4 s Tisdagen den 12 november 1563 Tisdagen den 12 november 1963 Namnsdag i dag: : ' KONRAD Solen: går upp. Il, 7.51 och ned kl. 16:01. i : I morgon: . KRISTIAN Solen går upp kl. 7.53 och ned kl. 15.59. rv PÄRLOR BEHÖVER SÖMN Den ' gamla tron att man ska £0- va med sina äkta pärlor runt hal-. sen har en fullt vetenskaplig | bakgrund, säger Svensk Guld- smedstidning, En brittisk pärlexpert säger ått äkta: Pärlor innehåller en del ol- ja och denna visar ofta tecken på "att förflykt'gas med tiden. Vid kontakten med huden drar 'Pärlor- na till sig fett från porerna för att ersätta den olja som gått för- lorad. I många fall kan detta Ella tillskott av mänskliga - fet:ämnen öka pärlornas skönhet och förhöja både dessas färg och lyster. Bärs pärlhalsbandet ofta är det natur- ligtvis. inte. nödvändigt att 'sova iförd, det, Flera' veckor i. taget skall :det inte I'gga. Bärs det inte på dagen, så -bör. det fakti-kt få några -nälters sömn med sin Egar- . inna då och då. - 4 t KALVAR GER KÖRKORT ” Snart” 18-år:ge Sune Embretsen "han slagit s'g på kalvuppfödning. - Medlet i den lilla flas- kan tar bort allt matos, och innehållet i den stora tar bort lukten efter medlet mot mat- os i Färila är springpojke och tän- ker ta körkort om några veckor. För att hjälpa upp sin lön och klara av den stora utgiften har I några tomma bås i ladugården hos en kusin har han fått här- bärgera fyra kalvar, rom Slakte- riföreningen har över å.it åt ho- nom för uppfödning. Över 1.000 kr räknar han med att 'få som lön för mödan. = Det är stimulerande att syss- la med djur, tycker han; FADER GUNNAR AFFÄRSGENI Om det går som förre Osbyher- den, numera = Krist'anstadsbon, Gunnar Rosendahl vill och hoppas "| heller inte,' enligt vad han påpet kommer det så smån'ngom att växa upp en hel stad kring hans st fel- se Gratia Dei... Redan näsg'a: år skall” där. byggas för 350209 kro- nor. Ett villaområde håller på att planeras runt stiftelsens byggna- der, och nu har fader Gunnar. ock- så inlett förband ingar för” att få till” stånd ett motell intill Gratia Dei. Varuhus och industrier - är kar, främmande för tanken att sö- ka s'g till stiftelsens närhet... "OCKSA EN: HOBBY SA "Den | internationella" | intressege= menskapen I hos samlarna av. ölglas- underlägg . har... hedrat 25-årige Hans Klusemann. från den wäst-, tyska, industristaden Essen med det. ””gyllene "ölglasunderlägget” och valt honom till ”ånets samlare av ölglasunderlägg”. Han har: bragt ihop och bytt sig till sedan 1957 mer än. 11.000 sällsynta pjäser i alla. mö iga former och storlekar nit Inte. en enda pjäs Har köpts, Särskilt uppmärksammade av ex- perterna är Klausemanns omfångs- rika Englandssamling och hans jättestora underlägg, varav det största har en diameter på 31 cm. -Det mest unika exemplaret i Klau- Bbemanns samling :är 'ett'underlägg i form av en LP-skiva som syftar till att genom sina reklamvisor UR BARNAMUN Den nya babyn bärs fram till dopet i kyrkan. Storebror Lasse har lovat att inte störa den högtidliga akten, Han lyssnar stilla och andäktigt men då prästen mässar ”Låten bar- nen komma till mig och förmenen dem det icke...” bl'r Lasse oro- lig, sliter och drar i sina ”förtöj- ningar”, men hålls tillbaka av en fast hand; Förtvivlad utbrister han i en tea- terviskning: Men hörde ni inte att han sa att barnen skulle komma fram! |SNABBVUXEN Hustrun till sin man medan skräddaren mäter honom omkring livet: — Egentligen är det ganska för- bluffande, Anton, att en ek behö- ver 200 år för att uppnå samma omkrets som du redan har... "APROPA ' FIDEIKOMMISS -så tycks allmänheten ibland nå- got missuppfatta innebörden av be- greppet, Det berättas att när en fide:kom- "missarie "en. söndagsmorgon "kl, 8 begav sig ner i nattrock och filt- morgonkaffe i köket, så fann han ett: antal : främmande ' personer "i hallen, På land.t låser man som bekant sällan dörrar, Han såg nå- däri gick fram och bad honom be- rätta om 'tavlorna på väggarna. I försa häpenheten gjorde ' han så, men : är han hållt på en stund av- bröt han sig och sade: | — Vem är ni och vad gör ni egentligen" här i mitt hem så | här på morgonen? | i — Vad vi gör här! Är inte det- ta ett fideikommiss? ' .—' Jo, det är det. "— Ja, då har väl vem. som hel:t rält att gå in här och titta på vad som «finns. «+ ; NN -Slottshörrn” gav upp. Han to med i köket, stekte ägg och bjöd på kaffe, sö vs or : STATISTIKEN. | visar att var tredje. invånare i Förenta staterna har bill Vilket föranleder en tankfull' person att undra varför man även där fort- stimulera lyssnarens störst, sätter att bygga | fyrsits. ga vag- nar iver a 2 tofflor för att iordningställa" sitt s got förvånad på sällskapet, men en | . Lund, har . på kort td "utsikt att "om miljoner — innan, de: 'r 0 | L : härma en burk och Vilken av dem?) >... Aas fer! Det spelar : . 2 s > | (ingen roll, klas! i ER och M Jo. K E a N. —— "| FARBROR Al E UNDR SKA HAN Fk KRK OM HAN Fö LE AR, äö NESERAD AA JETT FÅR Sä : I. SKOR AV DEJ? L. Fkn L ; TRÄDG. RDEN. E A N. 'K A 34 urbdv Berra NALLE KOM IN OCH HJÄLP - MEJ MED TVÄTTEN Er na HÄR KORGEN ÅTVÄTTKLÄDER ösregeka JAG FÖRSTÅR INTE VARFÖR MAMMA VILL HA KORGEN HÄNGANDE DÄR! : ie usd" AN Re FUROPA-PRESS DET RIKA HARRIE ""Harrie kommun; &n - atilla" "ort vid Kävlingeån mellan: Eslöv och bli en av landets ledande” i fråga V om "välfärd. Kommunen har lan- dets lägsta skatt och dessutom bra med klöver "på kistbotten, som man nu tänker anstränga sig att omsätta så snabbt som möjligt. ' Kommunen skall nämligen delas upp på två större angränsande kommunblock, och i Harrie full- mäktige an:er man att man före del ningen bör placera de många peng- . ar man har i skattereglerings- och investeringsfonderna — det rör sig stora kommer och rafsar åt sig guldet. En. bra hemg'ft är inte dum, men Framlidne > hovrättsnots Nilssons fastighet i Löderup den berömda Olas trädgård har en. ligt Ystads Allehanda sålts till di Inköpspriset är . obekant. Det uppges att direkt vackra trädgården till-e lensk turistattraktion. Södermanland, snart” göra. "Han: . "MAT ” FÖRST - Till sist framträdde en flock ba- we väg att bära: tredje. skörden. Till sin” förvåning upptäckte han för 3 en tid. sedan blommor : -på landet. lettfl: ickor vid en militär förlägg-. ning: någonstans långt borta och rektör H.- E.' Ohlsson i: "Lycksele. r Ohlsson eventuellt kommer att' göra den TREDJE JORDGUBBSSKÖRDEN : : Skörda jordgubbar under snön kan- Bror Hellberg i'Sparrehölrn, Och" nu är ”bären' på: väg," äntiu 'så länge; vita, men den röda färgen ror. Hellberg. "Han efter föreställningen" steg” en major fram till flickorna, gjorde honnör set med plast eller glas; ' d tade” om oljan. pa a Carl.- la s | kastar ut den. - och täcker varje natt över ' dem Läraren satt i klassen . -och pra- ke Vad gör till exempel din pap- mamma + klagar. över att DÅ hakar; Kan” av den och att göra offi a sällskap i i mäs- sen, +» Con | Noa vi i får nåt att äta förs!l ” " FÖRSVANN å skolan? = +. or — Uppriktigt sagt dåligt. — Nåja, det gör ingenting. I min hållet. med" åren. (38) : — Inte bara de! Visst är barna de, som livet bygger på. I dem fortsätter livet. Men vi betyder väl "också något. Hur vi lever och vad vi gör. Jag har gått här för mej själv och tänkt och grubblat. Och jag känner att de är. fel, som vi gjort, Vi skulle ha haft allting till- sammans. Vår glädje och vårt ar- bete. Vår sorg och våra förhopp- " ningar och våra planer för fram- "tiden. — ">. — Maja, varför har vi aldrig talat eå bär med varandra förr! Tror du inte att jag också känt något av de du säjer. Och så har jag sett dej gå där vid spisen, ut till hön- sen, efter potatis och vatten. Du har tvättat och ammat och när du sagt nåt, så har de varit om sånt, som hört till arbetet runt om dej. Om att saltet höll på att ta'slut eller potatisen blev dålig. Inte har du frågat efter om jag var här " eller ute på sjön. Vad hade jag att Så blankt havet ligger Av Kerstin Göransson Lj jungman de galet för oss, Men ska vi ta nya tag och försöka igen? Försöka för- stå varandra bättre. De är som om "vi bedragit varandra på all- ting. Varken kropp eller anda har fått något av den andra. Det där med kroppen är ju lättast att fat- ta, men inte ens den har fått sitt. Kanske vi ändå kan förstå varand- ra, om vi bara försöker: Vill du försöka? — — Jo, John, de "vill jag. De är kanske lättare för oss nu, än när vi gifte oss, Vi vet lite mer om livet, Vad de är. Hur det: liksom fortsätter i våra barn och sen i deras. Men vi själva är också en del av de, de får vi inte glömma. nog viktigt, men inte' betyder de allt, inte ens de mesta. Att leva tillsammans och förstå varandra, de är nog de, som betyder mest. Aldrig förr hade John och jag talat ut riktigt, Vi hade arbetat, ätit och legat tillsammans, m men far lat hade vi'inte, göja dej? Tala om fisket och båten, « Eller smugglingen och frakternå, de Fer öndå omöjligare Vi bar atällt ! Solen hade för länge -sen bätt Och de där 'att ligga ihop, de är |, ljus, nästan gulgrön vid horison- ten och blå och mjuk över våra huvuden, när vi tillsammans gick in i stugan. "Johns och mitt samtal, den där sommarnatten, ändrade så småning- om hela vårt liv. Inte gick det med detsamma. Men vi försökte ärligt båda två. Det var 1918 vi började om vårt äktenskap. Johns arbete och vårt dagliga liv ändrades först. Det var som" om båtlaget inte kunde: hålla ihop längre. John ville inte gärna ha Nils-Andersson med : laget, Och Ivar Petterson flyttade in till stan. Gifte 'sig ' gjorde han också, med en flicka på ångbageriet. Söderman och John trivdes inte bra ihop,.de hade aldrig gjort det. Söderman var förresten mycket äldre än de andra, Och så skingrades båtlaget. De kom nog inte heller'riktigt sams om arbetet. Det var: väl Johns, el- ler Johns och mitt, fel, När våren kom det året, hade vi inte ens reda på om kriget var slut. Det var det ju inte. Och om striderna i Finland mellan vita och röda fick vi inte höra förrän allt- sammans var över. Men jag visste allt att hösten innan hade John varit över med vapen. På våren 1918 var den tiden redan förbi. Men ännu var det ju annat, som smugg- ner och sommarhinden var klar och ladea Söderman villg att de skulle skaffa sig en större båt och ge sig av längre. bort. 'I Ryssland behöv- des fortfarande vapen till bägge si- dor. . De skulle kunna :göra goda affärer. John och jag talade med varandra om saken, Och John gav Söderman besked om att han inte kunde räkna med John vidare. Och så löstes laget upp på allvar. John övertog den gamla skötbåten, och fick lite pengar kontant dessutom. Så började »-han fiska ordentligt alla dagar och hjölpte till, Det: var i alla fall »”tre karlar” i båten. Fredrik ' hade slutat skolar på vå- ren, så honom kunde John räkna med kela året, men Björn hade ju ett år kvar. Och Per var färdig att börja till hösten. Det var inte så lätt med fisket det året. Stora områden var mine- rade och drivminor fanns det över- allt. ' Fast den ' risken hade de ju tagit hela tiden. Men det var ändå mest det sista krigsåret. - John lät spritdunkarna vara och fiskade ' "ara ärligt, Men ibland var frestelsen stor: Inte hetalades 'det mycket för strömmingen, inte, och allt annat hade blivit förfärligt dyrt. Det 'var att ära 'åt svångremmen igen, Och ta till vattgröten Mjölk var inte att iänka på. Och ändå kändes allting så mycs ket gladare och bättre än det gjort igen. Fredrik' och. Björn var med |: Mt TON ST OT en or Maras bl na förr. Och otta var Johns ögon, glada Ia och goda Men ibland hade han si- nå svåra stunder, En dag, när: j kom in kanmarn, stod han där lu- tad iver Gärda, som låg och spratt- lade t sin korg. ' — Maja, sa han, jag här tänkt så mycket på 'de' och; undrat; Är hon min, flickan '—-. + Vad 'ssulle Jag säga? "Jag d lite med ' svaret. sen ' var det f sent att bara säga ja, — John, jag kan inte 'svära” på det. Minns du' att hon'är född på dagen nio nånader efter den gån- gen vi. var tillsammans; den enda gången det året. Men ett barn' kan ju bli tött på lite olaga tid: Du förstår stt jag inte kan säja. mer, än att ag tror'att det är; ditt... — Joan muckade och jag gick fram till fönstret och såg ut. Men ingen- ting , så2 jag "Tårarna stod mig i ögona. Andersson haft mig det "dygnet, det kunde ag ändå inte säga. Så myc- ket. måste iag i alla fall ljuga för honom.' För hans egen skull -Det var en del av straffet för. vad. jag gjort. Det går inte att bara stryka över och fortsätta, som om ingen- ting 'hänt.. Följderna 'av, vad man gjort, får man ändå bära. + >: Många gånger, har jag "sett John titta umdrande och begiurdande på AX Gärde Men bv köl ändå u bear Att både John: "och "Nils].. ne. i Det v var jag glad åt. Nog var det smått. och arbetsamt både” det 'året”och: flera år framåt; men. vintrarna var inte så tunga, som de som gått. "Vi hade ändå varandra 'och- det var det; som gjorde 'skillnaden, Arbetet gick sin jämna. gång, Just ingenting hände. Ibland blev 'det bra” med fisken och ibland. vart det kycklingar i > alla äggen. Ett år fick John inte en. enda säl, ett annat fick han sex stycken på en och samma efter- middag... + 1 Det". viktigaste, som' hände, " var kanske barnet” som kom ett"år ef- ter det Sohn och jag håde vår sto- ra uppgörelse. Vi. önskade båda att det skulle bli en flicka "Men" en pojke vart det. Vi kallade honom Harry. fan. var bra ' lik Gärda. Det gjorde" mig glad. var gång jag såg den” tuikheten. .. Nå, efteråt, kan jag inte längre skilja åren åt Björn slutade skolan och "båda pojkarna var hemma ett år. 'Så kom exercisen' Fredrik och så för Björn. Sen slu- tade Per skolan. Fredrik kom inte hem eftér exer- cisen,' Han gick till 'sjoss Det var tomt efter honom. Men han ville det i själv. Och " vi. varken kunde eller ville tvinga. honom att stan- ha hemma. Hans” armar hade be- hövla på Gälbådan. Joha börlade på först för|' latt inte vara så rörlig längre. Men ännu var han starkare än pojkarna, ? Och Per var förresten bara barnet. Den gamla skötbåten med sin fo- togenmator började bli skröplig. Vi talade raycket om att skaffa en ny. Men 'det var en sak. som ' tålde att tänkäå på. . : Vi hade haft det besvärligt att? få in fisken till stan, sen båtlaget '." hade blivit slut. Om. vi inte for in : med fisken var vi tvungna att salta" ner den och då fick vi helt andra priser. Saltströmmingen stod inte” högt i kurs. Inte kunde”vi fara in' till stan var dag heller. Det. tog .. får: hårt på fotogenen, Och inte or-" kade Sohn och Björn med det, de fick ju turas om att fara, förstås. Men det hade ändå blivit för trött-- samt att vara utan sömn vartannat dygn. Per var för liten att fara ensam med båten, så i det fallet. vår han ingen hjälp. . Fast han an- nars hade bra reda på sig, "när. det . gällde motorn. : ed Inte förrän Björn kom hem fån o exercisen olev det allvär:av med den nya båten John. ville vara gä. ker på att Björn kom tillbaka och inte gav :sig ut som Fredrik: Meri det såg allt ut som om Björn skul= Je bli fiskare och inte sjöman. Och . det var vi ju glada åt. Det är inte så roligt, när -barna går, till sjöss, , T kl ve SN och undrade om, de” inte hade lust . .— Jo, gärna, så | fickorna, bara | i Hur går det för" min son i / ungdom ' hade jag "själv. klent för- : stånd, men det försvann helt och än 4 prak I "
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.