RAR AA vrerrvrp R LnRA AAA AAAS terevvevy Vv SY ” EET EVYYOFTYTENTTTTTET TY eY yr ye vv vrevrevrer vrve ' ” ” - h , . . - . . N ) Ed M a FSTFFPTTEETE "Det ä är. sant, som mänga säger, att det som: ligger närmast. får mai 3e: minst av, Jag har "sett en- hel :del -kyrkor” i :Sverige ända uppe i Norrland och en del i Danmark men aldrig varit i Ysby kyrka förrän nu. Jag . hade förmånen att ha den bästa : ciceron' som kan tänkas 1 kyr- "kovaktmästaren där. På tal om " kyrkovaktmästare : så har Ysby en av.de få kvinnliga vakt- mästare vi har i Sverige, och att. den sysslan går bra. också ' för kvinnor. har fröken Ester” Svensson bevisat, Allt - är. så prydligt och rent att det säker- ligen behövs förstoringsglas för att: upptäcka ett: dammkorn. , : Något som mycket förvånade mig var att den gamla 11—12- hundratalskyrkan ' var : så -stor och ljus. Kyrkor från den tiden tycker jag är mindre och myc- ket mörkare. . Kormålningarna - har ' säkert '. varit : underbart ” vackra, då de: ännu efter så många år har sin skönhet kvär. ' Predikstolen : från 7 1764 "och "gamla" altaruppsatsen från 1760 voro. mycket vackra, : Det gamla . medeltidsaltaret verkade nära nog modernt i sin strama stil. : - En gammal skrud var från 1768, 'en från sekelskiftet eller dess ” "närhet voch- en ny, vit, några, år gammal. Vidare fick- jag so ett mycket vackert ”vin- "". kläde”, också det nytt: '" : " Bygdens kvinnor , hade varit givmilda och skänkt en-' del , arbeten, däribland en a ältarmatta och en dopklänning iet mye: ket förnämt arbete: :utfört. av fru Irma : Svensson, :'Laholm. Men det. som gjorde det mest bestående intrycket på mig var en aliarduk med en mycket bred spets, -virkad i fint garn. Denna ' duk" var utförd” och skänkt av fröken Augusta Gun? nesson. Vilket arbete, hur hade en människa. orkat 'med' det? Jag taläde med en systerdotter till givarinnan, och bon berätta- 'de att "mostern arbetade ” nära nog både dgr och nätt på det, i "och" 'hela/ tiden var. hon så dr "vilorum, sångare och musikan- över att £; å ge den till sin kyrka ter i ett par släktled. Här låg Ja, det måste kärlek till verket 'gamle' kyrkovaktaren , och hans för att utföra ett sådant arbete. konstnärligt begåvade son. - "Ute på "kyrkogården. fick. jag - Återigen känner jag, 'vad jag Täsa många marnn 'på personer, -alltid känner, när jag. kommer som jag, kommer ihåg från länge ut på de tystas vilorum och all- sedan svunnen tid. Där, var deles av sig själv” kommer det: fämiljerna . Persson, Magnus, för mig: Carl och, Emil, 'som . varit "så +. .. mycket för sin socken, där var Betänk « "vad vi fått familjerna "från Ängarna och Av släkten som varit och slök- Sofielund . "och / många, många''” ten som gått . . fler; vars namn jag ofta läst om De gamla de Tade grunden. i-ortens. tidningar. Här hittade jag familjen, från ”Vippentorps - å Aa Ebba Edquist. d da kompaniet uppställt på gamla Malma hed och i stram givakt. Det hade nyss evlämnats. av den unge löjtnanten. :. > Kapten” v. FR: . mönstrade . sina trupper .med . tränad' fältherreblick likt en Kejsar Napoleon före sla- get vid Waterloo och allt "befanns vara ganska. gott. Vi skulle mar-. schera mot okänt mål. Vår kapten red i-täten för, sitt kompani och åsynen . av denne, infanterist.. till häst var en syn för gudar, Hal red; 4. 'grisögon” i: i det: allt. J I tydligen ' gott om "ute "vid <' Mellbystrand. Det ' jag framför "allt syftar på är den stora trev- "liga skylten vid gamla infarten till stranden; där' män hälsas välkommen av en lustig gubbe. Några personar. har funnit"stårt Höje id adt böja Hgåren' fen framåtlutande ställning, "något som borde rättas till snart, det ser . absolut - inte : ;drevligt ut, Visserligen bockar: sig Mellbyr strandsgubben men... i. Apropå den där. "gubben ja Vore, det inte på sin plats att även” placera en ”liknandé på infarten vid den nya vägen, över den går ju den mesta tra- fikon "numera, ” w, "I den fjusa juninatten stod sjun- kör ”På.; halta Lottas” krog” Sh Tar ett alltför kort farväl av min ”Dåne liksom åskan bröder” under kära: bekantskap” dar hastigt i väg det bygdens folk: sov 'sin tunga och anar. ugglor mossen. På långt sömn i gårdarna och husen på höj: håll ser jag tälten riväa och kom- derna och slätten. ” ” : | paniet uppsi lt. Nu om ej förr var " Det hade redan börjat ljusna” då det. kokta” fläsket stekt. Kaptenen vi” mådde ; bestämmelseorten, ' F. hade länge letat efter mig och ut- s herrgård” där kompaniet några da Mjutit sin vredes ' skålar, sprungit gar. sfculle” övas i broslagning. .P från tält. till tält som en tättring herrgården " tesiderade en änkenåd "och frågar: Var är 705? Var är 706? éj allt för gamimål med ett par för=- till shit" hysterisk ur stånd att tala tjusande: döstrar > vilken den unge” vrålar han ur" sig med- sina lung- ; 5 sor "fula, kraft: Var i bee är mitt dansades det för fullt. CE Tors” nu var ute "och jagade på förejud-” " | hade. sådant aldrig förekommit, Söta De 2 feg hän nd lålingriga 'personer finns det | par för stora ansiktet som stålade” med” "hälla Tnistafs” "magdeburgöar ”Spis- én näsa av' "grundligt ' tilltaget for= krogsv. en” och ”Hammarförsens mat, ” röd, som Len itosenpotatis, Jen ; brusls vällde fram. Ur. .dragspelets haka. av stora mått och dessutom Hinnandöme omväxlande” med ham- ett par: kålblad till öron, var hän bo, schottis och polska med takt- allt annat: än- någon. skön» vAdonis.” I tösthet: och rutin från dansbana Nervös och" sprallig, Svag "strateg: och, salong, Fast” om "någon timme och rörande, okunnig : ide högre: 'gnarkar' pojkarna” sött. i sina tält i militära lägen fick han: ej- heller; ” någon "plats: sig, vikt: varken: vid med lskög och. smek. efter lagens krigshögsskölan. eller: de : kåren. Detta till” 'trots-en.god sa) a som ville alla väl och ingen syn=; skvallervägen om 'att "Hlattlarm- var dares död. För att Citera Fungberg. i faggotna. Jag, hade 4 sg fått någon mhärtér: efter en lyckad” kväll! na jaktmarker,” .»Detta blev "ett. rungande . ”fasko och för att. i. någon mån rädda si- tuationen hade officersaspirant M. på en brandlur som i en hast an- skaffats fått pröva sina musikaliska talanger och "tuta en .larmsignal så gott” som sig göra lät. Vid: min an> komst var: kapten v.F, blek och urförbarinad vrålade han” fram ett: - Var I har” Du varit? ” . nd Borta för naturbehov- kopten, var' mitt. enkla och oskyldiga svar. jet s inaturbehovet "skall jag bota Dig för, kom, det i korta Poj första rotepåret gick” jag och bistre holmsflicka” för vilken jag tidigare. distinktionskorpral Bjur, känd. be- lagt ut, mina krokar och utsett will, vätingsplågare” "med prydligt anse=' min själs älskade. Vi togo på ing. ende; ubpvridna”. Kaiser; Wilhelms me "vårandra i händ fö till heden. NAN s- Skall ske. Kaplen, xeplikerade. denhe, helt skadeglatt.i i”. ”Marschén.. hem” "gick under trög r "jag: mödosamt med gumma och. n forg: En grånad "he" ett! tjut och bölände från” förlägg-" den: tunga ”maram”, på ryggen öch> ; svidande” fötter i Idé trånga marsch-' skorna försökte, hålla de äldre be- ;] derdomens ”agremanger, ' tänkte . straff, detta i” "nådens år 1910, "Iden: hårda britsen Å arresten fick (Forts) ” . 'Hoanes ' blick gled. Förstulet över Logercrantz'- ansikte. Så såg hon. upp på fadern "igen. Hör "Jade märke” tll här "det ryckte i hans ena murigipa av kylig-och föremädlig munterhet, Att han . ryckt fram med sitt förslag -i ' full avsikt att.såra' henne”. betvivlade hon inte. ett ögonblick. Nog visste hon, att det bruka- des blend allmogen i trakten att fästekvinnan redan efter, första lysningsdagen : - flyttade" in i brudgummens hem. Men bland ' berrgårdarnas . frälse -invånare |” Där. "hade. man stadens seder, och hon var säker på att alla hennes ”'fränder " och / vänner skulle ' betrakta. ett sådant hu- vudstupa .. ingånget: äktenskap : som en chikån. > En. häftig / "vrede fick makt med henne. Hon rätade på. sig redan . nästa -- ögonblick . insåg hon, ' hur: maktlös” hennes för- bittring. var. Det var inte hon om nu hade att bestämma hur. allting skulle: bli — det. var Axel, "Och han satt tyst åned sam- ma . "uttryck ' som förut i sitt mönrklagda ansikte och stirrade in i elden, 5-5 Gubben. Voigiländer knacka- de ur''sin : pipa mot 'spiselkan- | ten. Han” vände på" den; skär-' skådade - "den —' han bar sig; i ”Jallo” 'åt som en "människa, ' som anser sig hä" obegränsad tid att vänta. Ja, det var ju en av ål han för sig”själv. Den' hade el- jest inte så många, Det där sva-' så småningom” heden. Jag sattes fortast möjligt bakom "lås och gal-: ler” avvaktande ” vad som : komma i Påföljande deg hämtades jag som den léde syndare jag "war av en. vakt i gevär och" påskruvad båjo-.” nett' till majorsförhör för att stå. till svars för' mitt: svåra brott "möt. | Svea rikes stränga. Krigslagar, Den. hygglige majoren gav mig en . välförtjänt RAN och en fa- Catti framtid "sköta ”mitt'| kal, och utmätte, in allvarliga försäkran; om bot "och: bättring lägsta " möjliga, I fem långa dygn "emellertid på jag luttra. min "och hade” god lid att tänka" över mitt, felsteg. "En sextonårig' "trumslagarpojkes första olovliga eskapad” på den lockande amorösa, 'men ack" "så ; förrädiska les "värngitna; takten. Moloker” "och med. bristna' illusioner? :mådde "jäg: por kärlekens lömska" gungtk aa » Fhure Hedström. dersman med. r ynglings hållni och spänst i "gången, trots fyllda de sextionio...4 MX Det täcka Tandskapet lg där för=> underligt vackert [4 det: spårsamma 7 målskenet som "sände ner en stråle Je ”Dunkems” silvergli sjövikar 1 den. ljusa sommarnatten, Den otrånkomlige, . Deris” förflutna var vad man brukar kalla brokigt. Fd. .stats- tjäxrstemän med reglorad lön och orcgiviat samvete. - Hantverkare med skickligiet ' i handen och okunnighet i anden. Fiskme' med styrka I årtaget och stor osäkerhet om seglatsens mål, En nästan stötbnde saklighet Präglsde deras försa möte med Mi istaren, När de — vi kallar dem lärjungar = 1og anställning hor snickarsonen hån, Nazaret, skrevs inga kollektivawel Men vikkeren för axtfningra var SE natliga: heltid och helhjärtenhe, Det självupplevdas tala het präglar det som d> hade art berätta om sitt möte mt Mäista- ren och sina vandringer med hos nom: "Det var ia'd slug! uttänkta fabler. Vi bade själva sidan. Vi hörde själva”. När de & d. fökarna gav sig ut På männit.cfärgat, höll de inte långa oc Grerygande betraktelser över &L:0 uppovÄiser. De hade in- I te måga ord alt sia om vad de uträdlat tlsammans med honom, som de kallade sin Herre. De in- tresssvada fick 'cn "uppmaning så befriande cakel, alt den näston vöskar anilldig: Kom själv och se! , De som lydde den uppmaningen | Och fjäll: ca fanlastisk upplevelse. Vad de förut räknat. med, värderat efter och plarax för förlorade i a glömt och försummat — ”get KR inre livet — blev med ens det” en da som hada vit och värde, ' den torftiga yttre ramen kring hans: gestalt, Han hade varken konto el-' ler kontor. Och hans följe var san- ' . [nerligen inte mycket att hurra för, = ' Män med dunkelt! förflutet. 'Kvin= nor med tvivelaktigt rykte. ”.. Men hans ord borrade sig djupt . in i hjärtat. Trängde ner i själens braan. Ord som lyste och värmde. JOrd som vägledde' och wann. .'De som oikade följa honom fick ig "sd himmelen öppen. Fick"se hur ängaan försvann ur plågade ansik. ten 'och smärtan ur pinade krop- gjorde väl och hjälpte alla. Hans ögon trängde igenom mot- -[stånd och:slapp medgörlighet, ige- rom nyfikenhet och likgiltighet. |. > Haas brinnande ögon. Hans be ' ; Wwingande blick, Inför dem står vi ir den söndag, som heter Lär-! jungaskapet, - I Den Ofränksmlige riktar sina ögon" på mig. Han riktar sitt ord | till dig: ”Följ mig”! :d Följ m'g -— två eggade orosord om Hans lystringssignal, för hans brinnande ögons skull hadz jag intet val. : (Näs Bolander), - Text: Joh. ”1: 35-51, - värde som fallando aktier. Och vad sedan ”Bullaltebygger. sinvig odes” niskosonen ingonting annat såg än .: innersta rum, Ord som brände och + ..N per, när han gick. omkring och I. - Det är nu ett år sedan som Södra Hallands "Hembygdsförening firade 25-. årsjubileet av förvär- » vet av Bollaltegården i Knäred men i dagarna är det i alla fall 23 år sedan densamma ' invigdes. ' ” Det blev" enligt vad som framgår av en helsida i.Laholms Tidning den 26 juli 1937 en. verkligt . Bollaltebygget sett från vägen. "I som ' - strålande folkfest där framför allt Bollaltegårdens främste tillskyndare f. riksdagsman Nils Johans- "Son i Brånalt blev föremål för Över 300 deltagare hade försam- kts vid den vackra festplatsen och de hälsades välkomna av dåvaran- de ordföranden i Södra Hallands Hembygds- - och Få esföre- |1 my cket stora hyllningar. yttrade: Bol:altebygget hör icke til någon av bygdens storgårdar men den är en representant för dessa odlingeris , utpöster ” till" gränsen av Ping, direktör Carl Wingren i Skot-- torp, Invigningstalet hölls av riks- antikvarie Sigurd Curman som bl. «Je yttrade: Här ligger denna, den halländska odlingens utpost mot vildmarken ännu så underbart orörd av den nya tidens sersations- lystna fasoner. Så konstaterade han | glädjande nog att gården fått stan-" 2 kvar i sin naturliga miljö och kx, vil- ka representerar ex ovanligt vär- defull mänsklig "egenskap, närälit gen trohetön mot sin uppgift även eo is bygd att ha. en samlingsplats där fädernas ande talar, Den får något av det förgångnas helgd över sig, en helgd” som 7 nötid och framtid kan berika det liv som knytes! till den. Jag ser den inte bara-som: ett vackert -öch 'piétetsfullt resaurerat minne från fordom utan även må got levande och fostrande. i 2 framförde i-ett- förnämligt tal ett tack till Hembygdsföreningen för att den lyckats bevara Bollaltebyg- get i sitt ursprungliga skick "och konstaterade; Det är-gott för sen" er el ba ne er e . På lö besöktes fes- ten av 600 personer men på sön- dagen regnade det så mycket: att endast 300 kom och det var fara värt -aft man hade måst inställa "det hela. - AN kunde ” [d ' ör , "ugat” inväntas, för; kopbitna” läppar dess Ltanskrikt. han var i allå fall ganska säker Så rfev' han vårdslöst upp”det. . på hur det: skulle komma att Ett mindre paket föll ut ur 'det ' låta, Lagercrantzen var ju tö- 'på: det och räckte "det. så . ill. kig som en tjädertupp i april I.dottern. Och hans. egen Gustafva, , den "Lagercranizen har visst : | lilla tjäderhönan! Det syntes på I omakat sig med att skriva” "till . herhe, att'hon inte var glad åt!osg båda två. FN ett sådant här bondgifte. Men | . Flickans fingrar darrade, mez "hon hade nog för fan hett blod, dan” hon fumlade med knutar hon också, den: lilla! Det hade och "snören, ' Hon satt.en liten han "väl nyss sett "Det Skulle | stund. stilla ; med ” händerna vara lustigt att' tussa ihop de | tryckta , mot "bröstet" och be= > där. två och låta. "dem "fara till; traktade .de vackra, glittrandé - det sbofälliga Röstörp i tron att | ting, som glidit iner.i Hennes hennes ögon-blev mörka. Men : -Jnat än att. "de skulle kunna skapa om det till "ett paradis, --- Mysande: betraktade han bra- san.; Men under det hans upp- märksamhet sålunda slappnade för.'en sekund, hann de bägge förlovade ' byta en blick, Så vända sig Lagercrantz till 'den gamle. Hans "öst lät kall: men darvade ' samtidigt .a ven be , | härskad harm. : De — "Jag: tackar, svärfar för väl- viljan. Men Stafva önskar nog hellre vänta någon tid ännu och ha sitt bröllop här hemma på Hirnmeslöf. Inter sant, min "Nilla Stafva? sg + (Gubbers haka föll ner: "Han trodde ; knåppast. ;sina ';' örons vittnesbörd. Var de'så överens? Var: de; överens ' också om, :an= :smekas?; Han kände” obestämda onda aningar, ; Det; var, som om han sett dem stå: där : - förenade .av ett ; hemligt: band — förenade ; mot honom, Men han: lät tills vidare ing enting märka. — Nå, "sörå "min kära måg vill, svarade hän kort knä. Så höll hon upp dem ett. för ett: Det var som innehållet i ett helt nipperskrin: . 'en tunn halslänk, ett par örhängen -méd vita pärlor, ett brett guldarm- : band och till sist en ring, Hon blev så glad att ålls inte kunde hålla” inhe” med det.- t or : ;— A pappa, se så | vackert! - Faderns läppar drogs till ett” stramt leende, ., .»> — Bevars, är det Lagercrant- zen, som är så gentil? - Här: shan / råd till. 'sådåna expenser? Den kärva tonen kylde he nes. glädje. . Men ”längst nere i. hennes hjärta 'v. der kvar, n- ka 'varm som, förut.” Förläget: men på samma gång ivrikt bör-, . jade hon plocka bland smyckez ar na och 'provade ringen 'på sitt MN ögonblick 'kom - finger, ' Nästa : hon ihåg, att det också legat: ett brev i konvolutet och fick = om "kinderna läste hon de söm sma orden, — Pappa! Axel säger; att det”: "I måltid. men” ”förbindligt, Jade händerna : ; häl på ryggen och marscherade - till: baka in'i'sitt egåt ru Bara" Gustafva, > som "kände ' är skall. vara min 'brudskatt, — Brudskatt? Hr, Det brö 'Iopet” har vi inte sett änni Hon såg . hastigt och "oroligt hondm” så väl, förstod” .nied ett "upp. Inte förrän nu hade "hon sting av oro in inom sig, ' att" han” tydligt - förstått . hur hår varsond, vinne or målmedveten 'den :;ovilja ” vär, + Det. var en " oktobermorgon en Som "fader" börjat : visa ge ti liten did efter det Lagercrantz emot Lagercrantz; : : hade rest tillbaka till Röstorp; Vad menar Pappa?” sade Överstelöjtnant .Voigtländer 'och hon; ”häktigt, ' ;" hans " dotter satt wid "frukost-" > — Jo, bara att 'den sdår -lfå I bordet, De hade just'slutat sin: ren mellan Lagercrantz dch dig” fTummande : sin: mössa ” alls: inte är avgjord än. och "förläget trampande med'sis -— Inte avgjord än? : na födtef”i'rarvidiga ullstrumpor "Hon uttalade varje ord Jång- S stod" here id 'dörren en av samt och med den 'största, för " gårdens "drängar, Han Kade kal: undr Lt : lats in. av. husbonden för att få: "Vän, den I instruktioner" om en del :ären-' verkligen: inte” avgjord. "Det: & "den han "hade" att, uträtta i. 'Bå-' sant, att jag' har +tagit' i övers « a stad. : vägande eri allians : mellan ho. ni Och 's så glöm inte att-höra: nom och” dig: Men längre har efter, ' "om det kommit någon saken allt inte kommit, och gud : skuta "med en frakt till mig, för- vete; "om" den! nånsin :igör "det! - . manade han strävt. — Jag har. Jag måste tänka” mig före. Upp-' Nu | väntat rätt länge på en sådan." riktigt sagt convenerar det" mig. I När drängen. stängt ' dörren. 'inte : alls ' alt, få en” måg, :som efter sig, vände. "sig. gubben till" kanske" sans ; facdn” kör mig” mur : Gustafva. ; " ” stirra” skarpt på henne, ;— Det itycks åröja med den . tunnan véte som Lagercrantzen -| ställde i utsikt. Jag kan just un="':” .| dra; ;om' han är en 'sådan som, ger löften utan att hålla dem. . "Det. var något menande och d fördolt elakt i, tonen, som gjor- "Ide Gustafva harmöen, . — Pappa. har väl ingen orsak | att säga något. sådant om: "Axel, "| svarade hon. iHon såg honom rycka till och — Vad vet du' egentligen om » "Iden saken? Passa dig, så att du "Jinte. låter. dupera dig” av söta "Jord! >> SA - Gustafva satt ' tyst och såg. och pappa, (Axel. bar. j lovat digo.ioi A, — Löften och han henne; vresigt.:— Vad . det för lort? ISe' bara, hur "det går :med det: andra :han lovat! . -Här ” skriver - han «till smig, att” den där tunnan vete lär" dröja” Mo "en tid. Han började mäta golvet me långa, raska kliv," Ärligt: talat, passade det honom inte att ge' nn & oc "sig in i några långa förklaring- ar med flickungen, Han hade ingen skyldighet "att säga hen-' ne allt 'vad han" tänkte. Tur- "samt egentligen, ' att han. den., där. kvällen, när Lagererantzen 4 "I dugård och örfilade upp dräng- "len var ute efter, hade alltsam-= . ” -Jarna, Att hans misshumör, nu mans !tett.sig annorlunda och | var betjänten 'Traung," Iner i den tomma tallriken. Hon sist var här,'hade kommit fram -| hade denna hösten fått öva sig i med sitt förslag. "| tålamod. Fadern hade länge haft 'öpunat hans ögon. Jen - raptus - av sitt dåliga lynne. "För 'det hade -.Han hade" haft god tid att ö- Maten var inte :till lags, han vertänka vad fördel eller vad ' : jämrade sig över sin usla natt- 'obehag han själv kunde hämta sömnd och sina krämpor — han av en närmare förbindelse med annars brukade skryta Lagercrantz. så länge han utan med sin u'märkta hälsa! han "vidare" inbillat 'sig, att det ba- rusade omkring i, stall och lä-, ra var ungt kvinnokött' den kar, to. vände sig mot hennes fästman, mycket "enklare, " var kanske inte så.mycket: att dragit 7 Alldeles be- | sig på 'den tilltänkte .J undra över: Det hade" skett för- svärsonen ' hade ” han väl inte, ut då och då. ”-Det!var inte svårt att gissa, att Nu satt hon. och övervägde, vad Lagercrantz helst velat gö- om hon inte, :borde 'skriva "till - Ta, om han rått sig själv, det ' Axel och be honom till-varje' var att gå i- säng med sin lilla ' pris. skaffa detta olycksaliga ,Stafva redan på söndagskväll: vete, som han lovat i en tank- len, Men han hade inte vått sig lös "stund, ” så att det äntligen själv, han hade låtit beveka big kunde bli slut på pratet, Ibland av hennes ”ögonkast. :Och det kunde: gubbens . sura envishet var detta som var oroande, Det göra henne utom sig. Allting var:ofta inte svårt att räkna Jut, skulle vara ” bättre, tänkte. hon, vad:en karl skulle företa sig än detta ständiga "tekdrepp av allena, Men en -karl i en kvin- elakt humör. nas ledband! Det knackade på dörren.” Det Stafva "kunde -vara 'enveten' Som som synden :och listig också för kom från postgården, I handen den delen, det såg man väl av höll ”han ett tjockt 'konvolut: hennes "maskopi - med Buren- med röda sigill, som'han sträck" skiöld. Kanske, kunde! det falla te mot husbonden, "henne in att börja ett spel om 1 ;Isynade, med rynkad panna ' och, Gubben :tog 'det i hander och "Himmeslöf än en gång. Här var det bäst att: vara försiktig: 7
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.