MO YrYYYTFrIYTTeT vrv YrereTtyrver v YreveverietreYytPertevVETETTYYYTEYTT TTR TTT - — LAHOLMS TIDNING: vYrtY "”YFrfFrefretyvrY et YYTYTeYYEeYYYTYYYYYYYYYFY TY FYyTEEFYYYFY FY FRE? [4 very Lördagen den:19,növembeér "1960 ” " Rödvita Bolagets pöstångare ”San Paolo” ,— som pendlar. mel: lan New York och Kapstaden — var på väg mot den nordligare punkten och närmade sig Ascen- sion. > . När landgången togs in i Kap- staden några dagar tidigare hade James Ferguson dragit en suck äv lättnad och prisat sin lyckliga ktjärna. Under tre prövande afri- . kanska veckor hade han följt den - man som-tycktes byta namn med varje ..uppehållsort och som nu . som herr Harrington var . hans t reskamrat på ”San Paolo”, Har- rington! James Ferguson — fly- gande. tjänsteman vid, New Yorks HYTT' fall... Ferguson fick en mycket belåten min i ansiktet... Det var en inte obetydlig summa pengar , han i.så fall kunde.räkna Big til. goco i spattler. Den där stugan - kunde anses säkrad. Men inte förrän efter. Himmels- färdsön .;. Där var sista möjlig-' heten att gå i land före New York . Och Harrington måste välja mel-” lan, att lämna från sig stenarna eller att försöka få dem med, sig. genom tullen — -vilket numera” var :ganska hopplöst. + Mr Harrington tycktes inte ha något. intresse för Ascension. N dan låg på för fullt, och milit station föreföll övergiven. Dess. Detektiva ,polig -— tog fram -en liten anteckningsbok och började bläddra, där han satt i däckstolen, Först 1 Kapstaden hade den där mannen, som nu stod där lugnt vid relingen och njöt av en aro- matisk cigarett, "först .hade han hetat Hats, 1 Bloemfontain hade kan skrivit in sig som Hanger, i Griquatown . som Henderson och så tillbaka i Kapstaden igen hade han döpt om sig till' Harrington... ;"Jardes. Ferguson stoppade sin pipa, tände den och bläddrade vi- dare 1 sin lilla anteckningsbok. hans pista resa som flygande. Han tänkte på Mary och Anne hemma . 1 New: York. I höst skulle han fylla femtio och antagligen få by- råtjänst. De skulle kunna: :flytta ut till någon av förorterna, kanske skulle han. köpa en, stuga: Ascenston . .. nimmelsfäräsbön den lär inte göra. skäl" för "eitt namn” sade mr "Harrington: för- strött” "och: slog sig ned: stolen bredvid.” , : ' Ferguson . log invärtes. herre skulle bara ana, tänkte han, att jag vet ett'ni bär på ett stör- re antal, verkligt fina diamanter som ni tänker smuggla in 1 stater- na. Tjöget minst. Ni köpte der... Ja, jag har namnen i min bok, "Nej, något vidare 'att titta på, är den ju Inte”, medgav han.” "Sannérligen om "jag vet ur den, kan hal fått : sett ssådant . . Himmelfärds ee y - hJag> "tror, sade: "Harrington, ”att några portugisika sjöfarande upptäckte” den en Krist! Himmel . lirsdågr, FAR "Jaha", mumlade. Ferguson. Nu Min . i turlsthandboken, Den: upptäck tes 1501 och . ockuperades .av egnelsmännen 1815, Men Harring- i "ton kunde gärnajfå tro atthan ; "0.7 vetat det i alla tider. , han var” slug, och den ene efter den åndre hade gått: bet. på: att fånga: ho- nom. .. a Det / vu, "säga , nittills hade "inte gjort det: Han använde, vis- tullen stod där ständigt med lång » näsa, Mån den här gången i... skyårna — vilka påstods dra. ihop "ag till dväder = > och tänkte: Din Ma "räv "biter Inte min gås: Du skymtade 1 Grilquatown, och jag ” säg dig I Bloemfontain, . och jag ! ” undrar om, de inte' hade rätt:i I Jansenville när de varnade för ! en flygande deckare från ' Metro- . politana Jag har. diamanter, men du kömmer aldrig att lägga be- slag på dem, Och du vet inte att Jag vet att vat... Moe Ferguson talade: med Pursern: om väder och vind -(barometern s En trevlig karl att prata med! ' Mr Boll nickade. Ja, och han inte , första gången ,han for med |. den, Och han ville gärna ha sam» ma hytt och sitta vid samma bord 1 matsalen.-Han var mycket still« i sam och han gjorde aldrig natt tin éag 1 rökrummet, Han spe: lade inte” kort... Nej, tänkte Ferguson, han spe- lado mycket högre spel. Han nic- kado "so long” till pursern, tände ' . ån sällan kallnade pipa och strö- kos vade runt däcket, Himlen var grå just nu och ”San Paolo” stegrade sig då och då och stampade och skickade ut yrskum 1 mustasch- formationer, men luften var-un-: derbar; don liksom födde em på nytt och konserverade samtidigt med sin friska sälta. Man fick aptit, man åt och man sov. Och man var på väg hem... Han, ja... Skulle han komma ham med vinst? Så snart Ascen- slon låg bakom ”San Paolo", men into förr, skulle han attackera mannen med de mänga namnen, Han skulle spela ut sina kort, 1å- i : ta honom ana vad den sydafri- : kanska polisen avsköjat, att Har- rington allas var en Hlegal dia- mantuppköpare, "känd men inte erkänd; och det kunde tänkas att han då lät förtulla atenarna, I aå 1 - mindes han; allt det. där stod ju I re, till er tjänst.” Det halvt " serliken ständigt nya tricks, och | ;'" Harrington stirrade upp mot |, utom — om detta kunde bidraåga' till att han stannade kvar ombord”. tad vid en däcksstol intill land" gången. När denna äntligen drog: att nu var saken så gott som klar. Mr" Harrington skulle få välja. .' Och nu skulle middagen smaka ; fördömt bra. "Men mr Harrington var: t dolda innandömen eller av sjö- sjukan. Först -efter timmar och Han:hoppades att'detta skulle bli - dagar, på höjden av Madeira," vi- sade han sig: åter i "matsalen och lät förstå att han var ganska: med- tagen vilket dock knappast I ä göra luft och an än erglsona invit I att röka en. .clgarrett' vid' bäbörds reling. ” "San? Paolo”. rullade” ju mindre nu, och! barometern hade börjat att stiga Men alldeles: säx kert stod man inte på sina fötter, och flertalet passägerare föredrog rökrum och hytter framför väder och - vind. :Ferguson förstod. dem inte, Det: här var "ju" rent av-att magasinera hälsa för världssta- dens prövande psykiska och fysis- ka klimat, «fal > Han ventilerade den synpunkten när. de: stodo vid: relingen, och så sade han! : "Ja, inte sant, mr Håts?” ssAllas sög. "ovanligt: länge på sin cigarett: innan -han svarade. Men ingen;min i hans ansikte förrådde att: något" ovanligt: inträffat : » "Ber hur, mr Hanger?” '. ;:Nu log Alias. Men Jeendet var AN Na "Jag "förstår "att jag äntligen är Igenkänd,- herr detektiv,”-sva- rade han, ”men jag .befarar att "ni råkar vara lite sent ute; Nu- meraiärijag mr: Harrington. och ingenting annat.; ; Diamanthandla- villiga leendet N ä ul öppet hån. : sade” Ferguson, > »”Inte med licens medgav Harringto! nämligen ” vara : esa. Men -m nl förete?”.. id ”Om nl har. rätt att kräva det? "Jag har den rätten!” 1. ec " "All right då!” Harrington för- de ned handen 1 den äjupa ulster- fickan,' och "Ferguson" tänkte att på annan plats och annan tid skul- le han med skärpt uppmärksam- het ha följt den handen och vide un tagit -motåtgärder:- »”NIi. tänker alltså data” förtulla | diamanterna och vad: det nu kan sjönk stadigt) och om Harrington. | vara?" .: s Naturligtvis!” SÖSllal Mr- Harringtons hand" lämnade tycktes trivas. med båten, Det var | fickan och förde med sig I dagehs "ljus ett brunt läderetul, långt och | ;. brett som en ' ordinär: manshand. Han tog stöd med' ena foten mot relingens nedre del och förbered- de sig att öppna etuiet. Hans blick för tillfället "var den förälskade mannens, som har 'en' glänsande gåva att överlämna til sin dyr- kade. åa ua et eti Sat Detta var: något rent otroligt, tänkte detektiven. Den renodlade -juvelsmugglaren ' "och ' -tulltjuven Jämnar helt plötsligt den breda vägen och slår in på den smala, gång läst, det var visst ur latinet, om att frukta någon som kom mvjd skänker... Här gällde det att vara på sin vakt. . Harrington ' stod där, alltjämt stödd mot relingen . och med en cigarrett I mungipan. Han öppnar de stulet försiktigt, mycket för- siktigt, och höll fram det med en stolthet som kunde ha varlt en ekapares. Vad Ferguson såg var en gnlstrande skara stenar, vilka, fastän sol och klart ljus saknades, tycktes reflektera röd eld och gult månsken. De rullades av och an i etulet, vaggade av fartygets och handens rörelser, — mr Ferguson var som fastsme-” in efter slutad kolning, konsTäte-." rade detektiven i en belåten suck. gen uppslukad av fartygets Mest ” i stor Han tänkte på ett citat han en | 2 D ningar av ljus... I etuiets” övre del låg. en väl sammanviken: skri- Velsb, Tar : ;UttörSelbeviset”; Ts nård törn, av den ' grova' sjön — Ferguson; kunde inte avgöra vil- köt; Men "vad han med egna "ögon såg var att etuiet' med diamanter- na slungades över bord och 'sluka- ock äet var borta. Borta" för alltid. Han vände sig om. : Harrington stod där stö mot relingen med häl dernd för ögonen; Hans huvud skakade [som i 'snyftningar, och han tycktes inte vilja se upp. Men äntligen :irätade han upp sig, och hans ögon gnistrade av: vildhet och hat. skuld. Ni skulle ju se utförselbe- + &, det var ju värden för hundatusentals dollars tan. miljonen ;:. 3 Detektiven blev svaret skyldig. THan .hade krävt utförselbeviset, men inte här, inte här vid reling- en. Han” försökte rekonstruera sy- nen från nyss. Var det verkligen fråga om en olyckshändelse, och ”var inte denne hr Alias känd för ständigt. nya tricks? I såfall, :i sist tänkta fallet, var han en för- träfflig'iscensättare och eI skick- lig skådespelare, ; Han försökte tända sin P på i och var alltså förhindrad att NON gån röt Harrington; "pi nerad; och mina uppdrags- du” store -Gud!.En ny tanke tycktes drabba honom. "Ni måste åtminstone hjälpa mig med detiNi måste. ge mig ett skriftligt intyg-på att nj säg n när mina ste- nar föll I Havet» = > -Fergusen stod- där "fundersaj Precis så hade 'han inte tänkt sig utvecklinken. Visserligen hade han inte” drömt om att :- . Harrington skulle lämna ifrån sig de ädla stenarna, - men så. långt i pessi- Mism som att se sig själv skriva ett” Intyg om att 'smugglareh inte länigre innehade diamanterna — hej, så långt hade han inte gått. Och nuy' nu låg väl också provi- tionén "på havets djup I. : Han:bet hårt om pipan. , I. "vi får sällskap genom tullen”, sade. han' efter ett par sekunder. ”Och där 'skall! jag tala om pre- cis vad jag SBE, varken mer Sher mindre.” : Han "strövade vidare över: det hale däcket; och en stund 'senare steg han if i Gnistens lilla hytt. "Jag. skulle vilja ha i väg någ- ra "rader till min 'chef i New York”, sade han. : Po AV. alla från utlandet: inkom" mande. passagerare som denna vecka konfronterades med tullens rgusöga 1 New" York, ägnades ingen 'större uppmärksamhet: än mr Harrington, alias... Men inte ens timslånga undersökningar, där till och med tvål och tandpasta röntgades, förmådde avslöja” en skugga av avikelse från Lagens väg. Och det :var en djupt föro- rättad och häånfulit: - leende-mr Harrington som. slutligen överläg- sat klappade Ferguson på axeln och sade: ”Jag börjar förstå var- för man 'antid skildrar detektiver 2om dumbommar.” . Men de där orden, var de inte ett tramp i klaveret, undrade Ja- mes Ferguson därhemma i famil- jeNretsen. En man som förlorat och de visade ständigt nya bryt- hundratusentals kronor ja nästan SA ANAAAA ; | honom, ” Det vär « er skuld, er r förbannade i ; I miljonen, igr vär bitter 3 men inte hånfull. Förlusten: måste tynga Vi ”Kanske' 'var: "det riktiga ädel- stenar -han tappade", sade hans hustru: : vJag har svårt att iro det. Det kunde . vara färgade glasbitar.? SÄMen:, i.så fall”, "sade "Anne, dottern i huset, en pigg aderton- åring, : ”mäåste” väl” "de riktiga vara kvar” ombord. Eftersom han inté hade dem vå sig. När går. ”San Paolo”. igen?” AM sor jorgonr. bittida redan. ” dWinté, pappa, att han re- Ber « ofta med den: båten 7” " Ferguson hastade upp från sto len där' han: satt. Att han inte kommit att tänka på. det föru Pursen hade: ju sagt. 5” "Vi ska! avslöja' honom, Anne, |; och du'ska få hjälpa till”, lovade han, Bragden hägrade - — och pro- visionen.” ' Den : kvällen" körde en taxibil ned till ”San Paolos”. .tilläggsplats och chauffören,” en. "man i svarta glasögon och: med? n; figur som erinrade' om ' mr: Harringtons, hjälpte en äldré, ganska vördnads- bjudande;” ”herre -ombord med res- effekterna. Pursen tog emot och bokade. "”Mr Rutger Evans, hytt nun:mer 19, Sedan ringde han på betjäningen, och mr Evans med chaufför. vandrade vidare. Den sistnämnde tycktes icke tycka om vägen, En dörr öppnades för dem och ' slöts". efter: dem. De voro en: samma. wu "Chauffören lyssnade ' ett ögon- blick : efter steg som avlägsnade sig, "vek därpå upp. en -flik av mattan, «tog. en kniv ur fickan deh .bände . en fyrkaniig plahkbit ur golvet. I nästa ögonblick stad has , där ,med ett brunt läderetui 1 handen. Han öppnade locket och log ett triumferande leende. 4 Det där: hålet tog mig tre dar gärs sjösjuka”, viskade han. ”Men nu, är. det inte värt att jag visar mig på 'den' här traden:mer. Du får ta vid. Och sen ska vi pendlå vidäre med””Sän Paolo”; Ny mån för je gång men samma .hytt. Knéöpigt va! Vi”ska inte ge de där idioterna -ti deckare - några. fler tillfällen. Tur att jag blev varnad 1 Kapstaden! och begrep att jag var skuggad”. Han höjde rösten! ”Då är allting klart, mr Evans?” Chauffören 'i' svarta . glasögon tog sig i land utan hinder. Pursera såg honom gå ned för landgången och tyckte plötsligt att han på- minde om någon, men "sådant var ju ingenting att fästa sig wid. Chauffören gick lungt bort :till sin vagn, och just aa kom en ung flicka springande. - " "Hallå, taxi, jag har brått. Tret- tisjunde gatan nummer 15. Def är väl bara några minuters väg?” I . Trettisjunde gatan :.. Han mås- te spela sin roll till slut. Konsta- peln där borta tittade just åt det här hållet. Trettisjunde gatan, Jo- visst sjutton. Det var stora ave- nuen -och så åt höger. Förresten såg flickan riktigt trevlig ut... Hon var också" en juvel till alla då andra ;.. Undras vad hon skul- le "gör för min om hon fick se all grannlåten han hade I fickan! Diamanter värda... herregud så mycket pengar. Den här gången hade han dragit staten riktigt grundligt vid näsan. Och Sydafri- kanska Diamantbolaget med... ”Trettisjunde gatan, nummer femton”, repeterade han och gav bilen gas. Samtidigt startade en annan bil för samma mål. . - Trettioett ... , Han ' minskade farten. . Där kom ett par konstap- lar. Det: här .var nästan 'som-att |. « AMMA. NYFOF of fick i uppdrag VIKTOR LEJON Forts, La DD a Dagen efter klarnade det "upp, korpral "Lans "och Viktor Lejon att bege sig ner till skjutbanan vid Forsa kärr för att förbereda / mlekjutningsöv- ningarna; 'rekryterna had hunnit så längt; att de skåll?los- så sju skarpa skott var: Det var snart gjort alt 'sätta upp mältav- lorna och gräva upp den igensan- dade gropen för markörerna; Lans och Viktor tog god tid på sig, och fram" på eftermiddagen” blev de liggande i Nungen under sam- språk.” 7 i Sicken ft dömt r ig historia iu förtalte i går”, utlät sig Lank. "Viktor såg förvånad ut. var väl inte värre: än. de andra. Det otäckaste jag hörde i går, det var det om general: Cardell,” ' ”Det "var ahnan”'sak”; menade Lans, ”det var ju krig. Att sablar ”Den -Joch sporrar-blir 'blodiga, det fin-' ner man sig 1, det är i sin 'ord- | ning — men" lar, och -räfsor, G det. är allt 'kusligare. ” . "Jag vet inte det”, iivände Viktor: ”Cardell, han 'fick vara så” svår :han ville; och han fick aldrig böta för det. Men. på Klå-; gerup gick" det till 'slut så, att det blev ordning och -rätt,:' och därför tycker-jag det är inte alls kusligt att tänka på det. Det är inte' alltid det ändar så väl” ' "Du kan vara glad, Lejon, att du inte var med den gången då jag exercerade rekryt, för du Skul- le nog inte haft lätt för att smäl- ta det, om du råkat till att få ett tjuvnyp som du inte hade förtjä- nat. Som nu Redelig, då han fick smaka käppen, därför att Han gick : rätt på" Stralsunds - kyrka. Där var ingenting annat att göra än att låta det. svida och se: morsk ut; sådana bagateller brydde. sig ingen om att justera, Jag har själv varit med om det.” ' "ÅA skräp”, svarade Viktor, jag är min själ inte'så blödig, och inte tycker jag det är något, att göra, väsen om, att en karr blir arg och ger ett rapp i vredesmod. Det 'var jag beredd på, när jag kom.- hit, men. jag har | nte ' sett något av det. Sist i veckan hände det, att löjtnanten rättade håll- ningen "på Blom under bajonett- fäktningen, - men kaptenen, kom förbl, och han skrek: Rör inte] soldaten, löjtnanten Pr rivit -”Nej,. det har blivit fan.:så no- ga på det”, medgav Lans, ”men det är också alldeles färskt, det skäll jag bara säga dig. Det är den nye kungen, som vill ha all- ting så humant, Ännu'i fjor small det många örfilar här på Cjung- byhed, och det fanns bönder:som kom från Klöva hallar med hela buntar ' hasselkäppar ' och tjänte sig en bra slant på att sälja dem till underbefälet, för här i trakten är det inte så gott om nötbuskar- na. "Men så när regementsmötet började, .så .kom den nye överste- löjtnanten, Adlersvärd, direkt från gardet, och se han hade de nya signalerna. :Det .blev ett fasligt rumsterande i.alla krokar - och vrår, för de gamla tjocka kapte- nérnä : blev: det ett rent' helvete, det fanns de magrade av sina, sor- ger och bekymmer, så att kfläder- na hängde i veck på kroppen, och två av dem lade in om avsked, när - mötet väl var slut. .Det var ge sig in'i lejonets. kula. Han 108 Om de bara kunde ana vilken fin fångst som gick deras näsa för- bi... Han bromsade in. fTrettio+ sju... Och plötsligt ' kändes det som om han hade fått bly i lem- marna, Flickan bakom honom sa- de något underligt, något om att han skulle sticka händerna 1 luf- ten. Och bilen som följt efter bloc- kerade vägen, Och på trottoaren stod en man med en pistol i han- den. Ferguson. 'Han närmade sig bileri och sade: «+ > -. ""Snält av' er att:komma. hit, mr "Harrington. Jag är ingen vän av vapen pch skjutning och tror inte heller att sånt ska behövas. Ni stiger nog ur frivilligt och Iå- ter oss se efter om ni hämtade nägot ombord på ”San Paolo”. Jag kunde ha låtit ordningspoli- sen klara det här, men jag ville visa er att en detektiv Inte alltid är så dum som han kan förefalla. Och så tänkte jag faktiskt Itet grann på den där provisionen. Och nu ska jag inte prata mer”. . .: - Mr Harrington steg ur. Han tog inte. Han var inte längre hånfull, Han bara undrade hur man kom- mit på hans hemlighet på spåren. Men det var ju heller inte gott att veta att Ferguson plötsligt hade erinrat sig någta ord som pursern Ed sju gammal sed att börja dagen med Bevärsexercis, mellan sex. och” åtta”. på morgonen," och wid den tiden brukade befälet ligga kvar i! godan ro i-sina' tält; det var högt räknat, om där fanns en löjt- nat på.var: ”bataljon, som "palirat £ig upp. -Men''redan första-'mor- gonen, klockan hade knappt bli- vit halv, sju, så vem. kommet ut på exercisplatsen om inte. den nye överstelöjtnanten, , och han kom till fots ändå, han hade inte låtit "sadla sin häst för att inte häst- skötaren skulle kunna varsko nå- gon. Där fanns heller ingen högre person än fanjunkare Björck att ta mot honom, och till honom sa- de han kort. och "gott: ” Var är spelet?” och det blev. blåst larm och befälsappel. Ut kom de min själ ur sina tält, fast det var mer (ons oF redrik Böök - ENN än en som behövt en rakning och mer än en kartuschrem, som satt avigt. Adlersvärd bad helt artigt att få höra , generalorderna, och regementsadjutanten läste gunås upp dem, men när han slutat, sa Adlersvärd; -”Jag måtte ha- hört galet, var god. och läs. upp dem en gång till,.och saktare> Rege- mentsadjutanten läste långsamt, som prästen i kyrkan läser. syn- dabekännelsen; och jagu var. det inte ett par” officerare som blivit bleka om nosen — kapten Ridder- mark bad att få gå in i sitt tält och dricka ett glas vattén, för han mådde inte bra. Överstelöjtrianten vinkade av honom som man vin- kar bort en mygga, utan att öpp- hade verkligen hört rätt! Det stod på generalorderna om exercis från klockan sex, men jag kunde inte tro det, eftersom jag inte såg till befälet.” 'Och så skioka han man- skapet tillbaka -— 'I .dag är det deras: tur att vara fria” —— och , na munnen.' Sen sa han: 'Jo, jag” vad han sedan sa till officerarna, det ,kan -ju en annan'inte veta, men nog dröjde det en halvtim- me; innan 'de kunde -ga'och raka sig och:knäppa knapparna rätt i uniformsrockarna. Och sedan blev : då tog' överstelöjtnanten” fram en korpral och bad honom vända upp och ner på geväret. Ur pipan föll är ut en hasselkäpp, av den sma- la raka sorten som bönderna öru- kade skära på Klöva hallar så snart de såg att där var liv och rörelse på Ljungbyhed. "Vad är" det för något', frågte Adlersvärd och satte upp ett par runda ögon som en: uggla, för han är en sa- tans komediant, han säger aldrig rentut vad han menar, utan han gör allting på lass, tills man blir tummelumsk 4 huvudet. 'Har Då två "laddstakar på det här rege- mentet? Räcker det inte med en? r hänger det ihop? Korpralen od och häbbade och såg dum ut; - till slut skruvade han av, den 'rik- det appel för underbefälet, . och - tiga laddstaken och räckte fram : för han trodde överstelöjtnanten var rent främmande för gevärets RN Men då var där en annan ral, vem det. var kan ju göra ' I äctsamma. som tyckte att nu kun-. de det vara nog med apsspel och teater, och han steg fram och sa: 'Gud bevare överstelöjtnanten, men har vi inte hasselkäpparna .. till hands, så kan vi allt. bra lätt" råka få tjugofem par spö själva. ' — "Är det på det viset!" sa han, och så. visslade han," den ' jäkla komedianten, och så tog han min . hasselkäpp, för när jag steg fram ' hade jag också vänt upp och ner på geväret, och så bröt -han sön der den, ”Hädanefter blir det så', sade han, ”att den som påträffas — med ett hasselspö i geväret, han: mister sin grad, och vad de tjugu-. fem par spönavbeträffar, så ska vi tala om dem.en annan gång. ' Noten i i havet är Kristi kyrka : > i tiden. Domsöndagen låter oss se en allvarssyn, ger oss en tankestäl- lare, Tiden och evigheten berö- ra varandra, Tro vi icke alla in- nerst på en slutuppgörelse, ett bokslut över. människolivet? Bå- de det onda och det goda måste få sin dom och sin. lön. Eljest vore hela livet meningslöst och orättfärdigt. ' Orättvisorna och missgreppen 'måste rättas till, alla varför måste få sitt svar: Livets myckna dumheter måste efterföljas av evighetens klarsyn. Och dock. — grunden. till en kristens tro på domdagen är icke våra egna känslor, tankar eller aningar utan ' Guds eget Ord, som utlovar en yttersta dom. .Ut- lova — ja, ett härligt löfte är förvisso Frälsarens ord om slu” tet och domen. Så må vi: bli stilla” och bedjande inför bilden i vår text. En not är utkastad i tidshavets böljesvall,' och vid ti- dens slut dras denna not upp på "| evighetens strand. : "Vad är Kristi Kyrka här på jorden annat än ett väldigt nät! Kyrkan dever och verkar i tiden. Den har en kamp att föra mot storm och fiender. Den söker vinna -själarna för Gud, , den ”kallar, församlar, upplyser, hel- gar hela kristenheten på jor- den”. Den förvaltar Ordet och Sakramenten. Den vill nå alla. Nätet når vida omkring, Kristi kyrka på jorden rymmer många olika människotyper, fattiga och rika, goda och onda, frälsta och sökare. Och detta ofta i samma krets i samma samfund. Kyrkan måste här i tiden ha samma öppna famn mot människorna som Kristus själv : hade, när Han öppnade sina armar och sa- de: ”Kommen till mig, I alle, som arbeten och ären betung- ade”! Kyrkans uppgift är icke att mästra, döma och skilja män- niskorna åt utan att söka nå så långt, så vitt ut som möjligt. Så går nätet i dag runt hela vår jord. Av modiga och hänförda missionärer kastas nätet långt bort i hednaland. — Men noten i .tidshavet, kyrkans not, . går också . och måste gå på djupet. Kanske tänkte Kristus i liknel- sen på ett sådant fiskredskap, fällt — att Harrington alltid vie ha samma hytt. Copyright" Novart. som brukades på sjön Genesa- ret,” ett ”djupvattengarn”, Kyr- kan måste samtidigt. som den , når vida omkring gå på djupen, ; SABBATSTANKAR - la öes När du är djupt nere i sorg och kval, när tunga slag drabba dig, när du dignar maktlös och bru- ten ner, då är du '— saligt att fångad av himmelrikets nor. När du brottas med tvivel och klen- tro, när du känner ditt livs grund vackla, när du icke fin- mörker, då skall du veta — sa-= dig nära. När du är djupt nere i ånger och bedrövelse, för egen synd och 'svaghet, då finner du I—. 9, vilken salighet! '— att Guds kärlek och nåd omsluter dig och lyfter dig uppåt. .— Så tacka vi Gud för att Han i sin outgrundliga nåd ännu": låter himmelrikets not, Kristi, kyrka, ligga kvar ute i. människohavet. Vi tacka för att kyrkan når vida vi Gud för att kyrkan hör enig- heten till och för att den genom tusen osynliga trådar står i för-, hbindelse med evighetens strand. Noten ligger ute i det upprörda havet. Men den' är icke en del av havet. Den gör endast gin gärning härnere enligt Guds vil- ja. Alltså fälla vi icke modet. Den kämpande kyrkan skall en gång bli den segrande, — Men noten, en gång utkastad från evighetens strand, skall av Gud själv -dragas tillbaka dit, Det särskiljande och den dom,' som aldrig kan ske här nere, äger då rum. Texten talar om goda och dåliga fiskar, De goda bli bevarade och samlas tillhopa men de dåliga kastas bort och brännas upp. Sådant blir alltså slutet enligt Guds ord och löfte. Vi ha ingen rätt och ingen an- . ledning att här sudda ut grän- serna och vara mera evangelis- ka än Guds eget ord. Vi måste städse besinna, att slutet blir ' detta: de goda samlas kring sin Frälsare och få leva med Ho- nom i salighet och ljus evigt, de onda måste försvinna och förin= tas. — Må vi knäppa våra hän- der och bedja Frälsaren cm hjälp att så leva och verka, att vi icke gå förlorade! Må vi rätt använda vår korta och dyrbara ' nådetid! Och må vi låta oss fån- gas av himmelrikets not! Herre, låt min själ komma till mognad, förrän den skördast Amen. Text: Matt. 13: 47—50: NYSTESETETYSTYS NESEIYTSTFSITSN AMARARBDh förra Forts. säga — fattad ay Guds hand och ' ner någon väg ut ur djupens:. ligt att säga — att Guds rike är - omkring och för att den' går på -' djupen. Men framför allt tacka '
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.