[å .« Vallbo, era mullsorkar!? ”. småpratade. för” stig själv hela t vervevervevv Män Ås LAHOLMS TIDNING rrir vryevrerryvYrY YYverevY I ” Det var bara & ett par, tre orts- bor, som kommit ned. till den lilla järnvägsstationen "på ' kväl- Jen -för att titta på tåget. Det var det énda avbrott i enformig- heten, som för tillfället stod till buds, och mu stod där några ungdomår' öch rökte och hängde utmed slationsväggers. ' -En: enda passagerare; steg av - tåget, sakta och försiktigt, och ställde : sig: sedan' mitt på per- rongen, obeslutsäm öm vart han skulle ta vägen ått' börja med: I ena handen böll han en brun|j. väska och var gång, han gjorde en sväng med den, kluckade det hörbart. Under andra ”ärmer -klämde han fast ett stort paket, inslaget i tidningspapper. Hatten satt på. trekvart, långt ner-på öronen, och över -anletsdragen vilade ett slött, fånigt uttryck. Kroppen - vaggade sakta fråm ,och åter som för en dyning, med "balansen ömsom på tårna och klackarna, och risken - för en . överhalning "var 'påtaglig.. Då och då spred sig ett alldeles . omotiverat ' fångrin” över - det "slappa ansiktet; soch; männen den. «ov . Unkdoråärtia vid: stationsväg- gen flyttade. sig diskret undan "en bit för!att inte kommari vä gen och: tbörjade / tala: lågmält med varandra, "vw . — Jaså,: sade” ”någon, nu: syhs "det att Frans, allbo” varit i - stan. Synd ätt:han inte ska kun” ” na låta bli” sprit h; när han: far I... in En sån. mänriska,:, 80 an annärs är: sig på”, ” det här . viset, ” Nog — Ja, sade en annan, men. som väl är, så" är det inte så oftå Frans far in 4ill stan, men sällan kommer han hem nykter. Und- ' rar just väd han nu skall ta sig " tillv Bäst 'gå ur. vägen för ho- nom, för han är: bara otrevlig, när han är' så här dragen; Frans i Vallbo,'' duktig "små brukare, skötsårn kali i det Vari dagliga alltid"försynt, "artig: och vänlig mot alla : människor, ge- . nomsnäll ; iemot bådé niaka och "barn, stod: där nu'p "perrongeni som en ayskräckande' yrångbild av sin verkliga naturs. . Gehom den sprit han fått i"sig" "och-som- han ' inte kunde. bemästra ' när han kor i tagen... vec Nu tycktes' emellertid: fått klart för”sig t' han borde flytta" på /sig en smula: sedan perrongen: slutat lek usell. Han tog sikte rakt på stations- huset, och lyckades utan miss- - öden klara:sig fram "till :vänt- "salen, Så knackade han försik- ” tigt på dörren ;till "expeditionen, |, och när ingen, svarade, klev han |. :; "ån: ändå, Det Frans nu"gjorde, ' skulle han inte ens "drömt. om skap. "att göra Rär:han vär nykter. | Han proponerade . ovillkorligen på att få bjuda stinsert'på bränn- "vin, och då 'dennb-vänligt heka- de blöv Frans ilsken: och skrä- nade; om: folk" som. vär, högfär- Frans sad en hövlig och ' präk- tig man i 'vånliga fell, tog hö- nom "med läfopor och lyckades slutligen ; "pli kvitt' honom. "Men 1. Fruns' ”emtöcknade; och: ”dan- salide :hiivud lekte" och 10g allt; "och här ville framförallt ha-$äll- "Och "så styrde - han, älna |; ) SvIngliga steg till bandelsbutiken, : där han åtminstone enligt. egen : åsikt, trädde-in 'i.-en fin herres "gestalt med väska och, allt. Det, som vårit i "paketen råed tidningspappersomslaget, Jåg på vägen mellan stationer deh bu- tiken i form av”en hel rad fär- ska sillar, söm ätt bar småpoj- kår tjänstvilligt flinande plocka- "de upp och'bar fram.” 5 " I sitt oförstånd hade pojkarna ogement roligt åt Frans” förned- ring, men de begrep väl inte . bättres > Frans "1 vållbo . Hade "varit i . star och var stutsk och glad och krusade ingen "på denna "jorden, om det så varit kungen själv.. Hjärtat flödade över, han ville bjuda alla, duade alla åt höger "och vänster och 'skällde. grovt, om man inte ville ta emot, när han bjöd." "> MES SEE — Känher 'ni inte. Frans. i Nu ädä han som bjuder, eå då s ä bara å ta för sig .« > ” " Frans, som annars var så för- viktig och förståndig då det gäll- de inköp, gynnade nu handlarn med att köpa en hel trave av . varor och seddan befallde han " dénné att ringa en bil hem s wa 4 GER Av Kalle i Dalen . nom, 'en del skrattade. tjoande. viftade farväl i bilen. uttryck i ansigtet, "när bilen stannade på 'gårdsplanen och det lönåde sig att ge horiom förs mahingar | nu. ' Och: hon visste också hur bittert hån själv 'skul- le ångra. sig dager efter: Frans själv: var idel "godhet. hustrun och en hel mässa gotter till barnen, och -nu delade han ut. med .frikostig ;' hand: - Meri ät en skvätt i köket, : När Frans 1; Vallbö' vaknåde morgonen. därpå gick inte livet i han egentligen: burit sig: der sih;: senaste" stadsresa vå vad sätt och hur svårt: had hän ingen aning om.” Allt” vär minnet... : strejkade; värkte' i bröstet på honom” och nu ' var han rädd för allt och al= var så. känslig" för allt opassarni” de; så försynt och- artig "och snäll: mot ; alla fhänniskor.' Nu kunde harju inte våga visa sig för. folk .på de närmaste dagar- na”åtminstone, och. det var den]? usla spritens'skull, I sin bedröv- |å han: var ett stort. svin, en elän- dig krake, som både hustrua och barn fick skämmas . för; "Hur | många; gånger hade han inte lo- vat sig själv att -vara' försiktig när han for till stan, och nästa rädd för både" stan och tåget och sig: själv c och alla .gänniskor för: åt sig. När Frans krånglade sig in i bilen, hade det samlats en" kade. "Ibland stannade han till hel flock med folk omkring ho- och pustade, :: = - i nom, som beskådade hans av-; färd. En del tyckte synd om 'ho- så han för sig själv. Vilket jobb Men ' det är ett. vara mullvad och be- Frang själv hade” ingen aning om höva gräva: gångar i jorden... hur beklaglig han' sår ut i sin] : förnedring och hur illa han bar; härdig mullvad, som inte' låg på sig åt. Tvärtom tyckte han att | de andra var ena eländiga kryp "skulle denne. någon sett hur en och småhandlare inför hans eget" jordhög. sakta växte upp 'ovan>- majetsät, när. hån skrålade och" för markytan där Mille höll till. maken kravlade sig ur. Hon led; av ratt 5e honom sådan, mén:å andra siden visste hon hur litet Hån häde: "köpt "presenter till [ät kring . och -grubblade; över . hur. som. en dimma i huvudet. och "ti .Skamméen”kt liga Ånger gick" han ock” resone- j rade. för": sig; själv som; så, attl- tona Mie MNullvad $ funnelhana | - Sciga av Sven Martinson Mille Mullvad bökade och bö- ”— Hå, "hå, ja, ja så strängt, « För' Mille Mullvad' var er i- latsidan. - Om . någon . sett det, Ja; det vat inte långt ifrån ärng- Frahs, hustru fick ett pinat en' invid Trolleboberget. På äng- en -tyckte Mille inte om. att va- råd. Där var det alldeles för ste- nigt och marker, v var- alldeles för hård... toret FRE "Nej Mille tyckte. bättre om den >» störa .åkerh invid ängen. Akerjordérl vär. mjuk och : bra att gräva i. Och så fanns där så mycket” 'rötter och andra 'godsa- Mille tyckte m att : öll: Mille på att "utvidga sitt "gångsystem. Gångarna" hade hån "grävt ut åt alla. håll: Häri gångarna gjorde han sina ströv- daggmask in."i Milleå gångar. Och” daggmaskar : var” det : bä Mille.$ $iåstess vv samma” fosenfärg' son "dägen. ''N förut. Med bankande, huvud, och I Till slut; då han ' grävt | I ;stund, 'öch. då det; hade brukar ju aldrig missta' mig, så vVarfö ;skulle” jag 'gör det den- la.” Han, . som "i det: ; vardagliga i gån nös han: för det hade. kommit lite jord in i näsan också: Och det: var då han nös, som Sixten Han Mullvad då? pe än Ajovars; sa Mille. Något så är, Hur. mår. man själv, då? ";— Som vanligt,.sa Sixten. Det | väll säga 'bra som vanligt.. r ju roligt, sa Mille. man - fråga vad du; . då? undrade” Sixten ocht : gräv - | trippade närmare, i— Det. är de vänliga: 'gångar- ra, ' så ” Mille. Vad skulle en mullvad. arinars gräva? ” Förbiiv vid Guds "Ord: och (Guds hm ON . bud!" . Text: Johannes" första brev köp, ic 2 verserna 3—8. 2 Förbliv! vid Guds ord Häänlng; söm Botdagén 3 196 rik- tär. till"öss allas ; otdagen” skulle: kom "oss lite! var att bl stilla och tänka Ord och Gudö bud i vårt: Folk; Överger : vårt folk! Guds? ord och ' Guds. bud ti dessa tider? 'Teckenh på; att så är fallet sak- has icke., Är vårt folk icke inne på fel väg? Vi behöva icke gis- så -oss till vad följden blir; om Guds Ord och Guds Ande tages bort från ett folk; Sämtiden har givit mycket tydliga exempel därpå... När Guds Ande drives bort, blir det en :annan, ande söm regerar, en ande som river ner; ödelägger och förstör. När Guds Ord tages bort, är det ing- enting, som hindrar 'synden "att härska och det är alltid ett folks fördärv. När Guds Ord. och gudsfruktan viker bort från ung- domens fostran, från skola och hem, då lurar det andliga mörk- ret på ett folk. Det är många i "MORGON. oc Stilla ' morgon | ”allting är så tyst r> . ” fåglarna kurar på. gren, Skogen står nytvättad . av nattens dagg. ” nu smekt av sol Prismaglitter från miljoner vattenpärlor - - " genom ” Mt dimmornas offerrök, > 5 Ilwe ap des bo ”Betraktelse a av v köntraktsproste Oiot Mörk: s ”ining;: bud, så kan' vi samrnanfatta den” efter: huf det står till ined Guds: rss ”— Det var bara det, sa Si vårt "folie ”somi. så ined 'undran, förvåning / "och ängslan på, hur; liten respekt: det finns.-på sina håll” i' Sverige för lag och ord- för Jnästang liv och egendom; ja, ör Gud och hans Ord. Vi måste. tillbaka” till Guds Ord och Guds Bot är tre saker: Hjärtats för- krosselse,'. munriens :: bekännelse Jock&handens. gottgörelse. .Om/ "är jändrar ett och arinat i det yttre: Sådant : är. att, räkna" som : en följd: av hjärtats omvändelse. Omvändelse. betyder, ätt man vänder och går åt andra hållet! Är det så att huvudriktningen i livet är: bort från Gud trots en och ännan god gärning, så mås- te vi vända om, så att: huvud- riktningen i vårt liv trots "bris- ter och "svagheter blir: till Gud. » Vi måste inse, att det icke står rätt till med vårt folk i religiöst och moraliskt avseende, vi : måste .. ärligt erkänna detta och så göra gott var vi kän. . Vad kan du och jag göra? Var ska "vi "börja? Vem skall först omvända ' sig 'och göra bot "och bättring? Min nästä, min gfan- ne? Nej, jag själv! - Ack Herre! Sänd en: väckelse oj till vårt folk, men börja: a mig! i | öppna ätt hjärta i bön och bot” Upplåt vart hemligt Tum. Red dig att taga Guds Son emot. 'Tro evangelium. immeleiket är nära. -sAmen. Hjälp våra grannar i fjärran : : -Jgenom SVERIGE HJÄLPER! / | Postgiro 920. 1981. Faa :] var tvungen att nysa. ;dde: rent av: Jag vars :Villövägar. Mer: jag i N Jocke springer så fort. I. mot betalningen; "Och .sen delar «ij Om hönom. Sixten flög 'omkring Joch satte upp affischer och gjor för hem" och ' äktenskap, | såg lite missmöodig ut. et? | tén, att jag kom, att tänka på eh sak när jag ser din gång här. 3 ”Väd då? undrade Mille. . — En annan är 'ju lite:berest ser du, sa Sixten och blev en åning mallig. Då jag :kom från Afrika sist'— du vet väl att vi tar nedåt där över vintern? . —- Jovisst, "sa. Mille. "Jag har hört talas om' det. : ” — 1 alla fall, sa Sixten.; När jag for hit sist, så flög jag över en stad, ja det var en stor stad med 'många höga hus och 'all- ting.' Jag, vilade ' lite -i den 'där staden, och då' när jag var där fick jag se något. - . — Vad då, undrade Mille och «= Jo, sa Sixten, människorna där' hade. också grävt gångar: Tunnelbanor heter det: visst. Och där i de där tunnelbanorna ha- de:'de tåg. som for åstad fram och: tillbaka. Och fort gick" det. Huj, sa det bara, och så var tå- pet långt, långt åstad. -: : "—' Intressant, sa Mille. Övers mäåttan intressant.” -:Jovisst, sa Sixten. Och nu . " jag. ser din gång här, så tänkte jag sil Ia än Nu: måste” du tala "om det, sa Mille; som började bli otålig. H Jag tänkte," sa | Sixten, ' att då också kunde gräva en sådan där tunnelbana," st - ”—' Kanske inte, så” dumt, sa Mille, ”men:; vad skulle de betala då? ngn AN da Men "Mille, sa Sixten” Det | måtte du väl veta.: Mask vet ja. Stora, feta daggmaskar. : .—' Åhå, sa Mille; så 'dun gen då — - eller vad det var: Vem skulle ”sköta /derå? «4 vv is et -—. Vänta, låt mig så, sa Six- ten. Tågen gör vi av något och såskan vi fråga Jocke" Jordlöpa- fe" öm han. vill? vara -Jokomitiv. I EE Kanhända, : hända. '— Och så tar du och jag e- sa” Mille. Kan? vi alltsammans. Då skall det bli kalas: RAR i Fint, sa Mile, Du står ie nä "ändan. > av tunnelbanan och jag i den andra,' och'.så går tå” : Avgjöort sa Sixten "och vip” ade ned der långa” stjärten. — Då gräver jag, sa Mille, . Och' Mille satte igång med 'att gröva. Han grävde så jorden rök de väldig reklam: + . - Men: säg den glädje som" va- rar. Just som Mille hade banan färdig och Sixten gjort en väl-. | dans fin. reklam, 'så : blev 'det plötsligt så mörkt. Mille stack jup p huvudet "ur "tunnelbanan och tittade. Ett stort, mörkt åsk- lracin' hade seglat. upp på him- jlen. Då kom: Sikten flygande. — Det blir åska, sa han ' och = Säkert, sa' Mille. : -'Då «= började "det åska; vita, skärande blixtar; for "över him- lavalvet; och ' störa, funga” regn- dröppar började 'slå mot mar- ken. Snart stod 'reghet som spön i. backen. Mille satt nere i tun- riglbanan och kurade. Sixten satt i en yvig buske och skylade. Det var ” det värsta : åskvädret på länge som hade brutit ut. Regnet började 'samla sig i rännilar på marken. Rännilarna blev stör- re och större, snart såg de ut som små floder. Och det var då det hände: 7 En stor rännil kom studsande Milles : och Sixtens tunnelbana. fram , över marken, rakt mot Som ett huj for den fram så. Mille fick allt vattnet över sig där han satt nere i gången. Han blev alldeles genomvåt, då vatt- net : forsade fram över honom: Den fina gången blev fylld med vatten. Mille fick en kallsup och kippade efter andan. Så kravla- de, han sig upp och. ut ur tun- nelbanan. En bedrövlig syn möt- te honom. Överallt stod vatten, och regnet "forsade fortfarande ned. - Då. kom "plötsligt Sizten fly- gande. Han hade blivit lite oro- lig för Mille och tunnelbanan. ' — . Allt är förstört, sa Mille och, var nästan gråtfärdig. . "linte för att-söka trevnaden de — Det vär det värsta jäg va- rit med t om, sa Sixten. VIKTO Förts.- a 4 Viktor kände sig g lättare om a hjärtat än på länge; kanske var det för att vädret var ås vackert, och likväl lägom svalt att gå i, kanske var det för att det inte förnummits ett enda missljud — i dessa byarnä fanns det säkert inte' en enda. själ, som såg snett på de svenska soldaterna; här skulle vi få stanna, det kunde] det vara trevnad med.. Men Viktor begrep ju utmärkt väl, att det var. marscherade kring, utan att det måste. vara kattmusik och kiv och slagsmål överallt där de blev skic- kade hän; annorluda blev det för- stås heller inte i Aabenraa — Ap- enrade sade tyskarna —' där natt-'- kvarteret väntade dem, I backen vände" han sig en sista gång mot : | Tornböll, och sannerligen, flickan 5 stod kvar och höll handen uppräckt omt himlen. Hon var allt litet: Nikos | stötte ' den ena avdelningen efter Isnart var hela fältbataljönen 'där med överstelöjtnanten i spetsen; selsättning, och Viktor fick se sko- RLEJ A "Met födart de närninkle digainai dén : andrå till i: Aabenraa; . ch i tre månader hade den "full .sys- garna i söder lövas - av, så att de gråa, bokstammarna iyste fram, .se snön lägga sig i festonger över karnapperna och tegeltaken, som skiftar i så många gula och röda |o färger. Det'var ingen ände på för- vecklingarna; i Aaabenraa. Borg- mästare Schow och prosteh Reh- hoff och stadsfysikus Neuper var alla goda tyskar och borgarna ha- de nog varit. det förut, men nu var de trötta på det, nu. hade det F redrik Bö Ö sök en flicka från Ängelholm, 'en som - det var bäst att glömma, för inte lär hon karta bort sig på en furir, och hö re kommer "3 aldrig (om det inte snart sker tecker och un- der, Det kan för resten tarvas tec- ken och under bara för att jag nå- gonsin skall komma ' så långt; för Skog dröjde det femton år, och han är inte den som går av för hackor, "Vägen gick fram genom en ,ståt- lig bokskog, där löven” började skifta i guld ochbrut, och från en hög - backe öppnade sig plöstligt utsikten : över Aabenraa och den djupa : havsbukten. ' Det ;.var- en mycket 'vacker stad, tyckte, Viktor; i hamnen: var seglen hissade till tork, de kom förbi det ena varvet efter det" andra, där "timmermän- nen "hade brått." med skroven! på I väldiga . ; tremartare, och 7 Viktor upptäckte "tvenne repslagarbanor, väl . belägna vid stranden," Han bet slöt att han skulle göra sig ärende dit för att se till om det 'där fanns sådana "konstiga ” å- | att ha” hanterat i Tyskland; "inte för att han hade” någon” "lust "att vända åter till yrket, men det kunz -de ändå vara lärorikt -— frågan var. förstås," om Plutonen” köm att stanna mer än en natt i Aabenraa, AE slutit sig. samman och / "bildat en klubb, somi hette Frederiksklub- ben, och när den höll sina sam- manträden - på källaren, "stimmade de tyska hantverksgesällerna sam- man och förde oljud, det vankades käppslängar i mörkret, och mor- gonen efter den natt, då den första snön föll,' fick "Viktor i uppdrag att räkna hur "många. av de små blyinfattade -' rutorna -'i : färgare Bahnsens hus som blivit krossade av snöbollar och 'isbitar' — han fick det till etthundraelva. Kapten Krumbach, som tog mot rapporten, var. eld. och lågor, han :ansåg att användningen av isbitar innebar résande ; av livsfarligt vapen, och berättigade" till proklamerande av åtminstone. lilla belägringstillstån- det;" därför ' yrkade han' på att'de största av dem skulle tillvaratagas och; skickas med kurir till geriéral, Malmborg i Flensburg. Viktor löd utan att. blinka och kom, tillbaka med preis, tio livsfarliga snöbollar, som han plockat upp i färgmåstare Bahnsens finaste förmak; han lade upp, dem, ordnade efter. storlek, på dem i förstugan, vilket bifölls. Ty2' des av en adlig jägmästaränka öch hennes borgerliga syster, :ett par ' äv bataljonens officerare.gick ut - och in som barn i huset, och kap? v tenen hade Rousseau, spela ett flöjtsolo och härma näk- . tergalsdrillar. Detta upptog honom vanan Rn RN att tjänsteskrivelsen fick : pennan” dr ohögla RE för att E : fatta den -vältaliga skrivelse, sor borde åtlölja bevisinaterialet, rn ” samtidigt” hemställde Viktår, er or det inte var tjänligt : att förvara värr fogade. det sig så ”att "kapten : Krumbach samma dag skullé delta ' i en musikunderhållning'i en flick«=-. | pension, mittemot; det var en högt ånsedd . som var inrymd i huset : och mycket fin Pension, som led- övat in en trio av” vari han själv skulle .- undan, och när han kom aga på "kvällen från' pensionen, där. det 'druckits varm" halloti- "punsch, stängde hah ytterdörren, men Jörnade dörren öppen mellan : kalla förstugan och, en gång, där det dag och natt eldades med torv i en järnugn; med det resultat : att på morgonen, då kuriren skulle avgå med expressbrevet till gene ralen, fanns det ingenting annat att hämta i förstugan än tio våta. fläckar av växlande storlek, Det. var Viktor, som hade den dystra ' - plikten att anmäla "det, och han ;. gjorde det 'med .ett ansikte;' som ; om han skulle bjuda kaptenen” på begravning. Kaptenen i sidennatt-' rock sprang upp som. en: fjäder och föreslog i 'första förvirringen," ; att. man skulle krama nya snöbol-- lar och lägga försvarligt med is bitar i, men då Viktor såg ' sam ut och "påpekade att: slagit om till tö, ändrade 5 sig Krum : bach; det väl stiliserade och "skönt adresserade - brevet blev kastat i: papperskorgen; och lilla belägrings. tillståndet blev aldrig proklamerat” i Aabenraa,' . 4 Rädda Barnens skrivbordet, där kaptenen satt med i Laholm spetälskekampanj" Postgiro” 416885 Gatorn2 var smala och Slingrande, men allt var rent som:'ett' dock skåp; ' många -av' husen vände gat veln till; "Portarna var infattade il: pelare, det "stod årtal och inskrifi ter på väggarna, svåra att "läs; för |; de var på gammal tyska i konstiga Bokstäver, "fönsterna mer em mas- så små rutor "var Ulbyggda mot gat tan” som, "ett, 2gs kajutor — det bodde 'allt bra många: åjökaptener i denna” stådeny'” många fler än i Båstad — "ock fönsterglaset' var: så fejat och klart; att man kunde' se ini rummen, "där gummor med vita hicklen satt. vid sina knyppeldynor och ;färdigriggade skeppsmodeller stod på mahognyskåpen under glas- kupor.” Viktor: och hans halvtropp blev förlagda hos en likkistsnickare vid Lillepottergade, inne i verksta- den: på" gården; och, när han” lade hop de' färska hyvelspånen till 'sitt läger, uhdrade han, ' 'om han skulle bli lika bekänt med” Aabenraa som han varit med Sönderborg' eller Graasten. SP i "Men - just” "då Började" regnet upphöra. Molnet hade dragit 'å år stad och åskan. tystnat. Bara ett svagt mulier hördes i fjärran. , + Titta, sa Sixten, nu shitat det regna. : 4 ”— Vad hjälper "det, :'sa Mille och strök vatten ur: nmorrhåren. Nu när allt är förstört. Och all den fina masken. Men '' Sixten "svarade inte. Han tänkte, Tänkte djupt och intensivt; Plötsligt sken han upp. Han ble pade lite 'extra med stjärten. — Jag har det, sa han. Jag har det Mille... - — Vad då, sa "Mille, som fort: färande såg trumpen ”ut. "= I en annan stad: förstår du Mille, "sa Sixten, där fanns det kanaler. Kanaler 'som :männi- skorna åkte på med båtar. Var: för kan inte vi göra en under- jordisk kanal, Det vore väl. fint va? Lika fint som en tunnelba- na. Vi skaffar några” båtar, och så tar vi betalt av de som , vill åke. Maskar du Mille, fina, fer maskar, Sen fe kr delar vi och hål- Då sken Mille upp. Sken lika mycket som: solen, som tittadé fråm bakom 'ett moln.” '— Utmärkt, sa han och bor- stade morrhåden.' Förträffligt. Visst, sa Sixten." Mycket förträffligt. . a R flög hort han. 'med stjärten oc ög ort för a - kläm." T tt göra re så "glad att han ”vip- |: | Vad:: - Ta e en titt på det här Köroskå- pet. under, den” stjärnbild Ni är född och Ni får veta vad stjär- norna förutsäger” för den när-. maste. tiden, : : Stenbocken: 21 dec 19 jan. "Ni löper stora risker att kom ma; på kant med. en person ;i! den ' närmaste bekantskapskret sen. Handen på hjärtat: Det är nog till en del Ert eget fel: Men blir. som förut.. En fest i-slutet |: av veckan kan bereda Er en hel del blädje." 7 . Vattumannen 20 jan. —19 febr.” "Det" kan bli genomgripande förändringar för Er under den' närmaste tiden, Detta gäller" så- väl i arbetet som i privatlivet, > | Följ en god väns råd i en kin- kig situation och Ni skall se att ullting "ordnar upp: sig. t "Fiskarna 19 febri—20 marsi> Ni känner Er. ganska rastlös personligt trässel." Stjärnorna ä; i alla fall gynnsamt inställda till Er just nu, så det bästa Ni kan göra är att utnyttja situationen. Väduren 21 mars—20 april: i Sanningen ätt säga har Ni va- rit alldeles för vankelmnadig sista tiden. Det kar fört Er in i. en hel del besvärligheter, även eko- nomiska. Ni har nu en chäns att -I rätta till. det mesta genom att tå ett tag i kragen på Er själv. Kom ihåg att handlingar är bätt- re än ord. ta "Oxen 21 "april —20. maj: "Ni kan räkna med vissa fram- gångar" i :ekonomiska ting den närmaste tiden: Men, kom ihåg att inte slösa. Det kan snart bli bistrare” tider: igen, Ett besök I ger. Er anledning till vissa fun- deringar. ” Lördag . kan bli” en Iyckodag.” Tvillingarna 2 måj—20 3 juni: Uthålligheten som Ni. visat i "Tarbetet börjar äntligen - ge. re- sultat. "Kom ihåg att- inte ge tappt även om det stundtals kan se gariska mörkt ut; Veckoslutet VECKAN. 1 MARS 1961. "| Försök i stället klara av bekym-=" "nars kan det bli' pinsamma e snart är stormen över och :allt |' slumpen och litar för mycket på för tillfället. Det beror inte. ba-! ra på hårt arbete utan också på i. , svår ovän, Ta tillfaner. Ni låter impulsiviteten | rusa iv före förståndet. . ; : Kräftan 21 juni-21 I juli: | "Tänk på, att alla problem in- : te "kar redas upp på en" gång.” ren” genom : planering på ' lång. bättre hålla tand för tunga;"an- terräkningar. längre fram, - Lejonet 22 juli—21 aug. t Ni lämnar: allt för mycket åt - andra. Tag Ert öde i egna hän- der. Fatta själv. de viktiga .be-. slut Ni måste fatta. för att klara :, Er 'ur de nuvarande - "svårighe- så terna. « Vänskap ; och romantik blomstrar närmaste veckan. Jungfrun 22” aug; —22 sept: / i "Nej, nu måste Ni göra. allvar . av planerna att bryta med: en ">> del av det gamla. Tidén är gyntiz |” sam, för det, Inom familjen är . snär. lösning, Att det"inte blir, som Ni räknat med får Ni för- söka sätta Er över - ln vågen 23 sept.—22 okt.: Nu har' Ni stora chanser: att - lyckas 'med "det som Ni länge . strävat efter — det gäller även kärleksaffärerna. Men spela kor-' ten väl! Sätt inte tilltro till alla . de rykten som når Era öron och akta Er noga för att föra dessa. rykten, : vidare. Var sparsam även. om: Ni tillfälligt kommit il på ”grön kvist”; | > Skorpionen 23 okt, 3 nov.:” Ni har en jättechans. till för- soning i godo med en tidigare t i akt o t tjänar ' Pemåt och ikt för Er i. gna I Hi. na spela inte ”högfördig. Ni inget på. Se mera planera på längre 5! själv. Sörj inte över. gång der. . s 3 be dec.: . Sten a mera tålmodig. | Tappa inte sugen” även om fran .,. ängärfia er ut att dröja. Én” g Edra överordnade På arbets- = isön ingriber till Er' förmån i "7 Pp viktig angelägenhet.” Em pen= HH ingsutgift fö. en > nä i blir intressant, En' bagatell kan | bli nog så Strövlig. för. Er om? dl tycke Ni Inte ana undgå. . LD Ya sikt. Ni måste också lära Er att... ". det - ett problem, -som- kräver «= .'
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.