mm mn eg "+ BOm en fyrtlåring, han var stor- >. .doh, byter "han .tåg, och i Bdin- Man skall alltid göra det mest," oväntade, förklarade. lord Aston? borough för sin maka, . | — Men"... invände Hon. Den gode lorden vek. suckandé samman Bervietten; .:, — Kära du, försök 4 8e "saken som jag gör det. Tidningarna har varit: överfulla om vår dotters + bröllop och om de alstornborough- , " eka juvelerna, som nu ska i väg ända från sydligaste England till nordligaste , Skottland... Varför ” kände för resten inte Maud ha gift sig på närmare håll... — Men Henry... - i SL Jag vet vad du vil säga, att Peter är en utomordentlig Bvär- son. Det tycker jag.ocksä. Men ttsan'så obehagligt: är det att . skicka 1 väg familjeklenoderna. Just idag har jag fått brev från fem bevakningsbyråer och åtta försäkringsbyråer, och alla påpe- kar den utomordentlig risk,” våra juveler... ja, du förstår”... Att döma av skrivelserna är alla bo- var i England just nu språng efter våra ädelstenar. Tusan ta tidning- årna också, för resten.” Men var var'det "Jag var nu Igen ?:. — Man' skall alltid: göra - äet mest oväntade, repade: näy Alstoneborough, = Ja visst, ja. Nu tror folk vi skicka juvelerna 'med posten" et- ler också att du eller jag har dem i vår packning, inte sant? Hade vi:dem där; eller skickade -vi: dem pr. post, skulle vi utan tvivel bli av” med dyrgriparia” Och” därför har Jag hittat på, mitt eget. lina +ooknep.o nns Lady. Alstonborough nickade "uppmuntrande. . ' Ladyn "tänkte på: | Henderson: Han ihade länge varit betjänt på gården, han''var en man på mödi- "" gå sextio, men: ung. och spänstig vuxen och stark, trogen som guld, men ..'v men "en" smula.'senfärdig törden, ni reser, alltså i första klassens sittkupé. Men ni får inte gomna. Tänk på att det är en för- mögenhet,. som, ylar i edra! hän der... vo : -Hendersor', tänkte” på: (detta nu. när. tåget -följdande. dag rul- lade i väg med honom till London. skiljas, från väskan, det var då . säkert. Han skulle . vilja se den som kunde ,lura honom, . Lyckligt, och väl anlö var det, mörk, och ganska dyster; och :med, väskan. ängsligt tryckt under .ena armen: ilade han om- sig ned i det bekväma hörnet vid pade .den omsorgsfullt och tände. Inte. alls. oävet det här, trevlig omväxling. Nu kiinde:tå get få gå när det ville, « ns I sinom: tid: gick det också oc tinime efter timme. förrann utan . tion steg” Henderson” ut på" per. fönstret, Just-som tåget skulle glida ut, kastades kupédörren upp och en man köm inflåsande. Han ställde "ifrån sig en väska' och sjönk ned-bredvid Henderson; När han plockat fram en”näsduk "och med: denna "torkat svetten: från pannan, visade han fram ett frynt |. ligt. ansikte och "sade '— Det var. då för” hann fatt eri”. » — Han fatt "— Ahb mr "Henderson; sade främlingen" och stack ett visitkort i hang hand, jag finner att jag måste presentera mig. Mitt namn är' Barnes, 'huvuddelägare; i Bar- nes kända detektivbyrå. Jag just på resahde fot, när min I ma fick lordens telegram. Nu h; i 1 tankarna." Åtminstone; ansåg la- dy. Alstonborough det." 1: « "Hon nickade vidare, Hon hade tänkt på Henderson. Han, får jur verlerna 1: &n varilig liten väska" ” och hän far till London för, vidare 1å befordran till "Bdinbufgh” I np burgh, tar han In på det hotell. dit bered AN: "right, Henderson, sade Ingenting i: världen "skulle förmå honom att ens för ett ögonblick- till. London. En dimmig morgon j bord på nästa tåg. Väl där drog" y fönstret, tog fram sin pipa, stop- ; riktigt” att något inträffade. Vid'en” star. rongen för att få" en kopp kaffå- och återvände till sitt öhrn vid a > 28, smen vad hindrar: att: ni är Me Helt annat, en bedragare ha pel? et Helderson klämde. 'väskan "fas: tare mellan” knäna. eg i "=—sDet: kan jag verkligen h te säga. "Met Jag. vet vad jag” skulle: göra” med er. "Det? var ärligt: "besked, 'men främlingen : tog det som ett gott skämt. Han lät sina blickar vila å väskan, de: vilade jag fått åka bil som en Jehu Henderson var kanske när allt ge, och så sa han: rsöka övertyga "er genom 'att tala orå vad lorden anförtrodde min kompanjon, Pre- "eIS”SU Kär sade han: ”Man "skal är ganska |. vara nog: von + han; ber jag « er betänka ett förs slag" jag har. Lämna väskan til mig: Tro 'mig, det är er tjuvarna är. ;efter, icke mig. Om de över: rämplar "er 7 i natt vad. skall "ni då inte 'sök gott? ? i De supérade” tillsammans 'sedän Henderson installerat sig i ett tum på hotenet, Därefter slog de”sig ner vid en kopp kaffe i'ett hörn av hallen, Henderson alltjämt med väskan under armen. "Mr; Bariies lystrade” till," ot Jag. vet verkligen inte hur jag skall göra. Om det är lordens skan. att ni vakar över juve- så” har jag” "naturligtvis ingenting att göra än att gå med lerna, orgon svara lorden, som gi- ig. i uppårag” att också vaka över "juvelerna ?: Hos mig slim de 'Är:.inte mitt förslag 2 Mr Barnes, sade han, jag har nog. tänkt på ert förslag, att : ta, hand om väskan ... till att bli gott om hasselnötter uppe på "Söderåseri; och jag skulle ljuga, orm jag ville påstå att exer-. ”]cisen gått sämre. Fast i våras ha- de jag ju en lång krabat, som inte ligt på axel gevär, och 'då kliade det"mig i fingrarna”; slöt Lans och blundade med ena ögat: . "Den klådan, var nog inte 'svår att stilla”, skrattade Viktor, ”och Élinte heller hade det brytt mig nmycket, om du gett mig ett rapp. Men. se spöslitning, det kan jag inte tåla ens att tänka på, för då kokar blodet i mig ackurat som på Klågerupsbönderna; . och det Njälper inte .mycket, om det så för” det ges med kant blod, och I I det är ju som” att piska äran ur kroppen "på den arme saten.” Jag tycker det skulle vara lika avigt att vara med om att' dela ut de slagen som att ta mot dem, och jag tror. inte" att "någon ' skulle kunna få mig till det. kan få” vara med om både det ena. och det andra, Har du sett'krigs- : artiklarna ? Inte? Ja, då skall du” titta 'på dem "ett slag, dä kan au. läsa mer'än.en vers, som har förti par”spö till. Oomkväde, och du hit- tar: fan ta; mig en tåbell, där. du kan räkna ut: efter, .markegångs- taxan, hur många: prygel du kan Hl vyta dig till för vart spö. För nu- förtiden heter det'inte- slita spö, det heter” få prygel —,, det är H lan två ören och en skilling. Nej för- tusan, är man knekt; så får man vara beredd på att kläda blo: dig, skjorta för fädernésland$e”:; "Tror du vi kommeér. ut 1 krig”, sporde - Viktor, "= ”Det är inte "gott att veta, men nog tycker jag det ser: misstänkt ut, och fick kapten Krumbach rå- dä, och den där som skriver Öre- ia sundsposten, så kunde ' vi. ge: oss av hem och rycka opp 'tältpinnar- na redan i kväll, och vi fick allt se . midsommarsolen : gå upp:i Schleswig-Holstein. Skulle' du bli glad, om: trumpetarpojken;, han står. redan på kullen, du kan se trumpeten blixtra, : blåste'? appel och" 'uppbrottssignal - stället. skaffning och :korum 7”! Ad Sedan den. dagen” tecknar det sig, fan själv "kunde lära ett ordent- N skulle vara ett rättvist straff a! skorngrynsgröten. . Har du verkligen: Varit med om spöslitning ?” .undrade Viktor, me- dan de. -vandrade. möt lägret; han kunde inte komma bort från äm. net. "Ja, det kan du tro”, förklarade Lans, ”och det mer än en gång; i min "ungdom var det vardags- mat. Blev man kommenderag' ut till” handräckning - åt väbeln, så var'det ingenting annat att göra än att spotta i nävarna. Det togs inte' så högtidligt, och det var de som grinade i mjugg, när de låg på bänken. Göingarna var värst; de aktade det inte för mer än en pris snus. En' gång var där en långfingräd: 8, som” skulle ha tjugofem par, för han hade ' stulit tobakspengarna från" en :kamrat som hängt från sig rocken; 'och medan jag hjälpte väbeln att. ex- pediera honom, så hörde: vi ett sorl och gny utanför arresten. Jag tittade ut genom fönstret, och där var min själ hela göingakompa- "Säg inte mera än vad kan stå för, Lejon”, varnade, Lans, ”Du '. ungefär samma skillnad som mel- ; . I:flickskölorna'i, Hälsingborg, ha- de man;redan börjat raspa:. chappi, som, skulle stoppas i: 'Såren, 29ch: det bley inskärpt, att man härtill visserligen kunde: bruka grovt Tin ne; men att 'det skulle Vara; ren. tvättat; till slut satt :Pensionsfö- restånderskan, som tagit de 80- : da saken om hand, med hela sitt "lina, rum så fullt av: chårpi; att hon själv inte fick plats däri. -I sin nöd, gick. hon: till. redaktör Sturzen-Becker och frågade vad hon nu skulle ta sig till; han drog ett bloss ur sin förträffliga cigarr och rådde henne att snabbt skaf- fa" hela förrådet ur vägen, lika gott var det hamnade, för att se- : dan med friska: krafter kunna : fortsätta insamlingen, ty, anmärk- te han, i det att han svepte' sig in i ett doftade blått moln, »det är idén det kommer an på, den måste hållas vid liv, resultaten jär av, underordnad betydelse; "Idén var också" lövande: båt Av i F redrik Böök niet sarilät, och: äc förde: först ett rysligt liv” men sedan blev det tyst som i graven. De måtte. väl inte ställa: "till något. - "upplopp, tänkte jag, dumskallarna, I hur kan de : vara så -trilska' och ta parti för en usling,' som går i andras fickor, Jag varskodde' väbeln, och han öppna fönstret, och sa: "Va gör ni här, pojkar? Gå hem och lägg er, pojkar, för om ni gaddar er tillhopa, blir ni stört olyckliga. Men 'gölhgarna var 'alls' inte upp- roriska..'Bara ge honom vad han tål, -de :de, ”men säg till. honom, att om han skriker: en enda gång så ska vi ge honom dubbelt så mycket stryk” efteråt... Tobaks- pengarna, dem ger vi sattan, men skriker han, så är han en, dålig gölng, och då märker vi honom. Så mycket han vet det, Och sen blev det lika tyst igen, göingarna stod där och. sträckte hals och lyddes. Men det får jag säga till hans lov: inte ett knyst gick över hans läppar, så den gången blev då göingaäran räddad;' och när han kom ut, langade de fram en Haska öch' skrek; Här: får du en tår att'styrka dig med, för du har bekräftades att. Södra: skåning. > arna vilken dag'som 'helst skulle gå ombord i Landskrona; och när östgötaregementena"' anlände” till Hälsingborg, visste man gott be- sked om den marschroute de skul- "1e- följa" på - Själland;: den gick'' över Roskilde,' och 1 Korsör skulle de inskeppas på nytt, för att: fö- rena sig .med västgötarna,. 'som tills: vidare höll till på:Fyen, där . de för närvarande var ivrigt 'sys- selsatta med att” bärga in den rika höskörden. Kung. Oskar med sin drottning. och' med prinsarna Karl och Gustaf kom upp på besök till . Ljungbyhed och : -Herrevadskloster; så att korpral Svärd fick äntzgen sitt lystmäte på att beskåda kung- liga personer; även Viktor: fick. se.en skymt av dem, men det blev inte' mycket, :ty han 'stod'1: ledet . och skyldrade gevär och han vå- : återvägen besökte 'de' kungliga vagnarna också Tvedöra och kör- de i skritt genom: den -stensatta lägergatan, som var smyckad med flaggor, och korpral "Böök fick ' stiga fram och lämna drottning. en .ett' poem, som han ' egenhän= digt författat. Hon log nådigt och . räckte: honom till tecken på "sitt välbehag en röd och en vit ros,” och korpralen, som inte visste var han ' skulle "göra 'ayv "blommorna, stack dem äntligen i gevärsmyn- - ere - YTYrerereerevtYrY Te YET YET Y VS TYVYYYYTYYVYYVYTVYVTYYFYNYYTYFYYYYYYYYYYYYYYYYVTYYYVYYTTYYYTYTY VV rYYPFEEvY I a + a i oe ot . , - 4 i eo . . . . | 8". : a i > . Forts.” ++ var tid att söka upp kittlarna med- av rykten: och oro och; Yapenlarm, ! gade' inte vrida på'huvudet; på > kom” önikrihg” Mite" "trög" i "tanke? gången. — Lordens telegram, stammade han, I nJag kan inte 'så noga säga”, menade Viktor. ”Inte har.jag nå- got: "mot" att. få se mig kring i på det. Och jag har tänkt på allt det" där” ni berättade i kupén" om rån --och mord och -: sådant. Men a "vi själva kommer en. dag senare. God 1dé6; inte sänt? Och” Louise, vem tror”du kan gissa sig till att ningen, så att han gick sedan . vakt en halv dag med de danska »: färgerna lysande över sin ränsel, i alla fall inte skämt ut oss, Ja, så gick "det "till förr i världen, Lejon, högfärden var inte så stor.” alltid: göra” det mest. oväntade: Folk” tror "naturligtvis." att jag ar ' juvelerna pr post” eller vi :antörtror : en hel förmöggnnej, |! äg ! : s om jag överläninar " väskan, ”så Schleswig-Holstein; jag kunde. jä : 1 juveler åt en betjänt? sö. ti Ban es. tog. fram en | Pipa och lem, med i sin egen packning, "mäste. jag bedja att få något i|pacsa'pa och hämta bruden hem] ”Fy för den leder, sade Viktor - vo . . ' Nej, det. var nog inte got stoppat nade RO . mén; tstället skickar jag min Yåest säkerhet. Man kan ju aldrig vara | till Ulriksfält, för min rotehållare | mulen. > > t na . Forts. os E värderade tjänare med dem." Det nog försiktig, v >. skall gifta sig. med én som' är! Hela Skåne var fullt av trupper MÖT gg : vt | . inte allg' Ma; Men” men; Tänk om något hände? ., >, — det,' ingen "mer än” du 'och Jag och Henderson :..” : "Det fanns emellertia ett lyssi nande "öra i närhotén, och" detta öra satt på en'näpen kammar- Jungfru; ' Några: timmar: senare fördes ctt 'halvhögt telefonsamtal ned en man I London, .) -.. Henderson > hade inget emot uppdragot. Gällde det bara hand- kraft och vaksamhet, så nog skul- le han gå iland med det. Tillsam- mans packade lorden,. och” hana tjänare ned juvelerna i en minia- tyrväska, väskan låstes och nyck- larna iöverrliktes till” betjänten. Han skulle "alltså ta In på Con- tinentat 1 Edinburgh och vänta : Sär, och inte släppa” väskan ur sia händer. : - Den Vor | övergätt. han låtit endast en "val Thand: JA 088 SÄS onborough, Han le. nämligen bll' betä! du mm juvelertia, och så satte lgsi förbindelse med vär fTifmå.. Och nä är jag här, Viska alltså" ha: sällskap, vi två, - til hotell, Fyra ögon se mera än två, inte sant? : - Om Henderson tänkte; så tänk-= te han 1':varje fall: omsorgsfullt. Det låg ingenting" orimligt i det här, att lorden ansett att de bor- de vara två om juvelerna; Men & andra sidan var det sannerligen inte likt "hans husbonde att ändra i åsikt. Vad "skulle han tro om det- ta? Den här. Barnes kunde/ ju mycket väl "vara. en: i bedragare; Han fixerade visitkortet som 'om det "varit ett giftdrypande . före- mål och så gav han” sina misstan- kar luft. en fa ör — Ni kallar er detektiv, - mr RAR RT KRA Nu vintermörkret. fallit på det ljus” som både” ung” och och 'sommarns fögring är n Nu jörden sig till 'vintervil, och adveritstjärnan' lyser n "och" gämla kyrkoåret "gått till sina fäder - ” och : -adventsljusen” ren. nå tända fått > Co> Och träden mist sin prakt och blomman vissnat ner KÖK RK KA KAKA vår jord ör gammal” gläder. 2 u blott ett minne' ” a rett u härinne, RN Edinburgh: och ta in på samma l där räknar. inte folk med, i varje fall inte; den ? sortens” folk! som längtar” efter att lägga fingrarna på annat "folks ägodelar: Jag pla- cerat” ”hélt ' enkelt dyrgriparna i en titen oansenlig väska och Hen- derson. ger sig iväg”. Det är allt. > Datave Tr visserligen skönt, för | Händerson att höra att har var lordens- "mest .värderade' tjänare, men änry var han inte övertygad. « = Lorden, frågade, lorden gav er väl. förhållhingsorder. Käånske att ni. skulle” taga hand om "väskad I: mig sa lorden att jag under inga. omständigheter-- fick lämna den ifrån. mig, : varken natt-eller dag. Jag. kan ju inte hindra er att sitta i samma kupé som: jag, inte heller ta in på samma hotell, men väskan behåller jag. Och jag tänker inte sova 1 natt, mr. Bar- nes, det försäkrar jag er. ratade om- "något annat, öm, jakt och' om fiske ,och om lantbruk och slutligen. om krimi- nalitet,. ett område På vilket mr Barnes givetvis” var mycket. hem- mastadd. . Han serverade också Eenderson sådana” detaljer ' ur brottets värld att denne slöt väs- kan allt fastare till sig. » Men; det var kväll- när: tåget Mr Barnes bara nickade. - guld; och den här ringen,” Han staplade upg dyrgriparna Det. var sannerligen på. bordet, svårt att stå sig på Henderson. Han tog. väskan” från dess : plats under' armen och sköt" den över |” till' mr Barnes. "Därefter plockade " han till "sig. sedlarna och klockan och. ringen: och dolde samtidigt med möda en gäspning. +: > +, . -— Det här var skönt; skall jag säga er mr' Barnes, sade han; för nu trör jag, jag! kan känna nig lugn; åtminstone för : -juvelerna, Jag skall hålla mig' länge” "jag kan, somna, så vet jag att ni vakar.” "Mr Barnes försäkrade & sin sir da att det gällde hela hans firmas renomé och att han sannerligen inte skulle göra sig skyldig. till en sådan blunder”som att sova. Och så tog de båda herrarna god- natt av varandra, Och Henderson stängde- mycket omsörgsfolt sin dörr, os sont oc «Två timmar senare "knackade CE Ni har så rätt mr Hender- "son, .'mån” kän” "aldrig vare” nog försiktig. ; Det är just. mitt 5 al- språk. Och naturligtvis kan jag lämna ; säkerhet. fastän. det blir en obetydlighet jämfört med vad Ä är, värda."Men man kan Häller” gå omkring med ögenhet på sig. Allt "vad jag "för närvarande har i kontan- ter — han tog upp sin plånbok — är. något över. hundra” pund, Så har: jag” en. klocka: förstås, av vaken" så "men "skulle jag i f leende som förut.” en kan. man” ji inte ha något". mot, när.man väl gett sig till knekt, och att reda ut affärerna i chles- wig-Holstein” är visst; behövligt, för? der, har: nog ”trasslat till :det som en, källing'. i en garnvinda. rätt, och om vi är bjudna med på det gillet; det är kungens” sak'att veta.. besked; och : det. är väldet grundar på nu: ; Kapten Krum- h är” nog inte mycket att lita sig till. fast han flyger. vida" om- kring och tar munnen full?” .. ". Korpral Lans nickade; han ade rest sig "upp och tagit ränseln på, ty trumpetsignalen klingade, get Konstplarna skakade på :'sina huvuden och tjänstemannen ryck- té förtvivlat på axlarna! = '— Jag misstrodde honom från början, fortsatte Henderson, men han var inte otrevlig till: sättet och så lät jag honom få väskan. — Och alla juvelerna, suckade tjänstemannen... Henderson log samma underliga ;— Han. betalade den - med för omkring hundrafemtio punds' vär- ge. reko : -— Men alla juvelerna, frågade tjänstemannen, orolig för hotel- lets anseende, a Henderson” 108 samma , underli- ga" leende som förut, . eo — Jag ville bli av med kärlen. Han var 'så. efterhängsen. 'Juve- hemma på: "den kanten, Gå i fält : Mier inte förstår jag vem som har | "för oss, att han icke vill vara Gud” 'bor'i isin i Himmelska värld. Där är hans hus med de många boningarna. Där är hans härlig- het och glädje, som aldrig upp- hör,"en jul, som icke tager slut. Men” Gud har icke glömt: oss ”på, denna ringa jorden”. Det finns människor, som menar det. De tala om "en 'värld utan Gud, en gudsförgäten värld. ' Det kan verkligen se ut, som hade de. rätt. Folk och enskilda uppföra sig som om de finge be: stämma "själva, hur man får gö- ra här i världen, utan att tänka på vad Gud sagt oss i: sina bud och heliga ord. ” : "De 'som handla så, ha icke rätt. Gud bor'i sin himmelska värld men han är också 'med oss här på vår jord. rs Har -har. sänt oss Herren Je- sus Kristus för att göra det klart långt borta från någon av oss. Kristus är Guds son och därför är "han intet mindre än vår ko- nung. Men den stora olyckan är, att människorna ha glömt, att Kristus är. konungen, De till- bedja andra herra och mäktige dörrarna i världen vida” så” "att ärones konung må draga därin”, "Men detta kan - blott ske så, att han. får bliva vårt hopp; vår glädje och vår frid. Då får” han, makten över oss, och, då. emot .honom' såsom vi börå. kan ju se ut, som "om i-världen hade” väldét och här- skarspiran, I' sista” hand: hävde båda. av horiörå,, såsom, ett' lån. , De-ha dem till"en” tid, så ”" de, + lämna dem ifrån” sig. Men han ' har dem för” evigt. På hans' her- ravälde är det'ingett ände, Där- ' för skall han” ha måkten' och härligheten också hos oss. Och därför bedja vi med ' hang: för- samling: Kom Herre Jesus! El- ler med den garna "bönens" ord: ' ”Du vår Herre kom . Och nu är det "så" att då Her- . ren: Jesus: tages « emot” av”oss, då ha vi också Gud i, vårt hjärta, Då är vårt liv fördolt med Kris- tus i Gud. Jå, då besöket han icke bara vår jord' utan" också våra hjärtan. Och när vi säga: Giv plats för Kristus;- så'| mena vi: Giv plats för honom i hjär- tat, så att han får utrota de on- och glömma konungen. "Det är den stora olyckan i världen. -Jla tankarna och de orena käns- Iorna och”taga hand om Oss som vår hjälpare och Herre. ' - : rusat: in. till sin ändstation och Lys ad: s . - det på samma dörr och när Hen- | ierna... Ja, vad beträffar juve- Men i Kristi kyrka är det icke Gud ; Iska 18 od ventsträr so lystvar a hem passagerarna vältrade av Hender-] derson öppnade fann ' han sig stå |lerna, så ligger de i papperskor- så. Där | Kristt Kyrkarär. till oss | värld. - går - Im hör också . rg: sjuka arma son "klämde väskan bergfast un- ansikte mot'ansikte med tvenne |gen i en tidning. Men nu ska jag men. han, har N lys”dem som villats bort På stormigt hav: Gud över alla dig- i nåd förbarma. der ärmen och gick fram till en hotellvaktmästare som i sin mös- Låt nya kyrkoåret. som få tina upp vårt kalla börjar här sitt opp hårda sinne = -: sa sa sa' bar namnet Continental. Efter honom följde som en trogen gård- var mr' Barnes, och tillsammans konstaplar som-.i sitt sällskap hade" en av hotellets tjänstemän. "Det var ett kort men ingalunda +: kom behagligt meddelande be att få låsa in dem i hotellets kassaskåp, och själv, vill jag sitta vakt utanför. ve - Lord Alstonborough var mycket skickade i väg den där svindlaren. såsom konungen. Han kommer detta kyrkoår såsom han'kom- mit de föregående. Han kommer i -Vägrödjarens spår. Han kom- mer såsom när han kom till sin kommit för att skapa om våra, hjärtan och ställa oss i hans ri- ket tjänst. Äro vi nu undersåtar i denne Herres tjänst, skola vi icke vara låt barnen, med.. Den person som skrivit in I nöjd. " egen stal: saktmodig, ödrjuk a honom få bli ett i Myståg fram ört minne. vm kor stego de in i. hotellbussen. Och sig i resandeboken under namnet | — vad var det jag, sa, "Louise, en da ko Han komun er mn te det så, att vi i dag hylla. MN ryg- ene sor efter bara några minuters färd Barnes var en ökänd förbrytare | man skall alltid göra" det mest tack vare människors fromhet, och i morgon Meal följa honom | Lys ad - stod "de i Continentals bestibul,| och eftersom han konimit till ho- oväntade. Det gjorde jag när jag ändå. Han gen; Nej, vi skol : . Lys adventstjärna med ditt blida sken : där! Henderson tillät sig att dra 3 d : Han kommer ändå. Han kommer nh alltid se upp:i | på tempelvägen för oss. gamla, unga oe lätta dens suck. Ljuset och son ch öNNNap med mF Heäder-| skickade 1 väg Henderson och trots människors hårdhet, synd RR nsikte och hämta glädje ) : . en. adens suck. sikte : då vi i andakt - a s suck "en | OM Så ville man veta om han | det gjorde Henderson när han . ans an i och med vördnad stor . människorna här gåvo honom en] part Något: fyffens för'sig. Han och fördärv. Han kommer ändå. av honom.:i «+ 3: | få med varandra Hosianna EE SR RR AR a O adventstid o adventstid du förebådar julens helga tid. se borra -sången sjunga , sppssrrrernnnn ei bsr nana "NAT viss trygghet. Fick han nu bara ett råm som "kunde låsas, så skul- le han känna sig säker. ' i Kh' Mr Barnes rörde vid hans arm. KKR KAKA RAR KRKKRR KAKA — Ach: nu-mt: Håndérson; sade hade" redan lämnat hotellét. Henderson Jog ett underfigt 1e- ende. Och så berättade han om lordens juveler "och" om” väskan som Parnes fått taga hand om: AR Så fördömt bra påhittat, . Om han med detta sista utlå- tande hedrade sig" själv eller'sin Ty ”han kommer till vår fräls- ning sänd”. : "Och nu i advent vilja”. vi vara med: det folk, som hyllar Her betjänt är icike- Bott att veta." Copyright.N ovart, i FFVESTVETTYTA ARKAKALARDA. 4 Vi-vilje görb portärha. höga: reri Jesus ock täget emot Kon "Ty där Herren Kristus år, där | år alltid "Guds glädje; den som börjar på jordén"och: :räcker än- da upp i himmel WAASASAAAAAAAA och |. FIFS TIN
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.