"YYYYrtYYTYTvPYY YTYYTYVYTTTTYTYYTIYSYYVTT [| t ” no nes liv var mest. sömn och jakt. " Hon. behövde så, litet för att vara |: - möjd. Vad kän väl en grävling mer |- < "skulle Iden" ligga / YYYYPer Per ereYETYTTT YyvevvyvrYrv 2 EAROLMB TIDNING v TYrvrvY YTYvevreerr CESYSFYYYWVYYFYTYYYYYYYFYTTY PETE YTYY FTYT Det höll på att frysa till! Himlen war klar. Kvällen. kom, Daggen la- de. sig liksom motvilligt.” Termo- metern vizade på endast två plus- "grader, "vc ; Dot var i slutet av oktobor. Trä- den hade blivit kala. Vintern kom med «vr tcamsteg, De första nattfros- ter hade redan" märkt gräset « och "blommorna; > Det verkade be och dött i mar- kerna., Slätten vilade steril. : Visst : kom en hare skumpande då och då och ugglorna drog sina svep under gälla ekri/ Men på något vis var glättens liv borta, Lärkornas jubel- detta vårens och försommarens sig- num, Vipornas skri! ; varningarna "och jublet,-' Storspovens försynta flöjtkonserter” för makan, den grå och oansenliga: : väckande minnen från ydda "dagar," en svunnen . barmidom.”' 3 Flytfåglarea hade dragit sina färde: i | ” Rapphönsen drog" från åker 4 ill Aas +' åker. De hade ännu bra dagar, Men | d > flockarna] var då cimerade efter jak dinne i dunge var : "och stilla; En kolträst for från träd till träd. Men någon sång' bresterg- de den inte nu? . - Nu, just i kvållningen, kom "Grymta spatserande. Ännu höll hon Mill på sina: stigar, gick där snörv- . lande" och sökande; Såg då och dål1 försiktigt upp utan att upptäcka så "mycket, men i alla fall med näsan | & "" äninegistineranide . att det” infe. var stor fara å, färde, Hennes stig låg Eri och öppen. Vv "> Mörkningen ' kom allimer. "Snart t- mellan: trä” 4 den. föll; att. gå här och snaska” och snörvla och ha. sitt! eget : för ' sig. ” Hennes värld var så begränsad. Så Iugna Stigen”wvar välkänd och ma- In" "ben nästan: alltid, densamma, 4 fast i ; behaglig" omväxling: .: : | Grymta begärde i inte's djuvt och : vända vill efter jakterna." "Sovkam”- | maren :var värm och skön. Sömnen "god. Vintern koma snart och då Här och dar fönn hon, a ät, " hela dungen. återvände hon. Snas- ” kade i sig något i en n. glänta, kan- Nu var det på nollpunkten." Än "nu hade inte frosten kommit. ;. Nu kom, Grymta'” tillbaka” till sin boning. Hoi klev ner ;i -underjor- den och letade rätt. på sovkamma- "ren. Orymtade belåtet” "då hon kröp in ” den” varma ' mossbädden. > Sträckte ut sig och somnade; Hen- ”Jbegära än sömn och mat? a » : OcH utanför, hade mörkret eröv- rat jorden. + Himlen lyste ljusare |! högt uppe. Det var tyst på slätten. "Just i dagningen. ligger' marken rimfrostvit. Träden har. fått vita i iskristaller. Det klingar en. under- ligt spröd musik då vinden rasslar Dit har bära varit e ett. Par minus- grader. Men det, har” varit nog för | att omförvandla skogen. till ett vac] 1: kert, vitt landskap, ” på : skrämmande i all sin” " ten skiftat dräkt, : kysk och: sval, vi en ung brud .som : stora högtid. - dagodröfates ålar upp: Just ben Ben -shungu, å. ke log dv ning. Tycket, int också ys i ” Grymta trivdes.” Det kändes ro- sm |] Grymta går till anfall er hon sig åter |' Ncsar,. Får. vått på nösen, fnyser åt ' git " av, men sanningen... al - rör. hon sig mycket mer.smi et än man skulle trot Re i Men idag är hon: ovarsam.' Har så är sent ute, Vill sno sig, öka på farten, - Och plötsligt väcker ett skall henne till besinning. > Hon slänger om för att fly. Drar iväg med | hastiga & Språng. Det är en tax nere från byn som sluppit lös. . Taxen genskjuter, grävlingen just nere vid. Grusåsen;' ” Så” finner Grymta att hon blivit utestängd, Hennes lust att' vända. och lufsa undan försvinner: Det vita och sva- la har fedan retat upp henrie. Hon ilskar till och de små” ögonen under de borstiga ögonbrynen glor: hot- fullt mot taxen som, vigt skäller ; Grymta ', går än anfall. Hon blir med ens som förbytt, Rasande ru- sar. hon. mot hunden, Denna har g fortsätter den efter lyckas. ”nafsa henne i "baken; Bettet tar.inte så i ta. Det hörs ett. under- 2 Grymtas, hugg tar rätt över” ino- sen 'som, slides uppr. vilt ylande av ner. Jaktivern: har gripit dén. in Blodet: rinner från nosen. Men taxen". vär "van. vid Thårda" örnar: De och "skönt att åter” - N grävlinghonan. > ge sig i närkam; Hon, san dat, skällan ec lj gar a Då drar sig Grymta djupare in tt bo. så långt n ner, som hon kan kanske plötsligt funnit att hon ock-- föråt varit io kamp med: j grävs ä Grymta" och lå > | det spröda. och” vackra vita ä e / gare. än..den, farligaste. stax... TRÖST EMOT DÖDEN, "Då" och då gör man mindre ändringar i vår svenska kyrkas | fevangeliebok. 1921 gav man var- ja söndag en överskrift, som framhåller just den söndagens budskap och karaktär. Den 16 e. Tref. fick till överskrifts Dödens skugga. Det var. naturligtvis med" tanke på dagens evangeli- "um om 'änkans son 'i Nain och 2:dra" ”predikotexten. om Lasarus i Betania, som dog, innan Jesus hunnit" fram." År 1942 "ändrade man: litet "på evangelieboken igen-och nu bär 16 sönd. "efter Tref. till överskrift: Frigjorda ur förgängelsens träldom. - Och den är. bättre: än den gamla, ty den" vill påminna” oss” om, att Jesus : uppväckte” både” änkans son i Nain och. sin. vän .Lasarus från de idödå! Det är alltså-inte mest på: sdöden; vi skola tänka; i dag utan på livet; på Jesus, som 3 Nu lyser solen uppe på marken. Träden står I åter grå.” " Rimfrosten har: strukits ut. somi genom ett trollslag har "solen förvandlat allt " Grymta” tar sig upp Det ä är ännu i ljusan, deg.” "Men" grytet är inte längre en trygg tillflyktsort. Dej som, som; ; Grymta” kände” på sig "a taxen. ska! återvända: Och vad vär- »| re är: möd huridén ska följa” män- niskor; Och människorna är farli- . TNE : Durigen "och grusåsen har. ingen lockelse längre.” "Ed underlig; oro driver Grymta,, Jbort. från. platsen. och andra fördjupningar. Vill inte visa sig. "Står. vädrande äbland. Och ångt; långt" över slätten, till ifen Hi ni dunde ulmed en bäck med |' jättehö Där finner hon ett” annat, gryt, ett |" ögt gräs” och branta stränder; hon "också' någon äng |, gryt "son | bott ä. å Hor n traskar. ner; och "börjar, fer feda € en ny "bostad, en' bostad "sori, ön tax'i världen' ännu har hittat! | CCSABBATSTÄNKAR OR kontraktsprosten Olof Mörk, Stora a Harrie, Lunds stått. -| stillas. plågorna,' då försvinner : känner; att annars går på jakt; har hon |... = Han säger: ”Jag lever, I skolen lock leva, Den.som tror på mig innerligare kan Han bli vår tröst "| randra' fram till honom, så att -| när en gång "vår levnadsafton .| ståndelsen "och livet: . Den, som - han än, dör.” | Ibökts av "döden. Mycket i "vår Nn värld Bar ändrats under tider-| na. Liktågen se i dag icke ut stadsport. "Gravarna äro annor- lunda än den, i vilken systrar- na lade 'sin döde broder: Men döden är densamma och männi- skohjärtat- är det samma, -Alt- jämt gå begravningstågen «till kyrkogården och 'sörjande män- niskor gå bakom .båren: Ännu bärs där ut en” död: och han kanske var: enda barnet. ' Ofta rycks han eller hon bort; 'som bäst behövdes av de närmaste och käraste: Och alltid möta vi döden. med sorg, smärta och sak- nad? Änkan i Nain gick gråtande efter: sonens kista. ' Maria och Märta : sände. ängsliga bud: till Mästaren och när han inte: kom och brodern dog, ordnade de ber gravhingen med sorg och tårar. Och” "så är';det alltjämt ' Det i [känns som slets hjärtat ur "krop: pen på. oss och skulle tårarna aldrig stanna; Och det stiger ett rop ur mänsklighetens beklämda hjärta: Finns"ingen, ingen, som kan säga Gråt icke, säga det så, att tårarna stanna, Finns ingen, som. kan ge tröst emot döden? 2. "Otron predikan: tröst emot döden —: men en klen "tröst! Den säger Döden är förintel- se. Då är "intet .mer. I dödsmi- nuten upphör: medvetandet, "då ängslan, då är”intet mer, man sjunker ner i. det tomma intet. Kan en "sådan" uppfattning ” gel ängslan "upphöra "— men, ändå, vill-man verkligen. gå ini "det lg tommå intet? Livet" själv svarar nej på den frågan. Vi se ju; hur människo! : underkasta sig ' gott. som. vad "som helst. bara för att få leva. en. tid ännu: Och ått bakom” döden" intetifinns, hur våt man det! Skaparna har lagt ev heten. i. människors" hjär, össt likgiltigt] di tröst: omg döden: Han: ö iygar” SS. om; satt Gu och vill" förlåta. alla synder för evighet: för vår. livslängtan, då han; skall leva, öm han än dör, Och" en Herrens" apostel, Copa | i ska boning nedbry- vi en” boning, som boning Å himmelen.” 4, Hur kan.4 nu Jesu vår? NR : Paulus skri er församlingen i ”Filippi: sitt brev till Att 1e- att dö är mig en vinning.” Där mare vi kan: komma : Herren | d; Kristus : i "ordet och: bönen , och av. hans ; liv, "dezs djupare, och ;Ach,. låt oss då predika: Kris- us för varandra! och hjälpa var skymmer, vi kan höra vår Fräl- sares. milda röst:."Jag är upp- tror på mig han 'skall leva, om tr ; Ack Herre Jesus Gör dig ett tempel i, mitt bröst Uti' mitt hjärta bli'och boj. Så har jag tröst och syig ro. Amen, öd 000 Joh, 11: i 2 le (Text som det, Jesus mötte i Nains|. emot. idöden?; Nog är "det |: .d gott: att tänka; att. plågor. och ].- mm | Dömestorp 'skulle wi bli väl mot- - det'är icke" honom, som skapa; E slen skor: jannons i "stadens' ftidning år | NASTE KONSTUTSTÄLLNING | « SOM NÅGONSIN GÄSTAT sin kärleks skull, Han öppnar en |; ej är. gjord med händer; en gvig c va: det är för: mig. Kristus: och ; ha vi svaret på frågan. Ju när- |. efterföljelsen; ju. "mer ' vi. få / liv]. . nom den stora salen med, ett par ställde. '. om . vad. den” och” den tavlan Hå ket klokare" för' det, Fast katt- vi damerna” sa inget. Inte ens vå- Y inte alls ityckte om "tavlonna. a Av Ingrid Hesslander 1 ' Forts, . ee Han svarade ' ingenting' då ord, slog bara armarna om hen- ne ett ögonblick och höll hen- ne tryckt intill sig, Det kom för henne, att hon kanske emellanåt skulle komma att få det ganska tungt med honom för hans has- tiga lynnes skull och att ingen någonsin hade haft förmågan att göra. henne så ledsen som han, Men ingen hade heller kunnat göra henne så glad: Hon lutade pannan mot hans skuldra och | skrattade” och, grät. på. samma gång, stans, innan vi Kommer till Rö- storp. ; "Om vi vore man och hustru reden — vad skulle din far kun- na göra oss då? I —' Men Axell Inte. skulle det gå an! . : Och hon kokade "återigen på huvudet. Hon visste då så grant, att han ' ville henne väl, mån rm var han väl rent för tossig,' Här stod hon i tunna sidentofflor och med bara en scal över ax- larna, "utan sin pirat, ja, utan en "kam nes, och så kom han och ville, att. hon skulle: fara. av, med honom och låta viga.sig, : ÅA, vad det är "Svårt! Vad ska. vi: ta. oss till med Pappa, viskade hon. ;.. |Han var, väl tokig om någon! — Ja, sannerligen: jag vet. » | Mitt i sitt. "betryck måste hon le; Nyss, därinne höll jag på att gö- medan, hon lade den ännu tår- ra. mig olycklig för hans 'skull| våta kinden mot hans och viskas — jag kunde ha slagit honom, lin. i hans öra: . Så "gammal han”. är. Att skicka | — Galna Lagerchantzen! länsman på imig! Att. spinna ihop | - I Då. måste "han också dra på något så "gement! 'Stafva lilla är- munnen; för han förstod ju vad ligt "tält; så undrar jag dbland hon 'syftade på. . - hur det står" till ned. han Farfar ' skulle” ha' hjälpt mig stånd... tänkte hän: plötsligt" .vek vid , Horn: gömde sig fortfarå de vid minnet. av den gamle, som :i hans bröst. Utan att. lyfta hu | själva verket aldrig blivit gam- vudet 'mumlade hon "otydligt: .; | mal, som" varit pojke i hela' sitt — Tbland,' wet du, Axel, har liv.; Men” säkert, hade" det, varit jag: frågat mig. detsamma . . lättare på hans tid, att sätta över — SI jar då ser du själv: Bärdsgårdar i och, gå lagar: och | Inte är han som "andra, Jag kan förordningar emot. För nu — ja, nästan” bli: från! vettet,: när jag | nu ;.. Tiden hade blivit annor- tänker -på 'abt jag måste lämna lunda, "och nu var. det” Paragra- dig här med honom; 4: fernia "som styrde; och på. É > Hon: skaka trött på huvu- | tronen” satt. en. mänsklig parar |; Ät hor i |grafy: den" :rakaste och 'mest' ö- mutliga. av? dem ' alla, [On hans . " I. < Så får förnuftet behålla ordet! |Lagerchantz leder, sin häst ur stallet. ut "på gårdsplanen; och "I där/ står redan. hans' vagn med fällda. skaklar och väntar, Fäst. mannen får, fara ensam sin väg, och Gustafva bassar : lika ,ensam Han "grep "Henne plöstligt så | hårt om axlarna, att det nä brydde o oss om vad. din far; har | att. si gå,” ser. dut: Om "du: reste med, mig :— nu:— "genast. : Jag har häst och. vagn; "Och på «| förstugan," kurande av" köld ” och av tanken på der läxa, som väntar henne därinne: VE tagna båda två, det vet jag. Det finns” ingen "bättre, vän, nä : "Tor-f3 (Giftomans. samtycke uppför "den: stora” trappan” till " ed axlarna en gslan: vid] : Men: en: aldrig": så förflugen 3 . Tanke har. en "underlig. makt, när | ud om "du vill) eller någon annan- den väl en gång har utsagts i ord. Att man ens vågat uttala - | den liksom bevisar, att den inte är, alldeles hopplöst omöjlig. — att det ändå finns något i den, . som skulle kunna, omsättas i verklighet, Vid ett par och tju- »|go år är det outhärdligt att le- va utan hopp — och så skall der. orimliga utvägen under långa nattliga tankar komma att te sig som ett slags tröst, som någonting nänspå- rimligt. :. crantz ingalunda overksam, Det korta , Samtalet med Stafva , 1, Efter nyårsbesöket var Lager- - stallets mörker hade gett honom MN ny frimodighet och nytt hopp. '/| Hon hade lovat att hålla fast vid honom, Triumfen gjorde ho ' nom. glad och. uppflinningsrik, Och på Dömestorp satt hans ön de wän, den äventyrlige överste- .; - löjtnant Tornerhjelm, somvaldrig, älskat "gubben på. Himmeslöf, och hjälpte honom att. spinna - ihop nya planer, Bitt stycke in d > Ny . | februari fick Gustafva 'ett brev,f som gav henne" mycket att tänt ga på. > en > ” Det håde smugilats till 'hen- |! ne. på det'wanliga, sättet genom en av. stalldrängarna på Döme- storp. "Uppe i sin kammares, en- samhet : bröt hon. åigillen," La. gercratz skrev: rakt på sak, att nu var hans. tålamod 'slut,. och ' han hoppades, "att hans lilla Stafva : ingenting "skulle :ha' att: sinvända mot hans handlande. Han hade stämt, hennes, far att svara. inför Höks häradsrätt: för ryggat äktenskapslöfte;. ; Tinget | Skulle. hållas 'på. det vanliga .. stället i Tjärby 'den tolfte mars, Nu. hade. han samlat en hoper attester, som han ville, att hans ' Stafva skulle noga, genomläsa, På en "av -dem önskade han också. hennes namnui ; eller, måste fundera ett tag ställ. . s: kunde, kanske" kom- ma tillbaka en” annan; .dag.; I varje fall hade de först av alla artrit” på den" "finåste” konstut- någonsin gästat och målade ett stort' plakat : söm sattes upp. utanför hotellet, -?” ” VÄLKOMNA TILL DEN FI: « När de kom ut på gatan igen nickade; Hillevi mot > Matilda .J och: frågade: om hon fick bjuda på Förmiddagskaffe. ”— Så ska du” förresten få"se på en. tavla; som; jag skaffat och som" jag tycker så bra om! till- innronsen stod att läsa kh tidningen, och -plakatet kom:upp på hotellväggen ringde >, Medan « Hillevi : Kokade "kate såg . Matilda på : tavlän. , Den hängde i: finrummet "och hade en ram av. guld — ” mja,” det såg i "alla fall ”ut som guld, ; vå i Jo, Matilda tyckte om tävlan: ? Man förstod wad: den föreställde = det var faktiskt, en underbar inte" hört. att"; det. är konstut- tavla, . en. sådan fin tavla" att ställning på Stadshotellet ;" fl det nästan vattnades i; munnen — Inte har det slått någ tom på der gamla" kattdamén, det 1 tidningen?! ;: 1. — Ja, det vär: verkligen än — Det kommer I nu Id örmid- Uidecbar tavla, kära. Matilda; dagstidningen," "kära Mati Nu Isa Hillevi och dukade. upp. kaffe beställer jag en taxi åt. "bordet. vs Och, taxin körde strax ' upp och 'chauffören ibockade så | god. musen! ser ut, : artigt. han; kunde för de gamla fin Den är veckligån aptitre- kattdamerna.: ' "Utanför. hotellet | tände...” v H stod två. uniformerade katther-|' rar och tog emot. "Förstås" trodde | konstnär" som . gjort ' den. "Kan man att det var mycket fint folk eftersom de åkte i stadens enda taxi! Fömögna fröknar, kanske till och med så 'rika att. de kun- de. köpa en "tavla set Hillevi : och Matilda såg 'så stolta ut när: de vandrade ge- vu "sovit gott: i natt? Men än har" väl redan hört det? Vi ska väl gå redan nu på förmid- — Jag ser så dåligt,- vet, kära Matilda, |. >- - Medan Hillevi slög upp: "kaffet! leick "Matilda fram? till, tavlan och tog-upp ett litet! förstorings- glas för att kunna jäsa krume= lurerna som stod där nere. . — Han . heter - visst Valter. un kattherrar svansande om- ine Nej, det var» då ett konstigt | kring sig. Som visade "och be- "I rättade och bockade ... > Men varken: Hillevi "eller Ma- tilda förstod wad stavlorna före-|.. Visst. talade herrarna | konstnären heter. Tavlari är. un« devbart : aptitretande,. Se bara på musens lilla runda mage. Var stavar. ”W-a-lt. D-i-3-n-e-y, : hette mien inte blev man myc- nä, kära Matilda," ga Hillevi och räckte 'wäninnan ett kakfät. ”Y + Och de båda kattdamerna såg på tavlan och slickade sig om gade de. säja till varandra att. de :- JOrh visst försökte katthérrar-- |na ysälja, "tavlor till. damerna, Men de. ; hade inte ens tänkt förmiddagskalfe, "| hög ålder : vara” vid göd- hälsa — Har du sett” så underbart : ; tl. Det måste vara en fin! undras, vad han, häter? +". Kr namn! — och, Matilda började |, i — Vad. spelar det för roll vad | .- så god och ta för dej av kakor- |: munnarna medan. de. dräck sitt]: : 2 a 2 , - > DEN 6, OKTOBER 1962. = Mäniskan är olika funtad oc Lt väl är väl det. En' del har : förmånen att, även: vid mycket och ha. alla sina: sinnen" i' fullt hruk.- Till en av:de mest. fan- tästiska-och färgstarka Ppersone; av denna kategori hör onekli-'" gen författaren Bo Bergman éött/" namn' man, känner med vörd-. . nad i författarkretsär." Vid. fyll". da nittiotre, års ålder är han fortfarande ' högproduktiv : och > har i år. kommit ut med en ny ' diktsamling .kallad' Makter; Så. ; sent som förra året gav han:wut -: en ,bok': och har allt. som allt >. hunnit med:trettiotalet verk; EF vanliga fall brukar :produktivi- teten" sjunka med ålderns sti- gande men' i Bo" Bergmans' fall. har det varit, tvärt om, Hans' levande: och nyansfulla ; idikt- . ning: hör : till. toppskiktet. avi. vad. : svenskar ; författare: "= kan” - prestera av i dag. . Jimmy. | ; Solen går upp kx 6. 27 och ned . kl. V32., a I morgon vä BIRGITTA >. " "Solen går upp kl. 6. 3p och sed KL 17.29, ; on. oh På måndag . : NILS ”. "Solen går upp kl. 6. 32 och ned . kl. 17. 2: Ia : SOLGÅVAN '".' TILLBLINDA > 2060 900326
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.