TYVYYYrN Md 7 verreveritYPPSYYTAT ere Y ererev v TT YTTYTFYTESYTTYTTITYTIEYEFYYVYT At FFYYTYYFYYYYYYYFYYYYYYYYYTFYTYTIYYYF FFF FYV v + ' nn " , : ' D ” a + ' ; s . ' 25 8- | ” bl Ven AN ee LAHOLMS. TIDNING mt | ; Lördagen 2 den 20 2 oktoher 1960 Konom "a ringa | d- och säga” vr mannen i nummer tretto komma ned...” iv. . ” Bfter ett par minuter k org tillbåka. ” ».=— Jag fick inget'svar på" mina; ; knackningar på dörren, -rapportå- rade han. Han tittade frågande på: mannen i den rundkulliga hatten, H '— Han kan'inté 'ha" gått ut, Främlingen, en fesande som al "Ja andra,' kom fram till mig i ."portierlogen. Han såg underlig ut. Brättet på hans mjuka ' filthatt + var neddraget för ögonen. Kragen : på överrocken var; knäppt upp i ”halsert 'och ansiktet: var” insvept i en vil sllkeshaleduk för att skyd- da det mot: blåsten, . Blott. hans ögon, vilka voro till hälften skym- ” --da av det neddragna hattbrättet, | sade "denne. "även. om han skulle Å nästippen och kinderna syntes. förskt, medan ni tog emot de and- :; | ”.. Det enda jag kunde vara säker | r2 gästerna, så kan jag svära på" Ä på, när jag sköt fram resande- | att han inte gått ut, utan att jag" skulle ha sett ihonom; Vi: måste” boken, var att han var grovt : byggd och bredaxlad: samt. myc- gå upp, och det är nog. bäst . tar reservnyckeln med!. OEN . ket lång. i a '-:. Han ställde ifrån sig sin svarta Jag uppmanade Georg a vok Jäderväska och skrev ned någon- ” oo otini boken. Det var nte ett namn. H Jag kunde inte. lista ut "vad det t rr ryggen i var, när jag tittade på kräkföt- kände en kall käre utefte veg terna på mig, när jag väntade på vad, me SI Ta som skullé --hända efter ro Ming fingrar äro. nästan stel ningarna Då dörren, :t frusna, och det är därför det bli- vit. sådant: fuskverk av namnet; | .ursäktade, han sig. me ” Men” "han "erbjöd sig inte att > översät tta" kråkfötterna, Han ät ] 'hålsdöiken falla ned: för. munnen - -Ågen,' men när han: såg, att jag i >>." Dyfiket tittade : på honom, : sköt I I att jag var. fullkomligt lugn, Jag rar :| skarpnäste mannen knackade: om igen, Därefter tog han fram nå- gonting. glittrande och trevande i nyckelhålet, Dörren var stängd. -— Tag" hit” nyckeln, sade hö kort och sträckte ut handen. "Jag gav honom den, och han , stack den i nyckelhålet och vred om Iåset, Sedan drog han upp en revolver ur bakfickan och kasta ham det åter från sina läppar ch » Jag kallade på Georg, picéolon, "Sony reste” på sig och kom fram. : Jag" gav "honom nyckeln till. num- : "mer tre " Jag hörde honom ge till. setts utrop av. förvåning. Jag höjde rig; på "tåspetsarna I ock tittade" koramer att meddela, oss om nå-|' gon misstänkt visar sig i köket, ki svarade jag. Georg håller ögonen - lott, erinrade dem om: hur 'knalt |var mera rädda: om sin häst än i som; sin käring, -ar, utkörd ur stugan, + och: lät AA skulle bli skickat till Tyskland j |så flickan stod där och grät i för- | Gud vet om hon inte är låghalt.” pan, ”Som mn kärlar & är mest”, för- klarade Pella. ”Som du, Skarp heter du, mjuk är du.” Det vr ; första gången ryttmästaren gett äktenskapstillstånd, men det hley inte sista. '”I vinter”, slutade : Träff, ”är det fyra husarer - . på hans skvadron, som: stått inför altaret, De tar skadan igen, Han har tappat könceptet till sin pre. . dikan, han säger bara ja och a- men, och det skulle inte förvå- na mig,'om han en vacker dag, själv håller bröllopet för någon ' av sina mannar, liksom kåpten Askerberg gör för oss) i ”Det var. en .uppbygglig 'histo-' ria," som Svärd berättade”, ut-. lät sig furir Skog; ”När jag nu ser” mig: runtomkring . här i Krumbachs fina. tält, så vill det tyckas mig, att' var och en haft något att förtälja utom: Lejon. Nu är: han. visserligen bara re- ' kryt, och han har kommit med. i detta laget egentligen . därför att han har så fördömt Jånga ben, 'men det borde ju: inte” hindra att han kunde hå -reda på ett eller annat.. Skall vi inte be honom plocka fram det?” Det kom många instämmanden själva Evanoff riktade en: väl- villig blick. mot Viktor Lejon och ladé hander bakom örat för ” att kunna följa med säkrare, Det hade inte undgått någon : av .un- derbefälet, att Lejon .uppfört sig vettigt och. väl, han: hade: hört noga upp. och inte blandat” sig i samtalet oftare än han blivit till- frågad. "Korpral Lans hade fått ett soligt glitter över sina magra de, att det såret aldrig blivit I läkt, , - : Hur det nu "förhöll sig, säkert var. att 'på andra skvodronen fanns det shart bara ogift folk, och ' Skarp hade, . rentut sagt, mistat lusten att göra något be- sök på Karlshult med sin fäste- kvinna; det tjänade ändå ingen- ting till. Till slut tröt likväl tå- lamodet på Pella. ”Det här är den isen, som varken brister el- ler bär”, -sade' hon, och knöt schaletten ' hårt " om : huvudet, ”men jag skall skaffa öppet vat- ten, och går in du med, så går jag ensam,” Ryttmästaren fick stora ögon, då Pella klev in, men och sade: YVad är det för en för- | han började genast med den sto- baskad lipsill du: kommer dra- ra litanian. Pella hörde snällt på, gandes med, tycker 'du att 'hon.t ie es na ora duger till soldarhustru? För res- BINNILkNAELA LLb NT rear IEdbGNLDT3 bodd ACb Tea J0XLJ1FRFL TER ten kan jag inta, begripa. vad. du | A ön - ser på henne; jag tycker hun skelar med 'vänstra ögat, och F Fredrik Bö Det "var" "många : trolovningar, ” som tagit en bråd ände: och. ett : sorgligt slut på SER ÖNA RNA stället Karlshult, och ryttmästa- i ren'' log, i mjugg i sina svarta | Men det bekom Henne inte det mustacher, då . han + från ' sitt | ringaste, hon stod rätt fram och fönster 'såg paren "gå hem igen småskrattade; ryttmästaren, en genom poppelallén, för hur nä- |Smula. förbryllad, kunde: inte ra de hållit sig till varandra på hitta på. någon bättre slutsalva uppvägen, så följde de på ner- |äN det vanliga; ”Hur tusan vågar vägen... var: sin vägkant. Ful i|du gifta dig med en husar? Vad munnen var han också; det var | tänker du på?” Och då svarade han :som .på en fältmanöver. fick hon genast: "Jag tänker på ac- ta” mot étt besök av' häradsdo- kurat detsamma som ryttmästa. maren, . som klagade över att |XenS fru tänkte på när. -hon gifte hans pigor, blivit illa" skamfilade | 518: Då studsade han! ”För av. inkvarterade . husarer. ?De Skarp. är också 'en'grann karl”, Forts. KX Äpör flickorna skildrade han soldaten$g hårda det skulle, bli om. brödbitarna, svor på att alla husarer han känt målade ”ut hur det . skulle: kännas att stå som inka-på bar backe med nio ung- förstå, att regementet , snärt för att kriga. "Det är åska i luf- ten, .'skall. jag säga”, brukade han sluta, ,och nederbörden plä gade åtminstone inte utebli. När klädet,. gick han ut till husaren fogade hon till. ”Vet du hur det het. på: do; vändrä gästern :kommit a ared- samma: tå "Om och fann en annan främling den. fram till garderoben och öppnade Har' ni någonsin sett én pie- som inte varit det, anmärkte D refter: gick d ektiven Sedan. lade' han sig på knä på: ingången, "Om mannen" ännu r 1 huset, kan” han. inte komma ut. utan att bli sedd, Fem minuter senare kom man- nen: 'tillbaka.' vis Ae 3 = Nå, frågade jag. . så ' — Han är inte där, och har inte kacklar nog tusan, hönorna, men de sätter 'ändå. värde på det”, det var allt vad svar ryttmästa- ren bestod den bekymrade dan- nemannen, och med det fick han gå. . Det . märkvärdiga var att ryttmästaren själv varit gift, och gick för henne då?” svarade ryttmästaren, "och han var intel? längre så karsk. ”Visst vet jag”, svarade. Pella, livet i fält; det är rätt jämnt fördelat.” — ”Vet du också, att du får. vara beredd på att för- drag; det var inte Kneiffpun-. schen, det var' den -faderliga stoltheten över att hans” skydds: > ling visat sig "värdig förtroendet och blivit gilläd av kamraterna. . Viktor trivdes i läget, och den söta drycken smakade 'inte illa, CN «stående :vid' disken. - Även! han var.lång och mager och" tycktes gjord av: stål... En » ,stålwär det' war. vad jag tyckte han: liknade, Han” var. slätrakad, ”, Da imed en skarpt böjd näsa öck. et : | par, ögon, «som . tycktes genom, "oc bbörra den. människa, han: talad "> med, Håäns: överrock” : grått tyg, och ha; och - tittade": under: sängen. Men |-- mannen, som han sökte efter hade honom 'än ; bak : gen, där den mjuka Patteå 4 [och överrocken lågo kastade. vn iviHans ögon foro:över. namne] På4deröverrocker;. stod : den -svarta de fem eller sex.personerna,: som läderväskan; Han tog tag i i den, hade "kommit" med nordexpressen Den var fullkomligt tom." = "för blott: femton' minuter, 'sedan, |. Han såg sig om i rummet med 'och stannad vid den oläsliga si rynkade” "ögonbryn, . Otåligt" vred "naturen. : Hd an händernas ft fa ca "Men vart:har han tagit vä gen? frågade han. Hur. han här kunnat komma ut förstår; jag inte, men väntar Det finns en bakväg” gande hus? "=. os ve han "vara fast, märkt, Pan Fråga inte mig, svarade jag. -” Han ska få skriva bättre sedan, ' "Han talade om för mig, att: hans]: ”hotehet,” eller. hur? "fingrar voro: så stelfrusna,' att oa = 'Ja, men... . -han inte kunde för pennan riktigt.) =. Då mäste han ha gått ut , » f Mannen 1 den 'rundkulliga hat- dén: vägen. . . ten betraktade. noga sin cigarr, ' EN "Omöjligt, sade jag. Den en- vw Hur såg han; ut? frågade da vägen går genom: köket- ö i matsalen, Jag. vill lämna: det d 2 en "främling. kan .visa sig där utan -att väcka uppmärk- att; pryta benen.: här” gömt" sig? - as men mera vet jag | Inte, - sc EoDen. skarpnäste mannen, satte jäillbaka "cigarren i mungipan med jen. tillfredsställd nick. - 3 ot örresten, det är bättre, ni. själv "går ned, ös eler: hur? "Och hut! = Nåväl, eftersom det var han, som visade mannen” upp till rum- , | met; så kanske han vet mer om g åt honont, att "om han, får syn på honom, spring- er han hit upp och låter oss få > ve eta. det. Mannen > har . kanske ömt. sig 1 någon korridor; nfar. på en chans att slippa ut, hän tror, att vägen ä är. fri. Tom fem minuter vär Jag till- — Det är en kypare och fyra rvitriser i köket, och de har Var rit 'där under trettiofem: minuter, rapporterade jag. Ingen av dem har sett en skymt av mannen: Han har kanske hoppat ned på taket till "något bredvid Nig- TF bägge fram till det och funno, att -."+& Nej, om han gjort det; skulle Som ni” kanske är det "här, huset. det” hög- sta i trakten, fem våningar: : De andras: omkringliggande . "| tak. äro' åtminstone fem meter ” lägre, och jag skulle vilja se ho- nom Kamna på ett av dem i = Men det är kanske r det med Dalvvägen? ocken och” servifriserna öch husens itan varit där heller. Det fanns inga fotspår På taket, och alla tak- hickorna voro "stängda. : : Plötsligt näftaäde hans blick fast vid mattan, som låg innanför dör- ren/ Nyckeln med nummerbrickan, som. jag hade: givit Georg, när han följde främlingen. up tin rummet, låg på golvet. = Dörren har varirt låst” på in- sidan, Färatade : 1 Han!stirrade på mig, och jag 2 häpen tillbaka. Mannen, som vi voro på jakt efter, "kunde inte ha kommit ut genom dörren, därför "att den enda: dörren till rummet var. den som varit låst. Atlerstoa : fönstret. Vi sprun&o det öckså var: stängt på insidan. häste mannen på mig utan att sä- ga ett örd,'medan jag tittade till- baka på honom med förvåning. Det fanns inget hörn, där man- nen kunde ha” gömt sig,;som vi inte allaredan snokat i igenom. Han var försvunnen, och de tjugotu- sen" punden, "som han hade haft med sig, voro borta med honom. Men frågan var inte längre, vart - han hade tagit vägen, Din var, hur han hade kommit ut ur rum- met. Att någon . skulle - kunnat gjort så under:de nuvarande om- : : | ständigheterna var:en omöjlighet. Men det:var i: alta fall' klart, att det omöjliga hade inträffat. - Den: magre.: mannen med den . Hen, sade. han... bl ; rundkilliga,. hätten 'satte sig ned > En vän till”er? frågade jag. oo Nej, sade han och'knäppte "sakta upp rockkragen ' och stack ned” handen i ,västfickan. ”Han asträckte fram, ett visitkort, och "efter hans "namn stod: "Scotland | > Yarqi NV L vs : -— Här, fortsatte han, här, öch tog upp en tidning ur fickan, kan [| >> fs ni läsa anklagelsen smot:- Robert Sheldon.: NN Hög . " Jag läste tidningsnotisen, som ; medddlade, att'en man vid nämh er ' Robert . Sheldon, .den betrodde + . kässören sedan ' fjorton är tillba- Ska för firman Miller och. Söner, . JAG MINNES ÄN SOM NYSS. DET HÄNT 2 OCH. TYCKER DÅ SOM. OM JAG KÄNT a , ock SER JAG DÅ EN BLOMMA BLA : «DEN MIG OM TROHET MINNER » ade" rymt med tjugotusen' pund "FRÅN:EN SOM ÄLSKAT. MER ÄN SÅ : . av firmans. kassa, och att en he- OCH UR MITT SINNE EJ: FÖRSVINNER. i : löning; på tusen pund var uttgvad - - > för hans fasttagande. Jag tittade MT "med avund På - mannen ' framför > mig, Tusen pund, det var vad jag > behövde för. att kunna stiga från portier till: delägare i hoteHet. ". OCH SER JAG RÖSEN MED SIN GLÖD "DEN KÄRLEKEN UPPTÄNDER, : EN 'SOMMARVIND SOM LOG OCH AN LIKT BLOD OCH ELD SÅ VARM OCH RÖD. : nu DEN ÖMMA HAND SOM? LJUVT MIG SMEKTE, | på sängkanten och lade med en hjälplös gest händerna i knät. Si Det tjänar" 'ingenting till att söka mer,” sade” han, ov. -Jag blev upplivad på ögonblie- ket.'Jag hade nu lika stor. chäns som hån, att förtjäna de. "tusen punden, Mannen han var ute efter hade” lyckats 'klara sig” Om” jag ändå kunde få reda på. hur han hade gjort det och få fast horlom; så ,skulle' jag kunna få belön gen själv. ” ” . Men hur skulle den” mannen, er: vemsom helst, kunna komma ut ur rummet, då den enda dör- ren och det enda fönstret”, sworo stängda på insidan? "Så, med ens kom förklaringen till det hela för mig. Jag förstår inte, hur det.skeddé, men på en gång. tycktes, mig mysteriet så klart som helst. . Jag mötte hans blick, Han res- Ännu en gång tittade den skarp- I "I när jag lämnade er ensam i rum- sedan man väl vant sig vid den. lyckligt" gift, "påstods det; men sörja husaren, utan lämnar: det Forst hans hustru hade dött i sin för- Sr sta barnsäng, och många mena- |åt" käringen, så tycker jag att s M kronan borde sättas på en kä- ring.” Då teg ryttmästaren, gick bort till skrivpulpeten och skrev sig sin 'överrock och gick mot |ut attesten till lysningen. ”Hu- dörren, när han ske mig komma 'rudan var han”, frågade Skarp, in, : eek cc när Pella. kom tillbaka till Xlip-1 - NE börj de han, so. oo "Stanna! skrek jag med upp- he sad röst, öch gjorde eft Tecken till: -Wilets, konståpeln, 's mm: jag: hade. i -hälarna, att stiga” "fram. | "> Jag. skulle. nog. också ha brättom - att "komma härifrån, ' "om jag: vo- |” rå i edra:kläder. Ni är avg Robert "Sheldon; Mannen Bav till ett: hi tigt A ut rop och äteg tillbaka alldeles ask- grå. i ansiktet. Nr iden bruna hatten, hade tagit på Av "kyrkoherde Östen Surdgvist Nozäy Bliv Guds förvaltare! sx "Tag 'fram din”: bibel "eller psalmbok" och" läs texten: Läs den om igen, begrunda deny; och du skall' finna att detta gudsord ställer dig inför det :viktigaste av alla spörsmål, " >» "Finnes någon god och trogen förvaltare, som av sin herre kan sättas dver hans husfolk, för att i rätt tid giva dem' deras be- stämda . kost”? Gud 'söker för- valtare. Någon kanske ville för- klara ordet sår Gud efterlyser präster, predikanter och :själa- sörjare, sådana som ska” vårda och hava omsorg om andra. Må så 'vara. Ordet är förvisso talat till. alla själasörjare och alla, som borde .vara det. Må vi taga det till hjärtat. Men icke göra vi våld på texten om' vi vidga adressen. Gud söker förvaltare. Han vänder sig till alla. Han har något uppdrag åt oss var och en. Det blir' så allestädes "där man tar Gud på allvar. Han giver, vi taga emot för att dela med oss åt andra. Gudsgemenskap är all- tid mottagande och givande, Nå- got -—. mycket "äga vi alla. Kropps- och själskrafter, något av det timliga goda, hem,.vän- ner; en uppgift i livet. Allt skul- le. vi erkänna som gåvor av Gud och även låta det dragas in un” der ' gudsgemenskapens helgan- de och saliggörande välsignelse. Till "andras väl, till Guds ära, till hans rikes fromma, så skulle allt nyttjas. Det heter: salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så”. Gud söker förvaltare. Bliv en Guds förvaltare! Valet är vårt. Men icke är det likgiltigt huru vi välja. Viktigt är det både att bliva och förbli- va en Guds trogne medarbetare. Texten" låter oss" se "följderna het. Detta framgår tydligt av hur det skulle gå i det senare fallet, om 'någon icke blev en god.förvaltare, Orden äro hårda allver, ”Han skall åta hugga 1o- nom i stycken och Jåta" honom få sin lott med de otrogna”, Or- saken .-var :att han lämnat sin herre ur rökningen och: glömt” ansvaret. Han ”' blev" självisk, hård och grym mot sin smgiv- ning. Ändock »an visste sin Her- res vilja, gjorde han den inte, Där : ha "vi - förvisso 'liknelsens udd; "att veta men ické göra. Detta' är ett "allvarsord till: CSS som bära. det kristna. namnet. "Den tjänare som- hade "fått veta sin herres vilja men icke redde till eller. gjorde efter hans vilja, han skall: bliva ..straffad:-'med många 'slag. -Men :den" som "utan att veta hang vilja 'giorde vad som var slag. värt, han skall bli- va straffad:med allenast få slag”, . — Frågan. ligger snubblande nä-' ra, månne. det inte den dagen skall : bliva. drägligare. för hed- ningen? ,— Vi "bliva icke svaret skyldiga. Evangeliet ställer oss inför den största och rikaste av möjligheter: ett liv med Gud och för Gud i tid och evighet. Gud giver sig helt åt oss, det är rikedomen även om därmed föl. jer att' av den .som, blivit be. trodd med :mycket skall man fordra dess mera, Och det finnes | ökte. Ett fullkomligt nytt, att försöka vara detektiv på jakt efter sig själv. När mannen som ni. försökte skugga, klarade sig, skullé ingen kunna tro att ni var tjuvén, när:ni gav upp fallet och tänkte resa er väg. Men ni 'skulle inte .ha klarat er länge un= dan de riktiga detektiverna. Eljes var det bra påhittat. Att komma med ansiktet invirat i en halls- duk ;och rösten förändrad genom halsduken för munnen,: med den där tunga överrocken ovanpå den ni nu bär, vilket gjorde, att ni såg större ut, än ni verkligen är, och med den där hatten, som ni hade. gömd i väskan, Sedan Bick ni -upp, stängde dörren och stöp- pade nyckeln i fickan, - Efteråt, met, kastade: ni nyckeln På gol- vet, där ni pekade ut den för mig. Arrestera honom, willetst sluta- de jag. 'Tjuven, hade fört handen” med en snabb rörelse mot bakfickan, där ”revolvern låg. Men konsta- peln hade pressat hans armar mot kroppen i nästa sekund. : —. Ni var, slug, fortsatte Jag, till "den skarpnäste mannen, men ni: var inte tillräckligt slug. Som de flesta tjuvar gjorde ni ett miss- tag; ni förbisåg det faktum, att en portier alltid. lär ”sig lägga märke till småsaker hos folk. Jag Tade märke till något hos en för knappt fem minuter sedan uppe i rummet, Det var de två röda mär- kena på bägge sidor om er näsa. De förklarade er skarpa blick. En bokhållare, som har plitat siffror stå i prövningsstunden. Ordet visar oss på dem, De heta att vaka, vara redo och vänta sin herre. Bliv en trogen Guds för- valtarel : " Nog bävar det i förvaltårens hjärta vid tanken: på prövnings- stunden. Även om han gjort sitt bästa, finnes det orsak 'till fruk- men fyllda av helighetens-hela : "Och här. var mannen, som kom- : nit för att taga ifrån: mig peng- arna, som jag så väl behövde. Summan: "skule varit in, om jag . blott vetat, vem mannen var, som jag. hade skicka t upp til nummer sota HH (I PEN MIN KÄRA ATERVÄNDER. MEN N ÄVEN BLOMMAN VIT ÖCH REN ". SKALL MIG-OM HENNE MINNA 0 oc. - SÅ LJUS OCH VACKER ÖM OCH LEN te sig. ' el - i — Jag ger upp saken, svarade han, Ni kan ju försöka få tag på en bil, som kan köra mig till närmaste stad; . -— Ja, till Farmingtont- atta mil NS i fjorton år, måste bära glasögon och är närsynt dem förutan. Men, en detektiv däremot, Brukar inte ha något fel på ögonen. Det var det som gjorde att jag avslöjade er: Märkena efter edra glasögon både av att bliva och icke liva det. Det förras resultat är i all sin rikedom: sumlat i de orden, ”han skall sätta honom över allt han äger. Mera kan inte sägas tan: Men' bilden haltar. Det är icke. för vår fromhets-skull. vi en gång skola bestå utan därför att synden är förlåten. Gudsge- menskapens A' och O är alltid förlåtelse och lönen "till sisten JAG HENNE SKALL FÖRNIMMA. . " tretton: : Mm än > ' Nu ska: Jag. tala om rv för er, ” vad ni ska göra, sade detektiven, N : ST MT , Skicka upp någon och bed honom || + '-; TY: KÄRLEK STOR OCH TROHET SANN kömma ned för en minut. Sedan || ' :MED RENHETS KLARA LÄGA > JAG I EN BLOMBUKETT FÖRNAM > SVARET PA MIN STORA FRÅGA. - ska jag arrestera honom,' och jag lovar er,.att det ska ske raskt, "och utan att någon av era andra gäster kommer att märka något; "Jag kallade på Georg o och bad härifrån, Svarade jag. Jag ska springa ned och försöka få å tag på en bil åt er." Jag sprang ned och ut ur ho- tellet barhuvad, utan att stanna för att taga på mig överrock. Det var inte efter någon: bil” jag sprang, ty jag kom” tillbaka var jag inte ensam. : sr . I magre skarpnäste I mannen. talisalie er YVESSTTYSTESTECFSTEFTET länge Are Alert ANNAS med: bildens språk. Högre bhe- fordran kan icke förvaltaren få. nådelön;” Men kännemärket på har ni att tacka för att ni ny är 2 . den goda och trogue förveltaren fast. s i Men i' detta förtroende innerym. är alla "detta! Jag vet ej stund i Willgts handkiovar knäpptes mes: ”allt mitt är ditt”, Den d a ) ät igen om kassörens handleder. När kristnå lönetakten följer "icke jag vet ej ag men 28tigt 18 - förbidar jag. de gjorde det, visste jag, att jag Och salig. är den tjän en som; du ar våra förtjänst- och löneberäk- | hotell, hade slutat' mitt arbete som por- tier för någonting "bättre upp, nämligen att vara (delägare i ett ningar, ty den är till, sist en nå- delör, och i ingen har änna kun- nt mäta Guds nåds rikedom. ce et oaktat är den ända fast Copyright NOVART, - knuten vid förvaltarskapete tros gen; du honom lovat föra till ära' och 'odödlNghet av din” ov aders. härlighet, em 15 - ABAAASARDAARAASAA RAAAAAA SA, AKAAA A C
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.