Lördagen den 20 augusti 1960, or OUYYFYYTYFYEFTFEFYYVYFY YVEVYTTEFYYYTYT FÖTT Fr Er trreTtträvYYTEVEETV - LAHOLMS TIDNING ed Allan Murdock Wssnade" 1 in- tensivt, Gredale, hans : kamrat " och då och då viskade han, eller ropade ut, namnet Kirsten. Och Kirsten var Allan Murdocks hustru. Om den sjuke yrat om Mary. eller Anne, skulle Mur= dock ingenting 'ha misstänkt, men Kirsten... det måste vara » hans Kirsten. -' in på forskningsfärden, låg i feber, | se qv du posta det här paketet. - när du kommer till Para?” M Gredale "kastade en likgiltig till Kirsten Murdock, ”Jag. kan ju överlämna det personligen” » sade han, -:' vändigt.”. ”Åh, det hinner” jag nog "med. Nazars ligger ju bara ett litet "blick på det. Det- var' adresserat : ”Nej' tack, det är inte nöd- | Han viskade namnet Ki 7 en : ” järnskolla på ; klacken visste han kanske inte, rd så- dant tänker” man. inte ens' på, om man är spik nykter, och den här var full Sitt straff skall han inte 'undgå, och 'ett kok stryk skall han ha, innan solen går ner.” . - ; : ”Det hörs Gud nåde dig som du” "visste. vem det- var”, skrek Lans: och ilsknade till på nytt. "Jag frågar" dig, och jag: tar er alla här till. vittne. på, det: Vet "Viktor stod och vände på å kop- parflaskan. ”Ja,. det. ser illå, ut,” Det gick, måriga tankar genom huvudet på honom. Först ' och "främst kom han "ihåg; - att han" lovat Grönberg att inte Tappora "tera honom.. Nu var det ju en annan sak, om Lans gjorde det, för var och en kunde ju begripa, att rekryter Lejon inte hade nå-: gon makt över sin korpral: men han tyckte inte om. det. Vidare - min hönd & över den fega kru-' kan? Hur kan man vara' ott-så- dant pundhuvud, att man spar=. kar i mörkret, där man tror att en sovande människa hat an- siktet? Räcker det med dumhet, skall man inte också vara: som en ond tjur? Sådana tankar och frågor bubblade upp 1-Viktor; = han knöt :nävarna "och längtade efter. att' få sätta dem in i ' > Grönbergs breda 'trut -— hade han haft. honom '" till . hands, SETEPEYVETYPEYEYYSTIYYTTYVYYSTYYYTTTYYTYTYYYYTYYTYYYTYYYYTYYYY FTFYSYYTYYTTYTYYYTYTTYYYYT EFT YT TOG ”Å I ! ”Kirsten, Kirsten...” ss stycke vid sidan om mon väg.” | kunde han inte rå för, att min- , ”Stackare”, tänkte | Murdock' där han satt "wid. tältsängen och mätte ; uta klnindropparna > hade: bara.h älska 'sig i:.en gikt kwvinna.. Det war jus inte att; undra. på, att Gredale var också ung, och då Murdock tänkte på att själv var . femton år äldre än hustrun” blev: . häns ansikte dystert.; ; Han reste sig och g k ut för - att fotografera några. sällsynta > djungeldjur som. han i längre : kunde" skydda. från” sedan expeditionen förråd. av, 'andirobaolja, när. de passeråde, forsarna i floden: Sex. « dan måste. han. sköta om en. av rna, som 'under sljd blivit. hem-; sökt av. en; .vampyrflädermus. och " blivit av med en hel” del, blod." "Till sist "gick "han åter a Hill)” den sjuke,” : ” Murdock ! gav ” Gredale medicin: och, lämnade ' 'sedan. tet,' som” om. :huften ” där , kvävde honom; Utaånför. voro :de infödda i färd med att salta fisk, och . stora svärmar. av "flugor surrade omkring 4 -luften och slogo sig ned överallt. Murdock kände en oändlig motvilja. mot. Arnazonfloden och allt: som: stod P förbindelse med "hans arbete där. 'Om Gredale : inte "sjuknat, så' att de. tvingats "wända” om, hade han kanske.nu, varit: fär-, dig med sin expedition och kuni " nat återvända , till' kusten: och , Kirsten rest vidare hem; till: England, ” i Inte förrän långt in. på nattén ” oo blev, Gredale lugn, hans feber-"- fantasier -upphörde,' och han föll a i en tung sömn, Nästa morgon. . var: han. vid fullt, medyetande. - ?Säg, Murdéck, var i all. värl-' den är: vi?” frå svag röst, och..Murdock svarade: ”Vad dig beträffar är. det slut| männen nere vid floden för: att! i en inföding” springande och, be-' | .de ”, bad Gredale. ”Viikan döda - ”Det är min bestämda önskan att: du inte. söker upp henne”, sade. Murdock. Man kunde, inte. missta sig. på hans mening. Gredaäle bleknadei., Men han behärskade sig... Och just. då kom rättade. att man fångat . en ko- rallorm intill" tältet, .. söker, inte sant?” jä sade, Gredale., Den vackra ormen . var teck- strimlor, och den vred och sling- rade sig för att komma loss. från den, kluna käpp, . varmed dess huvud” RE ys mot jorden, pålar”; sade: han. PDet vår 7 tråkigt att. vi (förlorade - -wår. k Låt. inig. ig. ta den med evan- en av . jaracaserhia och. lägga den här gossen i hans låda? ” >. ”Gossen”,. sade . Murdock irri- terat. ”Den här ' ormen är er hona, säger Tag ju” ”. Så -ryckte han: på : axlarna "och" tillade? ”Nåja, om du. vill ta. risken. .:;” + ”Risken? Den är inté farligaré än enyjararacas, i synnerhet se- dan du avlägsnat giftet. Den ska ju.”resa” i en låst, zinkfodrad låda, så jag är inte. det minsta rädd. Genom, de små lufthålen i lådan kan den ju inte krypa, eller, hur?! fillade han; od teman Yaan | Ni ovell.an SDet är just en sådan orm vi . nad. med. svarta, röda och. gula. |Gredale” trots”allt' Hade, uppsökt henne" skulle hon :kunna :säga Honom: fartygets"” namny. och om det var tämligen säkert = fanns det ännu hopp, ett Svagt hopp.: Men Kirstens hus var tomt. Endast 'den i svarta :tjänarinnan var ..hemma. Han "frågade ut henne och : fick" reda" på. att Gredale kommit dit fyra. dagar tidigare, att han hade talat. med Kirsten: och att hon. i. all hast. hade packat sina "saker och rest. Flickan' gav. honom ett brev som Kirste: sk. den: dag. hon |' hade : alltså: skett 22 de" hade [lc rymt tillsammans. Men de skulle e "komma. långt; tänkte han diska "K. H larrington,. a "En stund senare stodo de båda : med expeditionen. Vi är på Väg | ta farväl av varandra. Nu i av- tillbaka :t ”Vad ”är det teber.” =." - 5r: dumheter, | fö Murdock? Det är ju bara: lite föreföll dyster. var > Gredale ägen och tyst, och Murdock skedsögoniblicket ; "Jag har stuvat de: två arlig: 2Lite för mycket fiber min | ormarna under toften-i min ka- gosse. Du har legat och. yrat i not”, sade Gredale för att få ett ' flera dygn; och. du. darrar: ju 'slut på: den : pinsamma tystnar ännu av utmåttning. Nej, det den, +: > . är bäst du: ger dig i väg' tillf: ”Det är bra. Släpp "dem inte hade" en. säker död ' med sig 'i , hytten — en ohygglig död som bara ett under kunde rädda dem nad :Han .skulle. inte lyfta" ett r för att rädda dem'— vän- nen och hustrun 'som;' hade be? dragit honom. :-". - Han; öppnade. brevet "meka niskt. Två gånger läste han ige- nom" det: innan den fruktans= värda . sanningen 'stod "klar är i händelse 7 av att du skulle komma: hem -innän jag återvänt. För några :timmar.. sedan kom Gredale ' vacklande. in till ” mig: , Han" berättade” att han ; var. på Para i förväg och tar med dig ur "sikte, innan. du 'fått dem .i'väg till England med. en del'av prover och preparat och de le- säkerhet: på. fartyget... Placera expeditionens samlingar, : men vande djuren och sen tar. första "dem - under -'din :koj "och håll vatt: han var alldeles 'slut.- Han båt hem” >- ”Men du själv då?” "Jag, jag måste fortsätta”, ; sade nar lådorna... - oh Murdock.: : Gredale. föll i: djupa . fånkar. Murdock trodde att han låg och "grubblade över: att. han "måste dra. sig; tillbaka från ”expedi- tionen, men hang nästa "ord rör= de'sig öm något helt annat. "Du sade, att jag häde rat”, i sade han tveksamt, - a ”Ja”, sade Murdock, Han väp-. de.. sig tvärt om och började undersöka en,låda med en pre- paterad sköldpadda. SM SPratade jag: mycket dumhe- "4ef?”. Gredales', ögon fingo : ett oröligt - ögonblick härskade en djup tyst< nad i. tältet, Murdocks röst lät jag.. uttryck. Några korta | jhyttdörren låst.. Och' "pass på 'så att ingen klåfingrig person öpp- -”Du' kan - lita på mig, Mur- dock”. or ”Ja, adjö då” . Sa "Gredale, lade märke till det :, dystra i :Murdocks ögon .ch' sade impulsivt:. - : . ”Hör: du, Murdock, jag” "tycker du och jag: genomgått” så myc- ket tillsammans att du inte .be- höver tvivla på min: rättskänsla, Inte ens då det gäller Kirsten, Ja om” du inte känner det så, är det ju ingen nytta med att i. . Han: skyndade ' ned ill kanoten. stenas ”Adjö och lycka till”,' ropade" 'han "och sköt ut karoten i vatt-" net, Men, Murdock hade ' redan litet ansträngd; då han till fäst svarade: "Pratade? Nej, det kan jak dust inte säga. .Du mumlade | : bara. några osammanhängande ord.” Gredale' kände instinktivt att den "andre dolde. något, : Efter detta undvek han att möta Mur- dobks: blick. Förhållandet mél- Jan de två, männen? blev en "smula ömtåligt under de följan- "de dagarna, (De wvoro.i ögonen "fallande' vänliga. och bhjärtliga "måt varandra.” Men ingen: av "dem lät narra sig av den'andreg ” uppträdande. :; Pet bestämdes, att ” Gredale skulle ta." hela samlingen .av levande" och, preparerade djur med sig, medan Murdock skulle ”.behålla en kanot” soch en infödd » jägare. En morgon, strax innan Gre- dale: skulle bryta upp. sutto de bägge vid frukosten, :Murdock drog : fram .ett. paket. och sade, vänt sig om. och gick. uppför stranden, : | .Genom ”att” "samla , "all. den Viljekraft Han var mäktig lycka- des Gredale, hålla sig; juppe,, fast han kände febern brinna i krop- Ppen,' och han. kom: till. Para” en, måndag: 0 Å | På fredagen : Kom ' Murdoök' efter, han 'hadé fårdats' så fort; oc "sade att jag måste resa och föra dem vidare. När han givit mig alla nödiga anvisningar, svim- mäde han och fördes till 'sjuk- jhuset.. Doktorn. kan inte jga om han kommer att gå igeno: :Murdock ' stönade. ,. Det - var alltså inte fråga, om någon rym- [ning”. — -tutan. "om en; man som "tillvaratog sin kamrats intressen: ända”. in” i döden. Och nu var Kirsten, på väg med något far liyg vars namn. hon glömt: satt ” Och / med. döden” till SS nämna. hyttkamrat. . ? Murdock lyckades finna Gred dale och de närmaste följande |. >] dagarna satt han vid sin sjuke väns bädd och lyssnade till hans feberfantasier; Han hoppades att Gredale "skulle, nämna namnet på Kirstens fartyg. Men” då fyrå dygn gått utan att Gredale sagt något, som” "kunde" leda. honom på rätt spår, uppgav han allt höpp. Olyckan . måste redar -ha inträffat.- Även "om Gredale vak- nade upp till medvetande skulle det ' vara > fö sent” att rädda henne, nn :Gredale Jåg' in djup" dvala. : | bredde ut: sig på och! tillfredsställelsersDet Fö "men ' närmade sig mer och mer. han - kunde, a strängt sig till: Murdock hade inte sovit på fle- det" yftersta kamraten, Men, gång på: gång raten med: huvudet nedsjunkef hade han råkat utför missöden;', mot bröstet. De sista dygnens som fördröjt hanom på vägen, "spänning och ångest hade varit Nu visste han inte var 'han för ' mycket för hans krafter, skulle finna Gredale, Han skyn. och till sist hade han inte läng- dade-till det hus,-som hyrts” för re kunirat mötstå sömnen, som att, hysa, expeditionens sam" | överväldigade honom," ; lingar, innan de sändes ' vidare, Under ” sömnen drömde han Man meddelade honom att sam- |så' levande att han befann sig i lingarna funnits där till för ettlen hytt ombord på ett fartyg. par- dagar" sedan; men att-allt-| Det. var » natt, / : och:- månskenet sammans ”avhämtats. Ma tittade in geno! " ventilen. En "Murdock blev . förskräckt” då stråle föll på hans hustrus an- NOTE TT TE VETTETETETEVETSER FTTSYTTTVTTYTYSN för. alt hinna upp 'ra nätter: Nu satt han vid. kam-, den” :ena' "handen hängde slappt ned från kojen; ch erörde näg- tan golvet. : 2 : «+ Månstrålen "gled +som ljudet från: en : strålkastare + till: plats under kojen. Där stod en . | låda, som ”Murdock" 1” kände. Han — stirrade : på "deny. med aningsfylld "bävan. Medan ' "han stirrade, såg ,han' "Först, en;,se- dan: , flera, trådsmala ormar krypa ut genom slådans lufthål, och ' han . greps: av vanmäktig skräck". Vad , hän "en "kort. tid hoppats på och sedan fruktat för hade hänt, > Ormhonan Hade fåt ungar. "Han ville rusa ram, men stod som, + fästnaglad, stod” äl : Han. ansträngde . sig. som en galning att få fram ett judd; att i" ropa «till henne; och. varna -hen- ne, Och så vaknade han, 'Kall- svetten - vätte: hans;'p inna, och inte”. ens; medvetande "om" att, allt endast hade” varit en dröm kunde lugna: honom: : Med ett onaturligt, övergivet. lugn, sade hah. xsig, - att Kirsten.” vär. död. Oo . tydligt att: han återkommit till fredvetandet.: Med darrande röst siällde Murdock den fråga. till honom som” hela” ' tiden" alt ik hans hjärna. v : "vilken » båt” reste Kirsten med”? ros Se Ne , Gredale försökte sätta, sig Det .'vet jag inte”, svarade han. Cordeira;- erbjöd henne att få följa 'med en av hans last- ångare från” Bragance;' Men "jag är "inte säker på hur det', .Bick, för "just då, .sjuknade” jag”. Han låg stilla och : teg en. stund,. så fortsatte . han” Jag förlorade några av fåglarna på vägen hit, Murdock”. På Murdocks stämma var hes. av undertryckt spänning... > "Det går "nog "bra med "dem. Di kan Jita på Kirsten Jag gav henne förhållningsorder:- från dig, och jag är säker på. att hon. tar väl.vara" på dem." Men 'som-]: jag sade, jag miste några djur | på vägen. Jag" råkade at för. ett): allvarligt missöde —' min kanot nrrade, och alltsammans giek överbord, Det mesta fiskade: vi upp igen,” däribland de: .tyå ormlådorna. ' Men- båda 'ormarna var, döda”. .". Ce Murdock stönade h dale fortsatte: >”. . "Du ska”fmte”tå” dets så Kårt. Jag fånn ivå andra ormar. Det ar: ju inte» 'så. "svårt, för det finns ju en: hel del av dem. i de här. träkterna.'. Den : enda - skillnaden är att bägge två är hanar. Det-war omöjligt att så > i övers för Grönberg, som Vv Ret av. fars” mäissöde med Träff stod" för. honom.” Det farins. en viss likhet;,. det kunde! han. komma från; fast Gud ska "ta att hän inte hade myck en helt annan kaliber. Han nade och granskade kopparfla: kan; den” har bra många bickl förut. : ””Inte är det något vidare sig". till” slut," måtte, vara av: klenare gods de flesta, för den är sextonkar, tigare än allihopa, Jag tror te satt. detta | märket. är 3 gZ, san EN att” det är.sp en stövelklack. Den: Lil) "är: märket efter” én” 'som losingen' har haft, unde len. Tältduken''skall vi in la om, den "är så: skör; a skall åta, mig att" sticka s spetsarna . genom den" var. helst.” cn , ”Det är” äggen, "vad LöoR är 2 fallen för att: resonera” ;- avbröt; Lans, I Yhan går: på! brännvinsadvokat' vid ge Åby. Skallen din tycks. du vara så nogräknad” pm; lägg: ger jag dig en spark, och så kan vi mäta hur stor; bucklan blir.” D "tusan heller”, svarade Viktor, skärpt” "och. såg korpralen, länge i ögonen.:Men;, så kom Kan ihåg, att” en rejäl. karl [ yhkrygg, efter förtjänst, 'vårken £ er ket eller, för litet. Bättre:kan:jag inte se,” än; att karlen "sparkat till tältkulan på okynne och kan- du "vem "det. var?”. . skulle det varit gjort i en blink, . ed 5 den här koppar plåten”, utlät han Pp ”och min flaska 8 g ,brima kinderna bildade sig. ett : : k.; Han" såg inte ut som. en söka upp- Lans, förklara ”att hän. n.| över. . Ljungbyhed. "denna ner med huvudet, mot. tältet; så. ”Den frågan: Svarar” jag inte br pr Lans var arg som ett bi,. och sannerligen om jag vill NN EN NN förtrycka . honom "det, medgav, ; | "Viktor för sig själv... Han har. - inte" sagt eller gjort någonting : ' under 'de sex, veckor, som jag . legat vid hans sida, utan att jag tyckt det vara renhårikt, och nu. ' "skall jag göra "mig ovän. med : Penni honom för Grönbergs skull: Fan N amma, svor Viktor tyst och . ert och klart gick. in i det tomma tältet, sat-.. ktor,:. Det" låg ett. moln |te' sig på sin ränsel och började 'ynen,: - och + på de läsa: d soldatundervisninkgen. Han var färdig att gå ut och spar F redi ik Böök jke längre, ; : jångrat sig och säga honom narm- "Jag: stänker, du skall "få ge |net på missdådaren.: Han ställde vesked på den” frågan; det skall |sig i tältdörren-och såg ut, och. Jag bli karl. för”, svarade Lans [allén ' framför undetofficersmäs med en stygg grimas. ”Uppställ ) sen upptäckte han' korpral. Lans ing!” skrek han, och de skräck- 'och sergeant. Berglund. vandrå ur: tältet. Det bar av till korum Inte är "det svårt att räkna ut men Viktor "tyckte inte att dét' vad de talar om, tänkte Viktor, var någon klar sol som gick upp Skall jag gå dit bort: eller inte? ” sön-, Gör jag det, så är jag: frl från : dagsmörgon; ' Av regementypas=" alla bekymmer. Vad” Grönberg. torns'" pgredikan' uppfattade ; hån" och Kongaknekterna' säger, kan" inte ett enda. ord; han tyckte, sig jag ge en god dag och eh dustlg ha fått allvarligare och närmare natt...” till hands Negande ting att tän- . Han' gick ”Hllbaka : na sn "och slängde sig:1- hälmen! han” c ar I dagen fri, . vände på saken, granskade och anskapet;. spridde sig över he-' synade”; lika: omsorgsfullt som, den,..de. som. "hade" några styver 'han vänt på kopparflaskan;. men kvar i fickorna: sökte. sig :bört hux, allvarligt -han: bjöd: tll, så. till märketenteriet, många | fick "kunde. han inte: Komma till nå permission att "gå ner till Rön= gon: annan "slutsats än: den han” neån och :bada. Viktor hade in-" dragit . ut från > första... stånd, ' gen lust; han höll utkik: efter” Grönberg "hade burit sig: åt som: Grönberg, : h, det, slog '. honom ' ett fä, men en blodtöfstig Mlgär= plötsligt att..det inte' fanns. ett ningsmån vår han: : säkert: inte. .vedervärdigare ansikte | på. Vad han ,sagt,- fick: han stålvid- Ljungbyhed, ' slåppt och pussigt —' hitintills; vär det, en affär och till: vå köpet utan någan : mellan : G: gZ glimt; :avsdet spefågelslynie; sor" och ' ingen. kunde: hända i; vredesmod; att han hat arg på 63. Hallon. Varför; skall sköta. Bättre skäl få ”n jäg göra mig möda: med att hål-3.n 3 slagna soldåtefna” strömmade ut. fram: och . tillbaka i .safrispråk? ” os gjorde att. man. inte. kunde ' bli korpral Lens hade :med. den att et Tsta gången, han” "talade" till. des-" så kunna ' bättra "oss. "örd;: sår nära förbundet må att bättringens v väg v var 'räddni gens. väg. Själv var: shan” kom- men: : för <.att frälsa och rädda. att gå in; Just: därför” måste han. .bestraf- "CAT Jesus manar oss till sl fa. Allväret i, Jesu ord' blev så /ring innebär: ej:blott. att. vi be- mycket” större: som "det ;var för höva bättra oss utan att” "vi ock- " Han, har. sa städer, De hade haft. "tillfällen icke framställt. sitt krav. på bätt- till. bättring; "de ', hade sett, så ring: f.-fåvitsko; liksom: : för-att-—- många kraftgärningar, men de göra" narr 'av,, vår, "oförmåga. hade förspillt tillfällena” och "gått! "Själva kravét. på bättring innes+, förbi . möjligheterria till bätt- sluter” - möjligheter "till" "bättring. ; ring' och omvändelse, kraftgärningar): som äro, gjorda detta bekräftat i livet, Den; e- i eder" hade blivit gjorda i Ty- ländigäste, ros och, Sidon, 'så skulle är ångerns, länge: 'sedan hava” gjort: ändelsens: port till liv, sett. liv. i säck och 'aska, -Men. jag. äg efter” "Guds. ord. och bud; blir ge- eder; För. Tyros och Sidon skall -nöm :Guds" ord. och makt gjord det. vå. "dornens” dag” bliva "lägli- « till: 2 niska): enjrik, gare. än för Eder”. Skulle; de.: stärk och:god. människa, 'somi allt - nu lyssna till Jesu ord? Var det tre fyller sin livsuppgift. Vil- : : : ivsvärden kan inte: ångern. bättringen-:; skaka ;: fram! "Tänk på detta, du som läser des-. - så rader. Det är ej försent att; den som ödmjukt” och, rdigt "börja. ett nytt. liv... Det är ej; Ångrar. sig. och; ärligt; erkänner ” hopplöst, Du kan. vända, om till sin. synd och s är det icke försent, ty ännu är - sorå” 'en Fader; ty hans trofasthet - det icke försent, ty ännu är den". är stor. Om du överlåter: dig åt välbehagliga's.tiden, ännu :varar' hononi dag: efter dag, 'så i skall frälsningens och? nådens " dag.” han; upprätta dig mer och: mer « Det' är nödvändigt, vatt. vi: inse ” "och göra: dig rer och mer. dug- ”Än:i dag vill Jesu örd: oss till bättring. "Bättringe: » bättra .sig,. Gud. Han skulle mottaga dig så-. 5 vårt behov av bättring kan bliva försent: . : . Detta”. gäller ” oss (icke blott - enskilda" personer utan det gäl- ler oss, i vår; ; samhörighet med: I synder springer am i öppen tag i en hona på så kort. tid... -|Han tystnade plötsligt och 'stir- rade förvånat på Murdock, 'som sprang wupp från stolen så att den föll omkull och -som nu stod där skrattande: och så strå- lande glad som om inga sorger fonns i världen... han. förstod” att Gredale., redan. sikte,” där ' bon - låg. och ' sov il. FIYYSTYSYTFEN ” Copyright NOVART. AX AADADA MÄDALDA, i dag och bringa förstörelse,. 'synd. och sorg. just i vårt. förhållande: till varandra. Jesus. talar de. + skarpa ” och: -stränga orden till: städer ej närmast till" "män niskor. ”Ve dig, Korasia! Ve: dig; " Betsaida! "Och "du "Kapernåum,. "skall väl du' bliva: upphöjt: till;: . himmelen? Nej ned. till'dödsri- ; ket. måste du. -faral”- Jesa- ord kärlek tjäna honom, och så alla mera bliva, vad, du är ämna till: Gå" ej för i. maningen:. a ' bättring och" omvändelse, ; ty däri mn ter du rleken,. ov sj a i ou iktig on. förvand.” Vv! den. som intet var och har. Den föder. kärlek. "tro, och hand- DERE Jin; nos den: som arm och fattig var, ” N aty. Herreng, nåd. förlåter än ol den. som. med. ånger kom i ” ns Text: Matt; 11: 20-24, "Co T& på ratten. : , 5 lags,.. "Men samtidigt kände: h hårt inom sig; som: han han inte kunde:lossä, även om 2 Sergeant : Berglund. var inte . av” det ; stränga och” ”obevekliga' : slaget, han 'satt och lekte med ' . sin, stövare och sade -genast. till . ": Viktor, att han-inte behövde” stå Lans” säger, att du - is har ”tropp, och jäg” den: bästa på plutonen.: Han har : hittills. inte "haft" det.-mirsta att "anmärka; pår dig... Men, vad” tu- sån har det nu farit i dig? Han, "beskyller; dig för a! tt' vägra säga | namnet på en fähund; söm för= sökt: slå honom fördärvadl Är det Ne. 'sergean re”;..klagade'.' | sergoanlten,. "och. hans fridfulla anletsdråg. börja- de anta ' en bekymrad: uppsyn. "Menar du: att: Lars får. med .': ”, lögn? tyd det "igt att i ödmjukhet, "sanning och Nej, sergeant, "korpiglen är inte sådan att. hanimed yett och vilja säger en osanning”, :förkla- rade Viktor. ”Men han' Bar inte tänkt ordentligt efter: Jag har , inte nekat att' säga närinet ' på den som gav en spark åt; tältku- lan. Men jag nekade att; besva= - ra frågan om jag visste vem det et är inte samma isak)”. "var. :D | Forts. Använd bägge händerna, sa ”- flickan som tiggt om: lift.» : -— Kan inte, måste ha den and- FL NN AN
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.