n- utvecklingen intill våra: dagar. : nästan lika fattig, Hon hade i voro de gifta,” | inspektoren att Stina gick med . någon” annan; "plats för trasiga . ungar var det tillräckligt. av på "dra tunnland att välja på och ” det ingen väg ditut. Per tackade NV YEVYFTYrYTTYTY ha H v vYYvYYYYTrYyYtFYrYyYFTYYtY PYTT VS Lördagen der.29:decbmber 1962 Kan därav bliva en historia? "Ja men den går mer än ett se- kel tillbaka i tiden. Bostads- nöden som än i våra, dägar gör sig gällande är dock ett imet mot dåvarande förhållanden nu finnas” tisentals .omoderna lägenheter i i vilka ingen vill bo, men som då skulle räknats som en ren lyxbostad.om de. funnits att tillgå Ur gamla handlingar och även muntliga meddelande från dem som voro gamla i min " barndom" skall jag berätta en historia som satt djupa spår i Si b På det stora "godset 'G. -som ägdes” av en militärisk gods- ägare som jag blott vill angiva namnet med FP. arbetade en 23 års yngling som hette Per. Han - var . fattig som en kyrkråtta. Någon ”anfian bostad åt honom än en liten skrubb 'vid ena "sidan av : väggen i stallet "fanns ej. Någon möjlighet till' uppvärm- ning däri för de kalla vintrarna |? stö fanns ej. Men blodet var varmt och han trånade till en kvinna, | Stina var en jämnårig flicka lika gammal som han själv. Och v vi b flera år i ett förfallet ruckel fått vårda, sin sängliggande” mor, och hade ” inget. kunnat "förtjäna utomkring,”, "Då ”modern''; dog brände, ägaren, kåken för. att förstöra möjliga: smittämne' ”ef- ter, den döda, 'och så "var även hon hemlös," Men, Per och Stina hade funnit: Värandrs är O Stina fick i I örjan plats i i kök och med; diverse sysslor, Men om; nätterna fick”hon' vistas i Pers skrubb, Men en "dag märkte barn "och förklarade barskt att hon nu måste” se. sig om efter gården, ; Skrubben läräpade ” "sig ej till, barnsäng.' En -fattig fa- milj med dåligt utrymme för sig själva lovade dock att taga hand om henne då: hon "inte längre kunde sköta sina göromål. Men för Per var det om tat plats, «se > Så vände "sig Per” ull > 2005. ägaren P.;'som" emellanåt hade ett bistent: lynne,' Ibland! Visade "han, sin välvilja åt sina under- lydande som förstod..att ta ho- nom på rätt sätt. Per berättade huset med alla de instängda fåren. Han sprang allt vad "band. q orkade och fick upp” dörren dem ner i kärret på andra sidan en liten bäck där de voro utom fara tills elden gått förbi. Men ni slog lågorna upp från huset. Och det var i sista minuten tack vare pojkens rådighet som fåren räddats. Det började blåsa en kraftig sydvästlig vind. och elden grep omkring sig med för” färande hastighet: över”. L såväl allt. Inget folk: var närmare till än" från 'gården,. Och 'då.- en del människor äntligen kommo fram stannade först då den. nått fram till. Uuvasjön ochrån: som gick alla - svartbrända backar "sågo flyttas. till "en annan: plats" då allt Te för det sl "för fram . öch tillbaka över de stora inarkerna och "tyckte: allt” såg tröstlöst ut. ISå kom han till den plats där fårahuset stått. Fram. för denna fanns'det en grön plätt där fåren brukade samlas. Han började undersöka backen under ' det 'avbrända” "huset : och fann satt. den: &j. var svårgrävd utan bestod äv en brun leraktig massa som . kanske . kunde” an- vändas till" inslag i en. murning av, väggar då han gjort en stör- re utgrävning. Och det I var här- ligt med den lilla bäcken genom kärret: nedanför som friskt vatten, ; (Så gagnade "han vi , dag och ledig” stund .att gräva och mura upp, riya Näggar, köks- spis och skorsten så "långt: kun- de ske. Det. utlovade virket, kom först fram, så hån kunde” timra gämla” Föristär ; soch” en? "bastant amt jagade ut fåren och fick ackar som kärr och förintade ar elden omöjlig att hejda. Den ärden som gått till spillo 7 men edrövliga ut; Och fåren. måste året år. "Ett par Och, så ”skälle ”makarria taga ya. Kem i besittning, Stina bar sin femton månaders gamle gosse i en liten säck på ryggen, och "sitt sista månadsgamla barn vid bröstet, Och Per hela bo- haget, idäribland lite sängkläder som Stina fått efter sin mor, i en: hårdpackad. "säck på ryggen. I en. skog närmast 'gården 'som de" gick genom hade "skog" av- verkats under vintern, I" många grantoppar satt -stora klasar" av granborrar." "Jag måste - plocka några' sade. Stina. Här 'kan bli granna leksaker till, barnen, Och när. kottarnatblir torra kan de bli bra till tännved. ISå plocka- des väl ett 50-tal borrar och stoppades: ned 'i säcken jämte den. lille, där det fanns plats. När makarna äntligen " nådde fram tyckte Stina "att "det ”vis- serligen ej: såg något särskilt inbjudande ut, men att det ändå var härligt att få någonstans att e | bo där de ej "bara var i: vägen för: andra. Hon var så glad då det gått en "månad och Per kom ledande "hem 'en' get, för? nd skule det bli mjölk i huset. Hon stod" och. betraktade geten” som sökte sig 'omkring efter något ätbart och / började ' mumsa -på en grankotte : av. dem som låg i en hög vid. solsidan av huset tatt .fläckas supp'av solen. ' ' Stina" | såg” "därvid : att många frö: föll: ur, "kotten: Då slog ihenne en tanke, att om de satte sådana frö kanske de kun: de få "litet träd funt "omkring huset, Hon tog fatt':i flera bor- rar och 'skakade dem i "sitt förl kläde. Hundratals frö ' föll. lätt Nu "skulle hon försöka. få dem att gro och sedan plantera desarama; ”T'en grushög efter ut: grävningen. redde'; hon” till ett litet. tr: dgårdsland och: krattade ned "fröna. ' Och nästa år blev landet; grönt av spirande: gran- och lade därpå några, ästa. år "skulle; hon alla slogo, rot. Per Re hem la bräder från. huset som rivits: -flera.: kottar... till frö; och : :Btina Och; slog" ner: några” pålar i på tyckte: det var, så roligt» att, se jordgölvi äv bräde likaledes "några Jordfasta bän- barnen fick” "sätta ” plantor här kar”"sambmakä h skogsdungert' växte,-.> Hon atte att planta ' och " även jegna dungar. Själv. gick hon med barn nästan alltid.: Och "då 12 år hade” gått hade bon fött 10 barn i'den hoptimrade sängen i-Fårahuséet, 'som det” alltid fått het "Någon 'barnmorsk hade "Per för for att arbeta på går- den, Elaka tungor hade kanske mera på skämt börjat att bakom hans rygg kalla honom för Bag- rgen. (Lätt funnet med de många barnen -i" Fårahuset).' Då Per blev klok därpå vände han Sig till..P. och "undrade om "han! ej kunde få den straffad som börjat ge honom' 'vedernamnet. "Han sade: Bagge är ett namn' som gör dig all heder.' Tag det till efternamn så [blir "det inget ök- namn. Jag' skall ordna med så att det blir' fastställt. Per var tveksam, men gick'med på för- slaget. Och 'så: en' vacker dag kom' P. ridande ut till: sFåra- huset som han aldrig förut sett och när han såg de vackra dungarna som Stina planterat av vilka många plantor nu var manshöga utbrast han: Tänk om hela Östermark. vore planterad vad” värde ' den då. skulle” få. Och sade till Stina Du har gett J rdom som jag ej skall en tanke på at odla skog men nu förstår, jag att det kan lyce- kas, as HL nu” "skall. få fortsätta bliva hemma”. och hjälpa till och alla dina barn få "ni lära "att hjälpa till. Och" så kommer det i framtiden" att hetd att det är Skogvaktare- Bagge med hustru och barn som plantat Östermar- kens” skogar.” Jag. skall ' även ordna” om så. att här: blir väg hit och "att ni får” er bättre bo- stad. "Och P.- höll sitt "ord. En ny väg anlades "och en ny skog- vaktarestuga' blev uppförd. Fåra- huset ” blev "bostad. för” en "ko, gris och höns samt kärret utan- för uppodlat s så det' gav tillräck- ligt till kofoder: Och så blev det en "intensiv , Skogsodling.: : Ööh hela” Östermark blev; skogbes levde. Efter 'P.”död försåldes gården och" "skiftades i många lotter till idoga ägare, Men Kro- nan. inköpte Östermark ' och Har därifrån bortfört massor. av "det om sina trångmål; hustruns | väntade barn och sin” 'bostads- brist och undrade om ej gods- ägaren kunde lämna: dem 'en liten Jordbit där de: kunde 'in> reda sig en bostad,..Jo: sade J. Nog kan du få en jordbit att bygga på, men.ej i närheten av gården där, jag ej vill ha fler] kåkar, Men. vill du flytta ut till Öslenmark? Där är ett par hun- där får du själv ea en plats som du finner lämplig, Och du kan |- tt få ”torringar” vad du behöver till huset gratis. Men det blir ej möjligt att få det dit innan det blir snö och marken frysér till 1 kärren, för som du vet finns P, för, tillmötesgåendet; och' så gav han sig åstad nästa helg- dag till det en halv mil bort belägna 'området; > ” Östermark var ett väldigt stort område" beläget" längst borta från gården, Det bestod huvud- riklig' ljungväxt, Däremellan låg sakligen av kala grusbackar med "små kärr och mossar. Det.hade sedaa urminnes tid använts till fålbete på sommaren, En får. flock som med lammen ' kunde - räknas till 100-talet skulle ha "tillsyn av. en 12—14 års vakt- pojk: för att skydda dem mot vargen; Dot hade emeVertid ej skett på flera år så fåren frago mest hålla sig" i kärrluggarn varå växte mindre bezng! gräs för fåren, Och tå växte ljungen ' frodig överalit. I syd- kanten på 'ea bög backe var gjort exa ingrävning fom för- detta skulla fåren inställes” för natten, Då fåraherden i kväll- ningen, fått in fåren fick han höra vargar yla, Det var så pass ljust ex han kunde se flera stycken 2 en' bergkulle ”ett styck? längre bart Han var säker på att.'de snart 'skulle komma på besök, men hade stort avsky för elden. Han fick upp sina elddon' och tände en brasa i den torra ljungen som han troddé'sig fort kunna be- härska. Det blåste' friskt och han stod maktlös mot att hejda elden. Den. svepte-'åt alla håll. En kastvind drev lågorna mot LE TNE AYALA anne hade fått låna” häst och vagn och skulle köra kv till Laholm i en del ärenden. BL a. skulle han handla brännviry och på hemvägen var det meningen at han. skulle" hämta ett -ktet ass skrot, ” Väl kommen till Veinge sta- son träffade Janne en bekant som handlade med: kreatur och lite annat smått och gott, Han skulle till en plats utanför La- holm, ' men eftersom den inte låg alt för långt äfrån föreslog han, &'t 22 skulle göra sällskap dit och at han i så fall skul- Je få ika med. Gick affärerna bra skulle Janne altid få nå- gon ersötning för besväret, Affärerna gick bra och fär- den: fortsattes: mot. Laholm. Kärran var emellentid” bra gam- mal" och” strax utanför staden brast det ena hjulet. Janne fick lämna hästen och kärran vid vägkanten; och begav sig själv in till staden för att skaffa ett nytt: Han vände åter till kär- ran och” efter "mycket krångel fick han på "det nya hjulet och ställde” så åter färden till La- holm 'den här gången med häst och vagn. Det hade nu hunnit bli-.sent på eftermiddagen och Janne Hade en hel del ärenden han skulle arrätta. Lasset med skrot väntade också ' på honom, så han glömde totalt av att kö- pa brännvin, ” Avida. Janne märkte emeller- id inte sin glömska förren ett bra jag därefter. Solen lyste klar och värmde skönt här Jan- ne vaknade nästa morgon. Han tänkte, att det skulle vara gott med ett bad i ån Sagt och gjort, han lommade iväg och tog -sig ett riktigt dopp, som han tyckte var "både skönt och uppfriskan- de, När han åter kom hem bör- jade han bli lite frusen och då tyckte han det skulle passa bra med en kaffegök. "Janne . blev lång i ansiktet, ' när han upp- täckte, att det endast fanns ett par: droppar : kvar på flaskan. Han påminde sig om den fatala dagen; då han" glömt köpa brännvin i Laholm. 'Sedän den .Idagen glömde Arvida Janne aldrig mer att köpa brännvin när han var i sta'n, «Alex "Eklund, Ey Giffömans. samtycke Krel > Kom in, manade hon vän- ligt, när de blev 'stående” och trampade. på. tröskeln. SS De kom. inklivande och satte | mörka" spår av marssnön på det bara golvet. "Som ett Par herr- skapsbarn” såg de knappast ut, Flickan bar en .kort stickad. röd tröja 'med stoppade" arrbågar. Nu gick de ända fram till sy- bordet och ställde sig att stirra på styvmöoderns ' alla : brokiga garndockor, "Ingen sade något på en lång" stund, varken Kon eller barnen. : Därför att Gustafva inte kän- de barnen ännu, blev tystnaden plågsam. Hade det varit ett par andra barn, skulle hon inte ha stått stum - och, förlägen. : Men Axels.:;; Hon" fick tunghäfta, how blev röd om kinderna, hon kunde aldrig låta. bli att tänka på att hon var deras fars kan- ske alltför. unga hustru. Antag- ligen var de för små för" att begripa det svåra i hennes situa- tion." Men man kunde ' aldrig veta. Barn ser och förstår I mera än man” tror;: Mr Det ' var 'en | ”lältnad, när de först började småviska med var- andra, sedan högljutt prata. För dem var det ett privilegium "att få undersöka sybordet. Sedan deras mors. död hade det stått låst och oanvänt. - Där” fanns ' ett litet hjul "ätt snurra på, när man spolade tråd, Där fanns fina saxar och en pryl äv "elfenben. En knyppel- dyna, med ' en "halvfärdig 'spets ännu "sittande spänd mellan sina nålar. En liten. täck. garnvinda, som - kunde " fästas i en utfälld träskiva. Det var en hel upp- täcktsfärd att göra i de oberäk- neliga 'små facken, . : 4 iGustäfva lät dem hållas. Deras lek blev alltmer” uppsluppen, de skrattade och "skrek i munnen på varandra. De kivades om att snurra på garnvindan. Till slut tänkte. hon på att hon nog bor- de förmana dem” att vara litet lugnare, men ' något | limmade ihop hennes läppar: De, var Axels barn, Och styvmor var ett fult ord. Dessutom märkté hon just i detta" ögonblick, att hon, som kunnat .vara ganska kavat, när hon stod för hushållet på Himmeslöf;" i denna nya tillvaro änhu .: inte . prövat på: att. säga ifrån på allvar... pen Det slutade: "med att' Baltzar så "häftigt knuffade till sin sys- ter, att hon tumlade imot sybor- det, och välte den lätta' möbeln överända:s ' Nålar, nystan och tråddockor rullade om'varandra. Just då öppnades dörren, och > I Greta kom in med en vedkorg. Hon tvästannade, eldröd i an- siktet. I en. blink : tycktes. hon ha. uppfattat alltsammans. Hon högg Baltzar i armen och gav honom "en smällande" örfil på vardera... kinden. . Omedelbart |. : | därpå fick hon. tag I flickan och behandlade ; henne på: samma sätt, . = I ä ju inte rikti; röt hon. — Ut mä er! . - Barnen sprang genast på "dör- ren. Som om ingenting hänt tog Greta vedkorgen och bar den fram till. spisen; I förbifarten gav hon Gustafva en blick av vänlig ringaktning, som om hon tyckt, att. det var en slät hus-' mor gården fått. Den unga frun började tyst samla ihop alla de utströdda sybehören, Flickan höll på att stapla veden i spi- sen och gjorde ingen min' av att hjälpa henne, När Gustafva var färdig, slog hon sig ner vid sy- bordet. Med flit underlät hon att säga någonting. I denna stund stadgade sig förhållandet mellan matmor och tjänarinna så som det länge skulle förbli. ” Som man ropar i skogen, får man svar. På Himmeslöf hade av Bagge planterade virket och utfört nya planteringar, en - Jag såg för några år sedan i tidningar: infört en "runa om hundraårsdagen ' av P. död”där han framhölls som 'en ovanligt framstående skogsodlare med framtidsblick 'på skogsväxt och värdelös mark med flera andra förtjänster, "Men jag har aldrig sett omnämnas impulserna till häns "vidlyftiga + ':skogsodlingar som just Stina Bagge.' En för- nöjsam "kvinna som är' värd en runa. Och sedan länge sover hor nu lugnt under granarnas C. O. Nilsson, :| sade: ”Stå upp'och tag barnet JÄV Ingrid: Hesslander Ö fötter med ett medlidsamt och get "alltid, funnits en "förtrolig, Jnästan systerlig vänlighet mel- lan tjänsteflickorna och den unga, ensamma :'herrgårdsfrö- ken, Hon hade känt deras till- givenhét, deras vilja att hjälpa henne med sina: bekymmer, På Röstorp hade. Gustafva redan i dörren mötts av Gretas ovilliga butterhet. Hon kunde inte hitta någon orsak hos sig själv till att flickan så från första stund vi- sat sig'så kärv och nästan för- aktfull. Och nu handlade hon så, som det föll sig självklart för henne. Hon blev tyst och tillbakadragen. ' Nu satt hon och funderade på Baltzar och - Sophie. Skulle hon' berätta för Axel i kväll om hur Greta behandlat dem? Nej, kanske . inte. Det bar henne emot. Sådana saker bör: ju en husmor sköta. Och'hon kände dessutom, att hon alls inte skul. le vinna barnens tillgivenhet genom att skvallra på pigan in- för deras far. Fastän de tjutan- de. störtat på dörren, hade hon ändå en” förnimmelse av ”att agan inte skrämt eller upprört dem, att de var ganska vana vid sådan. medfart och trots allt tog den ganska. lätt, "ti Hon. skulle naturligtvis säga Greta "så" småningom, att 'det inte passade sig att slå barnen, Hon skulle göra det vid -:-ett lämpligt . tillfälle, "När - det "nu köm "ett ' sådant .;. fast Greta var "svår att. komma till tals med. Den unga hustrun gick i tyst- het och samlade mod. Hon måste visa, att det var hon som hade tagit tömmarna på Röstorp nu, ” En: afton några dagar -senare beslöt hon sig för att gå och se sig 'om "i Jadugården,' medan kvällsmjölkningen höll på. Tor- parhustrun, som brukade kom- ma varje dag i skymningen för att. hjälpa till med mjölkningen, reste sig.genast från 'sin pall, så snart hon fått syn på Gustafvå, tog med bägge. händerna i det grova och av torkad mjölk: styv- des ingenting om. Hon "höll på stråle silade mjölken” ner i äm- baret hon höll mellan sina knän, Ofrivilligt . måste ' man "lägga märke : till "och - uppskatta : den skicklighet” hon- visade! i . sina göromål." egendomligt förlägen. Hon hade inte klätt sig: för .någon', ladu- gårdspromenad. : För. att. vinte hennes kjol, lyfte hon upp. den || var. ' omknutna . med. korsade nade : förklädet - och : seg «vörd..| nadsfullt,. Greta. däremot. låtsa- | att klämma ett juver. I en jämn |: "Gustafva kände sig med ens I smutsen på golvet skulle solka | .. en smula, så att anklarna, som | - ME spefullt löje. tafva. Hon hade upptäckt, att flera av båsen. var tomma, Till slut kunde hon inte' avhålla sig från” att' vända sig direkt' till Greta och fråga, hur: det. kunde komma sig. - .- Greta gjorde ett kast - med huvudet. t —De är sålda, förstår väl fö för månge kreatur. t över. vin- tern? . Gustafva mumlade ett otydligt svar. Det var henne väl bekant, att de flesta adliga läntbrukare, och hennes far bland dem, gjor- de sig lustiga över denna kort- synta snålhet, som bedrog vis-. heten, Hon hade en känsla av att det fanns något hon änte fått veta. Nu reste Greta sig, Yhe 8 äm- "länden med pallen för att få den att flytta sig åt sidan, Och Gustafvas tysta tankar:: så stora utgifter. eller ett par för. att kunna ge mig presenter.: Å' Axel, tänkte hon, Länge hade. hon förstått, . att TLagerkrantz"” inte alls var rik, | Hon, - mindes ">, smyckena : han skickat ' henne, -' klänningarna han Jlåtit' sy, Det gjorde ont i hennes hjjärta, när hon såg de tomma båsen. Medan hor stod så, trängde baret. Hon gjorde det 'ovård- samt, så att mjölk stänkte upp på Gustafvas "klänning. "Man kunde misstänka, att det gjor- des åtminstone till: hälften med flit, . kl. : 25 "29.7 kl. 2531. På måndag SYLVESTER ” svarta sammetsband,- blev syn- liga. Greta såg på hennes små kl. '15.32, CSÄBBAT HELIG' VAKTTJÄNST a : Då visade sig-i drömmen en Herrens ängel : för "Josef och och dess moder med dig och fly till Ezypten, och bliv kvar där, till-'dess jag säger -dig till, ty. Herodes tänker 'söka efter bar- net för att förgöra det.” < : "Med nästan brutal 'orhedelbar- het ställer oss ordet i Matteus 2 kap. inför er helig vakthållning. Två kämpande människor, Josef och Maria, manas att göra vakt. tjänst — inte kring'ett rninne, en grav — utan kring ett litet nyfött barn i en krubba. Den ' frasfria berättelsen flykten till Ezypten har ett personligt budskap till var och en av oss som just firat jul. Vet du vad -julbudskapet. innebär? Inte bara. en gåva, ett glädje- budskap, Julbudskapet . kallar till helig "vakttjänst. Vakthåll- |" ningen gäller julbudskapet om Frälsarens födelse, - Herodes är inte död! . "Han kommer, att vilja förfölja och dräpa även din och min levan- de julgåva Herodes står ända framme vid kyrkporten på jul. morgonen och väntar på skaror- na som strömmar. ut. Han vill stjäla julbudskapet ifrån. dig. Herodes har många namn, He. rodes " det är -förströddheten, splittringen, utåtvändheten, Han skyr inga medel att söka grusa sin trälsningslycka. Det gäller att inte tappa modet, Till den som misströstar om sin: vakttjänst har berättelsen om STANKAR nst uppmuntrande ora” säga. . Den avslöjar, två lagar somr gäller för den heliga vakt- tjänsten kring julbudskapet, väl beprövade. Den första lyder: ISIå vakt kring dig. Hjälpte Gud Josef. och , Maria i den -stund svärdet hängde. över deras huy- vuden,' hjälper. Han också dig. Hur hjälpen kommer är Guds hemlighet. Den andra lagen ly- der: Slå vakt. kring julbudska-, pet och det växer i:;din' vård, Kanske tycker du att din reli- giösa ; visshet är. så prövande och vacklande,” Slå. vakt kring den gnista tro 'du har, den spi- rande ljuslängtan som bor inom dig. Är du' uthållig i den vakt. hållningen skall du få uppleva hur gnistan blir till en eld inom dig, hur "den ytliga helgstäm- ningen småningom växer upp till en djup frälsningslycka, Låt oss möta det gamla, evigt nya och unga julbudskapet med tjänsten ringande i våra ' öron. Utan helig vakttjänst skulle aldrig Betlehemsbarnet . Plivit din "Frälsare, / : Utan helig dirrarvakt . "väx er aldrig det stimulerande julbud= skapet upp. till en stilla,” allt förvandlande glädje i Gad, ” Beseglat är de trognas' hopp: : Rättfärdighetens sol går opp: Nu Herrens klarhets Ijus .Bestrålar jordens grus: > : tue 055 till Faderns st NE + Ps 59: 6. Amen; Text: Matt. 2: 15-203, om Josefs och Marias. vakt- "varför gjorde du 'det?. Någonting började oroa Gus- frun. Vet inte frun, att husbond - säger det är dålig uträkning å att många bönder resonerade på . det sättet, mer hon visste också, baret och gav kon ett slag på | så kom. det som ett svar på | "— Förresten har husbond hatt , Hos Gustafva infann sig: en : tanke . alldeles objuden och o-' förmedlat: Han har' sålt en ko' sig Greta förbi henne med äm-- Solen går upp kl. 8. 50 och ned | "Solen går upp kl. 8. 59 och ned "Solen går upp kl. 8.59 och sa oe ordet om den ansvarsfulla vakts ' I
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.