YrtYrTev 4 N - LL Terre TrYfrefrtferyroe Yep vrerrery TrYyTTETt TY TV ; trvyeeretvevYevYYr OT YYYFYTYFYYEYYFYYYFEYTYYYTYFTYEYYYTY TFF YYFY PPV - ,. Lördagen den 22 öktober 1960. vita chrysantemer;' 1' sin rena” . och oskuldsfulla färg, syntes i tre fönster tillhörande arkitekt Sa- . muel Ragers lägenhet. Sorgen ha- . de plötsligt kommit till" detta hem, Dagen förut hade arkitekten hem- burits från kontoret, där ' han plötsligt signat ned,. utan före- gående illamående. Hjärtförlam- "ning, förklarade ” läkaren, ' var dödsarsakd.n Den unga makan stod"”vid hans bår, stum av sorg och förtvivlan. Hennes allt, hen- nes älskade Samuel, £om hon för sju år sedan sammanvigts med, skulle aldrig mer stå vid hennes sida, aldrig mer "säga min älskade Hedvig, : a I Då han "sist gick från henne till kontoret vände han tilbaka it trappan och uppmanade henne att ej vaka och vänta-på honom, enär han hade en del ritningar, som skulle göras färdiga innan han återvände. Han var alltid så god och glad, och gjorde allt för sin kära hustru. oe Hon fortsatte in i makens skriv- rum, slog sig ned i hans stol vid skrivbordet och grät övergivet. Hon började att skaka I hela sin lilla. varelse, då” hom plötsligt . tänkte på styvsonen, Johan, "enda barnet. i makens tidigare äkten- skap, Johan var ny 27 år gammal oåN hade en liten ateljé i en lands-' ortåtad, : där han, målade: tavlor och nödigt kunde försörja sig.' Inom parentes sagt kunde han in- te försörja salg, som: konstnär, men med faderns månatliga pen- ningtillskott : hade dat fltintille” gått skapligt. > ; Då det för sju år sedan blev bestämt, att den unga och lev- nådsglada' (tjugotreåriga Hedvig skulle ingå äktenskap med Samu- el Rager, som då var fyrtiofem &r, bad den unga Hedvig om 'ett samtal med Johan, sonen | hur Bots .. c "Utan "större 'entustasm från Jo- hans sida blev samtalet beviljat. '' Hedvig, som då inom någon vecka skulle stå brud ville redan mr tala förtroligt med sin blivan-'/ "Ve makes: son, och föreslog, att de båda skulla vara som mor och son mot varandra, . alltid giva hjärtats bästa gärd i kärlek" och , uppriktig väriskap, och därigenom] även glädja maken och fadern: Men Johan var, inte så intres. serad' av' sin. blivande styvmors vackra och ädla förslag och önsk- ningar, Han svarade med att hon trängt sig emellan honom ' och fadern, och att” han ”snart var utan hem, och allt. väd" detta :In- nobär. ”Aldrig”, "svarade Hedvig, "har: jag eller Samuel: tänkt att " göra dig hemlös, ock vi har båda samma inställning till dig,” "att au alltjämt är vår son med rättighe- ter ' och "skyldigheter, som tin. kommer en sådan”. . Efter vigseln, som ägde r rum, i "november månad, stannade 'Jo- han: hemma några månader och " studerade konst 1 en konstskola i staden. Men han var en ständig källa :till irritation, och försökte ”gärna tillfälle till gräl och skum- ma antydningar om ålders skill- nad 'ooch hemliga besök, allt för att söka åstadkomma vantrivsel för de nygifta. Båda makarna voro övertyckli- ga mod varandra, litado helt och fullt på varandra, och blevo om möjligt än mer kära och oumbär- liga för varandra. Detta insåg väl Johan ganska snart och han hbe- slöt sig för att flytta från:hem- met, och stå sig fram med eget arbete, | er Tankarna kretsade omkring den tid de båda varit förenade i ett sällsynt . lyckligt äktenskap och klockan hade nyligen slagit nio på kvällen, då trotjänarinnan, An- na-Stina, diskret knackade på dörren 'och moddeltade, att kvälls- maten var serverad; Maten sma- kade dock into, och lämnades näs- "tan orörd, trots Anna- Stinas väd- jan att "äta" och därmed ' nägot styrka sig för att orka med de påfrostningar och bekymmer, som altid är förenade med en skils- kunde" inte förmå sig att sällska- på med dessa” främmande ' släk- tingar' och "vänner, som han ut- tryckte sig. Med Hedvig bad nan ett kyligt farväl sedan han först, en sista gång, varit inne i sin faders ar- betsrum, där han stannade ffam- för tavlan,' som 'återgav den hä- dangångnes ädla, goda drag, fulla av levnadsmod. ”Farväl, farväl, älskade fader!” viskade har,” och gick bort från detti goda hem, som endast skänkt honom kärlek och förståelse, > ove - Efter några år fick Johan Ra- ger besök av en bardomsvän och samtalet kom in på familjeange- lägenheter," där vännen frågade; mor hade tagit hand om en fiten gosse för tre år sedan, söm var föräldralös, och nu skulle vara omkring fem år gammal ”Ja, nog har jag hört talas om ”hän- delsen ifråga, och därtill hört att Hedvig skulle ha adopterat ho- nom. Bevekelsegrunden torde vara, att hon känt. sig mycket :ensam efter maken, min käre fader, som så hastigt gick bort för tre år förlåta att hon gifte sig med far, och på detta sätt gjorde mig. hem: lög”, &öes - Det ringde Då dörrklöckan, c och brevbäraren! lämnade honom: ett stort "kuvert till 'konstnären. Den- ne blev märkbart nervös, då hån "genast kände igen. stilen, såsom varande ;styvmoderns;” ”Ursäkta, min vän, ag måste först läsa bre- vet”, och förde tillbaka punchgla- sen, Efter att ha genomläst' bre: vet blev Rager mycket blek. och upprörd, och bad om ursäkt enär resa, len Brevet vår "mycket riktigt från styvmodern och lydde: ”Käre. Jo- han;" Jag är. mycket ' sjuk,” "och läkaren säger att mitt 'slut är nä- ra förestående.”Du får ej neka på min enträga bnegäran,:att strax komma ' till mig. Vad jag har att meddela berör oss båda, lika myc- ket. I vänskap" Hedvig”. ' -. "Skall jag resa, eller skall jag inte resa?” En inre röst månade honom att resa omedelbart. Han såg på klockan och räknade ut taget. Så lade han ned Hte natt- FT Idäder” i sin: kappsäck, och var snart på väg. Äntligen vid målet. Huset var upplyst, fast det var sent. Man hade tydligen väntat honom redan denna kväll, i Gamla, Anna-Stina, den mång- åriga trotjänarinnan, redan. från Johans barnaår, öppnade och Häl sade honörm välkommen.” Hennes ögon glänste av fröjd, då hon såg honom, som hon så ofta burit på sina armar, då han ännu var liten. om det var sant, att Johans styv- + tillbaka. Jag har aldrig kunnat|. att han skulle hinna.med kvälls- | ä henne, och hennes gråt skar ho- nom ännu i öronen, när han var tvungen att tala med henne om brytningen dem emellan. En tid var han verkligen orolig för hen- Men ögonen "Ätertogo snart sitt sorgsna, oroliga uttryck. "Hur" är det med Hedvig?” Mycket fdåligt,- herr konstnär”. Den gamla tog handen över ögo- nen; —"”Gud välsigne henne; hon har” alltid varit så god mot mig och "mot alla”, En. -glad barnaröst” avbröt sam- talet, ”äch dörren ÖP des av en liten förtjusande varvel, som 'gär- na ville veta vad'den främmande farbrodern kunde heta, och om han "själv: håde några barn; ”Nu skall lille Sven vara riktigt snäll och .bedja .den” gode Guden göra mamma frisk igen”, sade "”Anna- Stina; och förde "Johan Rager ge- nast till. sin styvmoder.i" "X svt ikrummet brann med svagt sken” en ampa, « och i den vackert snidade sängen vilade” N Hedvig. | Hon hade ej förändrats 'vå dessa | tre är mer än, att hon var mycket blekare och händerna genomskin- ligt magra. - vv . "Det var snällt av' dig att du kom så fort”, sade hon. Därefter vinkade” hon åt sjuksköterskan lämna dem allena, ”äÄr vi hu en- samma?” ” Re det - hela .med barnet, men som hon inte mera hördes av, så glöm- de han till sist denna 'obetänkta förbindel; och trodde sig för alltid vara fri för densamma. Aa ; Nu dök den åter upp i hela sin osminkade nakenhet, och han kän- de ett djupt stygn i hjärtat. "Jag förstår dock intet av allt detta”, viskade otåligt och öpp- nade kuvertet med styvmoderns vackra" och läsliga stil, Utan att själv' märka det läste han brevet halvhögt: "vad du' nu får höra kommer. att både förvåna och smärta dig, men det är min plikt att tala om för dig hela sanning- en, innan det bliver. försent. "Strax efter min älskade makes död. erhöll jag ett brey från en stackars ” övergiven kvinna, som bönföll om hjälp för sig och sin lille "son." Genast sökte jag upp den stackars kvinnan, Jag inför- : "Va d'-jag har, att des i ett snyggt, men ytterst tarv- inga. andra vittnen än Gud, och ligt" räm.. En ung, ännu mycket Jag. är viss 'om,: att Hannu är vacker kvinna” vilade: på den här- här;. Jag skall snart lämna detta” da bädde och åsåg med en nästan förgän gla; och." stå: inför "idén redan . 'omtöcknad blick sin lille, store: Domaren: Förlåt i förtjusande gosses lek med några hän; om jag ej mot äg varit vi bilder,” Urklipta ur en: tidning. jag bo; rt vara. Jäg har ck all id: Kvinnan: berättade” så för mig sin försökt att. vara en mor för .d djupt tragiska" levriadssaga, Huru Här har jag en. Jiten träläde. or ung och oerfaren tagit tjänst ligger vissa papper, - dem du bör I taden;' hur du; som trodde, för- läsar Då du genomläst dem; skan ' älskat: dig i henne,. lovat henné du känhända tänka mindre bittert” Äktenskap och: oberoende, ;: men om” mig än du I hittils gjort. Far-' . hur' du. efter: gossens födelse "ej väl fos förlåt sentenser 1 TÅer ville ha med henne att ”skaf- "Johan" öppnade den väckert st 3 fa.” Du hade dock varit så inner- dade lådan,' och - det var ej utan ligt 'god ocn sänt henne 300 'kro- att I handén darrade le "märkbart, då nor för att därmed inlösa gossen han öppnade det översta papperet, på stt barnhus, och åt henne själv vilket, var en dopsedel, : 10 Kronor. för hennes behov. Hon r jag, är Nille Sven hade tänkt att'åtlyda din befall- Ja, klart, och tydligt. ning," 'men 'så ' kom : den ' stygga står där: Sven Johan Rager, son hostany;' och läkaren sade att hon till: konstnär Johan. Rager. och ej hade längt till slutet, och nu — ogifta Gunhild Svärd.' Han:greps hon brast i gråt och kunde. knap- liksom" av yrsel 'och "kände hur bast fortsätta — nu voro pengar- blodet” forsade till hjärtat — han” na nästan slut och lille Sven utan trodde "att han” skulle svimma.” både mor och skydd”. kn Men "snart blev. han" åter: herre - Sådan var hennes enkla, I men na, känslor: och: grep fast givande” -berättelse.; Jag lovade den lille gos- ye och viyek- så vär kände igen. Brövet vår till” lig? hans styvmor. — Kanske en bön '; Jag behöver inte upprepa "vad om hjälp till den" lie gossen och du redan vet: Lille Sven kom till dennes döende moder: — Men vad mig, och ingen vet vems barn betydde. detta? ;' Hade : han inte han är. Nu kallar: snart : döden sänt henne pengar för att därfned även mig och jag lämnar 'utan inlösa' barnet” på ett barnhus, och. saknad detta liv, som skänkt mig därjämte: hade han sänt svikna förh r ”en tia”, Hade 'hon möjligen bli: oroar, mig dock. Han vit: sjuk? > Ja, nog tog hon det : kär" och älskwära, ” ”men hans” ka- mycket . svårt, ' då han övergav räktär är ombytlig och häftig. NS 'Han' behöver mycken kärlek, N arad med strängt allvar, Johan; jag lämnar honom nu till dig, det » FORNTIDSLANDET; , "KNÄRED, HEMBYGD; SANNING, SAGA." . "BYGD FRÅN LIVETS GRYNINGSÅR. ve Ne : DOCK I GLANS OCH LJUS RU STAR. on är din son. Jag är viss om att a känner din plikt, ” - För, att trygga hans framtia "har jag testamenterat till 100. 000 kr: on "och så en sista bö N , Antingen skall du aldrig: ämna mitt namn "för den lille — barn glömma" ju "så lätt” — ;eller också” skall du lära honom att vörda och älska . mitt : minne” — "intet får” grumla : a | min bild i barnets själ Farväl — lät: min kärlek till din son kasta 'en' försonande' slöja över . dina ”bittra känslor mot mig! 20 Dessa ord gjorde det djupaste ne, och hur hon skulle klara 'ut | VIKTOR LE Forts: ”Det vet. jag inte”, 4 , svarade Evanoff, ”för jag. såg ingenting av Fredrikshall, jäg fick till- räckligt att syssla med vid Köl- bergsbro.” ” ”Jo, det minns jag. nu, det kan jag svära med två fingrar på bibeln: i Fredrikshall tog Bark befälet över . kompaniet igen. Där träffades alltså han och lilla fröken, och där gjorde de upp vad de kunde ha att sä- ga varandra. hon ' ville ha tag i, och det var därför hon alltid höll sig till första kompaniet. Men Gud vet hur det mötet föll ut, för efter det blev hon borta och hon följ- de med Kalmarregementet. Sto- ra gråa ögon hade hon, men hur hon än 'slog opp dem, så kunde hon väl inte få allt som hon vil- le.: Nänämän, Jag kan svära på bibeln att så hängde det hop. Se Bark,' honom tog man inte där - Det var honom! t - baka till hamnen. Det är den man släppt honom. Och det var därför det gick som det gick med kapten Barks gifte” > '- " Evanoff lade näven i bördet, så att glasen hoppade och ett Liljeholmens rade. ' > "Nu håller du min själ käft; bror Redelig. Vem tusan -har bett dig svära 'med” två fingrar på "bibeln! ' Svär. du "som vi andra : svär, det räcker 'fan ”ta mig” "för: oss knektar... Och hade jag vetat att du skulle prata så mycket smörja, så hade jag inte kommit hit. Major Bark är död och begraven, hans gifte. var det inget fel på, och nu låter vi ho- nom sova i rö”. - : PÄr det: någon" 'som kan be- rätta historien om 63 Hallon på Båstads marknad”, passade Lans på att flika' in, ty han ville ha samtalet in' på slätare mark, / 1” Menar du den om" bränn- vinskuttingeri och sexstyvern, så kan jag den nog”, förklarade Svärd, som var den yngste i la- get näst Viktor Lejon. ”Kungar och ': generaler ;' och ” förklädda fröknar har det inte syns myc- ket till på min tid, men Hallon och" den halte-skräddaren Kull har jag bekantat mig med.” ' .”Knäveln också, den historien gammal som synden”, mena- de :Evanoff:-”Far--min;--som - kom | - från ” Finland, : brukade berätta den om två karelare, som skulle sälja” ryskt brännvin i Viborg.” Har. den redan ' förtalts så många gånger, så tål den väl att lyssna på en gång till”, avgjorde furiren. ”Gå du bara på, Svärd.”. - ”Jo, se Hallon och denne, halte Kull: "hade '' gjort : en tjänst åt brännmästaren :i Förslöv, och så hade de fått en kuting brännvin — det var nog mest finkel i den Brännmästaren ' förmante dem att spara på gudslånet och inte supa sig fulla, och. så kom, de överens om, att de skulle gé sig in till Båstad marknad och sälja brännvin i smyg för sex styver supen,:-. för Kull kände till ett "| båtskjul, där de kunde hålla hus och "där länsmånnen inte skulle upptäcka : dem. Det-var ju en stor uppoffring att göra, tyckte Hallon, men så skulle de' också få "en okristlig massa. pengar att dela. De gav sig i väg till fots, och de turades om att bära kut- tingen, Men det var en fördömd hetta den dagen, och. när de knogat halvvägs upp för backar- stearinljus” kant- : STRIDENS RUNOR VAR DIN FANA Ne : "FRAMGÅNG FÖLJDE BLODSTÄNKT DOK. Coles OCH DE STOLTA MINNEN MÅNA , fe MÄKTIGT ÄN UR HÖVDEBÖK;- . NÄR DU MÖRKA TAVLOR MÅLAR. . AV ETT FOLK I NÖD OCH SÖRG, NEN KNÄREDS SÖNERS ARO STRÅLAR . :l od. IFRÅN: HALMTÄCKT, KRINGBYGD BORG”. STRIDENS TECKEN VAR DIN FANA, - LYCKAN "KRÖNTE FREDLIG:FÄRD.. . EMIGRANTEN PÅ SIN BANA - | os I RIKDOM "VANN FÖRUTAN SVÄRD. Mie : BONDEN SENT VID: VÄSTANFLÄKTEN s TRÄGET LADE TEG ' TILL TEG. OCH FRÅN NYA HEM OCH SLÄKTEN ' "Lov TILL HERREN HOPPFULLT STEG. . a mässa, och än mer med' en god I makes bortgång. Begravningsdagen var inne, och, . Sonen Johan, som genast under-] rättats 'om faderns så hastiga bortgång, anlände, jämte ett stort antal anhöriga och vänner till sor-, gehuset. Den unga änkan väckte' deltagande genom sin dämpade gråt och sin bleka ansiktsfärg , och mången undrade varför inte, Johan, styvsonen, gav henne sin. arm eller satt tillsammans med henne' 1 kyrkan under Jorafäst- ningen. Begravningen var "vacker, tal blommor, sång och ärebetygelser, intet saknades.” Sonen kvarstan- nade inte över middagen, Han! å LAFVES BLAA BÖLJOR SMEKA SKOGKLÄDD STRAND SOM FÖRDOMTID, OCH DE MINDRE BÄCKAR LEKA ' : ÄLVAR LIK I VÅRFLOD, STRID, . HULTEN UTAV FÅGLAR KLINGA, cc ÄNGARNA AV LIORS STÅL . i OCH ' DE KÄRA KLOCKOR RINGA IFRÅN KYRKAN HELGEMAL... KNÄRED, HEMBYGD; SOL OM D >DANAT DIG SÉN TUSEN ÅR. . NU VI UNDER LIVETS STRID > DIN: HISTORIA SKRIVA FÅR. - HÄN MOT HOPPETS LJUSA KANAN ' >: KNÄREDS MÄNNISKOR ALLTID SAG, OCH I SKYGD AV SVENSKA FANAN | GÅR MOT SAMMA MÅL VART TÅG. iu - Eftertryck förbjudes, . Te Sven Nilsson: =" Ad AMLAALAANAAALAANAA intryck, och han sjönk ned, för- krossad och ovärdig all den om- tanke, kärlek och' förståelse han alltid varit föremål för. : Huru. hade han inte misskänt och rent av hatat denna ' ädla kvinna,” som hans fader valt tin sin” hustru och hans moder, Han mindes hur den unga hustrun till det nya "hemmet, och och till sin make, gick emot honom, glad och vänlig och sade: ” " I "Skola vi två ej bli goda vänner och de bästa kamrater, Johan?” Han mindes också att han på den- na vackra fråga endast stelt bu: gat sig inf henne, o och utan” ett spår av hjärtlighet, knappast vid- rört den framsträckta ' "handen. Sedan var det många gånger nå- got gott, som pockade På honorma som sade; "Varför 'denna iskalla kyla mot min faders kära hustru, hon som är så god mot mig och vill oss båda så väl?» CC Men hjärtat är ett bittert ting och jag kunde aldrig förmå mig att vara vänlig eller det minsta hjälpsark mot den nya sol, "som så älskvärt lyste och värmde hos mig själv och hos far. Hur ussel hade han inte varit vid olika till- fällen för att göra livet bittert för henne, Hur hade han inte sla- git I dörrarna, varit vårdslös och slagit sönder, särskilt av henne ägda, dyrbara riminnessaker, han hade med:ett ord alltid för- säkt att förödmjuka henne. Vad var då orsaken till denna ovänlig- het? Jo, avund! Avund hade. han känt för varje smekning fadern gav henne, avund över den plats som värdinna hon' intog i hans faders hus, avund över alla äre- betygelser,' som den besökande skänkte den förtjusande, unga makan. Var hon inte i sin fälla rätt? Skulle hon, därför att hon var den andra hustrun, avstå från varje äktenskapets ” rättigheter och glädjeämnen? Nu först, för- stod "han, sedan det var försent hur illa han handlat. Förstod var- för hon, som till en början var så lekande glad, efterhand blev nedstämd, nervös och otillgänglig. Han hade på nytt velat börja om dessa hittills så illa använda år för att visa henne att kan trots allt ändå inte var så dålig varel- se, som hon hade rätt att anse honom vara. "Förlåt, förlåt," vis- kade han.. ”Ditt vackra minne skall klart och strälande bevåras, icke blott i lille Svens hjärta, utan också hon Din tacksamme, för- krossade son”. På kyrkogården blev en, minnesvård upprest, vär- dig en oändligt god maka och mor, och till graven vandrade ofta Johan Rager med sonen Sven. Bm” Leonard. Jansson. na över åsen, fick de slå sig ner i diket och putsa ut. Det var vid en grind, och hur Kullen satt där och” petade i vägkanten, så hittade han en är; gig sexsty- ver. ”Hör du, Hallon', sa han, du' får sälja mig en sup, annars rår jag inte med att bära mitt stycke”, — 'Jå, bara försökte re- da ut hur det hela hade gått till. Det dånade i huvudet på dem, så de kunde inte räkna; det var störst omöjligt att få någon rät. sida på det, och Kull ville till- onde själv, som är ute för att förvilla mig, jag skall gå i sjön, väsnades han. Då' blev Hallon rädd för' skräddarens liv, och han visste inte vad han skulle hitta på — han gav honom sex- styvern tillbaka, och så sa han: ”Hör du, Kull, om du nu hade fått hela mössan full med sex- styvrar i går, vad tror du att du skulle ha gjort med dem på Bå- Ja, så var, det inte. m: JON. Inuten, men" inte i helsike har jag fått någon medalj för det; ”, slöt Svärd. 7” ”Bror' Evanoff”,' delig igen så fort S — han hade inte hört Pp ett dyft, . utan suttit försjunken i sia eg- na tankar —, ”kan du'inte'kom- ma ihåg, ifall det var i Westfa- len eller i Pommern. som, lilla fröken slöt sig "till oss? Se, jag tänker mig 'det så här — : ”Tänk vad 'du "vill, Rodelig, men tänk tyst”, snäste "Evanoff sin vapenbroder; och de övriga bjöd till att ta upp den ena hi- storien efter den andra, så htt det inte skulle uppstå några luc- kor. Korpral Träff blev tillspord, om det var sant att han hade ta- git ut lysning. 10, det hade allt sin riktighet; i våras hade hans fästekvinna varit hemma ' hos kapten Askerberg på 'bostället och blivit varnad för att slå sina stad marknad? Svara nu ärligt? — Kull blev rörd, när. han fick ENN NN . TF redrik Böök ONE < sexstyvern” i "hander igen, han började gråta och sa: ”Du är en god kamrat, Hallon, -och för dig vill: jag inte ljuga — jag .hade nog köpt brännvin för alltihop, och så hade jag blivit full, och så hade länsman satt mig .i kur- ran) — ”Herregud, det är justa- ment så, det gick i går, vad grå- ter du då för, Kull? tröstade Hallon, ”Det sa du ett sant ord'; svarté Kull och så klarnade han upp. Det är konstigt här i livet, och man kommer aldrig till bot- ten: med det, men det går som det skall, och' här har jag likväl den "dagen :brukar' Hallon säga. sex, styver över). Och alltsedan |. påsar ihop med en fattig korpral men hon hade varit morsk och stått på sig, och hon hade suttit inne” i ' förmaket, och när hon ” gick, hade kaptenskan lovat hål- la bröllopet för dem; så snart mötet: var slut, skulle det bli : allvar av. ”Jag tror. "hon var nästan lika rapp i munnen som ter att ha tystat munnen på r; mästaren”, skröt Träff.: rö ' ”Hur' var det med Pella och ryttmästaren”, ' undrades ' det, och Träff. visste besked. - Rytt+ mästaren var kvinnohatare, på- stods det, och han hade i fem år hindrat ' alla "giftermål på sin skvadron. Husarerna : var ju skyldiga att visa upp sina fäste- kvinnor: för att få tillstånd att ingå äktenskap; och ryttmästa- ren tog parterna' i enrum och re= sonerade med dem. . Forst ”Om jga inte hade funnits, så hade Kull varit självspillning. Jag räddade honom. i sista mi- ”SABBAT. a a Av kyrkoherde Henning Vår vanmakt och Jesu makt, Våldet kan inte gripa Jesus. Det har det försökt under ti- dernas lopp, men det har ald- rig lyckats: Väl såg det så ut på långfredagen; men påskda- gen gäckades dess förhoppning, att det äntligen var. slut med 'bans makt. Den råa styrkan är inte det starkaste i världen. Ett svärd eller en revelver, är un” derstundom ett rätt iöjligt va- pen, .”Varför haven I icke fört bonom hit”? Det var inte en löjlig fråga, det var den offici- ella myndig':etens vanmakt in- för den verkliga makten. Tjä- narnaäs svar kunde ha låtit så: Vi förmådde det inte, vi kunde inte. Det var, som om våra hän= der blivit förlämade. "+ Våldet kan inte gripa Jesus, inte. heller kan det egentligen förgripa sig på hang trogna. Det kan utgjuta blod men kan inte förgripa sig på anden. Det kan tillstoppa en mun men kan inte hindra, att andra röster höjas i stället; Den råa styrkans makt är ytterst begränsad, den gu- domliga andens är obegränsad. Aldrig har någon människa .så talat som den mannén talar, - Så har man med klara ord el- ler med en egendomiig förnim- melse i själen givit honom sitt vittnesbörd. Hur man än ställt sig till honom, om man hyllat eller förbannat honom, så går dock genom trogna och otrogna hjärtan den sanningen: flan är, och Honom äran! ” Förståndet kan inte begripa honom. Egentligen är det en orimlighet, att han finnes till Rannsaka, så skall du finna, att ingen profet kommer från Ga- liléen, Denne egendomlige man, som åstadkommer oro, är ju en rert otrolig företeelse. När han |; inte går i stil med vår uppfatt- ning om religion, så skal! han bort. Vetenskapen har sagt sitt ord. Ingen profet kommer från Nasaret. Altså är mannen en chalatan. Skönt, att man kunde konstatera -faktum, för han gick en faktiskt på nerverna. T. o. m. bland de annars kyliga och Iug- na rådsherrarna fanns det såda- na, som voro gripna av hans förkunnelse. Nikodemus före- slog på allvar, att man skulle objektivt undersöka allt vad han gjort och sagt!- Nej, det räckte, STANKAR. West, Gärdbyr Växjö, stift. ol med sin myndiga röst hadé för- kunnat, att mannen var en be- dragare. Och 'så fick man väl hoppas, att det där hugget i hjärttrakten så - småningom gick. över! Det var bara, när man kom för sig själv, som man kunde erkänna, att det var något sär- skilt med honom, att man gärna hade velat ha ett samtal med honom. "Men man vågade inte för de andra, Man hade väl sin karriär, sin framgång! Det är makt i Jesu ord. Man kommer aldrig ifrån dem, De gnaga och oroa, de väcka längtan eller motsägelse. De döma eller fria.” En profet är han, det kan man nog 'inte komma ifrån; Javisst, se på -bergspredikan! Han är mästaren med den lärda tungan, Bara man: hör hans tal på så stort avstånd, så att man person= ligen slipper att engageras. Men det är just detta man måste gö- ra förr eller senare. För honom måste alla knän böja sig och alla. dern till ära, att. Jesus Kristus är herre. Våldet kan inte tysta. honom, Förnuftet kan inte begripa ho= nom. Det för en bara till Nasa- rets .snickarbod men inte till Betlehems stall, det kan föra en till kravens alptoppar men inte till saligheternas berg, till pros feten men inte till Messias, På den vägen kommer ingen med sin hand vid honom, Varför griper du honom inte? Längtar du därefter, har han re- dan börjat att 'gripa dig. Låt ho- nom få ett allt fastare grepp om din tanke, din vilja. Så skall du inte stanna vid åsikter och för” i tron på honom, som älskar dig utgivit sig själv för dig. Mer och mer skall det' gå upp för dig, både när det gäller vad han fordrar och vad han giver, både när dei gäller tuktan och tröst: Aldrig har någon människa så talat som den mannen : talar. Och hans ord skall visa sin för-, underligt levande makt till att förlåta synd, till upprättelse och förnyelse. Och du. skall få lära vad jubel vill säga, när otrons dimmor skingras för trons syn! Min Herre och min Gud! . "Amen, när den lärde Bversteprästen Text: Joh. 7 10-82, prestige att ta hänsyn till, sin , tungor måste bekänna, Gud Fa- . raodanden om horiom utan leva ' Pella i Klippan, hon som i fjor blev gift med husaren Skarp ef. FA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.