RN RE na . försörjningspliktig. I alla tider Yretrervv Lördagen den 30 april 1966 VVE VET PE EV YET TT FET FETT IVFRFFRPPFSYTT STYV TFT TTT YTYTYFEY LAROLMS TIDNING EFFEFETYVETEYYTYFINTYYTTTFTYT It TYTYTET IT YTYT EET? a YrrevrTr Yreterrwyy ver YYYTTYTY YrtYvrrY Fattigvården Cen sr FATTIG AR den, som saknar genom tiderna: om hemortsrätt fastställdes vwil- ken kommun, som i sista kand skall bekosta vården av er viss fattig. I samband med massfat- tigdomens «uppträdande -. som följd av den :iabrytande indu- strialismen' blev. hemortsfrågan och hos alla folk har man ansett det som en bjudande plikt att "hindra, att någon går under på grund av fattigdom, Efterhand har offentliga organ anförtrotts denna uppgift. Hur omfattande den "enskilda välgörenheten än varit har den ändå aldrig för- -mått att bringa hjälp åt alla nödställda, I vårt moderna sam- hälle skulle detta vara omöjligt. Den svenska fattigvårdens hi- storiska « ' utveckling i äldre ti- der är nära besläktad med Eu- ropas övriga länder.” Sannolikt var ursprungligen släkten skyl- dig att försörja sina egna nöd- ställda medlemmar, 'I. trenne svenska landskapslagar finnas ett viktigt politiskt spörsmål. Kommunerna ' ville hindra in- flyttning av personer, som be- farats, skola falla fattigvården till last och förorsaka dem ut- gifter. Industriens och det stora jordbrukets behov av arbets- kraft stodo härvidlag mot den bofasta bondebefolkningens in- tressen, Åren 1788—12£48 var det t. o. m, förbjudet för vissa per- soner att inflytta i en kommun utan att sockenstämman lämnat sitt medgivande, -” "vor till kyrkan och avkastning-. härav bör man '. se 1871 års fat” ' vandet ansågs som förtjänstfullt ' de verkligt behövande, de gamla "och g ; större skaror av dagdrivare och bestämmelser « bl, a. om barns plikt att. försörja sina orkeslösa föräldrar.” "Bestämmelser påträffas dess- utom om, att en. viss skatt, sä- En fattigvårdsreform framla- des 1839, vilken var synnerligen vidsynt, ' och lades denna till grund för förordningen" av 1847. destionden, varay en del skulle Denna fastslog vissa allmänna, tillfalla de fattiga. I början 'fin- [fullt moderna grundsatser men go bönderna själva behålla des” lämnade samtidigt. åt kommu- sa skattemedel för att sedan ef-' nerna stor frihet att ordna sin ter egen prövning utdela dem fattigvård. 1853 års fattigvårds- till de behövande; men indrogos förordning erhöll ej allmänt gil- senåre till kyrkan. : Under den "lande, och missnöjet ökades, då katolska: tiden ordnades fattig- i, slutet av 1860-talet missväxt vården .i huvudsak-av kyrkan och allmän ekonomisk depres- och religiösa örganisationer, ' t. sion kom fattigvårdsbördan att ex. munkordnärna.:; Genom gå-. gå i höjden. - Mot bakgrunden en från kyrkogodsen- kunde tigvårdsförordning — en reak- kostnaderna bestridas... , ton gentemot ;, de tankar, som DEN ENSKILDA välgörenhe-. kommit till'uttryck i fattigvårds ten. och ” offervilligheten, voro förordningarna av 1847 och 1853. storartade på den tiden, kanske Enligt denna: förordning: ägde d hälle' / ländet 1 fattigvår " på mycket. beroende på a fördela sig på rotar: (roteindel- ning) med åliggande för. varje rote att själv. besörja: sin fattig- vård. . 1871 ÅRS: FATTIGVARDS- "FÖRORDNING . . blev gällande nära. ett halvt århundrade. Med all rätt har den klandrats för hårdhet, enär dess bestämmelser blivit föremål för en synnerligen sträng tolkning av Kammarrät- ten. Fall av verkligt nödläge föllo utanför lagens gränser. Det inför Gud. På så sätt uppmunt- rades även rena tiggeriet, Bland sjuka, : inmängde sig allt lättingar, skälmar och brottslin- gar, sorå underhöllos av ett miss- riktat hjälpande," >. En . brytning . till" det bättre uppstod i detta avseende vid ré- formationens, "inträde, Luther |extra inkomst, öch det blev för många gamla att äta nådebröd vid ett icke allt för rikligt du- kat bord. Kanske många gånger blev det endast lämningar sedan familjen först ätit sig mätt. Dess utom fick dessa ”iahyseshjon” hjälpa till med arbetet på går- den; såväl utom- som inomhus, så länge krafterna räckte till. VAD SOM KANSKE var svå- rast för dessa fattiga var, att de ofta betraktades som parasiter och obehövliga, och voro endast till besvär, Men det fanns också präktiga människor, som togo han dom de gamla, och som lät dem - känna sitt människovärde, gav dem riklig och närande fö- da, och fordrade litet eller intet i ' arbetsprestationer.' ' I . detta sammanhang har jag ingen an- ledning att. förbigå en auktion av ovan nämnt slag, där en fat- tig. man, en f. d. snickare från Fagerhult, . vid namn Troed far, lantbr. Lars Erlandsson, Norra Långhultsbygget, Hishult. Det var år. 1873, som Troed Persson 'kom till det lilla hem- met, där han erhöll den bästa vård, förståelse och vänlighet. Zfter sex årg' vistelse därstädes drunknade Lars Erlandsson och Persson, inropades av' fört. mor- |: tills gården övergick i andras händer. Det var med sorg i hjärtat och ögonen fulla av tårar, som Tro- ed lämnade det enkla men kär- leksfulla och idoga hemmet efter tjugo års vistelse. .Han flyttade då till Högaholma 'och dog slut- ligen i Bjärnared. Min mormor och även min mor berättade of- ta för mig hur glada de alla: vo- ro för varandra och trivdes med varandra. Genom en olyckshän- delse hade Troeds ena knä del- vis krossats, då han vid yngre år tillsammans med en annan per- son skulle bära ett tungt träd en bit väg. Kamraten hade oväntat släppt sin ända. av trädet till marken, och detta medförde för Troed "Persson, att han sedan den tiden fick ; använda" krycka och " käpp, och oförmögen till nämnvärt. arbete. . Möjligen . lite kardning > och stickning kunde Troed utföra. Sedan den tiden och idag har stora förändringar ägt rum inom vårt land och har fattigvårdsvä- sendet numera nått en utveck- ling till det bättre, som ' någon knappast. skulle drömt om "vid tiden omkring ovan” relaterade fattigauktioner. ” . i » Leonard Jansson. VIKTOR LEJON "Forts. N narna på bottnen: Det är grund- hörde" grannen till :- Källådern ' med smedens v isdom, ”allt vat- fanns på hans mark. En bäck ' ten kommer likväl från 'himme- hade han inte haft lov att därm-!1en”.. — ”Fanken heller”, svor ma; men' det var ingen bäck. smeden, ”det: kommer ' från de Mamsell Josefina, så grann hon stira djupen i jordens innandö- än var att se på med sina loc- I men, Det «kan bior' läsa i Första kar och banden fladdrande kring | Mosebok”. Meningsutbytet blev hatten, skrattade utan fog; för visst kunde mäster säga art han] grävt brunnen, när Viktor stod i hans bröd, - ra Från den dagen slåpp repsla- garens pigor att knoga till tor- get med kopparspannar, : och Viktor kom högt i anseende hos både tjänare och 'husbondfolk)! ty fastän mäster Kobb aldrig spillt ett ord på saken, så visste alla mycket ' väl, att förtjänsten var Viktors — han hade ju rakt fram varit förbjuden att gräva mera. ; Alldeles ' av sig själv blev det så, att Viktor kom att inta främsta platsen bland lärpojkar- na,' fastän . han ' envisades att stanna kvar" i" den övre:sängen tätt under taket, Det var justi in- gen som var avundsjuk på ho- nom, för "han var den noggran- naste i arbetet, och det föll ho- nom inte in att försöka vältra den tyngsta bördan över på nå-. gon av'kamraterna; på” lördags” kvällarna "sopade : han ”lärlings- kammaren vare sig det varhans tur eller ej. ; en därefter. blåv åt sonen ' Elof i: den intill gården . : Av Kyrkoherde. Clof Mörk, '. HERDEN OCH FÄREN : ” ; Dennå söndag bär. ett mycket] det numer, nämligen: Misericor- rens « barmhärtighet, '. Herrens dan martyrkyrkans dagar - den kristna församlingen så äl den. Denna bild innehåller i 'all- tydlighet ' mången kristens hela skönt namn, fast många ha glömt ; för i? "Stora Harrie, Linds stift, <> för att på farofyllda stigar söka upp det enda som kommit bort. Vi minnas Augustini ord: ”Herre du har en sådan omsorg 'om var dia Domini,- som betyder Her-|ochv en av oss, som frågade du blott efter: honom "ensam "och godhet. Och dess bild är den se- sådan" omsorg om alla som. vore du "blott en enda”. 5 Funnen, .”Glädjens - med mig skade bilden av: Den godé her- ty.jag har funnit det får, som ' var förlorat”. så "talade Den 8o- de herden. Ingen har förlorat så " inför» den ” Högste skulle man "tacksamhet för Hans godhet och ” såsom något gott i och för sig, '" Han hävdade arbetet som var- ns de första hospitalen och helge- "hand om vårdbehövande, gamla "åt dem utskrevo prästerna re- " garpass.' .Bettlande, utan tiggar- " pass straffades strängt, särskilt |” "1698 'hade en ' annan motivering för hjälpverksamheten bland de fat- tiga. Icke Eför!: "att vo örtjärist hjälpa de som: voro fattiga utan nåd, och med det ädla syftet att bringa ' den. ,. behövande verklig hjälp. Den; gamla uppfattningen, och som en förutsättning för ett: fromt liv, avvisade Luther. =; je "människas ' moraliska plikt; där arbetaren var sin lön värd, men att lättingar och dagdriva- re skulle strängt efterhållas. :” "I BÖRJAN av 1303-talet hade andshusen: uppstått. "Dessa 'togd och sjuka, lama och lytta,-värn- sig uppehälle på detta sät, och kommendationsskrivelser, :, tig- efter « reformationens:: genomfö- rande. I första hand gällde dessa] pass inom stiftet, men genom års | ""iggarordning” : bes ” | tigvården. Understödstagarna år har klagats på bristen av sak- Kunnigt och ' - effektivt överva- kande: av "fattigvårdens handha: 7; de invecklade” bestäm- Ii om > hemortsrätt;' o- jämnheten, i'fattigvårdskostnaz dernas tryck i olika kommuner, rotesystemets olägenheter o. s. Vv. Är 1844 utgjordes. de fattigas antal —90,194 ' personer eller en fattig "på 33 invånare i landet. Största antalet behövande. förre- kom i Skåne, vilket då var det folkrikaste landskapet. Vid 1844 —45 års riksdag anslogo stän- derna 30,000 R:dr' B:ko, till fat- |. 1924 voro i hela riket 80,766 per- soner, Dessa fördelades på lands- bygden med 45,292 och f städer- na med ' 35,474 personer eller 29,4 på. 1,000 > invånare > " Så sent som på 1800-talet och hade uppförts,' auktionerades, vissa. > landsortskommuner,' de gamla bort till den lägst bjudan- — funnen buren hem. "Förlorad. . Det. dör” "alt" mången. människa gör som den "förlorade" sonen i I nelsen,' som - vandrade ' bort :- främmande land. och förslösade sitt: goda, 'hon - går - bort ifrån! Gud i synd och värld 'och glöm-' mer sin Gud "och sin själ: Nej det gäller - också" det som ;jul-- psalmen :. uttrycker i de kända orden: ””Och vore ej det barnet, fött, förtappat vore då allt kött.” Nu frälsning bjuds åt alla. Pri- set var hans heliga namn?” .. Sökt, - I" Frankrike" fanns 'på 1500-talet bland ödsliga berg ett kloster,' där munkarna om kväl larna | "ringde två timmar i en klocka; för att kalla på vilse- gångna : vandrare "och på den klockan ': var är icke bara revoca, kalla de vilsnefarna till- ' skilt på dagens evangelium. Och och: Den gode herden, han som” de. Det var inte alltid så lätt att | lämnar de nio och nittio i fällan ” " sina” axlar, : "skrivet: Errantes ' särskilt på: dagens evangelium / levnadshistoria: förlorad — sökt. My' cket som Herren, ty han för- människosjälar och han | 1 sitt ord, att en "enda |; Tränniskösjal: är mera” ela en.. Så se: icke vi på. ”andra”än dem” som stå oss när: mast i livet, men Den gode her-' den”. känner så för varje själ Så gott för det vilsekomna fåret att åter 'vara i trygghet hos herden Vilken glädje för herden att finl na” det, förlorade ”Vilken glädje Herren fick, om du ' blev hans, helt, hans i detta ögonblick.” ” Buren hem. Ofta är den gode herden avbildad med lammet på som hamn bär över svårigheterna ända : hem. En kristen.” vill lägga allt i Guds ” händer i dén tron, att när Gud får styra, då går färden rätt, och när han till sist icke har någon framtid kvar på jorden, då vill han befalla sin själ i Den gode dearmar ända hem till paradi- sets” glädje, ::' + "Med din stav, ditt ord, ditt” råd, alla fall: igen varm och torr, och fram i juli lästes det rmånga välsignel-: ser över den nya brunnen." En kväll, när. mäster Kobb satt på | sin vanliga plats i lusthuset med smeden och brandmästare Dra= minsky, höll fru Beata" på att vattna. blomsterrabatterna . och bönsängarna, : c och Viktor hjälptes åt att pum- pa och bära' vattenspanharna till henne. ' Viktor / lade märke till; att han för var spann som töm. des fick arbeta längre med stån- gen, innan vattnet började, forsa fram ur röret. ”Sannerligen. tror jag inte, at vattnet börjar: släps pa . här " också”, anmärkte han, vänd mot rmäster;'”Inbillningar”. avgjorde mäster Kobb, "har inte-varit strängare i år än fjor.” . Viktor, teg' och 'fortsattej men nu: hördes: det "att kolven medan ' Josefina” "torkan : allt: Evligare : och 'pågick ännu vid midnatt; men” då var brun- nen plat förgälen och intresset) samlade sig kring frågan, om en levande svala - vägde mindre än en död. Det var mörkt, men ljumt;” Viktor hade hjälpt Jose- fina” att bryta de sista jasmi- de som -.satt längre ner var re- dan vissna, Sedan ' hade frun- timren sagt god natt. : Det första Viktor ' gjorde när han 'vaknade "var att gå ner i trädgården; på en bänk låg jas- minbuketten, våt av dagg, Jose- fina häde glömt den. Han föll på den tanken att lägga den in på hennes kammare genom det öpp- : na fönstret.” Men därefter gick han till pumpen;' hur han ärbe- tade' fick han inget vatten. Med ens kom hån ihåg; att han i fle- Ta "dagar "lagt märke till några gåtfulla ljud, en del rörelse och oro från garvare Brelins stora trädgård, som. sträckte. sig längs ån. på andra sidan ' det höga planket, och på en gång stod den enkla sanningen klar för honom: garvaren hade grävt ” en ny brunn och hittat samma källåder som "fortsatté över repslagarens' och tunnbindarens tomter. ”Det var ett: spektakel”; tänkte Vik- tor, ”men den saken är där ju ingenting att göra vid”. En dun- kel' aning sade honom likväl, att] han : borde'- hålla tyst till dess mäster ”Kobb" ätit: fruköst; men därefter .' förde han . fram det sorgliga "budskapet... öst ” Jag tror garvaren har tappat HONAN nerna, de som satt i toppen; typ > -IsolenSrakt, ovanifrån och. "värnar ide upp: urskogen : vare Brelin till ett rungande FN fattigas bemortsrätt kring vil- j vara fattig på den tiden. Den liggande Gårdsjön, men Troed | Han skulle varken Kunna Be ett | vattnet”, ” = . ”Grundvatten hit|hånskratt, som -» kom rodnaden : medel till egen försörjning och ken , mycken strid alltsedan inropande var ofta 'själv i små |Persson stannade kvar på går-|Y2Pp åt en tisgarpojke eller slå och grundvatten dit”, invände att stiga på den lyssnande fru till den gentemot vilka han är |stått. Genom = bestä i » och behövde en [den ännu under 14 års tid, eller | "der sig något som rätteligen | mäster Kobb, som” aldrig stod ut j Beatas kinder, och frågade, om man skulle ringa i kyrkklockor. na för att varna nejdens befolk- ning ett år innan man, började gräva en brunn, och till av- skedssalva' fyrade Lan av det. ryktbara citatet efter salig Lo- rent2 Kobb: Fri näring, god ä ä- ring och fer förtäring. + Flugan och” "elefanten i DSG so sa "Saga av -. LARS SJÖHOLM Långt längt borta i 'ett land ' med stora urskogar gick en ele- fant omkring och trumpetade. Han ” var en stor bjässe med jättestora' "fötter och. en. lång : snabel och ett par långa betar, : Dessa var .hårda som granit, Elefanten ar mycket stolt” över dem. - Urskogen. wi ät som en vägg. Höga träd stod tätt intill varandra och på marken kröp buskar, ; Mellan + , trädstammarna lindade laner ' sina slingor.” : " Det var, nästan omöjligt att. ta "sej genom. skogen för van- liga djur. Men för elefanten var det ingen konst, Han bara klun- sade på -genom.' urskogen, : Då vek. buskarna . sej. åt "sidorna, 7 lianerna släppte taget om ,träd- stammarna och. — ja, så trums= petade : elefanten ' -sej ' genom, ' Visst: fanns det. taggar” på bus- , karna men inte brydde sej ele="i fanten om det. Hans tjocka hud fick inte ens en'rispa, I = Ja, jag banar: upp stigar, sa "elefanten, ' Sen. går . ändra" djur: på: dem. Men". vad "spelar ' det. för "roll. När map nu för en. gångs. skull ' är, så 'stor och duktig kan man ju gärna ' göra det; Mej ' spelar det. ingen' roll, v Och elefanten gick där 1 sko- "Igen, Ibland regnade det. dagar- na i nda.””Andra dagar: sken glappade. PDet gör inge axiting”, försäkrade”. fru "Beata, ”jag ä färdig för i kväll; och i' natt rin- ner, det till” igen”. — PDetvär ärkvér digt". höll: Vik; tår. vid, ”för fjorton dagar svdan ? hade vi ett stort regn”. —' ”Så-. dant. kommer: sig inte "bata av nederbörden”, utlät den myndi- ge smeden, "Pdet-beror ost på grundvattnet, och :det högt olika år. Jag har min' själ varit med om somrar, då regnet skvalät ' i "backarna, så att alla | diken varit fulla, men: de. gam". la " djupa .: brunnarna" gistnade packningarna. och man såg ste- och ett bord av idel nåd, Du at Sist jag varder upp till I dig i :" > boning tagen. f > Amen; än Du mig troget leder, Text: Joh. 10: 1—10.' 5 med egna ögon, vinna h: Iden oderad kob Kobb;. och det runda: modiga ansiktet förvreds a av nad och smärta: Det; Vill” det”, ! porten men en fart, så att för=h t klädet : "fladdrade": kring knäna 7 och - trätofflorha. slog” en virvel. mot trottoaren. Ett- par minuter |. därefter hörde-'man' höga," fö; bittrade röster eka under. aspar= na, som ” lutade sina dallrande I kronor "över Rönneåny och : fru | Beata stod, på planen och darra- de i kapp med dem: Mäster Kobb " tog alla himlens: makter till vitt- ne på, att han inte behövde fin- nä sig i några hänsynslösa över- lösa barn, sinnessjuka personer a äs ta bred” och slängde med sna " mm "a "Då "som orkade gå om- framemot ” århundradets . senare | baka! Samma inskription står på herdens 7 händer. : Herren ' skall . mig bereder. . grepp från snåla och avundsju- i ” kring och tigga, skulle" skaffa decennier, innan ålderdomshem | hela Kristi evangelium, Och sär- bära honom på sina starka her- Goat plot skall 4 följa mig hela. ka grannar: "Hans ägande brasan, san än FL / i som kostat honom : vackra slan Någon gång flög där tilla fu tar, var rent "fördärvad och ru- inerad — i fjorton dagar hade: styvaste brunnsgrävaren i: , Rugered arbetat för hans" räk- ning, därtill "hade han fodrat | brunniskaret med stadigt ektim-'. d mer ock köpt en pump, som han” fått väga. upp med 'kopparskil- lingar, och så kommer en gar-f” Starkast'- och Det tror han; ja,' "Flugan" flög. fram. till" elefan« " ten," sätte- sej' på. hans, öron. Ibland "surhade:' hon. rakt in 4: "tänkte flugan, be örat. Då ' och då satte: Hon sej - på ögonen. "Elefanten, blev mäk gan. in .i munnen på. elefanten. a Hon: flög omkring 'där "inna i det stora" gapet och bara sur« CC rade, « Då öppnåde / -elefanten munnen och flugan flög ut. + :— Att-jag. inte kan: bli av med flugan, tänkte. elefanten. Men .acknej! Flugan blev blott gränsades i Sverige det legala tiggeriet ” till - hemsocknen; och först 1847 förbjöds. varje: form av bettleri. - ; Det blev en statens angelä- Fo genhet, j och med reformationen, | att handhava” fattigvården, och | > kyrkan miste samtidigt de me-|' : del varmed den tidigare kunnat '. underhålla de fattiga. — Under reformationstiden började sock-' "nen framträda som en organisa- torisk enhet i fattigvårdsavseen-| de: I 1571 års hospitalsordning heter det bl. a.: ”Emedan fattigt "folk vore många och höospitalen få och svaga, vore det gott och . kristligt,. att även några små . sjukstugor underhöllos i sock- narna för 4.6 personer.” Emel- 1. lertid förbley fattigvården — utänför hospitalen - — ända till 1700-talets slut,- huvudsakligen 'vare, söm. har sina stinkande kar" envisare, Hon surrade omkring: ” fulla med - vatten från ån.och honom: och. flög långt ån i örat "| dessutom två svinglar: pekande" och kittlad den store elofan- ön mot skyn, och snappar bort” vatt |t ten. Mr | net mitt för näsan på I honom. Om |. —" Du -har' visserligen. "snabel :I det" sinnelaget kunde: man läsa : som jag,. sa flugan, till elefan- i den "heliga skrift, där fanns en ten" långt inifrån örat: Men du . I berättelse om den rike mannén,' har' två ben'för lite för. att va som -hade! lust -till den fattige fluga. + >" ÅR 2 'Imannens ” enda larm. Garvare ", — Vad nu då? Ska ett "sånt , ' Brelin, blev. inte svaret 'skyldig, titet djur reta9 mej på detta sätt? . jhan talade om grandet och bjäl- "Att du inte skäms? Låt bli att "ken, och ', han frågade till slut jittla- mej! > 7 med ” bullrande bas, vad Johan Han" blev "årg, :dippte "med Jakob Kobb för ett år. sedan ha-! öronen och slängde ; med sna- :: I de givit för besked åt tunnbin- heln. Men. träffade förstås inte | darmästare, -Hörstedt; -för "han, flugan, Det kunde han inte, : : "| sarvare Justus. Brelin, gat min |... Störst ”'och- starkast: och | själ inte spilla tid och krafter bäst 4 allt, Visst.i. du är nog . på någr: broderier, utan tänkte , stor 'och | stark, surrade” flugan "I kort och gott instämma med den! i elefäntens öra. Men' du har i I föregående talaren; som” ju var ” talet skildes så' småningom den ' innevånarna "i " ning 11 april 1763 fastslogs ut-| ”. tryckligen socknens skyldighet |' -" grundat på enskild välgörenhet, trotå flera försök till ett ordnat fattigvårdsväsen, Under 1700- allmänna ' sjukvården från fat- tigvården. I en kunglig förord- att. försörja ' sina ” fattiga; 'och skulle kostnaderna' fördelas på förhållande till andra utskylder. NU UPPSTOD frågan om de - Rodriques, har tills. vidare ar! a ÖSTERSJÖNS VINTHUND. 1 Messina lä ' nya bärplansbåt som i sommar skall "frak Fullastad. På grund av bärplansprincipen blir bränsleförb or . N . sank betsnamnet igger man för närvarande sista handen vid ”Östersjöns vinthund”, - 2710 meter lång ö a, 5,60 meter bred och har rukningen mycket lig -— man kör utan vidare 500—600 km på en Tina > Finska Angfartygs AB:s ' kta 95 passagerare över Alands hav med 37 knops maxfart. Båten, som byggs hos Loopolde ”Konstruktion 64”, och typnamnet är ”Aliscafo”. Den 15 maj skall båten levereras, samtidigt med ett systerfartyg. avsett för Norge. Bärplansbåten är ett deplacement på 58 ton ' "I vins advokatyren; i fjol var det . | daren. hade aldrig vågat två skil- -[ lingar .på sin brunn, därför, ha-, "| de han heller inte lidit minsta ! : skada — han, Johan Jakob Kobbf : | hade däremot giort en kännbar "TI givit. den; svagaste antydan om en stor politikus.' Halvkvävd av! förbittring. ' genmälde "mäster Kobb, att detta vår rena bränn- en helt annan sak, för tunnbins förlust, 'och om garvaren i fjor sina mörka planer, så hade o- FFTYSEYTTTETSTY " Ilyckan aldrig skett, Då slog gar” = YTYTSTFEN - , alla fall två ber för lite för att ee
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.