oh öriginalens - ud är | förbi — i . varje fall”äro, ”desrätt tunnsådda:. Vilket är synd, ty de voro upp-" hov till mycken glädje och för- > nöjelse medan de levde och 'ä- ven långt efter sedan de lämnat .. jämmerdalen. Sign. minns gan-. ” ska väl: PKuniga- -Hålenan”. eller ' ”Kungen”' sorh hon också kal? . lades. Hon var:född' någonståns I veingebydlen;' antagligeri på 1840-talet. Fadern” hadé varit | välbesutten bonde " men "måste ”. av någon anledning: 'gå' ifrån ' alltihop och byggde uppe i ör ringe. ljungbackar en : "ganska. :' primitiv. stuga med' väggar; av + jordtorvor: — om” verklig sord- stuga, men varm om vintern och : - Ä sval sommartid: Trots sin fattig-' dom var jordstugans ägare allt= jämt ganska kavat 'och hari ha- > de'också i sit välmakts'dar där- - för fltti heta, ”Kungen”. Hans bägge döttrar. Helena 'och Ing- Id övertog sedan” den 'med åt- skilliga tillbyggen 'utstyrda 'stu- " gan. Helena -hade faderns sin- I” nelag "och 'fick förståss genast . + heta ”Kungen”. Helena blev den . | som), stod: för. huset, Stackars Ingrid var. invalid i sina; ben ; och hade svårt för att flytta sig. -Om solimaren blommade syre- nerna invid huskanternå”och in- - ne i haven lyste: alla -gammal- och doft :utan "fika! :. dags blomster; Det var en färg "Sommartid . hade Helena ”pigplats' nere i byn ; hos böndérna, "om : vi tein' kar- dade, spann" och "vävde systrar» "na för" folket =i:- bygden. " Folk gingo långa: "färdevägar med sto- ra' bördor .rårnaterial, till" syst- rarna "och: "hämtade "sedan 'resul- ”.tatet av den dagliga hemslöjden. På” så sätt'erhöll de- sitt: uppe- . st 'gick årén "Ingrid "dog och '" Hélena blev ensam i stugan, Nå- , got "gifte "blev: det! aldrig” av: . Kanske” vär " hon" för" karsk och - styvsint — eller självstärldig .— — - 'strävsamhet .var "hon: Så 7 um äv inventarierna. ” " hur« sorå helst "hade: hona ingen .”kailtur. Men' respekterad: för sin det stora "världskriget ut "mån sktev . 1914, Helena börja- ' de bli gammal, mén var alltjämt "4 bästa vitalitet; Hön tyckte väl > det .var ensligt att.sitta' iden NG stugan" och + höll därför, "auktion på denna: och det mesta Så hyrde hon en ) kammare hos Todelbergs. .Tagelberg'. bodde ;i sen. stuga, längre ,ut mot:byn; ;å sin; krafts "år hade han ' varit lantarbetare eller som det hette 1 den tiden; statare. Tegelberg” 'och N V hans" lagvigda ' brukade: skälla "och träta: rätt” så friskt” Jwnbör- 'des — det liksom hörde. till. der -I ras välbefinnande; Det bley. in- "te! "bättre sedan : det" blev. två ot LJ "Så sa gubbeh Tegelberg" upp 'Helena,, Det. blev. för livligt i huset: tyckte: han. Helena: hade > många” goda "vänner i bygden och de tyckte helt näturligt synd st öm- gummän . och sökte | hjälpa « henne till.nytt husly: Min mor- : samma höst blivit: far, Kalle: i Hallahuset, « hade änkenan. ”, Mormor dog av spanska ' sjukan, . som skördade så många männi- skoliv krigsåret 1918. Morfar var - visserligen mycket händig, men + fröjd i tyckte ändå: det: var.; besvärligt med + matlagning och. renhåll- ” ning. Etter 'en del 'parlamente- rande loväde han alltså "att gum- man skulle få flytta till Halla- huset. Men han” blev, en sråula fundersam några dar senare då han träffade Tegelberg - -på by- . gatan och denne :sa;' ”Tack” för att du tar emot käringen”;: Men ”käringens” vänher: talade om hennes måriga 'goda' och soliday egenskaper och stora husflit, Vi- > dare framhölls hennes sparkapi- tal. Får' hör leva här till. död- > dar blir det:ett'litet arv till er för "hon har inga anhöriga. Ni "kan få det så bra på bägge håll, menade man. Ja, det skulle va . gott med litet hjälp sa morfar. Hushållshjälpen . skulle utgöra hyran, "ov Så flyttade Helena in i Halla: ' huset. Några ' vidare möbler ha- de hon intej men så mycket mes ra med lådor. och bagdge och flyttlasset var ålldeles överväl- » digande.. Kalle i Hallahuset blev "fundersam för andra. gången. Man levde i ransoneringens och livsmedelsbristens tid, men He- - lena. saknade sannerligen inte livsmedel . På kvällen denna" dåsiga: nö- vemberdag var det kaffebjud- ning "med "åtföljande frid och - Hallastugan.. Helenas |. vänn - rojdade- År, över. &r "hennes, löst på "livsmede slager,' de första 'skärmystlingarna: Hur « set”, d. v. s. vedboden tedde sig ”, k mest. som ”ett livsmedelsmagasin att "sätta sina fötter.” att kardas och spinnas — möjli-; gen också h också diverse” godbitar" me "till gumman: "ue - ;. Helena slösade inte heller med vår Hefr es "håfvor: Tvärtom snå- lade hön i det längsta med dem d sig na kunde vara: Fläsket var isyn- nerhet föremål för hennes öm- ma, omsorg. Här fanns nytt och lättsaltat "fläsk, gammalt" fläsk, 'salt "fläsk, ”Kärsket "fläsk, ”surt om sitt fläsk och: tog -bard "små nybor/av det. Mörfar; blev för- bannad” ty; det fanns faktiskt fläsk 0 köttvaror. som. börja- de"lukta så smått i ”huset”; men Helena så att: intet fick "flyttas eller kastas" ut. En dag var hon på: solskenshumör , och "bjöd ” på ärter och fläsk (vi hade var: sitt hushålly men det” var pretis ing- ätt Dötta öm detta” ”Men sont t dan är äran; ; härjade”, spanska sjukan; många dog - som flugor baré: ett -par, > tre dar. "Nu" fick jag en ”släng äv epedemien;' ha= de: feber och yrade vilt. Till his störien»hör” att Helena inte alls gjört någon" min av, att: betala någon" -hyra; d.7 viS hjälpa "till med" något. som', helst fav. våra höshållsbestyr aller någöt” 'ren- hållningsarbete ; Hallastugan: Sedan hon installerat: sig i hu- set' satte ”hon” sig vid” spinnrock eller" kardor på ” morgonkvisten uppehåll: ör "nödtorftigt' förtä- vande av föda: Kalle i Hallästu-= gan ” blev . snart ; missnöjd "med denna dagordning”. ”Du bryr dej inte 'om annat än ditt spinnande och kardande; jag har lika myc som förit. caså "väl haft” "det som det var, sa hän: Helena sa ungefär som så att hon väl in- tet; lovat" "i det favseendet.. Nu agt: också ; "spanska sjäkan” in i" Hallähuset. Men 'det struntade” Helena i i. ” Spinnrocken surrade trån morgon till kväll. Då blev Kalle? i Hallahusät. arg på allvar, ”Du får låta spinnroc- SE : ken 'stå still ett tag. Pojken är sjuk 'och' har hög-feber' och du begriper väl att. den: där röken och. "oväsendet inte ; käh våra bra”, ; SR Jag har: inte tid: ätt låta rocken stå. still :sa; ; Helena, så mycket > I beställninga, har. Inte kan folk; vänta," dom behöver” "Söckat' ök tröjor”; Då är' det bäst, du flyttar; fört stu- garn "står : ju, full av rök 5: blev Helena' förbajad: > 27J0,7 det skulle jag båra vetat, så hade jag inte bjudit ' er på "ärter och fläsk" och vad mer det var”, Du är då' en riktig ”firvetting” (envetting)” så mörfär, ;öch Jögn få någon rättvisa på: "Så flyttdde då "Kunga-Hele- na” från 'Hallahuset där” vistel- sen bara varat ett par månader. Hon bytte bostad ett par gånger om' och sist -bodde 'hon i'ett gammalt: grått hus (likt hennes egen stuga) som kallades Fågel- ströms" efter: eri" gammal "smed. Kåken” hade stått obebodd- och här fick Helena bot alldeles en- sam, vilket kanske 'var bäst; ty hon ville nog råda och: härska och alla ha inte lust ått under- ordnä sig.” Grannens,” småbru- karens, intill passade henne, den sista tiden hon levde och natur- ligtvis fick hon besök elltemel- lanåt av sina många bekantingar. ' Stugan, ' omgiven av” gamla körsbärsträd låg på Byberget och hade: enastående utsikt över slätten med Hallandsåsen i bak- grunden. Ja, ”Kungan”, som hon mest kallades i dagligt. tal var både ett original och ett ri- vande' duktigt fruntimmer, ut- rustad med vilja och energi som inte gick åv för hackor, "40 år De tade sitt isträvsaräma' liv; men jähnu minns man 1 henne, och med aktning: . "och det fanns knappt en chans | Bondmororna "komiiio” med 7: ull. å stickas, men de hade; — man kunde ju inte heller ve-/ ta hur länge: de" här vargatider- | fläsk” Helena ,var ytterst "rädd N och höll på till senan: kväll-med 1. har nu förflutit "sedan hon slu-' ne . fon bostadsprobler blivit! så lyckat sätt. Första tiden, fortsatte: idyllen, meri” den ' varade inte länge. Hur den först : stördés minns. jag” inte. Kaäiske” "var det Helenas myckna lösöre 1. & forin av'diverse bråte och stora . Om ästädkom land: hår” "den. store . åa konstnären.” Joakim”. : Skovgaard smyckat”. väggar. och - tak med imålningar,” till vilka "han hämtat mest. Uppseendev: N ningårna Och "den som man "sent eller. aldrig glömmer, då man, en) » | gäng” "sett", den, är "dem stora ; | väggmål ingen. framme" i>koret; reställer "det stora ”gästa- | budet. Man ser där mannen, som hade köpt ett jordagods och som därför framförde sin” ursäkt" tillft, | tjänaren," då” "denne: bjöd: hönöm till”g ha Hd att komma; ty. han skul- le "gå" och" bese” sin . egendofn. Man er mannen "som köpt ferh pår oxar gå och plöja. Han sade också ”nej tack” till inbjudnin= gen, Han var så "upptagen av'sitt a att” Han. el: -kunde' EKom- hän” Täde I ingen lust” att slita sig från” "sid brud och. gå på gästar I ull: det stora. 'gästabudet. Och allrax överst på: "Ken. jättestora. målningen'ser man mannen, som bjudit till gästabud.: Han. ser" ut som ;' Jesus " och ' på. trapporna kömma” halta "och. "krymplingar möt mannen med den utsträckt ta, öppna: famnen, ON Men om man n mare betrak. tar de tre, som. sade nej till in- bjudriingen,” så tycker man ”n tan att man kan i deras ansilts- | dräg' utläsa” orsaken. ursäktåde sig. Det 'är ej så nye? ket vpptagenheter. med 'det jor- diska ärbetet, 'som.hindrar dem; utan fastmer olusten; motviljän att, hörsamma kallelseri De vit Ie "helt: enkelt” "icke komina, :! När esUs, vår; "Frälsare; vand- rade frånt. genom »Qälileens ' so- rike" och säde: nära”. Han " liknade ; vid. detta tillfälle Gudå tike" vi som en konung tillreddé, för sin son? Fock: till vilken; fest många Vvöröo' bjudna. en”; ”bäger” här, ”de,' som ' voro I udnå, ville -ické komma”. Det vat till viljan Ko; människorna” han . riktade > sig. En7ny' vilja; Hos människortia |en god vilja, det sökte hän "få det' goda:”Och att få en ny vil ja, en ny'god vilja, jämförde Han med att komma till ett-gäs- tabudi I ett av våra gamla ord- språk : ha vi uttryckt ' def så: ”Ett- gött samvete är ett dagligt gästabud”. Många 'ville emeller- tid ej låta sig frälsas,: Vi veta hur fariseer ock skriftlärde, an- sågo sig redan så att säga vara på . gästabud, de' ville icke "låta sig frälsas av 7 honom. Men mån” ga publikaner, fattiga, utstötta, till sist en rövare, lyssnade till hans varnande, manande, väc- ille till paradiset. Men nu kun- nä vi gärna kläda av målnin- gens : gestalter deras ' forntida österländska ' dräkt och "tänka oss dem i våra kläder. Då bår det aktuell för oss. Än i dag ljuder det soni en inbjudan från Gud när kyrkklockorna på sön- dagen kalla till, gudstjänst, "eller när Guds ord':i en eller annan e här i: det jordiska stabudet. "Han. sade sig ej > och” inbjuda: dem att” följa med]: - av "olika slag,” sor vandra : supp |: ir fill att de Isa liga bygder och talade till folk- | skarorna” så talade: hän öm Guds : "Guds rike är: fram. Viljan till det. rätta, till): kandé eller inbjudande ord. De . liknelsen. om det stora gästabu- |. -| form når-.'oss, eller när vi se].F > bättvardsbordet- dukat i kyrkan. Kommen”, ; säger Herren, oy allt är nu "redo". Vi veta: hög- "| samt, att de allra” flesta männi- skor 'vända 'sig bort, De föregiva sig ej hå tid och : tillfälle; de är upptagna av" jordiska, . eller: "anse" ig gästabud, + Och «visst; förefaller det, särskilt nu sommartiden, då all naturen står i: sin "fagraste dräkt och "då. vii vårt Jånd, där vi sej. behöva sakna” något". för människornas” Hjärtan? och frå gar efter orsaken till deras väg- ran att hörsamma" Guds” inbjuz dan, -maningen att träda i'hans rikes tjänst” — ja, så är nog den innersta, orsaken fortfarande den;' att. de” Icke vilja. Det. år viljan,.:som "brister; Dehna' värl” den” är. dert”: nog; Det kroppsliga livet är. tillräckligt; för; dem: De äro nöjda med. .debta: livet.: Den- som” svarat .) ja” på Herrens in- bjudan, "behöva säkerligen bedja Gud, att han ville "stärka viljan, viljan ll det sann kyldi -I sen bli över Lit Ja vd Md hök att Ler duditören, ”Har auditören falat med : Baron Räppe tiftadd förvå jon k nde, ha "hatt för sykie då Stijné' Hinrichs förr”, frågade han. med? — " Stijne - slog upp, ett par han: '.”Jag har aldrig sett" henne stora ögori, son orm hon tyckte att! förrän 4 derina stund”, svarade den herrärnå' Kring bördet vär besyn- line Belfrage, och han varken stam- ner! liga; ; Iite ' Hog att” han: fiskat upp: barnet en gång: ”-— Hade. hon fått den upp- fattningen, att 'goldäten Léejorl ge- nom att' källa” fäst I Kotpralen undér:” lättat Jessens flykt? Stijne "itfadé på Viktor, men han såg på baronen - utan att blinka; det, ibley bara; en helt kort paus, sedan hördes hen nes tydliga:|Ja 'vel:— Trodde att det skett med iv Dönast ett” språng” för tt "gripa Jessen fast. Hade inte geväret fast- | nat i 'dörrposten, så hade det! varit skett med Jessen. — Vad hade vå« rit' skett med Jessen? — Jag hade fått se honom övarmannad för'ands ra: gången, '— Hade hon sett Jes- ad första gå ? "Jä; hor hade 'stått i handkam- maren och "sett at. genom. den lilla rutan, "när ' Jessen blev” gripen” i Bleretangmöddingen öch & överman. nad. - Vem var det: som grep ho- nom? : —' Det vår han där! svarade Stijne. Hori pekade b på Viktor; én Viktor föreföll inte 'märka, et — han såg på baron. Rappe utan att röra huvudet, font Nu ljöd é en ny och stark stämma, resafs? — sol : i freclie B ikke, —'Hår kände” "hon? av översteldjtnänte ni 2 men "hon 'makadé byltét | made eller rodnade.' Det var hans gre upp och "sväralle ' still- åvsikt att nu ta harid om ledningen samt: ', Han tyckte väl ätt” det vär åv rättegången, men återigen blev Ginman at FP redrik. Böök s mon hän förekområen, föch denn Bång "Baron ' Rappe hade 'nämlikea sett på klockan,' "den gick 'mot tolv. Det "vår hdns nrening 'att/ ha hela fältbataljonen samlad, 0. märschfärdig i i Haderslev. i mor- gon dag,' och då skulle det lik- Glicksburg. Där 'vär ingen" tid | ått förlora, Soldätén' Lejon | ha- de” vållat" en ”massa” besvär "och förrädåre. var -han säkert; int övertygad ' om — käpfen- Krum; bach hade som vanligt 'låtit sin livliga fantasi skena" av med sig. le" Hinrichs" imed lintotten till'en å "brå att jag väl” krävag en .nattmarsch-: från |” Å de. Viktor.” det kände” sig, ' övetstelöjfnanten 1 | Fick :Krumbach' hållas, så skul-| Kan kunna” göra själva” Uwel' dd se dngen och > modern, ' för - annars ' hade "jag kunnat inbilla mig; att det verk- ligen varit ugglor i mossen Dén där lille Belfrage är allt inte så. ig ärkt vart Plö ssligt fick" för en ljus, idé, Han hade; krigs- on artiklarna fråmför sig, Och>ka-" pitlet , om, krigslydnaden JAg. uppslaget, : . ”Herr auditör” i. började KO han; ”finns det något hinder. att låta . ve | de. svarande avträda,” så' att vi: - Kän, kålla ' en överläggning? Audit tören. "såg ” inte hinder. Au 2 Han gav. en" vink, och rådhus- betjänten, - som återvänt med : smulor i skägget; var "färdig: att ta hand om: Viktor. Överstelöjt- / nanten såg fortfarande den åta- diga blicken "riktad / på sig; 'och ' det föll honom in, ått 122 Lejon : måste ha något på hjärtat. DÅ var: kanske ändå. riktigast | att. han fick lätta sig.' säga. till. sitt” försvar”, frågade barori "Rappe, just sord: betjän-' ten rörde vid Viktors 'arrä: "Nej, ” överstelöjtnant”, ; svara- fegt Rova säga "Baronen studsade -. ”Lejon i tycks. alls inte: vilja >. försvara sig”? , .' "Nej; överstelöjtnant”, svara de Viktor. « toa "Baronen blev mot. sin: if konsp örat det var förresten men: den illhörde fossebarnet Uwe Hinrichs —". Uwe kallade modern | honom för, då hofi ibad honom vara tyst och vände” honom” framstupa |. | på magen, I denna ställning 'blév han snart stilla; öch' Stijne anmärk- te: Jag rår inte för det, Han bör- jar ” bli: sulten.” Ävuditör , Belfrage förklarade: ”Jag | tänker att det räc- ker, Vittnet kan avträda” Rådhus- betjänten ' var: genast framme - och bjöd Stijne" att” kommå' in' i "hans portvakfsrum; där kunde hon vänta : till dess hon behövdes på ”nytt, och |: under tiden kundé' ju Uwe få fru- köst.. Det: fanns ingen som var så litet 'gripen av: ställets' helgd och ögonblickets allvar 'som''rådhusbe- - tjänten; har pladdrade' helt gemyt- ligt på: :och Uwe: grep den gamles | : finger, som' han. sedan” vägrade” att släppa.” Det” föranledde ' att? Stijne Hinrich$s' nigning vid dörren bley 2 ännu kortare” och flyktigare, Då in träffade. det egendomliga, att audi |! tör Belfrage reste sig. Upp och. bu= 4 gade sig; han var ju en ung man | > och: inte så van, att sitta som d Å Du låg ensam i sölen ; "på: den kala" klipp | nedanför klippan" : och fann din späda kropp. skrämde mig inte. a och tog. digi i mina arnar.' ” Livet. återvände. - | darrade' din kropp, när jag bar dig Kemåt" ” mitt barn. vo . Sommardagen var ljuvlig, M och” stunder som én dröm. - | Piötsligt yvredgädes Neptunus,” ; ia havsguden resté sig-ur , vågorna > djupt i det gröna” mile a ; Dina ä& ögon var söm-döda ' . och ditt ansikte som Konvaljéns blommor: MH " Det gröna; skummande. vattnet Jag kämpade med: havsguden. Men-som en skrämd fågelunge tt å sj kunna rida ut alla 'stormangrépp ; angelägenhet : är det bäst att int >> te inviga någon i vad Ni pla "Tallvarliga . konsekvenser:"för Er Det är ändå bäst att försöka 'be- . förågn. = nd fl Skopet. under den stjärnbild Ni är född. och” Ni får veta ' vad närmaste > tiden, | Stenbocken 2 dec- —9 jan. - "Ni "måste inse” att Ni begått att” misstag.” Börja" om," det : är bättre än ått fortsätta, på den inslagna vägen. Klara upp alla råissförstånd i/all vänlighet så kommer: Ni att: känna" större trivsel: med i Er" sj Vv. Använd Vattumannen 20 jan. 19 feb "Någon har försökt ställa till töassel för Er genom att illvil- ligt” 'förtala . Er, men: Ni tycks och går nu mot en i alla avseen= den Myckosam: period.' I' en viss "En "tillfällig: motgång får "Fiskarna 20 febr. —20 'mars: Små fötretligheter kan'Ni inte undvika under: ”weckaöts första dagar men därefter" följer några härmoniska och Iyckosammd dar gar. Ni ser ut att få just” det lugn och den ro som Ni så väl behöver För-att komma i jäm- vikt igen efter en arbåatsaim tid! Passa "på att verkligen 'slå Er lös öck köppla- äv äver jön det adel pengar, v RV duren 21 mars 80 apr "Undvik ätt. blanda Er i när- stående Personers - .misshällighe- "ter. . Det. kan. så lätt leda till själv. En knepig situation i mit. Hör av veckan" klarar Ni bäst genom lugn bessinning, Lita inte för tnycket på ett Par kvinnliga ] belsanta. . a Oxen 2 april20. maj: : "Ni får mycket att stå i men tappa inte sugen även om all- ting> ser tämligen ' hopplöst ut. Efter” "väl genomfört "arbeté får Ni bevis på uppskattning" och tycks konima att bli framgångs- rik även i privatlivet. Det ligger romantik i duften,' innen sväva inte alltför mycket 4. det blå. hålla” åtminstone ” . fötterna : på Tvillingarna a maj—20' juni: Ni känner Er Litet ur. gäng- orna och [behöver uppmuntran. Den "får Ni. av en närstående vän, som Ni nog borde visa litet större intresse även när: Ni dis rökt inte är i behov äv hjälp! Bry Er inte om de. personer i Nad stjärnorna : spår er !en to på "det. et här horö- | de stjärnorna . förutsäger för "den jäv på" "kraven: Man kan | viss situation, "kommande vecka," JAR bara viljelöst vara "med på : "| berättigad. .. Försök att svälja 7 Kräftan 2 junioal juli I ed viss 'sak' måste Ni pruta ; allt som man vill hår i världen.” Den oro och "hopplöshet « som Ni känt en tid kommer, att försvin. na bara Ni tar vara på destill fällen till: glädje som" dyker upp. Ni gör nyå -bekantskaper ” som” kan innebära nya intressen, "Arr. nisa: allt? löömyn nära bekant, "Lejonet 2 juli Ni måste våra på Er. vakt mot - soner i Omgivningen. Låt Er in te; skränimas, Ni bar. inget ont gjort "och kan. gott stå” på Er. Låt inte andra sätta sig på nä- dåliga ekonomi, den « blir : inte ' bättre för det. Arbeta i "stället " målmedvetet så Blir, "det. snart, bättre: på. alla S dn - Jungfrun: 22. 'alig—22 sep Visa: att Nihar "god karrak-. tär genom ' att säga rtej "i en 'ällting « som andrä hittar” på kän föra Er in på farliga vägar. För- da på flera överraskningar: " Vägen: 23: "sept; M "De eg och pålitliga wän ” er'att visa sig vä dra Er medi än/det-ena och än” det andra! "Hejdå den: vilda framfarteni medan tid är och slå Ni flera bevis på uppskattning räknat med; Skorpionen 2 okt.— 22" nov.: " Ni lider av överkänslighet . och tål inte kritik även om den” är förtretligheterna ”och kom ihåg - att ingen kån wara ofelbar; Börs. ” ja om på" hytt, handla: med ef: terbanke' så "skall Ni se att-all. ting reder. ut sig., Veckoslutet.”. blir festligt värre, I ben roman-; ålltför angelägen : lugnt och skönt ett tag" frärm=; över, . men ' si: det. gå. inte . alls, : Ni" hamnar" i det 'ena: vådliga är framför allt en: Person,” som ' är född i'en annan stjärnbild: : ställa dill en del känslomässig ' öreda. Om det är: äkta. kärlek . får väl framtiden. utvisa, : : VY TY FI TÖS "| eventuella” "skrämskott från per-"'s sah på Er. Gräm' Er inte för Er ” bered Er nu för den långvesa -- Ni planerat, den ser ut.att bju=: ee defullare: än; de "många oansva= - "| riga-brushuviiden; som försöker pi inpå” ex lIugnére "väg. Köppla na på Er fedfödda chårm" så får. ! "Ni trodde Ni skulle! Vå-da = äventyret efter: det andra.: Det i ””Har Lejon något "särskilt. ätt t. 0. m. från”ett håll som Ni inte" tisk affär bör Ni inte visa Er . na än Ni själv. som” kommer; att i.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.