8 4 ss LAHOLMS, 7 TIDNING : Lördagen (den 2: mars 1963. Kärlek och - S CR "Av: 'Kallé ” i sodknen, som tänkte på, att han bjudande gestalt i både later och , ord. Därför gick det så behändigt " Jag står för vad jag säger! Det - ler önskar något. "kynne, : » Det war. ungefär vid den tiden; kände igen det på: sg själv och att Birkakungen undbåde. se Det är lätt ett få ett öknamn, brukad2 Höne-Pelle alltid urskulda sig, när han hörde, att någon an- vände hans lilla. smeknamn, som han fått endast därför att han en gång råkat gå in till grannens nat- tetid: och köpa sig ett par hönor utan? att först. avhandla med äga- ren, ” ma . Men kungen i i | Birka gjorde skäl för sitt namn. Det war faktiskt få stod för namnet "Jon . Larsson i kyrkboken.'. Storbonde'- var han, 29 och en vördnad: i follmmun ratt : döpa honom till kungen. Och när. han sedan fick en sön, som allteftersom han växte upp blev ein faders avbild, så döp- tes han lika naturligt till kron- pringen, » | a ” Det var få hårdvallsgubbar i i förs samlingen, som vågade sticka ner Kungen i Birka på någon stämma eller” något sammanträde, Då reste han sig alltid i sin stora och vörd- nadsbjudande gestalt och klippte av all diskussion . med orden: . i Dålen du & gå fram till honom och be om ursäkt för den saken. Att han för- gökte stjäla en kyss av dig war väl inte hela världen heller att morska sig för. . : Därmed knuffade - Birkalungen fram flickan saot Bengt, som sted där eldröd och skamsen över den vändning, som händelserna tagit. Det var då det kom en farlig blixt i den granna tösens ögon. .— Nejdå, en kyss dör jag inte av och nu ska jag kyssa er båda två: Birkalasser, men då ska ni va" riktigt rena om munnen först!, sade flickan, och därmed tog hon eri mjöll:spann och sköljde inne- hållet över gubben och hans son. - 1 — Så där ja, skrattade hon, ha- de ni varit snabba i vändningen nu, gå hade mi fått kyssa mej båda två, men ni är för söliga. Samtidigt kilade hon kvickt com tanken förbi de båda häpna män= nen, rev ihop sina små tillhörig- heter och gav sig helt enkelt iväg hem. Ty hon visste ju; att hon be- gått majestätsbrott och war rädd för följderna. | Men ' efter "den . dagen var det, som om kungen i Birka böjt” nats var hans kungsord och det räckte | ren en: grad och sonen gick. bara på den” tiden, eom Kungen i Birz |, tysta! funderingar 'och blev. allé . ka regerade, Han war förresteri vär” blekare och underligare. Men så en .'. Fe än en viktig kung I våra dagar, | kväll klädde han sig fin och för- ty on sådan får” ”mitisann inte sin sann 'och” tid efter annan uppre- vilja fram alltid. då han säger el pades., detta med korta mellanrum : och för” var gång han kom” hem, ungen såg han gladare :och friskare uf. Put halvår efter det tragikomis- "I över trettio år hade: 1 Birka regerat på sin stora och granna: gård och under hela'den- ra uppträdet, 4 Birka ladugård | kom na -tid hade tjänare och husfollk Bengt in till far sin "och såg all- lytt honom ' söm undersåtar i ett litet kungarike, Och nu var Bengt, Varsari, ut. — Far, jag will gitla = mig nu, sar pojken hans, "myndig och Kan hade de han kort och bestärnt.. ärvt "en: god del av faderns kärva Bon "det hände, öch! hans kronprins och. itronar-" Det låg en märkbar ton av hans gamilia'- vilja i rösten , och gubben "Jaså, kan wäl Ho det "efter . vinge till: hela! det' stora "riket, av du vänt ute om kvällarna, att -det bördiga ärar och ängar, skogar var kjoltyg” med i dansen, sade och nötkreatur; och alt "sjöns ;e- gubben. :Men "du "tar väl inte en . gendoni, tick ; eb bastant" mothugg | 3 p "för. första” gången i sitt" liv . mjölkerskan Anna, Hon. var så liga? vn så -hön: kit A ' pojken med sig och gick we raka vär . väl inte elåss och fräsa som om katta, "gick gubben Jon ht på id ot, bar han rkvallrat för far sin, . "stackars liten! OM så eftrattode hon - mjökkhintren ett grått snår och | upp ; Men "det var inte av kommunal. rmän: och | wäldige | och inte heller - ” av socknens' herrekarlar utan av den lilla, men farligt svartögda grann ioch välsvarvad, lade 1' karlaima om! hon gick” "fram, och, alltsedan: hön kom till! Birka som" yngsta mjöl- "slåss, då du ska” "kyssa henne, de han försmädligt.' : Bengt lugnt; men nu gör hon det inve längre. —Ä radkarn, & å vem är ; den lyck- Anna" I . Ahult, (kerska, hade den. långe drasuten |. till pojk, Kungens egen pojk, hängt | efter henne som en igel.. "En dag, Jå Anna stod i lagår- den” och: sköljde mjöllsspannar, försökte han kyssa henne, Harr ha- de kanske fått också, om han gått | | litet 'mer. försiktigt bill väga, men |. — Får jag. gifta mig med hen- ne, far?, eporde Bengt med ännu. lugnare och sävliga röst, fast med ',; en böttensats av rent kungligt trots i T sämmen, | .- , — Nej,” "sade gubben och reste nu var pojken alleles för het på gröten och tösen blev arg, Hon gav |. honom en rungande örfil och poj- ken blev så rasande, att han cke- nade "raka vägen in på gårdskon- toret till fadern. Så. egenkär och - arg och dum var han, at har lät hela hemligheten halka ur sig. Det Hjälpte inte, att: han bet 'sig i tungan, oftéråt, Sagt var sagt, även om" dot dett I ilrka, sa "Men gubben war inte den stolte kungen i Birka för inte, Han tog gen ner tll lagården, Anna stod fortfarände inne i den lilla mjölkkammaren och sku- rade på sin spann. Glad var hon, arbetet gick kvickt för henne och hon gnolade på en visstump; me- dan hon skätte sina sysslor, — Om pojken min vill vänslas' en smula :med dej, så behöver du Bengt stod borta i est stryvtibäörn vid dörren, generad, men Då svn- ma gång ny fiken få vi flickan skulle ta sig till. Hans ögor rike tigt hängde id enes röda mun, där hen sal ist vita förkläda och cåz Eira fungen sänt 1 ögonen. et ar den frestande, rör da mvsnnn till en pär rdsnde trum? virvdl ev skratt: — Jssses, sicken så att hon” -höll på av tappa i estongolvet. Men &4 oc det färdigt Birka- ihep ögonbrynen till så grep hans väldiga näve fört i armen på tö- sen. — Kom hit, du som är så nosig. Man kallar inte kungens kungen dreg "Jo, hon har' slagits: förr, sa- j. a vår gorla sr mjölkflicka, sade Bengt : med ” en smula” trots. i tonen. ' . Jaså, sade gubben, men med ändå mera trots i sin röst Far Av kontraktsprosten : Olcf Mörk, St Harrie, |, Lunds stift. | glädje. : De 72 i vår text likna en här, derligt, att de voro glada. onda eller över framgång i arbe- känner vi till lite var — det kan vägen”, I än en gång, då vår strid, kröntes med 'seger. Då hade vi följt Her- om 'vapnens bruk, Vi: hade: fått känna hans närvaro och kraft. Då — 2 Jaså, svarade Bengt. och a rTes- te sig också. pen — Adjö med er då, far. w' OR — : Adjö med dej då, pojke .. "Den karga ordstriden mellan far och son var lut, och Bengt gick sin väg. + - En månad senare "körde kungen i "Birka i égen hög person bort till och” sotig. vid milan: och. arbetade | & bland de: sandrå - skogsarlbetarna. — Di eka följa, med hem nd, Berit) sade han, : skulle jag det?, ev ret från sonen, som Tögnt vilade på sin yxa. - — Du ska hem och gifta ”r Jaså, med wem då, far? — Med Anna i Åhult. = Jaså, tack, då följer, jag med er, far." | Redan då far och son r åkte hem från skogen, var det känt vida i orten "att både den stolte kungen i Birka och hans son måst. abdi- kera för en liten fattig, men tjuv- ögd -jänta xippitrån skogsbygden. ” Kärleken är större och mäktiga re än både kungar och kejsare, vd ankra sondera SÄRDATSTANKAR ENN ss L Jåsu. lärjungar har skäl nu som återvänder efter vunnen seger. Icke en av de 72 hade att förtälja om nederlag och motgångar. Alla kunida berätta om seger. Icke un- . En Jesu lärjunge får gärna varå glad över seger 1 striden mot det tet för det goda. Striden — den visst vara svårt mången gång att göra det sem är rätt och riktigt och hålla rätt kurs på ”den smala Men vi kan minnas mer rens befallning och hans anvisning skogshygget,' där Bengt gick, svart! lyste 'segerglädjen. ur våra ögon o talade ur vår mun; Arbetet är icke heller okänt för en Jesu lärjunge. Han ' har. sitt jordiska kall att arbeta i, där han skall vara uthållig och trogen även i det lilla. Och när han ser att det går framåt blir han glad. Och kan- ske arbetar han för att hjälpa dem som har det svårt, gamla, sjuka &. rnödställda, Framgång i sådant gör det ljust och glatt både i dens hjärta, som får hjälp, och i dens som kan ge hjälp. 2. Jesu lärjungar ha anledning att i sin glädje vakta sig för frestelse. >" Seger och framgång innebär icke endast en glädje, de kunna också bliva, en fara för Jesu "lärjungar, ty de kunma fresta ocs till själv- säkerhet och högmod. Denna fara skymtar fram i "lärjungarnas ord till Jesus: ”Ockeå de' onda andarna voro 063 underdåniga” i ditt. namn |; för all del men ändå oss underdå- niga, En lärjunge kan glömma; att | segern är vunnen igenom den kraft, gom Gud förlänar. . Segrande och framgångsrika lärjungar kunna få sina hamn skrivna i vackra färger här i världen, de kunna bli före- mål för beundran och Då kan det vara svårt att bevara ödmjukheten, .. När / djävulen - vill skörda; sår han ut högmod i män- nåskobjäntan: "Lycklig den :fram- sångsrike, som håller sig till öd- mjulkheten, . ty den ödmjuke giver H rren sin måd, står det,” jungars största att: deras namn” äro glädje. är, "skrivna i livets bok. "Jesu sista ord i dagens. tät till lärjungarna : voro: Glädjens”' över att edra namn äro skrivna 4 him- melen. I många familjer förekom- mer” ännu, att barnens namn skrid vas in i familjebibeln, Så skriver Gud. sina barns namn i livets "bok i himmelen: Det innebär att' de äro hans för. tid och evighet. Det är, menar Jesus,” den rätta seger., glädjen. Dos " Seger”. och: s nedertag kommer att växla i våra liv. Vårt ar= var, mekaniskt Ext Å rad. berömda Lund, som är minutiöst ge: omstruenade. Men det adtronot | gon i piska för idiot, och nu skall | niderverl 2 "3.500: timmär pemför en urmakares-- "skyltfönster i i Breinen 'samlas städ- ' se mycket folk för att intresserat - titta på ett stort:ur.' . Uret: har två stora försilvrade sifferblad "och ' så syns ' det '' natthinimeln med 'månfaserna samt djurkretsens tecken med : "en vridbar förgylld skiva inunder, Det är étt:konstur eller : astronomiskt ur, mästerverket av en 38-årig urmakare från | Dresden vid namn Hans Lang. Uta 2 toa , bl & på: ka- far alla dex FEt : ; i för urét: miska "uret i Bremén överträf- sa ur såtillvida att det upplyger 'också om månfa- sa Gleshiitte i Stockholm och sama,. om solens Ioulminations-' - punkt, om krumtellationerra. sol tänkta och ybberst tomsongafullt måne, om månfistanserna. samt om ammalkende av en mån- eller Ö elze. ”Inie nog- "med ir Fdet enda 2swOnO- miska "uret: com tagit upp! det Nya sysbimet för tiderö äkningen -UNO plelahkagt och vil genom= . föra i jordens al alla länder 1967: "Det är minsann ett idogt: "och långvarigt. arbete urmakaren Hans Lang lagt ned på att ill: verka ditt konstur. Han själv t deja ur blivit "hans "behövt. 3.500 arbetstimmår för abt sammanfoga 128 : små små hjul och; 4.428 nWänder, Uvet är utrustat med 3 kopplingsaniord- ningar för att levlägma tids- skillnader samt två synknonmo- torer som driver och styr ur- verket. Herr Lang tick tillägna dz de astronomiska kunskaper- na com behövs för alt få kunna utföra beräkninganna om solens och månens rörelser m. m. Hans Lang har genomgått ”urmakar- skolan i Dresben, där han också påbörjade sitt komstur?- 1955 lämnade han emellertid Dresben , föratt söka sig dill Västtyskland. Han stuvade med det som var fördigt i några väskor och stog sig ned i Bremen, där han skaf- fat sig en ny verksamhetskrets och nytt levebröd. Där fick han] också tillfälle ay fomtsätta på st astronomiska . ”världsur”. 1959 blev 'underverket äntligan färdigt till hans egen glädje och vännerras förundran. Till att börja med var det bara vän-|” » nerna det mekaniska mäster- verket visades för, men så små- ningom placerades uret i skylt- fönstret, där envar får förvånar "sig över .”de många visarnas . hemlighetsfulla” spel”. estförutan hade hans liv) . > tagit ett annat förlopp. Han här c é "Han avbröt sig liksom fö srlägen och tvärgtannade vid tältgatans slut, fortfarande med handen på kam- ratens skuldra; Här låg kokgraven, där eldarna ännu svagt lyste un- der raden järngrytor, som trätts på en bågande stång. Och här syn- tes en mörk, sammangyttrad klunga äv människor, Grova skrattsalvor och 1 rande eller gädkand: tillrop hördes. Det var några av de meniga, som samlats för av i all gemytlighet pröva sina krafter, bryta arm och. dra fingerkrok. Bergell och Lagercrantz stod en stund 'och såg på utan att bli i- gerkönda. Det var Lagercrantz, som till slut förrådde sig själv, när han inte kunde bärga sig längre utan gick fram och fattade en unge jätte i. armen och svängde honom — Hör du karl -— . skall du och jag tryta arm? - Soldaterna, som kände igen rös- ten, rätade på sig och gjorde hon- nör,' Sedan fortsatte de med sina Ielvar) frimodigt och lugnt som om ingenting hänt. Det var i denna tid och vid detta regemente inte . | någon klyfta mellan menig och be- fäl” Det. var ; inte -länge' sedan de kamperat ihop i krig — och" krig |. ' dat mar ju också nu, om man skul- le räkna det Pommerska företaget "och hemma på torp och bostäl- len kämpade de skuldra vid skuld: u ra met frost och sten och annat . | djäkelskap, Det var ännu alls inte, söm det skulle bli senare i Carl den fembönides tid, då don glade : kungen: för att veta sina högfärdi- ga officerare: kommeniderade "fran dem att broitas' med meniga. La- gercrantz utmaning antogs utan att :det ansågs lega wvågot märkvärdigt däri, - Kaptenen krängde av sig. den snäva och korta uniformsjackan. Då bägge lekfull och vänskapliga motståndarna föll ut mot varatidra, fattade i ett hårt grepp varanidras händer och höll med spända musk- ler varandra stången. Vid sidan av den” srmärte ” Lagercrantz 'såg den storvuxne bonidpojke han utmanat lut som en koloss. Han var rödkin- dad och med' ögon så' runda :och : | blå, att ide liknade två runda knap- par -av-. emalj. . Det sträva håret stod: upp som ten vägg ovanför pannan: VÖver hans björnaktiga styrka låg det något nästan barns- -ligt gott och hederligt, som Lager- crantz tyckte mycket om, vilket ini te hindrade honom från att nu be- gagna sim överlägsenhet i smidig- ihet och träning. Långsamt men än- då med en lätthet, som om, han ekulle ha brutit upp skalet på en mussla, böjde han den andres arm, tills ban kände dess grepp slappna. Scidatgpojkén stirrade på honom, flämtads, av ansträngningen och med munnen öppen som om han tyckt sig bevittna ett. underverk. Aclcådarna belönade segraren med skratt och rop. . — Jodu” Mårten, kapiten ä allt stvarker, rädt om Kär inte ser. så ut. Undéras, om då ä nån här på reji- mentet, soni kan lägga hånum i backen! ms Föret kom det bara ät otydligt mummel till svar. Men så skilde zig en röst från de övriga och ljöd igt i diskanten på sin gnällande väalgötska, : — "En sulle allt vella fresta, .cmifall kapiten va mä på” dä. Den, talande var en sävlig , och | en för det meésta' tystlåten karl, - en riktig son av. Vedens magra härad, knotig: som en myrmarkstall, Ge- nast 'tog Lagercrantz upp utma- ningen, men i sista ögonblicket. föll honom något in. Vi sätter väl opp. någonting att näppas om då. En riksdaler till dig, om du lägger mina skuldror i backen. Men om jag vinner, så skall du snickra en garnvinda åt hustru min Hon har önskat sig en, det vet jag, sade Lagercrantz som erinrade sig, att den här kar- bete skall ibland krönas med fram- gång och ibland av:motgång. Låt oss icke glädjas alltför mycket ö- ver. framgången men idke heller sörja. allt för djupt över motgång- en. Men låt oss glädja oss, glädja oss över att våra namn äro skriv- na i himmelen. ”Så vill jag, innan det blir natt och vilans bädd tillagas Blott' söka här åt. mig den skatt som ej kan från mig tagas, Blott söka här det namn, som är i livets ibok inskrivet.” Text. Luk, 10: 17—20, len wår känd för att på "lediga stunder vara en duktig hemsnic- kare. — Det tar vi i hand på. Här är näven, kapiten, —Hade jag varit som du, La- gercrantz, så skulle jag bett'en snickra en' vagga, inföll Bergell torrt, : Dessa. ord blev mottagna méd det ekratt han wäntat sig.' Bergealls barnrikedom var en av de saker, som gjort den trinde kaptenen så omtyckt av karlarna på regemen- tet. . Alla dessa män, som redan hade eler wvid litet högre ålder skulle ha stugan vimlande full av ungar, tyckte det var rejält av en befälsperson att ställa det som de själva och inte dra sig undan:sin kristliga plikt. Det var annars nå- Gi tomans samtycke > : . Av Ingrid Hesslander: PS men inte, av något annat skål än att liksom få inseglat på sin egen , styrka. Samtidigt sade honom "hans", förnuft, abdt det var han; som bor- - de förlora. Den här karlen bort- ifrån den magra. tallmon hade det inte för fett. 'Det ckulle inte bli roligt för honom att sitta 'och ar" beta med eri garnvinda" för Ängen- . ting. Nå, man fick betala för ars betet som vanligt, om det nu skulle komma därtill, tänkte han, Under dessa tankar hade Lager- cerantz? - - uppmärksamhet "för "ett ögonblick slappnat. Det war: nog. Karlen som brottades med honom, var liden men seg, och snart" var det han, som hade övertaget. Den smärte kaptenen vacklade och föll = på ,ett. knä. Men han gav ingalin- : da upp... kampen "utan fortsatte halvli. de på att spjär- gonting, som de änkte, att fint folk inte så sällan gjorde — hur dé nu bar sig till med det. ' Lagercrantz. hade 'redan : fattat sin utmanare i ett grepp, sådant som han ville ha det, och bärde o. bröt. Det var som att rycka upp en tallstubbe med bara händerna. Själva . det krävande i kraftmät- ningen '. berusade honom- på ett säreget sätt — har ville vinna den, na emot. : , Män som den här tålte inget fusk. Det gick inte an att lura: sig till en seger från dem, men tlika litet skulle det. lyckas att lura på dem själva en seger, som de inte för- tjänte. Och när allt kom omkring, var det en lust att slåss med'en' människa så: hederligt, hårt, utan baktankar eller tjuvknep. De dröjde en vecka innan hon hörde” något ' ifrån Erik, Då kom det ett brev med de foto” grafier gom de hade tagit i i Stor? köping. ”Bildernia. blev: bira, sänder dig ' ett av varje” skrev han, Brevet ' började med - ”Kära Elsa”. Han talade om lite av varje och naturligtvis. även .de- ras framtid och. hur han läng- tade efter den dagen då han skulle vara hos henne igen. Elsa var överlycklig och stoppade brevet innanför sitt blusliv. Där gömde hon "det närmast sitt hjärta." Hon "skulle läsa detta brev 'om' och om” igem många gånger senare dä sitt liv; Det var sköna ljusglimtar hön på sin ålders' höst skulle leva på. "Det gick ytterligare några veckor innan nästa brev kom. Deit var glädjande för Elsa. Där skrev. Erik, att han var fördig i den staden nu och att han åter vände söderut igen. Antagligen skulle han komma på torsdag eller fredag: — ”Jag längtar efter dig så. Till: dess "käraste "och hjäntli- gaste hälsningar ' och" många pussar. Din Erik”. a Elsa” blev överlycklig . och gömde även. detta brev' närmast sidt hjärta. Även det skulle bli ebt minne att leva på. . - Hon längtade så efter att åter få träffa honom, att åter få kä na hams fasta hendslag och höra -I honom säga ”nu är jag här igen lita Elsa hos dig”. Hur lycklig skulfe hon inte vara när hon åter kunde luta sitt huvud mot hans bröst och kunna se in i hans djupa. blå ögon, de ögon som förltrollat henne: ända sedan de första gången möttes. Dei var gång då de båda var unga. Nu hade de träffats på ålderns höst igen. Men ödet kan vara mycket nyckfullt" och ibland ohyggligt grymt. Det kan slå will som en bilixtt från klar. himmel, . Lycka eller sorg är dess valspråk. Det finns ingat mellanting. Det kan slå till så hårt att en människa faller på knä toch sedan har mycket svårt att resa sig igen. Allt det vackra som drömts kan slås i spillror bara på några kora tiondels sekunder och frå- gan varför maler ständigt. Var- för blev det så? Nä Elsa "vaknade nästa mor- gon var hon mycket glad till sinnes. Idag skulle Erik komma, Det var en glädje gom om några minuter skulle förbytas i en gränslös sorg och förtvivlan. Brevbäraren. hade just kommit med posten och även stuckit tid. ningen i brevlådan. Hon hade ännu inte klätt på sig utan häm. tade den iklädd morgonrock och tofflor. Elsa satte sig bekvämt tillrätta i en fåtölj och på det intill bor- morgonmål bestående kopp 4 te, rostat bröd och mare melad. Ttörgönén mar det såg ut som det skulle” klar- . na upp igen och bli vackert vä- der längre fram på 'dagen: Elsa åt och drack och' var som; sagt på ett ovanligt gott humör 'den- na. mörgon! Hon började öckså ögna ågenom tidningen” för, att J srhälta . de. » senaste nyheterna. Med feta stora bokstäver stod präntat på första "sidan. ”Fruk- itansvärd bilolycka på viksvägen igår kvävde fem människoliv.” ” henne stod . dagens k fa lät blicken falla på in= gressen och. läste förfärad följande: ”Igår kväll vid åtta- tiden inträffade: ensvår bilolye- . ka på riksvägen mellan Gaämle- stad och' Falkeborg' som krävde hela" fem människlors liv,. Två bilar, . en svensk och -en' hol- ländsk - frontalkrockade,. ' Den svenska bilen, en blå och igrädd- ” gul kördes av representant Erik Stenberg bördig från Växjö och den andra hade fyra människor ombord, vilka ännu inte identi- fierals. Bålda bilarna blev total- ramplonertade, Två ' ambulanser tilkallades och förde: de" svårt skadade till lasarebdbet i Gamle- stad.: De fyra 4 den Rolländska bilen var döda vid framkomsten dit. Representant Brik Stenberg visade svaga livstecken och un. derkastades 'genast operation. Försöken att rädda häns liv var dock förgäves. - Stenberg "avled under -operationen.: Han : » hade fått mycket svåra inre .skador och kom aldrig till medvetande igen”. Vi den kommande polisutred- ningen kunde man inte, fast< ställa vems felet var, då samtli- ga avlidit. Hade Erik suttit i - tankar när han var på. väg sö- derut igen? Snant skulle han träffa” sin älskade "när detta hemska inträdfade, Erik körde alltid så fort. Jag är så säker hade han sagt; Jag har kört så många år på alla Sveriges kro- kiga och raka vägar utan pric- kar. Du skall inte vara rädd när jag kör Elsa hade Erik sagt den augustidag 1954 mär de sist hade råkats. Elsa — fick en fruktansvärd : chock när hon läste raderna och började skrika h ysteriskt nig DS Erik! Det är inte sam kan inte ha lämn; mig för alltid! omm Hon skrek så ända tills dok- forn kom och gav henne en lugnande ' spruta:: Flera ' Derso- ner hade hört hennes skrik och : rusat till för att se vad som” stod på. Hon hade kramat tid-. ningen :i sina händer så att de vitnade 4 förkrossad . sorg. och förtvivlan, Sorgen": hade lam- Siagit henne och hön' vi é vad hon 'gjorde,' Ma vise, ne Elsa fick många lugnande - sprutor loch tabletter €n längre komma över den hi an. : emska 2 olyer tid -av dolktom' för att försöka .' män OA sr MAR RAA ge RA RA VARA mn AIR nn
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.