ned "kl, 1650.00 a. , bordet, : Han "får" ock:å "ett ”plånbö r, minst en cigarettända- re, en "eller annan: : reseryoarpen- julklappar. i , dentlig laddning buteljer Tisdagen : den 22 oktober 1963 Solen går upp Kl. 102 och CL "morgon: oc SÖREN 20 000 Solen ' går upp kl. 7.05 > och ned kl. 16. 48... "DET KÖPS ”JULKLAPPAR” " Sedan flera: mån. är tusenta!s stora och medelstora fran ka före- tag 'sysselsatta" med att köpa jul- klappar" och sätta upp listor över personer söm" skall få dem. oo ' En åvd.-chef på ett större före” tag kan räkna -med att få en or: chamÅ pagne, konjak och whisky till ju "par na och sannolikt en 'mycket origi- nell presen kunnat drömma om, ..c I deå. händelse avd. chefen varit intim "ock regelbunden. kontakt: med en stor leverantör kan man hoppas på en portabel japansk Två apparat eller en safarisemestet il" Kenya eller en. hypermodern ut-|' rustning för undervattensfiske. Den — benhårda = konkurrensen tvingar företagen att inte bara kos- ta på sig enorma julklappskonton utan. "också att kläcka. org” jginella idéer, .- av PR- -gossar går - "alltså rände omkring och. Ietär er: verkl gt personliga o. nella! ' uppslag. Företagen läg- ger i medeltal” ner inte mindre än 10 procent av. sin PR- -budget: på. Många. miljoner ”inflationshofade men alltjämt halvhårda franc” om- sätts av den franska" handelns .och industrins gigant” ska, julklappsut- delning! Den, har. ytterl gare: kom- mersialiserat den; franska julen och tutgör en aktör. soft håller” på att' bli åv Hatronal- ekonomisk” ber -tydelse, Och som utar tvekan ökar ue ädjen i åtskilligå "hem. få om han, inte hade TF "= Sno" rej .: farsan], Varends barnvagn kör ju om oss, ” : "RAKETMAN FLYGER I SVERIGE Doktorn svarar SS ”Oviss 55”. — Spondylosis defor- mans betyder ledförändringar i 'ko- torna och dessas mellanskivor i ryggraden. Detta kan uppträda utan att man speciellt kan ange: någon. | utlösande orsak, men : medför stel= het och ofta värk i ryggen, ..: - | ' Raketmannen i luften. vn : i En man, som flyger med en rar ket på ryggen med en hast:ghet av 95 km/tim,, är en attraktion, som man har en chans att få se på ut- ställningen MILA i Malmö i juni. nästa år. ”Thej Rocket; Belt : Man” | d har gjort dundersuccé i.USA, i iko, Kanada och": :Sydamerika,' rf hans” uppstign” ngar ”bevittnats : av, över 5 miljoner åskådare. EP Eur pa har raketmannen uppträtt” e dast. en; gång, "nämligen, p K fun, 7 talade "och sade: '"där blickarna du” kastade" på vårt "nya hembä träde. Så jag avskeda- suckade. maken. : I kläder 'av juteväv. "Det" rör sig om ”Magsår”. Ni har råkat ut för: olägenhet av "en fistel ng i ett. operationsärr och detta kan va-' ra ett långvarigt tillstånd som dock i allmänhet kan rättas till medelst nytt kirurgiskt ingrepp. " . Barbitropin och Freparyl är bå två mediciner med en lugnande och! och kramplösande: : effekt på "inre. 'organ framför allt. på .magtarmka-' ”nalen. nu 68 är. Nitroduren har en blod-, .tryckssänkande effekt. Dichlotride, som "verkar: urindrivande, motver-; kar den tendens till vätskesamlingi kroppen som” lätt kan uppträda! vid förhöjning av blodtrycket. tu "Librium - är en . ångestdämn: ide: och lugnande: medicin. + 2 > | DEN. Äv SKADAN med åren inte så lite. visa hust- -—' Elof, 'jag tyckte te. om: "de de "henne i morse, Vv Utan att ge henne”e en cha 3 från 'den italienska staden Brindisi gråter för ' att hon ' inte: kan bli gift. Och' anledningen till Net är : att hon står” upptagen som död i tiska Cumber'and' har" klätt alla” s'na' 3.000 får i vinter- utegångsfår, som; betar. ' på bergs- sluttningar. 600" métér över" havet och: där kan det bli ganska : kyligt om vintern, Förra. vintern "gjorde tekläder. De påklädda - fåren . var både fetare och försedda med vack- rare - ull än de oklädda' när våren Gamla stelt: "moderniseras och vi ett nytt li — fått et Påtagligt nya bygges i allt snabbane takt Savoie som” på senaste tiden — i övar hela Frankrike, På bilden ger takt med den snabbt ökande svin- i laillelott: av nya och moderna ho- uNorER HERE SR Itell, A så Nusig Gen, Jag har aldrig förr hört någon plånb Nvara glad över alt ha glömt sin Ooh Dågonstans! är- Ch BILL 16! föll : : (ETT SFuTTER | (NYTT RECEPT! LÅRM - -C(LUPPJ= JOVISST! Al FA - DET VAR VÄL EN 600 : MIDDAG? : OK EFTERRÄTTENZ LR + "ÅR DET MOT: GFTET an JD, «bd JAG ME SRA VO HAR HANTE . PÅ NÅGOT? "FÖR KORT; HÄR ÄR NOG BRA ATT META > MAG TROR: DET ÄR ETT FINT ANKARE SOM DET MÅSTE I Jo | De "JAG KASTAR ANKAR NALLE GAV MEJ VARA NÅGOT FEL FENA GL "ANTINGEN ÄR. > Q? 37 ISS > ANKARET FÖR TUNGT Å- fe ID = ELLER TROSSEN : AQ JR döden stent Gerra: on OPB CNG -— "Gillar hon” dj? ” = Det var så klart, sig själva? i ”AVSKEDSORD - , — Vad hon sa när h mej efter - tjugo ” års Sitter sömmen rätt på I mina strum= por — sa hon, | v;i . » I satt bredvid, pappa i framsätet och plötsligt sar — Kan du inte! "åta . v—. Ett ovanbgt råd, dö ;— Kanske det. "Men. där 1964 PONTIAC" Parisienne 2. sitiverkad av "GM:s kanadensiska fabriker . lillä kolt på sig, bak och fram. Det n Så blankt havet ligger Av Kerstin Göransson Ljungman : 2 Stormen hade kommit över ho- ” nom,. innan han bhunnit' fram till noten. I det längsta hade han för- sökt ta sig främ men så hade han varit tvungen falla undan och söka Jä bakom Kopparhögarna. Man han - hade- inte: kunnat hålla sig. kvar "där och inte ta sig i land.. Hela natten hade han hållit upp mot . winden och försökt hålla kursen, men mot morron hade han 'drivit in mot en kobbe, Han hade lyckats ta , sig iland där 'och göra fast båten, men den hade legat och sla- "> git mot ett par skarpa stenar och ett bord hade fått en -ordentlig törn och båten börjat läcka. Så hade det tagit sin tid att laga båten åtmin- stone å-mycket att han kunde ta sig hem. Nästan 'hela dagen hade han hållit på. Först gällde det att hitta en brädbit på skäret och med "den hade han i alla fall tur. Sen var -det: att få fast den Ett: par .extra spikar hade han t klabbar- : na, som höll årtullarna, och en stor "sten använde ban kill hammare, Få sas . lagade . han” de sönderslitna seglen så gott det, gick och revade dem. Men han tordes inte ge sig av un- der natten. Han hade krupit in i en skreva i sin oljerock. Först på morron hade det mojnat så mycket att han kunde, ge sig av. Undra på. att han var slut. Varken mat eller dryck, sömn eller värme ha- de han fått på över två yen så Jag. fick honom 'i säng, fick kaffe och mat i honom, sen orkade jag inte mer, Som i dvala kröp jag ner bredvid honom i sängen. Han var.kall som is. Jag kände hur kylan från hans kropp spred sig till min, Eller kanske jag hade varit kall länge, men inte märkt det förr. « När tag vaknade frös jag ännu Jag ville inte vakna, inte gå upp. Försiktigt trevade jag efter John. Det var väl säkert att han fanns där, 'att det inte var en dröm, Det var tomt predvid mig 4 sängen! såg lustigt ut och jag skrattade lite, John såg 'upp' meg ett leende. Så "spänt och -vitt' hans ansikte var... Så. märkte jag att jag ' var mycket. trött och sjönk tillbaka i sängen. John kom. fram : till "mig. Det gjorde ont i ryggen, när jag andades. Jag hostade och det värk- Med ett ryck satte iag mig upp. Vid bordet satt John alldeles stil. te i hela kroppen. Tänk, John, som legat ale : två dygn” hade inte så mycket som lite snuva och jag, som bara" suttit hemma och vän- tat, hade förkvlt mig. Ena stunden var jag het, der andra kall och vart- enda andetag var en pina. John gav mig något att dricka. Jag ville ingenting na och jag, kunde helt enkelt inte äta «+ . Jag mnåtte ha varit mycket sjuk. Jag låg oftast i feberyra. John kunde inte .ämna "mig och fara ef- ter njälp eller 'mat, I mitt minne står hara några virriga intryck kvar från flera veckors sjukdom: :Johns ansikte, slutet och blekt, som lu- tade nig över mig. Elsis lilla mju- ka, «libbiga hand, som trevade ef- ter mitt ansikte, Johns röst, när han tystade poikarna Kylan Stor- men, som ver kring stugan, och eldskenet, som flammade genom rummet « från . Jen 'öppha spisen och kastade' stora skuggor mot väg. gar och tak: : la med Elel på knät, Hon hade. sin Så 'gick mänga dagar, "Kanske var det 'rent 'avs veckor. ' Jag" viss- te aldrig riktigt iden Men så vaki nade "jag mig bra igen,-jag kom inte. med detsamma :ihåg att jag varit sjuk; men när jag försökte "sätta mig upp i sängen, då märkte” jag det min: sann. Allting ' gick. tunt . fö mig och jag måste lägga . mig ner igen: John låg bredvid mig. han sov. El- si låg i sin urvuxna korg som ett litet nystan, jag hörde hennes små de and Så: underligt det var alltsammans, Att jag kunde var ra så matt!', ! "Längre fram vå dågen, då "John var ute, försökte jag stiga upp. Det gick jag stod där och: hängde mot soffkanten. Bena ville vika sig un- der "mig, .men jag stod.i alla fall. Så fick jag sätta mig” ne igen i bädden. "Ati gå Upp. var ändå inte att länka på. "De svullna; värkande” bena var det svåraste. De var som bly, som, höll mig «var i sängen. Men -jag kunde . tänka . klart. Febern. var väl också borta.” a , John hade passat på att fara' till stan, när han märkte att jag var så mycket bättre, De hade redan blivit mörkt "innan han kom till- baka, Han såg bekymrad ut: ett tunt istäcke hade lagt sig runt bryg- gan och inne i viken Luften var an morron: 'och" kände li Jallt's— så långt: iag såg, bredde Jag hbörfade gråta mer och mer. Jag t: Ne hade han fått” hem det H Men pergarna häde in- Ett Har dagar senare 4 på allvar att gå upp, då köm jag så långt att jag kunde ta mig över golvet öch sätta mig på bänken vid fönstret. Nä jag såg ut blev jag riktigt bäpen Den natten John kom]: hem från sin slyckliga fisketur'ha-' de det varit höst, . när : jag : nästa gång såg ut genom fönstret' "val det redan vinter.' Marken var. hård- frusen och i skuggiga skrevor glitt- rade" iskristaller från mössa och gula ' gräs- och vasstrån. Skrub- borna i klipporna såg uttatt vara bottenfrusna och — det: värsta av isen. ut sig: Jag måtte- ha'ivarit bra trött och svag, för detta "med isen tog mig så våldsamt: att jag började : gråta ' Nu : var vi ensam- ma gen! Ingen skulle kunna kom- ma till oss och jag förstod att jag skulle vara ensam med John, när mitt barn. kom ' Men det hade ju gått bra två gånger förr. När Elsi föddes, -nade Ånna "varit hos oss, försökte hejda tårarna 'men de rann klar och stilla; det skulle nog bli jag högt Jag var så -trött, att jag inte orkade" resa på mig, utan jag satt bara .där' och grät och grät med huvudet. mot:, fönsterbrädan, |. där. en. förtorkad och död pelargo- nia:stod. Det var. så tröstlöst allt- " Då "skar ; det på tsligt igenom mig som en kniv, smärtan försvann, men nu kände jag igen den! Vär- karna hade'börjat! Inte hade jag trott det skulle bli så snart. Elsi kröp omkring vid mina föt- ter: Hon tog! 'tag i mitt ben och, reste sig, så "tog hon ett par ving- liga steg "och så satte hon sig has- tigt;. det. var'som -ors' hon var för baktung. Flickungen bara skrat- fade och gjorde om” alltsammans igen. Det var roligt att lära sig gå. Jag skrattade. med,. Men så kom värken tllbake igen; det fanns in- get: tvivel om saken. Det : gällde bara 'att få tag i John. Häftigare och! häftigare kom " värkarna. Jag gick till dörren och såg ut Inge- stans kunde jag se John. men han måste ju ändå finnas någonstans. Så grep -skräcken mig. tänk, om han 'gett sig ut "på isen och gått ner sig. Jag vet inte än i denna dag, om jag tänkte mest på John, kämpande ' en vak, eller mest på mig själv, lämnad "ensam och hjälplös att föda mitt barn Svag Sälbådan, John, ja hela livet. smärtorna kom och gick. Jag hör= de John komma in, men jag märk= ställde hämtade vatten, tände i spi- sen och dessemellan hade han ett uppmuntrande ord för mig. På nå= got underligt sätt var mig alltsam- mans så oändligt likgiltigt. Jag var hände, Smärtorna blev allt svås rare, ' till slut domnade jag bort alldeles, När jag nästa gång var medveten om mig själv, hade det te att nu var det över. Med en ansträngning såg jag 'upp. Gry= ningsdagern föll in genom fönstret. Det var kallt och grått omkring bågen. Barnet? Jag hörde inte ett ljud. Borta vid spiselvrån låg någ- ra nedsolkade linnebitar. Elden var slacknad. Vid fönstret satt John orörlig och stirrade framför sig på mellan knäna ansiktet var blekt. och stilla och han märkte inte att jag rörde på mig. På bordet låg) ett bylte i Elsis lilla stickade' filt: bara värse och till alut' soyftade och gebiande sjönk Jag ihog i bag Arns gen. Jag var helt enkelt rädd, liv=! rädd. I det ögonblicket hatade jag I te det knappast. Han ordnade och ' gått en Jåvg lång tid och jag vissa golvet. Han satt framåtlutad, lite . bredbent, med händerna : vilande : Halvt medvetslös låg:jag där, knappast medveten om ' vad som mig. Jag reste mig upp på arm-= >
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.