Yr v PEPISPENDLYLLSIISESEYYYYN I ,”. Av Kall. PNär det regnar välling, har ": den'fattige' ingen sked” lyder ett . gammalt beprövat ordspråk. Det kan:hog vara både rätt och rjk- tigt, men. ibland kan det faktiskt slumpa. sig så, att det regnar en " skvätt välling just: som” man > bildligt. éalat står med sleven. i : "> handen färdig att a emot guds- : lånet. ns Så 'var det faktiskt för Svenda 3 Alebacken. Hon var ett sådant "där. självförsörjande fruntim- - mer .som 'i' hela sitt liv klarat sig själv med sina egna händers - arbete, Karlar ' ville hon "rakt inte "ha med, att ' göra, och; be- >: traktade. dem med misstro och "ett visst; förakt, Men det hade också sina orsaker. 5 « «+ Svenda' hade blivit lurad, "ad Hon var ung i -världen. Mannen, ; "som hon tyckte om, hade falske- "ligen; svikit henne; sedan. hon . blivit plundrad på 'det bästa hon > ägde av känslor och ttro/ Efter det: äventyret slog Svenda en dubbelknut "på -kärlekstråden och ievde sitt liv: ensam :i' sin stuga uppe i' Alebacken, - - i Nu var/hon snart "sjuttio 8 "år, "ven liten pigg och nyter. gumma, sora hela 'grannhället' kände 'och | ;f,å Å värderade för hennes; glada och ljusa! sätt och goda humör: All- "tid Hade hon något. för händer | a "att hjälpa sig fram med, : Om vintrarna stickade hon, vävdé - och knöt” tyor, och folk 'köptel, . gärna hennes: små: "konstverk, , Om ii somrarna” ; plockade; ” hon "skogsbär 'och sålde, I sin -Hilla täppa hade hon:de' finaste träd- 2 gårdssaker och så hade hon höns ” och gris.: Det" gick” inte mycket I åt för Svenda, .och hon klarade ” sig fint.” "Liten, och! mager. och ; lätt och rörlig var, hon," så hon 'såg snarare ut som en femtio: > Åring, där: hon. "stack" omlkring och alltid. vär I farten" med nå- "Men iår hände det: henne én liten, olycka; som "hon blev mäk< den ' tom, ; Hennes resurser vär . inte så. stora, att -hon- ansåg sigt : q utan. Sr alla : fall. Svend gick där rakt och. leddes > vid, så som hon varit "van tatt - Pyssla om "sina: "hushållsgrisar; Och så var det ett farligt minus i hennes hushåll också. När- hon gött. upp sin. gris, brukade ' hon sälja ena hälvdelen. till hand : laren och den andra behöll. hon själv. ,. i Ju ; mer: Svenda” betraktade händelsen att "hennes gris Jåg - och självdog, ju mer. antog den : formen. av en ren katastrof förl henne, Hon gick där och suc- "kade och" putsade" och "tappade alldeles bort sitt gamla goda hu- mör: Dot var rent så folk märks + te det. Vem, hade sett Svenda Å Alebacken ' ”surmulen ': nå'n |. ”gång? Hon skråttade alltid)” när - hon pratade 'med folk och ' var « kvick som en, vessla, Och det ” var- väl därför som. hon: såg så . ungdomlig ut. Men ofta kan. det vara en ren bagatell här ä livet, som stjälper en människa, ..: - En morgon mitt i högsommas. ren, när Svenda kom ut med sin spå för att "ge hönsen, hände det något, som höll på att göra" henne rent konfys. Det : grymtade' glatt och: välbekant inne ifrån den gamla griskätten, som stått: tom en'hel månad! Kätten,- som "utgjordes av en snedluta” intill hönshuset, : hade fi ingång från gården, och allt. sedan grisen "dog, hade dörren - fått stå öppen utåt, Svenda say e ifrån sig hönsmaten” och lyssna- e. — Jo, minsann, det grymtade inne. i. kätten! - « Och nog darrade det en "smula i benen på Svenda, när hon gick fram och kikade in genom dör- ren, Inte heller, var det 'en syn- . villa, w. en synvilla - [grymtar . inte... Inne i kätten stod da twå : styckeh ' präktiga, : | halvvwma grisar och tittade med röda, förväntansfulla ögon mot den häpna gumman; Ja, nöz var det en gåta, .detta, . men Svenda grubblade inte länge över den, -Hon sprang dirckt in och las UPN a ei. 'Daleni.. gade till en stadig porti gris- mat och slog i den :sedan länge det ett snaskande och sörplande 'och 'glufsande under det Svénda istod där småskrattande och glad 'och Ativtade.' på, a — ” Stackars : Varma äkt Så hungriga grisar -hade hon ”aldrig sett . fört. Och 7 när de ätit "sig proppmätta gick” "de" och lade'sig på halmbädden och. började £er nast 'sova.så de” snarkade.' stängde mo Svenda” dörren och gav sig I väg ner” åt byn: GÖris- gåtan . måste. lösas. 'om det nu fanns” någon : lösning ": på : den: Det" var” inté" mer” ön: några hundra metet från stugan hen- nes och ner till: stora landsvä- gen; som gick 'genor byn'och i dag hade. Syenda i Alebacken tur. CE Den ' förste” hon,. mötte var bonden borta vid vägkorsningen, och ! denne hade, "nyckeln. till grisgåtan precis "på fickan. :Han lade wmpp. ett glatt” ansikte > när Svenda berättade," att- det: rent av hade regnat ner ett par; feta fina” nassar:, övr henne, ' precis komna : .ovanz Svenda he sade" a den och” skrattade Bott. Det; var så, ser, mor Svenda, att d kilen” på” oh karlarna, Jag: Kom: fram: "just.som: bilen vält "och hjälpte. dem. till rätta, De. blev. ett faslig pektakel in- nan vit "fått: "upp ilen på "vägen ån och det varen" riktög griscirkus är. någon' som; är avundsjuk. . När mor. Sverlda” i ”Alebacken ordspråket o om”. Pnär: det” regnar välling”, "vilket. "kanske ledde sitt ursprung ända: :bort. från is raeliternas, mannaregn. i "öknen, Men. att det skulle”; regna” "grisar från en bil över en fattig stac- kare; hade hörn då aldrig” kunnat tomma”, grishon, ” Och nu "blev |." bar: det. "sig inter sbättre: än”att!. "som förde ekipaget |:: körde omkull & diket, här. borta |" É i skogen och grisarna -kom lösa. |. på” Jandsvägen Men - Svenda, som blev: ån i sade” hb inden. "Det var |. för resten': och jag - "tror inte det - 5 Modelltågsbygge - = värkdshobby "Lek för kungar: och skolangdom > burg.” ' Walter - Siegfahri” från, Basel, "Det r läkare, advokater, äm- betsmän = och :, "konstnärer : som under "sin: fritid ' ”leker” > med sina',miniatyrtåg på. parkalttgol- vet lika. ivrigt, söm. läroverks- elever .- och +; andra "ungdomar, Man fick veta att £. d. italien- ske” ;statspresidenten ' ”Gronnchi samt: .. kompositörerna : Arthur 3 | Honégger och Paul. Hindemith är ibegeistrade "anhängare ' av denna hobby, : och - -altt bakiren JP, Morgan slösade oerhörda penningbelopp på sina minia- tyrjärnvägar,: Att leka med mi- niatyrtåg är också en kunglig hobby .— ty både konung Edu- ard'; VII av England. och konung Boris III av Bulgarien . var myc- fet skicklig och ivriga ”modell-. järnvägare”!l «us "VAtt professor Oefterding. f ste "presidenten . för , Deutsche Bundesbahn, . fritidssysslar med" miniatyrlok och dito växlar kan emellertid knappast förvåna nå- gon. - Mera tankeväckande är det att . även ; kvinnor föredrar att under kvällens fritid bygga mi- 7 iniatyntäg . och "knåpa" ihop ;sta- . tionshäs,' tunlar., och järnvags- frånför ” : mera husliga Kvinnobestyr. Enligt sakkunigas utlåtande . finnt. det ” många ' fa- a | miljer, där männen och s sönerna ent Hamburg (DD). — Modelliågbygge tycks” ; i hobby: som inte vet någonting, om statsgränser eller same '- "hällsskränk.. Så mycket fick: man se' på den MX internatio- nella modelljärnvägskongress som nyligen pågått i Ham-'. "President för ,denna unika kongress 4 var civilingenjör : : vara en - a Los funnit sins ”överman” ä mani- man.-——” beträffande . miniatyr- | järnvägarna! h "I Västtyskland "finns det” nu- mera . 54. modelljärnvägsklubbar med 3700 inskrivna medlemmar, och 14 föreningar från 11 länder har sammanslutit sig till en eu- ropeisk topporganisation. I kon- | gressen deltog 300 entusiastiska järnvägsamatörer'. som kommit från itolv. öst- och västeuropeis- |” ka. länder "samt från Marocko. Ett viktigt diskussionsämne var ”internationaliseringen” . av - mi- niatyrjärnvägarna, d.v.s. loken, vågnarna, rälsén m. Mm, bör byg- gas enligt enhetliga normer, så att de internationella 'fabrika- tens modeller utan vidare" kan sälttas ihop. En ytterligare pro- grampunkt' utgjordes av ett be- sök hos Deutsche -Bundésbahn man "fick ' besiktiga -- moderna ställverk, anläggningar för tåg- dinigering- medels radio, järn- vägsverkstäder och- och andra moderna anläggningar” i Ham- burg och omgivningen. Till sist bjöd Deutsche Bundesbahn på en rundresa ' genom Schleswig- Holstein, som "torde ha blivit ett trevligt reseminne för kongress- deltagarna. I . . Gustafva tänkte; att det för- stod "hon rätt” väl, | Atskilligt hade'hon själv fått höra 'om den tokige "Lagercrantzens bravader, och just det hade kommit. för henne, att ond på honom kunde man nog: inte Ha blivit. " Det hade funnits en nästan barnslig yrhet, en munter lättsinnighet i "hans skämt. Hon kunde förstå, att de måtte ha "lyst upp den mörka "och "karga landsända, som de hu färdades igenom." "Vägen gick här på sina stäl- : undan gudinen och Tokedsde i, nyfiket raden av gula, och röda borgarhus och rådhuset mitt på kullerstensplanen,: HH Rådbr. råkad. av. vagnens 'skakningar blev ihon i moergonkylan: på nytt medve- ten om sin trötthet, och under en sekunds av iklenmod. önskade hon halvt, att hennes resa ändat här, ' att hon: kunnat få” stanna i något litet gulmålat hus' vid en”stilla gata och 'bygga sitt hem där, Hon satt och fundera- de, på den beställningen Axel varit: erbjuden just här. i'Var- berg i höstas men.som han. sagt dunkel som. en brunn! tornur. Högt. "över hustaken. på. den <; motsatta, sidan: Av, gatan höjde sig Kristine kyrkas ,vackra torn med, Iden. kopparklädda Ur : På urtavlan vandrade. de. för- " gylida visarna sakta till siffra. När! Hon' lutade sig. fram. med " armbågarna ' stödda ; mot fönsterposten, kunde hon från siffra” se ner på en" gata; djup” och nt Hennes ögon hade nu i mer än -timmes tid omväxlande be; . vakat denna. gränd. och. detta . Herregud, tänkte hon:' Om bara Axel : vore... tillbaka! 1en alldeles utmed hävet, Smäl- tande snö låg i ljusa stråk här och var. bland sand och klippor. Skog fanns ' ingen, bara' risiga och glésa' dungar av vindpinade träd. Uti havet, som gick öppet, sprang jordfärgade, och, röda berguddar. med rösen eller vit- limmade sjömärken. Till slut nej till, därför att han inte ville skiljas! från "krigstjänsten. " ' Torget låg "tomt, men från: en gata som mynnade i det, träng- de i detsamma till hennes öron ett . egendomligt - ljud. Det lät som klangen av metall mot me- tall i alla händelser — men inte kom .åkdonet i en,lid, som var brantare än någon av de andra; och: där 'sänkte, sig låg ' rakt framför dem det lilla Varberg 'med "snurrande väderkvarnar och ett öde och halvt nedrasat slott;. där ' endast häktets ny- rappade länga lyste gul bland allt det gråa. +: : a Vagnshjulen? jönk till naven i lös sand nästan som mnysnö, och hästarna ” stretade. och tog sjärn "för att. "komma framåt. Medan åkdonet långsamt rulla- de "över torget, ' vek Gustafva 0 De Två FTokarna. "skulle just lägga ut med sin eka” Hells s!— Så ni ska ut på sjön; tokar, ”Vaksamhet ”heter denna sön- dag, « som. är: - kyrkoårets " "näst sista. .Vaksämhet borde. vara” ett levande begrepp och ett aktuellt ord för vår tids människor.” "Den situation. ' som. vi. lever i,. den redskap, äver och framför" allt andlig ' beredskap, som . kallas vaksamhet.» Är I början av detta år ramlåde det ner i våra: brevlådor. en vägledning 'för 'Sveriges med- borgare, Den kommenterades i radio och television, i annonser och tidningstext: . Vägledningen [heter ”Om kriget kommer”. Ett litet . oansenligt, häfte' med ett livsviktigt - budskap,: som” kan pressas, samman i ett t enda. ord: vaksamhet, Nn: : Det vi i: yttre” mening måste rikta vår vaksamhet emot är nu 2om förr den falska säkerheten. Vi kan kalla det slentrian eller sömnaktighet -eller något annat, bara vi vet att det är en fara som hotar. -' Ne Om man: tror- att "det "inte existerat" någon fara, då är det fektiv, Vaksamheten' måste rikta sig med falsk säkerhet, mot för- räderi - och sabotage. Och vi skall göra i farans stund, . Värt vi skall ta vägen. Vem vi skall vasna på och lyda: cc värld som är vår kräver bes. svårt att hålla beredskapen ef- | om det inre' livet.” "Fienderna heter även, där: retsamma: falske säkerhet, slentrian; . sömnaktig- het. ' Den 'som lever efter prin- cipen ;”det-reder-sig nog” , han lever i: en oerhörd «oreda, ja 1 den "farligaste riskzon. Ty sjä- lens: femtekolonnare finns 'stän- digt i; närheten och. viskar,. att "i det inte är så allvarligt det där med”' själen och Gud. - "Texterna " för : denna söndag tecknar " en : dramatisk bild :av den situation, "som "kräver vår vaksamhet: mörkret, gråten, ångesten, som är : : slentrianens och -förräderiets yppersta :kon- sekvenser." ; Brudtärnorna” som somnade -från Bri röllopet och fick förbli i: mörkret och . gråten och : tandagnisslan. - Men det ' talas också om den som tog --möjligheterna i akt. Chansen att stiga in i ljusfloden, | som : strömmar. ut : från Guds festsalar. Möjligheten att pri- sas' salig. av den hemvändande brudgummen; som gladde sig. åt -brinnände lampor, och "vaksamr |. ma sinnen, «Text: Luk. 12. 3540, tåg. "Oc så plötsligt kör tåget i in i en SAGA A AV. LÄRS SJÖHOLM : förbi : tl iF Den Ene Token. Viklamhet är lett lord. "också : Lille Gunnar och hans pappa åker I vara trevligt att få följa med er Dö Två ”Tokarna tillade | på varandra : i :'tänka sig att själ vaste "borgmästaren i staden: .— Vilken' ära för vår båt! :sa - är 2 — Var så god och stig om- bord! sa Den Andre Token. ,; Och borgmästaren tog ett kliv ned i"ekan;. Tokarna satte sig vid årorna en vid var åra — bröderna ' var nu. inte så stora | och starka av sig. Yo Men båten var liten och borg- mästaren stor. Det var underligt vad ekan låg djupt och var tung att:ro.. En mygga satte sig på borgmästarens "näsa : och denne tog. snabbt upp” handen för "att slå bort myggan, ..- ne Var. snäll och -sitt still i båten. borgmästarn! Man blir inte alls belåten ” om båten börjar "så gunga att man får vatten i sin Iunga "Tvärtom, >” menade "dom... NE ” , De hade nu hunnit en , bit ut på sjön. Det var liksom - inte längre så nära in till strand och små krusningar på vattnet kom mot' båten. - - ; Var snäll och sätt s sig i fören, . borgmästarn: ost s 2 men kryp försiktigt dit ' - Oh, se på den där vågen 2 bara den inte kommer hit: Tvärtom, ". > hoppades" dom! : Men vågen kom och gullade in över relingen och borgmästa- ren blev våt om fötterna. tunnel och det blir alldeles mörkt Gunnar ropar förtjust: : oo Pappa, n nu "gick bildröret! > Var snäll och ta av hatten, ;' borgmästarn! : sa borgmästaren. som just kom : på :stranden, Det; skulle t och ös mur allt vatten - Hän är "sjön inte grund ; er): inte, precis som ett, sund- |. Tvärtom, Vv.” menade dom :: : Borgmästaren såg inte riktigt r |där Gustafva: hade "| natten, satt hon nu och stirrade .|Jut över den främmande staden, "jten in mot land;: sa Den Andre -| Token, = 7 "| nära land höjde den sig upp ur klar, utan 'sprucken, ojämn och dov. I'detsamma måste kusken hålla. in hästarna för att släppa förbi... en ömklig | och . dyster marscherade, vaktsoldater med gevär på axeln, Mellan ,dem vandrade, två och två, samman- ikedjade män. med tunga klovar skramlande om fotlederna. Hon fångade 'en' skymt, av deras an- sikten. - : LEA . Axel sade: henne, "att. det måste vara fångar, som fördes till fästningen för att avtjäna sina straff, sedan de hos en av stadens smeder fått sina bojor påsatta. ' Hon kunde inte låta bli at gång på gång erinra sig dem; medan vagnen for vidare, och satt en Jäng stund tyst och sorgsen; RÖSTORP "Vid fönstret i den lilla kam- mare hos 'källarmästar Crohns, sovit över ut. De tittade mt mot sjön. : Var finns han, 7 ov "borgmästarn? inte sen han i djupet försvann. har vi honom fått se nej, man har ingen a lust att le Tvärtom, 2-0 NES suckade dom.. vö "Sjön låg så blank. "Men se därute — ekan' hade 'åter kom- mit upptill ytan: "Och det Vver- kade som. om den: sakta: : drev in mot strand. ' ” — Det: - måste ' vara - någon ström i vattnet som driver. bå- i Visst gick "det sakta men” i varje. fall kom ibåten närmare. Men ' när « den kommit. riktigt vattnet. "Liksom" om en svamp stigit upp wur-. vattnet. : De Två 'Tokarna tog varandra i hän- derna. och tänkte springa: sin väg men hejdade « sig då de såg att stammen på svampen. "var borgmästaren... .. . — Han ' måste vara” "mycket arg på oss, sa tokarna, . SN . Och svåmpen gick upp på Det hade redari hunnit 'förflyta Jett par timmar, sedan Lager-" crantz begav sig ut i staden” för” att tala med en präst och få til den för vigseln, bestämd. Medan ret utan att röra sig från stället, hade hennes tankär. tillrygga- lagt en lång väg mellan olika. stadier av tillförsikt; ovisshet, '- ängslan, ångest, förväntan och hopp. : . Tjugo gånger eller mera hade hon i minnet letat sig tillbaka" till det ögonblick, då hon” i månskenet skyndat över den vita l gårdsplanen på Himmeslöf. Tjugo ; gånger eller mera" hade: hon hunnit' att i tankarna författa . det brev, som hon :'visste, . att Zz hon måste. skriva ” till fadern helst i morgon dag. Goda pappa, ville hon säga. Förlåt mig! Till- giv oss båda! Vi har. gjort vår ." kära .pappa så svårt emot. Men” vi litar på pappas godhet”. Där gjorde tankarna plötsligt” halt, och hon måste börja: på —- nytt. Sanningen vår ju den,; art. hon alls inte kunde lita på fa- ” derns godhet. Han var inte god. Han kulle förfölja henne 'hur - länge' och hur hämndlystet som”; helst för hennes olydnads skull, : om -han finge lust därtill. '/: Vad - gjorde han. väl just i' detta ögonblick?. För länge se- . dan måste han ha upptäckt, att : hon .var. försvunnen. Befallde "Than fram - hästar, gömde han sina pistoler mnder vagnskuda darma, bådade han upp Tullgren och kronobetjänterna? Skräcken - inom 'henné för vad han kunde - Nn komma, att företa' sig vaknade / : på nyt. Vv Ännu i går afton 'håde hon . känt 'sig” helt annorlunda” till ” mods. Hen hade tumlat ur vag- 2 .Jnen nästan avdånad av trötthet 7 men "likväl med 'en känsla av lycka vid medvetandet om att > resan”nu nått sitt slut och att- hon kunde vara säker på sin - frihet: Den "tjocka fru Crohn . hade blossat av välvilja, hjälpt : henne av med päls och schålar och ' visat” henne jin i" det lila" prydliga vum, där hon skulle få vila wmut: till morgondagen. ' AU-". ting hade varit' alldeles bra, till > dess... Axel hade kommit söch > sagt henne... i "Hon hade "varit bra” tossig, som inte bekymrat sig om detta : förut. Till en vigsel. behövs det ju en präst. Men' hon hade hela, - l hon suttit på sin stol vid fönst- .:> glad ut när han tog av-sig hat- ten." Då han "böjde sig :fram guppade ekan till. och en våg rullade in. akterifrån. Han. reste sig upp och då tog ekan in vat- Tokarna. stranden - och” slängde - av sig hatten.' > Borgmäståren bredbent och! log mot De Två "strilade ur Vatten ', ställde Cs ten från fören. Strax. kom vat- ten. från alla: håll och ? ekan började sjunka, +, "När vattnet steg” över org. "mästaren såg” han' riktigt blek - Som små prickar såg 'De Två |. :Tokarna ut då de simmade in -mot: ' stranden,' Efter -'en : lång |' hans kläder . och sjögräs ' satt fortfarande kvar i' håret, .. .' "- Nu går vi hem till 'mitt och äter en' bit mat, sa han, och fortsatte: : — Det är inte dumt med torra "kläder efter ett sådant. ruskigt väder. : tiden trott, att Axel redan talat som behövdes var att sända bud efter honom. När Hon. försökte ' dra sig till minnes allt som av- . handlats mellan. Axel och henne dagarna: före flykten, måste. hon. | säga sig, att så hade har aldrig = or framställt saken. På” något sätt ” hade ' han ändå "kommit. henne alt tro, att det var så, Men i går kväll hade;han så” helt oförmodat kommit och sagt It henne, att det första han måste ste vid en sådan och att- det jenda -:: simtur. kunde: de äntligen pusta — Tvärtom! skrattäde dom... DÅ MIN RUTA., SHIDD FRÅN ' MED. LYCKA TRYGG MED SMÄRTAN « SA”BÅEV JAG ENSAM” > "EJ. LÄNGRE. FINNER: JAG i "=". .GEMENSKAPEN I MINA TOMMA RUM: "MEN MINNET: AV DET HIMMELSBLA AR ÄNNU. TECKNAD > DEN TECKNADES EN DAG ce — EN DAG MED SOLSKEN fö. soi : JBALKONGFÖNSTRET «> - MED LJUVLIG MEN ACK, SA, TÄNGESBDAN! : RÖ, > NU. NAR MIG. HÖSTENS STORMAR | FRAN FÖRGANGET. nus." i - BLOTr sig att lugna henne. Å,; han hade t att det.i: jrälle bli: svårt — «han; var" en, rv Nans officer ' och" hade sina >. fpper klara = 'n a Stafva vara så god och ängsla sig. Det' äre sket blir då- ”— Hur så, sändélsey” ordentligt? som du sä att du. skull i förra veckan, ' har. än! göra på fredagsmorgonen” var att försöka få'tag i någon. som sammanvigde : dem: .Ent lång stirrat på honom, Då hade han vänt saken i skämt och' mödat visst” "inte. tänkt sig var. lättare, sagt > NN stund hade hon" alldeles mållös u' skulle hans .. . än gjort, Hon hade inte' kunnat NN. ” löva sin | 'orö, och hon hade inte : fru Crohn de skakande” vognsdynorna nat- ten förut, -. v — Ja; "den Posten, den posten, den mindre att lita på! , får du inte dina förs | s — Nej, de där hundra kronorna, e skicka mig ånte. :kommit sovit bättre, på det lena gåsdun > bestått henne' än på
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.