| I ät ” AA . : fick därmed också andra. YYrYYYYTTYTFYYTFYYVYPPY vrrertreYyTFYrY v —-: LAHOLMS TIDNING > - 9 TURE, SOM ARTHUR van- ligen kallades var gott och väl en femton år gammal och gick i realskolan. Han hade en'skol- kamrat som hette Jeppe. De satt på samma bänk i klassen, men Jeppe var ett år äldre än Tare. . En gång såg Ture två sirligt ritade bokstäver på pärmen av Jeppe's skrivbok. M. M. stod det, i stora, vackra kapitaler, upp- smyckade med fina krumelurer. Vad kunde dessa. bokstäver betyda? Det gick någon tid. Därefter kunde man 'se två lika snyggt. textade kapitaler på pärmen av Tures skrivbok, och det dröjde inte länge förrän Jeppe; som all- ” tid varit mera nyfiken än bank- kamraten, frågade: — Säg du, vad betyder' M P.? och han lade toppen av pekfing- ret just under bokstäverna pi Thureg skrivbok, samtidigt som "han lite sarkastiskt forskande tittade kamraten i ögonen, ' Thure rodnade, men ”svaråde inte. — Jaså, insisterade Jeppe: vå- gar du inte säga det? ' — Det behöver jag väl inte säga ”för dig, kom det -morskt tillbaka, och för övrigt, våd ber tyder M .M. då? sv Thure : blickade triumferände "på Jeppe nu, som rodnäde ijtn tur. Men efter Im "stunds tvekan och . någon viskning. visste de besked om varandras kila ”hem- lighet.” vv S. , De tänkte dock” även på. hur det skulle bli 'om läraren skulle märka något och. frågade dem, vad dessa initialer, som inte var "+ deras egna; hade för betydelse. " Grabbarna tog hastigt fram ra- dergummi för: att avlägsha .de sirliga bokstäverna som' prydde deras' skrivbokspärmar; : Deras hemlighet var helt en- kelt den, att de hade var sin flicka”, som de tyckte om och trodde sig omtyckta av och som de såg in i ögonen ibland på ett ganska egendomligt sätt. « . Oh! dessa barn! -', : BADA POJKARNA blev så i småningom äldre och st sen, sport m. m. och flickorna från skolan glömdes bort. Thure och Jeppe kom på skil- da vägar i livet. Den förstnämn- de skulle lära sig ett yrke efter fullbordade studier. Ären följ- de varandra och tiden för verk- lig kärlek, för allvarligare frie- ri kom för honom redan innan han skulle ta ”kronans kläder” på sig, något som nan av viss anledning senare aldrig behövde göra. Han hade blivit en ung, stilig mar och allvarlig till sin "MOLIN Los LL Fos ora Jrtt ata S tur TSL LT ” (Berättelse från sydligare s länder) : av Albert Van Keersbulel. 3. RENEE läggning, Hans fader tog honom med. en tid till grannlandet för att praktisera, "Thure var för det mesta rätt tystlåten, en drömmare som det heter, Men ”stilla vatten har ju djup botten” säger ett ordspråk. DET DRÖJDE INTE länge förrän. ynglingen tyckte att den välväxta livliga franska. flickan i artonårsåldern, som serverade dem i företagets kantin, var söt. Blicken ur två par ögon möttes en dag och mera behövdes min- sann inte, för att tända en gnis- ta i deras hjärtan så att' ”kon- takt” uppstod: SÅ GICK ett par veckor ull och de bara tittade ismyg i var- andras. ögon ' varenda gång de hade : tillfälle därtill. Men "en söndag möttes de av en slump vid stationen inte så långt från fabrikens förläggning och på väg mot byn. '— Bonjour, "Mademoiselle, "häl sade Thure lite generad, och han lyfte på hatten. | -— Bonjour, Monsieur; svara- de hon mycket vänligt och med en glimt av glädje i ögat, tyckte Thure. De stannade och hon tit- tade frimodigt i hans' ansikte. — Det är vackert väder idag, inte. sant, ville han fortsätta.: Pub Monsieur, tråss beau ,... > Thure rodnade så att han kän- de det och sad2 inget mera. Det gick en lång stund, medan han ännu mera generad tycktes sö- ka räkna fåglarna i luften under det hon hela tiden sänkte blic- ken mot marken. — Aurevoir, Monsieur, ut- brast non till sist och vände sig om. Båda två hade väl känt det obehagligt att stå länge så här, han sade ju inget. Men nu fick Fhure "i alla fall fram något. — Aurevoir (adjö) Mademoi- selle, sade han med en störning i rösten. och när flickan hade gått stod han kvar och suckade för sig själv. vr FÖLJANDE SÖNDAG träffa- des de dock precis vid samma » tid och plats som om det' varit avtalat. Han skulle köpa en bokle i kiosken. Han hade' hört'talas om poeten Lamartines vackra kärlekssaga ”Graziella” och den ville han läsa och gärna låna ut till den franska flickan, Hon ha- de kommit för att köpa” en tid- ning. Nu, Nu — tänkte Thure — det hade han- för övrigt tänkt. på under hela den: gångna veckan. — Nu måste jag avlägga min blyghet. -— Bonjour, Mademoisell jag gå med Er en bit? — Bonjour, Monsieur! Med största nöje ' Monsieur, : svarade Kon hastigt. Det är ju så vac- kert i dag just för en promenad. Och så kan vi prata lite... « Han kände blygheten helt för- svinna "efter dessa anmodande ord, " : ON "Fram mot kvällen v var ”Ie bout de” chemin”, (= en bit vägs) slut, det hade sålunda "inte, varit en . liten bit, eftersom den - :prome- naden hade tagit hela söndags- eftermiddagen, innan: de. Ptu” tog ett ömt "avsked. Hon gick hastigt 'hemåt och 'han raskade till förläggningen "vid fabriken, där den främmande personalen i fabriken" höll till, och "Thures far. säkert. redan : undråde var sonen blev så länge, SÅ KOM även dage: kan -bjöd Thure hem”ti då flic- vill säga, hon sade att. ”grand-: ”mére” bjöd Thure. Tösen hade inga föräldrar. De dog i följd av en svår sjukdom kort efter var- aridra, när hon ännu var liten och mormor tor hand om hen- ne. Så bodde hon fortfarande med sin mormor och en broder - till hennes far bodde där med. , Huset var eft gammalt korsvir- keshus i repslagerikvarteret. Han tackade glad för bjud- ningen, och vid det första besö- ket, också en söndagseftermid- dag. hjälpte han hela tiden far- brodern och flickan med cider- pressningen. Det skulle göras ett "väldigt stort fat ävplesaft blandat ried vatten till bordsdryck, ”cidre de table”. och det skulle också be- redas ren cider. ”du cidre pure” det riktiga förnäma äpplevinet, Många korgar äpplen av: årets skörd just plockade och skaka- de från träden på: gården fick harkas sönder i. bitar i en där- till avsedd maskin och' bitarna skulle hällas innanför gallret av en stor ”pressoir”. Sedan var det bara att skruva runt, så den tunga. runda brädan gick .ned, för att pressa ut saften ur äpp- Jen: Saften rann ut mellan gall- ret på en med en högre list för- le sedd botten, rann mot ett hål i|' en liten ränna och i en väntan- de svann. Så snart en spann var fylld. togs den och saften hälldes i faten. Efter jäsning skulle det bli. cider, och' ”le cidre pure”” skulle tappas på flaskor. ALLT DETTA ' skedde under vaksamt öga av ”grandmére”, som aldrig under arbetet blev utpratad om : årets fina äpple- skörd och om hur man bör gö- ra :cider, den goda, något svrli- ga men läskande normandiska |: : drycken! När allt var: klart trakterade hon de övriga på var sin flaska gammal ” ”eidre nure”. Alla: gick in i det stora köket. ” Körken flög upon i taket, så snart. man järntråden från kork och flask- hals; Drycken skänktes ut. i älk- ta champagneglas, så det. blev ett riktigt kalas. A: votre santé, Monsieur c Skål!), sade mormor. och ”mer- ci”; för hjälven, tillfogade hon)” speciellt för Thire:" ' Denne torkade sig for tfarande svetiet: från pannan och. drack. Skålt Det "smakade ” "gott. Han tyck- |. te: nästan det var, champagne. tog bort den illa | - Han blev av den gamla damen också tillfrågad vad han skulle ha, d. v. s. i betalning för besvä- ret ' — Oh, rien du tout Madame (= ingenting), svarade han med en gest, . Han hörde inte hur farbror lovordade sin brorsdotter för att bon skaffat så pass billig hjälp till ciderpressningen, ett helt ”jobb” som man är zladt att va- ra av med. ' Vad skulle en ung man inte göra för sin flicka? THURES FAR, som stannade alltid vid fabriken i logementet, hade med viss oro följt sonens förehavande den sista tiden, och han var inte alls så belåten som Thure tycktes vara. Framförallt inte när Thure kom in lite väl sent den kvällen, något vimmel- kantig: av rent:ciderkalasande och vem vet kanske även av nå- got starkare, något som inte alls var så ovanligt i vin och likör- landet nummer ett. Han hotade t. o. m. skicka grabben 'hem, . — ”Vad”, sade han, i hem- landet finns det många flickor DÄR bryr du dig inte om dem, och här går du, som om du inte vore en gröngöling längre.” Det- ta fick Thure höra ur sin arga faders mun, . Av någon anledning, kanske för att ”tjatet” inte hjälpte ef- tersom Thure ändå redan var nitton år gammal, reste hans far hem och lät så junior arbeta här ensam, dock inte utan att uppmana honom "bära sig åt ordentligt” och skicka hem pen- Det sista gjordes sedan varje vecka d v..s, vad som blev över efter avdrag för eget uppehälle och drickspengar: Ja, så var sed och bruk! Men för att säga san- ningen, Thure var glad att far hade rest, och bar sig åt precis som alla unga män eller de fles- ta. gör, kanske lite värre... tyl; fjorton dagar senare hyrde nan redan ett rum hos ”sin älskade” mormor: : 'Fhure hade I på kort tid blivit betydligt djärvare. Snart kände han sig som hemma i kvarterets äldsta hus, "10000 : Grannarna, d. v. s. karlarna i som gärna ville att du friar, vil- - göra : din bekantskaäp;' men: Kvar teret brukade ibland skämt- samt tilropa flickan:- ' — Et bien toi, belte fille, com- ment cecla va avec ton petit ami? (väl, du sköna, hur står det till med din lille vän?) Men då sprang hon sin väg. och sade efteråt till vännen ”att dom där svartsjuka grannama var oförskämda.” mellertid inte det var så farligt, man skall, inte taga lite skämt så illa upp. Grannarna 'hälsade nog inget illa menade han, '- Till. sist tyckte : Thure rätt mycket om flickan. ” HAN FICK så småningom st= mester. Då kunde han inte mot= stå lusten att resa till hemlan- det, det var ju inte så långt ol ler dyrbart. Så blev han borta någon vecka: Men '”hon” tyckte gade honom 'då med att säga: "Tänk om jag blinkar 'mot en annan ung man här, medan då är borta?” - oc . > Forts, ” VEN. TUSENLAPP fsnn man häromdagen i en kollokthåv vid en musikgudstjänst i Alvesta. Kollekten togs' upo för åldriga flyktingar, och det. är första summa skänkts. X lo i ElR ELO ]R 2 lo BS tl41l£ 10 lo lar Bs Blo 185 KÖ LALASALALAS siclek "zbklols [7 ngn TARA strl elelv le le | 28 FIN RNS Lea RlU IM [0 , £ [7 4 fa kejedan Bl IR a val), a Fa Pp 717 la |A ROT STAN IG IETR wo Islas vis [KI R1A lv Ia] ale 1 Bokar |A förlo |7 JA Rv ale le ARNE NM ad ilslå lb le raale vlolk elilö Fötsjule BELLE Elslet zInxle £löls flals le £IvI7 NiG]E LIL EIMRAAR IE feil] y|7 [2 ny a MAA ; 7|ALR. Ella jenlö BB le KARA a 16 14 I7 JA [En v £IR| 115 EE GAR Sc 2 2 [s|el |A ls cs NA Alola lod om ok un ny, unodift har Ni här. Som 3 ärkta Storkors”, Lyska tilll > TVGSTYCKE (EAA Öleforret v [5SDE/0-l6gd3- NN ÄGARE 5, [sladd FKÄNNA 1516 FÖR pA I MARIAR dt FJ HY. [LANBRUEST é FI år ipöire srsesr sr ör ber bön rg prnilsirns vänligt. på honom, ' så de ville: inte så bra om det; och hon plås - Han tyckte e= > ' gången en tillnärmelsevis så stor .
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.