sr PE - | 4 4 Lördagen- den 2 juli 1960 "YYTYYYTYFTFtFY TVR YT TYrv st LAHOLMS TIDNING - FrrteryvY ve v os SS | | UTAN MOTI Det råder ingen tvekan om att Louis Mitchell av alla människor han kände satte mest värde på -—' för att inte säga älskade —, samme Louis Mitchell, Har var, måhända utan att vefa del, er egocentriker, en fullblodsegoist. nesmål på ed... så långt sträck- te sig inte vår övertygelse. Saken väckte naturligtvis ett oerhört ' uppseende och kontra- henternas fotografier hamnade i tidningarna, Och så kom det sig latt en droghandlare på Sjätte Det fanns de, som' kallade ho-!avenuen rapporterade att han nom: enfaldigt får och andra" som. ansågo honom för en högfärdig | " fan, Han var intetdera helt; Den enkla sanningen var att de ned- ärvda = mitohellskå ' miljonerna gjort honom till en finslipad hol- la som kunde göra vad som föll honom in. Han hade framgång hos damerna — naturligtvis, ef- tersom han var en slösande Don Juan — men han gjorde aldrig något väsen av. detta faktum, | Det var ju så självklart, tänkte han väl — om han överhuvud ' taget tänkte på detta —' att han och ingen annan skulle spela | diga...? första fiolen. På det heia taget var han nog ganska likgiltig för sina erövringar, och nä; trettiofem års' ålder gifte sig med Madge; var det troligen för att få in den nödvändiga intelli- gensen i familjen. Madge var re- Ppresentativ och vacker. Hon ha- . de också humor och tålamod —- egenskaper som understundom ' kommo mycket väl till pass. När Louis: då och då hoppade över skaklarna bara skakade hon på sitt visa. huvud. Hon visste att han aldrig var förälskad och att han snart skulle tröttna på även den mest flammande nytända låga. a PT Men så kom historien med Sue Stuart. a N oe Louis närmade sig de fyrtio- fem då — väl bibehållen” och allt det där — och borde ha hunnit in i den lugna äkten- skapliga lunken. Men Sue Stu- art tycktes ha sporrar som ingen annan. Hon var purung och söt och modern och. käck, och allt. vad ni vill, och rik och bort- skämd, och eftersom hon nu, ri- den av någon nyck eller någon pervers idé, fått för sig att hon! skulle ha Louis, som väl: var r han vid nat dedas i bevis. = der och den dagen sålt ' kloral till en kund som inte kunde va- ra någon annan än: err Louis Mitchell, sis Tablå, söm det "heter. Louis blev häktad, anklagad för över-, lagt mord och jag, som känt ho-, nom sedan pojkåren, satte mig ” ned att fundera. Det fanns intet motiv, tyckte jag, Madge? Mad- ge skulle. aldrig ha ställt sig i vägen.: Och ' med ' det . underhåll . han kunde ge henne"... Det hela . det var Men. trots . Madges systers an- strängningar hade ingenting kun 4 Vid rättegången hade” ställt till med en mycket oskri- ven 'scen — en scen som kanske blev. fällande för stackars Loui: Droghandlarens . vittnesmål var icke" absolut: övertygande : och man skulle kunna antaga att en, möjlighet till frikänhande före- låg när Sue Stuart ropades upp. | - dn Na : ; åt en ny kvinna för den man, Han är den' finaste man jag någonsin känt, deklamerada hon och levde sig väl i den se- kunden 'in i en filmskådespela- res roll. oo oo oc ” TTT nn —' Novell av. :- Edgar Milton ÄNTENT Faro rovor va nIxInNArR -— Hade han diskuterat äkten- skap med er, miss Stuart. -— Nej, nej, nej. | Med de orden hade hon sän Louis en teatralisk blick, och han... det är otroligt men Sue tjugofem år äldre, så måste det sant... han hade den smaklös- bli han. Och Louis —förmod- |heten att föra den nejlika, hon ligen var han. smickrad först, |skickat. honom, till sina läppar -— och -för övrigt hade han tnåt "en chock när Ann Brereton med mannens farliga ålder — Louis tycktes sakna existens när Sue var ur synfältet. ” "När jag träffade dem — Louis och 'Madge och Sue — hos Bre- retonsg under deras jaktvecka i|- september, var katten för länge sedan ur tunnan och, ”alla män- niskor” talade om hur Madge skulle taga detta. Ty varenda en visste att Sue i hemlighet anför- |" trott sina närmaste vänner: ”Jag tänkte gifta mig med Louis Mit- chelll Är det inte spännande. Jag är faktiskt galen i honom”. Hur skulle nu Madga reagera — det var frågan. Filosofiskt, förmodade vi. Men detta var. all- varligare än någonsin, resulta- tet kunde bli en skilsmässa; och det var hårt att vid Madges ål- der... 0. s. v. . : ” . Det blev "ingen brytning, i varje fall ingen: sådan som vi litet var hade väntat. Madge, som alltid hade varit en per- fekt hustru, löste alla svårighe- ter på ett synnerligen oväntat sätt — genom att gå bort. En morgon hos Breretons anträffa- des hon död, > - er . " Louis hade ridit ut vid åttati- den på morgonen och när Madge ännu vid elvatiden inte visat sig, gick Anne Bereton upp... : Louis fick, så egoist han var, tårade ögon berättade om Mad- ge, att hon tydligen dött i söm- nen. Men han samlade" sig täm- ligen manligt och sade att detta var vad man kunnat vänta: Stac- kars Madge hade ju i:' åratal kämpat med sitt dåliga hjärta. . Emellertid hade Madge, en syster, Ruth. Millborn, som, all- tid tyckt illa om Louis. Hon kände ingenting till om Madges påstådda hjärtfel, men däremot hade hon hört åtskilligt talas om Sue Stuart och krävde en ob- duktion. Kloral blev resultatet, kloral i ganska stora mängder i stackars Madges inre. Och klo- ral... Om Magde hade hjärtfel skulle hon aldrig frivilligt me- dicinera med kloral. Någon an- nan måste ha givit henne giftet. Men när och hus? Vi hade spe- lat bridge kvällen förut och när vi nu tänkte på saken, så erin- rade vi oss litet var att Madges druckit en drink 'strax ' innan hon gått upp på sitt rum. För- friskningarna hade stått på en tevagn mellan borden, och någ- ra av oss tyckte att Sue rätt och kyssa den. . Detta var hans automatiska gest av: tacksamhet för viltnes- målet sämtidigt var det en gest Sv Louis fick, så egoist khan var, sam satt anklagad för mord på sin hustru.. Om han bleve: fri- känd... Men i det ögonblicket tyckte jag mig höra hur fängel- .sedörren slog igen, hårt, mycket hårt. >." Jag fick tillstånd att besöka honom sedan domen fallit och ” ännu var han sig lik, åtminstone till det yttre, till ord och åthä- vor. Måhända hoppades han på guvenörens benådningsrätt. Jag beslöt att ta bladet från munnen. "Jag tror du försöker skydda någon som inte är värd det, sa- de jag. Kanske höll hon av.dig då, men jag tror inte att det vo- re något att räkna med för fram- tiden -— om du bleve fri. Och vid . rättegången ...' uppriktigt sagt tror jag att hon spelade upp för pressen... För övrigt (det var svåra ord att säga, men de kunde' bli en hästkur, - tänkte jag) tycks hon redan fått ett nytt föremål för sin ömma låga. En ung man, din :'försvarsadvokats , & chock n med tårade ögon ber r Så Ann" Brereton ättade om Madge... NS kompanjo: > Så tala ut. Det är. inte försent än, 'Och henne triska stolen. se X: Loius lade armarna i kors och blev till en karikatyr av förlegad romanhjälte. Och munnen: för- blev sluten, "Moon - " (Men veckorna i dödshuset bröt ned honom och det gladde mig på sätt och vis. Ty en för- svagad människa - har. mindre motståndskraft och kanske skul- Je rädslan för döden förmå ho- nom att bryta sin tystnad. Jag besökte honom så ofta jag fick tillstånd, och . för varje gång tänkte jag att nästa gång skulle jag få veta sanningen, ,, >. > .- Och jag fick det också och därmed kom en ny överraskning i denna underliga historia. Han såg betydligt kryare ut och hade liksom börjat leva upp på nytt. Jag sade vad jag tänkte, och han svarade: - . ! — Jag känner mig också myc- ket bättre, -Jack.'-Det -beror' på « huset på heden; men under. da- skickar en jury aldrig till elek- |. Forts. | et När Antonius och han gick till arbetet, tog han ränseln med sig, ty han tänkte inte återvända till gens lopp bytte han - håg. . Han blev vek, när han erinrade' sig Julias omsorger och den "öppna glädje, varmed hon gav ailt vad hon ägde, han rördes av Antoni- us' hundaktiga tillgivenhet, och hans sinnen talade allt Tnögre — vid den timma, då skuggorna började bli långa, åtrådde han hennes bruna lemmar, och när Antonius tveksamt och undergi- vet frågade:.”Kommer du med?” nickade" han' stumt och tog 'ut "stegen. Så gick det sedan' dag efter dag: varenda morgon lade jhan sin ränsel med sig till tältet vid vägen,. men varenda kväll gick han tillbaka för att-:söva 'hos tattarna. Det hände allt of- tare, att Julia var dem till. mö- tes" på halva: vägen: hon låg gömd bakom ett snår och reste sig plötsligt upp när de kom för bi i ett veck av. de vida brokiga kjolarna hade hon plockat hal- lon. och blåbär, 'som: hon bjöd ' dem. Ibland följde hon dem ock- .så "över, mossen: i den' tidiga KTOR LEJON te farlig, bedyrade hon, om man tog dem en hel timme, men Vik- bara sprang fort och aldrig stan- | tor tänkte inte längre på att sö- nade. Hon skyndade före, ochlka sig ett annat nattkvarer; Det männen följde "henne, emellanåt blev en regnig och blåsig sön- stötte hon ut hesa rop till bro- dag, då Antonius lämnat dem dern på deras eget språk, som ensamma; Julia gjorde 'upp en Viktor. inte förstöd. När de stod | torveld för att hälla den fukti- på fast mark. igen, gick Antoni-! ga kylan borta, och hon sträckte us "före, och Julia omfamnade lut sig i det röda skenet samman Viktor till farväl; hade brodern I med katten, som spinnande kröp väl" kommit ett stycke bort, så ihop vid hennes höft. Grytan kysste. hon Viktor. vikt ocn gav | hängde puttrande'i sina järn- honom sådana smekningar som kedjor; Julia hade styckat en han aldrig drömt" om. Han var fågel, som hon påstod vara en knappast man att lämna henne, | orre, snarad i skogen av Anto- "men; när hon väl fått honom nius, - men ; Viktor hade brytt upptänd; flydde hon tillbaka ut] 'henne genom att påstå att det på mossen och ropade: ”Nu kan jvar en stulen höna, sort han. du inte glömma mig på hela da- gen, och du kommer säkert i kväll. Det hjälper dig inte att du har -ränseln med dig, elake, det hjälper. dig inte att du har kalla blå ögon... Jag har din vilja "i min bröstduk” Hon rév den av sig 'och stod halvnaken på en starrtuva ute i den sanka, förrä- diska mossen, där Viktor inte vågade" förfölja henne. Ännu då han vände sig om vid vägkröken, stod hon kvar och vinkade tri- umferande 'med 'den' gröna du- ken. Viktor: bet sig förbittrad: i bröder, dem han träffade om nätterna" och fick rågade säckar Viktor visste, att det var en orre stjärtlytan .—, men det roade honom att höra hur hon försva- rade sig, och djupast nere drevs han av en nyfiken längtan att få se in i henne: Kände hon skill- nad på rätt och orätt? Var hon en riktig människa? ne .”Inte vet 'jag vad du och An- morgontimman; : 'hon : kände 'en gade gå'ensam, men' den var in att jag gjort upp det 'här kontot. — Utmärkt, svarade jag. Det blir alltså 'en ny rannsakning." . Hang leende var blekt, = == :— Jag har bekänt: "— Du har.:i vad över — Bekänt. Var'det så svårt att '— Du gjorde det alltså, skrek jag. Men varför i herrans namn? : — Jag... älskade Sug så som allt jag önskade, . «>, ge skulle säkert inte. ha gjort några svårigheter. Trodde du in- te att du skulle "få ”skillsmässa? » Han mötte min blick ;och för ett ögonblick var egoismen borta ur hans ansikte. Han hade till och med tårar i ögonen, 5 ;".— Jo, sade-han.' Men jag kun- skillsmässa: Det skulle” ha gjort henne så.ont. ..: I Nörd - Det var en synpunkt som jag aldrig kunnat utfundera” själv." De "Två Tokarna war egentli- gen troll och hade riktiga troll namn men man kallade dom all- tid bara. för De Två 'Tokarna. Detta. för att det dom gjorde ofta blev så tokigt. — | Och nu skulle det bli en tips- tävling i trollstan, Man hängde ut olika saker i skyltfönster och så skulle trollen tippa vad det kunde wara.. Förövrigt war så gott som alla troll med. Ty det var en splitter ny bil att vinna! — Ska wi tippa? frågade Den Ene Token Den Andre Token, '— Få vippen tippa bilen på soptippen! blandade Den Andre Token ihop sej. Så klart vi ska tippa! te Sn oc Den Andre Token letade fram en penna och hämtade en tips- kupong. Så gav De Två Tokarna sej ut på stan för att tippa. . ' I första skyltfönstret hängde en rävsvans, På ett plakat stod det att man skulle sätta 'ett x'i första rutan ipå: tipskupongen om det wvar en rävsvans. eller ett x i andra rutan om det var en päls, «ro = ' — En päls har hår, funderade Den Andre Token ut. Den här rävsvansen har' hår så det måste va en päls dom menar, > »'Och De Två Tokarna satté ett x i andra rutan. - er I, nästa skyltfönster 'stod en mjölkflaska, Man skulle sätta ett Xx i första rutan om det rätta ordet var mjölk, ett & i andra rutan om det rätta ordet vår mjölktlaska, ön ”- Det är en sån "där flaska vi köper vår mjölk i, sa Den Ene Token, Rätta ordet måste va mjölk. ör ' Då Den Andre något alls skrev första rutan, Na Tredje skyltfönstret var bil- affärens och där inne stod bi. len som någon skulle vinna. På ett plakat bredvid bilen stod det: . — Vill ni winna bilen? Tokén inté åa man ett x i ket tokiga tipset SAGA AV LARS. SJÖHOLM. .. — Så klart vi' will, ” Ene Token. «co ov ho Men Den Andre Token skrev fel på tipskupongen, Han skrev ett x i rutan för — nej!" >” Så drog De Två Tokarna ge- nom stans gator. Så småningom fick dom "alla tolv raderna ifyll- da. och lämnade in tipskupong- erna, '- ” . .Trollemo , orkester spelade på torget : : under : kapellmästare Mauritz ledning en sprittande trollrockbit just. ihan' tipsresul-' tatet skulle lämnas, Så gott som alla troll i stan var samlade på torget och stampade otåligt talk. ter: med fötterna. . k- Äntligen steg borgmästaren upp i en talarstol. Han började med att läsa mpp den rätta tips- raden," «cn soc - so Då tittade De Två Tokarna förvånat på varandra. + Hade vi nåt rätt? Nä! Men.:: vi som... underligt. ” N da :Borgmästaren "gjorde "ett up- pehåll. och tittade ut över tor- så fet: 4 —SABBAT > >, Av köplanen Th. : Guds förekommande nåd. "Jesus är. ingen okänd storhet i vår tid och vår värld. Och det som ' är” särskilt anmärknings- värt är, att hans ”lära”, som ; det. heter, . får nästan univer- sellt 'sett ett gillande omdöme, Det är ju sant, att' det beträf- fande denna ,”lära” råder mån- ga: olika ' meningar” och finns skilda | tolkningar, hindrar inte 'att anhängarna av dessa finner i sin egen tydning tankar och ideal: vilka de be- traktar. som ädla och : efterföl- jansvärda. vs söt . Likväl förefaller det som om människorna ' inte i allmänhet skulle » uppfatta 'Jesu maning: följ mig! — bliv 'min' lärjunge och förverkliga : i livet mina ideal! Det har man aldrig kommit att tänka på. Man har endast , föreställt sig att Jesu ”lära” skulle" passa såväl för denna världens stora, för de po- litiska ledarna och naturligtvis även för en del otrevliga med- "| människor. Att 'man, själv 'skul- le göra allvar. av "den; har" inte falli en in, - > Nu — Det underliga har inträffat, fortsatte borgmästaren, att: så gott. som alla har tolv rätt —' njä, några har förstås bara elva. ! Detta tyder på att tipset var: mycket lätt. Vi tycker det har'| varit mycket. svårare att tippa noll. rätt. De. Två Tokarna har inget rätt. Dom får priset, Det blir rättvisast så. Sr — Hörde dina öron. precis detsamma som mina? mndrade Den Andra Token. ' oe Då Den Ene Token skrattade glatt måste han ha hört precis detsamma. De Två Tokarna tog varandra om ryggen och wirade samman sina svansar och gick under stort jubel fram till borg- mästaren och hämtade bilnyck- larna, NM Ja, 'De Två Tokarna åkte fak- tiskt bil hem den dan, Fast ka- pellmästare Mauritz körde bilen. Det ,var annorlunda med den text berättar om. På Jesu ord: Följ mig! stod han upp och följ- de' honom. Han tänkte stort om att få våra en Jesu lärjunge och efterföljare, och han vågade ta- ga 'steget ut. Detta är livsmod och . framtidsfro. Vilken modig man var inte Matteus! Men han var också ung. Han tänkte inte som så: jag skall uppoffra mig! Han tänkte nog: jag skall vinna den stora vinsten! Vad vann han då? — Det enda vi vet om ho- nom är att Jesus gjorde honom till åpostel och evangelist, Och hela ' hans evangelium vittnar :om- den hänförelse, med vilken han lyssnat till Jesu ord. Med brinnande hjärta hörde . han också Jesu predikan på berget. Matteus skrev sitt ovangeli- um på arameiska, det språk, på vilket Jesus talade... Man har försökt återöversätta evangeli- ets grekiska text till grundsprå- Sederqv ist, Abe svenska församling. et > Finland, Na Tana men detta |. då blir liksom mera av åskåd- lighet 'och värme i Jesu ord, — Det arameiska språket låter' på ett nytt sätt solljuset stråla över landskapsbilden = och ”' vårens prunkande skönhet vid Geneza- rets stränder träda fram för vår blick, Men också stormens röst under mörka 'ovädersmoln 'och vågors rån kan möta vårt öra. Likväl "äv Matteusevangeliet ingalunda en pastoral eller en storvulen naturskildring. "Det har kallats ”den uppfyllda pro- fetians evangelium”. Det wvill vi- sa, huru på varje punkt i Jesu liv Guds heliga avsikter fullbor- das, och att Guds vilja är fräls- ning : till alla människor." Från den frälsningen var ingen ute- sluten — ej ens den föraktade publikanen, Matteus 'själv,. som blev apostel och evangelist. Ock- så det profetiska ordet: ”Jag (Herren) har behag till barm- härtighet ' och" icke till offer” gick i uppfyllelse, ty Jesus vitt- nade om sig själv, att han icke var kommen för att kalla rätt- färdiga utan för att kalla syn- dare,» Mess ae son - Där ljuder i det kristna bud- skapet ännu i dag i samma ton- gångar som i Jesu dagar. Ge- nom evangeliet kommer Guds kallelse även till vår tids släk- te: ”Kommen till mig I alla, som arbeten och ären betungade — funken PP” Men ingen kan komma .till Jesus ”utan att Fadern dra- ger 'honom.” Därför talar vi lik-= som i denan söndags motto om ”Guds förekommande nåd”, den åd som mötte oss redan vid vårt dop, då Guds välsignelse uttalades över vårt lig. - Guds kärlek är outtröttlig. Genom hela vårt liv hör vi Je- su maning: följ mig! Följ mig, i stig, som inte'ens: Antonius vå-- = na hela dagen, även om han högg » "| och följde med blicken de 'vita jag aldrig älskat någet. Hon var | ' + > 'Jag förstår ändå inte. Mad- . de inte ha bett -lilla- Madge-om: läppen och besvarade” inte häls- ningen; han visste att han skul- le ha den bruna häxan i tankar- vinden, jag har aldrig satt min ske är den full av nattvardskal- d iklockor?” '. Julia ;i'så påss att järnspettet bågnade kar och gullklockor Julia "och svetten rann i strömmar ut- "för kinderna. s «02 ee ' Söndagarna stannade han kvar i kojan: Ibland låg de alla tre i ljungen, lyssnade till binas surr flammade :' till Viktors plädje. ”Du har alltid varit en dum poj- ke, när du kom till mig kunde du inte eng älska en flicka, men genast komma med mig ditupp, så- kan du själv få”se, hur dum du ' är”. De klättrade upp på FEN . . oe . dölja; brokiga tygtrasor, några ; lb Pöshk > kopparkittlar, Antonius halm- . Fredrik Böök . : korparna foder fe ett lag av lök utbrett på golv- Nr rbnrtL rna rensar tiljorna, knippen av ärter och oe a ast önor upphängda till torkning, molnen, söm tågade över him- |sådant var det mesta. ”Men säc- melen. Om vinden kom från väs- | karna om 3 DYuRE ter, hände det att de kunde för- | knöga - på, "är -' borta”; vidhöll. nimma- en. svag dallrande ton: | Viktor. ”Dem "är det tyger i, det var 'den stora klockan i Ru- |och dem lämnar han uti till ”Går du aldrig i kyrkan”? frå- | en laxrökare i Laholm, som får gade Julia; och: Viktor svarade | dem på sina foror — knallarna nej. ”Hur är 'det egentligen med | kan ju inte bära hela lagret på dig 'och Antonius', fortsatte han, | ryggen.” — ”Men vad-är det i ”är "ni döpta?”.; Julia skrattade | den här kistån”, undrade. Vik- lågt. "Du är dum", Visst. är vi | tor. ”Bär ner den, så skall du döpta, "vi är lika goda som" du. få se, dumma - pojke”, svarade Kanske. är vi bättre... | Julia Viktor tog den under ar- "Du är bara döpt en gång, men | men, här han steg ner genom : sh | luckan —' den "var lätt som &n jag är döpt två, en gång här och : en - gång 1 Skättilljunga.” | fjäder. Nena ”Hur . skulle .. det ha gått till”, Julia öppnade kistan med det undrade Viktor förbryllad. ”Det | snidade locket, och det var ba- kan Antonius förklara, om han | ra några slöjor och schalar iden, vill”, svarade hon; men" Antoni- | en röd .kjortel och ett par små us ryckte” på axlarna och slog | tofflor av röd saffian. ”Det är bort det som enfaldigt skämt. | mors kläder”, förklarade Julia, . Ibland hade Antonius ärenden | ”det lilla som finns kvar av dem bort, försvann redari på lördags- | hon hade mycket mera, när hon kvällen och. kom inte tillbaka förrän på måndagsmorgonen; han: kunde ha en säck med sig hem, 'som han bar upp på vin- den. En natt hörde Viktor en mig inte på”, svarade Viktor Ti- tet ångerfullt, ”varifrån är det?” — ”Det är långt, långt borta från, mor kom från en städ som väggen; " han" ville" stiga upp, | har någonsin varit där mer än men Julia försäkrade att det in- | Karl XII, men 'han låg där en genting hade att betyda och höll | natt för längesedan, och en va- honom kvar; när han ' vaknade | lack stal hans häst,. och mors till i gryningen, såg han att det | morfar tog den tillbaka åt ho- hängde en, hornlykta och brann | nom. Han höll i stigbygeln, när i det östra fönstret, men Julia | kungen steg i sadeln, och kun- låg bredvid honom :. och sov gen gav honom en blank piaster djupt. Han betraktade länge det och sade: Den får du, för du är smala regelbundna ansiktet, där | en ärlig man, Mor har själv hört vartenda drag var tecknat med! morfar berätta det många gån- en-renhet. och skärpa, som fyll- ger, fast han inte hade myntet r för han var fattig.” — bytt sig till av sina okända stall- av Iill.att förvara på vinden, . — han hade sett fjädrarna och ' fot där”, gäckade Viktor. ”Kan-. , vinden, och Viktor märkta snart -: att där inte fanns mycket att . litet söndrigt seldon, som Antonius ' brukar . gered,:som ringde till högmässa. | Knallarna, han hämtar dem från kom hit.” — ”Sådant förstår jag - bultning, inte på dörren utan i| heter Kolozsvar. ' Ingen svensk - svarta flätoina, så att de brun- Han rörde, vid de glänsande ö- gonbrynen,. som 'välvde sig fas- sett i en flickas :ansikte. . Han granskade de täta: långa ögon- 'håren,. de halv öppna läpparna, urskilide. de fina mörka fjunen på överläppen; och drack hen- nes andedräkt -— den var varm de "honom -”med beundran och förvirring. Han förde undan' de rosiga öronsnibbarna' låg - bara. tare och tätare än han någonsin kvar, - ”Det var ' roligt att höra, att ni' haft ord omi' er att vara så ärli- ga i er släkt”, skämtade Viktor. — ”Du är en elak pojke”, sva-. rade Julia. :”Det var för det myntets 'skull, som mor kom till den svenske kungens land: men då var han död för länge sen, ni hade slagit injäl, honom.” — ”Inte såvitt iag vet”, invände Viktor. — ”Det är mycket som du inte 'vet”, hånade Julia, ”det och håde en ren, kryddad doft, kan jag säga, som lärt dig en som :erinrade om björkris och | del.” — ”Men vad är det här?” pors. När han följde munnens |frågade Viktor och pekade på båglinje in till. mungipan, blev|en pappersrulle. Julia vecklade han överväldigad av längtan och | ut den. Det var ett stort papp- väckte henne med en kyss. ”Har | ersark, och på det var avritat det kommit någon?” brast hon |en mängd kvinnogestalter, men ut med skräck i de vidöppna ö-|när han såg närmare efter, var gonen "och. ville resa sig, men då | det samma kvinna i olika ställ- allt var tyst; sjönk 'hon tillbaka |ningar, Ibland dansade hob, i- och öppnade sina armar. » | bland låg hon på ett knä; på ett du som tvekar! — Och till dig, som är försumlig: följ mig, trött-" ha ickel — Detta: ”följ mig”: gäller dig och mig. Följ mig till Guds barns” härliga frihet här i tidens betryck, följ mig på vä- gen, som leder till, fadershem- "Sommaren > gick, ” ljungen ställe sov hon, svept i ett tyg- blommade "uf, lingoner lyste!skynke, som : lämnade ryggen mogna. från tuvorna, marken i bar, på ett annat ställe stodhon hagarna var översållad med gu- | spritt naken med ena arnieh lyft la björklöv, luften var full av över ögonen. Det var tecknat flygande. spindeltrådar, när An-| med brunsvarta streck och tog tonius och Viktor bröt upp om | sig inte mycket ut, men såg man morgnarna. Lägret hade flyttats ' närmare på det, så var det nog tonius har för saker uppe på : sprang . upp, och hennes ögon : ” nu är du elak också, Du skall =, 2 r De Två Tokarna måste näm- met! Amen, a ofta haft ärenden dit, Fast vitt- ' ligen först.skalfa. sej körkort..: ket, och de lärda vittnar;.att det Matt. 9; 9—13. . län en gång, och vandringen dit så levande. Forts, —- hed nd AA FOUEEN + a Fr NYEFESVISSFETEIS ” a vå tt —
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.