"de gjorde Kan" gärna . för "den ” met och, tankarna tycktes vara " kobi Backen, som blev. lurad att dan farbror: Johan stoppade: pi pan på nytt, . Jakob sen 'den tiden då'vi sam-] då jag hade mina "vägar förbi : håret gjorde att han såg pafri- vå LAHOLMS TIDNING Fördagen den, I 13 januari -1963 Gärtile Johän berättar pen , i | Av Sven Martinson = ,. , a — "Att "tro folk för vält är farr bra,- inte ty ta om saken. Han btet kapital ” Klara : som var » ligt, sa gamle Johan, " Han gluttade yt 'genöm fönst- ret på termometern. Då jag kom föll de första flingorna,. De för- sta för året dessutom.' — Nu ska du se de blir julvär der, sa han och 'drog ner rull- gardinen. Sen stultade han bort till kaminen och skuffade ner några vedträn till innan han'slog sig ner. i. korgstolen. invid. bor- "det. På bordet stod en lampa som spred ett dunkelt sken i rummet. Johan = föredrog = bordlampan framför "taklampan. Dels stack taklampan honom i ögonen, dels kunde han bättre se ut på ter- mpmetern då hån sköt bordlam- pan intill fönstret, ; : gjorde inte mer än som var nöd-, kommen från slätten bestämde"! vändigt, Hans gamla föräldrar promt att de skulle köpa ett fick arbeta för honom också. Ja- jordbruk på den goda jorden. i kob var en aning folkskygg. Och Backen det steniga torpet ville! så var han "snål, snål så det kon inte slita ut sig på. Och Ja- 'skrek om det. Han snålade och sparade och samlade vartenda öre han kom över. Han unnade sig inte mycket. Gick lite hur som helst i gamla slitna kläder och , klippte sällan . håret. Han såg på grund av detta lite egen- domlig ut. :Men han' gick bort ibland och hjälpte folk. Så hän-- de det sig att just då Jakob var med och höstade under några dagar dök det upp en helt främ-. mande person. Det var en kvin- na. och man "sade, oss att hon hade tjänst på prästgården: --.. 1 Han lade: det ena: benet över det andra 'och stoppade en böjd : Det var en vacker flicka, Hon ” kunde inte' vara så gammal, Hon . och såg lite mildare ut: Men då rökpipa som såg ut att ha varit hade mörkt hår: och djupblå med om åtskilligt, Sen drog han fögon : som : kunde, - blixtra till långa djupa, bloss och såg ut att ibland. a trivas. + os | Hon. "hotto | "Klara "och. "snart Farbror ' Johan var > sjuttiofem blev. vi bekanta med henne, Hon år men vid god vigör. Han bod- 'yar glad och sjöng mest hela tis de ensam i en stuga på udden 'den då hon 'räfsade. Under ras- vid sjön, För länge sen hade han derna berättade hön.: historier, 0. "varit kringresande . handlande, ' skrattade, så” det/ ekade långt men då:han ; inte orkade med Ibort i skogsbackarna. Klara var "detta köpte han sig ett litet Iant- !en trevlig flicka" och v vi började bruk, vilket han brukade ända 'undra” var : hon ,' var » kommen tills för något år sen,» Han. var | jfrån.' Snart, gick det "ett rykte änkeman sen mångå år tillbaka. 'att hon” var av tattaresläkt 'och «De tre barnen var alla kring- flögna, men brukade hitta vä- garna hem då och då. ' ua . Då han sålde, » gården tog han undan mark! på . udden. och byggde sig en. liten stuga, Och |. ten,. Men vi fäste. 'oss inte. så kamrat. "med 085 och, vi trivdes Jakob, som eljest inte var'så: vig på att” arbeta. så många” brukade .jag' titta inom" för att E höra om "der gamle manner ha- digt trägen. Varenda dag följde! de nåt nytt att berätta: Berätta- han med och höstade. och, vi. såg: att det'skett en förändring med: honom. Orsaken : var Klara; morgon uppenbarade sig" Jakob; nyklippt och nyl kad: 'och; utan” snusränder : under mungiporna, Sannetligen' var "Jakob: en riktig stilig" ma "Han skötte” sin - med, allt me ”trägenhe svingade. den .som han” inte 3joct! annat än höstat i Undef' rasterna. drog I han sig allt! närmare" och närmare "der" skoj! friska Klara' och vi, såg snart varthän "detz hittade. som ville höra på., Och så "fick han ju lite' sällskap” i ensamhe- ten, Nu såg han! rakt ut i'rum- långt borta: . Den. böjda : näsan, den höga, pannan” och: det” vita arkalisk 'ut' där han 'satt.”Så tog han pipan ur mungipan. och pe- kade med den på mig. ti Tro Ne för gott om folk, sa han, + : äng. av. sleven, . men? höno: 1 någon, annan än henne; : men; hon]: — Jag hoppas! idet, sa Ji vi nu har kommit in på ämnet luras; hår du hört talas om 'Ja- nom; att han” var, lite! re . lig av. sig och. att han snart var, han. : halvt — Vad då, undrade jag me- de NS Under den; dö som 'elåttern” varade kunde; vi inte: märka, att. Klara” ägnade. sig åt Jakob mer: än -någon av: oss. andra, men snart gick det" vett ryktei byg- NÄS ne å — Mmm, vänta” skall åu. 3 höra. - — De hände i min Barndom, kommen” nånstaris. ut ifrån slät- 3 mycket vid detta. Hon blev snart dagar i sträck blev. med eris väl-4 Albert vid. «hela sitt liv. [ liksom "inte : Han” kade? inte ögon. förs rik av sitt trägna” 'sparan-= ” kob' drog med vemod hemifrån och följde Klara utåt slätten för att titta på en gård. Nu var det Klara som bestämde, hon tog liksom kraften ur Jakob och do- minerade ' fullständigt över ho- nom. 'Snart hade hon funnit den gård hon sökte och för Jakobs sparkapital köpte hon gården 'o. sätte Jakob att arbeta. Men pen- gar var fortfarande :Jakobs sto- ra lidelse, Han snålade undan litet att börja på och lade peng- arma i en kista på vinden. . " Och på våren födde så Klara en son. De: döpte honom till Al- bert. I och med: detta blev det "plötsligt tyst kring Jakob, Kla- ra och'deras son. Endast någon "gång : kom” det rykten ' att. det gick väl för Jakob och hans fa- milj. "Alla". tre - sågs 'iband på marknader: Jakob, var lika spar- sam, som han, alltid - varit. Gick enkelt men prydligt klädd. Kla- ra, ville, gärna tala" om för om- världen ' att hon blivit välbeställd bondmora: och klädde sig. där- efter. och. Albert" såg ut. att: bli lik sin mor, mörkögd och. 'svart- hårig”. Men, Jakob "syntes -stolt och vad han åst och Jakob redde sig bra på "sin gård. Han, och Klara t lrövde gott. På marknaderna syn- tes familjen "som alltid. Klara "stoltserande med den .mörkögde sidari,' Jakob bakef- ter i kläder" som. han haft på varje "marknad. Plötsligt "rykta- des det satt "Jakob inte köpt en i kostym, i han gifte sig och att han ble snålare jä bättre hans inkomster blev. Det, inte Klara gjorde äv med samlade'han i sin kista. Snart tog snålbeten över- ; händen och Jakob blev "borta i från; .imarknaden, i. stan. Klara "kom-. nsam med : "Albert; - som 'växte”upp till gänglig yngling, lik den släkt man sade hans mor : var. kommen. ur. Snart satt Ja" kob som en drake och vaktade c Och: Tiden sitt. guld. "Gården fick inte. den : Unterheten- fick .Ja= dokötsel den behövde: och: började förfalla; Och, varje överloppsöre gick direkt:i kassakistan, på. vin? e hän en . "natt "hemifrån. tIngen "visste. varthän, "men snart kom, ett nytt ryktg som sade att Albert hade: "farit "med "en" båt ;: någonstans, långt. bort. till främ- mande-land. I sorgen över. sin förlorade. son lät Klara nu går- nt. gå omstyr.: Jakob hade ängesedan ; helt överlåtit skötseln, på "henne. Han ägnade sig. helt: åt sparande. Snart tor- des, han”inte ha kistan” kvar på vinden” än släpade” den ner i ängkammaren, Där stod den: i många - :år och på nätterna stod en. : fotögenlampa och” spred :ett började. Johan. Jag kommer ihåg den ' att Jakob” och. Klara: fästefolk.; Klara: hade” rent”. ar: ljus över den. Inga tjuvar skul- desvåga” sig hära den” tack vare "flickor som räfsade ihop ' höet i . träd, Och nu skall. jag berätta lades i lag och" utförde slåtter på vridit huvudet: på "Jakob, sa man. "detta. md De Ne Mam aj Han. var r som. en: helt. ånnan, < Gården gav dem a hu "endast det och med :'oss. hade vi duktiga - : E människa gick salltid” ren och. nödtorftigaste.. Penningbekym- långa strängar, Och du kan tro att det. minsann inte var något ledsamt ' gäng som - härjade på maderna. : Nej då, fast . arbetet var hårt och slitsamt. Från tidi- ga morgon till sena kvällen gick lietagen ,'bland : vildgräset.. Det kunde vara varmt så det osade, men, det hjälpte inte,. arbetet skulle gå framåt. Men mitt på dagen tog vi en paus och 'sträck- te ut oss, i skuggan under något tidsdagar. och” söndagar... Klara hade” tjänsten , kvar i prästgården "och Jakob. sågs allt kvällarna, Vad. hade; egentligen” hänt med honom? Hela bygden följde med. stort; intresse 'ut- vecklingen.. av. :dennia; kärleksaf-' fär. . "Då. hände. det. som ' brukar hända. Klara; den unga" glada tattarjäntan "skulle. ha ett barn. I all hast togs ' ut ”lysning.. och om Jakob; under tre söndagar läste, prosten Jakob var en lustig karl. Han" upp lysningen i kyrkan. och, en, . var: betydligt äldre än någon, av dag på förhösten. blev Jakob 'och oss andre, Han bodde hemma" Klara lagligen vigda: Vad skulle hos, sina: föräldrar; på gården nu, hända? . Jakob : hade : under Backen, som' nu är riven för årens lopp, han var tio år äldre' många år sen. Jakob hade:det än Klara, hunnit samla" ihop ett Framtidsjo, räbrukare " - > a hel, använde. inte .snus' på" hög-r? trägnare, smyga dit om; sömmar" : mer "upptog "Jakobs hela tid och lara sörjde över Albert." De levde. snart som fullständiga en- : störingar. på sin gård, Men borta i. det främmande landet. råkade : Albert i olycka, -Häftig 'till- sinnet som han" var råkade han en dag komma i delo med sin arbetsgivare, I despara- tion slog han till: denne hå hårt och. Albert. rymde : för: andra gången, 'nu undan en skonings- lös rättvisa." Med ett- dödsstraff svävande. över huvudet lyckades |z han ta sig tillbaka till: Sverige och en dag strax innan jul nåd> de han föräldrarnås gård. Efter- som han inte färdades under dar ger i. risk för upptäckt var. det mörkt ' då. han kom fram. Hans forna hem låg försänkt i tyst vintermörker. Nu kunde han in- te göra sig påmint. Han gick istället och lade sig på hörän- net där det fanns gott-om hö. Men" det,.var kallt och: Albert kunde inte sova. Han låg och stirrade ut i mörkret och plöts- ligt fick han en idé. Vad 'skulle han egentligen här hemma och göra? Snart skulle efterlysnin- "jgen nå även >hit! och, polisen skulle snart veta var de kunde hämta. honom: "Om. hån handla- de raskt kanske han ännu hade sidan" Atlanten. fanna. ett. land; rn att han aldrig kom till sans igen | .där han kunde försvinna i mängz den utan att bli upptäckt Det ifanns ett Vilda Västern där lag- rådde; där ett människo- vd nte var värt så mycket. Om ' han bara hade pengar skulle ban kunna på. riktigt vis åka över med första hästa båt I Och inte långt borta, endast de” "få stegen in i faderns sängkam- mare stod en kista full med ;pengar. Han visste hur den såg jut, hur den öppnades. Han hade tittat i den många gånger och sett de sköna högarna av sedlar och silvermynt. Vad skulle Ja- kob med alla de pengarna till. Han var ju snart gammal och behövde dem inte, Albert skakade av köld då han klättrade nerför stegen och gick över gårdsplanen mot bo- ningshuset. Genom fönstret sila- de ett'svagt ljussken ut på snö- täcket; Skenet av lampan som lyste över. guldgruvan, - Albert prövade "dörren, men den var ordentligt låst.- Tyst smög han runt huset bort till gaveln. Där uppe under takåsen fanns:en lucka, genom vilken man kunde ta sig in på vinden. Från vinden ledde sen en trappa ner i köks- farstun. Albert hämtade en' stege i vagnslidret och reste den mot gaveln, yEfter en stund lyckades han få upp luckan och kravlade sig in på loftet. Nu var han snart vid målet. Nu kände han” varje vrå, vartända skrymsle. Istrump- lästen . smög han. sig ' bort till trappan och stod snart i farstun. Tyst lirkade'han upp låset på köksdörren .och smög” ljudlöst över de sviktande golvtiljorna till sängkämmardörren, Han lyss- nade. Där innanför hördes djupa andetag." Föräldrarna sov.i lugn och ro ovetande om: vad som skulle ske. ' . Dörren "var olåst och Albert smög ljudlöst in. Med några få steg vdr han framme” vid kassa- kistan. - Med: ivriga: fingrar bör- jade han bända i locket. Fadern sov fortfararide.' Kistan var låst, och Jakob hade nyckeln” under huvudkudden. Albert låg på knä över" guldgruvan ,” och . slet allt hårdare i den bastanta träkistan. Han ' var så ävrig? "att han inte märkte at J. akob vaknade, Vim- melkantig rusade! denne, upp. och gick : besinningslöst på » tjuven. Albert i försökter värja sig och råkade "slå omkull lampan som slocknade... Far. och son ' slogs. Jakob. 'ovetande"om att 'det var sin. son han tumlade om med. Plötsligt ' kände" Albert . faderns fingrar om sin "strupe, Med upp- bjudande. av: sina sista” krafter kades nå lampan. Med alla kraf- famlade han'i mörkret och lyc- ter :slog han till ioch kände hur struptaget' lossnade. > Med ett rosslande sjönk” de store Jakob. ner : på golvet. ; TÖS '- Ni. var. det: Albert som var vimmelkantig.; Blint' famlade' han sig" fram då ett ljus "plötsligt. tän- förskräckt blick” stirrade hon på synen i rummet. "Albert stol som förlamad. På olvet låg: David livlös. i ; Men Klara a ingenting. Bara ställde - 'sterarinljuset på. bordet och" med ; förvåning sig Albert hur modern kom tröstande emot honom. RES RE ST "nattens tysta t timmar "Gömd sen" de två, mor och son, tattar- jäntan Klara och den mörkögde Albert undan Jakobs kropp. Och innan" morgonljuset " sjönk ner över. gården var två människor på flykt norrut. I. var sin. väska bar de den förmögenhet. Jakob under årens "lopp : snålat - ihop. Deras mål var den stora -ame- rikabåten.' Johan blåste ut ett” moln av rök. Ve "Jakob blev Hundlurad, sa han. Han trodde tattarjäntan för väl, men hon väntade bara på tillfället.En skall aldrig” tro folk om, nåt gott. ' fo Men” Klara och Albert, undrade” jag” hur gick det med dem?" - — Som det brukar gå för slika individer. Vid landgången i Göteborg stod länsman och tog hand om resenärerna, Klara dog på fängelset och Albert lever än. Han blev benådad eftersom han skötte 'sig bra och därför aft han dödat. Jakob i självförsvar. Så går det. - . Johan . l reste han sig och stultade' fram till fönstret och drog upp Tull- gardinen. Med bordslampan lyste ;. han, ut ,på termorinetern. Den gamle mannen mumlade, för sig själv. =. oc ” Sen kom han, tillbaka: över. golvet. en chang att klara sig, På andra+« — Nu har. äv vintemn på allvar, na virvlade mot mig. Sa. han. Lagom till jak Lunsa Majas Helena i Forts, Hade det bara fun- "drängar på hippa om kvällen, | nits något vittne som kunnat och då skulle det bli” mycket bestyrka, att han haft samlag skratt och jag bli totalt utskämd. med dig, för att passå för Gus- tavs födelsetid, så tror jag att Helene har rätt, att vi kunna fordra uppfostringbidrag. Om vi kunde. bevisa, att Gustaf är hans barn, kan han väl inte köra. ut oss på bar backe. Det var med en förunderligt strålande blick' som Johanna såg på-sin Johannes då hon sade ”Jo nog finnes det ett vittne som. både hörde och vet hur allt gick till, då den uslingen med fagra löften fick mig dit han ville. . Johannes och jag hade några gånger haft följe, och vi tyckte båda det var tråkigt att ingenting äga, ' så man kunde sätta bo och bilda ett eget hem. Han hade aldrig friat till mig riktigt. Men jag förstod gott att' Kd bo så skulle han säkert gjort om han bara haft någonstans att | Hade jag ej kunnat peka på detta hade nog kyrkvärden ej låtit oss få torpet. Mea detta ha vi dyrt fått betala för vi cj förstodo bättre än att vi skrev på inteckningen för mer än dub- belt så mycket som han själv gett för det. Vi som trodde att vi fått det utan skuld. Husbon- den hade hog- mutat drängen till att tiga, för jag hörde aldrig att något nämndes därom. Se- nare efter det husmor dött gjor- de han nya försök att få komma mig nära, Men då han bestämt blev avvisad, sade han att han pet under mitt tysthetslölte om ' vem som var barnafadren. Men så lurade han oss dubbelt med inteckningen. , Nu har jag bru- tit mitt löfte till honsm. Men jag tycker att han bröt sitt löfte mot mig mycket mera Kaffet hade för länge sedan kokat och Helena" trodde att Johanna hade många trumfar på hand, Så hon skulle stämma kyrkvärden i stället, Låt oss föl- jas åt i morgon till länsmannen och prata om allting, procis som det gått ull från början. Han ger oss säkort goda råd. Jag förstår nog varför han "vill ha mig bort, Jo, det är för 'jag oj återtog löftet om torpet, när han ej fick nöje med mig mer en enda gång. Då meddelade jag att jag misstänkte jag blivit "med barn och hotade att angiva honom. Men då skyndade han sanningen och nu givit honom korgen, då han flera gånger friat till mig för att få en ny kvinna, att plåga. Men han har fått så pass besked så han kommer nog : ej oftare, men " Forts. des. I dörren ,stod Klara.-Med|” sig att ge mig köpebrev på tor- det, Jag var så förälskad i ho-1 nom så jag skulle utan tvekan sagt ja. För Johannes: var så pålitlig och snäll, varken söp eller slogs och var alltid så för-|' - stående och vänlig, så jag var] «= så glad om jag bara, kunde få honom, '. - : En ångande het dag. Dam- .. miga vägar, brännande yngsta tösen på stället, som pas- "hetaste timmen. De ligger och till hos henne, innan jag gick och ' skandaler, "Jaså det höll: i lagården för att mjölka korna. inte längre? ' Skild för femte Så det blev något senare än " gången... Kunde just tänka att vanligt. Husbonden och drängen : det inte skulle håla nu heller! hade sysslat sent med något som. Synd om barnen, Det är nästan var, söndrigt och skulle. spikas ' så. att man skäms för att man | fast. Just när jag hade slutmjöl- hennes granne”, kat såg vi att drängen gick ,sin! 'v Och' hon, det heta blodets väg och jag beredde mig att gå syndare, smyger sig ut den he- förbi husbonden : med: . . mjölk- taste. timmen, Bort :' fråm. män- spannen, då han grep tag i mig niskor: och', minnen; "bort från och ville prata.' Men jag skulle : skvaller och kritik, bort till käl- vrida 'mig undan, varvid span- lan, som hon givit namnet DEN nen råkade slinta och en del av: TYSTA. BRUNNEN, Dit brukar mjölken spilldes 'ut.' Jag” blev hon smyga för att; slippa känna ledsen och: väntade på 'att få "Solens och skammens hetta, skrubbor. Men han: bara skrat>: : 'Kvinnan i den bibliska! berät-, ta och” sade ' att det var hans telsen har ? många systrar och skuld, Så fick han mig till att: bröder, som plågas :av nyfikna ka, för han hade det, alltid så Vi har sökt oss fram, till en plats, tråkigt, för, hustrun ' var ' alltid som skänker svalka, 'ro, ensam- sjuk, så med henne. hade han het. Några har funnit den tysta aldrig något nöje. Vv Så började brunnen i böckernas värld and-' han ”att fråga om jag och, Jo-.ra i naturens sköte. Många fann hannes snart skulle. gifta "oss, "den 'i. ensamheten. Men” alla och jag sade att det var aldrig . känner vi en längtan efter något något bestämt. Vi fick vänta tills annat, något bättre, renare "än vi kunde skaffa oss någonstans det' som de vanliga dagarna ger, att bo. Jag har, sade han, Lun- "Alla vet. vi: en. törst efter något: satorpet, som nu står öde. Vill som vi Inte finner i. arbetet, i du 'göra mig till viljes i kväll så" böckerna, i resor; pengar, konst, : skänker” jag dig torpet. Så får Hon är framme” vid källan, det heta att. du fått torpet av gläder. sig åt att: hön 'skall' få. mig för du tjänat mig så. duk-/. njuta den "sköna ' ensamheten, tigt och "länge. Jag "fattade - ej ' ; vattnets 'svalla och ensamhetens. strax varthän' han ville" komma” Men plötsligt ” står hon: häpen, och trodde det bara var ett tomt "störd, förskräckt, förargad. Tyst löfte. Meh då jag förstod, vad. naden ' vid: källan :'störs, , Vem han ;menade, såde jag bestämt ! vågar ' bryta stillheten vid. den nej. Någon man: hade, aldrig va- ' tysat brunnen? En man, en re- rit mig nära på sådant sätt, Då. senär, en vandrare ”méd trötta "Men inga närgångna blickar. jag skulle; få torpet till skänks, Glansen i kans öga är ren som . oa sol.) ett samtal Så hände det en I kväll att Lina "Människorna håller sig inne den I för att få tjäna. Enkelt, allvarligt, naturligt ta=.""" sa sin mor, som då låg för dö- dåsar i solen eller sitter i skug- | lar han till henne, som bara fått den, bad mig bli inne en stund Zan och läskar sig med drycker i höra klander och förtal, smicker ) sätta spannen : och ville 'att.jag blidkar,- beskältiga vänner, bitt. : skulle stanna en stund och språ-" ra minnen. Vi ha gjort som hon; 'bojor;' som- hållit -hopnes. stäl N han”svor, många dyra- 'eder att fötter och torra läppar; En man, : om jag villfor hans: begäran och: jag så tänkte på möjligheten ätt | snart kunna gifta") mig med Jo- hannes, . vet jag ej hur det gick: . - källans. vattenflöde. Inga hån- fulla, antydningar, Inte: ett dö- mande ord. Klangen, i hans röst å | skänkt mig torpet. Dagen efter till att jag villfor hans begäran - är varm 'som, . hennes längtan i höet strax innanför.laddörren.' efter räddning och renhet, -.; Han lovade, att han skulle akta Mästaren står. framför henne.: sig, så att det blev inga följder. Konversationens mästare, Män- Men, vad "han: därmed ”menade,: niskokunskapens ' 0. "människo- SABBATSTANKÄR. 2 sönd. efter Trettondedagen, , > kärlekens met Han, börjar ber bm en tjänst och sliskiga' söta ord. Avslöjande och tröstande talar han till hen= ne, som misströstat om sitt livs möjligheter. Befriande ord får hon' höra, hon som trodde att. "hon aldrig'kunde komma loss ur 1 syndens eviga treenigheot:! lögn, | orenhet och själviskhet, "+ > | Med ens står, det klart för henne: vad hon sökt i sinnesrus varit rädd för att säga honom . ,; och lättsinne, i trots ock gemen ; het 'var inte blodets heta brygd, . "skapslängtari, i flykt och ensam«" ' inte källans friska ' dryck. Det hon innerst längtade ofter hade Mästaren sagt och skänkt: Je= vande vallen." ;. Vid den tysta brunnen bröts tystnaden av: Honom, som "sagt henne allt”. Där bröts också de fången... Kvinnan i den bibliska berät. telsen är, inte ensam om att ha sökt livets mening i ohämmad "erotik och helhjär tad osjälvisk- het, Hennes trista historla är oerhört modern, Men hon är inte heller : ensam ' om upplevelsen, vid ' den "tysta brunhon.” Efter sinnesrus ” och - besvikelse, efter jäkt och självförvållat : lidande - - och änniskor, till ensamhet, tyst N "nad och svalka. . " Men plötsligt: bryts tystnaden; Du s2 ett öga, rent som källans vatten, klang är- varm och' "vänlig, Han säger: ”Den! som dricker av det Du hör en. röst, vars vatten jag giver, han'skall' ald- ; rig. någonsin törsta”, rr ditt ine > | nersta svarar: en bön. : "ov ” Toxt: Jok, 4:5—206, Oo Herre, Jed mig i din värd Den väg jag gått så sällan... För in mig 'i din örtagård Och släck min törst i källan, , . Du vet ju allt vad i mig är, : Du vet ock, att jag har dig kär. ” vo Eric "Sidung, ' . kyrkoadjunkt i Sigtuna, > : . Arkestiftet. förstod jag inte. Efter fullbordan sprang jag "upp. fast han ville kvarhållit mig : längre i höet. Men jag skynda mig ut med min. mjölkskvätt, som jag hade kvar. i spannen. Just som jag sprang. upp och nekade att stanna läng? re, ' var det en som slog upp ett flatskratt i i hörnan av ladan," knappt 2 meter ifrån där vi 1e-! gat. Jag hörde gott att det var drängen.” Trulsson utstötte en kraftig 'svordom.' Jag grät mig i sömn den natten "och lovade: mig själv att husbonden "aldrig mera skulle få komma mig så nära. Dagen efter "passade drän- gen på vid ett lämpligt tillfälle att säga till mig att hade han haft ett torp att ge mig så kan- ske han också fått legat hos mig ' i ladan. Därför vet jag att han ' hört vartenda ord, som blev ta-' lat' och ” löftet att - han skulle fyllde drängen Ola Månsson 25 - år och skulle ha några andra. H 'Sen puffade han ner några vedklampar till i kaminen. Då jag tagit. "farväl och öpp-! Z nade dörren för att gå ut i vin-1 "ternatten såg jag hur snöflingor- | sakkunniga: texten” J Det var. r julsnön som: kom. - Jonsson, Den : i - a PErYFETTUSUTTTTTI YT e är bilderboken -”Fågelmyren”. (inb. 20:50, LÄ: tografier i .djuptryck. av . LD med : 112 sidor magnifika fö Erodigerad äv NS Li d SAM ASAANAARAKAANANAAAA, S för Sixten är. FFEFFEYSYTTYSA
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.