2 Fredagen den I november 1963 Fredagen den 1 november 1963 . Namnsdag i dag: ALLHELGONADAGEN Solén: går upp kl 7.25 och ned kl.' 16.25. a I morgon: " TOBIAS +» Solen går upp kl. 7.28. och ned kl.16.23, : | På "söndag NM HUBERT ' Solen går, upp kl Tä” och ned" kil, 16.21, : oc Pånm måndag mn » SVERKER . Solen går. upp, kl 732 och ned.:kl...16. 18. -HÄLLEFLUNDRA PA: 286 KG. En. rekordfångst av imponeran- de mått gjorde en grönländsk fis- kare nyligen under det stora havs- fisket: "utanför Västergrönland. Fis- . kåren fick 4-sin trål. en hälleflund- "ra som' var 287 fem lång och vägde 286 kg. enbart huvudet var på 34 kg — vilket torde vara' världs- rekord. var RR tet : . SKOMAKAREN FÖRSVINNER Vem skall - laga damernas klac- kar" i framtiden) "undrar skomakar- +. mästare” Anders "Ingels TT Rättvik, : där "medelåldern på skomakarna nu är 70 år. Ingen vill lära sig yrket — "det lönar sig inte. Som sagt — vem skall” halvsula och klacka när ' "gubbarna lagt av? 3. — Min älskling, det å är be stämt halvtid... == 00 0a HCN BSR I ETT MUSEUM Fru Aima Lundie g i 'skånska Anderslöv bor prakt skt taget i ett: muzeum, Hela övervåningen o. en stor del av, bottenvåningen: i hennes hus är fullproppad med gamla saker som kunde göra en museiman grön av avund. : Där finns en vapen-amling med över 100 nummer från små revolv- tar som går ner i en tändsticksask till stora muskedunder på över" två meter, värjor, . sablar och, sto "a slagsvärd. Vidare ryms i det spän- nande huset en myntsamling med bl. a. hela:serien av Karl XII:s nödmynt, en samling stenålders- red kap, :gamla böcker, gammalt porslin och 'allmogeanmöbler. Allt- sammans har dragits till huset av Alma Lundbergs framlidne make, lantbrukaren Alfred Lundberg un- der ett långt och nitiskt samlarliv. "INTE SÅ FARLIGT . .. En tragisk men sann 'epi:od från svunnen t'd: En gammal” bacchus- | dyrkare möter en vän, som. ej hel- I GÅ : 63 har stängt. IGA 63 i Hamburg, en inter- : nationella — trädgårdsutställningen 1963) har stängt sina portar efter det att den "givit en uppvisning av "enastående art. Härliga blom- ” mor och frukter Har wisats av 500 utställare från 17 nationer! — utom -förbundsrepubliken ” Tyskland var representerade Belgien, Brasilien, - Danmark; England, Frankrike, Hol- land, ' Indien; Israel, Italien, Liba> och Pangea sm från Midegårds- bland de immiga rutorna där, . — Nej, det är inte sanning. — . portarna 'non, Madagackar, Norge Österrike, Portugal, den Sydafrikanska Unio- nen, Tjeckoslovakiet famt USA. Denna expo som brett ut vad träd- gårdsmästarna, i hela världen nu för: tiden förmår att åstadkomma för ”besökarnas. beundrande ögon var frukten av sex års strävsamma förberedelser, Den, slösande prak- ten av krysantemer, cyklamen, ro- sor, nejlikor, julrosor ' och orki-' > I fart gt ändå .. ”DET VAR DANS EORT I Vä. GEN? — 1963. Det var sladd bort på vägen i lör- dagsnatten, mot torget, mot korven gick Saa-|: ben och skratten, . där fanns John, där fanns Jim och hans tjej! Frasse, raggaren tuff och dårfarts- knatten, : satt "redan med korven vid stor- " -torgskanten, tjabbido, tjabbida, tjabbidej! Där var: Ulla, den glättiga Backa- > fli ckan, hon som ”luras” när det turas med "pluntan ur fickan hon är lättsam o. nojsam o. täck, Där var Ödsgårdsmaria med blic- . > kar så blida, där. var Backbrittas Finn med Maj- |- " " san :den vilda och den mulliga Stina så a : Där var Larsagårds Bengt .' - Ingvar vid macken, det är gossar som svingar en mo- ped över nacken ! och får Blodet att vika från hyn. Där var Hasse från Dal och Peter "med pengen ” och Tall-Erik som fallen från skyn. Och. de. hade som frätande oljor i --knoppen, . - när twisten satte" åt den gängliga st kroppen ' i ock mot stenar från avgas det small och bilarna backades och dörrar- na "stängdes och toupetérnas sprayade det smalt: och brom:arna gnällde och gnall. socker In i lackerade slummen av - -bilar i > och trassel "det. :smaskande . smack och korvpappersprassel - det var schas, det var kom, det var lustiger lek, det ' var trevande smek över ar- mar och barmar, " — vill du ha mej, så sticker vi nu! Tjabbido, tjabbida, tjabbidej! ' ' d Sten. ler spottar i glaset och frågår: '— Är det sanning som folk 'sä- ger att din hustru rest från dig? - — Ja, ' RT .— Är det också sanning att man tagit motboken från dig?" ”. '— Jamen, då var det jui inte så Ocxmn äcnHs kärt ske Hrd>A öra kun ZETA M i FE e L fy Skynda ej, Filip, Klas kommer för senttill I Skolan! Pp: och M- AA". J K EE - N - DAMN Så jag aska på och kan arna kolar iväg Yi SAFTA REP PAPPAS NS Så " (TA EMOT DE HÄR BLOMMORNA ,SÄLLE, SOM TACK FÖR ATT DU DROG UPP: LILL -STRUTS UR DAMMEN JAG TYCKER MERA OM EN | PORTION FISKSTUVNING - ÅÅPINGO KAN FÅ BLOMMORNA JA SÅ BYTER VI, SÄLLE FÖR JAG ÄR SKYLDIG NALLE EN HTEN UPPMÄRKSAMHET KONSTIGT... JAG TYCKER Att OY KÄNNER IGEN ST Ne déer, äpplen och vindruvor, färsk paprika och kronärtsskockor; lökar och kålhuvud hade. sammanförts på en 17 000 kvadratmetgrs utställ- ningsareat "och i mio expohallar. Därtill kom den. oerhörda mång- falden av trädskolorris: produkter från många olika länder. Det var f ett härligt och livfullt färgspel att | fröjdas åt. ti 157. ÖVERRASKANDE | Hisskonduktören brukade prata »; ett ord med var och en av, sina passagerare. En dag följde en fön- sterputsare med i hissen." .. > — Ni får väl se en hel del märk- . liga saker frågade konduktören. - — Ja, sa fönsterputsaren, I går "tittade jag ty ex. in i ett kontor på : sjunde våningen och där satt alli- hop och arbetade! " LISTIGE MORFAR — Morfar, kan du låna mej fem- i kronor? - Andra örat, min gosse — jag hör så dåligt på detta, — Låna mej hundra kronor, mor- ar! ma - — Så tar vi det första örat i alla fall, sa morfar och vred tillbaka huvudet, + SEN GICK DET BRA:..n Ul Två tämligen , korpulenta' : män träffades och den ene sa, med en medlidsam blick i "ögonen: A — Jag har hört att du blivit satt på; en mycket sträng diet, Är det inte fruktansvärt? — . :— Jo, käre vän, svarade di dre; Första' dagen var det, an= brat. a i föll TENTAMEN : Medicine studeranden " Adelborg var. uppe i. tentamen, varvid pro- fessorn frågade: — Kan kandidaten "' säga: ;mig ;I något om varifrån « ordet morfin” & kommer?:: - Adelberg teg. Professorn - ville hjälpa honom på traven genom att ygg-. ligt. Men så gav jag fasen i dieten |. .;. + och sen dess har det gått väldigt ' inrikta Hans” ; uppmärksamhåt på Morfeus, . drömmarnas gud. —' När" tentamen ' väl vär över- stånden i vems: armar. kan ni då sova” lugnt' och" tryggt? EE :”Adelberg blev i häst röd i ån- siktet och stammade' förläget: - Men professorn . det' har väl enting med morfin att göra? "DET VAR STÖR BAL - .hos ortens folk ärsförening. FVT. VEIRO Dm ns | Dansen tvist, som" i de flesta kommunistländer. betecknats som en produkt av ”västerländskt för- fall”, rekommenderas officiellt åt äldre ungrare som ett verksamt medel mot reumatism,” I MODERNA HUS, c är det som bekant ofta tämligen, lyhört, -och framförallt om bad- r ä till varandra kan Gamle Adel, vid pass 87, snurrar ”Jrunt i en, . gammalvals med Tilda, som tillhör : samma ädla årgång. Till slut tycktes det hela bli för mycket” "för Tilda, ty hon bad Adel sluta, >" - i Va; sa Ada. lir du urer i huvet," ” — Int" ett: färn, svarade Tilda, men du' "skruvar å å mej träbenet, : man genom ventilerna höra ganska ' obehindrat. En hyresgäst kunde så=- lunda häromdagen: i.sitt badrum lyssna till följande replikskifte från grannlägenheten. huset som ropade till sin städhjälp: — Matilda, "Matilda! Vart har den gamla svampen tagit vägen? — Han gick till kontoret för tio minuter sen! PA i — Vad har du med mej att gör ra? Vill du inte dela mitt liv, får du allt låta mej vara i fred. Inte ska du tro att du kan låta mej - dingla i ett snöre, bara att dra i om du vill. mej ' något. Nej, för fan, ”'har' du "sagt nej, så är det nej ocså; Mej leker du inte med. — Egentligen hade han ett elakt an- sikte,|ögona . var hårda och mun .var hård. Var det sån han var? . Eller .var "det sån jag gjort honom? Var det mitt fel?.. Jag grubblade "över den saken: Var "morron tänkte jag att jag skulle fara in till stan, men jag kunde aldrig bestämma mig för det. Då skulle. jag aldrig mer få se Magnus. :Kanske skulle jag ändå få tillfälle att tala med' honom, Få :. honom att- förstå att jag inte kunde hjälpa att jag redan var Johns. Att jag inte” hade rätt att ge honom Sad han ville ha och jag ville ge. Jag" fick' aldrig något tillfälle. En morron i början av november, just Pär vintern började sätta till vå all« Sa blankt havet ligger. Av Kerstin Göransson. Ljungman var, kom Psilander och hämtade de tre. Det gick i en fart för dem att packa ihop och göra sig iordning. Innan jag ännu hade fattat att de verkligen skulle resa, stod de där färdiga och tog mig i hand en och en. : en Magnus kom sist, hans hand var kall och död, när han tog om min. Han mumlade något och såg vid sidan om mig. Inte ens hans ögon fick jag möta en gång till. Så vän- de han sig tvärt om, klappade Per på huvudet och var borta. Jag stod i dörren och såg dem ro' ut, gå ombord och försvinna bland de andra på Psilander. Så gick Magnus ut ur mitt liv. Nästa morron hade jag samlat ihop allt jag kunde ta med in till stan och byltat in barna i så myc- ket varma kläder jag kunde få tag i. Och när det blev ljust var jag färdig att lämna Sälbådan och fa- ra in till stan på vinst och förlust. "| na var hos mor. minnet av Magnus vart jag vände mig. - Färden blev kall "och lång, men jag hade tur med vädret; det var nästan sista dagen, innan vinterky- lan satte in på allvar. Den var lång, den vintern i stan. Många gånger tänkte jag att den nog var lika lång som om jag va- rit ensam ute på Sälbådan. Men jag visste i alla fall att barna hade det gott och fick både mat och värme, Inte behövde jag heller lig- ga Anna till last, fast jag bodde hos henne med pojkarna. Småbar- Hela vintern arbetade jag på bryggeriet och sköljde buteljer. Det var ett enformigt och kallt arbete, inte kan jag heller säga" att det var vidare bra betalt, fast jag först tyckte det var stora pengar. Man blir inte så van att hantera kon- tanta pengar ute i skärgårn. Och jur det var räckte de inte så långt i stan, Jag fick ju lov att skaffa mig lite nytt och pojkarna växte och behövde nya kläder de med. Från John fick jag inte annat än till att betala skulden på båten med. Det var ändå storartat att han kun- de 'skicka de pengarna. De andra i laget klarade också sina andelar och så slapp jag åtminstone fasan Mor. skakade på huvudet; hon tyckte det vär hårt att hennes dot- ter. skulle stå: och skölja buteljer. Hon hade ju hoppats på så myc- ket mer för mig. Och Anna skäm- des allt lite grann: för mig, när hon. var tillsammans med de andra lotsfruarna. Men hade jag bestämt mig här i livet, fick jag väl hålla fast vid det; = Det var en sak, som gjorde det svårare. än det hade behövt vara. Det var att jag visste att John inte längre betydde så mycket för mig. Inte så att jag inte tänkte på honom mera, det gjorde jag ofta, 'Tio års vana går man inte ifrån utan vidare, Men det var som om han var en oviktig del av livet, gom köksspisen eller hönsen eller något annat, som hörde ihop med det dagliga livet ute på Sälbådan. .Magnus tänkte jag mer på. Det var som om det, att jag nekade honom att komma till mig, i stället gjorde att han tog mina tankar så mycket mer. Jag kunde ligga våken i Annas kökssoffa och se honom för mig, se hur han satt där vid spisen i stugan eller rodde ökan, Jag kunde se hans ögon, såna som de var därute på klippan när vi talades vid sista gången Och jag såg honom, när han sa. adjö, j för att båten skulle tas ifrån dem. Jag stod helt enkelt inte ut att va- Ja enssa där hela vintera med För var hade vi då stått? kända hans stela han Ivar någon känsla k Där do & krk om min. Och jag föreställde mig hur det -skulle-ha-' varit: om: han legat "vid min sida i soffan! Jag kramade hårt om kudden och smek- te kinden mot den. Magnus. Var- för gjorde jag det inte! Inte skulle väl det ha gjort John något. Han skulle aldrig fått veta det; Och jag kände mig så förfärligt ensam. ” Ibland satte:jag mig upp i gen och grälade 'upp mig själv. Hade jag inte tänkt igenom saken, kanske! Visste jag inte- att: jag handlat alldeles rätt. Det hade varit både syndigt och orätt att gå till en annan man. - Det: hade inte" vari någon synd att följa med John, det hade jag klart för mig — nu. Men om jag låtit Magnus komma till! mig, då hade det varit. synd Synd mot äktenskapet. Och: orätt mot John, Även om han aldrig fått veta det. N Flera gånger ute” på gatorna. yck- te jag att jag såg Magnus, 'men han var ju inte i stan, En gång hände det att jag nästan sprang ett par kvarter för att hinna upp en man, som jag var alldeles säker på var Magnus. . Men när jag kom närma- re märkte jag att han var kortare och: äldre, men gången påminde om Magnus. .. . , "Ingen ” kunde jag tala med om detta med Magnus. Jag” tror: det ade bllvis bättre, om deg bara har. . Det var" frun i de haft någon, som Jag kunde be- rätta .-det-för,:Ju- mer -jag gömde det inom mig, ju starkare växte den där underliga längtan efter honom. Jag försökte tänka på John, men det hjälpte” inte, 'John var liksom bara ett av de dagliga tingen i till- varon; det kunde jag aldrig komma ifrån. -När jag tänkte på det tiden, då jag följde med John ut till Säl- bådan, förstod jag mig inte själv. Men jag hade inte haft en aning om vad livet därute egentligen be- tydde, så tungt och enformigt det var, så fattigt och så otryggt. Nej, jag hade inte vetat vad jag gjorde. Men rär jag tänkte på Nils Matts- son visste -jag att jag skulle ha handlat likadant även om jag ve- tat vad jag gick emot därute bland skären. Där det enda man såg. var havet. : "Jag försökte: inbilla mig att jag var glad åt att inte ha havet så nära inpå mig, men ändå gick jag nästan var kväll den långa krokvä- gen ner till hamnen för' att få se en skymt av det stora, öppna havet. Det gjorde jag, när det lagt sig ock- så, Det var ändå havet Kanske gick isen ända. ut till S' sådan. Jag drömde om att-låna e spark- stötting och försöka fara ut dit och se. Men det var 'väl troligast .att det var öppet vatten ute vid segel- upp 1s till hela berg darute, den brukade det. Nej, det var inte värt att jag gav mig på det, Och vad skulle jag också ha gjort därute? Hönsen hade jag sålt, när jag kom till stan, Pengarna hade jag lagt i en liten rund ask, som guld. hjärtat också låg i. För de pengar= na skulle jag köpa nya höns, när: det blev vår och vi skulle tillbaka, ' till Sälbådan. . . " När det blir vår, Det talade vi ofta om, barna och jag. Då skulle vi köpa höns och sättpotatis och fa ra ut till Sälbådan. . . Båten var vi och såg på ibland, den låg upplagd vid slipen. Egent- ligen skulle den ses till, men den fick väl duga som den var.. Mag- (nus hade ju lagat den efter stor-' men och inte skulle den väl behö- va tjäras. Det var som om den var min, eller åtminstone Johns, och då ägde han ändå bara en fjärdedel av Jen. Men de andra karlarna ha= de ingen, som såg till' den. Söder-, mans hustru hade farit in till stan: och bodde hos sin gamla mamma; men hon brydde sig aldrig om nå- : got som rörde Söderman, så hon frågade då inte efter båten. Petters- son mor var också i stan, hon bode 2 ledem Kanske också stoxmen drivit de på fattighuset," "”- - da
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.