[4 j p "Lördagen den 11 juni 1960 " YYVPFYTTYFETET YT TY YFY vreritreYY Ye YrfrivftrevYvYVTETYTETT LAHOLMS TIDNING YYYETYTTYTT ETT PETE T CTYYYYTYTYVYTTIVISTUTTF FE TEFTYFYTTTETTTETYTTTT SO a Restaurang Ambassadeur i Newyork är inte något Ritz. Den är förnämare, Även vid tidiga "middagen är smoking obligato- risk, och i Tudormatsalen gäller frack som enda högtidsdräkt. Och ändå finns det spärrar, osynliga, . visserligen men fullt effektiva. Skulle den oklander- ligt: klädde gentlemannen. vara mindre önskvärd som. gäst, slår det inte fel att hovmästaren ar- tigt. men 'bestämt förklarar att varje bord är upptaget.. Menyn är därefter och givetvis. också priserna. Gästen på Ambassade- ur bör kunna placera åtskilliga nollor bakom den högre siffran i.sin årsinkomst. Li ra Någon har sagt att betjänin- "gen, särskilt i Tudormatsalen, är kunglig — varmed väl anses att den, skulle kunna servera kun- gar och dess vederlikar, I varje fall är den perfekt, Såväl hov- mästaren. som .de mångåriga vaktmästare som grånat i tjän- - sten: och. som får betala så och så mycket pr år till hotell- .- ledningen för; sin. anställning — har fått sin utbildning i Europa och behärskå bara språks De". är människokännäre. eller bör, vara . det; Till deras förfogande står Social" Registers. porträttgalleri och samtliga 'societetstidningar, Skulle mrs:Den och Den, :hög- förnäm, nyskiljd för tvedje gån- gen och i någon mån föremål för ”skvallerkrönikan, uppenbara sig i Tudor, så har hovmästaren det ömtåliga uppdraget att under: rätta vederbörande om att hen- neg närvaro just nu inte:är önsk- . Man måste veta allt detta för att rätt fatta och förstå det lilla intermezzo 'som utspelades den- na eftermiddag. PN . Kanske. slumrade Homerus, '; > t kanske såg hovmästaren endast den manliga hälften av:det in- > trädande .gästparet, ehuru väl -den-kvinnligas skönhet borde ha - rn Ar . jneth hade bakom sig tre gånger redan då, ville helst inte. erinra. fängslat hans manliga öga, allt- I sig dem, Dock hände det sig att nog, paret' slog sig ned innan « den osynliga spärren hann träda "i kraft. Och vaktmästaren num-' mer sjutton skyndade fram till en alltid lika välkommen gäst, « till ingen mer och ingen mindre - än mr Kenneta Montfore-Wake- field, tillhörande : den : urgamla "Bostonsläkten. Nummer sjutton " ett. flertal” gång” lessutom' — Han | barontiteln ... Hundra mot ett att hon var manikyrist i rågot skönhetsinstitut eller stod i par- fymbutik. En golddigger, det var vad hon var. Och nu skulle än- nu en: ung gentleman stjälpas. Och vilken klänning! Hundra mot ett att hon sytt den själv eller köpt :den på realisation. Kanske hade hon rent av hyrt den. I glädje och sorg. För- skräckligt! På Ambassadeur. Och nummer sjutton, som först sett dagens ljus i ett slumkvarter, fortsatte att smutskasta på det som rent var. « ov. oo . Nummer arton sa: ”Jag. har bara sett en så vacker flicka en gång förr. Det var i Washington, och jag glömmer det aldrig. Alla människor vände sig om ' efter henne... Klänningen,' vem bryr sig om den. är sista skriket. Men utséendet, det kan: ingen köpa. Jag gissar att det finns dollar-- nin INN NEN Novell av | Tranan, prinsessor : som skulle vilje i ge allt de ägde för det ansiktet. Hon ser rar ut förresten ;.2" 5 nr.” Men hon blir nog lag ar trodde nummer. sjutton. ””Och man kan inte köpa ett utseende?, Är det inte det han kommer att göra, gör att sen 'få köpa sig : Varfill nummer arton ironiskt genmälde att han nån gång hört talas om något som kallades de- mokrati och om jämlikhet. När allt kom omkring föddes ju alla. precis lika nakna och på samma naturligt vedertagna sätt. ' s : Men det fanns kultur och upp fostrar, ' påpekade nummer sjut- ton. Det sades att det behövdes tre generationer förr att åstad- när hon fått honom i sina klor”; ]1 Tudor. Och frukt! Vanliga äpp- Jan ville hon ha. På Tudor. . Vartill hovraästaren. sverade med en gest: vad göra? En Mon- teforte-Wakefield utmanade mån inte, Här fick udda vara jämt." En ny signal från mr Kenneth, — Champagne, gula-' änkan, mumlade nummer. sjutton ' på återväg till vinkassan. ,Och han tittade på henne, som om han tänkte fråga henne om , något viktigt. Förlovning... En Mont- fore-Wakefield och en ränn- stensunge ' (varmed nummer sjutton i någon mån bespottade sig själv). Att han inte vad hon går för, att hon är ute efter hans pengar och hang namn och att hon eljes inte är mer än en van- lig katta. Om han bara fick. se henne i hennes rätta ljus... Och såna gäster ska man behöva ser- vera. På Ambassadeur! : + Och därmed undfick han idén (Flieka i en blå klänning tillägnat ' sig en icke obetydlig portion av deras ganska vulgära vokabulär; det torde säkerligen dröja " innan "en liknande salva ånyo avfyras på Ambassadeurs berömda Tudorsal. - : Syndaren stod där stel, Detta utslag av sin manöver hade han dock inte väntat sig. Hovmästa- ren, som: snabbt skyndat till olycksplatsen, kopierade ' också med framgång Loths hustru. Skandal, det var nästan ordet. Tur att de flesta middagsgäster- na redan lämnat lokalen och att mr Kenneths bord stod något i skymundan. oe : — Men Kenneth, sade hon fö- rebrående. Men'Kenneth... .! Och till nummer sjutton: Ledsamt, men ni rådde.ju inte för det. Missöden kan 'inträffa. . Om ni vill hämta min kappa i tambu- ren.:. Och till hovmästaren, i ett leende, som dock fördunkla- des av en tår i ögonvrån: Jag .om hur han på lämpligt fast vis-'skulle bli ännu mera ledsen om serligen ganska uppseendeväc- det... om det göres någon affär på unga mr. Kenneth o.s.v. Me- toden var gammal, om också in- .te erkänd. Den utövande dömde > visserligen sig själv såsom va -rande öskicklig i yrket, men var det: inte någon som sagt att än- damålet' helgade medlen, Och kanske" skulle mr. Kenneth tacka ort. gi "tacka honom tappa; en "del: av chokladsåsen i hennes "knä. Och", följden: '. hon Pp, svära och för- Nummer: sjutton” log. NR ” ! Detta som :hände var något oerhört. i Ambassadeurs annaler soch hade inte inträffat sedan en rysk storfurste fått — för sex och tre månader sedan, noga äknat -— en läcker omelett a la Edward VII som epålett på ena "axeln: De närmaste följande mi- nuterna hade varit både' hekti-. ,ska och påfrestande, .och' hov- komma en gentleman. Mr Ken- mästaren, som hade varit. med tre.' Han var en gentleman ut i fingerspetsarna. " Medan" .däre- mot... Och han skyndade vida- re. Han hade 'varmrätten att tän- ka på nu..: oe återvände. djupt -uppska- kad..." sep ».— Att man skulle få uppleva detta! På Ambassadeurr Hon vet , scenen återkom i drömmen. Och nu.:. Vem kunde tro något så- dant. om nummer sjutton, en av Tudorsalens skickligaste 'gany-| medert! "Men, trots "allt. sådant händer, un on elle Son Om nummer sjutton kalkade eller om han snubblade på mat- | : "kande sätt, skulle öppna ögonen av detta. Ett missöde kan ju all- "Anne Delafield > tid inträffa, som jag nyss sa. Jag hoppas vaktmästaren inte får... licken 'var' vädjande,. och hovmästaren fattade gott . vad hon hoppades, "den förtjusande unga damen, att nummer sjutton inte skulle 'vederfaras avsked på grått 'papper. Han' bugade 'som för en prinsessal äl ol ;t— Madame, hotellet ersätter givetvis alla skador... Han rod- nade lätt, ' ty han tänkte att unga "damen ' efter unga damers sed säkert inte hade 'så mycket under det tunna :blå. tyget. .. . Hon :skakade på huvudet. Det var en bestämd men vänlig väg- Tack, sade hon, men" den här klänningen är inte mycket värd," jag. har "sytt den ' själv, och... Nej tack, tack så myc- ket.: Och nu ' talar vi inte mer om det här. Hon log. Men kan- ske vi kunde få litet mer” chok- ladsås.:: på tallrikarna .. ee. > : "- Och hovmästaren och nummer sjutton ilade bort, "1 = so yt Kenneth sade sedan, många år efteråt, att han i det ögonblicket kände sig som en urblåst vulkan som: plötsligt : tappat sin botten. Han stirrade olyckligt på hennes lätt rynkade panna, ess fra klänningen var tunn och att den |. [tören att det”där du sad Forts.-, V a Hur det blev pratat, gjordes det upp, att den vandrande gesällen skulle stanna på den största går- den i Flintarp för att hjälpa till med att sticka torv; och därmed gick en vecka av den långa som- maren — ännu bade Viktor inte rört sin sedelbunt, och specieda- blank, Ne man till häst; han kom' i skritt upp ur den långa raka allén, som ledde ”ner till Dömestorp och stora fläckiga hunhdar' kretsade kring rytaren,' och i handen höll | käpp . med ' eh blixtrande”guld. knapp. Under 'de buskiga ögon brynen . mötte "Viktor. en: blick; söm ' snabbt mönstrade honom, men sedan gick ut över de böl-' av, vägen och. över åsens långa; mjuka och lummiga linjer på den :': andra. "Viktor ' undrade "om. det: inte kunde vara”den store ryt! mästaren på Skottorp, som 'ock- så ägde Dömestorp och som höll. på att bygga en ny väg. mellan; Margretetorp och Östra "Karup - -— den. gamla gick uppe på:de kala, + oländiga” ljungbackarna, men den nya skulle följa Kägle= bäcken genom den gröna. dalen: Viktor beslöt att följa efter ryt-. taren för att se om' det slog in; "Han suckade. Förlåt, bad han. Jag blev'så utom mig. Och han kom just. som jag:.:, som. sjäg skulle fråga dig igen om du ville bli min hustru. Nu, nu i. Hon log, men han såg det inte. "”— Det kan tänkas att-jag vill det,: Kenneth, ' därför att du är. en .så hygglig pojke eljest och inte alls så där" anstolt.” Men då måste du lova mig att aldrig me- ra göra så här. Och 'så 'ska' du tala om för "den stackars 'setvi- inte var så illa menat ,: a "Han sken upp. Rom... eller kanske det var Paris var. värt en "mässa. Och så kallades num- mer sjutton. fram. och; plåster på såret, "= nio :.Vad denne herre senare anför-. trodde . nummer -arton' var: "Om jag fått köpa henne'en ny klän> VIKTOR LEJON lern var fortfarande hel och ' hästen: ryttmästaren höll på en När skjulet var fyllt med fast . gräset, svart torv och Viktor började se !rörrde sig i halveirklar. Fram- sig om efter annat arbete, mötte ! för honom stod en man i. gråa han en vacker morgon en herre- | hampkläder + med mörka glas- arbetare, som grävde i jorden, e ner - körde grus i tvåhjuliga kärror, liknade "en 'högvälvd" kyrka, två , släpade stora "stenar på drögar, förspända ::« med fyra hästar; ispetten klingade, och alltemellan han inte ett ridspö, men enlång. 3t rullade sprängskotten som ås- «av, kullen, med ränseln på ryg- jande sädesfälteri 'på ena” sidan ” ra Karuphållet. Men din mor el- ler din far är kommen från Knäred, och du har varit på verkstad i Ängelholm. Stämmer det?” " . 7 "Som en kyrkräkning”, med- gav Viktor — men nu log han med hela ansiktet, Ryttmästaren kastade käppen upp i luften och grep den vid knappen; ; ”Kom inte och säg, att jag inte har re« da”på mina pappenhelmare. Hur ' vågar du förresten stå och skrat-. ta mig rätt I ansiktet? Är du inte rädd för en ryttmästare?” ”Far min var soldat”, svarade Viktor. ”Själv är jag repslaga= re, Men jag trivs bättre med ett riktigt arbete i. det fria, och finns det plats för mig här, tar. jag gärna fatt”: oo > a os ” men ute på den öppna vägen föll skymmeln i trav, hundarna tog köga språng över dikesrenarna, moln... En timme senare hade Viktor hunnit förbi Östra Karup och svängt in på den stora lands vägen, som gick rätt i söder; och där återfann han snart den vita kulle, hundarna låg utsträckta i och" den långa käppen ögon. Hela bäcken var full av kor genom. dalen, Viktor stega- å i mn rå ' de fram och ställde sig vid: foten ång. gen?" frågade - ryttaren, vänd. mot mannen i hampkläs ' gör En ng ss a ”Femtionio, ryttmästaren, och . AUGONs on ersnutenrnrsv rss etta nrNm NaN det räcker”, kom svaret, - . Ra SL ao "Kan jag löna de femtionio, Av Fredrik, Böök Urea gen "och hasselkäppen' i handen; bort knallen, så vägen blir halv. :' ofrivilligt tog han samma: ställ-' annan famn — annars blir lands -' ning'som far brukat visa honom hövdingen sittande där med sin och kallat för fot gevär. - - .. -galakaross som. en kork i bu- v Den långa käppen hade slutat teljhalsen och vi blir aldrig kvitt : sina "vandringar kring horison-'den höge herren,:Gud morgon!” ten; när ryttmästaren höll den i '' Och därmed svängde rytmäs="' handen, nådde den ända ned till taren sin skymmel och red i ga- marken. "Plötsligt flög den upp lopp ner på vägen, medan hun- - igen och. pekade rätt på Viktor. darna tog höga glädjesprång ö= Med, ett. par raska steg sprahg ver: videbuskar - och : tomma 'han uppför kullen, ställde sig skottkärror — även dem vänta- framför skymmeln och såg rytt-. de frukosten på Skottorp:!".. , - ;. Så kom 'det' sig, att: Viktor mästaren stint i ögonen. : Dig, känner jag igen — jag "blev en av ryttmästare Möllers så rår jag väl med den sextion- » de. också. Jag har inget-Kung- ' ligt Majestät att fråga om lov, bättre ut än att jag får betala :-' det här nöjet själv. Tag honom! ' Vad är du för én? Har du varit och där stannade han ända till knekt? Men det är du för ung sommaréris , slut; > Förmånnen, till..-. Varför "springer du efter som till att börja med låtit ny- mig? Vill du ha arbete?: Är, du komlingen, förstå: att.han var en: vandraride . gesäll? Förbannat skäligen onödig, lärde sig-snart dum ränsel du har, den skall hö- satt sätta "värde på den villige '' den mindre i' backarna; så som dre än en timme kunde Jöpa till Big”. ”Käppen. var ute och dan- ; en rapport och: återvända med -sade på Viktors rygg. ”Var komz "skriftligt eller muntligt" besked; mer du från?» Vad har du lär vid benkvarnen spränger vi ' mötte dig nyss vid Dömestorp. ; vägbyggare i dalen vid Kägleån M 5 . den här sitter, blir du svankryg- i Skottorp eller Dömestorp med : vet YY TOC er 7 rY . Hur mycket folk har vi nu - för det ser Gud straffe mig inte .-.” gre upp : på skulten,.så känns och starke gesällen, som på min-. -— Jag blev. så" arg,. började "”Hon nickade. Man: får: bli arg men man får inte visa det.:Och t, re” framför allt får man:inte gjuta | och hön'en:dam och mer till; en jär ut sin vrede över en tjänare: som | förbaska; präktig flick: : ning "skulle jag ha. varit lycklig sofn,en gud. Och om du vill veta | är. mer, så är jag ett nöt, minst sagt ärdesgård. "Det var” > För. en skäligen brokig, samling, som; ". , eller . kamperade'i det stora:arbetsläg. M ig ”ret.”Där fanns-torpåre, som full =" ingenting om viner: Hon gissade "tan eller: om: deh' unga damens på Bordeaux till glace med värm 'skira skönhet förvirrat honom chokladsås." Hon sa. att hennes '— detta torde:åldrig bli fullt uti far brukade tycka om ett 'glas! rett, ity att han själv aldrig nöj- bordeaux när han var sjuk. Han aktigt kunde redogöra "för för- har själv "lärt henne sjunga och loppet — Men ett dystert och inte kan försvara sig. Hon förde |- spela piano, sa hon. Och dom är | obehagligt, för att använda mil- | oförmärrkt handen till fläcken. utlänningar 'från nånstans. norr- da." ord, - faktum kvarstår: sen] = TA ut. Skandinavien eller något dit-' bricka vippade till, en såsskål — | et åt. Du store til. Hon sjunger. väl. av yppersta kinesiska porslin — |” i någon revykör .:.= = + > uköm på glid — och c:a tre mat- Detta var misstag. Men hon! skedar mörk tjock, flytande och |" hade fått. sjunga några sånger i varm substans hamnade i en blå|. -: radios... vc . : aftonklännings mjukhet. ! 1-7 |. — Kan hor: inte vinlistan, zade k. Den av gärningsmannen in- nummer arton torrt, så är 'hon i' väntade reaktion inträffade ome- formligen rullade sig invärtes — av - all Amerikas 'okrönta adel "var ' Montforte-Wakefield ” från Boston gräddan: Inte för att det j Precis syntes på utsidan” — mr Kenneth såg ut som vilken ung man som helst med en viss upp-, N fosträn, han var inte någon sär- "ve skilt ståtlig karl. men, han var - inte heller ful. Och fracken. var "sydd hos en mästare. Men han . "var idel ädel adel I rätt nedsti- gande "led. härstammade «han från en av de puritaner som sti- git i land från Mayflower efter den ryktbara färden från Eng: r du. barnfödd? Är du hallän- ning eller skåning? Smålänning "själva, r-du inte, 'och bleking kan. du nar, : men . inte vara, fast du har brunt hår: tjänta soldater från Halländg'ba=. ” Och blå ögon, för de har inga "taljon; som. bodde: i gråa tält ut= > - riktiga ansikten, Kan dw arbeta? lånade :åt.; ryttmästaren.” från '. | Vill du arbeta?. Är. du nykter? Skedala hed. Där ' fanns gamla . Om du säger fem ord i'sträck, "knektar från "Västergötland, som skall jag tala" om för dig, var du :i-årtionden. inte" sysslat med an- har. hemma, ifall du' skulle ha nåt än att'gräva Göta kanal och "Av komminister: N ILS LINDBLOM, flv Örgryte försam ling, Göteborg. : den. Och det har kristendomen blivit. därför,-. att det. funnits Vår text utgöres v. Jesu av- skedsord till sina lärjungar; Där land för flera hundra år sedan .. "Nummer sjutton rullade sig allt- varje fall ingen golddigger. Och om det är en skam att vara ut- så, inte minst av. den anlednin- gen att mr:Kenneth Monfore- delbart; dock hade'han tagit fel på person. Såsom en trollgubbe länning så får väl far din; den ur den kända infernaliska asken ' utfattige tjecken, vända sig i sin sköt mr Kenneth Montfore-Wa- stodo de elva lärjungarna på ett berg i Galileen: och så fingo de höra ' dessa härliga och mäktiga ord. En sådan befallning. som människor, « som : ha ; blivit ”lär- jungar "som i tro på Frälsaren, i förlitande på att det är i' hans kraft : och inte" i egen kraft de genting. Har du inte mål i mun? och vatten; de "berättade rhisto- Svaral?i sen va Å i Viktor" klippte ned "ögonen, Platen och skrålade i'korus en glömt; det;'.men du säger ju in- trivdes "som: bävrar i lerkokor' -rier. om den 'ketlevrade "greve ' men han vände" inte" bort blic- visa om Halta Lottas krog i Gös!" ken, och 'det var: inte fritt att -teborg'— hon hade varit över-'. han drog på" smilbaridet, : -'” marketentsrka "under kanalbyg= "Det är inte gott att veta, vil-'| get och måste ha varit ett fund- ken fråga man ' skall svara på, nänt och liberalt fruntimmer, ty grav. Och mr Montfore-Wake- i kefiekd upp från sin stol och fields stamfar också. Han böjde ;stod där som hämnaren med det sig. fram och viskade-i. nummer , hårt drabbande damoklessvärdet. sjuttons öra: — Jag tror faktiskt |: Det heter att droskehaufförer, han inte är god nog åt henne. ..! och" även lastbilsditon,. har ett skola gå, och i lydnad för hans 'befallningar ha gått ut och bli- vit: världens - ljus och jordens" salt, och därigenom" varit orsaåk Wakefield (förkortningar passa- de inte) alltid ville ha honom i) "som tjänsteande vid bordet. ÅA, den,” den lilla " lärjungaskaran fick av'sin herre o. mästare in- nan han muppfor till himmelen har aldrig blivit given av'någon mr Kenneth o.-s. v. var alirigt, det var det minsta man kuhde Ett tecken från mr Kenneth, 'särskilt inte alltför hyfsat, tun- j 20787. En såda n befallning hade | till, att Jesus. har fått sändas när man får så många: I tre vec-., knektarna ' strök .: med syndigt säga. : och nummer sjuutton gled i väg” gomål för överflödiga fotgänga- också . legat "över människoför- jande äm 1-a kor har jag varit på gesällvand. I välbehag sina gråa knävelborrar.. + Allrigth-var däremot inte hans som på väloljade kullager. "+re 'som korsa -deras understun- |mMåga att utföra om icke upp-;hjärtan, "att andra” människor ring utan at bli spord så mycket | när de kom till strofen, där det dam, d. v. s. ur Ambassadeurg | ””;r.. 2 a sa dragsgi jäl vöjliggjort i blivit lärjungar. Jesus. har icke "7 SEEN , s td SN ra Till hovmästaren sade han nå- åghalsiga kö ragsgivaren själv möjliggjort ;Sttvit farjungar. NI om jag nu blivit på fem minu- | hette: ”Jo, med kyssar skola vi socialregis trerade : societetsöga. .., minut Serare! — Dessert nd ET om Körning, a det uppdragets utförande, genom att ;givit sin: missionsbefallning Se RR gnu = Pp > betala —— på Halta Lottas krog] - Men eljest... : själv skänka kraft och förmåga ;dast åt några få lärjungar, utan >; ”Du ' är från Bjärö härad”, i Göteborg.” sö er nr Skönhetens gu dinna är-nyck glace med värm chokladsåst På dige gentlemannen från Boston därtill. Ty det är det märkliga |det hör med”sitt lärjungaskap full. Mångmiljonärens mycket att när: Herren Jesus ger ett att bidraga till utbredandet äv avbröt rytmästaren, ”från Väste, Forts. : s omtalade dotter som gör sin de- .|uppdrag åt en människa, så )Guds rike, De stora gåvor som| etter : H but i sällskapslivet till trummor | frågar han henne inte :efter j Kristus giver warje kristen 'T'och H..itos.saralna fer ki non NN och trumpeter kan vara en. myc- | hennes kvalifikationer, efter vad, med. att' han bliver hans Herre, [Jo Laholms-sonetter XVI”. > - ket slät ung dam, medan vr hon kati eller dylikt, utan han |dem will en kristen "också göra PRO ee Sd . N portvaktens mörka lägenhet trä. frågar, i stället: : Älskar du mig, andra delaktiga av. Även. oss, : » oder en skönhet fram, Flickan på är. du .en min. lärjunge, 'som |som :-vilja vara kristna gäller andra sidan av det Montforte-. helt: överlämnar dig åt mig och |detta.” Vi "må icke behålla för Wakefieldska bordet var blond i .; so mingenting kan i egen, kraft, |oss ' själva herhligheten i den håret, mycket blond, blå ögon, men väntar hjälpen från mig |glädje och frid, som tillhörighet - . | me mörkt blå, skär i kinderna; ljust under alla livets förhållanden? jtill. Kristis giver, Att wvi ära lf lst CE Ya ae ok DÖR EA VN TA jo skär "och för övrigt så, vacker 7 Se, endast den som går åstad i lärjungar. det må även wisa. sig ||. "HAR STIGER KYRKANS TORN. SÅ MÄKTIGT TRYGGA > som den' sagotecknare kan önska förlitande på Guds ord ochlöf-ji vår livsföring, 'så att vi genom |. DSS MURAR TROTSAT SEKLERNA SOM SVUNNIT., a som - söker levande modell för ten (detta må strida aldrig så vårt sätt att vara påverka. vår |)". DÄR NEDANFÖR: HAR LAGAN SAKTA RUNNIT «ce fr sin evigt ljuva prinsessa. Vidare, mycket mot hans eget förnuft), Omgivning. Finnes. hos oss intet OCH BURIT BÅTARNA TILL STADENS BRYGGA. hon hade en figur som harmoni- har '-Herren användning för, ;behov av att verka för att andra ll na rt Ufa Re erade med allt detta, och hon Världens vise ha överlägset lett människohjärtan : lägges "under ||. fruR MANGA SEKLER HAR DEN LAGT TILLRYt A . . förde sig väl... Nej, hon förde åt dem son i enfald gått ut för Guds rike och blir delaktiga av || VÅR SA REN HEST PLATS DEN NT ee sig inte väl. Hon såg sig omkring att utföra Jesu missions- "och dess förmåner. Då är det inte ll I TORNETS SKYGD DESS MÄNSKÖR TRYGGHET AR visserliken försiktigt, men ändå. dopbefallning. Men Gud är wi- rätt. ställt” med vår. kristendom. |] .> ne AR sn mn VT NIT. ' Ens En glimt gick ' till plafonden, en sare än. människor. Ty när Her- : Då gäller' det att innerligt bedja ll "0: fä TYS VUNNIT: "0 20 ov, ST annan till de konstnärligt smyc- ren här velat att något skulle: att Herren först 'och främst ville AV ATT, SA NÄRA SAMMAN BO OCH. BYGG. A kade fönstren, en tredje till vägg ; utföras i hans rikes tjänst; då göra oss själva till lärjungar, att |] > 1 >> - Mö EN ' äm sa 2 åIni ” dan hon fö- .? har a s änna , han "ville förlåta oss" vår :synd || - OCH TÄTT VID.KYRKAN, SIDA INVID SIDA, - målningarna, allt me hvar han utvalt 'dem, som känna, Ht n8 3 a SN foch sända sin Ande ner. i våra ||: DE: MYLLATS NED TILL RO-1.DÖDENS GÅRDAR, reföll i någon mån borikommen, | sin egen svaghet och brist, Des. 'och sin våra så LKADE DE LAGA HUSEN. < - "Nummer sjutton hade svårt ; sa utvalde han för att ban skul- fjärtan och där verka liv ochi. DE SOM BEFO 2 OSA BIUSEIN fe | att dölja sin olust. Ambassadeur KR le låta de' wise och: det starka kraft. Bed'på denna trefaldig- AT SNAA NASN Tyg EA sl och Tudormatsalen och en sådan -/ komina på skam, Trots allt som Hhotssöndag: fe - MED GLÖMDA NAMN DE FLESTA MANDE BIDA, typ! Hovmästaren borde ha sett i Åvar:så litet'i överensstämmelse Kärlek av höjden värdes beskära OM NÅGRA MINNER ÄNNU GAMLA. VÅRDAR; ' > ee upp. Men å andra sidan, man ' med mänsklig wishet så. har det "Va kring jorden gånae Rin ära, FÖR ALLA TÄNDS VAR VÅR KASTANJELJUSEN. | . avvisade inte en Kenneth Mont- som från början. var så obetyd- | Komme Ditt rike; > 2 sl Ian ne Da a Nilsso fore-Wakefield, : vars stamfader ligt att det icke syntes för värl- | . Amen. - a . hemma. i England haft rätt till den dock blivit en makt i-värls."0" > Text Matt, 28: 18—20, - ma J . - . i . Nu mott A NIT AAA AAA AA RASA FPTOTEFTETv Mä fr RN RA mn
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.