YyYvv YyYvYYYTTeTY TTT YT vrTtYvvY rev Verve veryvvtvevetvvYUYFYSt ETSI åå YverTteveyvY VY YrvYrrYY YervYrreeYevereTFEP OY TEYYYTIYYTYTY FY YYVYYYYYYTYSPETYT , ps fact a Lördagen. den 22 gel) 2961: ne Ett möte. i Av Kalle i Klockan var fyra på morgonen. Den första grådagern av ljus ba- kom den fällda rullgardinen, skul- Je snart sudda ut nattkonturerna i rummet, ” men” ännu hade -: inte ” bruksförvaltare Ek fått en blund i ögonen. Han hade "bara legat och kastat sig fram och tillbaka i säng- ”vårmorgonen. | od I Sv. ps. 9: 1 "En "liten tid”: ” Jinte mindre än sju gånger före- I kommer dessa ord i-evangeliet i = dag. ”En -liten tid”: i detta lig- ger först något av ett sorgebud- skap. Ty”de orden: en liten tid påminner oss i allmänhet om ti- dens, ,korthet, därom, att allt vad vi fu har; vårt liv med dess nå- dedagar, : 'vårt arbete,' vårt hem, våra! kära, allt detta har vi en- i Dalen iden gryningsgråa aprilmorgonen. "Solen hade redan hunnit en bra bit upp på horisonten när förval-' tare Ek befann sig vid gränsområ- det för bruksskogen 'i norr efter en lika ansträngande som uppfris- kande marsch. Alla tankar på den illa obalanserade dumheten' med flick Birgit 'hade' blåst bort, g ska ala med henmne'e ett ”ögon- en utan att känna sö komma, Hans fru hade rest bort på ett par blick; när ”jag ändå är här. och nu var han bara den” spänstige |. : Han: gick raskt fram till trappan, sk 'och ivrige jaktvårda- dagar till föräldr he t i staden, men i morgon: skulle. hon komma tillbaka igén. ”. Förvaltare. Ek hade en mycket söt fru och de hade varit gifta en- "dast ett par år. Och nu låg hån där i sängen och var rädd för att han burit sig illa åt och ängslig att hans fru skulle få reda på spektak- "let. Det var ju egentligen. ingen- ting farligt, som hänt, ' men rasande försmädligt i alla fall, om det skul- le komma fram, Började skvallret ' gå, så skulle snart: den Hlla baga- " tellen växa ut till förfärande pro » portioner. . ” där flickan "fortfarande stod kvar... 7 PS God Morgon, Birgit, ' hälsade han" glatt "Inte visste jag "att ni bodde här ute i "skogen. Men säg, värför rymde ni så där från plat- sen, -: var det” kanske därför ' att ” bar mig litet illa åt ren. Gudomlig” var skogen i vår- | morgonens glans "och gudomligt var det också att Ieva ll ”” En kvist knäcktes av och ögon- blickligen var alla sinnen” på hel- spänn, Förvaltarn smög: sig fram ; i ljudriktningen, "och med ens fick han se en figur, som skyndade bort |: mot "området" andra sidan ”bruks- gränsen. En går, lutande figur med bössa i ena handen och" en stor, Ek? ”strädkte ram "hånden! mot den -unga flickan och hon tog. den en smula. reserverat "och" "tveksamt. Vill ni förlåta mig då för att jag bar mig ”obehärskat” åt,: sade :— Hallå där; : Figuren studsade. till. vid anr Saken var den; att xx för, några! , dagar sedan' varit på en bättre bor . lagtsmiddag' och" kommit hem sent : på kvällen 'i-gaöska glad sinnes- stämning. Och'så hade han fått för | "sig att: gå ut: 'i köket och ta en nattsmörgås, Ånnan han gick till. "sängs. Nu .var inte förvaltarn så vidare hemmastadd ute i köksre-: gionerna och bäst. som han; gick där och famlade i skafferihyllorna,'" . så föll en burk, Å "golvet 'och gick i kras. Det: blev. ett fasligt. väsen INTAR " £ö rvän I "ut från sitt rum för att . som rumsterade om AI köket så sent på kvällen: oa Birgit | hade” ste varit hös' famil jen mer än en månad, men så myc- -" ket hade förvaltaren" hunnit lägga " märke till," att hon var en mycket" göt och välväxt' flicka! Och när! hon' nu kom ut: och överraskade ' . honom i köket, hade han, i fest-' stämning som "han var, dragit hen- ne till sig" och kysst "henne Flie-: kan för de : sig" 4 vem ' iskt och. han. Ni Är säkert en mycket, präk- CR d tig flicka, Men en Sh ni har väl marsch "mot gränsen; . Det blev en spännande, kapplöpning i i.den vårdoftande, 'sol- druckna” morgonen. Över ” gräns> " stängslet, bort ' över?en :gungande myrmark "på andra sidan; in över |; " fällor och skogsbackar och "sån t på en skogsväg; som, slutade i fen. glän- ta med 'ett litet: - grått hus i för- « grunden, Först. framme på "gårds: ju annars: 'så korrekt, och '- > det var "väl bara en överilning.. : ><: Han log: tacksamt. mot henne. z kulle inte Birgit vilja kom- Ibaka' i alla ”fall; sade" han. Min. fru” "kommer ; hem. i dag' och Förvaltare Ek äro under några ögonblick andan. för att lugna. sig, varefter han grep tjuvskytten i iar- men med ett fast grepp. : | i Seså ja, nu är ni fast; sade ” han i det han raskt nappade åt sig bössan och fågeln, Förmodar ni vet] 5 Men : vad” ämnar förvaltarn vem jag är... + I göra med far? Jag förstår att han "Den. andre darrade i i alla lemmar : ; och var gråblek av v rädsla och uppe hetsning. : FA Ja, ja, hörr. briksförvallors | visst, men mor ligger sjuk; så jag måste jä far och småsyskonen a . försökte. sno sig undan och hon” från förvaltaren” och "komma in "på: sitt rum, ilsken och' upphetsad och med en sönderriven nattdräkt:;,. + Nästa morgon, då bruksförvalta- - ren kom ner till" den sena frukos ten, 'kom häns fru och "berättade; att de måste söka få tag på: ett nytt hembiträde, Birgit had varit så underlig och utan vidare packat. Jhop sina tillhörigheter och" gett sig iväg, Hon hade fått sin lön för m : nader, tackat och lämnat huset re= dan tidigt" på' morgonen. Fru Ek kunde rakt inte förstå vad som gått åt den. rara tösen, Bruksförvaltaren kände sig myc- ket illa till mods och gjorde ett' par försiktiga "frågor: tta —" Varför flyttade hon så där brådskande då? os or vt .— Inte” vet jag,” svarade hans fru, hon sade bara helt kort, att hon måste hem för « att hennes mor: blivit sjuk. . t : — Såå. Och var bor flickan då?. « — Det ivet jag inte heller, men hennes föräldrar” lär ha ett litet lantbruk nånstans här i närheten. "— Jaså, jaha, ja då får vi väl annonsera ' efter en 'annan flicka; men det är kanske tids nog, när du kommer tillbaka hem. ' Förvaltare; Ek kände sig' tilfäl- ligt lättad, Alltså hade Birgit "inte talat om för hans fru rätta anled- ningen, varför: hon gett sig iväg. -Men man visste ju inte, hur länge flickan tänkte tiga. Kom den otrev- - liga historien ut, då blev han ut- skämd, Och skulle sedan hans frå få reda på saken..! Ja, förvalta- ren vågade faktiskt inté tänka tan= 7 ken till slut... Vad man kan bära: sig dumt åt ibland, tänkte han nu, där han låg 1 sin. säng och förargade sig över ' det som skett, Aprilmorgonen hade redan börjat färga rutorna gråa då han, med ett fast beslut att försöka ,; |- slå bort alltsammans och sova någ- ra timmar, med ens klarvaken sat- te sig upp i bädden. Borta ifrån! bruksskogen mot norr hade det dova ljudet av ett skott nått hans öra, Förvaltare Ek. hade: med en situationen klar för sig. : . — Aha, det var mitt i tjäderspe- let och nu var det någon eländig tjuvskytt i farten förståst ” Intresserad jägare: och: jaktvår= dare som han var, blev han het av indignerad vrede. Med ett hopp var han ur sängen och på mindre än tio minuter stod han klädd och färdig. Och så'bar det jväg bort 4 mot bruksskogen med väldig fart -' -— adjöt.! V r — Far, 1 Gubben tittade på förvaltar och kan inte rå för att flickan va så trivdes, min ä ”sjuk, aft. någon | I bössa på flera år och 'linte jagat heller. Han sålde den till i Kolar-Nisse' en gång. Men så för lett i par dar sedan kom Nisse hit och hade bössan med sig. Och då sade han till far, att han kärna kunde|?' få Jå ssan en tid och.knäppa sig: en speltjäder ; om han kunde, : för, Nisse själv hade fått arbete vid ett. vägbygge ; långt härifrån och hac le ingen användning för sitt ge- vär; Och” far; var. väl dum” nog att låta lock: . M Bk stod: tyst en "stund. så sträck. te han: åter. fram. handen och sade ge f bedyra,..' Förvaltare Er log 4 ironiskt. : rt Ja, sade" han, det där låter ju bra för den, som ror. spå, det. Men det här kommer i varje fall att bli en dyr historia för er. = Snälla, goa förvaltarn .. — Nå, nå, seså, viska återkom- ma till saken senare” — vid härads- ätten, Tills". dess tar jag "bössan och" fågeln som god pris och bevis frågan om? : "En ung, "vack r flicka uppenba- rade sig "plötsligt 7 på förstutrappan och skuggade med Banden för öga. nen mot" solljuset, Net Förvaltare Ek : ryckte. till; "och stirrade på henne "under ett par se- kunder, =" — Birgit! !. 5 Taol "Birgit, jag "skall natur- ligtvis ordna-dén här tråkiga his- torie för erfar. Säg åt honom, att eri bössan igen till Ko- lar-Nisse- imedsamma, så får allt vara dyst och glömt. Och fågeln kan ju . ,Birgit taga hand om — det bör bli "god. sjukmat åt mor för den delen. Adjö: så länge och välkom- men' igen till: "platsen. cn va Md sade urskuldande: — Ja, dä ä min doter,” hon bar ju ' haft plats hos herrskape, men hon slutade, ja vet inte varför, Ja > När. förvaltare ax gick Hem den- na vårmorgon genom skogen kän- de” han sig. "gladare, än: någonsin, samtidigt som han "fått en ny er- farenhet. .Den, att även en liten tjänsteflicka skall behandlas med lika. stor”aktning som vilken kvin- na som helst. Den lilla tösen hade visat honom detta ganska klart ge- |.nom sitt -beteende, och gett honom Jen älsosam läxa på köpet. Att han = själv ” genom en -tillfällighet fick visa sig sn smula ädelmodig, gjor- |- dum, Hon" sa bara, att hon: inte Förvaltare + stod några ögon- blick och funderade. Han "kände sig obehagligt snopen och på sam- ma gång i en kinkig situation. Så satte han bössan ifrån sig mot ett träd "och Jade” fågeln på marken "bredvid. : -— Jag tror att "min frå tyckte .bra om Birgit och skulle nog gärna vilja ha henne tillbaka, sade han. möret. Ren EN LITEN FÅGEL oOcH EN BLOMMA ' SANG OCH DOFT I GUDS NATUR SS DET ÄR VÅREN SOM SKALL KOMMA BRYTA VINTERNS KALLA MUR. Nn SOL PA ÄNGAR, SOL I HAGAR : : "KNOPP SOM SVÄLLER PA VAR KVIST ve OCH LÄNGRE DAGAR DET AR. VAREN. HELT FÖRVISST. BARN .SOM. STOJAR, BARN SOM LEKER FÅGLARS KVITTER ' VART VI: GÅR VINDEN LJUM SÖM KINDEN SMEKER LAT OSS GLÄDJAS: "DET 'ÄR:VARY i | nom. frestelserna, 0. 3. v. .de Hönom inte alls sämre til hu- . ”SABBATSTANKAR "dast en liten a och snart, om allenast en liten tid skall vi ha lämnat det ifrån oss, åt förgängs elsen eller” åt andra ' människor. För dem, som i allt detta” jordi- ska ser inte bara många och ri- ka glädjeämnen utan sitt stör- sta och enda, måste de orden, en liten tid. — och jag skall ha mis- tat vara något” erhört vemods- fyllda ord. I texten i dag ä är det "emeller- tid inte fråga om hur lång tid vi ännu, får vara samman med de våra utan om kur lång tid Jesus ännu skulle - vara” hos : de sina, såsom Han hade varit hos dem under några lyckliga vandrings- år, ”En liten tid, och I sen mig icke mer”, säger Han till dem. Han skulle snart' lämna, denna världen och lämna sina lärjung- ar- ensamma i världen.” Och det var därför som det. blev Sorg i Järjungarnas sinnen. > > En liknande sorg kan också me få känna, som nu lever ditt liv med Jesus, när' du tidvis in- te: längre . får se Honom som förr, när du inte som förr får förnimma kraften av. Hans ord, när .du inte som förr får erfara bönhörelsen . som - en underbar och påtaglig verklighet, när 'det inte är som förr, då Hans seger över. synden liksom bar' dig ge - Att .du känner. det, som: 'om Han. .hade övergivit dig, kan be- ro på att du har övergivit. Ho- nom. Ty har' du, övergivit Hans : lord, kan du 'givetvis' inte längre få känna dess kraft, eller har du slutat bedja, kan du givetvis in- te vänta bönhörelse: Men även om du inte har övergivit Honom kan - du" få; känna det, som om Han hade' övergivit "dig. Men det är så långt ifrån att du är över- given av. Honom, att Han tvärt- om. tar sig an' dig på ett särskilt sätt. Han håller på att. lära dig det" viktigaste och det saligaste av. allt:: att tro på” Honom, tro utan att se, utan att känna; -En liten tid: "de orden sinne- båra också - ett glädjebudskap.” :' Jesus säge till 'sina lärjungar inte bar sen.. mig icke mer” utan' också: ”En liten tid, och I fån se mig”. Om allenast en liten: skul- le Han gå "bort döden. Det" var väl i och för sig ingenting egen- domligt: Ty' så skall det ju sluta för oss alla. Men det underliga och underbara är, att Han. som gått bort i 4 döden, skulle komma tillbaka levande. Endast en liten tid; endast. tre "dagar skulle: dö- det ha: ;Honom i.sitt våld. På ' dagen, ; skulle" den bortgångne: Mästaren. kommä å- ter och visa sig för lärjungarna. ; Alldeles. detsamma skall hända dig. som' nu: sörjer; ' därföratt Jesus . tycks i vara borta: Endast en liten tid skall 'Han pröva din, tro för att så stärka den. Endast. en "liten tid, och "också du skall på nytt få se Honom; få förnim-: ma "Hans närhet; få. se att. Han; lever." N "<En lite ntid: det är — också i budskap” för den; som tror på: Jesus, antingen han får se Ho- nom.eller ej. För en sådan män- niska' ligger: det inget. vemodigt i detta, att hon” "endast. har en kort tid kvar att leva på jorden. Hon 'sörjer' inte utan ”gläder sig åt tidens fart”. Ty att tiden flyr "betyder för. henne, att den stund närmar sig, då hon skall Jå se Honom: åter, . se Honom på ett högre och klarare sätt än någon- 'sin här; se Honom .”sådan Han "är". Ja, för en sådan människa kan väl inget glädjebudskap va- ra större än detta: ”En liten tid, och I fån”se mig”. . Amen. vo . : Sv. PS. 250, S ot ÖDESDIGERT NR PA HALVLI TERN. . "Ett ordentligt visitkort lämna- de en värnpliktig 'flottist efter sig då han häromnatten stal en bil på en -karlskronagata.. Jämte en kamrat kolliderade han med bilen mot en träppstation. Flotfisten sprang sin väg. I bilen hittade po- lisen en icke fullt urdrucken halv- litersbutelj på vars etikett en av ynglingarna prydligt. skrivit sitt värnpliktsnummer. ätt Polisen fick sålunda en lä! uppgit HÄSTFYLLERIST. Jämt trafikmissödet i norra Jämt- - under påskhelgen orsakades av en hästfyllerist. En bilist mötte i en tvär kurva en hästskjuts som körde på höger sida. Bilisten .för- sökte vika åt sidan men lyckades inte helt 'undgå att bilen skrapade mot hästfordonet.. Det -visade sig att kusken var ordentligt berusad. ”Jag har väl lika stor rätt att fara på ; landsvägen som bilisterna”, sade. han när han blev uppmärk- sin regelstridiga kör- en annan mening —— ett glädje-'| MN 2 i s Forts. Viktor bara nickade, Skulle Ma- lexius verkligen ha väntat att jag skulle ta till flykten, undrade han | Det visar vad han har i sinnet, och hur han menar 'att min sak: står, Men där bedrar han sig i alla fall, blodhunden '— nöjet 'att se mig löpa” unnar jag ” honom inte, det må sedan bära eller brista." e De båda männen följdes åt.ge- nom skymningen' och den våta dim- man: på' de: sanka" stigarna, ' som ledde till” 'Lögumkloster, Det växla- des inte mera ett ord. mellan dem, ett par gånger; "fogade" det sig så," att Viktor kom att gå sist, men Malexius gjorde då ögonblickligen halt och stod med geväret under armen, till dess Viktor passerat ho- nom. Viktor kunde inte låta bli. att erinra sig sina- vandringar «från Malmö slott till" cigarrfabriken vid Lundavägen i i sällskap med snicka- ren Nilsson, Den gången var jag fångvaktaren, nu är jag: fången, tänkte Viktor., Det har gått fort för mig, mycket fortare än jag nå- gonsin drömde, då jag var så ivrig att komma i väg till Schleswig- Holstein och göra min lycka. Ser” geant Berglunds 'anletsdrag dök plötsligt 'upp för honom, och det kom över honom en bitterhet, så blytung och grå, att han "knappast .| mäktade: fortsätta. Hade han inte varit ensam, så skulle han ha hand- löst kastat sig på marken och bor- rat huvudet ner i kärret. Men han unnade inte Malexius triumfen, och han gick" vidare, med” vacklande steg. Till slut klamrade han sig fast vid det halmstråt, att hann åtmin” stone "skulle slippa "att 'stå ånsikte |: mot ansikte: med Berglund "i Lö- gumkloster, det skulle dröja ännu några dagar, innan sergeanten hem- ma på Kärragården skulle, få reda på; hur väl:122 Lejon skött.:sig. Vänskap ' och” högaktning! = "Viktor såg framför sig a underskriften i i bré- vet, som låg i hans bröstficka. "Naturligtvis kunde han' fly; det 5 tog Malexius inte fel i, Han. kunde |. tvärstanria och med ett: ryck: slita geväret från korpralen, sedan” kun- de ingen hindra honom att i mörk- rets skydd ge sig av söder ut, och som. 'svensk ” soldat” på hemlig” pa trulltjänst 'skulle' han snart. kunna komma demarkationslinjen så nära, att han också kunde överskri I I kväll kan jag vara i Tönder, te. han med en rysning: I "morgon kan jag anmäla mig hos schleswig-' sholsteinarna .— jag "skulle; "varken bli den förste eller:den siste, som |4 gått över, och för mig' skulle" nog' "dörrarna bli slagna upp på. vid ga- vel; om 'det knep, skulle säkert Jost stein 'meerumschlungen så ofta jag ville, jag finge sjunga den för full hals, Jiksom: Charlotte - Kuhr, när hon, kastade huvudet tillbaka fram- för klaveret på Ulriksfält, och från Kenne skulle jag föra fram en häls-' ning till vänner och fränder, De är rebeller, nen inte är de därför, .vär- re än: många andra,” och nog "står | jag lika gärna i led med Chärlotte Kuhr och Jost Jessen :som "med körpral Malexius och med själva, kapten Krumbach, för den” delen. Hän höll på att gripas av "svindel, när han lät fankarna ila ut 4 den riktningen det var som”? fom det öppnade sig en väg, ut till "friheten och ljuset;' bört från de gråa, för- lamande töcknen, där han vandrade | kring med sin fångvaktare utan att kunna 'dra ett djupt andedrag. Han | vände på, huvudet och" sig om; Korpral Malexius var. bara ett par steg bakom” honom, han gick och spejade efter "de första ljusen, som, | började tändas borta i Lögumklos- ter, och just nu skulle det inte vara | svårt att överrumpla . honom, utan vare sig skottlossning € eller bajo-, nettfäktning. : : ; -:Men det varade bara en a Kort a se- : kund; sedan var yrseln över, Vik- tor säkte huvudet och fortsatte sin tunga vandring. Nej, tänkte. han, till henne där, borta i gården 'skrek han förrädare, till kapten Moltke i Aabenraa skrek de tyska gesällerna förrädare — båda kunde ta det med ro, för det var lögn. Ingen av dem hade brutit en svuren ed, inte heller hon med barnet vad bröstet. Men om n korpralen skrek det efter mig, när jag sprang min väg, då vore det annorlunda. Då vore det sant. Då vore" jag en förrädare, Då hade jag förrått. sergeant Berglund och Rasmus Kuhr, och kapten Klein och överstelöjtnant Rappe, och general Malmborg och Meza, och regementet och kungen, Jag hade förrätt själva Charlotte Kuhr, vare sig hon skulle förstått det el- ler inte, och jag hade förrått -far -och mor. När vi går till vardags på Ljungbyhed är det ingen som tän-. "ker på det, c och jag har sjungit det” .| en galen hund eller stinga som en " från besvikelser blir veckan dock' "VIKTOR LEJON | på: 'Jandsvägarna” ”utan- att bekymra; mig stort om vad det var för me- ning i'det, man ' skall råka i nöd och jämmer för att känna att det likväl är sant, för. sanning är det: Den ed jag svurit fanan -— är hög och allvarsam. Nu vet jag det. Och - korpral Malexius må vara hurudan han vill; han må tugga fragga som orm, men han 'skall inte vara karl att göra mig till förrädare, Mycket skall "han "kunna förmå mig : till, men inte till det. Viktdr knöt han- w Viktor slög sg ner på ; bänken: framför huset, med geväret "mellan -- knäna, Han var mycket trött, men". han kände "likväl i ingen lust att sö- ;, - ka upp sin brits” inne.i. ladan; ” där. han ' hörde kamraterna prata och stimma. Han satt ensam I mörkret och väntade, 'medan han "lyssnade till skyltvakternas , steg: : H Det "dröjde" inte "många, 'stunder, a NM förrän sergeant Nygård" kom” ut, Dö . han blev' stående på trappan och. frågade. ner i dunklet, som han : ögon, vana vid ljuset, inte förmåds. den hårdare om geväret, re Sn Av. | Fear De hade hunnit in på bygatan i i Lögumkloster, några steg framför dem lyste den gula lyktan utanför hattemager Nissens gård, där ser- geant Nygårds pluton hade. sitt kvarter. Korpralen och Viktor gick fram till vaktbefälhavaren och an- mälde sin. återkomst, '”Korpralen frågade efter sergeanten, han hade något att säga honom. I bortgåendet vände han sig om' och såg efter sin följeslagare. ”122 | Lejon stannar här så länge”, yttrade han; det var första gången han öppnade mun- nen sedan de för halvannan timme sedan lämnade den frisiska bonde- gården nere vid havet, "Fredrik Böök: de: genomtränga: ”Är' Lejon; här? "Kom in!” Viktor däremot kundé urskilja varje linje i ansiktet, tyls det föll ett ljussken genom fönstret; och han hämtade ingen lättnad” ur | "synen. S Sergeanten hade blivit Avbruten vid sin aftonvard, det stod ett öl= krus På > skrivbordet bland : hans papper, där två vaxstaplar brann; ; . "Viktor fick en plötslig lust att tor=. ka bort. ett par våta- ringar på den betsade skivan '— här i i landet slås krusen "alltid - så fulla att fraggan rinner över, det. är ett oskick, Men på samma gång var det fullkomligt klart för' Viktor att han stirrade på ölringarna wuteslutande - därför, att det fanns något annat, som han knappast kunde uthärda. att rikta" blicken mot, N ykter ungi ungdom. = framtidsungdom -Veckan 2329 äpril. skopet under:den stjärnbild Ni är. född: och Ni får veta vad stjärnorna . förutsäger : för den närmaste tiden, N Stenbocken. 2 dec--19 jan: > Ni lider minsann inte av brist på energi, "men : Ni splittrar: Er för mycket med resultat ätt det inte blir så helt med just "något söm Ni håller på med. - ; Större koncentration är nödvändig.” Ni får" uppleva ett par' trevliga ö- verraskningar men. alldeles fri inte, : Vattumannen. 20 -jan —L19 febr: -Ni går så helt upp i Ert arbe- te. och-Ert eget privatliv att Ni alldeles :glömmer bort familjen. Ni borde försöka hinna med den också, även 'om 'det :betyder. att ig. Ni måste avstå från vissa nöjen. vissla Schleswig-Hol-. Veckoslutet: , bjuder "på "äventyr och romantik, men var försiktig och håll Er:inom 'skaklarna, E- konomisk' stabilise ing i sikt . me Fiskarna 20 febr—20” ma > Er hälsa är i farozonen. Ni gör säkrast i att ta det litet Jugna-] re ett tag framöver 'så. "kanske]P sjukdomen inskränker sig till en liten vårförkylning. Innerst inne är. Ni. pålitlig och godhjärtad, men ibland säger Ni'saker: och ting alldeles oövertänkt. för att I folk skall få den rätta uppfatt- ningen om Er. Ni borde inte ta- la så mycket. Tig i stället — i varje fall tills Ni noga tänkt ö- ver vad Ni "skall säga. ' Väduren. 21 -mars—20 aprik ”Nu kan Ni med fördel göra de inköp Ni så länge gått och fun- derat på. De ekonomiska be- svärligheterna lättar mot slutet av. veckan, så Ni behöver inte tänka alltför sparsamt, ' Passa. också på att roa Er, Speciellt lördagen ser ut att komma med en förbluffande - överraskning. Troligen något Ni gläds i över. Oxen 21 aprit-20” maj: - Stjärnorna är ovanligt gynn- samt inställda. Det skymtar bå- de lycka, framgång och ekono- miskt utbyte; Ni får en del goda nyheter ;och' över. huvudtaget känner Ni trivsel och livsglädje. En: eller annan kontrovers med en nära vän skali Ni inte låta inverka ' på sinnesfriden, Låt det bli en riktig glädjevecka. Tvillingarna 21 maj—20 juni: Ni råkar uf för ett par ovö tade utgifter, men Ni klarar dem även om Ni måste dra åt svång- remmen en aning. Stora för- ändringar ; är förestående” » både på arbetsplatsen och i privatlivet så Ni måste vila för att vara i toppform när det verkligen gäl- ler. Var inte rädd att säga Er mening i en viss sak, det bara stärker intrycket att Ni har eg- Ha : uppfattningar i. saker och Ta en titt" på det" här horo- |" - ; | för > Kräftan 2 juni—21 j ju Ni seglar - i stadig. medvind inte minst" ekonomiskt,” "och 'de bör Ni utnyttja för att” göra de affärer Ni planerat. "Det? "finn en' person i Er. omgivni g 30) har det besvärligt. Ni bör visa”. vederbörande tålamod och, hän. syn även om Ni innerst” inne är, ganska irriterad. En ny bekant skap kan förvrida huvudet :p Er. Tillfälligt åtminstone, San. ningen att säga är det tre att' hålla sig till de "gamla, : pålitliga vännerna, . NN Ni har just ställt det väcker Er i en viss angelägenhet Hur Ni skall klara Er ur 'kot pan beror alldeles på Er själ Det ' bästa Ni kan göra är. hålla. Er till sanningen? Edra' = konomiska. förhållanden stabili-'. seras men bli inte lättsinnig: till. . inköp för det. Ni kommer på en..- fest, där Ni gör en ny, trevlig bekantskap... 2 "Jungfrun 22 ”äug—22 sep so ur «balans vid minsta motgång, pewysonliga; förföljelser rot; Er, Ni, skall förresten inte bara sitta på Er stjärt och vänta' att: all: ting skall bli bättre av sig självt. Initiativet måste Ni själv ta, Vi-' sa större vänlighet så skall Ni se -: att "Ni 'blir belåtnare' med Er själv. En skriftlig angelägenhet - väntar på snar behandling, I Låt förnuftet” råda. ' - " Vågen 23 sept. 2 okt: | Ni har en del framgångar som väcker avundsjuka på visst håll. Bry Er inte om dumma männi- skor, som pratar bakom ryggen, Sånt skall -man' sätta sig över. Ni måste komma ihåg att upp- fylla ett löfte till någon som li- tar på Er, Ni stärker Er ställ ning på alla områden — men se 7 'upp så inte ett farohot kullkas- : far alla Fdra vackra planer. : LE sger GR Förl : EE ÄN oh Skorpionen 23 okt- "22 nov.: Just nu känner Ni Er rastlös - och ganska onyttig. Sanningen X att säga arbétar Ni' mer än 'de flesta och bör' försöka ta hela” tillvaron litet lugnare. Låt inte smicker" och ytlig älskvärdhet imponera på Er så Ni blir allde= - les förblindad. En tillställning i veckoslutet blir inte alls vad Ni väntat Er — kanske "för att'Ni I retar 'upp Er på en person I Er, Omgivning. . ” Skytten 23 'nov-—20 "dec: Ni går och drömmer litet för högtflygande planer. Ni.-måste .' försöka komma ned på -jörden -- ett slag och tänka över Er si- iuation. Allt är inte gud som glimmar, kom ihåg det. I'stäls Jet bör Ni arbeta. oförtrutet vi” dare och låta livet gå i de van- Nga ' fårorna ett tag; sframöver. . Varje 'chanstag; kare komna - oe ae se att stå Er dyrt " Ni här alldeles för lätt att bli et Ni måste förstå att allt inte” är. ls
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.