jo forkönrocker 41 4 MÖAMSMMMASAAARAn IPETYETYPIVEYTYTTYR PETE FYV Yrevervett tr FETT PY V VY YrTtYerYTt TTT Tv Trevrevvever Börit valn - dande "i svett, "Hon har drömt "någonting så " otäckt, men .vad an hon: inte riktigt komma i- Ag. Hon känner sig orolig, Det är möjligt ått somna om, hon ligger och tänker. Tankarna | går raka. till lyckliga dagar. och Sr pa Opsdagen för fyra år se- > Hon tänker på sin. Sven, som senare - tröttnade och övergav "henne för en annan kvinna, men "som ;hon' vändå fortfarande äls- kar; : i Sakta rinner” tårarna nedför kinderna. Plötsligt kommer hon ihåg vad hon drömde. Hon såg ju Sven. komma:' emot henne - med "sönderrivna kläder, rufsig i håret och redlöst berusad. Se- dan 'såg 'hon honom falla; falla > långt ned för ett stup. ha Å; "Vad hemskt, Hon' märker ej att hon borrar naglarna in i hahdfiaterna; Hon suckar tungt, ! . suckar över sitt öde, sin obesva- rade' kärlek, Tankarna snurrar > runt i hennes arma huvud. , 'Beslutsamt stiger... hon upp, går. bört till sin lilla kokvrå, sät- , numera ter tuévatten över, Det känns genast bättie att vara uppe: Men vilja, slå armarna” om halsen på: Denne - är - tanken "är envig: ”Sven, var är: du?” Säger hon för sig själv.” ”Kanske har du det svårt just” ” nm.” Kanske mindes du mig. Kanske var det därför jag fick! Mar Mitt i natten ba-' bröllopsresan i Södern. ; Lill-Sven har inte märkt nå- gonting., Börit tar gossen i han= den ”Nej vi går in och lägger oss igen”, säger hon så lugat non förmår, Fast hjärtat våldsamt dunkar i bröstet, försöker hon göra rösten stadig. Lill-Sven ly- der, och snart sover:han lugnt. och gott. Börit går ut till Sven; hon :skall försöka väcka honom men det går inte. ot En" tom tub. ligger jämte Ko- nom. Börit. känner på. pulsen som slår ' svagt. Hastigt springer hon in och linger upp”en lasa- rettsläkare '. som" -skyndar'. till dersökning, sedan lyfter han med Börits hjälp Sven in i sia bil Och snärtä r de gramme vid la- sarettet,. där Sven” får. uunde: ugå behandling, : ” Så « Läkaren säger till Börit Fem minuter till och jag hade ingen ting kunnat göra”. Så. småningom: "tillfrisknar > Sven, och Börit hälsar på honom : varje dag. Men den riktiga lev- nadslusten vill inte komma till< baka; Han säger ofta ”Jag har ingen att leva och arbe- ta. för”: . Börit skulle så gärna honom och säga ”Jo det har du; visst, du har till och med två att leva för”, Men' Hon vill vän- "Så ,én dag säger han. helt platsen, Han gör en snabb un-: sv ordet och det ordet beter . välsignelse. vi har framför OSS, om." SABBATSTÄNKAR - . Av kyrkoherde Erik Beijer, Vänge, Visby stift. sädeskornen' omilt' och brutalt kastas omkring och stötas vid sållningen, skall vi människor i de stormar den Onde låter sve- -pPa fram' över livet kastas över anaa, förlora fotfästet, stötas, omskakas. Då känner vi vad vi förmår. Det är inte mycket. Stoltheten förklingar och de sto- ia orden dör på våra läppar. Av den 'stolta, människans självbe- kännelse. , återstår endast den kl de : livså t, . som våra j- moderna skalder på sitt egen- comligt brutna, och stammande språ'v gett sådana skakande ut- tryck åt. Då behöver: vi någon att gripa tag i. En hand" att hål- la i -under stormen, Då behöver vi Kristus, som: lovade att bed- KAMPEN. OCH KRAFTEN - I "Och det var natt.” De orden i Johannesevangeliet, som stå o- medelba:t efter. skildringen. av hur Judas lämnar lärjungakret- sen för att gå sina egna mörka vägar, ' skildra . i sin mästérliga knapphet situationen i Jesu sista natt, "Man ' liksom känner hur mörkret" tätnar kring Frälsaren och hans lä jungar. De onda makterna bereda sig att slå till. «Men Guds vägar. kan ondekan . aldrig. överkorsa! Det är det underbara med. Guds styrelse, att ondskan till sist tvingas mot- verka sig själv. Gud får alltid Fastän .- ondskans verk blev korset vägen till se-" : M «> [ja för Petrus och som. nu sitter Den. kamp, som alla ondskans på Guds högra sida och ”manar och . mörkrets 'makter riktade gott för 088”, Rom. 8: 34. Det är mot "Jesus Kristus, riktas också med den vissheten. en kristen mot Jesu lärjungar. Men de stå | människa kan. möta framtiden. -inte ensamma i kampen.” De ha” Hon... gör inga optimistiska illu- Kristus vid sin sida och ha där- |sioner, Hon - är beredd på det för kraften "att möta ondskans j värsta, Men hon vet, att det angrepp. Om detta talar, texten finns en som kan skänka henne ” + | kraften att segra i kampen.” > | v Ett annat allvarligt ord av J . Kampen och. kraften. su om. lärjungens situation mö- :-Jesus" vänder sig till: Petrus. ter" oss i, texten. Det var tid för inipulsiv” ” alltid. lärjungarna att bära svärd. Av om? ' Han litar på sig själv' och sin. sammanhanget framgår, att or- egen styrka.” Om andra svika — den av Jesus äro menade i bild- så inte han. Han är redo att. gå, lik "betvdelse. Han; som 'ej till i'döden för sin Herre: Den Pet- sin : hjälp... ville kalla änglarnas rus: vi möter i lidandehistorien legisner,;' befallde: / Petrus, ' att se dig i drömmen; Att tänka sig plötsligt ”Börit se på mig, skul- är så mänsklig, han är så lik' , sticka 'sitt svärd i skidan. . Men » att du hu'är en annan kvinnas make, Kanske du har barn ock> så? Om. du; visste att:vi också - »har- ett barn, men det fick du al- ö drig veta”... > : Hon. dukar fram sitt té, letar fram ett par skorpor, hon dric-'!'7 . ker ' sakta, sakta. Men vad är det, det höres steg” i trappan, de bii allt tydligare, Börit blir rädd, rusar upp och reglar dörren till hallen; Hon lyssnar spänt, och hjärtat dunkar i bröstet. Stegen : närmar sig den stängda dörren. « Börit - är förlamad av skräck. Någon viskar: Blj inte rädd. Det är Sven; Jag behöver dip hjälp. Börit vet. inte vad hon ska göra. » Hon är ängslig, fast hon vet det är Sven, Hastigt sveper hon iver pyjamasen. På darriga ben går hon bort och "Öppnar dörren. > Åter ser hon samma syn, som hor för en stund sedan såg Å " drömmen. - Sven : berusad, för- tvivlad och trasig. Hon hjälper "honom ned i en stol, frågar ing- enting, utan ' går tyst bort och bjuder honom en kopp tå. Han börjar ' själv" berätta. "Hur allt "har gått utför, bara” utför med honom ' sedan 'de skildes för tre år sedan. Hur hans andra hust- ru . övergett . honom, hur han ångrat sig bittert strax efter ” skilsmässan från Börit, men hur "stoltheten — förbjöd honom att komma tillbaka. : "Ja så gick "det som du ser, Börit. Här framför dig ser du din före detta äkta man, i pal- tor, trasor, straffad för,slagsmål, ”Mer. allt, allt 'gjorde jag i. vild förtvivlan, jag tänkte" bara på I dig nätter'och dar”. - Han jagar "upp sig' mer och mer. Börit går Bort och stryker |” menande över det vågiga bruna ” håret som hon giort så ofta förr. Men då märker hon att han har -' blod, i håret. ” Förskräckt xycker «hon "handen till sig. Han ser på -. henne, ser att hon är rädd. Då reser han sig upp trycker hen- nes hand: till farväl och; säger Tack” för att jag fick se dig en ; gång till, älskade”:;: Innan hon v hinner - säga - något är” han för- ; svunnen, Hon går bort till fönst- ” ret och stirrar ut i natten. Men han synes inte till..Hon ryser, allt går runt, hon: tänker . utan kunna. tänka klart: Blod, a, vad var det för hemskt som. hade hänt? + oc Hon slår händerna för ansik- "tet och gråter. Då hör hon små tassande steg. Lill-Sven' kom- mer 'ut till mamma. Han har hört att där var en farbror, sä- ger han, Och Lill-Sven är inte "mera sömnig, utan vill gå ut och le du än en gång, trots allt, vilja svara ja, inför prästen - med mig?” Börit ler och räcker ho- non båda sina der som han Nästa dag har Börit ett foto med sig. av 'devas lille. 'son, £om ' hon . visar honom. " Stora tårar rinner utför kinderna på . Sven, och han kan inte tala på länge.' Till slut säger han ”Då skulle aldrig den tanken fallit mig in: att ta mitt liv, om jag vetat att vi har en son”." Börit stryker honom lätt. på” "kinden och : sä- ger ”Glöm nu, allt. Det var din K son som räddade dig”. Avnet Li oss. Stor i orden men "liten" på "det gäller att vara beväpnad: i jorden.; Jesus ser" att de'stora trons '- kamp.» 'Aposteln . Paulus orden skola mynna ut i förne- har i Efeserbrevet 6 kapitel skil- kelsens ”ömkligiet, Just därför drat den kr istnös "vapenutrust- : behöver" + vi: bli förtrogna med "ning. Han talar dör om Andens Petrus. Vi: skall i vårt kristna svärd, som är Guds ord.. Med liv vara "försiktiga med de stora det "vapnet - drev " Jesus själv orden. Vi skall vara tveksom- frestaren på flykten: - -Med det ma med. våra vittnesbörd, I. var- - vapnet skall också v vi vinna trons je fall. då det gäller. vårt eget kamp. fon a : liv — om Guds gärningar förbss och med oss: kan vi inte bruka nog stora Bättre än ordens : vittnesbörd I är livets. ST . SVR I vår litenhet skall vi fly tilll. .” sen ristus,” Jesus använder en: må- 1 Kärt besvär . lande. bild: om "den Ondes an- "' Prinsessan Margareis | fästman grepp på oss människor. Liksom Antony Armstrong-Jones är inte ofrälse utan i rakt nedstigande led a Ämen. | Text; Luk, 22: 3138. : : öm AR RGAVINTRÅR: ['VEINGE” ne KRÖNIKA av CHARLES. a " MÅNGA HAR spått e en sn örik vinter efter torråret 1959. " Det såg ut ett tag som spå domen skulle i viss mån besan- - nas. Vattenbrist fortfar på sina ställen -— det är det värsta : eruxet. > Gamla veingebor har omtalat kalla vintrar och vintrar med mycket snö: Sådana furnos :åt- skilliga på 1850-; 70- och 80-ta- len. Så hårda" vintrar att man fick borra i isen efter vatten. . Snövintern 1888 lever väl än- nu i.' mångas minne. Veinge skogsbygd hade den tiden 'post- gång två gånger i veckan. Post- bud var en Per Larsson som gick den långa vägen över vild- marken och slätten till Veinge station. Vintern 88 'blev alltså snörik; så pass att de stoppade snälltågen. Men de stoppade in- te Per Larsson, som gav sig ut i de” meterhöga drivorna mot tationen. Som ingen post var framkommen måste han gåt tom- hänt tillbaka... ' DET : VAR: som man säger vargawvintrar " den -gången — i någon mån "också rent hokstav- ligt, Den sista vargen i Veinge lär ha synts till på 1860-talet mm äldre = veingebo' omtalade : gång att dånnre' siste "öråben skulle rent av snuddat vid hans mormor, 'Man berättade också att i Blåalts skog (mot. Skoga- by) höll vargarna till. Där var lugnt "och: skönt. för bestarna. Det gick också historier om var- garna.» Här återges en, som visar ; vad ” rade över England 1272 -1307 och bl ä"underkuvade' Skottland, säger Daily Mail på onsdagen. >: ' : Tidningen återger, en. släkttavla som Patrick Montague-Smith, bi- - trädande redaktör för en adelska- '- lender, arbetat med alltsedan för- lovningen eklaterades. Den sista fe- ,; lande länken hittade han natten till onsdagen under. tre: timmars studier i British museum." = > rekt - — ställa till: En. smålands- För att klarlägga exfotografens pojke vaktade en sommar en. härkomst har Montague-Smith fått bondes få hjord. Så en. dag var som han -jälv säger traska genom olyckan. framme.” Vargen knep oändliga labyrinter äv familjenamn ett får. Året därpå sa bonden till .9ch levnadshistorier. : NN q - Det är via Armstrong-Jones wa- vallpojken: ”Du - får ingen lön lesiska förfäder . som Montague- denna gång, för vargen tog ett Smith lyckats fiona anknytning till. får i. fjol”. Då blev pojken arg > en engelsk linje med så historiskt och hämndlysten och gick; till ' kända namn som Stanley och Fitza- Ide varit mjuka, gästvä Hitling till kung Edward som repge= : prästen i Vrå, som hade. sva't- konstbok och fick -råd. När: han : kom tillbaka uttalade han den hemska förbannelsen ett.bon- | dens : avkomlingar ' intill tredje! och fjärde' led skulle bli tokig. och olycklig. Och det såg ut som .. förbannelsen skulle gått i upp- fyllelse,. slöt berättaren, ' Poti NU HÖR det till denna och andra dylika : histovier att m-m för endast några decennier lika stärkt trodde på : trolldom och vidskepelse -som på bibeln. Man förbluffasg iblahd när man hör lan. Spåret lecer sedan ' till. hiset Plantagenet och det visar sig utt Armstrong-Jones är den tjugoand- re ättlingen till Baward I:s dotter : Elizabeth, =. . Släktforskaren skall någon av de närmas!e dagarna skicka ett ex- emplar av släkttavlan till Clarence - house och säger sig förmoda att nyheten kommer "att bli en glad | överraskning för kungahuset, VEM | RITAR > MJÖLK BÄST? "En internationell teckningstäv- | vargen i dessa trakter. elände vargarna kunde — indi- on «> cor Hl för ckohnedomar om miö'k talas om dylika ”konster” — så" har utlysts av "International Dai- nära vår upplysta tid. Oftast var ry Federation”, till vilken 22 län- det en präst: 'som , hade med der är anstutna, däribland Svefi- ”hornpelle”., och annan rmörk- 801 Sverige SLR da ävEsar va "gen av reningen Mijölkpropa- rets nyakt att skaffa. Man hade gandan. I tävlingen delter femte övertro på prästen — han ”kun- och slätto'klasserna'i de obliga- de mer” -— så får det. väl för-' torlska :'skolorna samt klasserna klaras: Som 4. ex, att en, knä-, 1:7 och 2:74 de kommunala flick- red väst ”Iö kb ” skolorna 'och 1:5 och 2:5 i real- » äste hort" Fn skolorna. Mottot är. ”Mjölk — världens bästa dryck”, roll spelade en präst i Broared. |. Den . 18 maj, internationella Och en veingepräst hade en dy- miölkens dag, tillkännages resul- lik trollbok, som han lånade ut tatet. Första prislagaren 1 varje -land får en veckas vistelse i Öst- Forts, - i . ; "”Ja visst," nu begriper. jag.. Viktor var soldamamnet,) men du är döpt till det, och därför kallade dig kyrkoherden för Viktor Johansson — så lär du: allt heta i kyrkböckerna. Gå nu med mar in, så. visar hon fig. var du får 223, och när du ä är, tit, dig mätt, så kommer du ner. till mig: på banan, där skall: du få lära dig hur det går til att, slå en tross” se - Mäster klampaze i sakta mak in genom porien i sina trätoff- lor och: drog sig ner mot, värk taden, 'som' låg. längs, stianden, av Riöwmeån — på ena sidan ha-: de man :tvädgården ”ried"” krus- 1- bärsbuskar, bönsängar och lust, hus, rå den andra sidan, ned- anför det lutande, 'mossbevuxna' planket, gättrade floden: wnin- tert. Man hörde Iknirkandet av) ett hjul, längre bort var det, nå-- gon som visslade, en trast sj bland syrenbuskarna, lång: rörde sig i taljor och block Viktor kunde inte upptäck: gon: ay arbetarna. Han: följde med sitt knyte. tält i spåren på frå Kobb över den "stor byggda gårdsplatsen. I:et ter drogs en gardin. undan yrvaket fli ckhuvud . stack” ; betraktade honom 'nylket och log; sedan föll 'gardinen igen. :. Viktor tyckte sig ha kommit till ett hemlighetsfullt paradis, där ' ingenting liknade, väd hän var van vid. Själva” stenarna.ha- värmda av 'morgonsolen, derna gav inis slag utan” smek. iktena var. godmodis. ga, milda: leca : för en värld. han kommit in'i?p Ian. vågade, inte riktigt itro på. dess. > verklighet, " han rörde sig sakta och, försiktigt, liksom fö Hans tankar gick tillbaka till den i smala, och. skumma. kammaren i stått ett par timmär: och Neva: äster, biukade. denne - fråga, .om.: han "|inte: var trött. Viktor barg ska- kade, på huvudet — detta var ju inte något verkligt. arbete, snarare en rolig lek. Han skulle kunnat hålla på. med: det: hur länge som helst; till-råga. på allt stod han i skuggan, ty övet hju- let: var byggt ett spånklätt: tak på stolpväggar, och humleran- korna . bildade gröna fö:hängen på två sidor. Mäster Kobb själv däremot vandrade tåligt baklänz- ges ute i solskenet, med en grön skärm fästad på nattmössan och ett "yvigt ' bälte av' fampa runt höfterna;; - på ena handen hade han en" stor vante "av uligt lammskinn, som gamet löpte ge- nom" — :ibland gjorde. han ett tecken med den fria handen 'el- ler. visslade, och då skulle Vik- tor hålla : stilla med hjulet en stund, "medan - den intrasslade hampan reddes ut« > von Mäster var fryntlig,- och fru Beata var lika beskedlig. Viktor skulle” ha sin sovplats i lärpoj- karnas, kammare vid sidan. om vagnsporten. Där stod två vä ägg- fasta' sängar i två våninga Viktor: skulle äntra upp. översta; där fanns en riktig ma- ett lakan av skättefallsväv, litet grått - och hårt, men' rent, en gammal skinnfäll,'som håret var nött bort på, och en rödrar.d:g huvutkudde Det var mera än Viktor förstod sig på att "bruka: i begynnelsen, ” men på kvällen kikade an ner över randen hur den andre lärpojken bar sig åt i våningen inunder och gjorde likadant Fru Beata satte. själv fram maten till geésällerna : och lärnojtrarna ute i det stora kö, drass, och fru Beata gav honoin s VIKTOR bEJON- för mitt hus skall + vara ett or- dentligt nus.” Så löd en av hen- nes. grundsatser, Nixtor. såg och häpnade, Nog hade han förut varit på ställen fär 'mor i huset varit rundhänt' och där alla varit hyggE ga mot honom; "i Vejbyslätt nade han haft allt han kunnat önska, och adrig skulle det falit honom in satt klaga på Per Isaks, Men i j köket vid-Laxgränd rådde det: rakt fråm överflöd var dag som: Gud gav. Gesäller och lärpojkar bredde tjock med svinflott på brödskivorna, och de fick äta så | många de orkade; f u Beata såg belåten ut, när hela kakan strök mel, och skickade ögonblickli-/; » gen lillpigan upp på loftet efter | nn en ny. Ja, det hände," att hon frågade Viktor, om 'han inte vil- le ha en slev All ”av rågmjöls- 3 gröten, eller "om han inte e skulle öka hälla dricka över den i ället' för mjölk .— så gjo.de , mäster, 'och det var många, som tyckte, att' det' smakade bättre. Det var precis som om han, va- rit' bjuden' på gästabud, ' tyckte - Viktor; det. var så kräsligt att” han undrade, om det kunde va- han tänkte riktigt efter, kunde. ' han ju inte finna något syndigt br "det, och "den känsla" av oroligt - samwete; som emellanåt vakna- "de hos I honom, smälte småning- öm bort. : her: dens j dräng - kom: in med flakvegnen: för att hämta det. Viktor fick > följa med :honom tillbaka och sov för. sista Bång- en under Per Isaks” tak; på mor. ' gonen var. han med om att hiä öra linan fost i id ena insningen,.. Mors kista stod redan i den svarta lilbo-”> den. ”Vi skulle kanske inte ha ; |snikat till locket”, yttrade den 'saktmodige" Per Isalr, Vil att vi ska övona kistan;; Viktor, så säg ifrån.” Men Viktor stod stäm ock ' stirrade på de kvistisa furutiliorna, Hödtorktigt 'svärtade med kimrök.. Nej,” han behövde infe se mors ansikte en'gång til” —- ham hade inte glömt det.. sd Ffter mässan förrättade kyr- kotarden jordföstningen borta i det hörn av kyrkogården, där fattishjonen vilade i sina namn- läsa eravar. Per Isaks hade kom- mit dit med sitt folk. et var av summarna från kvarngården ha- de orkat släpa sig dit, de satt: fär med rinnande ögon och ha- Ip gam ständiet rörde sig. Kvr- en bukett av vita rosor, som hon siälv pl + vå rundeln frami för trannan:; hi stod där och visste jnte vad han skulle göra. med: den, men” han tar hans hand och hiälnte honom till rät. : tar i def, vär meninsen att han skulle Fasta. den ned då kistan, innan dödsvävaren börlade mv] 5 la 'sraven!' isen. "Nu bar det sig så. att dödgrävaren var. semma person som ringaren, och efter- tor hade hiälvt honom i arbatet tiliot nå marsonen upne Å Arysktarnet, föll det siv natur- Nat för "omam att fortsätta där- med. Kyrkoherden hade knavot slutat. förrän rinsaren tog fatt; graven Var inte djun. Viktor tog en snade, och den lilla grupven” stod kvar i solskenet, medan den save : gossen 'fviide den. Per, Isalceson: hade" vetat. heida Vik-' tor, ty han fenn det ovanligt och . ovassande; så brått var det in inte, rinsaren kunde mycket väl "som och ra rätt och försvarligt, Men när . mors röst, när Hon -läste kohordafrun "hade räckt - Viktor | + Det är så" lätt... DET ÄR SÅ LÄTT ATT SARA. DET SPRÖDA HJÄRTATS STRÄNG å farbror: Då svarar mam- a Pe farbror. har gått för ' längesedan, och så små' gossar, kan inte gå ut mitt I natten. Men han ber så vackert ”Vi kan väl åtminstone gå 'ut på gården, ! "lilla mamma. » Börit tycker det verkar så egendomligt alltihop. Ton. hjälper hä tysta går de nedför trappan. och tu på gården, Där ser hon Sven liggande bakom ; " eykelstallet, Ve meter ter erevn7 gossen på medhans - NÄR SJÄLEN, JAGAD OCH HEMLÖS : » SÖKER FÄSTE I FLYKTEN... = 000 0 SÅ" LÄTT ATT MISSFÖRSTAS : OM. | NÄR ÄNGESTEN TALAR! «0 0 io "SÅ LÄTT ATT SNUBBLA - :. «0 NN + DÄR VI VANDRAR' I KANTEN En AV DE BRANTA STUPEN : ot : MOT VÅR LYCKLIGA ö. : OA .' DET ÄR SÅ LÄTT. ATT FALLA VC CC | OCH RIVA SÖNDER ETT HJÄRTA UNDER VANDRING PÅ TISTELSTIG. nos H . : . oa . Gustaf Lövqvist. , BANMAAANAKMAD ADIA RASADNADISASSARSASADA, FIG fer 2 Ls | afrika, och .vinnarens klassföre- NN ståndare eller teckningslärare får följa med som reseledare. i +: LOGIK FÖR NYBÖRJARE . Och.'så var det den vänliga gamla damen som frågade de två; småpågarna om de var tylllingar, | 4 Nä, sa småpågarna. -— SA konstigt, sa den vänliga gamla, ni är ju så. lika, scm bär. Är nm verkligen inte födda "på i Samma. gäng? . — Stygga pojkar där, sa da-. "men, då är mi ju tvillingar! [ — Nä, sa pågarna. Vi är tril- lingar, . till kolleger. Detta går ju dåligt ihop. med : "föreställningen om prästen som. en Herrens tjäna-. göra sie besvär till kyrkogården ' i kvällningen; såsom skick och bruk var ' Men kyrkoherde Blantziu$ gav botiden ett tecken att fåta Viktor hållas, A ”Det är bra som det är”, för: klarade han, |" Kyrkoherdefrun "frågade till slnt Viktor, om han :inte ville följa med in i prästgården. men det hare. pojken: inte tid tilll — ket; visserligen hadé hon två pi- gor, "men de mera ansvarsfulla syrsorna uträttade hön. likväl | själv; och medan de sprang med | vattensnannar, skalade - potatis. och dukade, rörte hon om i gry- tona :med stadig arm; och det kunde förekomma, att.de'båda tiänetehjonen stod sysslolösa och tittade på, medan husmodern, hade så brått 'att hon. forkade | svetten ur pannan med wider- | han skulle vandra tillbaka till armen. Det brydde hon; sig inte .Ängelholm, . och dessförinnan om, tv hon hade den fastå över- [hade han ett ärende att uträtta. tyseteen, att "man inte. kunde | Han bogkade.; sig och. tog alla anförtro matlasminsen åt främ- li hand, från kyrkoherden till mande: men upptäckte hon, att gummorna, och den lilla srup- de stod och gav ögon. åt gesäl- | pen unplöste sig. Viktor! gick ) ner lerna, så körde: hon dem bums |till kvarngården, , Medan han? ut till p Pp .eller bykkaren, förde spaden vid graven, hade NYFETFOVEYN PEIVESTSTEFSPT ”hathela tiden tänkt på örnklor-' Na — dem ville han äntligen 'ha I fast på. Men den kammaren, som - ”mor bott i, var låst. Han tittade - in genom fönstret, och fastän det var skuggigt därinne, kunde han - urskilja, att väggskåpet var bor-" ta. Han fortsatte till bonden i granngården, som var syssloman och hade överinseendet "över hionen, Per Rasmusson läg och sov, men han väcktes och kom : ut i förstugan till Viktor, arg som ett bi. " ”Är du fly förbannad paike gälade. han, ”Du kan väl be= prina, att I är skyldisa försem- Fngen stora vensar, för husrum och föda och kista och sven- ning! — inbillar Au dig att du. har något arv att lyfta? Del Hil- la som var kvar efter Mar ia har jag tagit hand om; . Viktor : mumlade något om lir neetakarna. ””Nej gunn får Hm nåra Fus- PR bervrade Per RBasmus- .skuhbade axeln mot dörrmosten. ”Men så kräver: jag : dis hellay aldrig på våra utlärg”, "Per Rasmussons summa gläna , tade nå dörren; hotraktade Vika tor och viskade nåsot i mannens öra. Han sköt. henne in igen, . stänede dörren och tillfogade: . ' "Där Jåg. en hibel på skåpet," och, den kan du få. fast jag vet” inte vems den är. för där står få : inget namn i den.'Vill du ha den :. så säg från, here; jag skall. så” "efter den, men 'sedan är det shut” rna Sö I AS Viktor sto och tö en "stund, Han hade aldrig brvit s så mycket om hibeln,' alla ' kurkohendens ovd i kyr kan: och "7 själva” begravningsceremonierna' hade lämnat honom oberörd. Det : + något som tog. emot, så snart ” A han försökte nalkas hela denna + "värld. Det var kanske riktigt och - bra alltsammans, men det passa- de inte för Lonomi Far var inte . med i det. Örnklorna; det-var far, något bittert och kärvt, nå- Apiitsom gjorde ont att tänka på, ' men gom han. inte "ville släppa. Så - vällde” plötsligt minnet av tilda i kammaren, -upp och han beslöt likväl be att a behålla bibeln. Men när han såg upp och mötte Per Rasmussons ut stickande bruna ögon, som lu- råde på honom, rann sinnet 'på: | i”Nej”, sade han med hög”och : klar röst, ”I kan behålla: boken också. Har I rätt till det ena, så shår.I rätt till det andra, och jag | vill inte ha, någon skänk av ef.” , det. lämnade Viktor sin barn- dorns. by.” vat : gränden i Ängelolm höjde den hävna fru Beata händerna mot” i a ”Ut, din kältring”, skrek Per. Rasrnusson, och med det vitsor- "himlen och frågade, om: : Viktor. ' "verkligen begravt” sin mor i gråa vadmalskläder —"hade hon anat ' något” . sådant, - skulle: hon då sannerligen satt. något" anstän- " I digt. på honom" innan” han ' gav I sig av. Hon häpnade över, att . det, inte syntes ett spår av tårar 7 i hans ansikte, och hon gick ut il sin man, 'som satt i lusthuset och nöjt kvällssvalkan samman - I + , mästare Draminsky, för att ”spörja ihonom till råds — kunde - det vara möjligt att Viktor var I en: onaturlig Son, som inte varit - fästad vid sin mor? . ] - Mäster ,Kobb' lugnade henne. Det var inget fel på Viktor, det trodée han. sig kunna försäkra. "Att han iåte visade sina käns- lor, det berodde bara på att han : ön upp i slaveri och feodali-- . "När friheténs or går upp; : väknar känslorna ..trälens . bröst”, >. försäkrade: rebslagar- I mästaren. Han var magnifik att skåda i dag. Vardagens trätofflor "och vita: förkläde var; utbytta ; mot eri ”b'å frack med dubbla slag, gula kvanpar blänkte på ärmslag och bröst, han hade en vit väst med krås i halsen, blå” pantetonger och mjuka ungets- ka stövlar. När Viktor fick skå- - läa: honom,., ville han knappast tro sina! ögon — en kung eller en general kunde" ju inte vara finared FA RE Sn 2 og Rea Forts. "FN MTÖLIKO av förnfmitons. te siae har den ipdiske premtär- ministern. Nehry fått I present från den rvske Yereringschefen med smedmästaren” och brand- - Chrutitiov. Kon har stagit alla re- - kord ifråga. om mistkprodukttan, . heter det i ett TT-I Reutermeåde- lande, : NN Kd ""eriietYTYYYTTYYTETf ETTA När han kom tillbaka till Lax- : ön
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.