er då é nee F s L t LI: och "Lördagen den 5 oktober 1963 Förtroliga stunder |. k | Dub de skå s . ”Håel” har fått svar på sin frå. SY SS SKAmmas som inte . Namnsdag i dag: : angående en viss konstnär. kusk E-: Lycker oe är snygga. Hill der prisett där) | | | oh na” skriver bl a: ”Den efterfrågade N- ” " bo » oc BROR ös målaren heter inte Anselm utan Ai. TS STR TR : NS > Solen går upp kl. 6.25- och jin Dahl och han bor i Höj, Käv- — SR : inge. målsr vackra landska ned. Kl. 17.36. + | färger gom, mälsr vackra landskap i HOR mA ( ÖrPna FÖNSTRET / l ” : njuta av..." Tack och bjärtlig GRADER HAR DU ; LIDA. VON. PROFESSOR I morgon hälsning. - : -EOENTLIGEN FAR. KVÄVAS 27 ANKA SKA : JENNY: S res Lo ”Gallie” BROR LUDWIG? Å : : Söleni går upp: kl. 627, och ned KL 17. 33. neg I öGunilla 18 år”, Tänk, jag tycker - . . 2 ni ska ET tacksam mot er mamma De som vill lär: d h a . På måndag efter konstens alla regler. Nu tyc- i > . ; BIRGITTA ” ker ni kanske det är tråkigt, men q Solen går upp kl, 6.29 och) > — På mg I har aldrig mid- jänk sög bra att kunna, när ni gif- = ned kl 17. 30. jan suttit på" sin rätta plats mm ni anade hot, hem för er själv, : ! Om 'ni anade hur fnånga unga fruar |: som' funderar över alla möjliga så- - dana saker, Och är ledsna över att om Lo ch era fötter har- blött, då deras mammor inte brydde sig om ni marscherat å de frus FA undervisa dem, erat på den na mår- Nej; etikett är inte en hop" ”fåniga ken?. : FR gamla regler' utan .mening”, Tvärt- — Ja, det sa jag, svarade talaren | om bottnar de flesta etikettsregler i med stigande otålighet, D än förnuftiga önskan att underlät- oo samvaron ' människor emellan; Då vill jag bli fördömd OM | Det anses t ex okorrekt att sörpla, te redan :har gjort nog fört. när man äter SOppa. Varför? - Helt fosterlandet! Gå hem och ' vila. Er. enkelt för att det är oaptitligt och 4 scherat. på . den. frusna marken till daten,' sa den skinntorre och satte tisk mening i att man serverar från : "dess ' varje . steg varit. tecknat i sig! Kandidater fick stanna 'hem- | vänster. . För högerhänta 'männis-" blod! - ma; "även dé 'andra - valmännen kor är det betydligt lättare att 1a Denna stolta tira då gjor de kraf- följde (den skinntorres. sxempel. de Med hjärtlig fn nan, får ni po tigt intryck på åhörarna, och kan-| ' "> 4. DISPYT nl so Er | didaten betraktade sig redan som En liten grabb kom” springande vald. : => till den patrullerande ,konstapeln: + Just då reste” "sig en liten skinn- — Skynda sig, : konstapeln torr: man och frågade: pappa och vår. granne håller på att oo Så ni.alt ni stridit för Uni- slåss! . i onen? «br Polisen ”: sprang "med, ock oo Jaro tr syn. på två karlar i färd med att” -— - Och mot indianerna? . . tilldela varann” de 'praktfullaste 3 > Ja, många gånger! oe dk ”blåtiror och fläskläppar.: Da. « — Och nishar sovit på il: — Vem av dem är din far? frå- med. himmelen till” tak? gade konstapeln. "+ s - .—. Det är just det de slåss om? , : or | = där byxan börjar. - HEM OCH VILA cc ” År 1896. "var det val till ameri- > ” kanska kongressen, En av kandi- daterna” slog på stora trumman , för sig och yttrade inför sina, im- ; ponerade valmän: | — Jag , har, stridit mot” india- "nerna. Jag har ofta ej haft annan säng ä än slagfältet och ingen annan SE'UPP.NU a UN Yran SPRÅNG DB GIN VÄG T DET ÄR NÅGOT I.MIN HYPPENOSBOK-JAG INTE KAN STAVA TILL rs NALLE HAR BÖRJAT HYPPENOSERA. "MÅN BLIR SSå RÄDD DÅ HAN TITTAR så EN | Ica on Horns IR : uar Hora ar [9 FARLIG PARFYM : Myror h ren” enastående ” för- måga att ö erleva, förklarar dr 8. H. Skaife 'som är en ledand afrikansk : ”vetenskap-man. AN ” Under sina experimen har iv Skaife hållit. myror ' under vatten ag' och trots | detta har. de > Han” har; utsatt | döm: för radio- : aktiv, strålning på. 5000 - :röntgen. I -tillräckl', gt f "att "döda ex män- niska — men” utan? att myrorna avled eller Vv'sade ' "några tecken > tn "mutationer. SN Vd , Det var enda t t.då han bespru-' fade. en grupp myror med en par- - fym”! -som ; ;har namnet ”Underbar | > att -Vara - nära” som han > fick | fram. någon effekt — samtliga my- Det blir. för stor pykisk | pre: 255, och, det' -har knappast gått rk Ra ller "ör 'STORA 'KONSTLÖTTERIET IGEN I dagamia rullar Stora "Konst- lotteriet igång för nionde gången, ' :I Högsta minsten är i år en brons- skulptur av Bror Hjort! Vinstlistarn upptar för, övrigt . målningar av ' kända storheter som Zuhr, X:et, Kempe, Thorén m.' fl - Lobbpfiiset är bara 2:10 och wins='' ten går till så angelägna' ändamål som konistnärestipendier, konst til, samlingslokaler och stöd. åt konst» bildning, Lotter kan beställas hog "någon, NS av oniatfrä Folket 4 Bli: konstklubb eller ! Rikaförbundet. för Bildande. Konst," te Janbud.. Hon erbjöds t. ex. 'att tur- nera” med Teaterbåten' men tac- kade nej.:Scm ett sista" framträ dande, ska hon nu åka till Stutt gart: i slutet av oktober för: att gö ra ett radiofrämträdande. Innan i Towa Carson blev pr fessionell "sångerska arbetade” hon. på kontor, och dit tänker hon» nu! försöka” återvända | "något gått på tok? I Fröken . Berg:" ÅA; allt tok: iIngen älskar mig. och É jag så kall om "händerna. . t äskalle? : i > — Visst inte, vi stod Skögen, här en hackspett '. kom”, flygande, son: hade fått sitt första barn och och" då sade: jag bara: ”Nu är det i glädjen gav svärföräldrarna denj allt: bäst att du sätter på dig at- ; unga telningen en” stor silverbä- . : gare att ställa på byrån. : | h den, jag ”skall' ända” öfter” en" instruktör! et lyckliga äkta "Paret Petters- + Det. gick "långsamt det "stora varuhusets glas- " och 'porslin”av [delning och frun med de tre små” i bärnen vid handen. miste slut! gen tålamodet: NN Åren gick och så småningom stod - — Blir jag . snart — expedierad, där 10 silverbägare på byrån, En frågade hon" skarpt. —' eller 'ska! dag kom en präst och hälsade på. jag släppa lös dom, ' me » I Samtalet gick Htett trögt” och när - FÖRSTAENDE — Inte behöver herrskapet” ur- säkta sej för att ni kommer sent, "I sade barnvakten. Om jag hade en. . -J unge som den här skulle inte jag. heller ha bråttom hem. r "Den som visste ett bra medel | mot sömnlöshet, na till. tusen. Han låter kvinnliga a ven säga — Hur skall. "man kunna ed Å ett sin ålder, först och gå eden sedan. | tre”. mån. "barn att göra det?!!' sa d ta." "gången jag - såg far. "Men, det. ['son, na? När du vet att "vi -hör[ visste jag inte då. >... op; Jag väntar: vid båten" till klog- förstå, när kon Jag stod det var liksom en "hälsning till ho- . i inte ut att se honer om gung till om — och" från "honom. 'Och' jag Så blankt Av Kerstin Göransson-Ljungman > havet ligger n grät stilla, =. . "Den natten drömde”. jag öm Matt- son. Han "jagade mig: Jag' kände hur han grep tag i mig. Klumpig, och veta 'att det var för allra sista gången. Men det. skulle . bli lättare för mig am' han "bara smekte mig en zång till. Bara rörde vid håret. ning. -Han - stod, på knäs redvid mig och hans hånd rörde så: sakta tig rörelse av sig sina kläder” rmed, | at vid mig. Så drog han med: en- häf- - kan två i natt. .Då måste jag fara, |. så innan dess får du lov att »kom- När jag kom upp på mitt rum på kvällen satte jag mig på säng=' kanten - och började fundera. vad" skulle jag göra? Kunde ingen hjäl- : på mig? Gud? Förstod han? Eller". Om jag - bara fick - se honom. « en tung och aårig la han sig över / enda minut. H "l Överkroppen glänste brun i 3 st mig och jag vaknade med ett skrik. "> | dömde han bara? Men hur skulle : han kunna förstå. Jag visste. ju” Mm i Huden låg jämn och den över höf- | DA var jag genomvåt av svett och : Nej. Ja skulle: inte? gå Det” "var Musklerna rörde sig under det jäm-' | 5 iz d os När jag kom upp på mitt I rum | terna. fåren var mjuka och ändå | håret klibbade fast vid pannan. Jag | synden, som lockade. ', rn na skinnet. Det var han som-var CM "Det är” till mig du hör. — infon Själv :Varken va jag. «+ ' blev jag stående. och såg ut ge-|fasta, Jag tog ner den lilla spegeln | tyckte nästan att det luktade la-| Jag satt ute på bron och" sydde. vacker. Och ögona” lyste och skrat- | + "Jag stöd: inte 1 t "med: mera, jag Kunde fr ko - all Mattson” sprang herhåt,. : ” « När jag" kom” in”var middagen färdig. Mor så; undrande på mig. - ja Följa med John? Och bryta mitt. till far” att maten & är fär- ord till Mattson. Och så illa jag . I skulle göra far och mor! : : . — John, John. John Nord. — = cv + Jag hörde min egen röst liksom långt bortifrån, Så kastade jag mig framstupa i sängen och 'bor-' rade. in huvudet 1 kudden, Hela tiden viskade jag Johns namn sak-" ta för mig själv. Pa Efter en stund reste jag mig upp och började gå fram och tillbaka i rummet, ' Det enda 'jag kunde: ” göra var väl: att: inte låtsas om ” någonting, gifta mig med Mattson - och fara till Vikslund; Det skulle bli elutet på allting. Men jag måse rs . te göra det. Och tänk på den sto- ' ra gården! Och . utstyrseln, som "vi haft sånt arbete med; Och. silvret, som far kopt c Och Ta : [7 VR tade. Vv — Fryser du? Blåser det på dig? Vid bryggan - låg Johns skötbåt. Ingen såg mig, när'jag gick. Jag] H tog vägen kring sjöbodén: Jag ska värma dig. John satt vid den. stora björken. Han la sig ner, hans varma kropp Han såg. mig, på långt hån och | skyddade mig mot blåst och ”allt |" kom- emot mig. Så grann han var. | ont. ' Han tryckte . mig intill «sig. Stor och 'kraftig, ljus. och öppen ) Kysste mig. Viskade till mig, Jag Tänd ' blänkte och ögona var blå kände mig öppnad för honom.. Han som himlen själv." = » I var jag, jag var en del av honom, Vi gick :vägen' upp mot fyren. .” Länge, länge låg vi där. NE och När vi kom till det ställe vid klipporna, ' där," John . kysste mig, gick vi ut mot havet. Vi satte oss i samma” skreva som den gången. Han kysste mig nu med och hans fingrar började fumla med knap- parna i klänningen: Jag kände hur hans händer darrade och. han' an- dadeå kört och ojämnt. Jag slöt ögona och” märkte hur hela min kropp spändes, Skulle han. smeka mig? Telge en Hur det gick. till -vet jag inte, men mina' kläder kom av och där lg ia naken i i slem gård, brännvin och tobak i rum- met, Det var så man .kunde kvä- vas. Jag fick upp fönstret och stod där och andades den friska. svala nattluften "tills jag b'ev lugn igen. Sen sov jag äntligen ' riktigt gott. På morron. gick jag som i en dröm, Jag hörde k vad man sa åt mig. Jag både ville och inte ville gå till hagen Förresten var det svårt att komma dit utan 'att någon märkte 'det,' Men om :» jag gick - neråt bryggan och så” runt bergknallen vid " Nilssone sjöbod skulle ingen ana att jag gick upp till hagen. Inte tänkte jag gå' dit heller. Det var bara för -ro- skull jag, räknade ut hur man skulle kunna gå dit utan att bli sedd. Men de skulle inte sakna mig me- dan de drack kaffe. Alltid kunde jag vara ute 'en halvtimme utan att någon tänkte på det. Bara för/. att” säga farväl. : Men' vad skulle det tjäna till?. dobn skulle ändå och låtsas som ingenting? Aldrig" låta honom åna att jag var Johns, från väggen och satte den mot en stolsrygg. Glaset 'var' blåsigt och buckligt och skenet från ljusstum- pen svagt och fladdrande. För för- sta 'gången i mitt liv såg jag mig själv, såg min kropp Lite prövan- de vände jag mig framför spegeln. Den var vacker, kroppen. än en gång tog jag med bägge händerna - | försiktigt om brösten, Dem" hade '" Jag nickade bara till svar, Det | John smekt och kysst, Ett litet fisk- var omöjligt för mig att-få fram | fjäll satt. där: och glänste i ljus- ett ljud. Mör stängde dörren efter i skenet. Johns märke... En rodnad sig och jag hörde hennes steg, när | sprang upp i ansiktet, kinderna - hon långsamt och mödosamt gick |hettade.'Jag satte händerna för an- j ner för den mörka, branta vindår siktet. Detta var synd. Nu först trappan, "oc förstod lag detta med världens kött. «En stund blev jag stående vid Hastigt blåste jag ut ljuset och - fönstret, så tände jag ljuset och | kröp ner i sängen. ' : började. klä av mig. När jag stod| Det dröjde länge innan jag som; där naken på golvet blev jag ånyo'| nade. ' Jag bad -Gud förlåta min -medveten sm min kropp. Mina hän- | synd och bevara mig ren. Men så > P der strök sakta över brösten. Jag | kunde' tag inte låta bli. att ge min ; kände hur de hårdnade av be-|kropp en sakta strykning. Jag rör- " Föringen, få hade Joln smekt dem. de vid mig slälv så, som John gjort. s "Co. nom det flilla vindsfönstret; Allting Nr var så tyst och stilla därute. Någon gick i dörren, Mor stack in huvu- det: : - — Är du hemma nu, > barn?” Jag + + ” undrade just, Du skulle inte vara ” ute så sent på kvällen. Far tycker inte om det. Jag förstår nog att du - kan - sehöva gå. lite för dej och ” tänka. Men kom in tidigare, — dig: Mor. hade ingenting "sagt, "men kanske förstod hon. Jag såg hen- nes' sorgsna, "frågande blickar. Jag önskade att jag var död. Hos Matt- son:'skulle' jag i alla fall. dö.: Utan John kunde” jag inte leva... Så fick jag väl dö, — : Om aftonen var det helgäagsfint och stilla, Far tog fram bibeln och läste När" jag satt där" och hörde lugna, högtidliga: röst förstod jag, vad -jäg” gjort. Jag var. oren, besudlad. Min synd -var stor. Mitt liv förspillt” Jag ville- skrika, men inte ens det kunde j jag. evigheten. Allting. Livet: : Tysta gick vi hemåt, Klänningen var skrynklig. Den hade” jag legat på 27 i Hela mitt inre var. i uppror Jag kunde inte längre tänka. » . "— Nu förstår du väl ätt dur mås- te komma med mig. Jag nickade, men så slet jag lös min hand och stirrade” på honom. - — Nej! Det kan jag ju inte: Matt- son! Jag har lovat. John! "förstår du inte. jag kan inte. — «> - - Kaa du vu till. bonori, "Möt a Nr -Far la igen boken och bad. Mor bad. Men jag. kunde, inte., Jag såg på far, såg hans tunga, kanske hära "da allvarliga ansikte, Det vac sige
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.