/ Mest é : Lördagen den 5 Janvart 1963 "Av Kalle ä : "Det är över "fömtio” år soåom "mu, då kungliga jaktklubben med: dåvarande kronprinsen, 'se> dermera Gustav V, som högste .' jaktherre gästade sina småländ- ska : marker, » Det ; var under - skogsfågeljakten - på ' hösten. Västra Småland bestod då. av ödsliga och vida ljunghedar, där det fanns orrar i tusental. -Dessa - Orrmarker var' berömda över "hela Europa och tyska och dan- ska jaltherrar brukade arrende- va markema sockenvis. Betal- ” mingen erlades i kyrkorna :' och | vet, många församlingar köpte nya kyrkonglar för sina jektpengar,... För kronpring Gustav var den småländska orrjaktten ett furst- ligt nöje och han besökte flera " gånger ljungmarkema t' klub- "bens sällskap. ' Huvudkvarteret var hotellet i Ljungby - köping och. Hans Kungliga. Höghet tycktes trivas utomordentligt väl i de sunnerboitiska na med dess vida sklogs- 1ocH fy- marker, omväxlande med i hult «och " gärden "insprängda små " åkerlappar, där" det vilda före- kom rikligt på den tiden, "Han var; också en: utomordentligt " skicklig "fågelskybt; och mången majestätisk tjäder. och. ontupp gick i backen "för. hans. säkra - skott. Därtill var: han spänstig Joch 'rask, och de," "som skulle följa. honom i markerna, fick sannerligen röra på benen. Från högkvanteret. i Ljungby färdades det kungliga jaktsäll- skapet med en liten ångbåt, som trafikerade ” Lagaån: : Det : gick fortare att komma fram på vat- > fbenleden än på landsvägen på "der tiden! Båten lade till i Ham-, ”neda, halvannan!' mil / söder om . Ljungby: och "så länge. Lågaån : gick öppen, gjorde den lilla äng- slupen ' regelbundna - ibumer. Här hade kronprins Gustav och hang följe en utoråordentlig” möjlighet > att färdas ut till de- vida hed- - markemna, väster om” Ljungby köping. ' Första. gången det förspordes i "alt kungliga. jaktklubben med -H, K. Hi sällskapet skulle an- -Jända . till: "smålandsmarkerna blev det en viss spänning. det. pers . lilla samhället. De' flesta.i "men hade aldrig. sett e penson' annat än' på. fotografier . och aljetryck, och'nu vart nyfis kenheten sbtor.. De, som "visste mer om kunglighelen. än "andra, | Passade på ait skryta med sina > TF . vetenskaper inr: Bysnickaren ” visste berätta; att kungen: ”elda- de 'med bara hyvlad” ved i'sina kakelugnar och. 'en annan hade « något ännu finare "att förtälja, . Men "der gamle" "komministern . i församlingen beslöt. i 'samråd med klockaren "alt göra mågot . för att'på ett märdigt sätt mha emot H. K. H. i den avlägsna landsända, han nu behagade göra |. - den äran. Och så gjorde prästen |! och klockan upp ett Program, : därl den förre skulle hålla ett|. lite ”välkomsistal och så. skulle | skolbarnen under kantorns led- « ming sjunga ”Vårt land”, varpå 'ebt leve sivulle utbringas.. : Och så inföll då äntligen, den : stora dagen för det höga säll skapets ankomst, Alt våd. gå | I och stå kunde, hade församlats vid den lilla ångbålsbryggan och det låg en visg spänning och oro.& luften bland den försam- lade: menigheten,. . ' Prästen och klockarn gick om- kring och tordnade, folket 'på tvål: ” led vid var sin sida om bryggan och skolbarnen bildade en grupp för 'sig själva, Och när så cen llla ångekorven. äntigen dök upp. i en krök borta i ån, stog spänningen till sin shöjdpunitt. Både prästen och 'klöckarn var vid "detta laget” KkärNgen krok- hasade av norvöeYiat och gubbar och käningar gopade av nyfikon- het. VA Så lade ångbåten dill vid bryg. gan och några gat larmande herrar koppade i land och nic- kade . vänligt 'åt menigheten "Hiter dem stog on lång, spänstig man "upp på bryggan, klädd i gröngrå jaktdräkt med fjäder- då ha tt. Deab war hans kung- t, . Då steg prästen fram, höjda handén och skrek: — Leva hans kungliga höghet, kronprinson — leve han! > Mon ' just, i detta - ögonblick hördes samtidigt en gäll kvinno- och händelser. från de kungliga — Herre jössus, 'skräd- darns Eskil: ramlade d åen!iftoö svs - Hurraropet: dog i struparna och : folk vusade: fram för ' att bärga den 'stackars "Eskil, som blivit nerknuffad i ån i träng- som "en abborre. En båtshake sträckteg wut,, Eskil halades upp på det torra, och det kungliga sällskapet fick ett gott skratt. Men mär nu pastorn för and- ra | gången höjde handen för 1e- vet, blev. det ett enda. sammel- surium, Hurraropen” kom stölt- vis, än här; än. där, långa," ut- dragna och ' enstaka, och den stackars . pastorn blev så. per- plex att han ' helt "och hållet svalde ner sitt tillämnade; tal. Och när HK: H.'glavt. leende och. mickande åt folket. hastade upp & sin vagn, "blev det även för , sent ' för . skolbarnen att sjunga. Och "den stackars kom- ministern, 'som. kanske . redan ji andanom skådat en trissa på sin gamla kaftan, stod där med täm- ligen: lång näsa "och förgrymmar deg: sitt stilla sinne över skräddarns' Fiskil, som passat på Ål dråsa i ån: just i det psyko- logiska ögonblicket, .. ; I Det” beräbtas många jaktbesöken i de: ”getapulianska markerna. Förutom högste jakt. | Hérren bestod sällskapet av mi- nistnar, bland andra amerikan” ske '"ministern 'W.. W.. Thomas med Jångskägget och den folk- liga humonn :— "grevar och ba- toner. och annat förnäm folk. i En gång, . berättas det; kom hans" "kungliga "höghet gående” på en: skogsväg, då, han. för 'till- fället tappat bort sin 'tovdinarie följeslagare, Plötsligt möter han en liten, svaitrauskig: man "mel et. beskäftigt utseende,” som hälsar. enligt” ortens. språk” med ett glatt: re — Gö: ättemedda! över mötet: ock nickade vänligt åt den. lille mannen, som natur- "inte, | "hade framför sig. i Den höge. jägaren hade eller en I ärskvist” i ena stöveln samf. bad männen hjälpa. still albt seln, och mu låg och slök vatten | ' " stöten. Må | SET di Göteb Av: "kyrkoherde em... Th ' HERRENS TJÄNAR N På ' några ” olika "ställen hos profeten: - Jesaja "finnas . vissa särskilda partier, "vilka. fram träda ”på- ett "egendomligt" sätt i det övriga sarhamanihanget, Man — Da va "ena tönna” 'stövla, sade mannen, vilken” var själve sockenskomakarn. Då kan ja sy ett par, ”som ä& möe- bätter åt honom, äss han wvilll. ..: Ja, gör du dä då;' I svamade kronprinsen, . om "du" tycker det är "roligt. Men huruvida gocken- skomakarn blev kunglig hovle- verautör eller icke, förmäler” ej historien. ses " Vid ' ett tillfälle 'under” de kungliga: jakterna råkade en av sällskapet ganska illa ut, Då jä- garen, åtföljd av "en jaktbeva- kare kom till ett litet skogstorp fick" han plötsligt. seen stor, svart" katt, som . smög på rov utanför. gärdesgården, Vips" flög geväret : till ; kinden och . efter skottet låg lilla misse sten död med tassarna i: vädret. I detta ögonblick "> uppenbarade ' sig emelleintid ' en arg: gumma på arenan och kom "med. en: stor potallisstög .& högsta hugg. vakt emot skytten. ee Rasande som en furie” och u un- der ide grövsta skällsord, rusade käringen rakt på kattmördaren 'och dängde till honom "ett or- dentligt slag där balk 7 med gröt )51 je Skäms. du inte. än förhär- dade buse /å gå å: skjuta min stackars katt, skrek. hon. Och jäst som den ”vettskrämde man- nån. höll: på att: få smaka stös Wen för andra' "gången; trädde följeslagaren: ”emeltan , och hej- dade den Tasanide gumman. Men hon "lugnade . sig. först, ' sedan skylten, tagit upp en: sedel:ur fickan och, räckt henne den. '': Manneny'. som ” fidkt smaka”) på en svånsk: grötstöt, var - fransk greve; och" sändebud, toch han lär sedan'förklarat ratt han hy- 6er. den", största tespelat för de ällmogökvinriorna ”och deras vapen I I 1. ) » Det, lever; "som ” sagt, en hel massa minnen kvär” hos folket sedan de dagamna, d köngliga jaktklubben : vist; ades i de små- ländska markerna : och många är, verkligt dråpliga. En del be- varas till och med med en i stolthet aw: efteråt bland: allmo-, 1 | gen,: Ty det. är inte. alla. dagar, som "de. "småländska : -markerna trampas - av. v. kungliga stövelklae- kar.. "gamla. "Gamla fiders folkliga melodier — » bröllopsniarscher; musik till olika 'arbeten, danslekar” etc, > som i de flesta fall 'aldrig kom- mit på pränt, spelas nu in. tack vare: unga entusiastiska, veten- skapare ”: vid. Musikhistoriska Museet. Det'är melodier :som fortlevt ; som arv från fär till son, bl. a, i lika. bondespelnans- släkter. ' a Redan finns” st i50-tal'3 av dessa annars shart bor tglömda kultur- skatter bevarade på band i Mu- seats arkiv. .Upptagningarna har gjorts, under : vidsträckta resor på landsbygden, där 'bondespel. män eller deras ättlingar med nyckelharpa, fiol, klarinett eller Me: gdeburgerdragspel: visat; att de ännu mins de gamla melodierna. På så sätt har” man även kunnat bevara' något ' av gamla tiders epelmz teknik vad som "gäller det' musikaliska framförandet. ' 'stämma, som skrek till med ett ; förtvivlans rop: Resornå här även ' utsträckts till Aland och östra Finland dä Utdöende allmopennudle bevaras "för eftervärlden « av ” i Musikhistoriska Museet i Stockholm : ”Zantbrukaren och fiskaren Er .danslekar. ik Jansson på JAspö” spelar in man .har-: mycket gemensamt med Sverige” när det gäller den- na gamla melodiflora: Vid går- den träffade: man: på Aspö sam- man med lantbrukaren- o: fiska- ren Erik. Jansson. Hans far var |: på sin tid den Populäraste spel- mannen ute på. öarna -och själv trakterade" (Erik Jansson i sin ungdom, fiolen lika flitigt som sin far vid bröllop : joch. andra festligheter. De . gamla: "melodierna ” Fan kunde hade han lärt sig av sin far. De. spelade båda på gehör, noter varken ikunde de eller an- såg "sig "ha någon användning för; Sin favoritméelodi, som Erik Jansson. spelade in' bland många Men när baridet spelades upp på Musikhistoriska Museet, kände man omedelbart igen den. Det var 'en gammal 'svensk danislek som Heter: ”Jag ska väva mige en randig” kjorteP”, da andra, sade han saknade namn, - Fri har kallat dessa stycken ”Her- rens tjänares sånger”, !o, du kan gämd läsa dem i ett samman-= hang. De finnas på följ ande stäl. len: Jes. 42:1—4;. 49: 1—6;. 50: 4—9; 52:13—53:12. I vår bibel har, sedan gammalt den sist- nämnda av dessa sånger. sam- manförts till ett i kap. 53. Om man vill söka läsa något äi bi- beln om Guds trälsnings avsikter och väg med en lidande män- niskovärld, så har man mycken "Tuppbyggelse, om man ' stannär inför dessa odd om lidande” tjä- nare. I kap. 53 falla orden så, satt. det är som om man redan stode vid Golgata kows:” .;. . :Dessa bibelställen ha framför allé mycket att ge åt vår egen olycksaliga tid. Israels folk ta- lar gärna om sig själv som om ”egenidomsfolkelt”. De visste, att det voro Guds tillhörighet. De drömde också om världsherra= välde. Men" denna "deras dröm slogs ' sönder. De .många krigen äingåvo ofta mycket av hopplös- het, : Till "sist' blev deras land | erövrat, deras tempel nedbrutet !och deras folk boutfört i fången- skap. . Under : dessa år. fylldes profeltennas ord av ett nytt in- . |nehåll. De: talade" inte längre 'huvudsakligen ' om folket och dess framtid De talade istället till : ensamma . och :- bedrövade |; människor. De voro: personliga själasörjare i en tid av mycken nöd,. då städernas :murar lågo i grus. Ett exempel härpå utgöra just ”Hemrens tjänares sånger”. ' Det är inte talaren på torget, som -framträlder. i kap. 52: ”Han skall. icke. skiria . eller. Topa och icke låta höra sin röst på ga- torma”; Nej han är den, :som kommer; till." var . och en :som bidar & mörkret woch . förtvivlar om" sig själv.” ”IDit: brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en tynande veke skall han icke UKån' inte orden." e 13; nutiden i hög grad, Visst kan man läng- gripas Vv Guds örd.. "Visst är det sant, : att det borde ropas från taken till de stora skanorna. Och ändå kan man fråga sig, om inte därvid den Jerisamma, Övergivna människan skulle bli bortglömd. Det ord; som kunde känneteckna Jesu gärning i vår tid är detta: ”Eitit. brutet rör skall han :idke sönderkrossa”. Det är riktat till alla ”' dessa bortglömda, ofta mnåmnlösa människor, som kämpa för” att "behålla - tron, Man har . |sagt att profeten Jeremia, när 7 | hans folk. led'nederlag, blev en : | själasörjare, för de. ensamma människorna. Det var den" vä- gen han måste gå, när han inte mer kunde samla des stora skar roma, oc - Men: d r jäst på "denna väg, Isom den erövrade missions- tanken växer fram. I de under- bara, orden i kap. 49 heter Idet: ”Det är, för litet för dig, då du är "min tjänare, lnivt allenagt upp- välta Jälkobs stammar och föra tillbaka de i bevarade av Israel; jag" vill sätta dig . "til ett ljus för shednafolken, "för. ect min frälsnit ng må nå till jordens än- i "Miss nens särdegstaralt lig- ger däri, ett genom den ordet föres fram till den enskilde; I det - jordiska hantverket är det så, att mästardiplomet överläm- nas till den som kan mtföra en salk,. mästarprovelt, Det itillkom- mer inte den, som lävt sig mass- tillverkning ' av en. endå sak; Guds ord visar sin kraft däri, att det förmår omwendla ifrån grunden en syndare: Och kan denna fullkomliga ommvändelse. och nyskapelse ske med em, då ligger undret däri, att det blir en nyekapelse, icke däri att det är en skara människor, som idet gäller. Jesus har sagt detta myc- ket tydligt, då "han talar om glädjen å himmelen. över en en- da. syndare, som omvänder sig. (Luk. 15: 7.) ”Jag skall sätta dig ill ett ljus för folken”. Trettondedagen lär oss att Jesus är. världens ljus. Därför firas också den hög- tiden söm en 'missionsdag. Det bör också vara klart, att Jesus kan och skall "vara ljuset för alla lidande människor. Och det är den kristna församlingens sak, att frambära détta budskap. Men samtidigt känner man, att detta budskap förlorar sin bä- rande kraft, om inte omvändel- sen blir verklig och révolutioi ferande inom den kristna för- samlingen själv. ; (For ts.) "Hon vill lära 'mig, att jag inte har ute i lagårn att göra, tänkte den, unga frun, Först blev hon snöpen, "sedan ond, Något hade hon ärvt av sin fars lynne, och nu "kom .'det : fram, inför den andras ovänlighet. Ja, vad hade jag så härute att skaffa? Men jag kan i stället visa henne, att 'hon inte passar så värst bra i finputsade rum, : Ända sedan . sin : förstå ”hit- komst hade Gustafva tyckt illa om" det bondaktiga .som vilade öven hela gården, och planerat att göra allting mer herrgårds- likt. "Men : hon hade knappast själv tänkt, "att omdaningen skulle ske på det här sättet som en sorts utmaning. Det kom bandrosetter på sto larnas överdrag och en tavla av brederad straimalj över 'soffan, När hon räknat in sin första stortvätt, satt hon en förmiddag vid det stora salsbordet tillsam. mans med Sophie öch lärde den lilla flickan att med ' en ' slö bordskniv. vecka örngottsban- den. Sophia hade ' aldrig ' sett sådant förut, framgick" det. Hon hade inte 'ens' hört talas om det. Men nu var hon full av iver att hjälpa till. - Greta kom in i ett ärende; och Sophie påkallade ögonblickligen hennes uppmärksamhet, ' "— Titta, blir det inte fint! s - Greta kastade en flyktig blick på Öörngottsbanden och log litet, — 'Om en bare kunne räkna ut va dä skulle tjäne te.” Ban- sen. ' Detta var "alldeles sant. Me- ningen med de veckade banden var endast; att de skulle ta sig prydliga ut, när. de hängde ner från 'linneskåpets hyllor. Men "Inu förvandlade pigan med. sin hånfulla röst: med ens arbetet till något "uteslutande - löjligt. Gustafva: rodnade.. hade redan - vänt ryggen till. Över axeln kastade hon fram — far. man "golv 'å' skure" å kon å sköte; så hinner. man, inte mä sånt pimis,;, —:.' så Gustafva, — Var. och en skall sköta det arbete hon passar för. 'Det var inget vänligt. svar. Det drog upp en rågång mellan hus- mor och tjänare. Gustafva" hade aldrig från början menat det så, men den tysta tvekampen mel skulle hon stå ' bestört och 'be- sviken, när hon fick höra tjän- stefolket' på Röstorp' vittna,' att de funnit. henne. högfärdig : och stram, Men just” nu: kände "hon ingen ånger och inga samvetsförebrå- elser. Greta gick. Sophie .tog upp kniven, som hon Jagt ifrån sig.” en "stund." iDen "barnsliga munnen trutade,' medan ' hon söm. möjligt; . — Blir. det bra så här, tante Stafva? : Frågan blev för Gustafva c en bekräftelse 'på hennes förhopp- ning, att hon verkligen lyckats vinna flickan; för” sig. Den 'upp- gifter hade. alls. "inte "fallit sig så besvärlig, som hon” fruktat. Sophie var'en liten kvinna re- dan, och det. hade; avgjort sa- ken. En ung dam i vackra klä: der var för henne en härlig ny bekantskap, Sophie. kunde ' stå: försjänken i drömmar framför "skåpet med Gustafvas'" alla klänningar. Hon kunde "med den mest .insmick- rande röst be att få låna tante Stafvas armband bara en' liten, liten stund, En 'dag lade Gus- tafva i' sybordets lapplåda” ett rött sidenband, som skörnat, i vecken och 'därför” Mmönstrats ut; Den lilla styvdottern. tiggde "det av. henne, ' - "— Men vad skall" du med det? frågade Gustafva leende. — Knyte om. livét, hade jag tänkt. Mmm ” — knyta, menar jag. Gustafva smålog, ' Detta var en dubbel seger. Redan förut hade hon . märkt, hur flickan mödat sig med att härma hen- nes egna sydhalländska”r-ljud. - — Ja, visst får du det, svara. de hon, men ändrade sig strax därpå. — Nej, Sophie lilla, du skall ha ett alldeles nytt siden. band... Sophie” var, överlycklig, Hon spräng omkring i en hemmas 2 vävd klänning, som på [barnvis |] nena blir ju bare värre å knyte : Men Gretal, —Å Det är "rätt, Greta, svärade ” lan Greta och henne hade bragt =: det därhän. En lång tid efteråt |' försökte lägga vecken så jämnt hängde alldeles "lös kring hen- nes lilla gestalt, Gustafva hjälpte henne nu att knyta sidenbandet tätt under armarna; så som det var på modet, "Det van ett brett, vattrat band. När hon var fär- dig, klev (Sophie upp på en stol för att bättre kunna se sig i spegeln. Hon vred och vände på sig, saligt belåten. . Men Gustafva upptäckte nå- got som hon inte sett förut. När sidenbandet höll åt klännings- livet, "märktes, att Sophie alla- redan, börjat få figur — ett par små bröst, som likväl inte längre var 'ett barns. Hon gör sig fin och vet inte riktigt varför än- nu, tänkte Gustafva. Men snart | nog 'skall.: hon veta det, Hon kommer att gå igenom detsam- ma som jag — det vill säga, något som kanske blir alldeles annorlunda men ändå detsam- ma. Man blir vuxen, man träf- far en man: -.Hon bredde ut armarna för att ta emot Sophie, som skulle ner från stolen. Ett ögonblick höll hon flickan tätt intill sig, kände hennes "lena kind mot A . vara, TGiftomans | samtycke sc AV Ingrid Hesslander d sin. Badé "ömhet och en oklar medkänsla var vad hon kände. Hon kunde sätta upp vävar, lära upp en piga, gå igenom sitt skafferi. Men ' vad. som gett dessa marsdagar på Röstorp de- ras särskilda. färg, och som sist av allt skulle gå ur hennes min- ne, det var hennes nyvunna kunskap om vad det till slut innebar att ' vara 'em mans huse : (Fonts) - KOLLEGAN GT. . hade på sin insändarsida här omdagen följande sak, gom vi tyckte att även våra läsare kun- de ta del av: Var häromdagen bortbjuden tillsammans med män flickbekant till en familj som jag håller i mycket hög respekt, "Döm om ” min förvåning när mitt sällskap genast efter att ha sagt nödtorf-' tigt goddag: till värdfolket bad” att få veta var hon gkulle ta av: sina varma onämnbara av: ylle, Vi lever visserligen i en fri- språkig tid och "det är mycket man får höra innan öronen ftril=. lar av, men för mig och också ' för mitt värdfolk' blev hennes öppna fråga besvärande. Hur man klarar en sådan detalj bör väl en någorlunda välppfostrad kvinna veta - utan att fråga - sig till råds. ; Vi har "diskuterat detta mye- kel min väninna loch jag och jag ambser fortfarande. att' jag har : rätt när jag säger att.sådana intimiteter bör man behålla för sig själv. Hon för egen del säger att det är naturligt att alla kvin. nor frågar om en sådan debrtalj. Detta även hos främmande män. - niskor, Efter vår dispyt har ock. - så vårt nyårsfirande blivit för- därvat, ' men mågor : måtta på öppenhjärtlighet får deft väl dock v | : Ej pedant.: - "Borta 1 "Enbuskmarken höll gänget - just till, klängde - pch hängde i enbuskarna. För länge sedan hade fågelsången tystnat men ' mesgänget: kunde konsten att liva upp Enbuskmarken, Inte en stund var "det tyst. ISmå Pip kom det överallt ifrån. NON Ja, mesgänget. gav verkligen liv'nu på vintern. åt Enbusk- | marken. Små färgklickar i enar- nas ' vintergrönska, "Som. den gule vanligast i gänget kanske; han med det gula bröstet alltså, talgoxen. Och så' den blå; han med den klarblå hjässan, plå- mesen. "Andra, är grå. Dom har inte ' de andras” "vackra! färger, men dom har så många olika grå färger, 'käcka är. dom i alla fall och så trivs dom kanske, allra bäst i Enbuskmarken, en- titorna. : I gänget finns två: gynnaré till. :Ingen -av dom har så fina färger precis: Den ene är brun- grå men ' han" har en, tofs på hjässan; ” som ' gör: att "man" ge- nast lägger märke till. honom, tofsmesen. Den andre är nästan vit och han har ett sådant be svär med "att få med sig stjär- ten. Den är nämligen dubbelt så lång som han själv. Ja, stjärtö' mesen har det, svårt med stjär- ten. Det "här gänget håller ihop dag från dag. Man stryker om- kring från plats till plats nu om vintern." "Solen hinner inte så högt upp på himlen. Vinterdagen är kort. De" små- magarna ska fyllas! Mesgänget klänger "runt kvistar och tittar in i varje springa. Och då -och då hittar man små för- råd, ' Genast kommer: det glada visslingar. från : gänget. : "Men de små magarna måste fyllas. Varje kväll måste magen vara full för att de inte ska i frysa ihjäl under”den' långa" och kalla vinternatten, Nog kan det vara svårt ibland. ; Annat: var det på sommaren. Av LARS SJ ÖHOLM eller hur? Då var det inger konst alt "hitta godsaker — alla bord stod du- kade." Men gänget knogade 'på' då "också, ' var 'och en på. sitt håll. "I små skrevor och krypin. stoppade' man undan frön och annat smått och gott. Mån gjor- de små förråd på "tusentals plat- ser. "oo. : Men. hur: : kan: dom "komma ihåg alla dessa platser? Nej, det kan dom inte, dom "kommer inte ihåg en enda' en. Men rätt söm dom, bänder med "näbben under en barkflaga . finner dom ett litet skafferi. . 'Gänget ' drar. från plats . till plats och finner ständigt på nya gömställen. Det. har släktingar gjort för dom och själva har dom lagt undan små förråd, där dé bödde i somras, Dit kommer "] kanske andra ' gäng och finner — rikedomen, stannar med, andra | ord inom släkten. . " : Det "hela" fungerar somy 'en bank. - "Vår och ' en 'sätter in av överflödet när, borden står du- kade på ' sommaren, och så tar . man ut när snön öch kylan och de korta vinterdagarna kom- mer. Men, precis, som i en bänk — man får inte tillbaka just det man 'satt in, det får andra och själv” får man andras ber . "I sparingar. Det fanns små banklokaler med. godsaker också i Enbusk- marken, Solen sjunker och, gör 'Isnön på marken svagt röd. En flock . kråkor drar .med tunga : vingslag mot sitt nattkvarter, Visst är det ett glatt meés-. gäng, som sätter sig i en lång rad på nattkvisten och burrar upp fjäderdräkten för att skyd- da sig mot kylan, men 'na- turligtvis' längtar allesammans : mycket till den dag då värmen börjar komma och snön” smälter undan, Då inte bara ropar man ' små pip till varandra, då börjar. man säkert fila på någon. rik- tigt glad vårsång : "Klippet talar väl för-sig' själv: än
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.