oh ("LAHOLMS IDNiNG Yriry - - ver v "eereveeyvter rer yyvvevyvryrYyrvyvyYvVvV yreveyveyvYvervyvTv Tördagen den 4 "fbröbnt 2051 > ts > Hung A V Karl. i vVintorsolen hade Iyckats ' arbeta käften ”öch gav” till ett par & små big” igenom skyarna en liten stund : mitt på dagen och "lyste råed ett blekt, urvattnat ljus, men kurvan var snäv och snart gick solen ner i ett frostligt, blåkallt dis bakom skogsränderna och den korta skyni- ningen övergick i mörker, ”Blåskug- ' gorna över snön blev" långa och täta och skogen stod som en stel” nad, mörk vägg. bakom: de gråvita fälten. : Det var en obarmhärtig "och envis vinter, määniskorna led av dess besvärligheter och tog sig inte'onö- . diga ärenden utanför husens 'vär- ” mekrets, men de vilda djuren hade inget val, Därute i vildmarken ra- sade en ständig karnp för tillvaron, en köld- och hungerkamp, En natt i skog och 'mark var fylld av dra- "" matisk intensitet, där. liv” släcktes för att ge starkare liv möjlighet att existera, Ändå låg. skogen där stilla. och tyst, skenbart idyllisk som ett jul- kort med snövaddar på trädkro- norna och rimfrostpudrade alridåer, där, flodåran, flöt; fram under ' sitt dast ett 'sken,.det var Bara . så, satt ingen kunde ana kampen, som un- där. . Det vär få förännat art titta årda nattimmar utkämpades daglega under en "Tärvig ' enbuskeé.” Skogen har nu intet ätbart att bju- da honom på och därför söker han Big fram till bygden, I en liten träd- u gårdstäppa' med späda, nyplantera-" de fruktträd har han tagit sig för att 'gnåga av barken på 'stammar och” kvistar,” men nu 'har : ägaren märkt 'skadan och garderat sig mot: den. "En del träd" är "omgärdade . med ståltrådsnät' och andra lindade' fö med säckar . eller tidningspapper. .Tälle jössé: lämpar omkring : e stund frå ån träd till träd, men fin ner till: dat, att de är-oåtkomliga. Det blir ått försöka på annat håll, ty: fungern ger. honom, i ingen ro, [AP Han" skuttar ut på en åker, där hån innan snön kom djup" och hård, fått sig många mål av den späda ibrodden' av: | Vinterrågerigsg Creem » I! vida traj öker. han. runt hela fältet, men. inte, an, bar fläck, och " Skaren” är hård. sonr. glas, Då öch tter. han sig-och' lyssnar. ut i den tysta natten, ty han vet, att' farc Ppoé ånde, hungern görr honom iv- rig "och. oförsiktig. Instiktivt anar ha den gröna rågbrodden 'under shöskaren och känner en intensiv längtan efter den. Han börjar skra- med de små framtassarna :gål som trumpinnar. Han kräfsar och sparkar så det svider i klörna och. då 'och då ränner han ner huyudet i snön och nosar r efter brodden.” Nu har haå. kommit igenom; och tassarna” "skrapar upp. en svart fläck av null På den vita snön, All för- siktighet är glömd ' och med fram- kroppen i hålet står, han nästan på huvudet under det han når några | frusnä Erönstrån med nosen. Stackars Hille jösse, kännéer”en intensiv hunger och inte tänker på att vara varsk mot alla - faror som vänligt. Hungerkampen : är en bård kamp. I vildmarken, .: Denda ” stränga vinterkväll har |. mickel, räv lämnat sin lega på en tuva borta i en liten mosslagg ti- ', digare än' vanligt. Han hade för resten varit uppe ett tag mitt på | dhgen od.så, ty den skrikande” hungern lämnade honom ingen ro. På tre hela dygn hade han inte fått mer i magen en en Jiten ynklig skogsmus, och hela kroppen var en enda sugande , hungervånda. Natt efter natt och mil efter mil'kunde hans Pärlbandstramp spåras i snön på ideligt sök efter föda. Över skogsmarker och fält stod det i ströv och krokar, framme 'vid. går- / darnas uthus ringlade det ' och i myrstackar och” rothål hade han varit och krafsat och nosat. . Men köldvintern hade Jåst inne - allt i sitt hårda grepp och allt liv var domnåt, Nu började den fjärde nattens .hungerkamp på nytt, och om möjligt intensivare än för- ut. Med tysta glidande" fjät ' och nosen i marken rann han som en skugga genom "markerna och kom . så småningom fram till bygden, I trädgården vid ett hus träffade hån . på ett härspår, som hän kände lukz ” tade färskt, Ofrivilligt öppnade han gernati r, 4 läste ut hela händelsen i snön lika 'klärt "som ”om ” den : varit skriven ni meå bokstäver. Han budade upp ett ir <lurar från alla håll. Men den N som bara 1 Williams st korta,bjäbbande gläfs, precis som en hund. De där spåren visste han av erfarenhet att det var lönlöst att följa, men han gjorde det ändå —' därför att de luktade så gott.. . Så kom han till” utslaget, spejade försiktigt. ut över s sjönk -plötsligt ihop . i snön "med skälvande «kropp under "det -käkar- na rörde sig, som om de tuggat. Nu satt lille jösse med halva kroppen i snöhålet och tuggade ivrigt på den frusna rågbrodden, då döden plötsligt kom över honom. En glidande skugga hade ormat sig fram över rågfältet, gjort ett plöts- ligt kast och slutit de skarpa käf- tarna om harkroppen, NH > .. ” Ett dödsskri — vä, vä, väää” skar gerom natten och med haren i gapet utförde räven en vild. ring- dans så snön rök, innan han hade fått livet ur den skälvande krop- pen. Girigt: sög mickel det varma blodet att börja med. Hela kröp-: pån. darrade ' och skälvde ' under tiden och ur hans strupe kom små , Kröppen mellan de "skarpa "käkarna bar. c i: den. skyddande skogen. . En bred- blodsläpa. marke- rade vägen, från mordplatsen' och. dit, där han'lade "ner sitt: "byte £ att börja måltiden. ; " Ett. nattligt” hungerdram: hade utspelats i vildmarken mödan mäns niskörna sov. — 7 : "På morgonen kom en jägare 'och bar, "kamrater; 'en ring” slogs.: runt skogsområdet, en hund "släpptes. på: gran låg, mickel. och sov som en stock. med full "mage, då stövaren väckte honom,” Kampen: för Jliv- hanken” började "på nytt, men nu på: ett. annat sätt. Ett- skott, : en öd: dykning : i "snön, en” sista :vift- d "svansfanan” och. kampen hade för” alltid slutat, Liv): under den varma” årätiden. dukat ett rikligt: bord dem; kämpade en kull rapphör hårda hunger, hostande läten. Så grep han. har- ti och ; passen. besattes. Under, en tät ji a ve I Lukag. som julevangeliet, låter oss se den gamle Simeon i Je- rusalems tempel med Jesusbar- net i?gin. famn och"låter oss hö- ra hans, bön: ”Herre, nu .låter Du .din tjänare fara i frid efter ditt ord, ty mina ögon hava” "sett din' frälsning”. : =» I juledagens' episteltext läsa vi löftet: ”Över dem som bo'i dödsskuggans land skall ett, ljus skina klart”, ben gamle. Simeon, som med frid tänker på döden, påminner Oss ::Om dödsskuggans land och Jesusbarnet i hans famn om lju- set.i dödsskuggans land. : ”Én ny påminnelse 7 om vår dödlighet få vi i dag ,..”.Vi kän- na' igen ; orden från" prediksto- len,» när någon församlingsbo kallats" hädan. Många äro på- minnelserna om, att vi alla bo i dödskuggans, land. Och därför lyssna. vi så tacksamt till för- kunnelseri, om Huset 4 i dödens mörker. . a kamp 1 under köldvintern. Den kraf- ästkullen på tjugo. stycken, 'sammänslagen med 'en, annan kull, hade ny smält ihop med hälften. Tappert;hade de kämpat sin hung- |. erkamp, men förutsättningarna var I tlösa:”Orologt hade de irrat om- ting dag; efter dag 'på sök efter men den djupa snön och hår- da 'skåren hindråde 'dem "att finna något. De hade slagit ner på. gårds- planerna och trippat ända fr dörrarna, diksom. - vädjande, till mäns; skyfflar slösäd på närmaste åkerfält eller! skotta undan & snön en bit på en rågåker. "När hungetns slutligen - . Dagens. evangelium, som är ' | hämtat " ur samma kapitel hos gjovt dem 33 .kraftlösa, att de inte s SABBATSTANKAR - Betraktelse på Kyndelsmässödagen över dägens Evangelium «on av Kontraktsprosten 0 Olof Mörk, Stora Harrie. . Ljuset i dödsskuggans land är Jesus Kristus och, frälsningen genom Honom. Det ljuset strå- lande klart vid Nains stadsport, där döden” blev ett möte méd Herren Jesus, det lyste in i gra- ven, där Lasarus låg och vän- tade på sin vän, det lyste allra klarast - på tredje dagens mor- gon, 'då-Han lungt reste sig upp från sömnen, lade tillhopa lin- neduken, och 'gick ut'till livet och människorna igen. vs Över våra dödsbäddar, över våra grifter lyser”, Kristi ljus alltjämt: evighetshopp och odöd- lighetstro. . Du har stått därute "vid ”gra- ven, där en du höll kär bädda- des ner till den sista vilan un- dan dina tårdränkta blickar. Om du' då, tänkte på Honom, : som komrnier, med ljus i dödsskug- gans land, som står. vid våra gravar och säger: ”Vår vän är icke död, han sover' och jag går att väcka. honom ' upp ur söm- nen”; då ljushade det i ditt hjär- ta och sinne, du kände hoppet tala till ditt hjärta,: du såg ge- nom tårarna "hän till det eviga livets land. - '" Kyndelsmässodagens evange- lium "manar oss:. Glöm icke bort att "även" du: skall dö en gång men kom framför allt, kom ihåg att. du skall leva. 2: + Herre,' låt. även, mig se din frälsning, så jag sist:kan fara idan. i | frid eftér Ditt ord. i ycket : av! "den tryckta stämmningen > 2 vid: sfrukostbordet. I Och att stämningen är tryckt, det är kanske inte att undra på, efter- "gom Ostar-har varit ute och ”sla- ”git runt” i natt och således kom- mit hem först på morronkvisteri, ” > Förgäves, försöker. han avlocka sin hustru ett litet lende, Till slut frågar: han försiktigt: + ” Äöö ss vär du mycket ont på - byte för alla: mö TOS RAR RR ad ch deras” öde '. stårkaste, och ' uthålligaste segrar. Liksom i all annan "kamp här i Jiveti— iga i beseglat. mig för att jag kom hem med ett blått öga i natt, kära du? > : : varar hans hustru kallt. ia hem hade du inget i ER . —Vi har haft en; lycklig tilldra- gelse. hemma - gumman har; fått jobb! : SIN £ i + VN akten låste. "omständligt upp porten" och" 8 gjorde en smått: iro; niski gest ut, mot” gatan: .. = Varsågod. "Och lycka till. : t' de sista stegen ut . Utan ått se sig om mot? fängelsets massiva fasad fort. : salte han in imot stadens centrum, "Hungrigt i insöp han det skiftande, bullrande livet omkring sig: Efter 'den tysta r isolationen i. cellen tyckte han sig se världen för första gången 'och ett jubel ville bryta fram. Han var fri; kunde gå vart han ville, göra vad. han ville. | 4 . "Så slog honom - ftertanken: kunde han verkligen göra vad han ville? "Skulle samhället acceptera | honém efter "det" som "varit? Du är märkt gosse; hade Borren sägt, en "gång tjuv, alltid” tjuv. Borren |” var yrkesförbrytare. En oförbät- terlig, De hade varit cellgrannar och talats vid så snart tillfälle | gåva. Det enda du kan göra när du "kommer ut är att hoppas på bättre tur nästa gång, brukade, Borren ' säga. Varje gång man åker fast lär man sig något. Till sist gör man. den perfekta förstår dusi: Ingemar satte sig på en a park. soffa och for med händerna ' över sitt bleka urholkåde ”ensikte, I In irkt mans drag. "Varför stifrade folk på "honom? Syntes det vari- från han .kom? Satt, längelseluk- ten i honom ännu, bar han sin skam sony &n stämpel. i pannan, : vitt synligt. 'Han' ville gömma, sig) "Han "reste sig och började gå framåt " med huvudet nerkört mellan.- ar larna, Han ville hem.; Hem till Eilen. Vi skall börja om i en ny stad, lade de kommit överens om. Hon hade besökt honom varje be- > söksdag, lett tappert mot honom. Du gjorde en dumhet, men jag det, hade (älskar. dig, glöm aldrig hon” viskat sista gången och lagt sina händer över hans, Jag skall " hjälpa dig över det, du ärs så väl kommen hem. ment ba "Det är av medlidande, tänkte | hans Det är ite. möjligt. annat. | Ingen kan älska en tjuv. kall. det bli framgent; svårt att få jobb "och tänk. när Gunnar får veta att.hans far suttit i fängelse. han en gång kunna se ein |! son i ögonen och säga: ja Cun- nar; jag stal” pengar, när du var ett. lindebarn, si och tog'jandras I i fängelse; "Varför? Å det är en lång historia, men det finns ingén ursäkt” Ellen skulle aldrig kunna GEMAR. KOMMER HEM Ock hur ög ut när du sov engar. och kom lita på honom. Varje gång han var från hemmet skulle” hon ängslas för vad han tog sig för. En gång tjuv, alltid tjuv... "När du kommer ut, stick till Stockholm och kontakta ”Blom- man”, du vet adressen, hade Bor- ten sagt det sista han sa i morse, -Men, om de flyttade till en ny stad, for: utrikes i värsta fall. Kanske - kunde de glömma det som ' varit och bygga upp en Any tillvaro, Kanske ändå... Ingemar. gick mot stationen. Om han skulle ta tåget hem ikväll i stället för imorgon : som de kom- mit överens om, Så slapp han bli mött vid stationen utan kunde smyga hem obemärkt. Ta sig in bakvägen och gömma huvudet mat. Ellens axel. | - Han ökade steglängden för att hinna med S-tåget. Det Når redan skumt” "mellan träden i ädgården, Han stod ett , ögonblick i skydd av häcken och 'såg på villan." Såg på sitt hem för förstå "gången på mycket länge.” Allt. var sig: likt. - Fröktträden made "och intill väggen stod: rummet och hennes ges for' som en fågel'över gruset," 1: = - Han smög fram och såg in, In” till pianot stod en man, Han kän-- "de inte igén honöre:' Ellen gick fram”. till honom, och. tog, hang + hand, ; Han : böjde sig" i fram och ' kysste henne på kinden Hon lär : det ske." - Ingemar knöt händerna och : tog ett steg"frarmåt, Så slappnade” hans axlar och, han lutade sig ett ögonblick mot väggen som för ett : slag. . Sedan : gick han 'som en sömngångare .över gräsmattan och ut genom "grinden. En lång... ' tradare kröp just om hörnet "och ' med plötslig "beslutsamhet vifta- de han med handen upp mot fö- - rarhytten, Den tunga vagnen stan«' nade och ett huvud stack ut. . ,:. — Ska du till Stockholm, frå- gade Ingemar, Hans ansikte var » | hårt, = - Chauffören. nickade och öpp» = nade dörren: Med en sista blick över axeln äntrade Ingemar om- bord. . Lastbilen. rullade ut mot riksettan. " Samtidigt öppnades "dörren till. villan och Ellens gäst, steg ut på trappan. . .-— Då är allt Klart då, £ de han: in mot. tamburen, I Ingemst söker, | alltså upp mig så snart han får « tid. Be honom bara ånga | Jörst och varsko.... =. ". +— Så farbror vil ll inte stanna” här över natten och möta honom. vid stationen i 20ra? : — Nej, jag tror, nog att "han hellre vill att du möter henom en- sam, Så får du förbereda honom :- lite på överraskningen. Och säg honom att han inte skall inbilla sig att han får det här jobbet bara för att' du råkar vara min 'son> . dotter utan därför att jag behöver en duktig yrkesman som Ingemar, Godnatt Ellen. "— Godnatt; Och tack. Mesta HH . med 7 "stövlarna, " för någon stö I tjära, tänkte han, Han började viss- AA - Forts. 1:Söderborg och på Als gick det festligt och livligt till; Viktor fick se litet mer av. ståten än många av kamraterna, ty' han blev inte förlagd i någon av förrådshusen vid slottet, utan inkvarterades i en för- stuga till:det präktiga korsvirkes-' hus, som tillhörde den rike köpman Gintherson vid Store Gadé nir 99 =— han hade : -nämligen' av kapten Krumbach blivit utvald till Uuppas- sare, och det första uppdrag, som Viktor Lejon mottog i sin egen- skap av svensk soldat i er ockupa- tionsarmé på utländsk botten, be- som skörten på kaptenens uni- formssyrtut” medförde som minne av Josephine, Han var inne om, i' köpmannens kök ock fick låna ter- pigor, som ' skrattade och "pratade på alla möjliga språk, varav några , liknade danska och andra tyska; de på klädet i hans rock och fingrade på mässingsknapparna, så att' till ' slut tog han 'ett steg tillbaka mot dörren. . Men några svårigheter att göra sig förstådd hade han alls inte, och det var ju en god sak; 'de ta- lade om för honom, att i deras hus hade ingen mindre än general Meza sitt kvarter, på nedre våningen inåt trädgården— det var därför det stod två skyltvakter. där inr2, och hela guds långa dag beställde de inte något annat än att äta upp de pä ron som : de stal om nätterna och gömde i skyllerkurarna. ”Saadan”, sade Viktor,' ty”det brukade vara Rasmus Kuhrs refle on, när :be- tänkliga och ömtåliga ämnen brin- gades på bane.” ”Gud bevares, De taler jo I Dansk ogsaa”,. menade 'ko- kerskan, som. slog upp en” fiskfärs i den största "och skönaste. utbuckz lade kopparform' som Viktor någon- sin skådat,' och han, hade likväl sett köket på Ulriksfält. Till pass”, svarade: Viktor > och gick” sin "väg med "sin terpentinflaska. . Medan han stod på gaveltrappan och gned tyrtuten med en yllelapp, kunde han inte hindra att hans tan- kar gick tillbaka till sergeant Berg- lund. "Sergeänten tror nog, att jag håller. på. att bygga; redutter och skansar, eller :att jag åtminstone te och" tar. ”bråkstakar i kragen; medan stenarna "haglar; och så gör jag i stället tjänst 'som' kammar. jungtru,. och om lyckan är "god, så får jag.i kväll hjälpa "kaptenen av knekt. har jag då inte förmått upp täcka... Han var förargad "över : att Krumbach Kastat : sina ögon på. ho: nom till upppkssare, men så trösta- de han sig med att tredje flätkom.- paniet troligen inte. heller, utförde några ' hjältedater, "utan "spelade femkort-Å sina” förläggningar' eller kastade'. krona och klave; med de danska .kopparskillingarna, som de fått att köpa tobak förs. kaptenen hade ju"tagit paraduniformen . på och var ute och gjorde visiter; Jag får väl försöka utmärka mig. med att ta ät fläckar, till att börja med; och nu skall man han: fin 'nos för attr spåra att det här har luktat la helt Sorglöst; "det var. "vackert väder," äpplena lyste röda i augusti- solen nere i trädgården, men" de var "alltså inte mogna ännu," "utan det var päronen, som föll skylt varkterna i smaken, Det är allt. ett gott och välsignat land, det här, inget under att de "slåss om det. Så rena gator och. så förmögna och fejade hus har jag 'då varken sett i Ängelholm eller Hälsirgborg, det får jag ge matmor rätt i. Maken 'till kök att vara stort och välförsett hittar man nog inte lätt, så den här köpman Gintheson är' allt en be- hållen karl — trädgården står full av. blommor och frukter, han har tjocka” järnkedjor kring . planerna och en springbrunn, som spelar med en förgylld kula. De rike, de har sig på tusende vis, Och" där. nere växer det gröna och blå vindruvor i ett. kast under. glasrutor, värre än på Rösjöholm.. . Han hörde steg på ” trädgårds- gångens grus runtom hörnet, men han tyckte det var som ett trip- pande frutimmers, så han lät sig inte störa; men då han såg upp, gick det en dansk officer förbi, en liten spenslig man med blå ögon, krusigt svart hår under'den höga mössan : och täta svarta ögonbryn, näsan var stor och krökt, men allt -2mat i ansiktet var fint och smått skuret. Officeren tvärstannade och spände blicken i Viktor, men, han såg inte ond ut, och det. var tätt med skrattrynkor i ögonvrårna. ”Är ni en svensk soldat”; frågade han på danska. ”Till. befallning, gene- räl”, svårade Viktor; ty i sista mi- ren, och flöjta må ni stod i att ta bort en stör tjärfläck, " pentin; det var fullt av köksor och i var tjänstaktiga och nyfikna, kände ' VIKTOR LEJO de två breda. förgyllda lagerkran- sarna kring den långa smala halsen näppeligen kunde'anstå någon lägre grad, ”Till befallning”, upprepade tidlig ' procession tågade från ”d- huset till hotellet. Stadt'Hamborg, som var smyckåt med de tre nor- . diska ländernas flaggor — där skul-.. le -midd; hållas, och pigotna”i' generalen och han härmade Vik- tor$:> svenska, ' ”nej, där har jag ingenting att befalla; men ett gott råd kan jag väl ge; min gode man, Den är bra att ni håller ”syrtuten välj någon annan melodi än Schles- Nwig-Holstein " meerumschlungen. Mig gör det vid Gud ingenting, men det finns andra som har ömtåliga öron, och ni kunde få' obehag av det.” Därmed fortsatte han. Viktor "blev röd 'som ”blod; inte visste han att det var den' olycksa- liga melodin '« som han” visslat, Det nar sanna F Predrik Böö ke nanna var då ett beskedligt' sätt att huta åt mig, tänkte han. Han funderade på att genast ta upp Den tapre Landsoldat, men när han mindes den ironiska glimten i generalens ansikte, tappade han lusten: en så- dan tydlig inställsamhet skulle den kloke och Iugne lille mannen bara hånle åt. Det föll honom in-att i stället övergå till Kong Christian stod ved hojen Mast, ty den hade hän "redan hört tre gånger i 'Thom- sens Häve, den/stora nöjesparken vid stranden, där hela stadens be- folkning spatserade om” kvå medan -militärmusiken spelade; och han tog ut sina lungors- hela kraft, eftersom 'han 'ville att "generalen skulle nås av hans musikaliska av- bön, i innan han korå utom räckhåll. Men har blev nästan över verk- ningen: generalen ' stannade och vände, tog ett' par.steg tillbaka på trädgårdsgången, och så sade han med ett: tyst skratt: ”Det var vid Guds flinkt. Vad heter ni för xes- ten?” — ”122 Lejon, general”, sva- rade Viktor och lät yllelappen falla ner på trappan, — ”Bevars, det gamla Göta lejon! "Det gamla Göta lejon. vilar — med öppna ögon sover det ”, läste” "generalen 1 påren svenska, och" så slöt" han" det: ena ögat, men. på det andra” Jytte han ögonbrynet i en välvd båge. ”Men vad ni än flöjtar, min goda Lejon, så flöjta inte falskt, då sätter jag er i arresten; och flöjta inte efter klockan tio, för om nätterna vill jag ha min goda sömn — blir jag väckt, så låter jag arkebusera er”. Så vin- kade han med handen "och gick ut genom porten till Store Gade. . ..; . Det var alltså general de Meza, tänkte Viktor, då han hängde in Krumbachs syrtut; han såg rätt försmädlig ut, när han läste den .där strofen om det sömniga lejonet och blinkade med ena ögat; det var rätt likt patron hemma på Ulriks- fält, då han gör nojs med kungens proklamation. Jag tror inte de har så höga tankar om oss 'här nere, som kapten inbillar sig; vi har nog vilat på hanen litet för länge, Men Viktor, kunde inte' ta det generalen sade "illa upp, ty han visste, att Meza var en man som luktat krut; det berättades mångahanda ting om honom, Meza hade varit med vid Fredericia den 6 juli, han hade fört avantgardet, och ingen kunde rida ut kulregnet med en lugnare och mera oberörd min än han; ingen hade sett honom så mycket som vända på huvudet, men när han kom tillbaka, var doppskon på hans sabel genomskjuten, och en annan kula hade gjort hål i hans rock- skört. Men samme man, som aldrig höjde rösten, hur mycket det än small och larmade runt honom, som höll in hästen för att omsorgsfullt reda ut tyglarna, medan fienden sköt på honom från tre håll, och sedan forsatte i skritt, tills han kom i skydd bakom en kulle, där han först gav hästen sporrarna, samme man var så rädd för förkylning och drag, att han vägrade gå in i ett hus med nyskurade golv och lät de besökande vandra i krokar och långa omvägar genom rummen för att den kalla luften i deras ytter- kläder skulle hinna värmas upp. Det fanns tusen historier om gene- ral Meza, och Viktor hade skrattat åt den undérlige kurren; men nu, sedan han råkat honom, tyckte han bättre om honom än någonsin, och han lovade sig, att vad Då honom ankom "skulle generalens nattro in- te bli störd. - Det blev mycket mera fal om general de Meza, ty ett par dagar senare var där en stor välkomst- fest för , de" svenska och norska officerarna på rådhuset, hela Sön nutén gick det. öpp för: hohomp' ratt Giinthersons kök visste att berättå, att tvåhundra flaskor champågne, blivit lagda på is och att jen hel. stekt dovhjort” skulle knäg på det långa bordet, Viktor, som" .polerat knapparna på »käpten Krumbachs paraduniform och hjälpte honom | svärta mustaschspetsarna, såg hela" tåget dra förbi på gatan; som var strödd med röda och :vita georginer, så den liknade en oändlig lång danz nebrogvimpel. I spetsen :gick gar- : dets , musikkår och spelade , Den | tapre Landsoldat med en 'sådan fu- ria, att alla störande bitoner drank- nade, som kom med vinden från fastlandet — ty schleswig-Holstej= narna hade fått nys om: vad som -förehades och de hade ställt. upp: sina musikanter tätt nere vid stran- i den mittemot. och. lät dem blåsa en begrävningsmasch, - Därefter" marschérade generalen med över. ste Essen vid sin sida, All: höger ” om sig, ty Essen var högste svenske: officer, general ' Malmborg hade - stigit i land i Flensburg. Överste Essen såg andaktsfull ut och tittade. upp i himmelen, men Meza -var helt vardaglig att skåda, och Viktor. hörde hur han yttrade: "Jag tor: inte ni'behöver oroa er för de där molnen, herr greve, det ' "vackra ; vädret står sig hog.” "Efteråt "kom '. de ,danska och de svensk-norska officerarna par "om par;" i kapten Krumbach. var särskilt prydlig att se, "och en” av Sönderbergs unga: damer, som trängde sig fram bred=-' vid Viktor med en, väninna. under. armen; pekade förstulet ' på hon och viskade: = ”Gud,: vad han: är: vacker, så har ' jag föreställt” mig: Leijonhufvud, "men han. skall” ha.- haft polisonger.”” Viktor tog åt sig . korhplimangen; ty, tänkte han; det . är jag som har gjort honom: fin. För resten ser "hän bra ut,. . medgav: Viktor -inom sig, och. vär” mildare . stämd; men då tystnade musiken i spetsen för processionen,' så att bes” gravningsmarschen hördes ett slag, och kapten Krumbach vände"sig om och lyfte armen hotande och pate- bara tills vi kommer över, vi skall” nog få er tysta”, ropade han. Den" danske kaptenen, som gick till vän- ster om Krumbach, vände sig ock. ' så - om; ”därefter sade han: ”Det är den "längsta promenadpolonäs :jag ' har dansat. med i hela mitt liv”, och så skrattade han. Viktor hörde det, och. han skämdes, ” utan” att. riktigt veta varför. : - När Viktor sett dörrarna" på Stadt Hamborg sluta sig bakom de yng= . sta" fänrikarna,' som: bögande -ville lämna varandra företrädet, gick hän” S upp till. slottet för att råka sina ” kamrater, Även för dem hade en. ' festmåtid blivit arrangerad, de hade blivit bjudna på grisstek med röd=" kål och rödgröt med "söt mjölk; så att Viktor fick bekänna, att han knåäppast fått kräsligare -spis hos köpman Gintherson; men gölngar« na var något betänksamma, och sa= de rentut, att de hade inte sett en” salt sill sedan de gick över Jose«= " finas landgång, och inte &n bit salt fläsk, och två kvällar hade de bli- vit utspisade med te och skorpor, - - och om det fortsatte på det viset, så, kunde inte hälsan, stå' bil, för. någon gång krävde kroppen riktigt mat. Tobakspengarna, tre skillingar var dag som Gud gav, var de däre- mot alla nöjda med, och av en marketentare från Hamburg hade - många handlat: till sig halvlånga . pipor, sådana som varenda dansk - soldat och varenda dansk bonde rökte, och de hade tagit sig den friheten att efter deras mönster bä- ra dem med sig hela dagen instuck- na i ett knappåhl på uniformen; be- fälet såg genom fingrarna med den= ' na nyhet, det var en gärd åt den skandinaviska förbrödringens- skö- na tanke, lättare" att åstadkomma än många andra, Uppkrupnä på en gammal kanonlavett hittade Viktor både Lans och Skog och Svärd. och Träff och flera därtill, bolmande : ur "sina pipor och med blickarna fästade på fasta landets skogar och - ängar: ännu hade :' det inte: "blivit . vidare ansträngande, det kom de överens om, och dagsergeanten gav dem fritt ett par timmar att spat. ” sera ,ut till Ulkebölls, kyrkogård. Viktor följde med, och när han . stod inför löjtnant Leijonhufvuds grav, som blivit omhändertagen av ' | officerskamraterna på andra lätta / bataljoner, så tyckte han det kän- des. litet underligt och han.sade till Lans: ”Honom var 'det i alla - fall allvar och besked- med; han visste” varför har Kömmit hit, » derborg i var. på. benen; och en. högs tiskt. mot» andra; stranden; 4Vänta . ...
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.