å SSarifiar Her "mäste taga” god 'ti "> Je vigas i all tysthet i Paris. MID Klockan hade nyss st Den lilla "våningen såg set tom övergiven ut, berövad alla små personliga tillhörigheter, varmed Susan hade Omgett sig under det sista året, efter faderns död. ! Den "Ha klockan vår. borta, även böckerna på HKyllan” mellan fönstren och: Hugha fotografi; söm blickat ner så glatt leende ur 'sin silverrara på kakelugnöfrisen: Su: ax om hon skullé packa ned” det” där fotografiet” eller” ej. "Det föreföll inté riktigt lojalt mot Charles ”att göra det. Men — nog kan”! "väl en kvinna ha"rätt att taga” några minnen méd sig, Här Hon” gifter TA : Koffertarna- och det. tyngsta handbagaget hade redan skickats : ned; till: båten, faktiskt hädé hon ingénting annat att' göra på ett ' par timmar än att bada”och kläda om 'sig till systerns 'och svågerns middag och lägga: ner de" sista småsakerna i en liten handväska. : Susan: läste "om Charles”" sista brey, medan hon. väntäde på att badet skulle bi färdigt; Ah, ett sådant åffärsmässigt” brev | det var! "Charles Wayne”; nåde hennes syster Chloe gift med Jack Has- tings; Säpt ör några” dagår” "se- dan, .”är rejäl som en. blå chevi- . otsköstym, Men är det egentligen FRE NA Telefonen ringde under midda- I sen. Susan tänkte genast på Hugh, men samtalet var till Jåck. Hon drog en suck av lättnad och I fortsatte att lyssna till Chloes ut- läggningar om allt vad hon kunde göra i Paris, ” « ”Kom för all del ihåg att söka upp Madeleine Hurd och ge henne ute' vid Versailles, Och Greens är intressant" — En' klocka slog hålv åtta nå- goönstans inne i våningen." . -— ”Nej”, såde Susan drömmande, ”det skall jag inte glömma.” Fyra och en halv timme kvar. Fyra” och en halv timme... Da anlända, och inom en kvart var rummet fullt av glada och £krat- tarrde "människor, cigarrettrök och ken i stora glas. ot stora hallklockar långsamt. vredo " Frånvarande lyssnade hon til konversationen omkring henne, . det du? "vill Ha ut av livet, Susan?" j Då och då nådde henne" brottstyc- "Vad jag vill. ha"; Hade Susän - svarat,” ”jo det är en arm att stöd- » ja sig på. Sansad och. klok och ; säker på sig "själv. Och jeg”. — hon hade rest sig upp och sträckt ; ut armärna liksom för (att väl- komna. en nyvunnen frihet "jag , tänker bara vaa glad! Aldig mer klok och föständig. Bara en svag, klängande ranka, en öansvarig, bortskämd kvinna, som levör livet leende var dag I evighet, amen!” Charles brev var fullt av goda råd, omständligt som en tidtabell, Hans tåg, skrev han, kom inte till Paddington. förrän klockan nio, - och - eftersom hon säkert hade . gjort. upp några planer för kväl- len, tyckte han att det var enklast i om de :möttes nere vid båten i | NAN sorglös bohöme.' Jag brukade lig- Southampton. Men han skulle ins -' té ha en lugn stund förrän han hade henne lyckligt och väl i sina på sig-ner' till. båten, det var för. argligt; att/han inte kunde kom-' ma med ett tidigare" tåg, men hon förstod säkert. . affär var nu en gång affär. Och det :var. absolut nödvändigt; att han "satte sig or- . dentligt in i förhållandena vid hu- ”vudkontoret, "innan han övertog Parisfilialen. Han var så glad;:att 'hon hade gått med på att de skul- Den käre Charles! ””7 han "ohjälpligt prosaisk, men vad "gjorde väl det? Man kan” inte'få allt här i världen. Susan. stack in brevet 1: kuvertet: och gick” in i badrummet. Över, vattnets 'plask- ande hördes hennes glada gnolan- Teléfohen ringde - medan hon ” klädde sig, och från andra ändan av tråden xom Hughs röst, hastig och otålig som alltid: "7 ”Är de dui, Susan? Hanaå! Su- san"; ; Sakta . lade hon tillbaka luren. Det tjänade tngenting till att träf-" "fa Hugh igen. eller ens att tala ' ken av samtalet, - -.; tyckte inte livet var värt at! leva längre och tänkte göra slut på alltsammans, men 38 möt- ite Han den där rödhåriga "Nå då får jag då säga att det "hade verit lika så brå. . ”Hugh .Cameron. Briljant 'be- gåvning;- men litet konstig i i nope pen. ee Namnet träffade henne som ett nålsting. Hon satt orörlig och be- mödade sig att uppfatta vad den lugna rösten bakom henne sade om Hugh. ”Han har talang nog för att» bli en av de skickligaste arkitekterna 1 hela London, ' men, tja det är. - Novell avis 5 STANNA "STEEN nee som” om han” aldrig kunde ”samia sig till någonting: Och ändå är jag säker på, att det skullé kunna. bli någonting" ' alldeles > särdeles av honom — om bara den rätta per- sönen tog honom 'om hand. Det är gott gry i pojken, det är inte frå- ga om det. En tid trodde jag att Chloes syster. ” "Chloes syster reste. sig hastigt upp och Bick ut ur rummet. Det kändes - underligt att blotta näm- nandet"av en”mans narin skulle kunna" ha den verkan, att allt hen: nes lugn övergav henne och hon kände = ja, vad var det hon kän- de egentligen? ' Var det skuld? Hon gick uppför trappan som led- de till sovrummen; och där fann Henne Chloe framför. en spegel med stridslysten min läggande ett extra lager rött på läpparna. ”Jag hörde det: också”,. sade Chloe 1 det hon stängde dörren och sjönk ned på sängkanten. TTSBRU också i Paris — jag har: skrivit till dem att du kommer. Glöm in-: te "den" där ryska restaurangen : jag talade om den ska vara så j | vid Ättatiden började gästerna det diskreta klirrandet av isstyc- : Susan lutåde sig "tillbaka I stö- len "och 'såg hur visarna på den : sig framåt, Halv nio, Tre och en NV H hålv timme kvår till klockan tolv: j: .dentligt. Jag brukade föreställa ”mig- honom 'liggande:' ensam. och , skadad någonstans'på gatan. Jag brevet från . mig!” sade Chioe.. F ”Hon har ett förtjusande ställe , "att jaga skulle kunna 4 visa så pass mycket sctolthet att jag lät bli att komma hit i' kväll och be dig: en sista gång att inte fara din väg. Men det lok inte, : se på” mig, Sue” Hoi "fick inte s se på honom. Hok måste koncentrera "alla sina tan- kar på Charles” och på Paris och på ångbåten, som skulle avgå klockan tolv från Southampton. - ”Hör på mig, Sue! Gud skall veta att jag inte är mycket att komma med. Men jag skulle få skaparglädje och arbetslust om du ville” bli min hustru. Inte nå- gon from botgörare, nej, det lovar Jag ihte, men :i” « : "Min far =” Sue satt och stir- rade stelt framför sig. ”Min far "var begåvad och ståtlig och char- rande på alla" sätt." ” Och, en "ga vaken om nätterna och undra var han fanns, undra om han skul- De vara tillräckligt k kla ÅA huvudet för at na köra hem sin bil or- brukade ligga och lyssna på bilar- , och. när jag hörde någon bromsa nedanför fönstren, trodde jag att det var han, och när så inte var, "kände jag det: som om jag skulle dö; om han inte kom hem "innan. klockan slog nästa gång. Men man dör inte 'Bå Jätt! Man bära väntar och” lider. Nej, tack; det där” "har jag" ”hafi nog DU har ingen hög tanké om: mig",. sade Hugh med ett förvri-” det leende. ”Tror/du verkligen att”, jag ' skulle låta dig gå igenom, något sådant?" .; - i '”Hur kan du veta det? Jag vå gar inte riskera. någon längre. Jag är för trött, Hugh.» ' oi '"Du skulle bli — > 500 | ”Din "goda ängel, menar då! Nej, det skulle. jag inte. Det vill > mer mod: till än jag kan upp: bringa för att vara en sådan hus! ru — Men "det är bäst vi går in "Du skall köra mig till Southamp- . satte; sig,bakom ratten. ; "Dr JEN Forts. Gå rakt fram, tag | or tältgatan till höger, där > hittar du Norra Äsbo. Kompani. flaggan är röd.” — Tack, löjt- nant”, fick Viktor fram, och han lyckades hålla ordning på både ben och gevär, medan . han i dunklet sökte sig fram” genom lägret. . -> Iett tält, där det snarkedes i flera tonlägen, hittade han en tom plats, kastade sig i halmen, - och det dröjde inte länge förrän han var borta, Hans sista "tanke "var att han bara med knapp höd sluppit undan att göra ett snöp- ligt inträde på Ljungbyhe Soi fn Strax .. efter . korum följande ! morgon fick Viktor bevittna Kur; de som försummat att infinna: sig i lägret inställelsedagen blev tagna "för -huvudet och bestraf- fade; i spetsen för de glåmiga kumpanerna, som ända sedan gryningen irrat kring: vaktked- jan och "gjort fåfänga försök att obemärkt smyga sig mellan pos- terna, fladdrade 63 Hallons gråa skägg. Han > var barhuvad och påstod, att chans mösså blivit stu- » len "från ” honom på 'Spången; hans' berömliga iver att skaffa tillbaka denna persedel, som till- hörde den stränge rotehållaren, hade tvingat: honom att stanna kvar på gästgivargården. under flitiga. spaningar, och han till- -|bakavisade .med kraft rmmisstan- :ken, att han skulle varit över- lastad. Kapten Krumbach hörde förut så "lugna gatan blivit svart: av folk. alt ” ”Hallå, därborta! Dåmen måste hinna till .bäten. Skaffa en bi någon”. SG En gcossröst svarad hämta en." / - ”Hur mycket r klockan? fr gäde hon.” i ”"Båra nio, Du har Sgott SMP tid: Bilen "är här på ögonblicket: Sitt bara” stilla ? Han tälade:till "henne, n- de som man talar till ett upprört barn. Er "Efter vad ”Jäg skall gäster: började redan M Ohiöes' strömma ut från salongen, Mun- tert » skrattande” 'drogo herrarna | på . sig sina ytterrockar, medan damerna trängdes" kring speglar- na. Någon började sjunga ”Bru- den är. här." Susan pressade ned möda fram ett leende. Sn : bil upp bakom dem,: och Hugti- hjälpte henne ur 'den ramponerå- de vagnen. I skenet från lyktorna, ansikte, och att den vänstra arm: S cape. sy en hängde hjälplös och Släpp: vös, Susie ?”. sade. han vänligt. "Det är, ingenting”, sade i - + I till svar på. hennes förfärade blick. "Jag? Nervös? Visst inte — En arm ur led, och:en skräma 1] mt Hugh räckte henne något pannan, Men: vad gör. get när allt, som han nyss" böjt sig ned efter. annat är ur led.' Det var en örring "hon tappat. "Men jag kan inte fara min väg Hans min sade att han velat be- och lämna dig på det här sättet.” hålla smycket som 'ett" minne, "För, himlens skull, försök inte men hon sade ett Kort tack. att" vara. "vänligt? skrek Hugh, - Allt vad hon önskade "var att ”"Hade inte detta hänt, så skulle så fort som möjligt korima ner | du aldrig drömt om att stanna" till hamnen, känna Charles. starka Men du då; vad ska du” göra?” hand som för alltid skulle skydda "Hem och få tag på en idok- henne för all "ovisshet, "utplåna; mur hennes minne Hughs vita ansikte: "Någon — det var Chloe — tog F: hennozunder.armen: och så Bingo): de ut. : blev några minuters vänskaplig .disputerande om vem som, skulle åka i verhs bil” Sue såg.en lång, mörk gestalt i cHa- peau-claque skilja sig från” del: andra och försvinna i mörkret, ";: «Briggs har: din, väska”, sade Chice. ”Den här vägen, Sue” > - ”Kör före”,' sade Sue andiöst, ”Vi möts vid hamnen. ” Jag kan inte” låta Hugh gå sin väg så här, ” Hon språng efter honom, stack sin arm under hans och besvarade Hans häpna. utrop med ett häftigt: - o ag kan inte — jag ”Jo, det vill du.” Han till Kblftén” bar” i i bilen och stack sett: par sedlar. 1 handen på chauffören: ampton,.. dockorna. ” "Det sista hon säg attihan stod. pa- trottoarkänten, barhuvad, vinkande” åt henné med glittrade' på hans -rockuppslag: det var den där örringen öm ha: i ”Tjugo minuter I tolv; kan. sade” ”chatiffören, när han stanna- de bilen. på kajen, i Nu var; hon i ton; Hugh. Men: vi mäste skynda Oss: i "Måste vi?” kade" hen. "vi har mer än tre timmar på oss, jär du inte rädd att Jag ska enlevera dig?" ent "Hon såg upp på honom för ”ått w förvissa sig om att .han skämtade. ”Nej”, sade hon lugnt. ”Nej, äet är. jag inte fäda för! | C:s "Iden öppna sportbilen stoppade han en filt "omkring henne, och kriög & sig och såg sig om åt alla go, människor .fram och tillbaka: ”Charlest set 788 orolig han såg. ut, ] kom emot henne, Men'så härligt stor öch stark 'och pålitlig. Änt- ligen var:hon i säkerhet!---. -.”Sue, kära Sue, vad har | ? "Sue — här. är hon, Jack! Det Hans haka höjde, sig fast, och|var Chloe som talade, Och det lät som ' timmar '; av väntan körde en? såg hon, att det, var. blod på hans. med honom. Det var' båra att gö-|--"Säg, Susan lilla, det. är väl "ra det, svårare för sig. i onödan. . Hön”hade: gjort sitt val. Klockan ' tolv skulle hon fara. Fara bort till ett liv i sorglöshet och glädje. Inte längre tyigas. äv något. an- svar. "Glädje, och gamman och o- " begränsade "kvantiteter av goda engelska pund till sitt förfogan- d .ss Och nu åom Visst” Jacks bil "för att hämtå henne... >; . j Du ser ju fullkomligt strälange "Susan 'svarade inte. ”Jag trodde verkligen själv att det 'var Hugh du var kär i. Ock han behöver någon att: ta" hand om: sig, ' Susan.” "Susan svårade äntligen. . "Jag. har "haft Svårigheter och bekymmer sedan far dog,.och nu vill . Också ' jag. se litet av Nvet. Hugh... Hugh är så oviss. . Han . ut! ropade Chloe en stund. scnare, I kan komma. långt, men .... men |, Den : gröna sammetsklängingen' Charles är säkrare. Huh. och släpade ' efter henne På hällens "en axelryckning. .. guldfärgade matta,” hennos ögån | "Hon fick syn på honom när ; hon lyste av beundran. ”Jack — kom ,hästan hade hunnit/ner för trap- ska du få se, Jack! Kom” och ser Dan. Husan hade just öpphat dör- på midnatsbruden!" > " "Åren, Han stod ännu på tröskeln, + "Jag avundas brudgummen”, | lång och smärt och Flädd 1 otad- sade Jack ridderligt, där RN stod” ligt svart och vitt. od i dörren till matsalen, Aldrig | ”Tjänare, Hugh!” Det var "Jack nade jag trott att.gamle Charles som kom ut i nyllen för att Väl- . kunde få en kvinna att se så bra komna honom, . och som sedan > ut; Hade det varlt.. drog" sig .hänsynsfullt tillbaka: | En :varnande blick. från hans | Susan stod'där obeslutsain om vad hustru kom honom att hastigt hon skulle göra. tillägga: ”Kom och hälsa: på din | "Fan bjöd henne”; armön, »”Tillå- avundsjuke svåger.” ter du, Susan?» . :”Jag hade så gärna "velat gö-] > Och Kon lät honom föra henné fa en riktig. bröllopsmiddag "för lin i'det litta rummet 4 svart och er”, sade Chloe. Men brudgum: | silver, som Chloe hade möblerat men var ju omöjlig att få tag På, | så vackert och- bekvämt: så därför tänkte jag alt vi skulle] ””Du vet. ja att jag Inte ville. äta. tidigt för oss själva, och 'så | träffa dig mer”, sade Susan; har jag -bett: några stycken att'] "Men hon sade det mycket" analt. titta ån efteråt. Sen följer vi dig | Hur 'det nu var, kunde hon inte " ner' till Southampton och ser;ef-|förma. sig att vara sträng mot ter så att du” kommer Iyckiiat och | Fueh. et «väl ombord" I vw An Ant A riktigt säkert att du är lycklig 7» H till-de andra». ' bestämt över den vita scarfen. Su- "Vänta" Han grep hennes hand. san slöt ögonen och försökte ått "Tänk . bara, Sud; tänk på hur” inte "tänks på. honom.” Men hur lyckliga vi skulle kunna vara til-' skole hon" väl kunna glömma er sammans. ce « a man; vars grepp om hennes arm För ett ögonblick hade hon en höll henne så 'hårt tryckt-intill sig vision av sig själv och -Hugh nand! "och som, var gång han tvingades i hand, leende och med högburna ' att” 'stanna bv trafiken, lyfte upp nuvuden mötande framtiden 'med "hennes hand och lade den mot a allt : vad .den kunde bära i sitt na läppar! sköte.' Hugh, hennes glade kam-j Ntid ung t— vi skrek hon till, "Se upp!” ;-Man kan inte vara lycklig om; Hon satt stel av. fasa och stir- man lever i ständig ovisshet. vi” 'Taäde' 'på bilden). som med stark kan inte "stanna här "ensamma", fart kom' rusande mot dem från |. sade hon med' eftertryck, liksom ' 'sidogata; ' för att övertyga | sig sjölv. "Kom. I nästa "ögonblick ' häde' Hugh , Hon steg upp och stod och" vän- "slagit armén om henne och tryckt tade, medan Hugh tungt reste sig "hennes huvud -mot sin rock. Hon från £offan. Det var, inte -rätt,'hade en oredig förnimmelse | av tänkte hön bittert, att komma så -gnisslande bromsar; av skrik och här och förstöra den. sista kvällen förfäradé rop, hjulet, då de, båda Yion nästan att hon hatade honom. varandra. Lakes Men så såg hön hur bedrövad han | var och, veknadé. Lydande en Under den' fasansfulla sekunden plötslig impuls lämnade hon dör- | före sammanstötringen sköt som ren som hon öppnat doch tog hans! en pil den tanken genom hennes ansikte mellan sina "händer" och hjärna, att hon inte borde ha pac- kysste honom. Hon kände hans kat'ner Hughs fotografi I sitt ba- ärmar omkring sig i ett konvulsi- | gage. Nu skulle Charles finna det viskt grepp.. Hon kände hans bli ledsen — — hjärta . slå, hörde honom viska: ”Sue — Sue, el see ect var detta ögonblick som "Chloe valde för att:'sttcka' in hu: vudet och ropa: ”En kvart i nio, Sue! Tid att ge sig I väg — An ”Ja-visst”, sade Susan med o- Besvor henne. "Sue, är äv skadad, svarar mig!” ae ' Hon satte sig upp och for med handen över ögonen. « "Vid liv, är jag då atminstone”, sade hon förvirrad. : "Jag trodde”, sade han. till alt, stadig röst. ”Då går vil, Hugh?” i . i Hon tänkte på detta, och ts : på hennek' röst" som 'om hor Hade varit /missräknad på något; Ha" de hon tänkt, att hennes syster ställe vara” dum ndg' a' sin väg med” Hugh?- M .Chlce sade: ”LAt oss g om; bord! Köm med, allihopp" = > JGA 5 ombord ni 201 DE "i”Ja, det oRtt: folkmassa, tänkte Susan, när ön stödd "på hans: arm gick” uppför "landgången:> Han: knuffades inte; Han bara ' gick” på, och folk tyck- tes smälta bort ät alla "hål om: kring honom, Så där: skulle han komma” alla - livets, , vedervärdig- S heter att vinnå för "hennes — > "Sue”!- Någon: skakade” "henne, : Runt "omkring dem "hade: den" ”fag började tro att jag "aldrig tv '”Javisst, spring: och säg adjö till Chloe, så ska Jag visa dig « din | hytt”. > : ”Men Charles” Så Sue slog upp kappan: och! drog ett djupt ande- drag; ; "jag vill visst inte gå ner hytt.” jag vil stannad här och vifta farväl At dem. Och sen vill jäg gå-upp på däck och se på då ljusen: i hamnen. Och sen vill Jäg gå å upptäcktsfärd om- borda och Agicka vår skål, din och min, i champagne, Gå och Mega ig,” en sön ide 2 sö Seså, kom , nu Nilla : vänt Låt intecresonera nd Os: Jack kom emot dem och ropade glall?””Jag har sett igenom pas- sagerarlistan” i;.kommer” att få nn glad resa. "Nancy Dale är på äten;” och Färringtons och John- .nie Oliv; nté att Suc intresse- far sig något vidare för dem” sa- de Charles stelt. ”Men Charles; det gör jag visst! För andra gången under fem mi- PO ” nuter konstaterade hon, att hon] sagt ”men Charles”, ”Johnnie —— var det inte han "som var så lus- tig på.Dorothy Morgans' bal?” ” ”Han är en ung odåga med en obehaglig fallenhet för att dra den offentliga uppmärksamheten |; till: sig”, sade, Charles med my kade ögonbryn; med ' "Han är den. "mest! goänjärtade pojke jag "känner", sade Jack. " ' Johnnie Qiver. var en Rd Hughs ID vänner. Med honom "skulle hon ?Ja, Susan och jag. tänker i al. ja”fall hålla oss, för: oss själva”, sin ;”oskadade '. hand, :. Någonting SE /” Icke resande NR i "Ja, Sue”, tå fram hånden, HäR är det väl så gott: att. vi säger adjö.” håll. Runt omkring hetine. sprun- 0 De" lämnade henne kvar; gingo sin. väg och lämnade henne |. ensam: med. .denne "store, tunge, humorfrie' frä nling,” vars. högtid- lighet : skulle” komma” att pressa henne" till jorden: Hon hade” ön- skat sig lugn och trygghet. Nå, nu -hade hon fått- dét. Hon hade önskat ”att”altid få vara: sorglös och glad," sorglös och. "ung : till- sammans med Charles! ' "Icke resande lämna fartyget!” hövåe honcm' mer än. någonting arint' i hela "världen: För . sett ögon- blick för "tanken "på: fådern ! "ge- bt: Pom: "hennes: Hjärna. Hennes far, j som” varit munter” och glad Söch i) full äv chårm och som slutat som en boherhe:' Men Hugh: skulle ald-q rig kunna bli. sådan. . Nv'- n De "”slsta' besökarna. .voro "på väg nedför” ”landgången, när hon skyndade. frå till relingen och Fopade ner. 3 mörkret: "vänta, jag: kommer, jag: Komimer. pra "Hon kastade tillbaka huvudet . och mätte: Charles frågan blick. . skulle komna, fram, sade Susan uppe på däck. Så ”uiiderbart :all De skulle dö: nu, tänkte Susan! ting var! Människorna som bråd: | I i”Du menar väl inte —" skande trängdes om varandra, de altrockåde stewarderna, söm & ro” tade. Omkring med blommor "och. fruktkorgår, ljusen, musikkären som spelade Marselpäsen; "Är "det inté roligt, Charles? är hdet inte roligt ?” STR ” Han drog henne bort från de andra, ” " ne nef "Du är ”älldeles uttröttad, Hila, - vän”, sade han lågt. PLA! 0ss'gö- ra oss av med dem. allesamman, så kan du gå ner och vila dig il tet. Och sedan —— —" va "Vila mig? Nu —P "Käre Charles”; sade hon, ”jag för henne, Ett ögonblick tyckte - "bilarna ounåvikligen. körde in i "förtjust när hon äntligen; stod pär så ledsen, "men jag: kan inte komma : med.. Förlåt migty > Han grep efter henne, men allt vad Kan fick fatt i var en liten bit, blå tyll, "då hon 'svpte bort förbl honom mot landgängen. . Äntligen var hon åter i land, och Chloe kysste henne ömt; | "Vad i all. världen skall det här betyda ?”. frågade Jack. . "Jag: jag har förlorat min örrnig”, sade” hon strålande, "Jag kan inte fara utan dem” :s , cs ”En mycket ovanlig örring”, sade Chloe, '””Den såg aldeles ut som ett hjärta!” ' Copyright No vart. 5 hade” "njutit bättré kosth nn ; både: ' hos inäster - sade; Jack. och" räck- | , spis, 'och "det hände "Hugh kunde” ha 'skrättat med; henne. "Behövde honom ?- Hon-be- , "VIKTOR LEJON på förklaringarna med ett tvi- welsjukt leende och ahmärkte, +» att under de åtta möten han fört befälet. på Norra Asbo, hade det ännu aldrig hänt, att inte Hal. lon råkat ut för något missöde "inryckningsdagen. "Det blir per- missionsförbund, 'som, vanligt, och Hallon tjänstgör vid kok- gravarna, ' som vanligt, Mössan kommer "nog "till rätta längre uppåt dagen, ' om jag käriner hon nom ' rätt.” ++. . Hallon tågade i väg mot den sänka på heden, där. eldarna var uppgjorda och grytolma hängde , på långa gärdsgårdsstörar. Där lagades ärter. och fläsk warenda middag, där puttrade kotrngrö- ten varenda kväll; enformigare kosthåll kunde inte .gärna tän- kas, och enformigare tjänstgö- : ring knappast heller. Hållon svor vilt över. sitt: olycksöde, men i grunden var han nog : tämligen belåten, ty han tyckte, inte om exercisen, bajonettfäktningar och språngrnarscher ' var hans fasa. Kaptenens profetia gick snart i uppfyllelse, mössan kom till. rät«- . ta innan kväll" skylde: Hallons ” gråsprängda hår; han stack en stadig käpp innanför bältet. Med - den rörde 'han om i grötkittlar. na, ' när, tiden "blev honom för - lång. Grisar och gäss från den' närbelägna ' bondgården :giorde sig ofta ärende till kokgråvärna, - till — han hade myck nattsömn: at ta igen framme och ' stack trynen "och" näbb i grytorna. Då var den: yré väckte Hallon nitisk att klämma till både fjäderfän och svin med sin käpp, och sedan stack, han den. Jugat ned i Exytorn och. KANE NTE rörde 7 om ett par slag; FSVEE raterna klagade över klimpar i rört så "flitigt: att - skinnet" flåtta” av på" handflatorna; knastrade för" skarpt mellan tin. hade han. aldrig sett. hörde : inte" till "dem, . som vojade: sig ö över. maten, "Han "gånger, Kobb och. på Ulriksfält; : för: att nu. inte: tala om Juliäs hus' "uppe | på åsen, men han: hadé inte hels ler. glömt " sin” bärndorhs" karga nom: inte många: kvällar "på. Ljungbyhed, ' att han lade 'sig hungrig: Han + trivdes på lägret. De noggran- , na föreskrifterna tyckte”han in- te" illa om" —' det var så lugnt att ha "någonting att rätta sig ef- ter, "och Han" sattes ve, ätt ” när han nu genom Iörsyhens nåd lyckligen klarat det första. blind : gen finna något att söka: sak ined honom för.: Med korpralen kom han: bra' överens — han hette Lans, och det var ingen fillfällig- ' Het, för det vär den längsta och magraste och .vassaste, karl,” som ' Viktor . någonsin / hade . råkat. Stark var han också, han "kunde ta ett gevär vid mynningen med vänster hand och hålla .det som, ett. vattenpass på rak" ärm. så länge tills: mån tröttnade;att se på det; .Viktör: fick ”vära glad om . han kunde hålla 'det några: mi-: tiuter med höger. Korpral Lans för där hade. han åtminstone en rekryt;'.som han, inte: behövde lära att komma och. gå, att sva- ra och hälsa, och. som inte häng- då med Huvudet och nickade till, när” man” satte soldatundervis- ningen! i händerna "på! honom. Viktor kände, till den förut, fast det inte vår riktigt särhma. bok, som.far haft liggande på; hyllan över -; dörren; .:den' här nya var ' tjockare, men de. flesta frågorna och svaren kom igen oförändra- de, Det stod bland mycket ati- nat, att soldater skulle hd en li- dande” gång, och när 'Dähs frå- gade' 121 Apelberg 'väd lidande” betydde, menade: Apelberg att det var: detsamma som ”olöckelig, ock, såg därvid onekligen: lidan- de ut. Viktor 'hade själv som li- ten pojke ställt sarmma fråga till far och fått det besked, att'det skulle lida undan för soldaten, när han gick; så han kunde ge den räta: uttolkningen,.. Forts. ' och var gång Hallon” slämrade ' gröten, , bedyrade” han att: han ' skäret på Spången, så.skulle'in= . vår, belåten 'med Viktor "Lejon, ” derna,” förklarade han” att.) shan t. Var” fnte Belsebulj ; N ”TFeryv CYYYYTVFYTYYYYYYYNN Å . "YYYYYTYVTYETTYYTTTTYFFFYYYYFYYFTTYFTEYTYTTTYVY RETT IFE Me 2 EYYYYYYYTYFEYYYYFTETFEYYTYYYTYYT TT FET YYTYTYTYYYTTYTTEYTT ES vv vyYvYT > , | | - v . . X 1 . ” | . i | — a . | I or LT [9 | > Lördagen den & | d en & sti ” . augusti 1960 - HOLMS G > - rv
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.