: Lördagen den 8 februari 1984 tflyct ' Lördagen den, 8 februari 1964' Namnsdag i . "BERTA Solen går upp kl. .7.51 och "ned kl. 16. 53, dag: I morgon: ” Solen går upp kl. 7.49 och |. " ned kl. 16.55. SA I På måndag: "EUGENIA Solen går upp Ill. 7.47 och ned kl. 16.57. 2 10-ÅRING VÄNTAR BARN > Läkarna trodde knappast. sina ögon men: undersökningarna. har bekräftat att: en 10-årig negerfl'cka i Chicago skall bli mor inom” två veckor... Det var. flickans Järare : = hon går i fjärde klass och beskrivs som tyst, blyg och 'späd — som först fattade misstänkar .: och: skickade henne till en läkare, een a — Det är obegripligt, säger den- ne, Fl'ckan är ju så totalt oskyl- dig och ovetande. När jag berät- tade för: henne att hon ckulle' ha ett barn tittade Kon "bara 0.-undra- de ”en alldeles riktig baby”. "Flickan miste sin mor då hon var tre år gammal och placerades se- dan hos en' fosterfamilj. Vid. de försiktiga utfrågningarna. har det: - visat -sig att:det sannolikt är en 16-årig son i. fosterfam”ljen som: är pappa till det blivande. barnet, :.. . Efter födseln ' kommer . barnet |. sannolikt att tas 'om' hand. av en katolsk :.. välgörenhetsorganisation. 10-åringen blir den: yngsta mam- s- Ja, här åkte jeg i morse" du kan tydligt se spåren... ma i Chicagos h'stor!a. Det finns dock flera exempel på 11-åriga mödrar i ' hälsovårdsmyndigheternas arkiv, vo, Den yngsta som överhuvud taget gett liy åt 'ett barn som överlevt var — såvitt man vet — en 5-årig flicka i Peru. Hon förlöstes 1939 med kejsarsnitt och både mor och barn, en pojke, lever fortfarande, . ATRÄVÄRT ' V « Det berättas att den amerikanske presidenten Abraham Lincoln (1809 —65) i sin ungdom - i ett svagt ögonblick hade slagit vad om att han skulle fria' till en kvinna som han aldrig hade träffat, -' Så träffade han henne och fann att hon var ”fet'och' fyrt'o” som ” karaktär'stiken - lät... Men ” "Lincoln var en "ordhållig man redan på den tiden. Han friade, - ” : Och så å fick han nej, lättnad. Men — berättade L'ncoln senare — när hon gav. mig korgen Allround-jacka Spartsatin är en hundraprocentig bomyflsvara 'som vunnit stora framgångar” denna säsong, speciellt till elegantare" plagg är man 'stäl- ler höga krav på små het, styrka och en vacker yta.” . > Vi ser här. ett sådant agg, en sportbetomad . allround-jacka i. bra längd, enkelknäppt med krage och slag, snedetällda' bekväma fickor är skrynkelhärdigt och -impregne- rat mat väta En med. ett ord ut- märkt dress för bilande och £por- tande maderna damer — för att äre tala, cm hur, bra. en sådan rock ill utlåndsresan. Påknäpp- kart ylefodo: ”fnns för kyliga da- gar — , här har. "verkligen gamla .goda Taturfibrerna ingått ett lyck- gt förbund! - under. lock samt ryggslits.. Tyget | väninnas 1 Zug ON Doktorn svarar ”Rådvill och besvärad”. Det är uaturligtvis utomordentligt svårt att försöka framkasta någon hypotes angående orsaken bakom er mång- åriga snuva, samt den intensiva hu- vudvärk med illamående ni haft sedan barndomen, Vad som dock, vid de fåtaliga upplysningar som genom ert brev gZives, inte helt kan uteslutas är tan- ken på en eventuell allergisk reak-' lionsbenägenhet, som utlöser mig- ränattacker och snuva. Vidare bör- naturligtvis utredas huruvida kronisk sinusit d v s bi- håleinflammation föreligger. , Det är att hoppas att ni genom Hation. hos ör boecialidt skall kunna erhålla lämp- lig behandling. ”Kristina 47 år”. Ni har gjort a av- skrift av ett röntgenutlåtande rö- rande er själv och ber mig tyda de. latinska uttrycken. Tyvärr går det' första ' ordet ej att identifiera och på grund av att risk för missför- stånd därav kan inträffa avstår jag från gissning, som kanske kan bli helt felaktig. Coxa Valga är en benämning på en viss förändring från det normala i lårbenets vinkel till den s k lår- benshalsen d v s den del av lår-' benet som utgör en del av höft-, leden. Ja, influensa kan många gånger angripa muskulaturen och man fin- ner : ofta ryggskottsbesvär i sam- band med influensainsiuknanden, . började jag undra om jag inte i alla fall var en smula kär i henne. Det. ouppnåeliga . förfaller: oss all- td åtråvärt, : APROFA Jönsson i Åhus besöker läkaren. Doktorn: Nå; Jönsson; var gör det bröllop” men hon kande : inte låta: den fyraårige sonen va- ra ensam hemma 'utan tog honom med i kyrkan under allvarliga fö- re:tällningar att han borde hålla | ' sig tyst och snäll under akten: ' Det var han också, och hon be- römde honom i alla tonarter, när de 'väl hade kommit hem igen. Re uubba sam uccas unde > R drädene.: .— Nu var du en riktigt duktig |" Å pojke — tyckte du inte att det v var | JASÅ; i DU GÅR SÖMNEN? DET: GRONAR VI MED SVEGESTION. H VA SE SOVA a PÅ LITE POSTHYPNOTISK rr KT $ INTE STÅ . ST SA NATTEN ov INTE PÅ . FÖTTE Mi VARSÅGOD ,SÄLLE ; HÄR KAR DU EN NY PAPEGOJA TACK, DEN SER 1 VARJE FALL | KAN DEN TALA? PEN HAR ALDRIG SAGT ETT ORD . NÅ DET kak ING TAR EN LÖR DEN MEDAN IAKOB ÄR SÖT JAKOB ÄR SÖT SAKOB ÅR SÖT JAKOB ÄR söt JAKOB ÄR SÖT JAKOB ÄR SÖT väckert? : .— Jo,. mamma, men det var en sak jag inte förstod. — Och vad var det? — Hur kunde bruden ' ändra si ig så där i sitta sekunden? . — Ändra sig? Vad : menar du egentl'gen? — Jo, hon kom i jui 1 sällskap med en äldre herre och lämnade kyr- kan med en som var ganska ung. I MÖRKASTE AFRIKA ., Ett filmbolag hade sänt ut'en trupp till det mörkaste Afrika för att skildra vardagen i de nya sta- terna där. En morgon, just som man skulle sätta igång med arbe- tet, vände sig en ung afrikan av en förnäm stam till producenten och sa: .— Sir, ge mej en roll i er flm. pi Bara en liten men i alla fall en skådespelare i mej ende och ropade till regissören na igenom personalen och tala om. för. mej vem det är som saknas. | Herr Olsson: — Kan ni ordna en rakning här? Jag s ser ja ut som ett väl alltid kunna ta vägkt när vi grälar. som ' avslutning... ' Producenten log' ett tvunget. 16-13 — Johnnie! Skynda dej att räk- : PIGGARNA ATMINSTONE. iggsvin! Barberaren: — "Piggarna "ska a vi SISTA ORDET — Hasse får alltid sista ordet — Menar du verkligen det, Brita. — Ursäkta mej, säjer. han alltid "I dödsannons till en gotlandstidning, . götatidning stod: "UR " ANNONSSPALTERNA : : : På' sin tid fick" en 'skånetidning 'så här: "” ”. der en cykeltur i Småland behagat hemkalla vår käre, .”. ss - : För många år sedan insändes en vari det hette, ”Att Herren Gud i sitt . allvisa råd under segling i Fårösundet - behagat hädankalla lotslärlingen”. = >. 2 Under en dödsannons i i en öst Nu Anton har ifrån oss gått, och ro han därmed haver fått, till dess vi "åter råkas, . (> KOM IHAG 0. En man uppsökte socknens präst |” "” Att Herren Gad den högste un- | svarade prästen; men jag kan a -I detta lilla lamm, Karl, är det ej ett och bad denne. att i nästa predikan fläta in någonting om budet'”Du skall icke stjäla”, eftersom han bli- vit av med sin 'cykel; ' ee -—" Nja, - det kan jag. nog inte, igenom alla tio budorden. : ; Efter predikan" följande söndag gick mannen in i' sakristian för att tacka prästen. : + — Jaså, har ni fått tillbaka er cykel? Eller la ni märke till någon som såg särskilt skuldmedveten ut? —" Nej, goa "pastorn, men då om att ”Du skall icke hava begä- relse till din nästas hustru” kom jag plötsligt ihåg var Jag ställt eykeln. . - ROMANTIK Hon (svärmiskt): -— Oo Karl vad [Ungt kromkap Av. Eva Berg ä i tillvaron. Det var, som om Jag icke hörde hemma i tiden. som om jag utgjort en egenartad typ, jag förstod + icke ' människorna eller världen och föraktade dem. - När sedan Nietzsche började bli- va känd även i vårt land, var jag därför färdig att hälsa honom som a vr or »." Alltnog, mellan min moder och m mig rådde ett mycket innerligt. förhål- " lande, tills jag vid nitton års, ål- der, just sedan 'jag avlagt students examen, blev förälskad i en flicka, "som var flera år äldre än jag. Hon" var myckte 'högmodig och fåfäng, " jag däremot blyg och försagd;: det var en fullständigt hopplös böjelse" från min sida. Min mor märkte det, I hon var svartsjuk om mig och sök- te-på allt sätt tala förstånd med . mig, men för första gången lydde jag ej hennes råd. Den unga da- men lekte bara med mig, som 'det heter, och förlovade sig under ti- - den med en äldre vän till oss båda, - >-SOm bara skrattade åt 'min dumma >» och löjliga förälskelse, ' soc då Jag blev som vansinnig när da- gen .för deras vigsel närmade . sig, jag vägrade att deltaga i festen, ' ” magrade och föll av. De firade bröl- lop, medan jag irrade i sitt rum som en 'dåre, färdig att begå själv: mord. Min annars så stolta. nästan "de. att jag skulle släppa ir henne, : väckte ingen kvinna min. åtrå. Jag ljag, lärare vid läroverket, tidnings- . samlade jag ett utsökt bibliotek av klassiker; drog mig alltmera undan, AA hårda moder, "stod. utanför dörren och grät hela natten; bad bevekan- men det, var” förgäves. Jag hade aldrig ägt en kvinna, och förföljdes denna natt av de mest fruktansvär- da fantasier om det andra parets älskog." — De reste bort på bröl- lopsresa dagen därpå, och jag har aldrig velat möta dem sedan, os Småningom "lugnade jag mig na- turligtvis, - men. efter. den tiden hade mitt yrke, min far dog, och jag övertog ensam vinfirman, bod- de hos min avgudade mor, som jag aldrig lämnade. Jag fick även någ- Ta umgängesvänner som jag träf- fade någon gång, ' ungkarlar liksom tiden män ; och konstnärer. Med en världsfrälsare. Ni, som ej ens var född då, kan icke ana, vad den mannen betydde för min genera- tion. Ni ler. Ja, ni har ju förut sagt mig er uppriktiga mening om Ni- etzsche som filosof. Men för oss var han något mer än detta, han var portalfiguren till en ny epok, och. på mig verkade hans förkunnelse som en fullkomlig uppenbarelse, Jag läste hans verk med samma andakt som en rättrogen Koranen. Efter ”Die fröhliche Wissenschaft började jag på allvar bli, vad som på den tiden med en rysning av fasa kallades för 'fritänkare”. Un- der läsningen av ”Zarathustra” och ”Zur Genealogie der Moral” levde jag som i ett enda rus. Egendomligt nog kände jag mig själv på något sätt besläktad med hans övermän- från världen, Antik litteratur var förutom arbetet min, enda tröst och "iv: källa, jag känvsle mig med åren allt ensammare och hopplöst rotlös i niskoideal, utan att fatta. att jag i stället representerade parias, var svag . och misslyckaa och därför hörde till dem, som enligt min pro- Emellertid upptäckte jag, att en” äv. mina bekanta, en ung tecknare, delade min hänförelse för Nietz- | sche, utom naturligtvis när det! gällde hans ringaktning för kons- ten, och ' vi funno varandra och blevo snart oskiljaktiga. Han var icke missgynnad av naturen som jag, tvärtom, han var vacker och tilltalande, bortskämd av kvinnor- na' och uttråkad på dem. Dessutom var han mycket självkär, genom? pyrd av ett schopenhauerskt kvin- noförakt, som jag gärna anamma- de,. entusiastisk Baudelaire-' och Wildebeundrare och ansåg sig själv som en utpräglad typ för la déca- dance. Hur allt detta "kunde för- enas med en övermänniskotyp. var en sak som varken han eller jag grubblade över. Vi-blevo som sagt mycket goda vänner, och en tid av lycka följde, som jag aldrig skall glömma, än mindre ångra. Våra långa promenader utåt landsbyg- den om kvällarna, våra ändlösa samtal, de tysta stunderna av sam- förstånd ...' Ibland: kunde ' vi sitta hela aftnarna och tiga i varandras sällskap, medan ångorna från fod- dyn på bordet emellan oss stego upp som ur rökelsekar och blan- dades med röken från "min väns: fet borde förhi”tpas till undergång utan medlidande, . a a Ge a am am | n 65 |9 C || [| a x cigarrett — han rökte cigarretter. | ovmniigt nog rå den tiden. Min en-, samhetskänsla försvann, jag blev som en annan människa, hamo- nisk och lycklig Vi drömde ge- mensamt om en ny- era; hade de vildaste utopier om framtiden; å, lag försäkrar er, att vi i mycket liknade er egen generation! Det är det släktled, som är emellan oss ; båda, som så fundamentalt skiljer sig från oss. Men i er har jag känt igen en skymt av min egen ung- dom, och därför har jag dragits till er som en ruggig” nattfjäril mot ljuset. . Han gjorde ett uppehåll. — Ja, jag sitter här och ' försöker komma ifrån det viktigaste av allt- ihop. ' Återvändom in' medias : res! Han vred sig oroligt och talade se- dan fort och beslutsamt: - 2 '.—' Det är sant, vår vänskap slu- tade med Männerliebe, men i och med detta. var även lyckan borta. "Det hela övergick efter en mycket kort tid i avsky, svartsjuka och li- dande, och vi skildes som fiender. Sedan dess har jag icke begått nå- gon asocial handling. 'Jag arbetade som 'en slav för att bli fri från mina bojor, försökte intressera mig för kvinnor, reste mycket, grävde ner mig i arbete. Det var för sent, och jag hälsade till slut ålderdo- men med samma glädje som judar- jag så löpte foctare än den snab« baste vind. Och kanske den dömer rättvist — han tvekade och sträck=" te sedan 'ut händerna mot henne, vädjande. — Ni får avgöra det, ni ”avänds= värda, sunda unga varelse! Ack, att. domen icke "måtte bli för hård! Jag har redan lärt mig hålla av er som min dotter, som min egen dot- ter, om jag nu hade kunnat få nå- gon. Barn är vad jag saknat mest under mitt ödsliga liv. Han tystnade, och Bärbro öppna- H de ögonen. Han: grät. Några stora tårar rullade långsamt utför hans fårade kinder, han tog fram en vit sidennäsduk och torkade av dem, . försiktigt, som om han varit rädd : att de skulle'gå sönder. Barbro kände en klump i halsen, den väx- - te och värkte; hon övervann sin fysiska motvilja, reste sig och slog armarna om Catos hals, tryckte i hans huvud ömt, . nästan moderligt, mot sin axel - Skulle det löna sig att visa hoc nom, att han trots sin uppriktighet inte talat sanning? Att roten till hans olycka inte kunde ligga i den olyckliga kärlekshistorien, utan sä=' kerligen var förankrad i den tidi- gare. barndomen.” Och att barndo-- nas Kores. Då först blev jag. fri- köpt från Gällemea Men världens jla dom blir jag aldrig fri ifrån, om pastorn ' kom .in på tionde. budet |: denna nejd är förtjusandet "Denna glittrande insjö med s na små hol- mar och vikar — denna. mörka granskog 'i bakgrunden — här ne- danför denna saftiga, gröna grä3- matta, där de. vita fåren botar, O se äl:kligt och förtjusande litet djur: Han (smackande): — Jo, mycket, mos till, +. oe Faye Craig spelar en färgad gang- sterbrud i Tjallaren, Ranks hård kokta thriller om Scotland Yards jakt på ett gäng -brottslingar som » Sensuell och farlig, men i stället var 'orsaken, till att han valde föremålet för sin kärlek så olyckligt, ” Gbusmd tagit till mord dör att hämnas på en tjallare, i -ynnerhet rimsaltat och mid rot-'
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.