TR [Sön [är [rr a ar a nr rn . Jade dimman, in ' "från håvet "och siopte in allt i en kvävande binda, Z Men etsar jul såg det werkligen " I dt som”om det skulle hända något. Luften blev plötsligt hög och klar ” och markerna frös till på allvar. " Och så en dag hände det som ella 2. väntat på. Det började snöa. Stora luddiga dlingor.. dalade ner mot mar- ken och luften blev virvlande vit. "Så blev då vintern äntligen: till, . Snötäcket växte” sakta men säkert, par till. Plötsligt är kylan . borta. Och börjar inte pulsen ckena iväg! En skugga rör sig blånd de andra skuggorna” wid, skogsbrynet : tvärs över åkern; Eller är, det bara: jag som ser fel? För, jag vill” "ju så gärna” 'se något som rör, sig Men " jag. ser - inte ' fel: denna ” gången. Skuggan kommer närmare och med ens är allting fdart för mig. "Den: Röde & är 3 på väg sakt art mot åteln. Jag rullar runt på magen och" stic- genom hå. "Efter. nyår var det redan hal - tertjockt. En sljup Hov tystnad upp: - fyllde skogarna. .; MM "En kväll öppnar ytterdörren -' "och kliver ut på förstubron,, Det "knarrar - av kall enö under pjäx- . orma, Byn sover redan, kwällen är ; stilla. "Nere" wid "östra horisonten . håller månen på att gå upp. I Det är inte utan att jag ångrar : mig nu. Vad skulle' jag egentligen : ute att. göra. Men något så mig ” att mu skulle det lyckas. Jag skju- ter igen dörren och säger adjö. till den goda stugvärmen; Så axlar jag "=, upp den dubbelpipiga bättre. och .; Jag, följer. den gamla ekogsvägen ” gom ringlar "fram "mellan : ägorna och försvinner in i skogen. Det är N knappt Jag kan "följa. vägen, Snö- täcket gör allting likartat. Men jag ” fravar på i den lösa snön och snart har: jag lagt byn balom”mig: & Månen stiger allt högre och inne i ikögen kastar fräden långa skug- gor utefter snötäcket; En stor uggla lyfter plötsligt från'en torriall' o; " geglar | ljudlöst" iväg. Den höll väl "på med .skogsmöesjakt här i 'en- samheten, Så". glesnar - skogen och | gor Utängarna ligger framför mig, Uti "och ' warje” år logs" gräset, och. höet gades i en gammal la- da som, jag "skymtar, som en” stor Följer» vatt gammalt fälkenår över åkern, Spåret" har jag, själv; gjort | e för några dagar sedan: Då var jag här och gillrade ? min fälla,” - skymta en liten hög. Dit -- oc rättade, mitt ärende, +” Skulle iden gamle la” ge hitåt 1 kväll: månne? Hade' han + hittat åteln där borta under, snö Skulle han komma 4 natt? NJAE hoppades ' det, Länge hade! räven struket runt byn o, i höstas 2 fqiep han flera höns. Mitt. på dan Srmög han fram och nackhögg hön- Sen, gom inget" ont anande gick: o . ” plöckäde" spillsäd på havrestulbbär- ot ad ppnar en alsten dörr som knarrande "svänger: upp. ' En "doft ' äv gommålt 'hö slår emot mig då ' "jag kliver över den höga ” tröskeln in I ladmörkret "Genom i väggen lyser månen” in Och då jag . stängt dörren efter mig måste" jag | stå en. stund och vänja mig wid X . rerna av en stege och jag kliver Försiktigt ” upp för den. Jag skall: "upp på loftet och bort till ena » gaveln där det finns ett hål, som" jag gjort tidigare. Där invid hålet ' hö, Tyst sätter jag mig till rätta. : Nu kunde Mickel få komma + "4" Info så äv yo SI så länet fo 2 kan 6. Månljuset flödar och gör "natten verkligt wit, Jag ser tyd- ligt åteln och kälkspåret som rirg- > Jar åstad mot hemhållet, Tystnaden : är intensiv. Men lysearer 'jng 19 . tigt noga kan jag svagt höra bruset från forsarna i Krokån. Dt bådar "fortsatt ' kyla. Jag le. blicken” . ständigt. mwatda fen och tillbaka; . över de snöhörjda ängoraa framför mig. Forifsren inde pt liv, Så > smånNngen bir Egan trötta och je k - Det, > HI ket också Skall «min wäaton bli förgäves. Plötsligt "vaknar ag till Någet rör sig vid . motsria gaveln. Men så hör Jag vad idot.är, Bit par, mås gom. kantko kärt min närvaro och loc- : kas nämane. Konrive tror då små - djuren ot dt finns mat Om: nu möss ö ta I höst. Dot ä är alltid något säll elkap i ensamheten: Ne ” Jag är så upptagån av mitt såren fingret- "glida runt avtryckaren. - Då! "Med" en häftig Törelse” än; skall. Jag | Jå refsuvud tror nånting. Jag så skap att ja ,slömmer | bort röven. ": Närmare åteln,' ävfallet vid ul slakten, stannar räven till. Står an : tagligen och 'vädrar.' Får han' vär dar av mig: månne? Nu: ser” jag honom, tydligt. Vacker där | månljuset.: Men: så" beslutar han ' sig. Med svansen släpanide efter ' "sig i snön kumikar han fram till 'mathögen un: e för ”raketr Framtidens raketmotorer på löpande band är en syn : som möter besökaren vid Rocketdynes anläggningar i Cali-: y fornien; De, väldiga .trattformade konstruktionerna är för- : Hon kunde gå och minnas deras näbter, något som hon aldrig gjort, så länge han var hemma. Hon frös litet i den etora, knakande sängen i Idee kyliga aprilmorgnarna, / "En, dag' fick hon ett (bud, -som gjorde henne mycket glad. Magna Brita, den unga :prästfrun i 'kap- lansbostället inte fångt från Röstorp; lät hälsa genom en prästgårdsdräng, som körde förbi gården, ' att hon skulle komma 'och besöka Gustafva nästa dags, förmiddag. "Hon skulle följa sin svärmor ' till den kloka ' | gumman, 'som bodde vid Ström, 0: medan Iden gamla väntade sin tur; komme Magna Brita att gå till fots ; | fram till Röstorp. Det var endast : ett litet stycke väg. Skjutsen skul ']le: komma. senare vägen förbi o. H hämta den unga prästfrun.. . Det hade verkligen gått 'så, som - Gustafva knappt hade vågat hop- «| pas, hon hade fått en vän, Hur ha 'Ide det gått till? Ja, sådant ' kan [man ibland inte riktigt förklara, . ;' På en ganska stel och tråkig te- bjudning: som + friherrinnan . på brö der snön Går:några' varv runt. o. nosar fört, tittar sen supp "ett tåg och avspanar omgivningen; Och då ingånting” tycks störa honom. is på komet” Låter pek - amerikanska astronauter att landstiga på månen; stroniauter, att fritt röra sig - utanför ett rymdskepp utpro-? : as"här inne i ett jetplan, som flyger” j "dräkten 3 är utrustad med ett 'gasaggregat, som Hjälper. piloten mer av stånd, hade Gustafva och "| den unga 'komministerfrun råkat sitta bredvid varann på en kahapé. | Det hade, som inte sällan sker i sällskap av, idel fruntimmer, 'bli-' vit tal om 'sjukdomar av olika slag, och Magna Britas svärmor, den gamla prästänkan, hade högt 'joch ivrigt hävdat, 'att sjukdomar är ett Guds straff, Gustafva hade inte - kunnat motstå sin lust att "| komma ' fram med :en (klentrogen |. ”"] invändning, och mitt under det hon talade, hade hon fått se Magna Bri- : tas ögon uppmärksamt och nästan ;] hängivet fästa på sig.” : När. sedan vattenlingönen 'med' den. slagna”. och ' sötade ;. grädden serverades, kom de båda . unga fruarna att stå bredvid. varandra "| vid bordet, Då sade Magna Brita jså lågmält, att det kunde höras ba- ra av. Gustafva: ; ; = Jag tror alldeles som fru La gercrant, Det "är inte ett Guds straff, när någon blir Ir sjuk, "inte när någon dör heller , . torn F-1, som skall bjälpa JS ställt till för traktens da- rymdfärd, Rymd-, ängslig blick bortemot fbördsändan, där, hennes gamla svärmor Poste + + Jag. följer! sätt, eget" spå h mot öd [Te som. kommer” alt överhopa" er min med presenter. och fria till er. ; att. förflytta sig även Y under: tyngdlöshet. att. möta, en i jusig, : förmögen" her- | skall jag. göra med "min man | och vv 2 : ig bara” en sak: Vad "Så: såg hon på Gustafva: Det var då” Gustalva lade märke : till en ja tre, Parn?,; 2 SS ihet i Magna Britas "utseende. 4 När bon blev upprörd, rädd "eller glad, ”skelade hon litet. Hennes bru- na ögon satt fätt, det långlagda | an- letet var” jen aning gulaktigt” Rik- tigt frisk såg hon änte ut,” inte all. deles lycklig heller. "Kanske kände hon. sig också ensam. De gick till- Baka till kanapén; och det var som om' da känt. varandra länge.” De märkte, att de hade så mycket-z att gavs tillfälle; Snart war de för- liga” vänner, För Gustafva blev å d "Magna . Brita. som tt. blicka in.i en värld, den hon rut. nästan inte alls känt tilll 4 .» Hon hade aldrig förr talt så upp- riktigt med en människa, som lev- de 'så under trycket av gamla vid- skepligt religiösa föreställningar Oo stundom böjdes till jorden av dem. Religion. — det, hade. för. Henne est under, hennes uppväxttid va- it täta kyrkobesök för syns skull, och i känske. då och "då ett: känslo- fullt « drömmeri > omkring' Kristi jordevandring eller mågon” gammal | skön "legend. Det kärva” och hårda allvar," som ',syntes "omge Magna Brita i Hennes nuvarande hem,. var « Magna Brita bämnide ord och be- grepp, som den andra inte ens ha- de hört, En gång sade hon: -— Ser dw: Stafva, min far, han var" lektor i Göteborg ” och ”.blev varnad / av. domkapitlet, Han) var dippelian; förstår du.” M Medan Magna Brita gjorde den- na" bekännelse, ”skelade hon 'star- kare än vanligt. Det war inte svårt att märka, att detta var något som upprörde henne häftigt. Men Gus- tafva satt där utan att förstå. — Dippelian; upprepade hon ii tat förlägot. "Det vet jag i inte — Det är en 'som inte tror på att det finns Mågra eviga straff, sade Magna Brita. — Det. gjorde inte 4 han. : Och "det gör inte jag heller, förstår du Svärmor gör. det för- stås, och min man också, men inte jag. ' M > Här” teg hon. tvärt och lämnade ”Snötöcket växte sakta men v säkert, Efiec nyår var det kr halvme åt "väninnan att tänka sig, hur l- etertjockt, En djup dov tystnad Von are » vet måste gestalta sig f två ma- kör, & som bag a skilda 2 råeningår om vad som väntade : människan vid dess slut, Gustafva kunde, inte tycka annat än att det var Magna Brita ' gom. hade, rätt. Själv. visste ilhen inte om en enda varelse, som hen kunde - anse |.vara ivärd - avt straffas i evighet för dot den för- brutit sig på jorden. :. Men denna: aprildag kom de bå- da väninnornas samtal inte att röra sig "om så allvarliga ting. Magna Bri- ta hade. helt. hurtigt kommit. kli- vande på: den : leriga vägen, Hon var. som »en., .pensionsflicka, som undsluppit " en' gträng - lärarinnas uppsikt, Snart pratade och skrat- tade hon och” Gustafva munterb tillsammans, PRE Rätt som det var, > bullrade” det ute å förstugan, och det var märk- ligt att iakttaga den förvandling den unga komministerfrun därvid undergick. Hon for tillsammans, 0. det ryckte nervöst vå hennes an- sikte... . — Det är hon « som a kommer, vis- kade hon. . Men idet var bara. "Baltzar och Sophie, som ivriga och varma kom från sitt dammbygge i bäcken och såtte lerkletiga spår kors och tvärs på golvet, . Magna Brita satt och betraktade dem med ett blitt men Hale | på samma gång oroligt uttryck i sitt ansikte,-- + " När de hälsat, fått var sin "kaka och gått igen, sade hon: -: — Så stor som Baltzar . skulle min pojke mästan ha varit, om han hade "fått leva, 7 7 "Gustafva ryckte till, "Magna Brita hade aldrig. anförtrott. henne, att hon haft ett barn. Nu visste hon ingenting att svara. ot :-Men den -andra fortsatte "— Han dog, när han föddes: Det gjorde flickorna också. Svärmor sä- ger, att det var. fars kätteri, som var skuld till att barnen inte fick leva, . Det : skulle ; också: vara : ett straff, . ser du: Gustafva ” satt försturimad. för denna ' "bekännelse, Magna "Brita; som ännu var helt ung, hade haft tre barn, som 'dött. Vad människor kunde gå "genom! Mot detta blev] jä ens. egna bekymmer, små; Men | vad. Magna. Brita sade om, skuld o. | strof, "väckte rennes uppmärksam" het. Hon hade; ju själv. grubblat över sin brytning med' fadern. . "Nu fick hon -lust att förtro detta till sin, vän. "Magna - Brita skulle begripa "sig på” sådana ' skrupler, det war säkert: Men innan hon fått klart för sig wad hon skulle säga, Hade den andra bytt dm samtals- ämne och ton — det föreföll, som om den unga. prästfrun själv skulle ha känt i sig: brydd över - -wad hon Tåtit ' undslippa sig "om sina > egna hemliga - kval? «4 ME — Du, sade hon -med ett. helt annat tonfall, — Det är "något. jag ville säga dig, innan min svärmor kommer hit, .Vill'. du , komma till LR AA Pe 2 e Å Du sal wäl ändå till kyrkan, o, då kan du kanske lika gärna fara till vår ecm till Hjärtrum. Dot är en «del människor jag måste bjuda,” Men det blir nog förskräckligt trå. kigt,. Det skulle kännas bättre” ön | mig, bara du vore med: , Näston bönfallande såg hon” på | väninnian, Gustafva hade inte tänkt | sig till kyrkan just denna göndag, 7 Hon hade ämnat läsa texten hom. . ma: för barnen. "Men nu ändrade - hon -vadkt' beslut,” RR — Ja, wisst kommer jag, svarade : hon vänligt. ” ”—'Så snällt av dig! — Malma” fingrarna, "så fortsatte hon hastigt och litet generad: Och :bli'inte - ledsen, om svärmor skulle vara för. smädlig mot dig'nu när hon kom mer hit eller på söndag hemma 5 hog oss! Hon säger, att ' jag bara fin släkt och gift med en officer, Men det förstår du ; väl,” att det: intezär sant. Jag tycker så" för- / förligt 'mycket om dig. Jag tycker ” jag kan tala med dig om allting, -- sikte hade blivit rött. Hon krama- körde verkligen den gamla präst- . änkans vagn in på gården. Gustaf- va hann knappast ut på förstubron, - förrän gumman kom stegande, sma- vande : på kjortlar och kappfållar. hyn som gammalt trä och med ett par ögon, som tycktes'se rakt ige- nom den hon betraktade. Gustafva ledde den” gamla: in "i "salen." Hön. hämtade själv I kaffebrickan;" stått färdig i köket och sade” sam-"' mera .ved till den öppna spisen. ; Under . tiden satt gumman. och tittade sig nyfiket omkring. Svär- svT ne och frågade vädjande: ' — Vad tycker svärmor? Är bär ' inte trevligt, sedan fru Lagercrantz Gustafva "bet sig i läppen för att” dölja sin harm. Gumman hade talt - alldeles som. om hon menade, . att ingen” aktad människa” kunde tän- kas ha satt sin fat i änklingens - hus. Och hon hade sagt ”den 'stace- isterat mer än en enda fu Lager- Poliskonstapeln: Varför är ni - fore på att ni. inte körde för Ol ot VE: tandläkaren! . oss på söndag efter” gudstjänsten? Vi se” hans. härligh - Han tog på sig våra kran. heter, och våra" sjukdomar bar han”, . Dessa" "profeten Jesajas ord äxo hämtade ur söndagens ; text.” "Det är "den heliga: profe: tian om” den" kommande ' Fräl- saren "och ' karakteriserar ' hans frälsargärning. Krankheter" och sjukdomar äro något som: upp- fyller wärlden i lika hög grad i våra dagar; som på Jesu tid. Det finns. sjukdomar” av ' alla slag, » och” många" äro” de, som ständigt äro fjättrade vid sjuk- bädden: " Men” det är rent för- underligt; huru många. av des- sa ; lidandets ; människor, som kunna finna; sig ' tillrätta. och uthärda "sin. sjukdom "och, t.: 0, m, . glädja sig åt de livets. små glädjeämnen, som bjudas 'dem. Förklaringen - kan - endast vara en? De ha fått kraften från ovan, Ty den människa, som blir' märkt av lidandet, får” ock- så ' kraft" att "bära ' dett. "Ingen prövas' över sin förmåga, även om . det understundom kan, sy- nas så för loss. > - >Kioppsligt" lidande kan Fvera svårt nog att bära. men det själsliga lidandet kan dock va- ra, värre. Vi leva i själssjukdo- marnas tidevarv. "Hetsen ' sätter sin prägel på tiden; Pengar, och njutningar,. det- är. det . - enda, | som "för de flesta nHutidsmänni- skor har någon betydelse; . De ka förlorat fotfäste i, hillva- SEN ron.: Deras' liv präglas av'hetg- |- jakten," varigenom de. få en känsla a av > otlöshet, .De, jaga efter lyckan utan > aft kunna = finna den.” Om de någor: gång bli stilla inför sig själva, skola - de'- inse, hur ' 'tomit "och". inne- hållslöst deras lv. i. själva ver- " ket är, huru söndertrasade .de- ' ras själar ha blivi | kamp och vånda” är det känne-. tecknande för. deras inre mäns. - niska... De :längta efter - att "bli lyckliga, alt frälsas "Från ' den : meningslösa ” "tillvaro; I framleva, vv SN Orsaken - Häll deras msslygn kande består i attt de tagit mis- mile lyckan," Ty - det" finnes' endast ” en, Som kan +. skänka mening åt tillvaron” och giva Sm: Blädje och fräls- nång ' åt ett .. a mål, . Herren Det är Han, '& att frälsa ' det; [x > på: och" söker honom. Hur sö trasat” och tilltrasslar ”, en' niskas liv än är; Cså ka ban hjälpa. Och ion givna av . alla "mi kunna vi vara 's i Honom ha ien vi vända oss! till ' och £ Honom i alls SOM r tager. frälsaren: nå så Or, ära I på att vi än, om. vi I blott förtrösta : på ' livets iften. ra vill vara med dig för att "du 'är av ; de Gustafvas hand, mer något mer : blev inte sagt dem emellan, för nu Hon ' var mager och torr, brun i- ens blyg som en skolflicka, neg o. : tidigt till. Greta att. komrna' med dottern lutade sig fram emot hen- | /j it, huru. oro, : .. FE Brita tvinnade mnäsduken. mellan i : kars frun”, "som om det aldrig ex+ >.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.