MU ” Tisdagen den 15 oktober 1963. , Tisdagen den 15 oktober 1963 : Namnsdag i dag: | "> HEDVIG Solen gån upp kl. 6.47 och ned kli. 17.08. I morgon: FINGAL — Solen. går upp kl 6.49 och ned kl.17.06. ee . HASSE EKMAN LANDETS MEST VÄLKLÄDDE HERRE Regissören Hasse Ekman o. trak- tören Tore” "Wretman behåller po- sitionerna som Sveriges mest väl- klädda herrar. Också i år har de placerat sig överst på Herrmode- dårets lista över Välklädda Män. Listan har fått följande utseende: 1) Hasse Ekman, regissör, 2) Tore Wretman, Araktör, .:3) . Gunnar , Hägglöf, ambassadör, 4) Erik Zet- terström, Kar de Mumma, redak= tör, 5) Henning Sjöström, advokat, 6) Konungen, 7) Lars Smith, tea- terproducent, 8) Lars-Henrik Ot- toson, ' direktör, 9). Sven Lindahl, TV-redaktör, '10) Karl Gerhard, ” teaterd' rektör, 11) K. R. Bökman, skeppsr=dare, 12) Kronprinsen. EN, DUBBELMAGE /. Scenen är en fest i: gamla nor- ska ministerhotellet på Blasiehol- men på 1830-talet, då excellenser Sibbern! där förde. stort hus med mottagningar, middagar och -ba- ler i oändlighet. Sibbern hade com . norsk. statsm'n'ster" i Stockholm efterträtt. :den ', mera ,' sparsamme excellensen .Due, vars. maka var syster till. 5 bbern; En dotter. till Due var gift med sedermera över- stekammarherren ' friherre : Gustaf Peyron. På en dylik mottagning vände sig en gång en utländsk di- |, - plomat till: henne med några skämt amma ord om, hur, futtigt det-brukade gå tll på Dues tid, hur maten” aldr'g räckt?'o. s. 'vi Fri- . herr nnan, .Peyron svarade "något om, att. det: ibland "kunde vara svårt för hennes mor att beräkna. anta- -| Kommuner, företag och - Bara iag kunde komma ihåg vad iag åt till frukost i går. Jag : hatar ati äta samma sak två da gar å rad. maten blev utom sig, när han upp- täckte sitt klavertramp och sökte bättra på saken med, att den Du- eska enkelheten dock var vida att föredraga framför den Iyx och vräkighet, excellensen Sibbern ut- vecklade; Svaret blev nu, att hen- nes morbror väl ville ha det så. Diplomaten” avdunstade. i STORAUKTION MED FÖR- ;' HINDER ' Det historiska säteriet Gotten- vik v'd Bråviken skulle gått un- der klubban på torsdagen, men det blev ingen auktion. ”Får jag en miljon”, undrade 'advokaten Hi Heilborn, men det var alldeles tyst I i Norrkö fullsatta tingsh : . Gottenvik, som räknar, anor se- dan 1500-talet och riksrådet Gö- ran Eriksson Gyllenstierna, köptes 1931 av professor Carl Axel Reu- terskiöld, som ville ha vacker ut- sikt och framför allt plats för sin väld'ga . bokramling, '. Säteriet ut- bjöds nu av hans tre söner, godsä- gare Gert, docent Jan: Axel och ryttmästare — Stig Reuterskiöld, enskilda var intresserade att förvärva Got- tenviks 650' hektar mark och 50 hektar fiskevatten, Mn'm'summan en miljon tyck- te dock alla var för mycket. .Vi kan väl få höra vad som bjud, menade, ryttmästaren på, advokat Heilborns fråga, men brodern-gods- ägaren var inte intresserad, och så fick alla. .potentiella "köpare litet snöpligt troppa av. >" rd ' BESVÄR MED NYSNING vållade en dikerkörning med bil i rätt: hög fart "utanför Skänn'nge. För ett ögonblick förlorade föraren kontrollen över bilen, som gick av vägen" och följde ”dikeskanten' un" gefär '100 meter, touchande en led-' ningsstolpe. Föraren” och hans tre let gäster” Den främmande .diplo- TA MIG EN: FRESTUG SMÖRGÅS SÅ HÄR DAGS : . tvillingbrodern på något tagits av pojken strax före födel-];. :| sen. : CJAG BRUKAR NS Doktorn svarar . "Undrande mor”. Neoaktal an- vändes på grund av sin kärlvidgan- de effekt för att motverka olika former av kärlkramp. " ”Undrande — 33 år”. Cantil är ett kramplösande medel med spe- "cifik effekt på kramptillstånd i itar- men. : Isotonyl är även det kramplö- sande men med ett bredare verk- ningsområde. ”Undrande B. Diagnosen bety- der översatt till svenska: Hjärn- skada +. skallfraktur + sår i an- siktet, . ”Förtvivlad 35-årig hustru”. Ni tillrådes att personligen diskutera »dessa - problem ,med psykiatriskt skolad läkare eller en erfaren gy- nekolog. N " ”Tacksam för: svar”. Isobesin är «ett aptitreducerande preparat som" ordineras , för . att hjälpa patienten gå ned i vikt. Cholepatin användes vid mildare former av” gallvägsåkommor,. sta EGENDOMLIG HISTORIA ': En' läkartidning: i Johannesburg berättar följande egedoml' ga hi- stora: - En pojke. — nu 15 år — "har i hela sin barndom lekt' med: en bror som inte existerar i varje fall inte för ' blotta ögat. .Läkaren- författaren berättar i tidningen att pojken började leka med. en bror tre år gammal, ' Han lekte i' tim- tal'och gav sn-”bror” saker precis som "mari räcker dem tl: en exi- sterahde' person, ..: tl : -Det är kanske in'e 'så ovanligt, men : det :underliga-är att pojken | verkligen hade .en tvillingbror som dog vid födseln. Detta vet pojken Nu när han blivit 15 år r har han frågat s'na fö äldrar "om han nå- gons'n haft: någon' bror som haft ett exakt likadant ut eende "som han själv, = mor : Läkarna, frågar sig om det finns en möjlighet ”att något, av "der : . Tills vidare är pojken e en gåta. örssan :" JUST. DET "Sonen: : "Pappa, vad är det som bäst skyddar en människa från att lagar eller stränga föräldrar? Pappan: Fatt' gdom, I mn fon fat- com fanns på "låsas : när han varl. ” leva ett vilt liv? Goda råd, hårda" et Mamma sa alltid, at der var inte gGåvans Storlek Get kom Qn på! DET ÅR HAN GER ON FARBROR KALLE, - ELLER GRATIS MAT OCH HUSRUM INTE SANTE JAGAR HANS F JAG GÄR ANS FA ARBROR BESÖK I (OCH JAG FÅR GRATIS MAT OCH .HUSRUM; ELLER HUR? DEJ DÄR HAR DU. SVARET PÅ DIN FRÅGA? > JAG MÅSTE JU HA UPP i HONOM VR SÅ TUNG NALLE ÄR MEN. SKORSTENEN ÅKER JU BARA UPP I. SKORSTENEN IGEN I: ” BLI ATT DRA PINGO JAG JAG UNDRAR" OM INTE: > > SKORSTENEN ÄR REN NU DR.VI BÅDA HAR VARIT IGENOM DEN härma: ti gdom. Na sr SKÄMT 2 0 a En välgörenhetsorganisation i ligen uppmanad att sända en med- | lem att läsa högt för ”en gentle- ; sa själv” medlenimen blev: litet - or i "6 i : - FICK SVAR : Det var en billig skjorta - — som Sevenoaks, Kent, England, blev ny- var. och en kunde se. — men det 'var den bästa som den lilla 'buti- ken :i det: lilla :samhället kunde man 'som är för gammal för att lä- | , prestera, Den unge mannen köp- " Sagt och gjort. Men: i te den, När han vecklade upp den förvånad hemma ' hittade 'han under kragen när han anlände till den högst vi-!en liten papperslapp med namn o. tal att ekola. skämt: skickat ,efter välgörenhets- medlemmen, e "rektorn för stadens . största Det vär eleverna 'som på . SÄKERT TECKEN. :/ — Hur kan ni vara så säker på den anklagade var berusad. "' : "— Tja.. säker och säker. I alla fall så' skakade han på varenda lyktstolpe och een lförsökte han plocka äpplen under dom. . ” Apropå bagarnas kampari för fTrestligt färskt Bagarbröd - adress på en flicka, som också ha- "de präntat följande: >": oo Skriv. till mig och bifoga fo- to!” VE Det gjorde den unge. mannen —— och så småningom kom det svar. Full av ' spänning och förhopp- ningar öppnade 'han brevet: — Tack för fotot, läste han. Nu har jag sytt travar och travar: av | den här skjortan, och till sist blev |: "jag nyfiken, och tänkte jag måste telse. kanske snarare i besök till. nästa söndag, och sön- dagsskollärarinnan skyndade :,sig att med de minsta barnen förbere- da dess' värdiga begående, :, ==. « När kyrkoherdén,; som ju troligt var, frågade vem som "hade skapat barnen, skulle lille Hans stiga upp och svara: ”Gud' har, skapat mig.” De andra barnen skulle sitta tys- ta och stilla, 7. > Detta är en -söndagsskoleber t- egentlig | - mening än den mera: vanliga, över» Kyrkoherden hade” anmält At koherden frågade: 5 Kyrkoherden” — Nå, är det nu” någon” av er. ipprepade. sin fråga. . | Fortfarande intet svar. -Men slut- ligen : var det "en liten > rödhårig allt Za snällt och bra a tills fr flicka som räckte -upp banden och upplyster "oo. — Den pojken som Gud har ska- : pat kunde inte komma i dag. Han : är hemma” och har mässlingen, . säs Prenumerera på LT Den stora' dagen andades, och X AM Isen hade inte brutit upp, men var Jag väntade vi ati sjön skulle skölja. Snön låg ännu kvar i stora " drivor på skuggiga ställen, men där södersolen låg på lyste klipporna gula. fsen hade börjat bli' svart fläckvis och några hundra meter "ut" glittrade havet mörkblått mot "iskanten. Fåglarna började också komma. På långt håll såg vi de första sträcken. Som ett barn gladde jag mig åt att vi snart skulle få förbindelse med andra människor Mjölet var nästan slut och potatisen hade fru- "sit, ' astän John skottat så myc- ket jord över källaren. Det.var hög tid att vi skulle komma till stan. Jag sar trött på fisken. Den tor- kade och saltade fisken. Den ena " tuppkycklingen hade redan stru- kit med, En skulle vi ha kvar till hönorna, men jag kastade lystna » blickar på den tredje , Vi hade räk- nat med”att der skulle få leva till barnmorskan kom — om vi behöv- ä blankt havet ligger Av Kerstin Göransson-Ljungman a ; klara hönsen. Vi kunde inte bara ge dem potatisskal, men det blev det ju oftast, [bland slängde jag åt dem lite torkad -fisk, det tyckte de om, Nu hade vi lön för vår mö- da: Unghönorna började värpa i mars och vi fick riktig pannkaka. Det var ett högtidligt ögonblick när jag bar. in det första ägget. litet som det var. Varje morron gick jag ner till bryggan och stirrade ut över isen. En dag xastade jag en sten. så stor som jag orkade lyfta. ner på isen. Isen höll. Då började jag gråta Och jag förstod att jag var rädd. Mitt barn «unde födas vilken dag som helst och jag skulle vara en- sam .ute på Sälbådan , Ja, inte en- sam förstås, men nästan, Mor Han- na tåg till sängs och John skulle väl knappast kunna hjälpa mig. Jag föll på knä i den våta, smältande snön. = = — Gud, sa jag. Hjälp. Mor, kom mor, — - Hur länge jag låg därute i snön saknat mig vueh följt mina spår ner till bryggan. Jag såg sen på spå- ren att han sprungit. . Han lyfte upp mig och bar mig in. Hela ti- den viskade han i mitt öra: =. ji Älskade," Käraste barnet mitt. Maja, mitt liv. | Jag kunde ha legat där i hans famn hur lär.ge som helst och blun- dat. bara för att få höra honom säga detta om och om igen, Så hade han aldrig sag" förr. Han la mig på sängen och när 'jag såg hans bleka arsikte lutas över mitt förstod iag hur rädd han varit. Jag slog armarna om hans hals och allt blev iugnt och gott. + Nästa morgon stod jag nere vid sjön igen, men den gången var jag lugnare. Jag förstod att det skulle ett under till för at sjön skulle gå avp i tid för att få ut en barn- morska eller Anna Nej, vi fick nog lita till oss själva. : Jag var ovig och gick mödosamt den lilla gåugstigen upp till stugan. Jag: sände det som om jag bara var ett hölje” för en-annan varelse. Barnet, det var det. som betydde något. Pojken, redan då visste jag att det skulle bli en' pojke, rörde sig kraftigt. Det var för hans 'skull jag fanns — och John, Livet: var i mig och ornkring mig Hav och himmel Sälbådan, ja, he- : | Men det fanns en trave. gjorde det ud um vi var avstängda från yttervärtaen. Meo pojken var det ju ngea rara. Jag gick där och längtade efter honom och all räds- la och ängslan var borta. ” Det kan ju hända att jäg var upp- rörd på något underligt sätt,- men lyckiig var jag. Jag. bara väntade på det som skulle ske. SÅ steg vardagen upp framför mig igen. Jag måste baka limpbröd och se till att Johns strumpor var lagade. Dei skulle kanske dröja lite innan jag kunde göra sånt igen. Långsamt gick jag ut i vedboden efter ved. Det var bra lite kvar. som var par sura huggen. Så tåg det ett stockar och bräder" där. Sen var det stut. Men vi skulle väl snart bli fria från isen. 1 värsta fall fick väl John hugga en av björkarna. Vi talade många gånger om det, både det året och andra år, men vi behövde aldrig hugga dem. De står där fortfarande lika vackra och gröna ach stammarna lyser vita mot havet. Den törsta hösten förstod jag in- te riktigt hur viktigt det var att skaffa bränste Många mornar när vi var på hemväg efter fisket och John rodde långa sträckor för att komma till en kobbe och se om det flutit Jand några stockar aller gre- onödigt. Jag ville. hem och få sova, men John rodde hela den långa vägen för att i bästa fall'få tag i en brädstump eller bortfluten. lue: ka. Men på vårkanten. förstod jag det, H Det blev ”ett äre bak.” Min” kropp var tung och otymplig, jag' orkade knappast med att knåda den stora degen Fötterna svullnade och värkte. Just som jag stod där med hela . plåten. full, av ' limpor, kom det, Det skar som en kniv genom kroppen. Jag öppnade mun för att skrika fill, men då var det borta igen. Jag stod alldeles stilla och väntade, men ingenting hände. - Solen sken över det öppna vatt- net långt därute. Måsarna”seglade över den blå himlen Men runt om- kring oss låg det gråvita bandet av is. Det började lysa lite grörit bland fjolårsgräset och en doven vinter- fluga hade kommit fram och sola- de sig vid lörrposten. Det var vår och förnye!se runt omkring mig |J och i mig ”örde sig också det nya. Jag stod i dörren och såg ut över skäret och väntade. Så kom smär- tan tillbaka igen — och försvann. Jag gick in. men på tröskeln vände jag mig om en gång till och såg ut över havet. : Så gick jag fram och tillbaka ikö- ket. ordnade ite smått och tog ut » de henne, Det hade varit svårt att vet jag inte, Men John måtte ha la jorden var till för barnet, Vad s 4 nar tyckte jag bara att det var den sista plåten ur Ugucn,”Värsar- - I bittersalt och när. den började frä- nå kom” allt; oftare ch jag tänk te att det var bäst 'att ropa på John; kan var'nere" vid bryggan. Det fanns inget vatten inne, jag ha-' de tagit allt till disken. Vatten mås- te jag ha, . men jag trodde inte att jag skulle” orka: gå "efter det. 'I kammarn låg mör Hanna, hon för- stod. ju hur det var fatt. Vi hade talat om, hur. vi skulle ordna det på aästa sätt, men hon kunde: ju ingenting göra,. där hon låg i sän- gen. "vinne, 'sax och tråd hade jag lagt fram, Sen började jag steka fläsk” Det var den allra sista fläsk- biten, som jag spart på. Den var sa i pannan kändes det på oset att den var härsken. Men det var i alla fall fläsk, Det. kunde John be- höva. Det skulle bli en: arbetsam dag för honom! - När John kom in för att äta or- kade jag just ingenting mera. Det var inte långt mellan vårkarna. John fick lov att hämta in vatten och sätta på och jag gick och Ia mig, Han bar vt mor Hanna och satte. henne i en stol bredvid sän- gen; : Jag kan inte säga att '2g minns myck! av det som händé sen. Smär- tan är det enda jag kommer ihåg. Minuterna . blev som timmar och timmarna evigheter. Cienom en dim- böjde” sig över mig. Jag "kände bangs hand stryka över ritt ansikte och ' torka hort svetten. Han luktade" tjära. Jan hade: just tjärat båten. - Det var inte som fisklukten: tjära luktar gott. Det är vår i den luk- ten, vår och liv. ” - ; Långt bortifrån "hörde jag rös- ter. Jag kände det "som : om jag sprängts sönder. Tårarna rann ut- för kinderna. Jag orkade' inte röra mig. Jag hörde också ett barn, som gnydde. Var det mitt? Det gjorde Jag blund men tårarna fortsatte att rinna och ', jag snyftade. Jag kände Johns hand mot min kind. Varför fick jag inte ; vara i ired? ; " Mor Hanna la försiktigt någonting i kroken av min arm. Barnet? Var det bacnet?. Med en ansträng- ning såg jag upp. Jag såg lite svart . ludd och något rött nedanför och : jag försökte glädjes åt mitt barn,” men jag orkade inte, Inte då. Det började ljusna ute och glöden ' i spisen var nästan slocknad. Det —' var en ny dag, som kom. Mor Han- ' na flyttade försiktigt det lilla hu- vudet mot mitt bröst. Jag kände något varmt, fuktigt mot huden, Så " gick det en ilning genom hela krop= =, pen. Kanske var det av smärta, kanske var det vällust. Jag slapp= nade av. Mitt barn åt. Och mina. | ma såg jag Johns ansikte, när han bröst v var lunga och fulla” burst.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.