Fredagen den 8 november 1963 - Fred den 8 N Namnsdag i dag: VENDELA Solen går upp kl. 7.42 och ned kl. 16.09, I morgon: TEODOR -- Solen går upp kl. 7.44 och ned kl. 16.07. SVART VAL — Medan Chrusjtjov och Mao 'Tse-tung överöser varandra med smädelser har en från: Bukarest återkommen diplomat berättat en belysande 1ten historia från den "rumänska huvudstaden, där man har relativt gott om livets förnö- denheter. En man kom in i en livsmedel.affär för att köpa ett pa- ket te. — Ryskt eller k'nesiskt frågade expediten. . Kunden .såg en smula bekym- rad ut och funderade ett ögonblick — och så så han: SS ” — Nej, det är kanske bäst att jag tar ett paket kaffe i stället. " ÖVERRASKNING? — Den berömde norske förfat- taren Aksel Sandemose . gifte" sig i fjol med den danska skåde:pe- lerskan och: skald/nnan Hanne . Holbeck,' som numera är verksam inom teaterlivet i Oslo, Vid en pratstund med en'intorvjuare be- rättade" hon häromdagen att hon inför” det "rn nya. giftermålet . hade » gruvat sig för" att berät!:a om det för sina barn; . . ” — Jag arbetar också i ol- Jebranschen, jag är modell i en målarskola. till mig och språkade med min äldsta dotter, då nio år, och tala- de om för henne att jag tänkte gifta mig med Ak:el. Flickan tittade lugnt på mig — och så frågade hon: — Vet han om det? KNAPPAST TROLIGT -' Det var efter förs!'a världskriget och hårda bud på arbetsmarkna- den. Arbet:platserna saknade or- der och gubbarna gick hemma för jämnan, På bruket i Horndal skvätte det rum. Och varje gång det kom en order kallades gubbarna ner till bruket för: att arbeta, Sedan kun- de det dröja månader innan nästa. Situationen föranledde den pessi- misxtiske gjutaren. Andersson : att reflektera: na - Det' allra bästa vore om: vi alla kom överens om att' vi gick och hängde oss allesamman. Då skulle ibruket stå sig slätt. om dom skulle behöva oss för en skvätt order! — Men efter en stunds funde- rande ' kom det eftersinnade: -. - ".— Men så stor enighet finns, det förstås inte! Ds ee . y ': > ALLTID NÅGOT > : i - — Hur. gick det 'med dina, bi= samhällen? .+... «te — Jo tack! Någon honung bar vi visserligen inté fått, men min svär= in order med flera veckors.'mellan- | TA Förtroliga stunder ”I”. Kära vän var inte orolig. Om en läkare såger att operationen in- genting kosar, så är det givetvis så "Numera betalar ju också sjuk- försäkringen i varje fall största de- len, Inte heller sköterskor eller andra »=43 pysslar om en har rätt till någon ersättning, — . Däremot kan man ge de snälla systrarna chocklad eller en gemen- sam iårta sär man 'ämnar lasaret- tet, om man så önskar. Blommor till läkarna är även en helt frivil- lig sak. Säkert sätter de lika stort värde på ett par vänliga tackrader, men inte 2ns det väntar de sig. Så ani kan vara fullkomligt lugn. Hoppas nu bara att ni.snart blir bättre, Tvvärr ger vi inte direkta svar, men liknande frågor kommer 3anska ofta, så ni behöver inte ris- kera att bl igenkänd. Sod bätt- "ring och hjärtlig hälsning. - ”Gallie” «SVART Det var på den tiden när:' det fanns kärror förspända med häs- tar. Den lilla pojken stod och såg på hur körsvennen gång på gång för-ökte få hästen att äta ur. den sk mulpåsen, Men hästen var tyd- I'gen inte hungrig utan bara kas- tade med .huvudet," "Pojken stod en stund och såg på! ' och till slut sa han: "= Det: tjänar inget till. I får aldrig ner den store hästen i den lille påsen. :- : : DAGENS SKOTTE od Vad anser ni egentligen, "mr McMugg'n, om, ala de + hi torier man "berättar "om " era landsmäns sinne "för ekonomi? :. = Ja, jag. :tycker Tog män kun- : de vara lite mer Sparsam med — Till "slut tog jag dock mod mor här blivit stucken tre gånger. : ”Arméreservien på camping” för- kunnade "häromststenis en västtysk bulevardtidning, ' ”rezservisterna kommer i-egen kil, något tapto finns "inte, tjänstgöringsreglemen- tet är mycket humant, I stället för drillen . har kamratliga idrottstäv- lingar trätt; "med ett ord: tretton dagars ferier hos armén, ”Amled- ningen till detta för tyskarna sen- sationella meddelande var den att "gehemförde en övning för a reservister som skelll bil- da ett slags hemvärn. Västtyskland behöver nämligen 50.000: reservis-' ter för att kompletterade tyska Nato-divisionernas stridsstyrka. Denna territorialreserv, som den kallats, skall i krigsfall trygga området i ryggen på de aktiva för- banden, bekämpa infiltrerade fir entliga förband m. m. Ternitorial-reserven skall garån- tera att krigserfarna trupper med det snaraste är stridsberedda, De- ras förband får lov att inom några korta” timmar kunna sammankel- las. Det syns därför ändamålsen- ligt att kompanierna bildas” av re- servister som är grannar med var- andra — incm 'en omnejd av inte mer än 30 km. Av samma skäl skall varje reservist ha sin utnust- ning. hemma hos sig i sin garde- rob. sa iland ull vilalc elt le sus Fr ber jag er, mina herrar, all med mej Uulbringa Charnmerandea fruar! ve för våra söta, bllda och pm rueN LJ K | GANGeR KVBxROTEN | I oET 655, SÅR 116 115... OCH 365 sov KM? OCH > A | ÖVER NOLL DPPHOJT TRE sÅ TULBAKA TILL. + L TVÅ vas - L E ÅA. N K A War T lekt ONE I N 4 A DU SA EN GÄNG ATT MAN KUNDE SKRÄMMA )- DÄR FT Dom! ) . | NU FICK HICK.n JAG HICKA I SN BORT HICKA = NV REN FÖRSKRÄL.HICKELSE NICK on Lee "/IK.OcH vet ; (ÖA TAK LIA Von ov = EÉE BORDE VARA. | HAR ser DOM OCKSÅ. HICK sor P »NÅGOT.FÖR = +. JAG ELCK so HICK nr ” SMÅNASSARNA | L P I :N ec Oo ” AE Sonen: Pappa, .vad är d bäst skyddar en människa från att leva ett vilt liv? Goda råd, hårda lagar. eller stränga , föräldrar. Pappan: Fatt' gdom, min son fat- tigdom, - SÅ ' - SLARVIGT > fdr Anders-Petter var timmerhug- gare, men han var åbsolut inte nå- gon rivande karl Han tjänade i alla fall en och annan krona, lag- om så att han och gumman han kade sig fram. Gumman måste allz tid ordna med det mesta, "både hemma på torpet och med Anders- Petter, Ja, det påstods till o. med att det var hon som slipade yxan och filade sågen på kvällarna. Ja, Anders-Petter gick mest som]. Nilszon på västkustvarvet det. Han en sömngångare genom livet, En talet. Att vara utejobbare då var hårda bud och arbetade man dess- utom med järn, så vär det dess värre. : morgon, hade” han traskåt' upp till hygget "och skulle så småningom börja arbeta för dagen örkAS an den. skull -händerna för att sätta tummarna under": » axelremmarna. Han stod. och famlade” men så: blev han arg: . : — Nej, har du sett på elände! IE 'dag har kärringen glömt å | hänga : på mej ryggsäcken .../ Sa "> KALLT 'Det' här hände "under en av. de bistra vintrarna i början : av. 40- Bed I varje fall tyckte Dlåtslagaren stod, och , hoppade för' att få blod- cirkulation. i -de totalt avdomnade fötterna, : då en av ' ingenjörerna kom till honom, «100 v ut Ingenjören rek derade: var Ford-ägaren tacksam för, och Henry Ford gick fram till vagnen, lyfte på motorhuven och böjde sig över motorn, som startade ögon= blick; — Lägg tidningspapper i skorna, så blir det varmt om tårna. ch. Nilsson svarade: Det har jag” "gjort, men jag tror jag fått tårna om israpporten. | FORD IGEN ; Den lycklige ägaren till en Ford :" modell T:— - händelsen tilldrog sig för över 30 år sedan — blev mind- re lycklig när hans ”negercykel” plötsligt stannade på vägen. Han försökte på alla möjliga sätt star- ta” motorn 'men förgäves. Gamle [Henry Ford kom. körande förbi, stannade och frågade, om han kun- de vara ' till någon hjälp. Jo, det — Förlåt, sade den åter lycklge Ford-ägaren, hur bar nl er egent- I'gen åt? .— Åh, £vårade Henry Ford, jag viskade bara: ”Det är Henry”. "BARA HAN ce Han: — Jag vet allt.” Du håller både mig och två tre andra för narrar! Hon: — Nej Pelle, det är bara du. " - SUCK — Jag kände er fru, innan ni gifte er. — Synd att jag inte kän säga detsamma, tyska anméledningen i somras för- hövde . som allting var. pengarna. Så åyrt "a När båten väl var i sjön, då blev -det också fart på John, och de andra karlarna. Ibland var de bor- "ta. både ett och ett par dygn i sträck. Ibland låg John och sov "en hel dag och så var han borta "igen halva veckan. Ingenting sa han|T1 ” och ingenting frågade jag honöm fom ör 2 "Allt oftare” tog John sina kamra- : ter 'med sig opp i stugan, medan de väntade på lämpliga tider att fara ut och '”fiska”. Och allt van- ligare var det att en brännvins- butelj stod på bordet. . Aldrig drack de så att de var fulla, men de blev högljuddare och de skröt lite mer med vad de " gjorde. Det var ingen hemlighet längre på Sälbådan att den fisk, som fångades, var spritdunkar och " andra hemliga sändningar och att de förde sina varor vidare till plat- ser,' som bara de kände . till, och . att "de kom tillbaka med stora Så blankt havet: ligger " Av Kerstin. Göransson Ljungman 1 e sämre om alltsammans, Jag var ut- led på livet och jag skämdes för John. Och alltsammans var krigets fel. Det var som om vi alla skulle bli sämre av det, Det dåliga i oss växte för var krigsdag. - "Det såg ut'som om: John blev mer "och mer lik de andra tre i båtlaget. Pengar var nästan det en- da' jag hörde honom tala om. Jag kände inte igen honom längre. "En gång kom er tullbåt hit och snokarna letade" igenom” var : vrå. Men inte "fann de' någonting. Ut- om den där 'stormnatten, när de släppte ner dunkarna utanför bryg- gany' tror! jag inte ”att' de :någon- sin hade något med sig iland här eller på Kopparhögarna. - s Det var spännande, när tullbåten var här och letade efter smuggel- gods. På ett sätt önskade jag att de inte skulle hitta någonting. På ett annat ville jag att de skulle få tag i, något, då skulle kanske John sluta smuggla. a” or "Men ville jag det förresten? Hur Pengar på fickan. : SCEN vär dag som lek bk kte jag AN Laget köpte en ny båt. En rik- tig motorbåt, som drevs med ben- sin. Den var halvruffad och gick nästan dubbelt så fort som den gamla och gjorde minst en knop mer än tullbåten. Men den var inte bra att lägga ut skötar ifrån. Fast det fick de ju göra ibland "ändå, För syns skull. En dag, när John och hans kamrater satt däroppe i stugan, låg jag nere vid sjöboden och sköljde tvätt. Jag valde helst något sånt arbete, när de var där, så jag slapp vara inne, Det' var en het dag på eftersommaren. Tvätten var stor och jag hade gnott på or- dentligt för att hinna undan med den till kvällsvarden, När jag reste mig upp, stod Nils Andersson bak- om mig. Han var en lång och se- nig karl, några år yngre än jag, Han skulle nog ha sett bra ut om inte han hade fått ett par tänder utslagna under ett slagsmål. Hans blå ögon såg ljusa och genomskin- liga ut i det solbrända ansiktet och håret hade blekts av solen, så att det var nästan vitt. a Jag tog tag i korgen med de sköljda kläderna för att bära opp opp linorna. Då tog han tag i den ena grepen: — Jag ska hjälpa dej, Maja, den är väl för tung för dej ensam. — — Å, jag är van ' vid: det Det är inte värre än att jag rår med dek—- vs Men jag lät honom ta ena' än- dan ' av korgen. Det var första gången, som nån av båtlaget velat hjälpa mig med någonting. Och jag nickade åt honom, .'' När vi kom bakom åjöboden, kän- de jag att jag fått ett dåligt tag, så jag stanizde och gjorde tecken åt Andersson att sätta ner korgen. När jag släppte den, såg jag att "Andersson kommit intill mig, han la "armen om livet på mig och förde mig mot en' albuske, som stod intill sjöboden. Och jag såg i hans ansikte vad han ville. Han drog mig ner med sig vid, sidan om busken. och hans ena hand började treva under mina kläder. Jag kunde ha värjt mig, det kun- de jag. Men jag gjorde det inte. Hans ena hand klämde. mig hårt över bröstet och fingrarna grävde sig in i mig. Den andra letade sig allt längre in under kläderna. Med ett otåligt ryck drog han undan kjolen, hans andedräkt kom fläm- tande och het mot mitt bröst. Jag slöt ögona, Mina läppar rörde sig: När jag sen öppnade ögona låg han fortfarande över mig joch hans ögon såg långt bort genom mig. Kanske såg också han någon helt annan: flickan, som övergav ho- nom. : Så reste han sig 'opp 'och gick utan ett ord oppför backen. Jag satt kvar en stund bredvid albus- ken. Det var svalt där i skuggan och jag kände mig underligt matt. En så konstig känsla hade kommit över mig, jag kände mig lugn, näs- tan belåten, som om jag ätit mig riktigt mätt, Till "slut reste jag mig också opp. Blusen häde gått sönder och jag vek in trasorna 'så gott det gick. Jag var öm i krop- pen. Han var hårdhänt, Nils An- dersson, Så gick jag långsamt opp för stigen med den tunga klädkor- gen. ” » Nästa dag följde också bätlaget med upp till stugan. Jag satte fram kaffe och bröd och gick "ut med skulor till hönshuset. Jag hade knappt kommit in dit. förrän jag märkte att en mörk skugga tog bort solljuset i den öppna dörren. Det gnällde lite i gångjärnen. Dör- ren föll igen och det blev skumt därinne. Det var Nils Andersson, som stod där. Han trängde mig in i ett hörn. Med hårda, ivriga hän- der grep han om mig. Halvlig- N : å skulle det då gå för oss? Vi be- den på backen, där jag bade satt Magnus gande I börnet mot ett. par säckar gav jag mig åt honom. Först kan- ske viljelöst, så frivilligt, hungrigt: " Nils Andersson borstade av litej.. boss -från kläderna och gick mot dörren, där vände han sig om och såg på mig, Han såg så underligt på mig, som om han rådde om mig, som om han föraktade mig, hatade mig. - Så stängdes dörren efter honom. Jag "fortsatte att ge hönsen mat. De » närmaste veckorna möttes Nils Andersson och jag nästan var dag." Inte ett ord sa vi nån av oss, Hårt och häftigt, som utsvultna, sökte våra kroppar varandra? . " När det gått ett par veckor kom den tanken över mig att jag kunde få ett barn. Inte ens det hade jag tänkt på förut. Men jag ville inte ha ett barn med Nils Andersson, åtminstone ville jag inte, att jag med säkerhet skulle kunna säga mig att det var hans barn Jag ville kunna tänka mig, att det i alla fall fanns en möjlighet att det var Johns. : Den natten låg jag i "Johns ar- mar för första gången på tre år, med undantag för den första nat- ten han var hemma efter militär- tjänsten.” or rt Det gjorde ingen skillnad i i mitt förhållande till John. Vi gick fort- farande var och en på sin väg.-När jog såg på bonom, märkte jag själv |. att det var med hårda ögon. Du är en "smugglare, tänkte fag, och jag ” är en hora. Vi passar bra ihop. Vi är dåliga människor båda två, Jag försökte inte längre dölja för mig själv att jag tyckte det var orätt att smuggla och att jag bara försökt överskyla det £ början, Och jag hatade spriten, som dracks i stugan. Men jag var också. ärlig angående mig själv, Jag dömde mig hårt för vad jag gjort och allt- jämt gjorde. Detta är sista gången, tänkte jag, när Nils Andersson gick. Men när jag nästa gång såg ho- nom, darrade min kropp av åtrå. Och jag följde honom ut bland klipporna, ner i sjöboden eller i båten utan att tveka, utan att tän=- ka Vad hjälpte det att jag föraktade mig själv - sedan : Och då förstod jag också, vad jag läst i Nils An- derssons ögon den gången: det var förakt. Förakt för mig, men kan- ske också för sig själv. Allt eftersom hösten gick träffa- des vi 'mindre ofta, men när det hände, förenade sig våra kroppar lika villigt, lika hetsigt Det var som en feber, som tog 058. an fora +
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.