"men, när den ville roa sig ostört, "S för! 'rusthåll och; värdskap, Och z na lMisAAÄS YEEVTTEFYTYFEYYYTVTVTYVYYSYYt VY TTT FIT tv YTTITT i = LAROLMS.r TIDNING : > YrvreyYrYTYYTYTETTFT? v 0 EFFYYTYYNYY TY TT EvY TY TYPE VETT OT YY YIT TYPEN YE TE PETAT sk v LF Erstogen örn ata "Det "hade med åren blivit något. "> av en tradition, att Krister Tors- son, traktens förmögnaste. bonde, skulle ställa . till ett: nyårsgille "för ungdömen i Västeråséns hy. "Ett stycke utanför, byn, just i "kanten 'av.-Torssons inägor,; låg en. gammal .knuttimrad. förråds- . bod. Ursprungligen hade en av "gårdens torpare bott där," men . när; .denne' fick utstyckat "egen odlingjord att brukäy, byggde Torsson helt enkelt på den gamla ' byggnaden till. en präktig, lofts- . bod, som han 'sedan' använde som förrådsbyggnad. : 'Den där obe- - bodda stugan i 'utkånten.? på byn . brukade. Krister , Torsson elda varm, och? upplåta åt byungdo- ing vid nån blickade- c en. äning varmare mot. : Jul och ljus höra alltid sam- Knut Sibbeson,' den blonde vi- man. Vart än ögat. vänder sig kingen i "Tolvmansgården Men möter det "ljus. Våra tempel flö- det var måhända endast e en n giss- "dai Jjus. I .hemmen,; tända” vi ning. pen Jljus' i granen” och ' sätta ljus "i ur tfönstren; på bordet och bokhyl- Timmarna gled fort: hän. i gil- Ian; "överallt. vilja vi. ha. ljus. lesstågan.. denna : köldgnistrande: Och alla ljusen predika för oss nyårsafton och ungdomen larma-! ett och detsamma: Nu har Han de och roade sig av hjärtans lust. "kommit; '. som , är" : människornas Men när klockan började närma ljus. Ja, alla” "dessa julens. glada |" sig midnatt . blev det” plöstligt predikare ha. en. och .samma tyst i stugan. Värden, Olof Tors- text: ”Jag världéns ljus; den son, hade hoppat. upp på ett-av isom följer, mig, han skall ”för- borden och klappade i händerna, | visso icke'. vandra. 1, ; mörkret, All ungdomen, stod, tyst och på utan hava' livets ljus” + åa helspänn . och undrade : väd nu Tänk nu på detta, när du tän- n a EN der dina ljus hemma 'under hel-' — Jo, det var ingenting annat gen, Låt ljusen om och om igen "och ibland . bjöd. också Krister; än att nyårsskämt, ropade unige få påminna dig, om julens bud- Torsson,' där han, stod, lång och jskap till. dig. personligen: 'du/ är SABBATSTANKAR Av Kyrkoherde Johannes Ivarsson, Karf Johan, Göteborg, ” i detta mörker. Till en lam män |: niska" sade Han en gång: ;”Var vid gott. mod; dina synder” för- låtas: dig. «stå "upp och - tag din säng och"zå hem”, : : Med samma gudomliga akt vill -Han ' gripa, ini också i ditt liv. 'Han säger först det ena och sedan det andra. Du får tro dina Forts. Då han” var redo ati Köra sade hon, till drängen.. Du: kan; gott hälsa från mig att vill Ban: ha? «- hörer till Höjabo” så får han sö: son. låg. över ka: dem på annat. häll. Vilket fordran) drängen . skrattande lovade attl|vänterän framföra riktigt.: Vilket han & även I tala. Nu hofade han. med lag- sa, "så! hor -Kade . tillräckligt .att Föra med .barrien,' Så de. hade” det mycket besvärligt, och Truls- dem jämt med sin synders förlåtelse. Och: du får” gjorde i'fleras närvaro, Men nu sökning på. såväl ränta som ka- skämma ut”. honom : offentligt; Och han "visste ett sätt sora:shan "trodde & skulle göra Helena mjuk: NH Lunsatorpet, å vilket Helenas” stuga, låg, hade som. " Fränska töfflorna'.: Sen” fredsfaktor PARIS (AEP) : 3 Vid en internationell "kongress av skofabrikörer och skohandlare i iPa-: 3 riva kyrkövärden på hämd. Det pital, och om det ej inom kort var” ingen annan som vågat att tid betaldes,” 'så var torpet Kans- De finge- gå till: fattigvärder, om de: ej <kunde” få hem: på ännat: sätt. - Markarna' Nvoro” otröstliga och bådö bevekligån om änständ. redan Det "beviljade hanX men "endast nämnts först inköpts av "kyrko-" -på'.ett. vilkor,:Det var att Hele- ris påpekades att Frankrike nu som. Värden "och, sedan ” "överlåts till nes'hus' skulle" bort fortast 'möj- tidigare var världens största” och . hans mångåriga, piga Johanna -ligt, för, det låg på den inteck- främsta tillverkare av bekväma toff- och. hennes man under helt and- 'nade jorden. . Han skämdes för Jor' för« både' män "och: kvinnor: ; på fägnad". vid: större , högtider, | ståtlig uppe; på. flakbordet.s "Ty" "det var på den tiden, då ung-] i— Var och eh av ungdomarna "domen ute på landsbygden inte skulle” avge. ett nyårslöfte” in- hade så många tillfällen. till" nö- nan klockan, slog tolv, sade han jen och. förströelser, som nu och "skrattande. i; : då kommunikationerna, inte var xDet blev : stim och stöj; och "så bekväma. som i våra dagar: skratt i stugan, och .den ene efter |- inte utkastad och glömd i;,uni- versums, mörka + och. oändliga djup: Gud. har tänt, ett, ljus för ditt; hjärta: för, att du" "skall se och. 'bli viss. om. att. ditt. liv har en ljus och rik: mening; , Kristus , rr. detta. Guds ljus" i Sakkunskapens”. konstaterande”. har, inspirerat den' franske : akademile-" damoten Pierre, Gaxotte till en 'kul- turfilosofisk. "artikel, som den stora - konservativa” tidningen" Le. Figaro ; tryckte på första sidan.:: Monsieur Gaxotte, en'av. "de 40 odödliga, Skri-; ”ra vilkor. än: som : var avtalat, "att ha ett 'så dåligt hus” på de ”Kyrkovärden, hade" däri "en" in= ägor,” som -han "räknade såsom > teckning på 4.000; kronor .& vil- sina. Kunde de ordna med så att ken! de tecknat. sina sunderskrif- huset kom väck innan ,jul, så ; ter "utan att” ha "eh aning : om. skulle de få en; tids anstånd. med dess innehåll, då, de varken kun- betalningen." .I .anhat' fall åter< de skriva eller läsa. Johanna var , tog han torpet och huset fick hän Den här händelsen” ; utspelades dan, andre måste upp, och avge YT mitten "av. 1800-talet. fett. [ö . nämligen . Krister: Torsson hade; en .son, "som. var jugofern - år gammal, " och när "ungdomsgillet i i den öde loftsbyggnaden. denna: gång sköl- "16 "hållas, var, det han: "från 'det nyårsgillet, som fick en världen, sol innersida, fi är. meningen. skola: leva. det. Å målet. ; Kristus «' är... vägvisaren. : Hän har gått före oössr Vi skola avslöjar, tillvarons (0) står, vad .som fe; söm. den gamla leken stadgar.;,.. a OR « Just.som kloc an skridit över tolvsiffran. Jopaces Olof så vänt söka: följa; ;eftery i -Hangs, fotspår. . Å När, vi-ärot. tvekande. och: und-s , rella, mission”. "då"det gäller tofflur.' Ner: bl. a" ”Bland alla" osäkerhets-' lovad", attfå torpet till, skänks "moment i vår tid, mitt under hoten. för: sina ' tjänster: Nu. fordrade mot mänsklighetens framtid; har vi kyrkovärden årligen 249 kronor rankrikes toff./- i ränta, vilken? makarna "under ' själv, sörja för att. få bort,'4 "Det: var med tungt sinne som i makarna” på ' kvällen"; gingo. bort till Helene,. för :ått. omtala, att lands atombomber omfattas Visser«' tio, vår efter mycken försakelse” kyrkovärden varit och hotat med "ligen med ironi. av -en: hel värld. fått. betala”; till: honom: zUnde Frankrikes humanitära: och: kulty=" för” dem'.att betäla räntan, Jo-] 'hannes'. hade blivit skadad; vid: . Stolt kan franska folket" för: sina - 'skogshugge,. så ätt han ej kunnat: ag efter dag se på Horfom” 'och” .men ingen.:kan. längre tvivla ' på ' två år. ;hade” det > varit omöjligt: ke, 'om' €j 'Helenes ätt sättar- dem: alla på” -bar” "bae- s' hus, "som" :ej stod på "fri. grund” "ock-även: be- ; rördes av hans inteckning kom » högst. dramatisk avslutning, finns i : ett minne: kvar än i dag. Utanför NVästeråsens. by: står i. "nämligen! en stör sten valldeles i ” intill landsvägen, på > "vilken, ett: årtal och en. klumpigt. inhuggen ; frutimmersko ; i finns att. se. .En del 'vägfararide. undrar än i dag på ' vad det' där konstiga” min- + nesmärket « skall betyda, ;. ortsbefolkningen 'kan.ge upplys- . ning om 'det. "Den står: där som ett ' minne av. ett kärleksdrama, & och "detär just: den händelsen, I med ett' vigt språng och ställde | som skall berättas här. > Det var nyårsafton omkring å år . 1850... Kölden var bitande hård .så det 'gnistrade under den frost- 1 blå himlen' och isen på den när-: " belägna sjön var alntjock, . Ungdomen "i Västeråsen , hade å ” åter, samläts. till. fest: och. nyårs i vaka i ödestugan och denna gång. ”var det, som sagt, Krister 'Tors- - "sons son, den tjugofemårige Olof, som stod för, festen,; Enstor, eld. men. leende , på: läpparna, at lovar satt vara ; med -den : vackraste -flickan. lyssna > nu —. byn, ! nämligén ' med: Änna yt un oder : Det blev sor och en gny och visk-. ningar blarid - ungdomen. vid' des, sa djärva, -ord . och. allas: ögon riktades mot den. vackra. /Annå, Bom 'stod' där med 'ett spotskt tämligen oberörd: Men , hennes / Ky > fick en annan färg” vär plöstligt Knul Sibbeson hoppade, upp på bordet |; rande om rätta vägen, Tfråga. vi hur, skulle Herren Kristus? ha. handlat, om Han befunnit sig i mitt "läge? s : : Nu säger: kånskö du, s som ilä- ser "dessa "rader: : Detta är, inte” min” svårighet..; ja Vägen ' 'ser jag nog. Men. jäg har, inte kraft, att gå den. Detta är; mitt livs djupa; nöd; jag.. vet, vägen, soch ändå; går jag den icke. (Därför, är. det mörkt "i: min. själ: :samvetsagg, ' fridlöshet, fruktan för döden. 2Om”, du”, verkligen; ill; pris. vill blijen: «helhjärtad och. uppriktig 'kristen; v människa; så tiså. vill Kristus: vara ditt ljus också er. alla att hemföra Anna "skotte | os som min hustru före detta nya 3 blivit större." Det blev"'så . tyst att man kunde hört en knappnål falla och, allas ögon hängde, vidi. > flammade' i den: 'öppna'spisen. och e båda. männen uppe på bordet. . på den långa träborden var uppz; Där stod de sida vid sida; starka, ” dukat . alla” sorters .;välfägnad. :ståtliga och jämngoda'i allt och - Man åt och drack. h. dansade, betraktade” "varandra med blixt- av hjärtans lust hela kvällen o h Mrande' ögon." "Slutligen bröt Olof C stämda den' pinsamma; tystnaden i: det i han klev'ner från bordet., luften ,i alla fall denna årets al > Vi får väl/se vem söm seg-' kväll. Där. var tre personer med rar, sade han med. sämmanbitna -i-stugan, som liksom, hade allas | tänder” SN - ögon, på sig: Dessa var, "värden |” -Det blev ingen fart å lång- själv,.; Olof. Torsson: en. annah , dansen kring bordet,s ,om, skulle ung... man ' i" samma ålder Knut! bli den sista för kvällen och den : Sibesson; samt i ien . ung. flicka första på det n a. året. ' vid”namn” "Anna Skytte. al a i Mitt-,uppe dansen; avbröts . Flickan” var. obestridligen. Fos-. den plötsligt av ett rop och Anna tens: drottning. och, icke” "endast Skytte” hoppade ur. ringe med det; utan : hela, den ; "socknens ' sin ena sko i handen... - vackraste och. stoltaste mö. Hon |” Den: hade” spruckit. mitt” iu var också dotter till en "socken-, under. dansen, Om. allt "vär be ; namn; den : gamle, före detta” "räknat i förväg” av, henne” "vet riksdagsmannen Nils, Skytte, då ingen, men, med. ,dén,, tila nätta Skyttegården. Hon: var Jång och 'skon i i handen sopade | hon skrat-. smärt och mörk som en natt och tande:' der yägling, som” råkade”. titta =: — Vem Springer hem till riks- "Cen. . smula för djupt i: ”Kennes ”dagsmannagården -. och ;- hämtar : ögon; "var såld för tid och evig- "mig ett par nya skor så att jag het.” Men 'Anna var:en smula kan gå hem? . . stolt, och högdragen. och. det, var: ' Som på "kommando: rusade Olof > inte. vilka .som "helst, som n vågade 'Torsson och Knut Sibbeson, fram], ; . . ” tiga: var de båda, a närma sig henne ' Nu ca och, bägges: ”det: gör. jag ; Men. det, var, wa i detta fest: . Höd-så enstämmigt; att det: Jät lag. i kväll, ' som sedan 'år- 'till- som, om en svarat, ". . baka kämpat. om ' hennes gunst, | Och då den, vackra flickan "Såg. ; Den 'ené var Olof Torsson och, sina båda ståtliga tillbedjare. sida " den ' andre Knut Sibbeson, , båda Vid ssida,: kunde hon inte låta bi s från Västeråsens: by.. Det; var. vatt ropa; :y -., 4 något”. särdeles . underligt. med!" — Spring då, dens som a kommer dessa" båda unga män. Båda: var först med skorna hit han — vin? | rn, och nästan ner något. oo. via ” Eka i allt, Storväxta och. kraf-' — Vinner mig. söner till , "Knappast hade hon yt at "ett. par ,,av. bypåvarna' dess-" sa 'erd förrän! Olof; och Knut . utom, Så i förmögenhetsvillkor, rusade mot, dörren: och, försvar an | var de också likställda. Den en-' "ut 4. "vinterkölden,” barhuvade da 'olikheten hos dessa ynglingar och utan ytterkläder. . no var, att' Olof Torsson. var mörk- i, Det blev en ohygglig spänning lagd och, Knut Sibbeson Jjus som och 'väntan inne i .gillesstugan. en nordisk viking, .Bra såg, de Vem, skulle hinna, först och vin- ut båda tyå och "flickornas ögon na den vackra riksdagsmanna- : hängde” ofta trånande efter. dem dotterns. hand och hjärta månne?” på : bygatan. Men ' det hade: de'+; Om en stund var alla så 'oro- " ingenting , för. Hela . byn: visste" liga. och nyfikna. att de. gick, ut; ” En värdig” «sedan. länge" att de båda unga på, gården: och ställde - sig ”att männen ' var dödligt förälskade titta bortåt byvägen, som låg jäs”: i Anna Skytte och alla undrade. och! tydlig i-det ;starka mån» « vem som :skulle bli den utvalde: ljuset... Främst i flocken: "stod Själv hade flickan inte visat att Anna "Skytte; blek” och "allvar-. hon . gett, företräde åt någon; av sam, Vem vet, ;kanske; var .hon dem. 'Hon' var | "en. smula, stolt ' ångerfull : och: orolig "inför: detta: av sig och tyckte kanske ait det prov som hon ställt i ödets hän=': roade henne att ha två så för- der... / ana näma, tillbedjare, Dock : skulle], Nu hade; én. Salvini gått man, , om .man. forskat. djupare, sedan, de bägge, "rivalepna” susade ” - kunnat - märka, ätt "Hennes ögon', ut vinterkylan för att PI as . Anna; som .grep,. den, halvt från. A varande. :Olaf upp, båda 0 N | blick, som. han sade dem. sjönk» > skor. + > oc: Bland ; Hopen, : | andlöst på. löparna; ljöd plötsligt: natten. — Där kommer de båda tvål den” i. starkt. månsken :: badande : byvägen komma '-sida', vid "sida "och: ger vå .civilisation jen: hum; belackare peka på den franska kvin-": ' nan; detta. inbegrepp' av ”skö ; förtjäna något i skogen den ti- ” grace, i elegans och + kärlekskonst, ;som gärna, bär tofflor och förstår både = att omge. maken med ,ett. behagligt. > liv, : då, 'denne hemma. också ', klä sig i tofflor”... Den: lärde akademi- : ledamoten försäkrar sina läsare att « den franska toffeln främjar freden och:'stabiliteten:i världen. Med sina tofflor. på : fötterna njuter de fran- ska” männen och kvinnorna sitt lands... konstverk och läser” litteratur, de "upplever. hemmets intima avskild- ';het och ro. Frankrike anklagas ofta för allehanda -ismer, militarism och :imperialism, men: den: franska tof- feln” säkrar "kulturens ; kontinuitet : ”betsmänniskor, Han. är: intresserad 2 Vv sina” medmänniskor; ' Och nu, syntes de tydligt. spå dj "Det ä Alla? Köl ' andan, .; och ; "Anna - Skytte” höll omedvetet handen : mot silt klappande' hjärta. i ”— Gode Gud — vem ?? I Emot flocken vid byvägen kom; de: nu,' Olof, Torsson och Knut: Sibbeson i flämtande och väck- lande "språng." ,Och nu ' såg. d alla, att, de kappsringande yng lingarna höll :- — , var. Nu låg. Knut en. aning” öre; men upphanna. av Olof, De vack-' deles. Likblek., nu; ; och « andades” tungt : och - hörbart ,— nu; läg : I 'en "sista, förtvivla strängning slungade han sig fram. före-sin rival och räckte trium-=, ferande fram: den” ena, skon. till; utropade; nn Jay Jag: vann, ; du är min, kärstell Kna för Detta var 'de sista ord. han. tt. | rade.i i detta livet. I samma ögan=,; Olof: Torsson. ner, död -.i snön kö framför, den älskades - fötter. , hjärtat; : På utstå av. det nya. året gift sig Anna Skytte. 'med Knut Sib- beson, Men "det var vemodsstäm- - «ning över "det bröllopet, över: både brud: och brudgum. Visser] , ligen: älskade. de varandra, men, det låg en tung slagskugga över! "dem, skuggan från en död, "som givit, sitt liv i kampen” om" en kvinna." rivål, som både" vi nit och tappat... an Många år; senåre,. när Anna blivit gammal "och hennes man springande fram emöt gårdspla-y” "Loppet. hade varit för. hårt för ' "I hotet med att. stugan skullé bort. Jäja och kraft att i Ho=3; De. tyckte det” var. förskräckligt visserligen /stapplande, , tråkigt,' för de" måste fHytta; från nom: "tjusen i juletid. predikar: Kris tus' är” 'världens; ljus; följer hohom, han skall. förvisso hade det svårt: Nej sade Hele- 'åcke: vandra. i rkret, utan ha ne; Tigger. PågOt. av -hofom. gör livets ljus.:z ch. hade, : aldrig: fodrat "någon Bört.. De:.bad : henne. ått gå till: Trulsson och'be: Honom. :återtaga : ? | hans'far, för han har/ej sin. fa- "och "felande men ändå i samma. .dem;. ; för ; det ;, var... ingen : som, riktning." Ty "det; är: sant, : vad 'hjälpt dem, .så "mycket: som, hon' den som ' betalning ' för; hon visste, att de' Helena iä : den, Hustrun var vid len häl- vår Jånsman och höra n mig för, 6 om han kan driva” bort 'mig. Han . hår. alltid hjälpt :de "fattiga till Isin rätt. Jag är ej rädd för Trul- på 480. kionor: jämte jmånga vänner i livet,: fäst han - ta, som-de ej kunde Be- för sin rikedom. blivit kyrkovärd. singens'. hotelser. Han” har ej Då tyckte makarna Johannes, att de visste ingen annan: utsikt än fattigvården, ' och hur skall det bliva med. allä våra barn. Helene satt tyst en stund. Hur är det egentligen? sade hon till: Johan-' na. Jag tror att du har nägot att | komma med, 'som 'kan- stämma ner: tonen hös: kyrkövärden, om i du gör din rätt. gällande; Är in= . te .Gustav, som: kom så mycket för tidigt, i själva verket hans son? Om så är, kan .du ju fodra ' uppfostringsbidrag, och'.det: bör ' väl räcka mer än till räntan, Jo- hanna | blev blossande röd och höll på att segha till golvet: Jo- hannes fattade tag:i henne och höll henne fast, Tag det inte.så.' hårt sade han. det anade jag ge- nast, Men jag har Väl aldrig fö- rebrått dig' därför, Du. har väl aldrig! sett, att .jag varit! annor- lunda..mot honom "än; våra. and- ra barn; Men. han liknar ju Ik on . kovärden upp! i dagen, och. är... ej ;lik: våra. andra: barn.” Så jag ' 'har alltid vetat, att han inte är : min, men han, bar ju "alltid. va= , bliva, bättre .karl av: honom än .. ders , sinnelag; Det skall du' inte 5 bekymra , dig för. Har. du då förlåjit mitt felsteg, som jag sörjt ” gat att säga dig undrade Johan= na. Ja, för länge sedan svarade Johannes, Nu är'det bra, att det. a TT HA AN MÄTAREN, )' "> / DEN LÄGGER. SÅ JAG INTE SMUTSAR NER - DET. GÄLLER ATT, "MINA BYXOR = = HEJSANE GÅ : FÖRSIKTIGT. > = Ops fönaritie GODDAG, NÄLLE, mr " VÄGLAG DET ÄR I DAG! var död, kom hon på den tanken ' att låta resa en minnessten, efter. >” iden: man, som, "egentligen, vunnit, i kapplöpningen om hennes hjär- / ta, Det var en underlig. idé, men kvinnan; ;har, i 1. alla tider. varit. uderlig,' och stenen 'står där, söta” sagt, Ännu i dagis'veess bar gös mf or böt "AV. KARL WILLIAMS > —' rit "duktig. och. .snäll,: så det kan. | för alla. dessa år och aldrig, vå- oe
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.