"När som helst.” " jag var både våt och trött efter , gen. Jag häde inte sett'den' gamle ” hetelevråde major Chatterton' &e- " bill framför det gamla värdshu- " rey Morton ha redan kommit, och treevrvyvevereYttVYVFEYVET PV Ed vrereeeeryrvYverer rererevYrPtv TAHOLMS TIDNING ET YVYYVY YT TVYSSYTYETYYTEYTSYFEYYYNYYYYYYSYYVYYYYYYTYYYTYVTFETYVYFYTT IE TYTTYTTYTTYTYTTYTTV : Träjigt väder, sir, nälsade. mig mr Higgins, värden på I Röda Lejonet när jag bromsade ån min sets 'dörr,' "Men välkommen sir!” Major Chatterton och sir Hump- jag tror, att mr Boxford väntas F Eftersom Röda Lejonet: nigger "vid stora sträkvägen. norrut un: gefär hundra kilometer från Lon? | jon, så har jag och några andra, iom regelbundet fara””. Upp ill Skottland för att jaga, fatt för vana att avbryta resan hi ' Det var med verklig hemkänsla . jag klättrade upp för den smala trappan till den lilla kammare, jag alltid brukade ha: Och' sällan har jag stigit ur. vid värdshuset med större lättnad; ty: vägarnar hade. varit "under all' kritik, och tremilafärden. as Medan jag fråssade i "ett härligt "bad, lyckönskade jag mig till att helt oförmodat "ha fått "ett så sympatiskt ” sällskap ' till : midda- dades att bekräfta något löjligt - påstående. SS A "När Trafford sade att exempel. vis skulle ingen kunna -sitta' en timme och båra titta på ett ler- on timme och ett lerkrus. krus på spiselugnskransen, sprang . & majoren 'upp på det högsta för- närmad och erbjöd sig att hålla tio pund. på att han; om ingen annan, kunde göra det, i Det hela var verkligen antför absurt för att tas' på allvar. Men nästan innan vi visste vad han tänkte göra, hade majoren dragit ” upp två fempundssedlar och lagt fram dem på bordet. 2. Det 'mest överraskande av allt ' sammans var att: Trafford tyck- tes ta ionom På allvar: Han tog upp sin. plånbok och lade tio pund till majorens.»3s : > I': ”Förresten”, sade: han,:”är jag beredd på att hålla tio pund mot” var 'och''en av "er på att nl Inte kan : koncentrera : uppmärksamhe- ten på kruset en hel timme”. ri: I Majoren 'hade under tiden. flyt- tat'sin stol mitt framför: den na spiseln coh stirrade på kruset, som" onv han: ville. krossa det i. åmulor::med- blotta "blicken. -r ja dan förra Aret.' Och fastän jag > Hör du, Morton”, då och då stötte på Morton I City, : strävt, ”passa på nu. "Tag emot hade Jag inte på länge kommit i Traffords erbjudande! Jag försäk- tillfälle att prata med honom rar dig: att du' aldrig nånsin har ordentligt. "Vad Peter Boxford be- tjänat-tio pund så lättvindigt. ” träffar, så' tillhörde han, och jag : Om iIntei-majoren' hade. tagit samma klubb och trivdes utmärkt saken'så allvarligt," så tror jag. tillsammans, inte" minst vid” ett "inte, att Morton skulle ägnat en parti schack.” .- tanke ät den. Men till min förvå- Varm 'öch uppiggad begav jag ning samtyckte han beh lade sina: mig ned och fann Morton och ma- tio pund till de övriga pengarn + joren i rökrummet och vi hade; "Och därpö flyttade han litet. ge knappast börjat med ”det. var; nerat sin -stol intill: :majorens.. H länge sen sist” och ”du är dig: "Det var ingenting” annat. för alldeles" lik”, förrän Peter, Box-' Peter' Boxford vatt göra, vän "att ford infann" sig, åtföljd av -en följa - exemplet; och snart lågd . trettioårs "man med ganska till-' sextio pund på bordet. Vad mig talande utseende. ' beträffar så föreslog jag, att jag ” ”Plockade upp honom på lands-" skulle 'ha hand om insatsen. Jag vägen”, sade Peter, när den and- kände mig nämnligen inte tilltalad ' re lämnade rummet för ett ögon- av att sitta 'i en och samma ställ- "liga namn, men. han sade, att han vänd till: mig, blick.. ”Fann honom sittande på ning under-en timma och så tror -kofångaren på sin kärra som ha- jag tyckte "synd om: Trafford de sladdat mot en stenvägg där- som kanske inte hade-så gott, om nere, vid Tettenham. : Och - man pengar... ce neg ska ju visa vägvett.' S Trafford genomgick som ”hasti- Det tycktes inte vara annat att gast "reglerna” för vadet. göra än att be honom äta med ”Jag får göra vad som' helst oss,' och fastän han verkade en för att dra er uppmärksamhet smula outsider var han:en in- från kruset utom att vidröra € er. tressant "bekantskap. Med. hänsyn Är det klart ?”' till xad som senare hände, tvivlar ”; Majoren nickade.-- jag på att han uppgav sitt verk- « "Bra. Och ni, sir” fortsätte han ”fär inte hjälpa hette Richard "Trafford och var dessa: herrar på. något sätt, var- från Columbus, Ohio. ” ken genom att lämna rummet el- - Middagen var förträfflig. .Traf- ler genom att ge dem något råd. ford "envisades att mr Higgins Om ni gör ettdera, så är deras skulle ta upp nägra buteljer god insatser förverkade. | 'bourgogne, och trots våra pro- >. Detta tycktes bara vara. jan sade han: vapen”; sade han, irgär deles fint vapen. Jag tror jag går: ut” och provskjuter: det:: si 2: "Stå på dig, gosse: varnade majoren. ”Han bara försöker lura dig” er -'Om jag själv hade vårit med i vadet tror jag art jag varit böjd att offra mina tio pund för att slippa ifrån det hela. Ty jag gi lar inte att främmande; personer. NESPESR bössor.” Men jag kunde inte röra mig nu utan att förverka insat- serna, som voro i min vård. Men mannen fnittrade gcedmodigt, och det kunde ha varit inbillniag, när- jeg misstänkte något oärligt hos honom: $ : .. Tiden sniglade iväg, och vi i hade en halv timme kvar. Jag försökte slå bort all oro ur mina tankar. För övrigt hade mannen inte gjort något som kunde tyda på att han inte var en gentleman 'Det "var helt naturligt, att han skulle för- söka, oroå oss för att vinna vadet. dad tester tvingade han på ess. den right. Jag nickad ena. buteljen efter den andra-Det- = Vi ställde våra klockor. fika. ta kan ha haft! något att göra Under en timmes tid skulle tre med vad som senare hände. Men” gentlemän stirra på ett kris; och jag är inte säker på det. Hur jag 'skulle kontrollera... ".. ir. som helst, vid slutet av måltiden Trafford gick ut i hallen ,och voro vi rätt uppsluppna och öp- vi vore lämnade! för oss själva. .penhjärtliga, och vi.behandlade Deo första tio' minuterna förflöto Trafford som om vi hade känt ho- snabbt nog, och vi fördrev: tiden nom. hela vårt liv. : - " med att prata som förut.' Att " Slutligen gingo vi in i det trev. prata stod inte mot reglerna... liga rökrummet. Vi flyttade sto- " "Lustig ' kurre”; sade majoren. larna framför brasan, tände våra ”Här kunde jag sitta och titta . pipor och började samspråka' så ett helt dygn. Den stackaren är där obesvärat som alla" resenärer trettio pund fattigare, så säkert över hela världen tycka dn. sim ni och jag sitter här.” "Jag minns inte så noga hur vi Nägra miuter. senare hörde vi kommo 'att tala om ronsten att. förtvivlade skrik:från andra än- koncentrera sig. Då jag nu tän-. dan -av byggningen.' Plötsligt vi- ker” tillbaka på saken, så känner "sade sig Trafford alldeles nedso- jag mig säker .på. att. Tratföra” tad'i ansiktet... gå R ne måste ha lett samtalet i den rikt- '”Hust brinner!” skrok a han. 2 ningen, fastän jag inte kan säga "I ”Apriiskämt!” muttrade major | med någon som helst visshet, hut ren,."Ni får allt försöka något han gjorde det” Men 'jag vet; att. pattre än det 'där för! att få osa vi snart "voro invecklade: i en' i fällan. ee cc wo Rp ganska hetsig debatt. It oe Ufrafford gick'ut igen: Och han . Trafford gjorde gällande, - "att. tycktes ganska nöjd med resulta- koncentration är den andliga fär-. tet, Och det kunde jag inte för-/ dighet som är svårast att” uppnå. stå, ty vid det här laget hade en Majoren zade med eftertryck an kvart : förflutit och trettio" pund mening, att det var. lätt att kon-' är 1 alla fall inte småsmulor. ; >. centrera sig till och med. "under " Jag tror inte,”' tänkte Peter de mest vidriga omständigheter.: högt, ”att den gynnaten skulle Han påpekade att han hade farit gå så Jängt, att han rent åv satte med I fyra krig och hade kunnat eld på huset eller' något 1 den koncentrera sig på sina rappor- stilen?". ter medan granaterna explodera- - "Intel sade majoren och bg de på mipdre än fem meters av- de ilsket på krusct. : stånd från honom och shrapnels - Några minuter senare hörde vi studsade som ' regndårophar från prafford klampa omkring ovanpå, hans stålhjälm. Så, vad beträffar dra 'ut byrålådorna "och med en konsten dv koncentration, var den duns skjuta in dem igen. - ingen" konst alls... + »”Han är 1 mitt rum”, mimlade : Men ni vet hur sådant där bör- Morton. ”Peter, är du fullkomligt jar. En person säger en sak, och räker, på att han är pålltiig? Du en' annan har avvikande mening, känner honom ändå inte. Du bara ; Inom tio sekunder äro de I full piockade, upp. honom.-på vägen.” "fång som hund och katt: ”Btopp, , Peter vred sig : lite oroligt på: Jag protesterar!” och ”jag bruka-.. "stolen. —. liksom jag, ::- de också tro det, när jag var yrig- "Om karlen' inte , är pålitlig", , fe, men nu vet Jag, att det inte sade han, så är vi I en ganska år säte, co av olustig situatton. En väldigt olus- / På det sättet fortsatte det: en tig” situation”, upprepade han. stund mellan Trafford och mMajo-' "Nu. voro vi alla smått oroliga ren, och vi övriga bara tittade På och kände oss lättade, när: Traf- och, framkastade då och då en) forå kom tillbaka in I rummet. » anmärkning. Eller också ryckte vi Han hade min nya bössa 1 hän- -hövligt på axlarna, när vi anmo-! "derna, : | ps, SR MARDAAAMA. Jag bl en grogg, tände min pipa och satte mig bekvämt. till- rätta för att £e hur de andra togo De tycktes inte he några fysis-. ka obehag, 'men det var tydligt att de voro nervösa. Vi kunde här ra Trafford gå omkring ovanpå. igen. .Då och: då hördes. en' cov duns, som om en packad resväska hade satts ner på golvet, =. i 7 pan. Han' kom in i:rökrummet, fortfarande med ett älskvärt :e- ende och fortfarande belevad söm vanligt. I högra handen hade han en av Mortons resväskor, i den andra en av måjorens. Under är- men bar. fran :min bössa, Han ställde ner alltsammans på "golvet och gick fram och slog s!g ner i en stol framför brasan. ;. Det. var pinsamt tyst i rummet, när han hällde upp en grogg "at sig, tände en cigarett och rmiod ott undertryckt skratt log; mot, oss, en 1 sänder, Jag föreställer mig att vi måste ha sett rätt komiska ut där vi sutto som »å nålar och försökte fundera ut sfall han var en skurk eller bara en djävulskt ckynnig rackare. + Majoren som var eldröd 1 an- siktet, svor tyst för sig själv. Pe- ter spände ögonen I kruset söm om det gällt hans liv, och Morton vred sig krampaktigt på en stok, Trafford satt forfarande" och betraktade oss lugnt.: "Jag hade | en riktig tur, när jag kom att ta in här", gade han. ”Jag, har, iute. haft det för fett de senast: derna, och, mina kläder är: litet nötta. Men jag har kommit un- derfund med att mr Boxford och jag lyckligtvis är precis llka stora och hans 'smak' är beundrans- värd”, "Vad — vad — I vad menar kar ten?” frågade Peter. + "Prati” fräste majoren! och stirrade fånigt på krusot.' ”Jag blev litot besviken beträf- fande major Chattertons” tillhö- righeter”, . fortsatte "Trafford, I det han nonchalant lade ena be- net över etolskarmen, Men hans termog-etul kommer säkert väl till pass, och de Vär militärbors- a 4 on AA tr LF VI TEVTITTIFIVITIYVITVITITFIVITVTITYTTTYVYVSTTTTYTFFTVYV EN handskas med någon av. minal' : Snart. hörde vi. honom 1 trap-+- - AR det jstlokligaste" ärbote jag. någonsin, Sett. 2 EB Fastän han talade på sitt van. liga "artiga 'och sympatiska sätt, tyckte jag mig märka en nyans av. hån i hans röst; som inte ens den. största artighet kunde dölja. För, första "gången kände jag mig benägen att hoppa upp: och! klå den skojaren och jag tror att. mar joren delade mina känslor. "Den - här vansinnigheten är över om. en kvart", ; sade han, "Pag det kallt”: let | ”"Vad beträffar sir Humprey”, fortsatte Trafford, ”så förstår jag ati Hispano'Suizan: där uté är hans, och Jag; tror "den tillfred- ställer också min smak. Han reste sig och 'sträckte' på :"Nåja”, sade han, ”det är väl så gott jag stuvar ner sakerna i bilen.” "Han tog upp de'bägge resväskorna "ock, bössan och för- svann ut i hallen. : Det ar. tio minuter kvar. : Vi kunde: höra Trafford starta Mor- tons bil.: Och så körde han fram till. trappan, : 2 " Atmosfäre Tummmet var "gan- gka” laddad.” Majoren gav ifrån sig Små osammanhängande gurg- lande ljud; och jag trodde 'ett ögonblick att han. skulle få slag. . Hans ansikte, som hade varit eld- rött under sista halvtimmen, skif- tade nu i purpur. . "Det är naturligtvis enkelt att så här efteråt insc, vad vi skulle ha gjort, men just -då-var-det inte så lätt. Jag tror, att min belägen- het kanske var värst, ty eftersom jag” hade hand om instatsorna, kunde jag inte företaga mig når got utan att! förstöra: vadet för de andra; Det riktiga hade ju va- rit, att någon av de andra hade förverkat sina tio pund 'och hållit ett öga på Trafford, Men just då kommo vi aldrig att tänka på den salten, Det är alltid lätt att vara klok efteråt. Där gutto vi kom idioter när Traffof sd kom in från gårdon. Han bar: majorens ulster på armen, Gonom ytterdörren, som han. läm- nat öppon, kunde vi höra det ryt- miska gurrcet- av Hispanans kraf- tiga, motor. Det vär. 5 . minuter kvar. ' Jo mina herrar", sad han be- levat som vanligt, "det är en sak, som 'jag Into talat om för er, men Jag tror inte det skulle skada om jag, lät, er veta det." Jag heter Inte Trafford." Vad, mitt verkliga namn är kan ju göra detzamma. Han kastade en blick på Kloc- kant ot? MAN", sade hån, jag ser att or långa pina nlistan är slut. Ni har bare tre minuter kvar. Det He Forts. : Det vär stilla i tältet en. stund, medan . det" blev rannsåkat' "i minnet — och räknat i huvudet, och Evanoff” njöt triumfen attha 2 satt dem :på' det 'nala. :Furir Skog ensam. såg obesvärad ut. ”Nå Lejon”, sade han till slut, 3 du har ju ord om dig att kunna svara för dig — hur gammal är äss] och "kolnmandolt blev det min själ, ett par åt gången, och bär slut: stod ta och ” tredje kompaniet med, . näsorna mot varandra, . och . det andra var i långt - å " häcklefjäll. Översten i kastade : mössan i backen: och grät; men det blev värst för oss andra — vi fick gräva skansar i två dygn, och älla'permissioner blev indragna. Samma kväl: kom "Skulle ban månne : inte fylla mejoren ut ur-.sitt tält med ett sextio å:”, anmärkte Viktor "blyg Papper. i. handen, :- och ' det var ; samt. Bland de böcker, som han i : fått läsa hos mäster Kobb, hade I hans avskedsansökan, han sväng de och viftade med det,' för han det också funnits en Fädernes- | hade inte haft någon sanddosa, landets historia.” "Det stämmer”, IR ,; sade -Evanoff stannade han och blängde” och I helt ' fryntligt. "Och snart säger | suckade; "Vi gjorde du mig det- hi väl till mig som kapten Bark | ta?': Men: Barken. snurrade på sa till. major Friedrichs på” 'stor-" lägret 181927:. ; us cc "Vad sa Bark till Friedrichs?” undrade: furiren, ”Det. känner ; jag inte till.»- tu] : ”Redelig' kan" berätta det, det var han som hörde det”, för- 4 Ne klarade” Evanoff;. han hade bli- . vit tankfull, och: det såg. ut som om hon: funderade! -på. kortaste ; vägen; vill" Grevesmil! Jen. Ja”, tog Redelig' upp; tråden, ”vi hade :regementséxercis, . och de" höga herrarna" satt 'på' sina hästar' och : tittade . på,: och” det |: gällde att göra rätt o' inte huti? Ja .med 'kommandoropen.: Major Friedrichs,'han var. nog ' stör och ståtlig att se på, men att klara ut några + konstiga "manövrar, det dög ' han” rakt inte till;/ och "så snart det var 'något, så brukade hån ”fråga' käpten' Bark till råds! Men se Bark, han hade, länge varit alldeles ked på det, för han visste, att om inte Friedrichs rläranade. bataljonen från” sig, så lev. han själv aldrig major,: Så var det den dagen, då det riktigt skulle ;visa sig, om inte” Fried- richs blivit för gammal, och "här, vi marscherade över heden i linje, fin rättning hade i vi, det Var ingenting att' miucka, OM; så skrek översten att vi skulle bill I da kolonn; och vi såg, hur kung- en .och generalerna, lyfte kikar- na till ögat, och då hörde jag Friedrichs viska till 'kaptenen — han hade honom bakom: sig; och han vände sig. om till, hälften Hör du Bark, hör du Bark, vad skall jag"göra, Men Barken hän teg; kikarna pekade” på osstsom kanonmynningar;.; och kallsvet- ten, stod : majoren ' på pånnan. PFör: Jesu.- skull, 'Bark,: säg. mig vad skall jag göra? viskade: han |: igen; .i men -idå for: den onde i Barken. 'Du skall ta avsked; din tusan 'djäkeP, "sa han så högt. så vent 'som" helst” kunde höva' det, ;ch så marscherade han på utan att. se varken "åt höger' eller vänster... Ja, det blev ett fasligt spektakel, översten kom: i Sporrz ””Nej, låt bli "det "därP”” niorrade han, och med en. blixtsnabb. rörel- se hade han ryckt Pp | en sbrow- ning: ur fickan:'. ”Akta er!” Nu var hans” "röst skarp, ”Oni någon; av er rör en fena så cmäller det!” v ”Hör" på", "protesterade majo- ;onredet: här är ett. skämt, ' Skämt! Ert påhitt att slå vad gick alldeles utmärkt in i mina planer och sparade mig besväret att hindra er, medan jag fick fatt på en bil. Om ni vet vad som är bäst. för. er, så stannar ni snällt kvar och övér"er 1 koncentration en nalvtimme till an Han drog sig sakta bakat med rovolvern riktad mot oss.' så föll hans blick "på. sedlarna,' : Jag vet knappt varför jag b bar mig så våghalsigt åt, som; jag &lorde,. Hade jag varit vid: mina | sinnen, skulle jag ha' respoktörat revolvern som inte var många de- cimoter ifrån mig och riktad rakt mot mitt huvud. Men jag såg rött. När han kom 1 närheten av bor- det; dök jag ned under browning- en och grep honom om, knäna, Det hördes en skarp knall när skottet gick av: bredvid. örat på mig, och s& ramlado .vl. båda på golvet och: rullade runt. Med ide övrigas hjälp avväpnade wvi.ho- nom sedan på några ögonblick. Och då, när vi stodo och tittade ned på honom, log Klockan elva slag. ' : ”Så där jar sade Trafford med behaglig kultiverad röst 1 det han är vil bäst alt jag ger mig Iväg rosto sig, jag ser att jag här sun SS i då. Men jag: beklagar att ni inte kan följa mig. Jag. har nämligen : plockat bort förgasarna från era hilar,' och Act finns, som ni vet ingen telefon här 1 huset. Innan nit vadet. ' en Vad skulle vl göra? Fråga mig inte om han verkligen var en be- dragaro, 'Jag vet into mera.om det än ni. Allt vad jag vet är att ni hinner till närmaste telefon, SÅ” majoren 'och de övriga villigt ”be- lir jag många mil härifrån. I Hittills hade han talat med kul- tiverad och sympatisk röst, Men då jag plölsligt lutadg mig fram-" > åt i stolen, blev han i ott nu all- deles förändrad, NEFESEFTUTET talade, och att Trafford inte gav £ig någon ro Innan han' fått er- sätta förlusten, ' Men vinet, de många fäskorna vin, fick boven I dramat betala. Oopyright Novart. FFYTYTTYYTTEYVYSVEVSEEVYYVITVTTETTIVTIIUT VEN NN ir hr us osa Nanm, TOR LEJON «han: mig nen. Majcken tyckte likväl ani norlunda, och han skällde på oss och rätade in oss. med käppen, coca eftersom jag var riktroten, : så fick jag mig en släng. Sådant fåt" man tåla, "när man lyder trummor och kalvskinn, men det som harmade mig mest” var, att jag fick svänga fronten till hö- ger, och kyrktornet fick jag till vänster om mig,'och! det visste . jag var . galet: Då ljöd det en trumpetsignal, stopp deh- belägg, och kronprinsen kom:med stora ' steg, han hade min själ set det, för blick det hade han, och så så har något till adjutanten, och den han så till majoren; Kar- len där har rätt','och pekte på . -mig..2Vad : har du gått efter, frågte sedan :' adjutanten,'. men Fägn -var ' kronpririsens, "Jag t efter korset på kyrktor- | Do starta jag,":och förr såg ag "båda armarna, men nu har "' jag tappat den "ene. 'Mucke bra', :sa kornprinsen,: och 'så klappade och drog i-örsnibben, ' och ända. till den:stunden hade t.på vänstra "låret, "men klacken och svarade: "Man. "kan: Jr min" "så Ta spotta på en sten så länge, tills | mig” tusan, "[ jag; det den: blir: våt; 'öch -hade' bror: va- märks 'att han ssjälv”har gått: i: vit resonabel så hade bläcket:va- | ledet," för” sådana 'småsaker läg- å :den? där skrivelsen! ger de andra -höga hetrarna inte "länge sedan. Den där. tager ' märke till — det är erfarenheten lönen, hati göre ock böneny står ' som gör det. Och det kunde man det'skrivet. Och innan mötet var : se i både ett och annåt; jag har ' slut,- så var det Bark, 'som förde ! varit med ora att han” "själv visd-. bataljonen, och han gjorde: det ' de hur: man svansade' in en ka- med den: äran," ingen skall säga non och 'svängde” en föreställare' . annat på hans döda mull” :-:' |de vita handskarna” sprack, Det -”Men inte tusan är: det. någon — det" gick" sim "én 'dåns, så att som. sägersvarken till. Evanoff var inte första gången han gjor-' eller Redelig vad Bark sa til de de greppen: Man kunde rakt Friedrichs”, ” förklarade "" furir. frara se det på går. gen och hålla är bland oss, för det finns inte alltid, och han kunde komma många. kvar. som luktat krutrök i förbi en 'vakt så fort "att kap- och. .varit --med om att storma | porna fladdrade och adjutanter-, Leipzigs portar. Du har ju sett , na - småsprang;. men i Karl XIV. Johan på nära håll, "stund som trumman vördes, så Redelig, och du har väl talt med war. det ' slut på fjäsket, ” han honom också? i strä ” Redelig ' blinkade listigt. Hun långsamma :takten, och han höll var en stor, tung och from man, i den; och det var min: själ som och iden, som gett: hoåom' hans 'om han gått i pårad, och man ' namn, ... visste . vad han gjorde, 'kunde' inte annat än grina, för nen mitt i det sediza allva ret” grevarna och baronerna trippa- far.ns' det -en skälm.... :.|de. vid "sidan; om "honom : som > PJag" skall: säga som sanning. ; hönor; De var inte med vå no-. en är, ätt salig kungen och jag, terna, Å nä, det skadar inte att . i-- had -det som -Evanofi- och 'ha' varit” korpral”, : slöt" ”Redelig " ' köksan i "Greves= ; och nickade med" huvudet. dig på halsen? Jag har. hört: tar hat lag om det”, skämtade Skog. i | Nej”, - svarade": delig tro-' mot. honom, det vår: nog: ingen” skyldigt, :”kittla- mig.:på- halsen: ting attrfästa; sig: vid,. men 'det.' fått om bakfoten. Det måtte ha . begripit, och det var ”att. han. vari! ”Evanoff.' Men: han klappa-" dömde "Döbeln till döden. Det då mig "på; kinden "och "han nöp måtte ha gått er. genom märg ' mig i örat; och det var "därför "och" ben, gamlingar; att jag gick r kyrktorn. Se” jag var riktrote på ra skåningarna ” söm "inte hade . den: tiden; "och: jag tror inte. jag / 'klart för. sig, att. Dö skryter om jag säger att jag höll. var: utan svek” riktningen +inne; "har jag inte ..-D3 reste sig Evanoff ch/Re- : |dugt till något annat, så dög jag delig ' upp. 'och- tittade ' på war-, ' till det. Men se de andra -kar=. andra: och" sedan, lyfte de "'glar larnå-var”allt. bra vimmel Ikantis 'sen, strök I mössorna av! "sig, och ga efter. sjöresan, de hade mått ; Evanoff sade: "Dette är till min- som” hundar; : och" det var för-' net. av: vår. chef; "gåner al von dömt svårt att hålla dem på rätt Döbel ”: &k. under tyät- köl; och så kori vi ner i en 'sänr ka i marken, | och" när vi äv al Od upp "igen, så hade linjen gått i två bitar. — men jag visste' julge att det. var jag. som hade Kållit ) 2 rät kurs, för-jag hade inte'släppt kyrkspiran i Stralsund ur ögo- mellan > honom” "oci salig kun: Redan som" små skola” de föras + till" det heliga 'dopet;; för att införlivas" i den: kristna ge- menskapen. Och dw Yfader eller moder; tag ditt barn så fort som möjligt . och låt det få' komma i: söndagsskolan! . Tag - det : med till övriga gudstjänster! : :. Templet och barnen. "Låten barnen: vara 'och: menen 'dem icke att komma till” mig; ty himmelrik ö DÅ Nungarna en gång ' ville hindra, att man bar fram barn Skog: "Vi är glada så länge ni: ningen. Brått hade han ju nästan "" gjorde han- aldrig, det. hat”då "finns en sak som jag aldrig har | tt. på: Sfralsands' fanns väl inte en man på Nor- . gedomen hade Jesus här till' Jests för att han skulle läg- |- ga händerna på dem och bedja, då tillrättavisade Jesus dem och sade: »”Låten barnen "vara och förmenen dem "icke att komma till mig, ty himmelr iket hör så- dana « till”. > En'-liknande :; |rälttavisning fick. överstepräster- och de skriftlärde av Jesus inne i:Jerusalems tempel,. då de ville hindra ” barnen. där/att "ropa: ”Hosiannay Davids son”, IT " Jesus "gläder sig icke blott åt att äldre. kommer till templet. Han gläder sig även åt att bar: nen "komma. Själv” sade iJesus som: tolvåring: "Skulle jag icke vara, där min. Fader bor Hel- -Det är de äldres plikt att se - Barnen behöva: den. fostrån, som, kyrkarn' ger. Det är så mye? s ket som will lägga beslag på de lunga. Därför giv dem stöd. och hjälp! Låt dem få gå till temp- let till: söndagsskolan, så att de” lära | sig. var; :hjälpkällorna finnas. till. ett :sant« kristet. liv. Templet bör. vara. en kär plats för barnen. Där:'skola? de lära sig lova : och. prisa sin. skapare . och även den store arnavännen | Jesus, Kristus. : Må templet. genljuda av Unga röster — må lovet stiga. till höj- | den från 'barns 'och 'spenabarns munnar, Så vill Herren ha det. Så förmenen då : icke :"barnen komma : till Jesus, : ty himmel« riket hör sådana 4 till. till. att barnen få helgedomen va ARE
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.