"och som skulle lagas. . ste tagas bort. . "hennes "Janet som gjort detta. - net höpsjunker på golvet och "att sitta och laga en dansklän- -klänningen.sölade av smuts och CO OTFEFTYTYN ”YYYFEYEFFYYYYYTYYYF PTE FY TTT X - LAHOLMS "TIDNING Det var en sönderriven dans- klänning som låg i moderns knä Nålen fångade och förenade skickligt de sönderslitna kanterna; me- dan ett ömt leende lekte kring . sömmerskans läppar. Ibland lade, hon det mjuka tyget från sig och försjönk i tankar. Det var ett egendomligt arbete ning på nyårsdagens förmiddag, men det gav henne" lugn efter den mupphetsning som fyllt hen- ne, Och klänningen skulle inte endast lagas noggrant, de många fula fläckarna som den fått må- Hon tog av sig' glasögonen, knäppte händerna, lutade sig till. baka i "stolen och lät tankarna kretsa kring den sovande flickan där uppe. Hennes Janet, Det war Janet, "faderns älskling. -. Janet som nu sov iryggt i sin säng, |; "- Janet, Mjugo år och nyss ute i livet. oe "Hur dags var det hon hört det där förtvivlade ropet ”Mamma” nerifrån hallen? Hur. dags: var det hon ilat ner och funnit Ja- bara en sko och med pälsen och lera? Var det verkligen så sent som klockan sex i dag? Eller sju? Hade det verkligen hänt? Var det inte” en dröm ”alltsam- i mans? Hon ryste till... Om nå- | gon sett Janet komma hem och om denna någon skulle. påstå. . J » Det gick så-lätt att få en fläck | - historia som mödrar till dansan- .' hon medgav det, men ungdomen "skulle hon börja sin historia om "allt önskar mig något som finns . skulle bli glad .. . haft sedan Janet fått klänningen - om huruvida. det var passande : Över pappas död är inte mindre också på det goda namnet och ryktet, + ts Hennes uppjagade nerver. läm- nade henne ingen ro. Hon lutade åter sitt huvud mot stolens TyBg- stöd. Hon tänkte: ”Om jag bara kunde skriva; Om jag hade förmågan att foga samman: orden som pärlor 'på en tråd, vilken historia skulle jag inte kunna göra av det här. Inte något mästerverk som skulle le- va kvar genom tiderna ';men en de döttrar skulle kunna Jäsa och förstå”. sta Hon kände det på. någo "Novell av Alma Paxton som om hennes historia skulle ge upprättelse i den festliga ny- årsnattén åt några av de unga flickor-som dansade, NT Ungdomen jvar nöjeslysten, ja, kunde också wara:' gedigen. Var hon kunde skriva ner, den? Skul le hon börja med den stund då hon frågat Janet vad hon önska- de, sig i julklapp och Janet slog armarna om henne. och sade: ; - Om du visste mamma, vad jag längtat i en hel vecka. att du skulle fråga mig det. Säg, mamns, tycker du jag är för pretentiös om jag säger att jag mest av i en' viss affär i stan, Det är en dansklänning, nej, det är mer än det, Den' kan inte beskrivas, så underbar. är den," Den" är en dröm i siden och spets. O, om jag kunde få den, mams jvad jag Eller skulle. hon börja histori- en med det, lilla resonemang de att Janet gick 'ut och dansade nyårsafton, "årsdagen av faderns död. Janet hade varit” mycket säker 'och bestämd i' sin åsikt. Modern kom Ihåg vad: hon sagt ord för-ord. ' i”Maimma, jag . älskade” måppa. Och: jag : kommer .aldvig ' att glömma honom. Jag har rättat mig. efter konvenansens ford- tingar i ett helt år, och sorgen i dag än för ett år sedan. Men varför skulle jag klä mig i'säck och aska på nyårsaftonen då både du och jag vet att pappa skulle vilja säga till mig:” Gå ut -och roa dig min flicka. Om du vill hedra mitt minne så tänk på mig men sörj inte.” : » Så förtjusande hon varit i sin nya klänning; Ingen i hela sta- den kunde jämförs med Janet. Det var något visst hos henne som skiljde henne från alla and- ra flickor, Kanske war det hen- nes fullständiga frihet från all rösenknopp: Janet I hade antaglis "gen haft den ”på I sig. ”Men'hon "hade" ånte haft några blommor . JEn nedslagen mor mumladé be- som gjorde hennes charm så o8- ! motståndlig. Hon mindes svagt att hon hört Janet säga till den. unge man- nen som hämtat henne: - - "Jag måste fara hem tidigt i i kväll. Jag vill inte lämna mam- ma för länge ensam i natt.” Eller kanske ihon borde börja historien "då hon tagit en bok och gått till sängs wid tolvtiden sedan hon satt fram några smör gåsar åt Janet i vardagsrummet. Hennes tankar hade wägrat att koncentrera sig på läsningen, de hade gått tillbaka till nyårsafto- nen för ett år sedan' och hon till hennes älskade makes sista stunder. Han hade varit en ena- stående kamrat; vänlig ,tillgiven, hänsynsfull. Hon fördjupade sig i lyckliga minnen från deras liv tillsammans. Hon glömde "Janet, glömde för en timme den Jevan- de för den döde . ". "Så hörde hon farnburdörren öppnas och stängas, hörde smy- gande ' steg i hallen, "hörde köks- dörren falla igen. Sedan gnissla- + de garagedörrarna, och , bilen körde ut, Därefter blev det tyst. -: Hon såg på klockan På toa tellbordet. Halv två. . - Hon ropade uppifrån sitt rum: " Janet, Har 'du haft roligt?” Intet svar. ve Janet. Jag har ställt fram några smörgåsar åt dig. i var- dagsrummet.” i Intet svar. Hon tog på sig tofflor. GR mör "gonrock och gick uti hallen. ”Janet.' Janet,” ” Hon skyndade nerför trappan. Janet brukade alltid .ropa ett. muntert ”här är jag mams” till henne... Vad kunde ha' hänt? . Varför hade bilen kört ut ur ga-'' raget? Kanske någons vagn hade strejkat och 'Janet erbjudit sig att köra ett sällskap hem? Men varför hade hon inte. ropat en hälsning till modern som alltid annars? : Hon gick från det" ena rummet till det andra, ut i köket, Egen- domligt. Janet fanns ingenstans. Vid dörren på köksgolvet låg en då” hon gick hemifrån: Modern |- tog rosen, gick in i vardagsrum- met och lade den framför ett fotografi av Janets far, Så Men var. kunde flickan hålla hus? "Sedan började den förtvivlade vakan. Med" brännaride ögon stirrade hon ut genom wmvardags- rummets fönster mot järngrinden som förde ut ur trädgården... Klockan blev tre. Hön telefo- nerade till lokalen där balen gått av stapeln, Portvakten upp- lyste henne att han just höll på att stänga dörrarna efter festen. ' Klockan blev fyra. Det var alltså sant. Janet håde kommit hem bara för att hämta bilen, drövade ord för sig själv. Janet var. ute och åkte bil för nöjes skull klockan fem på. morgonen med någon. Hade kanske till och med parkerat bilen någonstans. Janet hade tillslut följt de an- dras . exempel, och ingen visste vad "alla ” de: där ungdomarna kunde ta sig;till. Hon såg för sig ickflaskor närgångna unga män” i ”Janet, ” skrék hön hysteriskt, ”Janet, var :är du? Varför har du gjort mig detta?” >: . Hon snubblade uppför trap- pan. Hon kände sig tillintetgjord av förtvivlan.” Hon kunde inte längre lita på sitt eget kött och blod. Hon trodde inte längre på någonting. . Till och: med Gud tycktes plötsligt ha blivit så av- lägsen, så otillgänglig, så overk- lig.” Hon 'kunde inte längre be Honom om hjälp, Hela hennes värld hade störtat'samman, hen- nes "lilla fasta, trygga värld. Ja- net hade svikit henne. Hon läng- tade efter att dö, Hon hade inte längre något att leva för... "- ' Det kanske skulle' vara bäst ätt börja historien där.. ' Eller kanske ännu hellre' börja den då hon väckts ur sin förtvivlans trance av Janets rop. Hon hade rusat ut i hallen och nerför trap- pan. « Flickan låg -hopsjunken vå golvet. ”Mamma... 2 mumlade hon matt, mina fötter... fort.. känns som förfrusna: : .. storm. Hon hade med mppbjudande av alla sina krafter lyckats bä- . de snö- tillgjordhet 'och . allt ”koketteri Kra de hon sill telefonen och ringde efter "läkaren. 'Sedan -tillbaka igen till flickan. "Åsynen av Ja- nets fötter kom henne att häf- tigt dra andan: De "voro iskalla, stela, blåvita. Gode: Gud, vad kunde ha hänt? Hon måste för- härska sin rörelse.” 0 ov Då och då vaknade flickan till? hälften ”ipp ur”sin ävala och mumilade- osammanhängande: Ne on gick |7 mamma . . > ”Snöstorm ;..” mamma. hem. Blommot, blommor; ..” tl - >”Ja, Janet, älskling ag för- står.” Hon förstod inte alls. ”Ja älskling. Försök vila, Jag är hos dig' och du är hemma igen: Nu kommer doktorn.” En svag stråle 'av hopp hade trängt in i hennes. förtvivlans mörker Hon gick till dörren och öppnade för läkar en. : Senare, då Janets guldbruna huvud vilade på den vita, mju- ka :kudden. uppe i hennes eget] tum fick modern höra ord som fyllde . henne - med - svidande skamkänsla.. sv. och de andra tog "adjö vid grinden och körde sin wäg. Allesammans wille komma hem. något så när tidigt i kväll. Jag i skafferiet. där jag hade några rosor 'i en kartong... Jag tog ro- sorna och smög ut-till garaget så: tyst jag kunde. Jag skulle gått upp till dig, mamma, om jag bara inte vetat att du skulle hindrat mig från att fara ut en- sam, och jag ville så förfärligt gärna. göra det.' Jag "Klarade de tio kilometerna ut till kyrkogår- den. Jag sopade bort snön från pappas grav, bad hastigt en liten bön — det hade -redan börjat blåsa — och så lade jag rosorna så att de skulle Komma .precis över hans stora, goda hjärta Sen gav jag mig iväg hemåt: Snöstormen hade börjat ordent- ligt då och jag kunde knappast se en halv meter framför mig. Jag hade' kört ungefär 'sex.ki- lometer då bilen plötsligt strej- kade joch sen 'var 'det' omöjligt att få den i gång igen; Du kan. tänka 'dig- hur jag kände: mig; Fyra kilometer eller mer hem- ifrån utan annat på fötterna än tunna dansskor. Det var förstås dumt av mig att inte ta på mig pampuscher och en tjock kappa, men det, tänkte jag aldrig på. Jag war så ivrig att komma iväg ut till kyrkogården: - Ett par gånger höll jag på att ge upp på hemvägen genom snön, men då var'det som om pappa hade drivit mig framåt ' och befallt mig att fortsätta hem: till” dig. Jag kom fram till 'stut, och jag tror inte någon såg.mig: Pappa Tag bad hastigt e en "liten b söka. hjälpa Janet, måste - bee ts gick in ensam och smög mig at )m n hon kunde skriva historia! Honom och dig: så mycket. Pep- pa vet det. Jag är så sömnig Du, mamma ... så sömnig. , Färgen började återvända än dé mjuka delarna. Modern luta- de sig över det w; ga vackra an= siktet, = nns St "Janet, älskling, "kan du för: i inte -Jitade. på "Ho OR är Teeiide ön svar. amma men du behöver. aldrig de" klänningen mot. sitt bröst. Ingenting hade berett henne en, sådan. tillfredställelse som detta arbete; ingenting på. länger Hon skulle" kunna laga 'och Jaga: i evighet.” Och fläckarna." Dessa kunde «tas ut, och kunde de inte, så Var det hedersamma fläckar. . E Copyright Novart." söder. ut — man höll nu på att dra den raka sträckan över höjd -. -| kades en hemlighet. VIKTOR LEJON Forts. Det hade kommit över honom som en. kramp; 'han borrade huvudet ned i rärseln för att han inte skulle brista ut i gråt. Det var stenhuggarens ord: "Det kan jag säga dig som om jag vore din far”, som träf- fat honom förberett — på långa tider hade han inte tänkt på ho- nom. Morgonen därpå var. Antonius tillbaka, men inte ett ord blev växlat dem emellan om vad som skett på natten. På ett eller an- nat sätt måste Antonius likväl fått reda på det, och det vanka- des inga glåpord mera åt tatta- en; den väldige sfenhuggaren var föraktfullt godmodig, och då det en gång uppstod en tvist om vilka som skulle bryta tältet och - vilka söm var i tur att hämta vätten, blinkade han underfun- digt och förklarade: ”Skall 'det bli rättfärdigt fördelat, så låter". vi Viktor bestämma det — han” är nogare på det: än vi andra. - syndare? =: Strax därefter blev- helå r- betslaget flyttat en fjärdingsväg platån '— och. Antonius kom fram till Viktor och frågade med ? mjuk och blyg röst, om: inte. de ; båda kunde ta.sitt nattkvarter i en stuga bortåt Mutarehultet; det var inte mycket mer: än en halvtimmes väg att gå dit, de skulle få bättre plats än i tältet, "vär morgon och'var kväll skul- le'de kunna sätta sig till ett rik- tigt bord med varm mat. ”Huset är ' mitt, för far har- byggt det; åtminstone : kallar 'jag det ' för mitt, så länge inte bonden, som säger att han äger marken; tvinz gar : mig "att riva ner. det. Det finns en där, som gärna: : skulle «vilja se dig) De sista orden, fo :[gade' Ant gade” onius till så saktar attla de aldrig lagt märke till det förr, det blev, en viskning: Viktor ti tade skarpt på honom, men tat- taren förändrade finte en: min, bara skruvade på. kopparringen. Av någon 'oförklarlig. anledning började hjärtat klappa. på” Vik- tor; det kändes som om: han.nal- Du kan säga att jag kommer i morgon”, avgjorde han och tog fatt i sltan., i Dagen därpå i den lättarskyrso | ningen följde" hän Antonius ge- inom. sniåskogen; man 'kunderta eh genväg över mossen, "men" då gällde det att trampa” rätt . och hålla skarp utkik efter märkena — annars kunde man få det be- svärligt nog att kormma: loss igen ur dyn. ”Det finns många," som har stannat här. — de sugs ner tum efter tum; och de kan ligga i flera dygn. och skrika på hjälp” d SABBATSTANKAR Den blomstertid” hv komnier” ' med lust och fägring stor. Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror. Ia Med blid och ljuvlig värma. till allt, som varit dött, sig solens strålar närma, 7 "och allt blir. återfött, -- oa (Psalm 174: 1 Detta är” väl den psalm; som man på ett alldeles särskilt sätt förknippar med sol och sommar. Så här års, sedan skolorna slu- tat," har ' stadsborna "i största möjliga "utsträckning skuddat stadens stoft. av 'sina fötter och flytt ut till landets grönska, ljuvlighet och svalka. Man för- står dem så väl. Vintern har vå- rit lång och kylig: Barnen het- sas i 'skolornå till ett allt has- tigare : tempo, allt går ju ut på att få så höga poäng som möj- ligt. Sedan skolan är slut åter- står vilan 'och vederkvickelsen för barnen 'och de äldre om man får njuta den ute i de yttersta havsbanden' eller inne i landet vid trädens sus och: de böljande sädesfälten. No. ” Till sommarens höjdpunkt hör midsommaren, Inte endast, för barnen utan i lika hög grad. för de äldre. Midsommaren talar sitt särskilda språk till oss alla, Midsommaraftonen med sina danser kring den lövade stången i den skira grönskan, midsori- mardagen med det :traditionella kyrkobesöket, då man får sjun- ga de härliga. sommarpsalmerna och lyssna till de härliga otden ur ' episteln: ” 'Trösten, trösten, trösten, mitt folk, och till evan- geliet, som utgöres av Sakarias lovsång och till högmässvtexten som' utgöres av Paulus stora tal från Aeropagen i Ateh, då han särskilt uppchåler sig vid en inskrift som han funnit på :' ett altare: ”At en okänd Gud”. vet att jag 'gav mig ut på den ra Janet till soffan, Sedan rusa- där färden därför att jag älskar > Sommarpsalmerna, huru ljuv-- "förnämliga ' psalm, PYTT anmärkte Antonius, "Har liga de: äro. Israel Kolmodins vars första vers är återgiven härovan," Det var den ' psalm . han skrev "vid Hångers källa,” Han "var biskop Fi Visby och hade' som prebende tvenne landsförsamlingar : där han på "sommaren predikade på söndagarna. Det var en högsom- mardag år 1694 när han var på väg mellan; de båda kyrkorna, som han tog en paus vid Hång- erg källa. Den, var känd för. sitt klara vatten och lika: klar” som källan : rann då rinner - vattnet fortfarande framdär: Det klara livgivande vattnet har alltid in- spirerat diktens konstnärer och den ': sommarpsålm, . som Israel Kolmodin skrev "då, är lika ak- tuell i Idag som när'han skrev psalmen. I poetisk skönhet når han kanske "längst" i den femte Du Sarons blomster sköna, ' du lilja i grön dak | "Ack, "värdes själen kröna . med alla dygders tal. . Av Sion må hon fuktas sa - med nådens dagg, att hon " förskönas och befruktas '” som” ros på: Libanon, Paul Gerhardts sommarpsalm, nr 475, är skriven 41 år tidiga- re. Men även den” psalmen har etsat sig in i I människornas 'sin- ne or Dö Den blomstertia nu själv sett det”? frågade Viktor tvärt. -”Nej, det har jag inte”, svarade Antonius, och han vän- de bort blicken. Efter en kort tystnad fortsatte han: ”Men en gång har jag hört skriken”. — ? "Sprang du inte till och försök- te' hjälpa”, undrade Viktor. — ”Det kunde jag inte, jag var en liten pojke den gången, far reg- lade dörren 'och tog fram sin fiol och spelade halva natten — han sa, att det tjänade ingenting tilll det. skulle bara' bli flera mänskors död”. — "Det tycker jag var konstigt”, menade Vik- tor. ”Det var så mycket som var konstigt på den tiden”, svarade Antonius. ”Hur gick det sedan”? envisades Viktor. — ”På morgo- nen var det tyst”, — ”Vem var det”? — ”Det fick jag aldrig re- da på”. — ”Tror du inte heller att din far visste det”? Antonius över styrkan i hennes späda, men runda bruna armar. Anto- nius och Viktor åt utan att väx-- la några ord, det var kött och bönor och rover kokade tillsam- mans, och den kryddade maten smakade Viktor' bättre än nå- gonting han. kunde erinra sig. Julia rörde själv ingenting, men passade upp dem, ljudlös på nakna fötter. Så snart Viktor: ätit upp ett brödstycke, sköt hon till honom ett nytt, och han lade märke till, att det inte var två stycken av samma bak — han kunde inte låta bli att tänka på ' flickornas matsäckar. i mäster Ajax” skola. När de slutat mål- tiden, kbm hon med två bruna lermuggar, som hon värmt i as- kan -— det var' en svart dryck med litet fragga på; och Viktor betraktade den tvekandé, ”Du behöver inte vara rädd, den är dröjde länge. med svaret, til slut kom. det; klenmodigt: ”Kanhän- da att "han 'visste det”. Viktor kände sig besynnerlig till mods, men hah var alls inte rädd, och han. 'märkte, till sin. förvåning, att han blivit än. mera nyfiken på 'att. träffa den som skulle la- ga den varma maten åt dem; En kvinna måste det : vara, men 'An- tonius” .mor; söm ”ägt ringen, var ju död. så Snart" var de främme.. Huset !'var grått. av regn och väder; och det vär. 'inte byggt av grovt tim- mer, utan av läkten. Viktor ha- fast 'det-låg mitt på heden; intet ljus syntes, men ett fönster glän- ste i'skenet av månen, som gått upp "över den: «fjärran skogsran- den. , Dörren: var så. låg, att han fick böja sig djupt. .ner, "men tröskeln var''hög; det var som att tränga sig in genom en glugg. Men på härden 'glimmade torv- glöderna" under den vita askan, Len rykande kopparkittel hängde i sotiga järnkedjor,' och framför -Iden--hukade' sig .en ung kvinna, "lika; mörk! som” :Antonius, men ännu. mycket. väckrare. Hon. var. så grann, när: hon reste” sig upp. och visade sina vita tänder'i ett tyst” leeride;- att. Viktor. : Vv u Julia""Du har: hjälpt ' "Antonius. - [Jag har, lagat 'mat till dig," och bädden står färdig. Jag har lagat god mat” åt dig, för du här" varit . Du kan lägga "tingen" skall röra den, om den så vore full av guld pengar; Det "fins ingen i huset mer än Antonius och jag. Ingen kan komma hit i kväll utan att bli. sedd på; långt håll — titta själv!” Det fanns ett litet fönster påvar och en av: de fyra väggar- na; och hela huset bestod av ett enda. rum — det:'vär som ett tält av träribbor” kring den murade skorstenen. Runtomkring låg he- skenet; inte ens i "stugan var det mörkt, allt flöt i ett milt, mjölk- likt skimmer, Viktor fick inte fram ett ord, men han satte sig ner vid bordet, och en vit katt sprang. genast upp i hans knä och borrade huvudet i hans trö- ja. Han kunde: inte hjälpa, att han tyckte om tattarstugan. Inte en. sekund” fruktade han" något försåt.. Julia” lyfte kitteln över till bordet, och han' förvånades hälsade Gustav” u Adolf,'n när "I denne i"Spetsen"för sina trup-' per ' "marscherade mot Breiten> "| feldt ” och. han stod med i den "I tysta "skaran, som: kantade 'vä- "Igen när konungens kista fördes genom. "Wittenberg . en vintrig novemberdag' 1632, när den för- des till hemlandet. Trots allt vad Paul Gerhardt upplevde av kri- gets meningslösa fasor" så kom hans psålmer ialla fall att röra sig kring livets solsida. De ble- med lust och fägring stor: : du. nalkas,- ljuva sommar, "då gräs och gröda gror." : Med blid och ljuvlig värma '. till allt, som” varit dött, ... .sig solens strålar närma, , och - allt blir återfödd. Den psalmens författare räk- nas" som: 'Tysklands "störste psalmförfattare. Hela 'hang ung- dom sammanföll med. det-tret- tioåriga - krigets fruktansvärda år. Han stod med i skaran, som vo till I "och beprishing av naturens, under, en hyilning till Honom som gör allt nytt; till Honom :som 'i' vårens tid visar sin skaparkraft. Då tillbeder han "|i ödmjukhet himmelens och jör- dens Herre för Hans storå gåvor |: men han Kastar sin blick framåt i tiden och utbrister: ”Vad” skall det då ej vara däri härligheten, när jag en gång förklarad vor-. den”. : Torild Lindblom, + NTE. a den silvervit och öppen i mån- |. till hälsa”, skrattade hon och tog blixtsnabbt Viktors mugg, satte en till läpparna och drack — hon drack så länge, att muggen ' blev halvtom, men därefter slog hon en del av innehållet i An- " tonius” mugg över i Viktors. så "att de.blev jämnfulla. Det ena . kärlet höll hon högt uppe vid | bröstet, det andra nere vid höf- ten, men inte en droppe av den långa strålen 'spillde hon, :”Vi dricker "samma , dryck alla ' tre, och vi sover i samma hus”, för- : kunnade hon och lade ett ögon- : blick händerna: på. det. svarta håret. . Antoniug nickade tyst bi- fall. Viktor "förde" drycken till munnen; den ' var. starkare än öl, det måste vara brännvin i Iden, den var litet besk och frisk, det måste finnas enbär i den — . han tömde muggen 1 ett enda drag. . "Du "tycker" om ”min dryck”; jublade hon, ”jag har : inte" mera, men 'jag skall göra' en ny till i morgon, för. du skall ” stanna här”. - Antonius hade "gått bort ul. ett hörn :av' rummet, där sköt han upp en'lucka i taket och lät . en repstege av tjockt bast falla” ned, ”Jag sover på vinden, och jag väcker dig i morgon i' god tid”... Han klättrade upp, drog repverket efter. sig och stängde : luckan;' ett par” steg hördes på. ' de sviktande: golvtiljorna,' sedan . blev ; det . tyst... Trött av dagsverket och kvällsvandringen såg ”& Viktor, omkring, -.och : Julia, pekade. på .den låga bäd- Han klädde inte av sig och vän= de 'sig in”mot, våggen; Kan låg . och hörde hur hon flyttade kit= " teln;. ställde 'undan'' kärlen ,och gick ut” genom dörren till 'vat- tenhon nedgrävd i marken: Han höll andan; han tyckte sig: höra ett klingande ljud. ””Vänd ' dig om," Viktor”, ljöd plötsligt hen-; nes röst, .och. han: lydde.: I det vita töcknet:' stod hon. .naken : framför honom; en. kedja av. sil : Vvermynt . föll från den. smala bruna” halsen .:ned på: brösten, Hon böjde sig över honom, med snabba, heta: händer" strök hon kläderna. av 'hans kropp, och han gjorde: - inte” något "motstånd, Tvärtom, han: drog "henne" ner till" sig... Hans pulsar hamrade vid tinningarna; det "kändes som om han föll genom en rymd med Julia i sin famn. - : När han vaknade på morgo- nen; kastade solen in en'strim> ' ma genom ett av 'de trånga fön- stren, och där'strimman träffade det röda filttäcket, låg" den. vita katten i-krum, och sov Julia hade fått eld i torvglöderna och höll på att kokä välling; när hon såg Viktor röra på sig” kom hon bort och satte sig hos Honom, strök lockarna till rätta i hans panna, bet i. hans örönshibbar och" viskade: ”Jag. hade" alltid > men de är blåa; ” Hon talar .ren svenska, tänkte Viktor, men det - låter likväl som rotvätska, orden kommer djupt ner från halsen, ; det finns inte: en klar ton-i hen- nes strupe. Hon är den vackraste jag sett, läppårna är röda, men de är lika hårda som hennes 'ö- gon, och hennes kropp. är: brun, själva vårtorna .på hennes, bröst : är bruna. Jag har kysst dem i; galenskap, hon har gjort mig till” viljes, men viljan var inte min, Han” vände sig från henne” in mot väggen, och innanför 'hans slutna ögon steg bilden åv, Jose- fina fram," ljus och, rogig och mild. - : . | -. = — Jag lånade Andersson. hun- dra kronor. Han sa att han var alldeles strandsatt.: — Egendomligt. Till mej så san . att han inte kuunde hålla sej fl tande, | - No den : mellan . härden "och gaveln. ” Ne trott att du hade bruna: ögon, . FIFYvTvv FETSTYTTTIYSTFTVYYN ANAAARANADADAA. i 9 | mena
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.