s ar s Tisdagen den 10' mars 1964 ; s : Namnsdag i dag: Solew går upp kl. och Aoarsee uar morgon: | | upp Kl. 6.35 och ned Solen går kl, -18.01,.. ILLE HA ' ARVET |: bor ta brittiske författaren Ree: ar tack at nej till arvet "efter be. stellerförfattarinnan: Grace Meta. lious, som ayled i förra veckan och på dödsbädden utsåg Rees till. sin ange cn 39-åriga "författar'n- . estamenter: i ing ti sina tre SN genting Hl Fru Metalidus, vars kvarlåten- skap. beräknas till mellan en och 5 miljoner kr, skrev under testamen- tet i måndags, dagen innan hon dog -På edt sjukhus i Boston... Hon avled i: en' leversjukdom. Den sista tiden arbetade hon t'1- sammans. med; den 37-årige Rees VILLE INTE +; FÖR NÖJESFISKAREN. - Hur ga gånger har icke den Ille. nöjgsE skaren önskat att han " skulle 2e om det finns någon "fisk nere. i.vattnet, +. sc. vi - Om en uppfinn ng som wisas vid uppfinnarutetällninigen i Bryssel i dagarna" håller "vad den lovar går detta för sig, =". sDf fon Uppfinnaren. har åstadkommit ett par : glasögon som . gör. det. möjligt att-se ner i vattnet, om där finns fisk och om den tänker sätta sig på kroken, ” : oftas + vt f den enda lyx jag unnar mej' Rv Jean, är ni snari . Utställningen ra fina saker. | «En som: pasrar för eremiter och andra ensamstå, bordtennis. ce : För kalla dagar rekommenderas ock:å en huvudhjälm med varm- har. för rösten fle- VAR, SNÄLL "MOT KOSSAN! Franske jovdbruksan'stern Ed- hang men har 'också andra sträng- ar på sin lyra, Såsom framgick när han "häromsisten3 höll jordbrukärmöte: — Det talas så mycket om veten- er,' mina” ärade - åhörare, ' att finns andra utvägar också. Det har närnligen kon'taterats att. kor, som av sina ägare pysslas om med till givenhet ' och - vänlighet, 'ger 20 handlas LEkgiltigt och wårdslö.t. i DEN FÖRTRÄFFLIGE ILLA UTE? "Att vara rad o- eller TV-idol är samnerligen inte alltid så roligt. De är liksom Cesars hu tru —-de. får inte misstänkas på något sätt." ' : De får inte 'göra "varken: extra- knäck eller bostäder 'av sin popu- laritet, Det lär den förträffliga Ulf "Thorén få "effara, enligt vad man läser i Sv. D. DES " I dén tidn'ngen intryckte hr 'Tho- .rén häromdagen en annons av den- FSA ende är. en-mans-' gar Pisani har visat og hård vid förhandlingsbordet i EEC-:amman- | rdunga AN-.| med, Det var ju inte fråga om nå- tal vid. ett' hade. det väl gått att, placera 'in "I procent mer mjölk än kor, som be- |- ”Undrande skånska”, Enligt ”eti- kettens lagar” är man 'inte 'skyl-' dig -att bjuda en. flicka ' som- en släkting "> är --”hemligt' + förlovad”. med, om man inte önskar. Men ef-. Förtroliga stunder | tersom alla tycks veta om att paret' tänker 'sig,en gemensam framtid, inneslutit flickan i inbjudningen.'! Att hennes blivande föstman Fm kade nej” visar ju för övrigt att ' .han kände sig sårad å flickans väg" nar — ett ridderligt drag, tycker jag. ; Kuppen” då ' paret : helt. plötsligt ' dök upp vid vigseln var minst" sagt i längtat efter att få vara med? Och jag.hoppas. verkligen att ni höll och att hennes fästman också kom i gon sorts stort bröllop med till- krånglad placering. Med god: vilja ' let : unga "' päret "i sista” minuten. Ser ni, när. det gäller en sådan sak ; | som ett bröllop bör man i första |. skapliga. medel att höja mjölkpro-| hand tänka” på att | inte" förstöra dukt'onen, men jag kan anförtro | dat”! festglädjen, tycker ni inte? Att gö- ra "dagen så: harmonisk - och glad som möjligt för alla — även för dem som bär 'sig' litet mindre: väl- | | hetänkt åt.' Och varför I alla värl- dens - dar: diskuterade; inte : brud- gummen "saken . med” förhand? +." >> I pen Etikett i' all ära, mer. den ska' va- ra til för att underlätta umgänget människor emellan '—"inle fjättra 0s3 i fördemar som kan kännas så-, rande för andra.”Med hjärtl:g häls hing. PN > ”Gallie” , na lydelse! ”YNGVE GAMLIN fick sin fina stora Östermalm lägenhet 2 min väg från TV av en snäll Ös- termalmsbo .— "bara för att hon tyckte att han" var bra! F nns det ingen :.näll Östermalmsbo' som tyc- > att JAG är bra? ULF: THO- jenna annons har icke glatt led- ningen för Sveriges Rad'o, -Svi-D. leve "| berättar: "7 sö skulle det sett vänligt ut om-ni.. oöverlagd men vem vet hur -hon:' - god min och bjöd henne på festen, i i vidsträck i en "En av Europas. längsta och mo- av utsatt för wisken' av jordras, ig | fall finns inte, Det har som, bekant Er PK | - och . M ASS J. Ko. N - - ” Tea re Cr DET ENDA SOM OU- TS a TP a l | | : Ms | |” YPSKANOG NY UPPFINN fan A. "fate År ert. 4 FAI GÅNG 1] FaRBRoR pc) SNRA > KVASK = - - I. é Lv TOPPI LT > SKAFT. ; 7 | [> EN JÄTTE. L: I OETÅRALLT z. N DELES NYTT. A. N z - få DESS TROLL! Å A 3 ; MED ALLA JAG TROR INTE ALLS DET FINNS TROLL SDN LT SM OVÄSEN ; SÅ GE ER AV FRÅN RR VI KAN FÅ NATT RESAN TE SKOGEN MED. ERT - $23 2 Ro! SN vn Dar Zealot E ln torven — Alt på det här sättet utnytt- ja en ställning som man har skå- pat inom radio eller ..TV är inte snyggt, förklarades från Sveriges rad o, Hr Thorén kommer att un- derrättas om'hur man ser" på sa- ken. Några regler för sådana här tidigare hänt att kända TV-an:ik- ten lånat sig till medverkan i bla annonskampanjer, Men det lär inte tid'gare ha hänt att någon begagnat sådana metoder, som hr Thorén. ” från hemstade; . övernatta 'på "en plats i Uganda. Hotellvärdinnan heter ' Gun. Gar- vars "och hennes make Sven,, som är från Skara; har i tre' år drivit hotellrörelsen, i od SVAR FÅTAL vs , Under en av Gagarins pressko den gästande kosmonauten: . I — Tror Gagarin att man under det viktlösa tillståndet kan ha in= timt umgänge med en kvinna? Ga- . OMISTORISK Ménar du att hån |” Hu trun"” (tänksepridd): : ferenser riktades följande fråga till]: » Mannen - (som läser tidningen): Historiska Akademin i Schweiz sä- ger, att det nu är! klarlagt; att det absolut-inte fanns någon Wilhelm Tell.. far S Vem var sons huvud DL UA a ":'FÖRD BAKOM LJUSET . - Två damer som inte sett varandra på länge, möttes en dag på gatan, och de frågade naturligtvis varand- skarinna” frågade Lisa nyfiket, +>. -”— Nej, om det bara varit det,-ha- ” de jag smart lärt honom av. med, ' det. Men kan du, tänka dej: under ' -|de två år'wi. vart gifta" har han inte förrän nu sagt att han — kan. laga mat! «osa. orbit stos SMÅSAK taren, ge mig en kot- ' lett! Men den ska vara: stor, för jag är förfärligt nervös" och blir lätt ursinnig över minsta småsak; : — Vaktmä För att eliminera denna fara, sat- tes betongvägens stöttor på spind- lar som är omställbara i höjdrikt- ning och de tjocka bropelarna på hydrauliska pressar. Således . är godsbangånd och en rad märtra- fikvägar, 'På grund av en teknisk specialitet har denna bro mycket uvpmärl äts av 4 en da tekniker, Den går över ett om- dernaste wägbroar har för någon tid .sedan ftagits i bruk i Ruhr- området, Bron, som är 11832 me- ter . lång, sträcker sig i en- stor ' båge - över ' floden Ruhr, . Ruhr- ; Heme-l d en hh; bassä råde ' som " är -' underminerat av |bron ”rörlig” nog för att balan- den .vid Duisburg belägna största |gruvanläggningar och i följd där- sera förskjutningar i marken, : — "Är du, lycklig "med din Jan frågade Lisa, . I N — Ja, svarade Anna, jag var det ända till ' alldeles 'nyl'gen då jag upptäckte att han fört mej bakom !ljuset hela tiden vi varit gifta, —- « ! | . IBLAND ÄR VÄRLDEN INTE SÅ STOR her 3 Veterinär Nils-Magnus 'Nils'on, Alingsås, som. gjort en månadslå studieresa i Afrika, blev överras- kad av att: wid Mårbergens - fot "| plötsligt . träffa en” hotellvärdinna garin svarade. snabbt och drekt:ira hur de hade det..',: -:— Problemet har, aldrig intres- | — serat mig! Om den som frågar är mycket int d föreslår jag: att han låter utbilda sig till kosmonaut och själv utföra det önskade” pro- ". -LÄRAKTIG VV 7 - .— Varför har du lärt, papegojan : alla de:sa fula örd? +. tors — Det är alldeles fel. Jag har tvärtom talat om :för. henne vilka ord hon inte får säja: . vat me å europ Un | da när jag är slut - är det ante härligt bara det, att jag kan ta- ” Ja om min död med dig min hustru, - utan gentimentalitet;, utan att tro på. någon "återförening eller sånt | där, utan kan gå med vakna ögon "mot det meningslösaste av allt, vår "skilsmässa, utan att förtvivla, tack- gam för vad som varit? — När jag är borta, som det heter. då har du kvar något som mångs änkor sak- nar, jag menar inte en stor livför- säkring att leva på, för det räcker den inte till, men du har något att Jeva för och'det är viktigare. Du har dina studier, din vetenskap och den har du kvar, vad som än hän- der, det gör mig- trygg för din ” framtid; tryggare än om jag kunde e dig en stor livränta. tt Ena förstår, att du också skulle ” wilja ha barn; märker att du måste vara besviken öyer att vi Inte får något, fast du Ingenting visar, Men tror du inte, att det kan lyckas bättre efter, din , rekreationsresa? Om det trots allt skulle slå slint . kunde vi inte då ta ett fosterbarn, när jag fått lärarplats? Jag skulle hellre vilja det än att få ett barn, som. ärvde . min sjukdom. Du vet, att det inte kunde leva länge då. Det vore svårt för dig att gå ige- nom samma olycka en gång till. Ett fosterbarn av friska föräldrar, skul- le du inte kunna förlika dig med den tanken? Jag kom på den här- omkvällen, när jag satt och grubb- lade över bur jag skulle kunna be- reda dig någon riktigt stor glädje. Du lutar ju åt behaviorism i peda- gogiska frågor, så ett sådant förslag borde du. väl inte ha något emot? Själv är jag, som du' vet, kemiskt ren från. faderskänslor. har ingen längtan efter avkomlingar, som ska leva vidare efter mig, eller att få hålla en'son I mina armar, ille få- clet och allt det där, Min släkt bör helst inte fortplantas, det vore bätt- re 'om den slocknade ut fullstän- digt. Men en andlig, arvtagare har jag ..gkulle'. med :-glädje' uppta.s en jag » alls - ingenting 'emot, tvärtom, hellre en flicka, det blev litet me- ra sällskap för dig sedan — som jag kunde få inpränta något av mitt högtstående psyke. uti och skaffa fosterfaderskomplex " och = farliga hämningar. Fundera på saken' där uppe, om du har tid i nöjenas vir- vel, så får: jag höra resultatet, när du kommer ner igen, ' fota Det intressantaste har jag sparat till sist. Alltså: jag tog .mod till mig en dag och travade upp till förlåget för att höra hur det gick med min avhandling. När jag gick uppför de vita' marmortrapporna.' kände jag hut jag krympte ihop mer och mer för 'varje trappsteg; började ' kall- svettas och kunde endast med mö- da hindra mig själv från att rusa ut igen med oförrättat! ärende. Med darr på rösten bad jag slutligen en av: de. förtjusande damer, som fladdrade omkring som fjärilar där uppe med papper i händerna, att få tala med palatsets härskare, bok- förläggaren. Egendomligt nog gick det för sig med 'detsamma. Jag vi- sades in'i ett mottagningsrum och kände hur min självaktning växte upp igen i. direkt proportion till den vänlighet och sobra elegans, som omgav mig på alla håll. Ecce homo! stt ! Bokförläggare Dahlén skulle på frisk poike eller flicka = kanske ögonblicket: vara tillbaka från sin lunch. upplyste mig en väluppfosta rad anonym herre med grön slips och bad mig vänta så länge. En sån slips måste jag skaffa mig med det snaraste, han såg ut som ” Ronald Colman i den; men det kanske 7 någon mån även berodde på hans utseende i övrigt. Jag passade på att se mig omkring, medan jag vän- tade, Där var böcker överallt; böc- ker, böcker, små och stora, bundna och 'obundna,: tjocka och tunna om vartannat. Jag törstade efter att få äga alla dessa skatter, få smeka skinnbanden och supa in doften av träfritt papper och trycksvärta, få sprätta upp, bläddra, läsa, ta fram ur: bokhyllorna och" ställa tillba- ka... Skinnfåtöljer, mjuka mattor, alla upptänklig: & Idningar,. 'jätte- skrivbord — så ser hi Iriket ut förhand, vem jag var. Han bjöd mig sitta ner i en fåtölj och meddelade genast, att den'av förlagets tjänste- män, som fått i uppdrag 'att ta del" av min avhandling, varmt rekom- menderat -den” inför. honom : (jag, undrar, vem det kan vara, det mås: | te vara en' ovanligt förståndig karl) och att han därför med största nö- je beslutat sig för att anta den till tryckning. Ännu medan han tala- de, visste jag, att jag haft detta" klart för mig hela tiden jag glöm-/ de' alla mina, tvivel på mitt ämhe, hur många gånger jag rasat över det under långa nätter 'och hur du fått övertala mig att fullfölja det. Jag glömde som sagt allt detta och sträckte ännu mera på mig, jag satt tillbakalutad som en sprättbåge i för en penningfattig humanist! Jag njöt och lekte, tror jag att det var mitt rum, sträckte på mig och satte händerna i byxfickorna, spankule- rade ledigt omkring på golvet, rät- tade' obesvärat till- halsduken och spelade doktor Ek; docent, medlem av diverse akademier. censor, le- damot av första kammaren, 'vår förnämste kännare av ja, ett som annat, ce td Mina känslor trubbades av en aning, när bokförläggare Dahlén kom in. mer bara för en stund ty han var älskvärdheten själv, tryck- , te min hand hiärtligt och visste på ” sällan är säljbara åt en större all- stolen, drog med'en stor gest upp silkesnäsduken ur bröstfickan och viftade .mig om näsan 'med den.” Han fortsatte att. tala. Jo, han skulle som sagt gärna ge ut. min avhandling. i bokform — och jag behövde vara bidra med, jag upp- fattade knappast hur många tusen kronor för att täcka halva tryck- A I Ticack , var ju att hela tryckningen bekos- tades av författaren själv, när det den! "Jag hörde "egentligen bara ordet "tusen av. all vad. han 'sade, och det: var tillräckligt för att få mig att: stoppa tillbaka" näsdukenh igen. . Och. jag. som gått och trott, att "mitt intressanta arbete skulle ha lästs i slott 'och koja som en andaktsbok ett. par generationer framåt! Det var inte en doktors- avhandling vilken som helst; utan en: epokgörande, spännande under- sökning, en' underhållande lektyr för 'alla : människor, inget kunde gå förbi ett bokhandelsfönster och se den utan att som av. en magnet dras in'i butiken och köpa den, om den så vore för sina sista slan- tar, och sen genast börja läsa den redan på gatan och i spårvagnen, Mina tankar och min besvikelse måtte ha synts på mitt ansikte, ty han gjorde sig all möda att logiskt och" övertygande. och fortfarande vänligt bevisa för mig omöjlighe- ten för varje svenskt förlag att ge ut vetenskapliga avhandlingsr som vanlig skönlitteratur. Det finns in- te avsättning för dylikt i vårt lilla land, priserna måste sättas så höga på så pass omfångsrika böcker, att ytterst få kunde köpa dem, Ja, ja, det förstod jag mycket väl, men min bok, det var ju något särskilt gällde doktörsavhandlingar,' vilka mänhet. Det. visste. jag ju förut, men min det var en annan sak med med den, den var inte som andra .. ; Ja, det var den saken! " Jag tog min Junta med mig och lomade 4 ut, skulle återkomma en annan dag, ” yttrade jag. Jag gick in på ett kafé i närheten ' för att 'övertänka si="" Huationen 'och dricka te för att lug= : na mitt obstinta: hjärta, Hurskulle i S jag få tag-i. borgensmän till ett ' riksbankslån för att. klara tryck- ningen? Det kändes inte roligt att |: behöva dra på sig — framför allt .: inte orsaka dig — en skuld att slä- : på på kanske till döddagar. Högman hade sin rika farbror, då 4 det gällde för honom och Ström- +" berg, hur hade han gjort? Jo han - : fick hjälp av, vetenskapsåkademien ” till sin urtrista' tegelsten. ”En me- cenat skulle man ha” tänkte jag, och 'just då vände chauffören vid bordet bredvid en sida ' sin tidning : och prasslade med papperet. Han läste ”Svenska Nyheterna”, gnista flammade till inom mig. Eu- reka! Högman hade nyligen' berät= En, tat, att: John Samuel, huvudrerak- tören för ”Svenska Nyheterna”, var ” känd som' storartad mecenat och donator, när det gällde kulturella ändamål. Och han var av judisk börd, det passade precis, tillhörde "de ortodoxa och borde vara intres- Nn serad av just mitt ämne. Jag tog: bussen direkt till tidningen i Klara sn och sökte upp hans rum.
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.