- na ” Våren kan komma som gariom "ett trollslag. Som om en sagans fé med sitt spö rört vid blommor, | gräs och träd. Den milda sunnan . kommer från Hallandsås och sve- per . över slätten, Visst har snö- droppen redan letat. sig väg ge- nom det töande snötäcket och med sin täcka withet givit bud om att våren var på väg. Men ännu har "= frosten bitit om nätterna och snön virvlat vid ett par tillfällen, Men så —! , Det" första som märks då man trampar ut på trappstenen om morgonen. är solen. Den har fått skärpa och värme. Den tvingar människorna att skugga med ban- den. - Det droppar muntert, från de sista istapparna. , Dropp! Droppelidropp! Dropp! Det blir till en munter musik, en vårens. första. fanfar på trumma, "Nästa sak man märker: och hör -är en-lärkas stigande jubel, Årets första lärka jublar redan över än- - mu frusna marker, |. .' Fram på dagen stiger värmen ännu mer, Solen gjuter liv i mar- kerna, Gräset börjar spira mellan "da grå tuvorna. Bara ett par da- gar.senare har tusentals gula ögon öppnats i backarna. Det är hästho- varna som slagit ut. Och i skogs- brynea droftar vitsipporna där de står” med 'sina spröda och rena, vita klänningar, Våren! ce Själva ordet & är ett åt jubel, ett löfte om sommar, wärme; doft och | grö- da. . nr Bönderna på tten får med | ens så brått, De. har så många sysslor] . som ska göras, Maskinerna ska ses om, "Nu dröjer det bara en kort tid tills det är dags att låta trak- « torema dåna över fälten, Plöjning, gödsling, "harvning, sådd och sätt- ning, allt kommer med en: enda gång. ' : Ulf "och Stina får så mycket. att göra. : De är ute i arbetet! varje ledig stund.' Skolan tar sina mar, Men för den. morgontidige " blir "det stunder över vatt upptäcka |- wåren,, UT ; oc På morgonarna springer de tta utåt åkrarna, Letar efter nya blo; + mor, Ser efter om ingen ny flytt fågel anlänt. - — Titta, staren! morgon, | : Och där. uppe på ” staren i sin svarta dräkt. Äl Nästa gång är. det, UI Åva först med upptäckten. Då "här den koketta sädesärlan , uppenbarat | och går på gården och plockar. . Då skolan är slut gör: barnen långa ' upptäcktsfärder 'i skog och mark, Ibland följer farfar med dem > och undervisar dem 'om allt de ser. Farfar vet så mycket om "naturen. -. Nu lär han bort det åt dem, så : Saga av Ingvar Wwablén, a a det till sina barn. -N Och våren går över ” markerna. Klär backarna med det sprödaste och finaste gröngräset, låter blom- kvillra muntrare än någonsin. Våren går genom 'dungen. Björ- karnas knoppar blir allt. större, allt mer. svällande, Blir till spruckna höljen där de gmå löven tittar. fram, Våren rusar utmed ån och lama slår ut. - Våren går över hela slätten och skönheten kommer hit. Ögat: kan njuta av det som snys, Varje. sin- ne möter våren. Dofterna blir för- "]Hföriska. Färgerna skrämmande i sin rikedom, Överväldigande, : Man ”fylles av en berusning och är rädd ' för att det hela bara är en dröm. - . Kan någonting , vara så Å vackert? Hur . kan det göra så ont inne i bröstet bara av jubel? so. sia Flugorna. surrar i solen, Årets första fjäril fladdrar, över. slätten.” Och i skymningen har igelkotten vaknat. ur sin winterdvala och tar sina strövtåg för att söka efter mat. En dag börjar parningen. Fa- nen: går runt honan och: puffrar henne liksom vänskapligt i sidor- na. "Hon fnyser . och ' visar. sig inte alls' så kärvänlig. Hon är nödbedd och vill-inte ha en vårtlirt. Och dock" är r det inget. annat hon önskar.” : Och en dag just i maj skär de första svåloma: snabba kast "över gården.” — Kivitt! Kivitt! Kivitt! som; än en gång ska bli deras bo- plats,. Togan med" sina inbjudande "De stora kostanjörnå i wars. het det finns gott. « om olika slags insekter till föda." Ni ; Våren « driver fräsa 1 i väld gor, Varje dag händer något "nytt. Slätten. förändras: De" mörka fälten — gör den beredd till JoådA.: Och så en dag: kommer den gröna brod- sg er, att de in gång ska kunna lära bort - morna slå ut och' får bäcken att(|, "De hälsar” allt. detta välkända - drar sina 3 stråk och randar jorden É äden stidkande” ur jorden” Det Bö Raman oo Av kontraktsprosten - Olof Mörk, Stora Harrie; 2. Text: Luk. 21422. Kommen, ty allt tjär. redo! Palmsöndagen är i vår kyrka äg- nad icke endast åt Nattvardens fi- rande' utan även åt betraktel | ORÖRT ANA NRA -SÄBBATSTANKAR: = ENN kl nn onea under tidernas lopp och på olika rum tänkt och lärt om nattvarden, så är det dock gemensamt för alla århundraden och alla avdelningar av Kristi kyrka, att man" hörsam- mat maningen ”Gären detta - till min åminnelse.” | ” nn -3, Gemenskap. Nattvarden är ä ven .en gemenskapshandling, Vi över den. . - si, fen bok om nattvarden ges tt minnesord om nattvarden, som är en god hjälp att minnas fem saker, som nattvarden är. Själva minnes- ordet "har icke med nattvarden att göra, men de fem bokstäverna i ordet hjälper gott att komma ihåg något av vad nattvarden är. Ordet är tågom!' :: : 1 ”Tacksägelse, ”Han tog brödet, tackade .. - Sammalunda tog Han ock. kalken och tackade... 2 Apost- lagärningarna berättar om de första kristna i Jerusalem, att ”de bröto brödet och åt med fröjd och lo- vade Gud.” Och det äldsta namn, som är bevarat på nattvarden, är det grekiska eukaristia, som bety- der. tacksägelse, I Nattvarden, den enda gudtstjänst, som Jesus: själv har instiftat, tackade man Gud för alla : goda gåvor men. först. "och främst för frälsningens gåva ge- nom Jesus Kristus. I vår. svenska kyrkas ' nättvardsmässa uppmanas nattvardsgästerna att tacka :Gud, honom ut för oss alla”,:som' är det förblivande tacksägelseämnet.; Ja, sannerligen är det rätt och saligt, att vi alltid ' "och allestädes tacka och” lova: Dig, a Helige Gud.” 2 Åminnelse. vid det 4 vardsbordet sade vår Here Jesus: ”Görert "detta till min åminnelse.” Vem kan: väl gå till nattvarden: u- larna till d som varit. oförsiktig. : Inne i dungeng ekydd äter spary- höken upp sin fångst. Sitter på en gren och hugger girigt i sig.3, '. . Solen | flödar: genom renverket, En kanin kilar in amder granama, Fåglarna håller "på att söka boplat- omen å - Vildgässen är över slätten . I långa band.; Sena vårkvällar. hörs deras rop. Det är ett ljud som ta- I: "Men: så "åter; år han till arbetet! Slätten ligger runtom "honom: .Tu- sentals fåglar. och djur. och" insek- ter finns i hans närhet, : ” Det är vår på slätten. n pd En Romeo och Julia-fantost daasar Marianne Orlando och Conny Borg till Ellingtons komposition N ”Star-Crossed. Lovers”, Koreografi: BirgitCullberg. : Premiärmö ite Babs—Duke iT Vv: Ett amerikanskt-svenskt samar- bete av hög klass är lördagskväl- lens TV-program ”Indigo”, som sända i Nordvision, Programmet spelades in på Cirkus i februari då Duke Ellington och hans band be- sökte Stockholm. En rad orkester . nummer av Duke får vi lyssna till och sångsolist är vår egen Alice Babs, Vi får se det musikhistoriska ögonblicket då Duke och Alice för första gången framträder tillsam- mans, Mötet på Cirkus resulterade bl a I att de beslöt , spela in en skiva tillsammans, D Alice Babs så n har följande samman- "Take The'A" Train”, "Take Love Easy" och ”Come Sunday”, + Ellingtons + komposition . ”Star- Crossed Lovers” har inspirerat Bir- git Cullberg att göra k Piano: Duke Ellington. Trumpet: Cat - Anderson, Roy Burrowes, Ray Nance (även fiol), Cootie Wil- ' till en fantasi över ”Romeo och Julia”; Baletten framförs 1 "Indi- go" av Marianne Orlando och Con- ny Borg: Birgit Cullberg har ock= så gjort koreografin till Ellingkom= Positionen ”Bula”, vilken framförs av Willy Sandberg och tio dan- liams, Trombone: Lawrence Brown, Buster Cooper, Chuck Connors. Altsax: Johnny Hodges, Russel Procope. Tenorsax: Paul Consal- ves, Jimmy Hamilton (även kla- | rinett). Baritonsax: Harry” Carney, . Trummor: Sam Woodyard. Bas: Er- Det är tanken på att' Gud: idke l : skonat sin egen Son, utan - givit ;| hans. »+] skiljemären mellan Gud "och. oss träda i g ik med Frälsarén och med hans lärjungar i alla tik der och ined varandra. Det är fler' än jag som böja knä vid nattvards- bordet med bön om syndernas för- låtelse. Ett annat namn må. natt-; varden är kommunion, latin och betyder gemenskap. När ord och uttryck från gamla tider vid guds |” tjänsten och i. synnerhet vid natt- | varden läggas 'på våra läppar, sko- la vi minnas, att häri ha. vi band som förena oss med dem: som gått före oss hem till Gud. Även skola wi tänka på att alla kristna i alla tider och på alla platser firat "och firar nattvarden. Nattvarden . ut-, trycker den kristna "enhetens ian- ke. Den. manar oss att göra det lilla vi kan för att skrankor mel- lan kristna skola nedbrytas. Men. het och skapen : gäller, näturligivis i i första hand dem, som med mig samlas kring vår: för- samlingskyrkas altare. Hä slutas vi samman, här lära vi, att vil kun- na icke. Komma vår, Herre 3 nära u- . ”För eder utgiven, j J tajutet”, "de. orden påminna oss om den. gåva, "som. nattvarden skänker: ' "syndernas förlåtelse, liv och ”salighet, som Luther säg nom Jesu fullkomliga offer, gånom självutgivande kärlek «. har människor nedbrutits. ”Dock "vill du än på jorderi Bland oss ock stiga ner; För oss ett offer vorden, Dig själv åt oss Du ger” o Mysterium. Det är helig. hem. ; lighet; Nattvarden. innehåller? intet "] annat mysterium & än det, som är ut- märkande ; för , hela : vårt trosliv. Undret i nattvarden ligger på det | andligas område: Nattvarden är in- | fotrsen Brödet förblir bröd och blir vin, fast de genom or. hn ”Jag kommer Jesus på di Men gläd mig själv i Ne skrud. Taiftomans. samtycke Av Ingrid Hesslander. Hon såg stelt på honom. blev h blick vass och Det var första gången hon tyckte sig blicka så djupt in i mannens väsen, att hon såg rakt igenom hans underliga sorglöshet, En gång hade det varit denna egenskap hos honom som mest hade dragit. hen- ne tilll honom. . Hon hade jämfört honom med sin far. Hon hade sett bekymmerslöshet bredvid den gam. les snålhet och rättshaveri, Nog hade hon vetat vad Ihon ville wälja. + Men mnu' var hon inte så säker. Mannens . sorglöshet : var . "inte längre en tillflykt för, henne un- dan en annans hårda ”wilja; : nu var, det den som lämnade henne själv. i, sticket, I sin ångest blev hon häftig, brast i gråt och före- brådde mannen, att han hade:svi- kit sitt löfte, till henne. .. SN " Dittills hade han alltid. svarat henne :saktmodigt , och Tugnande, när hon dragit fram sina farhågor. | Men den . ovisshet, . rådvillhet och ånger han känt dessa sista dagar utan att wilja bikta dem för henne; hade tagit hånt på hans lynne, ov nu var hans tålamod slut, — Jämt och samt talar du om detta, bröt han ut. -— Men säg mig den prästen som skulle vilja göra oss denna tjänsten! Jag vet då inte någon. Och du själv... Skulle du ha: lust: att fara till - prosten, ;i Hjärtrum och tala om för honom, hur vi har det ställt? Eller tänkte du kanske förtro dig till din kära Magna Britas man?. see : Gustafva svarade ingenting. Fram- för sig såg hon prostens sluga och litet spefulla: anletsdrag. Hon. såg kaplariens stränga ögon och .obe- vekliga mun, Å nej nej. Till ingen av dessa kunde hon föreställa sig att komma och berätta, att hennes äktenskap inte war lagligt. ” Mannen märkte, att. hon blivit svarslöv, och gav till. ett skratt, kort och utan glädje. bila Ja, du ser själv! Nej, mi ; vi får ' allt 'se tiden an,' tills det kommer ett Fgtigare tillfälle... - Från "Herrens sida är: allting fär ul ; | digt. : Därför säger han,' ”Kommen iv al ing är. redo,” 7 bud ' Min Herre och min Gud, es | Amen. cc Md in Sår nön har äntligen gått "sin "väg ed sig så päss att man kan i en penna. Koltrasten har kommit och skatan: likaså, förlåt det är wäl inte flyttfåglar precis, det gick av, bara farten, Men. jag tycker om dessa "båda exemplar. i vår fauna, Hur vackert gör sig inte ; Koltrasten med sin svarta färg mot snön, och något mera förnämt än | Jen skata får man leta efter om N man 'studerar den noga, hennes inz stinkt och försiktighet är roligt. att se, Och på sommaren när koltras- ten låter 'sina vackra drillar ljuda i kvällningen från en , då är det verkligen stämningsfullt. När man ser dessa fåglar korm- mer man osökt att tänka på den mo- .J derna dansen tvist. Tänk om våra dansande. ungdomar kunde wicka på stjärten så grasiöst som dessa fåglar, ja då ekulle även vi gam- lingar: tycka dänsen vara vacker, Det må förlåtas. mig om jag är kritisk, men att se wåra vackra ungdomar stå mot varandra om. streta med både armar och ben, och på ett klumpigt sätt vicka på ändan, det kän jäg inte se något vackert i. En fråga som man måste göra, nu när man ser så mycken 5. k. dans och även s. 'k "sång i T. W. varför skall det alltid wvickas på än. dan? M ent till ämnet, detta blev "en ofrivillig ” utflykt. — Slädparti var nog en av vinterns stora eve- nemang innan' bilismen och väg- kässan kom och fördärvade all den vackra romantiken. Det var verk- ligen vackert att en klar och solig vinterdag få se ett följe av vackert skrudade hästar med slädtäckte o. seldon samt i olika färger målade ”kanor”—slädar, och därtill en nie Shephard. Sång: Milt Grayson, . bjällerklang”: 2 som var som den. fir För Laholms Tidning a av v CARL É NILSSON, Ränpeslöv' : för denna gång, och kylan har naste musik, Efter åkturen blev det supé med dans, 'och det” var san- nerligen, inte något tvistände; utan där höll I paren i varandra” och” det datisades under prat: "och: glam. Våra inoderna danser” inbjuder. inte till någon ' konversation, är. det månne "därför att dom vickar på ändan. Det' ägs ju att hunden ta lar med svansen, -T Denna beskrivning gällde ju ”aed bättre” sortens ”slädparti. ”ril detta fordrades ju att man hade tillgång till "båda häst och släde. Men här man då inte hade det vad "gjorde man då, jo, barnen hade ju ”alltid en ikälke, och då kor ? några gub- bar på iden att låna dessa. Så vid- talådes en jordbrukare” att med & si- na hästar och arbetssläde "agera drivkraft, Så bands kälkarna "efter i en lång rad med warsin gubbe på, som stojande och hurrande drog genom byn, Detta hände omkring sekelskiftet, ' nn t or Jag har inget” direkt minne av det, men av berättelserna har man fått reda på hur det gick till. Efteråt samlades gubbarna, inga da- mer fick vara med, till fest och våd det bestod” av, utom dryckjom, som säkert var tilltaget i överkant, om- talades inte. En fru' fill en av deltagarna" gick till ”festplatsen” på kvällen för att se hur hennes gubbe hade det. När han så fick se henne så gjorde han en gest, och förkla- rade att jag är tillställare, mér denna rörelse var för mycket för honom; han ramla av stolen och under bordet. Då gjorde "frun sin komentar, att det var én snygg till: ställare. Ja så kunde det gå "till förr i tiden, och med små medei kunde man också förgylla upp en många gånger, frist tillvaro, Cen. sin dn försatt dem båda i detta avsky- värda läge. Och vad förstod han av vad hon kände? Vad löpte han själv för fara jämfört med henne? | | komma . till . den, "| honom "och hur mycket forskande; Inte mågon av. de gång- er förut, då hennes lynne eunnit | över, var det "något werkligt hat till mannen hon känt. Men nu gjor- de. hon det. Det var han som med och då ktishet IJistisheat Om'.människor finge reda på vad han gjort, skulle det :vara henne | de. dömde , mest skoningslöst; och värst kanske "hennes egna medsysti rar, Magna - Brita och några till undantagna. Men pm hans stånds- bröder och. officorskamrater fick reda på historien om den falska vigseln, skulle de då inte skratta gott åt hans Tyckade puts, "de fles- ta av dem? Ty så var denna wärl- den nu en gång | "beskaffad, = ; Hon slöt fäpparna hårt och vän- de ryggen. Det blev inte mer: ta- lat om saken just då. Men de; skulle. ”Mterkomma till den gång på gång. De "skulle åter- sådant som hennes sinne nu en, «| gång var, inte. utan vidare kunde fortsätta att leva ett sådant osä- kert tiv, som det Jan nu bjöd, henne. .'De gick till sängs . den kvällen som andra kvällar, trötta av da, gens många göromål, Hon "kunde märka, att mannen onda lynne nu återigen” var försvunnit. Men det, hade gett. rum "för en. annan sin- nesstämning hos. honom, "som "hon |' just nu fruktade mycket mera. Hon förstod” nog, att det kunde vara av ömhet och Just att trösta henne lika mycket” som. av "åtrå han nu närmade sig henne. Men det. kunde komma. på ett ut. Hon kunde inte Jåtsas som om ingen- hänt; Hennes kropp spändes fö och blev styv, och kall, — Stafva min! Stafval vad be- tyder allt bråk, när wi är hos va- trandra? -: = Hans bedjande ton bevekte hen ite, Men i sista stund tog hon sen feg” osanning, het och sitt betryck saknade” kraft att säga honom hela sanningen. Nej, Axel, inte nu, det? är - — det är nina tider, a on ams röst lät Minisstrogen. Men ban” 'sade ingenting mer. Hon läg "i il med ansiktet mot väggen och tänk- te på att denna lögn . skulle” ge "henne. uppskov endast en mycket kort tid... ss Och en annan : kväll, strax OR - | refter; b flöt Son sig för" att tala, : rent a H >? rn När jag inte är din höstru! Axel, så kan jag änte heller” leva vore det; Det, skall du veta, : . Hennes röst darrade. Nu: var den stunden kommen som: hon fruktat och ändå väntat på. Nu visste han åtminstone vad hon. stod. ; Sedan Men ban tycktes / dera. I halvskymningen kunde hon urskilja dragen å bans mörka an- sikte; han log litet. fa Mars AA "Stafva, mumlade han: — Så t "du vet” iom hur det? 'går till i denna. världen. Hans' ton "retade henne? — Ved menar du? frågade hon skarpt. sea — Ack, hur ' många ror du "det är, som väntar till vigseln? Färre än du nånsin har tänkt, det kan du vara ” försäkrad om. 'Och det finns” de com påstår, att de” som prästen. aldrig har läst över, de har det ljuvligast, när de, sover - |hos varandra. — Å tyst, avbröt hon honom! Det var svårt att höra på, när han talte i den menande och gäckande ton, som han väl lärt 4 skänkrum o. på 'exercisplatser, "Den påminde henne om det liv han” fört innan han träffade henne. — det liv i vilket hon. inte hade: någon. de Kände hon honom” verkligen? Skulle hon göra det någonsin? Just nu var han för henne som en främmande man, och nästan omöj= liga att betvinga syntes henme dé svårigheter de -hade att genomgå tillsammans med varandra, . Han närmade > sig henne, Hans ögon. glittrade fortfarande, Och hon. drog sig förskräckt upp mot väggen, ty just nu. fick hon klart för sig, att hur mycket hon än kunde känna sig främmande ” för kunde" harmas på honom, så hade denne leende och sorglösg I man - i hon än |” Små- 1 | bundsförvant i hönnes egot Plod. : " Hon hade levat som hanshustru längre någon & oerfaren flicka. Skräc- ken för "och motviljan mot den kroppsliga föreningen hade bylts i något helt annat, något . motsatt. Och i grund och botten svar ju det glömma alla sorger hos varandra, om de bara Ville. Vad hade; andra människor. med, deras. samliv att göra? Vad stod där i "själva den heliga skrift. "om lysning « och röl- enting, så vitt hon kunde minnas. De kunde, leva tillsammans jär på Röstorp hela sin:tid, utan att det blev veterligt för någon, huru det i själva verket förhöll sig med deras giftermål, De "skulle 'bli'ak- forska i kyrkoböcker «eller fråga efter wigselattester. De kunde få barn... Barn... Det var just det. Hon visste redan, att hon aldrig skulle bli fri från skräcken för upptäckt ända till sin död, och hon kunde, inte betunga en annan, en liten oskyldig, varelse, med en så- dan börda, Det fanns ingen annan ”utvåg för henne än att, säga detta nej, "nej, nej. : Liksom en: människa, som i ångest och villrådighet klamrar sig fast vid en möbel eller krampaktigt håller ett föremål i sin hand, mås- te hon upprepa si : Inte förrän vi blir riktigt gifta; Axel, " så mill slut slocknade” hans” gäckeri; "stället bröt” vreden fram: Han förstod henne. inte” "och inte hen- nes sätt att se. "Han. tog hennes tillkämpade kyla som en form” av hämnd. Var hon så långsint, att hon i dagar och veckor måste' ge rådlöshet men "utan" ond vilja?" - Men värre än både hans hån och hans' vrede war hans förtvivlan. Snart. hade hon: fått lära känna också den. Som han kunde tigga Oo. be. Och gråta.' Ja, också det. Ald= :lrig förut hade hon hört. en man gråta, på sin -hårde fars kinder - hade ' hon aldrig sett en tår; Hon hade aldrig” ens trott det möjligt att "män ”funde” snyfta, jämra sig '- det nu. Också i sin sorg som i all- ” ting annaat var han m häftig och utan måtta. v Ingenting Kundé som hans: tårar övertyga henne om att han" när allt kom omkring irite ment något svek mot henne, Därför gjorde det henne 'vek, Vek är snart detsamma som ”bevekt. Hon insåg det, och visste också, att "det enda hot hade att lita till, om hon ville franidriva en laglig vigsel så snart som möj- ligt, var hennes egen viljekraft, —- Vi måste sova nu, Axel; vis- kade hon, drog träcket över huvu- det och vände sig mot väggen. Länge kunde hon höra honom stö- na och oroligt vrida sig av och an. Men det var inte alla gånger han var så lätt att tämja. H : Fonts. ko ANITA EKBERG SPELAR MOT FRANK SINATRA Anita "Ekberg återkommer 'ä en stor amerikansk film med förnäma namnkunniga möotspellare,. Ameri- kanen Robert Aldrich — som just nu firar triumfer med sin drama- tiska film ”Vad hade hänt med Baby Jane”, wars itvå ; Jevinnliga huvudroller gav Bette Davis oc Joan Crawkord. nya” tillfällen. fm återvänder med sin film ”Two i till den”. lättare .. genren. Filmens huvudroll spelas av, Anita Ekberg: Den andra, kvinnliga ol= ben var vigd åt Gina" Tollobnigida, men' den italienska stjärnan bac- kade ut då hon inbe ville medverka i skuggan av den svenska konkur- renten. Nu har Aldnich efter myc- ken möda" fått sitt kontrakt. med både Frank Sinatna och Dean Mar- fin, som” sål enickapelare edes blir: Anitas - nya + Här anropas en -av, de söta ; chaufföserna” till. de . populära ”Mini-bilarna” i London och strax är Cortinan på plats — var kun- den än må "befinna ' sig, . . rad ”. AA i flera veckors fid, hon var inte : han hade alldeles 'sant. De: kunde - lop och giftomans samtycke? Ing; : tade och ärade, som äkta makar, : bara inte. någon . "kom sig för” ätt - igen för något" han gjort i trots o. högt" somi barn. Men” han "gjorde -
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.