det steg upp ”borta vid en mosslagg, då' visste jag, att- det inte "skulle dröja många sekun. der ' innan" Jössen skulle: komma långbentsskuttande upp: för den smala stättevägen, ten. stod" som "vå -Svaga.. ångstrålar "ut från näs- borrarna. Den" kyliga". ”morgon=' luften ' gjorde; "att 'andningsdim-: man gjorde sig mera: märkbar; "Det''var:'en. svenskhare,' som kom" skuttande.- "Hans "vita päls” var. nästan "omöjlig ” aft se i SM Bör vilket .$om var "hare eller sn ”Hadé det inte : varit. f julhar en är en tradition, så tror jag; så "vacker och ståtlig var synen” kristens hela" li anska med- haren i långa kliv" genom ' ständig bättring vitheten o h' drevern' "med sin vilbruna" fi något tiotal mer ter efter. "Dreverns Korta ben i snödjup- heten var? ju” lite; hindrande ' i drevet.. Men det" gick, tillräckligt '. fort. Och. drevern är nog den” bästa! hundtyp i harjakt, Då kan serade på på." att jag. som en hel karl, "Haren blev: v:passad 0 fick sitt. ” Och så var r den har "i Sin ' egen ”julhåre hade "Myr- Pelle. införskaffat” några. dagar "tidigare. Och" mer än: en” hare är: aldrig brukligt " Kokade :kaffe och "med" några specialgjorda” smövrgåsar till Pel- — Här står du säkert och jul- | le som en julgåva från” min fru - aren har" du säkert, bara du är | samt : en liten lommeflaska ” till : att han hade fått löpa: Förs: kristligare, Luther säger; att” - hon > Fock skörd; sf och” våld, "ohederlighet och ond- ink. nöd i: i fingrarna, . "tillade, 21 En av 700! otets mest omtalade & svenska: "brottslingar och. er man med "internationella, meriter i detta avseende var Jacob Guntlack: Hans tenskikt och uppväxt i en fördärv- bringande miljö började han stjäla redan som liten '=— något som, be- traktades' som naturligt i hans Kretl + Han var inte" mer äh 13 år > när : han' fick iaktta hur hans mar -och hennes älskare tog livet av hans far: Guntlack gjorde dock ett försök att få tast mark i tillvaron och tog slamanställning på Syea artilleri, Han kunde dock inte älla sina fingrar i styr, inveckla- des ' i "stöldhistrier,. straffades 'och tvingades lämna tjänsten. Efter ota- jga , stöldhistorier "dömdes han till ”I2ård fästning på Vaxholm, rymde ch fortsatte på brottets bana. Efter : "Guntlack Tyckades" alltid fly ynda honom” personligen från mig tade” "Sverige, Finland och .de tiska staterna, blev han ånyo" gri- pen och nu dömd till 15 års Stvaff-- arbete på Sveaborg i Finland, ' - Han -visade emellertid en enastå-! ende förmåga att kunna fly. Hans det enda. möjligar. han dömdes till” döden. Den gången fanw' han ingen” möjlighet” ratt "undkomma, "Den 16 januari. 1771: mellan klockan 10 och 11:på :. förmiddagen hängdes Jacob Guntlack" offentligt på Galgbacken vid” Stockholms södra tull. Tusen- tals: människor bevistade ' avrätt> ningen, men så "var också Guntlack en av tidens mest omtalade perso- ner, inte minst sedan han året före avrättningen utgivit sin levnadsbe-" skrivning från trycket. ;' Den hade 'väckt. stort uppseende. > "Denna sin biografi skrev han medan han 'satt ens häkte I Stockholm. : | många | av oss bara” ett. namn. "| domar?: Var | te”vill ödmjuka . |ningläsandet:, får maka åt sig. "| vara så goda'att följa sina” barn barnen. slut blev med tanke så tidsandan” ial om jakt; djur och viltförhål-. landen. I H OCH SOM vi satt där och lät dagen glida fram medan hars: kroppen iblev stelare och stelare' ute på stugväggen, frågade" jag ii honom hur:det hade varit med par J.orasbruna & höstens: tjäderjakt. ' — .Tokdåre där, skrattade hån till svar och" fortsatte,' att det | år förbjuden i' den här trakten: Joy: jo, menade” Jag på, "men så "här ” nära 'smålandsgränsen, där den bhade' varit lovlig, kun- ”derväl den frågan lösas, på. nå- got sätt... själv, inledde vi så dagens sam- a i sin stekgryta "den, hösten. i — Kanske” dök kanske de, 5 sva- rade han så där illmarigt som bara en gränsbo kan svara. Och har man vänner på den andra linjen: liasom, så kan ju allting ordnas opp till de bästa, tillade "han och småplirade med pep Forts. . Höna berättade, att vid hen- nes” ankomst till kvarngården gällde den sjuka kvinnan för. att vara . alldeles förmörkad - och vettlös; men ' Maria hade'inte låtsats om det; utan talat till henne alldeles som en klok I Sedan" när jag körde hem frainpå kvällskvisten, ' var 'jag säker på att Myr-Pelle säkerli-. gen hade haft en fet tjädertupp varje : fall. » För de är liasom: vänner onellan, uppe i de där 2 nstrakterna,.” RE Av kyrkoh, Gunnar Levén; Christine fö: Nn Göte borg. ' Is "Första böndagerr riktat. en in- trängande ' maning; till oss" alla. JEn inträngande ; maning bör man ju inte gå "förbi: I synner- het inte, om den” kommer, ifrån allra '; högsta ort; Och” det gör Botdagens” maning. Den kom-: mer ifrån Gud 'Alls: tig” Och en som icke behöver bli ännu skall "vara en ;'och det. må vi » komma ihåg, när vi firar botdag: "Hela folket behöver göra bätt- ring. Tillståndet" i vårt larid' bå- depå det "religiösa och morali- ska, området är sådant att vi med oro måste se mot framtiden. Det talas i' utlandet om vårt lättsin: niga folk. Nästan varje tidningsi nummer? berättar” om våldsdåd: Laglösheten utbreder "sig :i'allt "kretsar. Många” frågar sig hur" länge 'detta skall fortgå. De menar, att det måste hända nå-. 1 got. -Vårt folk kan inte fortsätta långt som -'helst i 'utförsbac För Fialer. "setiat j kominöj” icke gärna. gäcka : Fer ;' Skall. straffet "icke komma, måste ; vårt > folk göra bä ättring: i Det. måst sanningen i. r vanartigt; släkte.” Vi "kallar Oss kristna" men : vi lever som. heds ningar: Vi har Guds bud skriv- na i våra hjärtan men vi tram” par dem under fötterna!” Lögn ;ska kännetecknar; vårt släkte: Vi lärs OSS själva nog. "Vi har avsatt : Gud: Vi nar icke tid eller" plats eller i samhällslivet. Han" Skall Gud kanske påminna: oss om: att Han finrig till? Skall Han börja". tala "till os. genom "sina äker på att. Han kommer att göra det, om" vi in= Hur gör man ättning? « : "Pet tillgår .så " att; > först och främst tar fram Guds ord. Tid- Sällskapslivet får kännas. vidi in- skränkning: Det får bli mera tid till : stillhet, och” samling. Den gamla” Bibelboken -, får komma till heders: Kyrkvägen måste bli upptrampad.:: Far och mot får till kyrkan, inte bara de som går och" Jäser. , utan” också, de små Familjen ijsin helhet måste komma I under. Kol vn siälvi: Varje" människa” har” sina skötesynder, Är det icke oärlig- ”.| heten, är det lögnaktigheten och är . det. icke ”lögnaktigheten, är det förtalet; 'och är det icke för-: talet, > är. det okyskheten.' - Vad Gud har” emot var och en av oss det får vi veta i. Hans ord ' Där får: vi se oss själva — utan alla grannlåter." Vi får se" vår: synd. Även den hemliga synden får vi se; Och då "gäller det: att ta itu med den. Svärjaren får vackert sluta med de'fula orden, äkten- skäpsbrytaren får hålla sig till sin "äkta make eller maka. Och drinkaren får sluta upp att ö- verlasta sig.' Detta är bättring. ”Nu skolen I lägga bort allitsam- mäns: vrede, häftighet, ondska, ' smädelse och skamligt tal ur'e-. der mun” skriver aposteln.' . Bättringen "är "att bättra ätt léverne. Och det är'att söka för- | låtelse. under ånger och bekän-|- nelse: Det är att gå fram med publikanen och synderskan till Guds ”nådetron. Det är att sluta upp att gå till'rätta med andra människor" och börja gå till rät- ta. med, sig själy— inför" Gud. Det :är” att avlägga", ”den gamla människan” .. såsom ”man lågger äv en gammal smutsig dräkt som r | man” blyges för att ha på sig. Och "det är att, bedja Gud om nåd att få”en: ny. klädnad. -> : Det finns”en; "som "har Pn så- dan i beredskap å å " . Jesus. Kristug din' Frälsare, Han här sömmat' den genom 'sin lyd- nad "intill 'korsets föd.. Vill du bekänna allt så vill också Gud förlåta allt och kläda dig i din Frälsåres "rättfärdighet. Det be- tyder att du. slipper tänka mera på din. synd: Den' är bortiagen; Gud" ser den icke mer, Du är lika: ren i Hans, ögon sora din Frälsare var,» «Så går det till att göra ätte ring. Detta är vägen som vi må- ste gå allesamman. Säkert er, att den: vägen leder till. hälsa." Bå- de för .oss" själva" och för hela vårt folk, Gå bara inte och vän” ta på att: onda skall. bättra sig. Börja v. Börja i dag. Amen. BOTDAG : — OFFE RDAG. . Nästa söndag” är det. ”Botdazen, den dar som manar oss till själv- rannsakan och ställer oss inför nödvändigheten att göra bot och bättring. när: det ..gäter + vårt kristna lv, "Fill det kristna livet hör. .emellertid.- =— det "får vi aldrig glömma — även om kärleken til nästan och viljan att offra någol för. dem som: på ena eller andra sättet behöver vår hjälp; Skrian- de är idag nöden i världen. Långt mer än.halva jordens: befolkning lever.umder, svältgränsen. S nio: bårn ”svälter. "Men här: '"hem- ma. röker svenska forket upp för omkring 950: milj. kr. under ett är och "dricker under samma tid och. vin för omkring 1500 5 kr. MA vi vara tacksamma levnadsstandard: r skor att inte göra. allt för att i vårt överflöd hiälnpa vå- ra':; medbröder. De” rorna' anklaga; ;tv:' ndag , gives - 0 fälle att visa vad vår kristna tro är värd. .&enom att siva ett rik- ligt : offer till. att lindra . nöden bland : svältande, > frvsande ' och husvilla . . flvktinomillioner. " Då uvptaces nämligen. i Götebors stifts kvrkor kollekt, till: Svenska Kvrkohiälven. en av: vår Kyrkas utränkta händer mot nödens harn i Grektand, Italien, Algeriet. Mel- lersta Östern... Honekong: och vå andra Arter. Om söndagens guds- tjänstfirande : församling ”- finge unn ögonen för nöden. och för sin nit och. sina: mövigheter att hiälna, då "skulle" Kyrkohtälnen hitt den' dazen få in millioner. De" sam, ejiha tillfälle att lämna sin gåva till :kollekten kan gända dån > till "Svenska ”Kvyrkohiälpen, Skandinaviska > Barken” Stock: holm. ”: (Posteiro 90 05 10Y - med ansivande av församling och stift. 1 Vill vi. göra allvarlig bot och bättring. 4 lägger de flesta av nes ii: Uekten: på: söndag inte brott en slant utan en stor sedel. Batdag' är. offerdae, . Må Kristi kärlek tvinga! Att-här icke offra det är att svika ej blatt männi- skor utan — Kristv "Vi som, vilja Ir! vi” icke Kristus svik: " 241: 1). En- dirigent vid Wiens onera var illa: omtyckt 'av orkestern. . Inzen kunde göra honom till Jags. är, han åter vid en repetition I började kritisera den. ene 'efter- den andre; reste sig en av violi- nisterna och så: ” - "I skorna; han frös ohyggligt, öm 1, och åning hade det gått upp för ' 'nenne, att Bo- tilda verkligen också var klok, lika god som någon annan, ”Och nu kan jag ta!a med henne, jag kan läsa på hennes ögon, så tyd- ligt som i en bok, när 'hon vill säga ja eller fi nej, och .det gäller bara att fråga rätt . Vem som helst kan :Jära det, det kräves bara tålamod. Om du stannade här, skulle du snart förstå hen- ne, -Inte' skulle -jag” vilja: byta hennes sällskap mot någon" an- nans, för jag har: aldrig älskat fåfängligt' tal." Och när jag sitter hos henne vid mitt nät; så” vet Jag, . ätt vi inte är de. ”bårdåst prövade människor, som jag med orätt tyckte ända tills i sonimar. Botilda har gjort för mig vad ingen " förut. förmått, 'hon har gjort mig glad”. SN ' Det blev för mycket för Vik- for — han kände att' det : var VIKTOR LEJON | hade fått "frysa för mycket, Han: skämdes att ta'a om det för nå- on, och hen ville inte visa sig för mor, så att det gick veckor u'an att Lan lämnade bränneris gården. Men så en dag, när han knogade över den smutsiga snön på gårdsplatsen med sitt ok och sina" Spannary,” fick han plötsligt se, att mos. stod i varnsporten, lång och smal, svept i'en grå ylleschal, och följde honom med ögonen, Hon hade gått den dry-' ga ; fjärdingsvägen till , Västra Karup. . Trots allt 'sitt ciände blev han likväl g'ad, satte ner oket och sp'ang till henne, .- : ”Jag ville ändå se hur du har det, min gosse, för du har varit så länge borta. Jag kunde skön- ja på Botilda, att hon börjar bli orolig för dig.” ' 7 Ord "och törklaringar. ”behöv- dos inte, ty' Maria 'såg vad hon såg, hon smekte hans huvud och när han' nödgades återvända till "sina " sysslor, gick hon 'igen — brännmästaren hade. visat sig i dörren till bränneriet' med ett långt Kkoppairör i nanden. Men på dagen" en vecka senare stod Maria "återigen ;. I vagnsporten, sant vad hon sade, inen i hennes glädje hade han. ingen del, det inte ville smälta; Med 'bävande röst frågade han till slut: : "Men mor, tänker 1 ardrig på " "Vad säger. du, Viktor? Tror annat, dag eller natt?” ">> :' För båda stod det, lika klart, att' Viktor: inte kunde stanna. i Han” gick? på sitt stark;. han. r göra skäl för 'sig.i tyngre värv än en vaktepojkes;.. det : gällde bara att finna er, plats. Hän fick den på bränneriet i- Västra Ka- rup,; och hela "vintern, gick! han. där, kokte potatis i' stora kop- parkittlar, - krossade ' dem över mäskkaret, "fyllde i, rörde om med ett par stora ån or av.trä; d knappast” 'maktade-”> lyft dem, när han skulle” tömma” den heta : | dranken i såar och bära, dem'till det 'stora : »drankkaret; oket pas? sade ' inte . för: hans axler. och skavde .; hål på rt ' skuldrorna. Brännmästaren . var den: slväng> aste herre” Viktor någonsin haft; flera dagar i rad kunde han va-. ra' onykter, och då slog hä barmhärtigt löst med en" knotig nekäpp, som" "aldrig lämnade "sonom, 'Det' behövdes: bara ”att vi ; spannarna,;” "som Viktor " alltför” långa bä kättingar, "stötte" mot ing; älken och” skvalpade. över; så att den heta dranken: spilldes;' och "ger nast föll han över Viktor stod: get, och aldrig gick det ett skrik över ". hans läppar; han” förstod finna sig i: mycket,'som -han in” ie "varit. utsatt för så längé han bodde "i " soldattorpet.” Men; han undvek ätt gå på besök hös mor, för 'han” "var rädd att hon; skulle ; och - blåmärken efter brännmästarens 7 framfart; gick han någon gång till den gamla kvängården,. så var det i. skym- ningen. ” Han ””satt hög .mor: på sängen, ””Botildas. ansikte .var en gul "fläck i 'dunklet;' och han kunde nu. se på hennes ögon, att till” kreat en, men "det var. långt att”. gå Söver den stora gården, kylan. var” skarp och han ägde bara tunna linrnekläder —de'an- dra. hade” han” vuxit från. Fros- ten bet så vass, "att de våta byx- ornä frös till is kring de.röda och svullna... benen; : han - fick frostsår på händer” och fötter, och håten ville inte läkas — han undrade om” det 'kunde bero' på de: osande' ångorda från - :dran- ken. ' Sina” strumpor: håde han slitit ut och ' gick. barbent i trä- dagen, och om natten blev han inte varm, ty Lan hade inte fått någon sängplats inom bränneri- lets präktiga gråstensmurar,' utan i en otät och dragig foderlada, där han med 'skallrande tänder kröp" ned mellan uttjänta khäst- l täcken och trasiga säckar. Fel han till slut i en tung dvala, så vaknade I han- i gryningen: ger I nomvåt . ända - upp till nacken, för han kunde inte längre hålla satt : något hårt i " bröstet, Som: du att jag "har: tänkt! på något på vär så tunga "att. han i Men':'det-”hårdaste” arbetet.” "kom, |'s - lett vitten, tullväl,' att. den faderlöse" måste - och denna" gång tog hon fram under ; schalen ett par. tjocka rör da! hötullsstragpor. Hon hed vandrat på sina. fötter till gar- varen: i "Rebbelberga, och hos: horiom, hade hon köpt nötull — det”var i de”sista styvrar hon ägde, ;'ochY de stammade från Viktors bankosedel — hon nade blandat. dem "med. blånor som hon "fått. av. prästfrun," spunnit dem; och "stickat strumporna fär- diga, utan 'rast eller ro — 'sis- ta natten hade hon suttit 'uppe "vid ljuset av en pråsa, som hon stuckit i' örnklon:' "Var Inte rädd läkas på Viktors. 'spruckna hän- der,. och en ;dåg i sapril' trädde Per! "Isaksson in om och frågade Viktor; Om” han trodde sig till att köra ett par. "hästar" "framför märgelkärran; i så fall hade han arbete till honom och var: villig ge honom, åtta skilling om dar gen, "utom födan; Viktor: kände sig "lik eh” fångé, som. blivit fri- given, och gick glad till husbon- den. ”Löper du nu din kos”, sa- de ,brännmästaren' med rynkade ögonbryn; ”så : ger” jag dig :inte ni — Det får bli där- vid sade "Viktor, och" följde på stående'fot Per Isaksson” till hans fjäderkärra ; Det: första hän fick ar. död och' blivit begraven. sista, söndagen, "och mor ”lät hälsa, att sysslomannén givit, henne” löv att ha” Viktor hos si > till dess sängplatsen be- hövdes något annat hjon. Det gick väl för”sig, ty. avstånden il .- Rugered '. var mte långa; . När Viktor kom till henne, grät hon först, då hon berättade om Bo- tildas död, men hon var ljus till sinnes; Hon Hade fått in ny och frisk sänghalm, och Viktor ade aldrig känt maken till den frid, som sänkte” sig méd aftorskug- ren i fattighuset. Brännmästaren med enekäppen, som vär kväll bräkat' stå” för: honom i" halv- slummern + som' ett spöke, var månad ner i jorden, och ånges- | ten” Borta; han” kunde "knappast fatta den lycka som förestod hö- nom hos Per Isaks: tillräckligt med mat, ingen stryk, egna hös- tar, . att, -köra," en och en halv riksdater banko War vecka — han förstod inte vad han skulle göra med så mycket pengar. Det fanna' bara en liten oro, som tryckte honom: vad skulle mot ga, när hon” skulle "upptäcka att han; stora pojken, inte kiun- de kKålla sig torr i sängen? Han kunde inte låta bli att gruva sig för det, Och under den lilla o- ron låg så den” eviga ' stora o- vissheten, somm aldrig släppte sitt tag: hur har det gått med far? 1 Det” gömde, sig ett hot "därl: det kunde gå dem alla lika illa trygg [3 net fanns ingen. Det som kom närmast ' till.” trygghet var det — Ett ord till, herr tare. .. och vi spelar som hi di-t rigerar! a : - sig torr i Han var inte riktigt frisk det begrep. han, | han: ; någonsin haft, och han trivdes gorna över 'den trånga kammar ].- för något? ; barna tänkte så de i hfärnkontoren. Slutligen Ifus- nade: transportarbetaren : Alfred, - - 11-barnsnappa. Han reste sig och levererade svaret: > - d som har 'en käring som varit. i kongress elva gånger! 2 ” Lånkan och Sven har ”sopbat. bir den stora snörvängen.,De skulle ' Lunkan kom snart tillbaka men ven blev, borta halva 'dan: och"; fick ovett av basen när han: "me >. Pons fann steg lånet om länge. Men han é > försvarade : A' Då ergelska fUrkorna har nu. fora ungkarlar att välja, på. än ttäleare. el . I ” Dotta framoår av den nu publi- ( ye: cerade statistiska Arsbobken gora ov . avser 1958, Det året hade Ene > män iäldersoruppen 15-—29 år än det fanns kvinner. Dettå innebär. en ökning. med 7.000 sedan år . som fanns kring mor och SOM] 1957..1. älderserunpen 30-—44 år ..”. en fanns" det 106.000 fler män än >. : far likväl inte halt nå d och själv stod han V på det det. Men det var gott. all somna här, 4. Botildas kammare, rar. 6 - ” Maria Vårdade | om "Viktor, så att hans krämpor helades, Vid. den > gamla: övergivna kvarn= dammen grävde hon” fram rät . terna av väaderot, skar'dem 3 a . bitar och kokade dem i valten; av den 'drycken gav hon Viktor” var mo:gon och var kväll, och det dröjde inte många veckor. förrän han kunde hålla sig torr om nålterna, Det 4 var en stor välgärning, för” han hate inte vågat tänka sig hur det skulle gått, om han blivit tvungen att flytta till Per Isakssons gård och ” befunnit sig I ett så bedrövligt. skick, Mod de skäcklga hästarna ock märgelkärran redde han sig bra, , och då många pengarna vållade" honom inte så , mycket | besvär som han" tänkte 'stg, Det fanns hål att stoppa i, Han fick . efter hand två skjortor/ ett par träskostövlar, "som" tarvades när han stod i märgel ' upp lill knä- na, en omgång klädef nv grå vadmal, och till slut. en Ukadan mössa. Det var den första han Ånte med den, men han satte den å ordentligt på huvudet var lör- | 2 - dagseftermiddag, då han' tvät- tad, kammad och ilörd sina nya " kläder gick med läsbarnen till > 2 kyikohorde- Blantzlus,' Hun var . så " gammal nu att han "skulle ' - konfirmeras, , Vid sidan av ho- a nom sntt flera 'av dem, som va=" rit hans kamrater i mäster Ajax! skola,' bytt till sig hans salta . hästkött 'och skrivit efter hans v staplar I sandlådan, Pojkarna såg som bodde "bland sjuka köringar / och gubbar i kvarngården, men ',- . med flickorna, var det litet an= > 4 norlunda. De tyckte att han var '.. farligt vacker med sitt kvusiga "> + hår, sina . mörkblå ögon, som + - blixtrade "till" när ögonlocken , slogs upp, sin. långa raka näsa '' och » de” strama läpparna, som sällan 'öppnades.' Men han gick för sig själv; ständigt vår-han' lat. rädd , att - do ' skulle begynna fråga" honom 'om det som han inte" ville" nämna, 'och dessutom ' kände han sig mycket äldre och mera 'erfarén än de. Ljusa som= markvällar : . stannade de: på ' kyrkbacken och lekte, eller slog trilla på stora 'Jandsvägen, me- barnungar, tyckte han; själv var . han trött. efter att hela veckan ' ' ha lässt märgel och akakat. på den fjäderlösa kärran, '”. De första: gångerna "gick det. inte så bra för honom hos kyr-"" "=. koherden, : ty” han hade glömt . - bort att läsa flytande innantill; « -- men dess, bättre. kom han ihåg =: ; bibelspråken, och 7 "+. oc han, tog snart upp. sig. IKyrko- herden' tittåde eftertänksamt 'på ' Viktor, som svarade klart och" :l ljudligt på frågorna, meg före=" föll ;oberörd 'av vad han sode, £: co Det lät alltid -som om det, inte + "> sig hårt som en blomma i tegn, . tänkte prästen; men detikom-" ' . med väl solsken, e och då öppnar NS han sig. . As 2 20 ENKELT :- Så Det var verkstadsklubbmöte ” a Västergötland. Man. hade fråge "0 oc sport mellan ett lag smeder och ”" . ett - Jar transportarbetare.”. ”. Ställningen . var oavgjord när sista frågan kom: - — Vad betyder rdet Kongress celidiig och gub- + Spänningen v: vatt det svIndla- — Det skall väl en annan veta, ske-tta-unp en vär genom parken. ' pig: > sr «a Det är: väl nte så Konstigt Net att det tag tid. Där hade det fu" sc inte varit. skottat på flera. Ar! t> FLER UNAKARLA land 2757 000 fler ensarstående. 3 hade funnits” till och med" hos den stackars Botilda; i det. kade tk vinnor. YTYYYVYTYTYTYTEYN fortfarande ner' på fautiglappen, >. a. dan han gick ”till mor. De var... st? angick honom: Viktor har: islutit Len” Nr
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.