- arbetet med att karda, spinna Lördagen den 16 april 1960 LAHOLMS TIDNING sam a En hårt prövad hishultskvinna | - "Båda makarna följdes åt ute . på åker och äng. De dikade, odlade och röjde, De plockade s sten” från åkrarna, och gamla trädstukbar från den sidlända " markeh, Jorden. vändes oftast med årder, vilket redskap inte var så lätt att hålla i marken, då den högre åkerjorden kade mycken sten nere i myllan. Båda makarna voro från ti- diga år väl förtrogna med lånt- mannens möda, och nu skulle all kraft sättas in för det ge- mensamma hemmet, så att det- "ta skulle kunna föda sina ut- övare. Hustrun tog mycket ofta initiativet, ej minst då det gäll- de utvidgning av: den odlade arealen, då ' det sist var denna som skulle giva bröd och nä- ring. Då kvällen kom fortsatte hon "och sticka yllevaror till långt fram på natten. Denna binäring gav lite slantar till hjälp med räntor, skatter och mindre per- Aret 1865 inkö åt Lars Erland av sin broder” Anders, fädernegården 3/16 mantal Norra "Långhultebygget i Hisnults socken. Under samma år ingick Erlandsson äktenskap med åbodottern Sissela (Cecilia) Nilsdotter, bördig från Lemmeshul i Örkel- ljunga. Gården födde på den tiden tvenne kor, lixa många får och några smådjur, och det gällde nu för de nygifta, att hjälpas åt att arbeta och för bättra jordSruket o. även bygg- naderna. gatt lll Hishult om hjä'p med som mor, så god, omtänksam eka 'och skjuts till platsen, vil- |och kärleksfull H ken oegäran avslogs med moti-| Aldrig blev ett ovänligt ord veringen, att denna åtgärd skul-|utta'at emellan mor och barn, l2 till ingenting nyttja, då hjäl- | och kärleken var Emsesidig, ren pen skulle komma försent. Bu- joch vacker genom alla åren. det: fortsatte då till Oxhult, va- | Efteiband reste barnen ut i rifrån eka och skjuts genast |wvärlden för att tjäna lite till sitt avsändes till olycksplatsen, vis- uppehälle, Av de sparade slan- serligen försent, men ekan blev använd vid de draggningar, som +++ gjordes för att finna de om- 'zomna, Hishults dåvarande prästman, pastor Been, skyndade sig till det lilla, enkla hemnet, där - sorgen så helt plötsligt och. tarna skulle en del skickas hem till mor, som hjälp till förekom- Av or Leonard Jansson oväntat lagt sin kalla andedräkt. Även' pastorskan Been ställde |mande utgifter. under de första dagarna sina ' Älsta dottern, Emma Kristina, vandringar till sorgehuset jämte | 59” tillsammans med sin maké född i närheten av gården, och Sissela bodde kvar enligt un- dantagskontrakt till sin bortgång 1913, och var då 80 år gammal ' Ett storverk i det tysta ut- förde- denna av sorger och ve- dermödor så kårt prövade kvin- je En arbetsprestation mindre vanlig, en ärlig förtröstan på en högre allsmäktig makt, som le- Cer människors öden, en oänd- Ner god mor och människa. På "Kyrkogården, Irunder vården, - Där vilar stoftet av mormor kär, Och sorgen, striden - Hon bar i tiden I glömskans grifter på vandring ä är. Sov ännu, kära” " Hes dina nära. En gång skall banden, 3 som brusto är . . . Forts. ”Det är första gången jag hört honom skratta”, viskade" hon. "Och han har Ekväl varit två. år i vårt hus.” r 6 . Viktor kom :väl överens med "I fö!ket på repslagarbanan, ' Det hände knappt ön enda gång, att gjo.de" honom för när. ' Altgesällen var ett beskedligt liv, man skulle nästan kunnat” kalla honom ett skrå; an var "femtio år gammal, hade varit tjugu år på mäster Kobbsyerk- stad, arbetade litet sömnigt, men inte oskickligt, och berättade vid sin Pipa och sin ölbutelj, som han lät Viktor hämta från värds- huset, bloddrypande historier om hur lärpojkarna blivit beharid-: någon i "lade i hans ungdom. När man! nörde honom, kunde man: bara förvåna sig över att det fanns repslagare, som hade öronlap- parna kvar på huvudet och fri- ska ben”att gå på. Det fanns in- gen som gav stoppsignal åt hju- let så. ofta som han; och vid vartenda steg han tog på banan, sonliga utgifter, Arbetsdagen var N ” lång — ” eller rättare arbetsdyg- » net. M : Efterhand kom barnen, 2.sö- ner och tre döttrar, och far och mor måste hu, än mer, spänna alla' sina krafter, för att kunna försörja familjen. 7.” Så kom. en dag, då man skrev den. 14 maj: 1879. Det var en "+ > strålande vacker: vårdag, och ” båda "makarna ordnade för po- . tatissättning, biträdda av älsgte "sonen Elof, 13 år, och älsta dot- "tern Emma, 1114 år gamla. : Det blev” tid för middagsmå- let, . och hustrun, och dottern, Emma, , gick” hem för att laga "och "göra detta ordning, och mannen ' och" sonen Elof, tog korna med sig till.stallet och gick därefter ner till Gårdsjön, . . som'ligger nära inpå gården för att, efterse om någon fick hade ! stannat i utlagda- fiskegarnet, "> Väl komna ':1 ekaii. och endast '+' några meter från, strandkanten "> nossnade ena ”bottenbrädan i den gamla, stina ekan; och? någ- 'ra ögonblick därefter 'var "den rn fylld av. vatten och ' "gick - till :botten.' Far, och son ropade på bjälp,; och kämpade förtvivlat för livet. "Ingen "av dem" var | Fmdaunnie. Fadern försökte hål- sv -.Ja sonen övan' vattnet; Närmaste i "> grannar: och bustiun, som: hört . + ”nödropen, kom genast till plat- sen,' och . hustrun: hämtade en ko-yd (ett rep), men den korta + replinån nådde aldrig: de nöd- ställda. En av de tillstädesikromi- " nå, som var på”tilllälligt besök öd byn, var duktig" simmåre,'I men hän. vågade sig inte "ut på sjön ,.oocför att. bispringa de nödställda, | > enär stor fara förelåg; att även han” skulle drunkna)» då" de nu helt utträttade männen skulle . kunna” draga räddaren. ner" vi djupet." Med sorg såg de häwvarande hur: de båda slutligen försvann. "Val hustrun och modern "och de två älsta barhen kände, i denna stund, saknar jag ord att - beskriva:" De två minsta, änäu "ej fyllda resp. 6 och. 3 år, för- | . > ov stod 'väl inte vidden av. vad som inträffat, men de. .gräto väl i likhet med sin mor, och mån- "ga andra av de närvarande. NT många andra bland grannar, släktingar och vänner, Alla för- sökte de skänka tröst och lisa för den så hårt prövade makan ach modern, a " Kristi Himmelsfärdsdag, den 22 möj. vandrade det tunga sor- gelåget till Hishults kyrkogård, där en älskad make och son vigdes till den stora vilan. Ma- ken ej fyllda 44 år, sonen” 13 år på en dag när. "Döden tog sin unga skörd och lämnade kvar i fattigdom maka och" fyra oförsörjda barn, det. älsta 1112 år, » det yngsta ännu 2j 3 år, : Den efterlämnade” "makan mås- te för barnens skull försöka att leva vidare, -hur:svårt det. än var. Sorgen fick :Iinte nedbryta barnens enda' tröst och värn, . Sissela behöll sin gård och : arbetade. och försakade' för "att kunna” sitta kvar och försörja sina barn, Någon hjälp från det allmänna var inte att tänka på, och någon, sådan ej Fhöll hon inte heller. Under sexton långa år körde hon -själv sina åkertegar, ' och under : lika många år. samlade hon 'skörden i ladan, På våren då "korna ständigt” fick” gå” för årder och harv,. och :då jorden skulle vändas på hösten brukade den trägnar och goda kvinnan hära på ryggen sin råg till His- hults kvarn och väntade ofta tills den blivit mald för att se- dan :fortsätta hem - den c:a' 316 km. långa vägen. Hon villé på detta sätt spara sina dragare — korna — utan tanke på att spa- ra sig själv. : När dagens arb te: på Åker och äng var slut började arbe- tet inomhus. Förutom de:.van- liga husliga sysslorna måste den biförtjänst,' som ' tidigåre om- nämnts, alltjämt utnyttjas, och det var inte obetydliga mängder av stickylle,' i form av-strum- vor, vantar, tröjor och "andra artiklar, .som » tid ”efter - annan avhämtades för att sedan av- sändas till försäljning, = Barnen fick tidigt hjälpa till med arbetet såväl ute: som inne, och de gjorde det med den all- ra. största glädje. Mor var de-| Under tiden hade ett bud av- ras allt, och ingen i världen var « oh - | Terom i vi SÖKTE -FHIHET. "BLÖDANDE. AV' PI :VI BRÄNDE VÅRA | 2 SOM GJORDE OSS as . FRÄMLINGAR I EG os ” SOM STRAFF BLEV: : oe LEMLÄSTADE AV SADE .MAN OSS. NÄR VI TVÅNGSFÖ FRAN VÅRA. KVIN! SADE MAN OSS OCH FANN VÅRA KVINNOR | Dö - VI SÖKTE INTE STRID. SN oa '— BARA JÄMLIKHET =» - ora i MEN MÖTTE KNYTNÄVAR, s SO PISTOLER OCH PANSARBILAR, DEN, SVARTE MANNEN. ÄR. SLAV: ob - OCH UTDELADE MINDRE RANSONER ' I DEN VITE MANNEN ÄR HERRE: OCH ÖKADE SIN VÄLLEVNAD SS ue; NÄR.DE ANSTÄLLDE HÄSTBURNA Vs FÖRMAN MED OXLÄDERPISKOR. Sydafrika SKRAPP, PASS Tor TILL . ET LAND. : VÅRA BARN VITA SADISTER: RFLYTTADES NOR OCH BARN. + övertog gården 1895, dog efter ett 5-årigt äktenskap, endast 33 år gammal; oo» Todaon Omkring 1903 övergick går- den till Elof Hansson, som var Ånyo knytas Och allt förbytas . förde han för säkerhets skull Till tid och rum varest livet är, ena benet ut på sidan, vilket var tecken att sakta farten. Men så blev det. heller . aldrig några. knorror på hans garn. Hån äls- Leonard Jansson. : ”Vad ljus över er iften han le-. ver, :o -fröjd”.. Påskkoralens 'se- gerjubel fyller : tempelvalv och hjärtan med högtidsstämd gläd- 'je. Det har skett något, något o- fattbart, Nyss firade vi dyster långfredag, avslutningen på pas- sionstidens allvarstyngda bere- delsetid. ”Se vi gå upp till Je- rusalem i. heliga fastetided att skåda, » hur . Jesu Krist, Guds Son, i syndares ställe lider”, Oca korset avtecknade sin' svarta sil- huett not himlen: ”Skåder, skå- der nu här. alle; huru Jesus plå- gad är, Tårar flyte, klagan skal- le, då vår syndaskrud han bär. Såsom Jesu smärta var, aldrig någon, varit har.” - . tOch nu. — jubel! På tredje dagen skall han uppstå igen: De [trodde det inte kvinnorna som med tunga steg vanddade : mot graven i”tidig' gryning. Ja,' de hade alldeles glömt” det ordet. Men, Mästaren. var dem kär — också den slagne, föraktade, d de. Do ville heära honomy;' sörj-- ande hjärtan sökte isa genom att vara i den dödes närhet. Men Guds undedgärning skedde; Hans: rådslut — fullbordades. Herrens ängel steg ned, jorden 'skakade, och väktarna, vid: graven skälv- de i namnlös skräck, Kristus är uppstånden! Vad innebär: det? En psalm. börjar tona i vårt in- re, en julpsalm visserligen, men den ger påskens budskap: ". ... nu dödens makt är krossad, och syndens boja lossad, och: öppnad himleng port.” : Nu. dödens -.makt är : kvossad. Döden — allt levande fylles av namnlös skräck, då han nalkas. Glädjen förstummas, krafterna "Av komminister Georg Järbal, Segerstad Karlstads stift. kade friden över, allt, och frid hade . han: funnit ; hos, mäster; . Kobb, som ofta bjöd honor in. att tömma: ett: glas - på kontoret eller i lusthuseet., Hade ältgé sällen hunnit dricka två, så bö jade han tala” om att hanvhadej en fästekvinna i Landskrona - = han hade inte sett. henne på tio" år; men han fick brev, från ben- ne vart nyår. Hon bakade kring- lor, påstod han, och med betyd- lig framgång. När någon frågade: honom, om han inte skulle gif-: ta sig, slog han från sig med bå- da händerna: en, gift gå i det blev aldrig annat. än elände, dum var han. inte, Nå, men äl nade han inte bli sin 'egen? Ack nej, så dum var. han. inte "helleri. det var bara sorger och bekym=” mer: köpa en verkstad på skuld, slut. Vart "Hy vi för honom; förgöraren, för- härjaren? Vem :;trotsar honom? En har tagit upp kampen mot 'nonom, ' en - har frivilligt bjudit honom- speisen och -— segrat. Och '' döden,' härskaren, bliver tjänaren. Lovad vare. du, vår Herré Jesu Krist, som besegrat vår store fiende döden! Ja, men han finns: där ju än, döden. «Se, hur han triumferar!. All värl- deng teknik och uppfinningsrike- dom har han tagit i sin tjänst, och nu fram till lands och vatten och i luften och skördar tusen sinom tusen. Är verkligen dö- dens makt krossad, är döden, alihärjaren, förvandlad till jär nare? Han är dett «= ' Se honom som ligger där på sin > dödsbädd. Ängestsvetten pressas fram. på -pannan, .mag= ra. händer fladåra oroligt över täcket, Hjärtat är ett enda ång- estfyllt immerrop;” , Gud, min Gud, förbarma dig över mig. Då stiger ett ord upp för hans tan- ke, det är som komme från Gud; VJag är "uppståndelsen och livet, Den som tror. på mig han skall leva om" han än: dör”. Och; ur lpåskdagens fröjdefulla introtius stiger. segerjublet, ”Kristus har gjort: dödens makt om intet och fört liv och oförgänglighet fram i, ljuset, "”Vad har jag då att aa hemma i staden; lade hån in. frukta? Kristus min frälsare, här te ens märke till, Fru Beata vå- ;övervunnit döden! Och ångesten gade den. gissningen, att ett ht- viker, den uppståndne Frälsaren är. den bedjande själen nära, och hjärtat 'fylles av frid. Döden är blott tjänaren, som för till det verkliga livet den, som hör Xris- js till. i tresset' åt fordringsägarna Ält=> " gesällen var alldeles för lok atl'i låta lura sig in i några äventyr, han ”var fullkomligt nöjd med: sin belägenhet, Det fanns emel. Iertid :”tlifällen, då han visade tecken till oro. fick 'han se. en vit häst spänd för en enbetsvagn komma körande genom Ängel- holm, så' gick han bort till den, gav ” den : bröd och söcker' och följde den ända ut: till tullen; det påstods , att: "han till avsked slog armarna om halsen” på den: Han kunde :inte' ge några som helst förklaringar. till sina var- ma «. känslor; .. hästar av .:annan färg brydde han sig inte ett dyft om, och de vita hästar, som hör- inrade åltgecällen om hans fäs- tekvinna,: som ju. var bagerska.' -.En helt ännan karl. var. andre gesällen, Monsieur; - - men". han blev inte gåmmal i gården. Han Text: Matt: 28: 18 var kvick i munnen och repp i > Fågelvår i i s - FÅGELVAREN är nu ett föki tum här i-södra Halland. Den har under den solrika tiden på sistone "givit 'oss kaskader av härlig glädjesång. Lärkan sjung- er som -ett . sångband - uppe i luften över åkrarna, Stararna kwvintilerar "i ' trädtopparna. Chokladbruna ormvråkar cirklar över skoggbrynen och ringdu- vorna surrar i. täta "moln | ute över stubbåkrarna. :- ; Viporna leker' sin flygkonst och « storspovens flöjtdrillar gör en glad i hågen. Trots kylan om "nätterna har: fåglarna ändock återkommit i någorlunda normal tid. De rättar sig troligen mera efte almanackan än efter de klimeatiska förhållanden som vi haft i' vår. 2 |. DUBBELTRASTAR och tal- rörelserna; och han var den en- de, som 'i .begynnelsen försökt göra livet surt för "Viktor, En skicklig :arbetare var han” nog, men han . skulle ;varit:.ännu skickligare, - om "han. inte .ofta åruckit ett glas över törsten och kommit ner på banan vid vre- sigt lynne — då svor han över att det inte fanng ett ordentligt geschärr hos mäster Kobb,', så- dant som ' han "vant sig "vid i i Tyskland och Holland. ”Det här är ett uselt knåpgöra”, klagade han och" tryckte. knytnävarna södra Halland och sjunger högljutt” och våria- tionsrikf. «- Ingen .. fågel sjunger mer variationsrikt än koltrasten. En del rödhakar är även i full gång med sir sång, som är så full av skyhöga toner att mån får en bestämd känsla" av ätt inte kunna. uppfatta . mer än hälvten av dem, Gunnar Svensson. "nt CT MÖRKO LANDE CC - På 20-talet (närmare bestämt en eftermiddag) hände sig,att' Kalson kom in i en'järnhandel i Göteborg och frågade biträdet: + — Har I lökter för lius? — Nä, men för mörker! ' blir vår, så lyfter jag på vingar- na.” 'Monsieur : var fritänkare. Han var förbittrad inte bara på de höga herrarna och: ämbets- männen -dem hade mäster IKobb också ett horn i sidan till — utan också på svartrockarna, som levde fett på vidskepelsen Hon: — I. dar har jag fått i gång klockan i bilen, som du på- stod var sönder. Han: — Hrr bar du dig år då? Hon: -— Den böriare gå, när jag ä mot grindstolpen! . för att denne gick i kyrkan, vis- ' »trastar har även å it och har nu blandat sina stämmor i "den övriga fågelkören. Bofinkar- , na låter sin silverdrill klinga da- 'gen i ända. Morkullan har även återvänt. Ett ganska stort Ek- hetstecken kan man sätta mellan ”morkulla” och ”vårkväll". Man går ut i skogen en vacker wår- kväll och man ser en svart få- gelsilhuett fara förbi med säll- samma läten. Det kallas ”mor- kullsdraget” och hör faktiskt till det. mest stämmningsfulla man ser en vårkväll. - Gustaf Lövqvist. - yÅ I grantopparna sitter trastärna t 2 D få serligen inte var 'söndag,. men ur går det för din fru i vid de stora: högtiderna, och då trafiken? Hon fick: ju körkort , klädde sig i Bborgerskapets blåa nyligen. N Fint. I marson tänker hon "uniformsfrack. Monsieur disp försöka komma i närheten av en terade med mäster om Guds exi- annan bil. 2 istens; Viktor och Tärpof karna. — är inte mat rt färdis? "spärrade np. öronen, men ålt- undrade nte maten snart nygifta gesällen gick och. lade sig att so- frun studerade kokboken, ". va Vad tjänar det till att Ecga — Strax. "Flskling, Jag ska ba- på knä för- Gud, menade Mon- ra koka ett pa Fader till. sieur — vad kunde han göra, ä- Mn östra vill ast vi-ska ven om han fanns till? Två sku-” flytta Jpn ett. annat land, så att tor möts på havet, och på "båda ' hen kad gå izenom mina fickor ligger skepparen på däck och på natten... Här i Jandet, säger hon, har' regeringen förekommit ber till Gud om medvind: vilken henne, . bön skall han uppfylla? a och träla för att skrapa:höp in=r. socknes vitt sio på något” "Sätt er- I PFESTEYFTETFEUTTYTTITTS Mäster Kobb förklarade, att en dåre kunde fråga mera än tio visa män gitte besvarr; så- dant var ju bara hjärnspinn, Men Monsieur gav sig inte så lätt. "Här skall nu höllas den. stora VIKTOR LEJON lättaste sak i världen. Det var bara att gå vägen fram till Landskrona eller Malmö, söka upp åltgesällen i repslagargosäl- lernas låda och begära arbete, ' Fanns det ingen plats att få, så anmärkte han ned trbunf i sten, ”och det kommer hi! bå- de tunnbindare med siaa byttor och svarvare med sina spinnroc= kar. Alla vill de sälja. Alla ber de ull Gud onv' tjänlig väderlek, tTunnbindaren | vill ha dagsregn, för annars gistnar både fjärdin- gar och spannar i solskenet och bönderna vågar. Inte köpa hans läckande såll Men svarvaren klynkar "för" torka och vackert väder, för - faller det en enda skur, så slår sig spinnrockarna joch blir skeva, så att gummorna inte kan dreja dem runt och be- slutar att i stället surra sina gamla trasiga skrällen ined ull- garn. Det skulle väl fanken va- [ra Vår Herre på Ängelholms | marknad... Fråga kyrkoherden, hur han klarar. den texten! Bondkaninerna i Tosjö vågar al drig klyvå näbb, men jag är en D Viktor ssnåde uppmärksamt och tänkte noga: efter, och han var inte ovillig att ge Monsieur rätt. Han hade aldrig kunnat få i sitt huvud att Gud styrde värl- den. Hur skulle Gud då ha kun-= nat tillåta, att far sköt Träffen död, fast det aldrig varit hans mening .att . göra det? . Varför | skulle han ha låtit far. förgås i främmande land och mor tyna bort 'i elände på kvärngården? fyartör skulle de fattige ha' det så. obeskrivligt "svårt? Viktor kunde” aldrig låta bli att tänka på, att den beskedlige Per Isaks- son slagit den -utsvultne pojken över; benet med ett spö, så att det blev: en blodröd strimma. > Det skullé varit lättare att be- gripa, om' Per Isaksson varit en elak och grym karlvsom brän- HANNAR ENN FF redrik Böök . Orgnr nerimästaren i "Västra Kärip er ler som Per Rasmusson, för;han var en lögnare och en girigbuk;] Men Per Isaksson var snäll, Vik- tor hade” själv" erfarit. det. Han var så: snäll som folket :är. mest, och kanske bättre; han :var' god vän "med" kyrkoherde" Blantzius, som var. en 'ordentlig,. rättskaf- fens präst. och han var godvän med Gud, "så att säga, Hur” "kun- de Gud då tillstädja, att det gick så galet och orättvist. till i värl- '. den, att somliga av hans skapa- de varelser blev så olyckliga, och att de som han höll sin hand ö- ver gick så hårt fram med sina medmänniskor? Det stämde in- te: Antingen fanns det ingen Gud som' Monsieur försäkrade: eller också , hängde. det hop på något annat, sätt, som Viktor inte för- mådde reda ut. Det. var en stor hemlighet; kanske hade mor ve- tat något om' det, men hon hade då aldrig orkat säga det. . - Monsieur .var -inte blind för | sla att det fanns ingen på r: ny fick vandri ar att förtsätta: i moltatt fall : stannade han så länge: till dess han samlat några styvrar "att tä- ra på och sedan bar det av på nytt. I Ystad fanns det gott om : skeppsvarv och repslagarbanor, där tänkte Monsieur stanna så länge till dess han sparat hop legan för en plats på postjakten : till Stralsund; och den var ext= ra billig, då man bara visade a fram sitt tgesällbrev: Varkey I” "Tyskland eller Holland var det annorlunda: hade man bara or- dentliga papper 1 ränseln, så gick allt galant, Arbete på en verkstad, eller respengar till närmaste stad, det var vad man hade att välja på. Världen är stor, städerna många, en fri ge= säll har Inga bekymmer, "Inte ämnar jag sluta som åltgosäll i Ängelholnv”, — försäkrade Mon= , sieur, ”och bli så stollig att jag ränner 'efter vita märrar.” När åltgesällen 'nörde detta, gick han sin väg och satte sig att häckla, så att skärvorna rök. Monsieur tog. alla de. andra med sig på värdshuset och bjöd på en av- skedsbägare, mäster Kobb gav dem fiitt, ty det var ingen bråd= ska ” på verkstaden. : Monsieur berättade en del om seder och bruk i främmande länder, Bland ' annat hade han glort den laktia= gelsen, att. på de platser, där - man » åt . svart och brunt grov= bröd av råg, var flickoma blon= da; inen när man köm söder ut, . ot blev" brödet vitt av vetemjöl, . . men flickorna svarta och bruna, Viktor frågade, vad man talade för språk där bodta, och Mon-= sieur slutade med att hålla tal på plattyska, höglyska och 'nol- ländska, varefter han strök öl" Sant ur mustascherna; stack ipan i ett knapphål utanpå roc- ken och tågade åstad mot Skör- e, medan hans kamrater un dergivet återvände till 'Lax- gränd ; Viktor såg. Jångt efter Monsieur, .som, när, han. passev rade” stadetullen, vände sig om och svängde med hatien, -, Den + äldste lärpöjken, som fullbordat sina sex År, skulle nu rycka upp till gesäll. Viktor var ' inte mera den. yngste på verk= staden, Han hade fyllt sexton, och han var ett halvt” huvud längre .. än". någon' av de andra - pojkarna; ivå av dem hade va- rit i tjänsten före honom, men han stod dem inte efter I yrket, Den ' fjärde var nyss åntagen, och , Viktor höll på att lära ho- , nom att trampa :det lilla hjulet : stadigt och jämnt och alt sticka : 'wampan ordentligt fast under svångremmen. Om tre år är jag också gesäll, tänkte Viktor — få se, --om jag stannar här. Mon=- sieur hade öppnat nya horison='. ter för honom, == :- ; På. kvällen kamma dag som- . Monsieur ' börjat sin' vandring satt repslagarna samnian | kö-" ket; aftonvarden var litet knap='. , pare än vanligt, fru Beata hade bara stekt krongrynsgröt att bju= ' os da på, och när hon vände ryg= =: en , till, passadé den :nyblivne' gesällen på att ge luft åt sin he- ikelse. ”Hos smedens får man : , banan, .. som -- bättre... än Viktor |, följde med vart ord som utgick ur haris "mun; och gesällen blev allt blidare stämd mot den yng- ste lärpojken. : Han höll "långa föredrag "för honom, och. om ”söndagarna tog han honom "med sig ut att fiska, Det var en smu” la misslyckat, ty. Monsieur ta” läde så ivrigt, att han skrämde mot tinningarna, .”och när. det/bort forellerna; det blev sällan |; något. napp, och . Viktor måste dra på munnen, när Monsieur i hettan, fäktade med spöt, så att I reven :trasslade in sig i albus- både gröt och sill om kvällarna”, utlät han sig, ”jag tycker åtmin- stone att frun kunde ha. plockat fram skummölksosten — det är - då ingenting att gömma på” Altgesällen såg . försmädlig ut, slog drickablandning på sin tall- rik och läste långsamt. upp en vers ur den gamla psalmboken: : När jag mig kan äta mätt uan någon krämpa, låter jag en ringa rätt | all min vällust dämpa. | I samma "ögonblick "hördes ett klin de skratt,. och Josefina, karna. - Deras p. blev e- 'mellertid ' inte lång, ty en vac- ker. junimorgon ' kom Monsieur ut . från gesällkammaren med och" köl folket i fäaktig okun- i ränseln på ryggen-och en syren- nighet. Han hånade mäster, där- , kvist i hatten och sade dem alla vadjö.. Han var färdig med Äng- "elkolm Han hade stannat äär i tre år — det hade aldrig varit hans avsikt, den gång nan kom "vandrande, stora landsvägen från Göteborg. Han var, det erinra- de han sig nu, på väg till Håm- ; burg och Rotterdam, och det var en ren slump att han råkade tit- yngsta, dottern . i huset, kom oe störtande . ut . i köket med ett brev i. handen. .”Var är :Mon- sieur?”. frågade hon och skaka- de sitt lockiga huvud.-”Har han verkligen — givit sig av? Efter henne". följde hennes 'syster, som räknades för ått vara vad man ev kallade. smågammal — hon hade LNkväl inte. fyllt trettio —, och : begärde att få läsa brevet. men - dosefina: lät : det vifta framför näsån på henne och sprang ut till far på kontoret.' Det blev ta in på mäster Kobbs verkstad och fick lust att rasta där några , veckor; "en och anrian månad på sin höjd.” > Viktor undrade, hur Monsieur .skulle kunna göra en 'så lång resa till. främmande land, men åtslillig uppståndelse, och Vik- tor hörde röster i gården sent ut på natten, ända till dess han föll i sömn, + C- det visade sig, att det var den so 5 ry
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.