v v YE rvvPeTYTTErY TrevYtTt et rveTrt a UYYFYYYYY FET YYYYSYEFYYYYYYYYYYTYYVYYYTYTYYYTYYYYTTYYYTEYTYTTYYTYY TIFF YTYTEFE FETT TT LAHOLMS TIDNING Forts, oe . Han kom naturligtvis: tillbaka, ” Oavsett att far ville att han skul- 1e stanna hemma. När vid slutet av. återresan tåget körde in på . den tämligen" stora förbindelse- ”, stationen tittade han forskande :- ut genom ”kupéfönstret, ty han :Var fast övertygad om <att.hans älskade ' skulle infunnit sig på . . Perrongen, Till hans besvik t . Var hon inte där, "Vad kunde Jer.s. Oh, så dum, hon är nog” vid utgången, tänkte Thure” och . hastade fort: dit, men här var. hon inte heller. Andra : männi- er skor såg han inte alls, han hör- "de eller märkte inte ens-att en arbetskamrat gick förbi honom ' och hälsade på honom utan att få en blick ens tillbaka. Den'må- ' ste "väl ha' tänkt efteråt: vad Thure blivit högfärdig!-. : , Plötsligt fick han syn på ben- CIne ja,. det "var. hon, därborta! Hon kom honom ändå, till. mö-' ' tes. Hans -hjärta: hade börjat banka som om det villé spränga öl med ens var de tvivlande, mörs ka tankarna borta. Han kastade väskan” som” han bar i handen ifrån sig i :gräset han fick li " framåt. S vägen, och: han” struntade. bi, om någon” skulle se. Vad de sade varandra vet.-vi inte, Man kan väl gissa, Det var hog mest "Thure som sade. något, men han tycktes vara' så' lycklig att hah ' t inte märkte” hur hans ”flicka” |? 1. hade' gråtit ' samt. "att hon” såg ” "konstig ut. "Vad" orsaken. varit ' att hon inte mött honom i eller vid ' stationen : frågade han inte ">, efter. "KOMMEN: : HEM? i i fann de ”grandmére” i köket. Hon häl- > sade honöm ". Ikommen åter " men hon grät. Först. trodde han att det vår av. glädje, ty han visste att mör- mor tyckte" bra 'om' honom: Han iakttog 'också hur nervös ' den " unga” kvinnan höll sig i deras närhet, då han pratade några gråt... vo; detta betyda? Sjuk kanske? El-- Flickan "försökte una henne . och: sade något helt na- turligt, att mormor fick vila sig. Thure såg att den gamla' ville säga något men just då märkte han inte hur flickan förde pek- fingret över munnen. " "Mormor skulle "vara tyst. : oc "Det gick dock upp för de, un- ge mannen att här gällde det in- KE. so " (Berättelse från sydligare : länder) å svs NON ie . "glädjetårar från Pgrandmé- re's” sida. Och han upptäckte nu att även hans älskade hade grå- un. "Du "trodde" väl inta jag skulle förbli bor ta, Fr gad han henne: ” i ” Hon/ tog "genast efter ”r'äddande planka”, —Jo; "svarade hon, jag har, vi har, ' förbättrade hon ' sig, verkligen - varit rädda för det. Orden vi hår, uttalade hor litså den Tr tta. Il tårarna. . tänkte Thure; Som "förstod att det kun- de. cha": : vari it prat om en sådan eventualitet. " Efteråt” fick" han veta av en "Jahdsman på arbetet, ått:en' yngling i byn hade' spritt en rykte under 'Thures. bortova- ”att nu skriver: främligen väl ett brev — med ursäkt och adjö för alltid”. :—en som kanske ville ha flickan själv: sc ll - 'Thöre : ryckte på axlarna vid detta meddelande, ar "Nu. var : hon emellertid åter här "och: han : ville: trycka 'sin ”kära” mot sig men hon gjorde sig lös, ty hon hade något. att göra -ute. på gården, och hon "| försvann genom ytterdörren. 2 HON VAR: KNAPPT utom dörren, det förfärliga, något helt " oväntat," "överraskade 'ho-' nom. Det var. 'mormor: som kom > ord. men : den ' gamla; 'som ; inte snetycktes känna upphöra mi sin derma. : Hennes händer "darrade till honom och tog honom i häns. häftigt. Hon tittade oroligt mot” dörren, där tösen försvunnit och sade: ' — Oh, Mon cher, a måste 24 : Det var stiltjen före stormen. . MARIANNE DISKADE, och därefter 'satt de två en .tid som försjunkna »i- tankar." Hon bör- "Jade först, frågade honom om resan, hur han haft det, hur det var med hans far och den övriga familjen; Han svårade lugnt och tyckte hon; även vänligt Samta- let ville dock inte bli som det ":- blixt och dånade liksom ett åsk- ”elag i öronen på honorn. STU- Albert Van Keersbulek. Dn T tade den gamla. rakt i de. trötta, veta, veta vad som hänt, Thure blev nu”väldigt orolig. Hänt? Vad kunde ha hänt, som han måste veta? ':' En hemsk tanke flög” genom hans hjärna, men . den gamla fortsatte: — Marianne har ”bestulit mig på en hundralapp! ; 'Beskyllningen " kom; -som en VAD? Volé?. Non, impossible! "Omöjligt! OH. Han höll sig'fast i en stol. och stirrade. som" frånva- rande på den gamla, för vilken det nu gick upp, vad. det. här betydde-för honom: ' aven , Marianne? kom det. frågande r hang mun. st "On Marianne; och” grand. mére”, upprepade beskyllningen | med ' vissa. detaljer, ”je te cause du chagrin Artnur”, (= jag Bör dig ledsen) jag vet, sade hon, mais il faut (= men det måste) du måste veta... : Han liksom vaknade” och ' tit- LIT? VA... rödgråtna ögonen, :som såg upp mot -honom: med all :den. smärta de: kunde uttrycka. Nei,” dessa ögon kunde inte ljuga: Då kade Mariabne ' verkligen i 75 Oh: : han: förde båda händerna. frame föransiktet. Han hade. tänkt: på något "hemskt, inte detta; något Marianne; kom" in' och - Hittade rakt mot dem. .. : ;- Hon fattade 'genst hur. dät stod till. Den' gamla hade "sladdrat”: : Flickan sysslade: med kvälls? maten; Han; tog en del saker: ur resväskän,;. sedan satte de sig till bords: och : det... blev" tyst också emellan :dem" under hela kvälls- - annars skulle varit. hängde 'i luften. Den där histo- rien att hon skulle 'ha' bestulit "Isin egen mormor, rat, klätt 'och matat henne från hon var liten och hjälplös, låg 'honom tungt på hjärtat. Mellan deras samtal tänkte "han oupp>= - | hörligt på det. Hon märkte: det nog. : våldsamt. > tig; te för honom,, du ; Ja, storm ; som uppfost- Jag måste veta > "sanningen, tänkte han för sig själv, beskyll- ningen var'som is mellan dem, :— Du, Marianne, frågade han plötsligt ” vänligt” med”: något darrande röst; du, Marianne, säg mig sånningen, Ja verité, TOUTE LA VERITE; har '|— du — tagit — en = hdndra- lapp — ifrån — din mormor? 3 Han tryckte på varje ord, - . , men bestämt, ; Marianne flög upp från stolen som» om". hon länge väntat på den avgörande fråga... >. Non! NON! ELLE MENT hon ljuger)! skrek flickan :-Köm, kom, lugna dig nu, sade han;' medan, han tryckte. henne sakta ner igen, jag säger inte att det är sänt, jag bara frågar.: Vad skall. jag tro: Jag vill veta san- |: ningen; » Nä] : MARIANNE BRAST uti näf- en: till” mormoderns rum. ljuset: tycktes det vara ett e som: var :vänt mot. dem. . "de (= för-Guds skull)) min ug inte LJUG, INTE, in- om då gör det rä; skall du även "högljudd gråt. Så öppnades : måltiden.” Vilken återkoms! Mt hans far visste . det? . Efter: maten reste; sig och. ord «sades, ljuga för annat, ssönåre, Bekänn! 1 | bad den gala; medan hon: höll ;|Sig'fast' vid dörrposten”' Dä vet varför. du "gömde; och även var- JÄLTA På SPEL SRA BBELS LILLE-] SAMALSEN stenad, rusade åter upp från sto- len och mot sin mormor, som om hon ville... Nej, där" står hon, har hejdat 'sig, ty Thure tog: ett]: steg mot .henne., så såg båda plötsligt > ”grandmére”.- falla som livlös i dörröppningen. Han ' sprang till den” gamlas hjälp, lyfte. upp henne, bar) in] henne i hennes'sovrum och lade ;henne. på sängen, Fallet hade lyckligtvig inte varit: värre "än att -hon "repade sig efter. en stund "och kunde: tacka :honom. Sedan låg hon stilla” Marianne kom inte ens in. "a Thure" kom åter ut i. köket. Han hade sett bur Marianne ha- de rusat upp,'-som en: ”furie” som "om : hon hade" velat... nej, han kunde "inte tänka sig att Marianne ville; men vad hon såg hemsk: uti alla fall, han -fann henne inte: alls söt längre, för nu hade "det inre visat sig. - Hela hennes sätt, ' tänkte ”Thure , var ett bevis på att den gamla hade rätt, Det hördes svaga snyftni gar inifrån. mormoderns sov UM «Thure gick till Marianne och drog henne med sigin i flickans eget rum. Hon grät igen, tårar- na" rullade : utför "kinderna som Han stängde dörren efter sig och vred nyckeln Yunt, tog av den och stoppade den i fickan, - Marianne tittade oroligt upp mot, honom mellan tårarna. Hon torkade sig ri ögonen med en näsduk, "Vad skall du gör a, frågade hon liksom skrämd.' « Ingenting, svari jade han skenbart lugnt nu Vi kan väl prata lite innan du lägger dig och innen jag gär till mitt rum? : Men varför låste du dör- ren'och tog av nyckeln, frågade hon mera. Hon grät inte Jängr el HAN "SVARADE" INTE. . Han visste "var henres handväska fanns 'och tog den, Hon lät ho- nom göra det. Han öppnade vä- skan och räknade 'upp alla peng- arna som han' fann i portmon- nän," vilken: låg" i :väskan.' Hon tittade som oberörd på: Nu la- de han alltsammans ifrån sig. '— Du har ej så mycket, ytt- rade han vänligt. 5 "—, Non," svarade hon, tout ce. "que fal (= det "är allt vad jag äger). Tror, du mig nu? frågade" hon, som 0 hon: redan var: lättad. : pf en "flod, 'som inte kunde hejdas.” - Han "svarade "inte nu heller, av oro, ty nu: bi de ' han ge- nomleta allting som fanns i rum- met, garderoben; kläderna, by- rån, skåpen! allt; ”allt. Hon stirrade . på honora och det "var 'ej någon kärlek" där i den blicken inte. -' , Så närmade 'han. sig en' liten bokhylla på väggen där hon ha- de kokbok, några ' gamla skol- böcker och ett par fMickromaner. Han skulle just ta en bok från hyllan, då. : "Non! Non Non! nej, . ; nej, nej) gör inte det; skrek Mar , rianne, ' och rusade mot. honom för ' att förhindra." Han stötte bort henne och :ville' titta i-bo- ' ken, men nu försökte hon, förs: hindra det på annat sätt. »—' Mon cheri + vraiment, (=. verkligen. tycker om mig) låt bli. Hon ville omkramna honom, Han tog hårt i armarna och tryckte" henne ornilt: ned, 1 en gammal fåtölj. .: "— Oh non, du” gör må jämrade hon sig. i ! - — Aldrig så on som "da gör mig just nu, svarade han- med en röst" av stål och med en "förs, kr ossande. bli k Men hon” blev” genast "åter full öppnad först! Det blir ”e en. ha "oss tillhanda senast ] ch, löst. med den många repen 'och.hade. ägar fätom: turen att.få sin lösning tar: Der skall vi soft vänligt" FÖRSTA 2 GÄNGEN [ON [2 "PsER MANSIG SJÄLV? Ir TERSE HAR, MR MÅNG PERSO KR BoRsr Oo BORIS 772 Pe. väRmeR |". IMERBÉ O-POIKE BRORSA SLÖn. MIL YIUGT |SvAGT ÅSRanSk] ORD | LIUD IVA: / LEKEN 2 KÖLNS (08852 ar JER SPÅ LEA + ISKORPA PLUR- LATE VMÄLSADE STOR S7ZADS-] FLICKA RUSA AG i roPp ryd 3 | föRET Tr |runsos + sn MnEe - > VöRST NeRIRGA] ÅKANSKEN SPRIDA = :$ va NAKEND : 1 | NILS I No fäst : |202205 : Hl. öpp- . > - oe JOHAN ye Hed "var TT YT vi N y NNK eo : AR : LÄGGER | GÅR BE) . ” JÄVET WökaRe ts F + T
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.