Lå i RNA Ibn ”""EXEOLES fIDAINGS — , ikke - mm e I a s L / CE är den mest spännande. CD I rysare jog någonsin löst I - = y == P . M Tisda > . Sen den 17 mars 1964 Förtroliga stunder 2 Ova dv ine slöcker : . . snart och lögger dej . Namnsdag i dag: > "Fru: S” Tänk, jag måtte vara | 'p - ol sova söjer jog em GERTRUD a Varför räcke, er" leopar- gammalmodig, men jag kan för mitt N- ” Et som ör mördaren I Solen går upp kl. 6.19 och med) den ut tungan? liv inte tycka, det är korrekt att | - foeke kl. 1 18.13." "Han trodde. att jag fruar går ut och dansar ensamma - Tr 7 : . skjutit bom, ? . och lämnar sin man hemn:a.' Han " i . : -”es2 MED RR . VAD Jen DET 2Y I morgon: : ” : | må sedan vara hur ”träbocksaktig” Ko än FER ARr Rus BLEM = = VAD N Må, VAL TIA? 2 2 - PO ET FATT, . "EDVARD Sa PPIS POLIS MA FJ BÖTA! och slö som helst. Jag missunnar A BEREDD ATT HJÄLPA ER. 7 OMR ? Solen går upp kl. 6.17 och Den . - Uppmärksammade d visst inte en gift kvinna egna in- L . : tved kl. 18.15 : mot OMEN ! tressen, "egna nöjen. Liksom "jag ! + L ' « 1810, , en polisman i Mar'estad, vil- . me : . - inte anser -.det på minsta sätt okor- E nn VARTA r ken ställdes till” ansvar sedan han rekt om. hon accepterar inbjud-! : . . ANDEBESVÄRJARE FICK tystat' en skrikande kvinnlig fylle= —. =. or pterar inbjud- I | ÄNGELSE H rist-'genom tt ningar till gemensamma vänner om. ÅA: F -Iha att snärta till henne mannen är bortrest. — även med N En andesbesvärjare, som fått be- r'säti maridstadsborhas sinnen i dans. Men att sätta sig på ett dans- talt av en bonde för att han skulle | "Vallning," Härådsräten hade; sina hak och Ok att li. uppbju- EK 2 so - — nej. m och säg befria 'dennes ladugård från häxor fälläs. pol alt. rätta 's'g efter. och att det är Pför dansens skull”: Vid A i: och demoner dömdes på: tor. dagen 2 pol ismannen även om man sådana tillfällen ligger det praktiskt i Ravensburg. till åtta månaders " fängelse. : Domstolen fann, att den S1-årige Hermani Dreher gjört sig skyld g synnerligen "förmildrande. mannen dömdes: tll tio dagsböter om: vardera "fem kronor: och: ålades ansåg. att. -Omständigheterna'.; var, "Polist |" alltid sexuell otillfredsställdhé tbak- : å gär det som det går. Sorå det gått.i ert fall. Ni har träffåt en tjusig man, som blivit ”mycket fäst” Oc PiNGO HÄMTAT, DÅ dur SKÖNT ATT VI ÄR HEMMS Hos SÄLLE till. bedrägeri, "kvacksalve i” och desutom att betala resan till tinget | vid, er. Ni brevväxlar och nu "har menöd; | för den ”misshandlad2” . flickan; han bett er komma till” honom "på ALLA FALL INTE SKULLE RESAN HALLÅ ,SÄLLE VAR "semestern. Och ni vet "varken ut / SS q Är NEN ÄR HÄR MED DIN KISTA I Men folkopinionen ä är av en annan | mening än paragraferna. Polisman- nen börde ha gått: fri; anser man, öch' för att visa den dömde vad; e tycker "om : domen -har "många, många - rngt: till - polisstat: .onem-. År Mariestad och erbjudit sig att be- fala poli mannens böter! Men: snälla yän "— an- tingen ' är man . väl gift "eller också inte. Ni menar vå te” på fullt allvar .att ni ska ha en'”ser mestervikarie”. eller vad ska jag ”kalla det? Nej), någon reda får det: vara. Är ni och den andre så kära att ni inte kan leva utan varandra — så skilj er. Eller också klipp av belkantskapen med 'den andre, Det går ju tydligen inte att hålla bekartskapen på vänskapligt plan, "Fundera på saken" — 'och . välj. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar! Med hjärtlig hälsning. ”Gallie” ; Bonden hade bett om hjälp, efter det ati fyra kalvar dött” för honom. . Besvärjaren förökte alla "möjliga, trollkonster, "Han skrev bland an- nat magiska formler på Papper, &om koma sedan, fick, äta upp. - Bonden hoppades, dem ätt mjöika bä eller in”; SKRÄMSELPROPAGANDA — Efter matchen Cassius" Clay. — Sonny: L'ston erinrar man sig vad Liston: yttrade. för Jen tid sedan, alltså före matchen, ', =, > .— Det är inte för intet som de kallar mig Gamla Stenan iktet, Jag kan so så vild, ut i nyllet så jag kan skrämma en kille halvt' ihjäl sade , sig, upptäckte. Dreher Pp ligt, att bondens maka. var häxa, . Efter detta avslöjande började, bon- den, oc! ns systrar att behand'a henne ”å illa; att' hon måste fly från gården och begära skilsmässa. Det, var under skilsmässoproges en "som de . märkliga förhållandena på gården. kom 3 i dagen. utan att lyfta ett finger mot ho- nom. Jag vet, fa har sett dat gera. : . FÖRSÖK INTE -— > Lilian, gå genast ner från den "Junge mannens knä! ropar modern som oväntat komm t in i ruminet, —' Försök inte mamma, svarade dottern, Jag kom först! st | SPARBULLAR' ann — Men Olsson annon erar ju om sparpriser och så är bullarna fem öre' dyrare än vanI'gt, täger fru åt. för att få folk -att pra mikrofonen' eller TV-kameran? . Den. frågan har en dansk inter- : vjuare. ställt till Hyland; som med- ger. att han. därvidlag har” ett li ropet gå vidare till” poli. en. < Denna. Iyckades, snabbt uppdaga | Dämhet är som dålig andedräkt Iman: märker den inte själv, mer | 26 ens omgivning märker den desto|: Sir Alec Douglas Home, har 'ny- ligen varit hemma 'i Skottland ett gräminet, - men" nä 'Ursäta Richter) def vi ska prata om där inne utan Läns - dyningsvågor kom kull on ”Die Insulaner”, kabarén av ligt med. nyhetsmate al varje månad iå fylla sett nytt pro- di regel om, något : helt annat. Ser jag att vederbörande är nervös och lojt zom Len trött fästman. rande in och klappade stenstranden tag för att tala till" väljarna, Vid ett” ev "mötena presenterades han Persson i livemedelsaffären. — ; i v ve Olsson: typiskt berlinsk prägel, firar. 15- års, jubileum. Kabarén har nått oerhörd popularitet, Även om dess pekpinne rör vid det politiska och vardags-livets alla ömtåliga ställen, är det i alla fall Berlins personliga spänd, drar. jag till -med” något i n fritt ar Hjärtat ' utan: att = riskera den här stilen: : sten alt kli satt d kurran. - | + "Ni spelar ju fiol?! På bilden syns .Gänt er Ne Jag? säger han, Nej då! mann (till wänster) med én del av | — Ja, men det har jag h t talas 'Ipacka upp en 'sändning nummer- (Erik Lund ård) gram, . . När ”Insulaner” | "(öborna)" uppträder, - sitter hela. Berlin vid högtal » på: båda sidorna om muren. Medan "västberlinarna" och Jordfö, ansfören! ngen — Ja men frun, så sparade 'jag och: "detta i så smickrande 'vänd- ju också tll en rosa till Mallorca. ningar att sir Alec inledde gt itt an- , : förande "sålunda: NN ' sä SKICKLIG — Efter en ”eådan. introdukt' on, | .— Det sägs att en ekickl'g bil- SJÄLVFÖRVÄLLAD NÖD Då några män i Boston.skulle bekymmer. och trå ål som för | västtyskarna främst har roligt åt|sin ensemble wid repetitionen. Från om, : I det... mesta står i händelsernas |replikernas poänger 'o, de fräcka vänster till : höger:” Ekkehard ln | Aldrig i li ett: försäkrar” han plåtar till lastbilar, fann de i. bän- mina: damér och. herrar, är jag förare är en som kan smyga g'n — och medan vi på det sättet för- | ten detta nödrop: ” : själv verkligt otålig att höra vad|bil ut ur garaget utan att hans Fritsch, Rita "Paul och Tabjana Sais, kupletterna, ' hämtar / govjetzonens lyssnare hytt mod. Denna sändning dT Ungt äktenskap. - '" Av Eva Berg. ” "centrum. Sorgligt nog levererar ju den delade stadens öden tillräck- I Jar faraget uilan En — Jag hålles inspärrad mot min jag kan ha på hjärtat, . De " bestamde. sig -for att rolja med, trots att gårdagen blivit gan- "ska ansträngande, därigenom - att färdledaren ' drivit på deltagarna som en: besatt på; ;hemvägen och inte "tillåtit dem att vila. en enda gång." Arm i arm "gick de in till frukostgröten och äggen: en bild av 4 systerlig, hängiven kärlek. : Men "avfärden kom” inte" att äga fum förrän en halvtimme senare än anslaget ” utvisat”: denna ” morgon. Oroligt stampade, rundtursgruppen på sina skidor, kände på bindnin- garna, lättade på- ryggsäcksrem- marna; kikade nervöst mot skidhal= len: Bolling dröjde: i dag: Annars brukade” han". vara” punktligheten siälv och gräla tappert på dem fom kom för sent, men nu — nå, än ligen, uppenbarade han sig på trap- pan « Han såg blek och förargad ut, hälsade kort utan att skria det ve- dertagna; ' muntra fältropet: '”Hej —: tjolaha!” Raskt :spände han på söker : övertyga varandra försvin-| niska: Innan dezs var han stum scn « en fisk, han i:unde inte få fram et : ljud, såg bara rött för ögoner och - ville slåss, ville ha ett dussin deis- " bokarlar eller så omkring sig och Il få "gå lös på dem med knytnä na, Se, irunt.s mer, de kunde gira en stackare vansinnig! Hon var då . | omöjlig att förstå sig på, Barbro. ' Inte ett ordentligt ord i går, som " visade att något hänt, bara några - dunkla svsnwanden om att han var Iycklig, Var bon inte det själv kan=+ ” ske? Och så titta och slå sig i slang ' fortfarande med den där Hanssont , Och i dag — Han hade varit säker > på, att hon skulle följa med på ” färden i dag, Han hade särskilt valt - er lämplig tur åt henne med lätt" t- I terräng och i närheten av järn= vägen, så att hon kunde ta tåget ” tillbaka om hon ville, men vad hade han haft för det? Hon hade inte ens behagat se på anslaget, inte gjort sig besvär att stiga upp till frukosten en gång. In i det sista hade han väntat. på. henne, ätit dubbla grötportioner, så att det blev fyra stycken mot de vanliga två, petat i sig tre ägg och suttit och gnagt på skorporna till kaffet . it som en 1 käring — hon kom inte ändå. Till slut hade ” Barbro orkade krappast' stå på bes nen '— men han : viss -vanmakten berodde på fi psykisk utmattning. Allt flöt ihop till en virvel av trötthet, som sög ne till sig, drog ner henne i mörka gap. Sista gånge gången — sista gången, sjöng en entonig mollmelodi inom 'henne,|man var olycklig motsatta fö det bånglade som' domsklockor. Han landet tänkte man inte på började vagga. henne i' sina” armar |” och .- viska heta - kärleksord, som nådde henne som. ljumma fläktar från den annalkande ' våren, tjäl- b 5, snösmältningens > tid. Barbro slöt ögonen hårt, hon sval- de och svalde, men ändå blev rock- en”-grön”. slipover . medan”, hennes uppslaget aldeles 'v vått under hen-] gäninna bestämt . sig. för: en ' röd. nes kind. > "| En erfaren människokännare torde Im 1 natt ska du få sova, lilla redan av detta faktum kunnat slu- barn, du ska få sova ut, eftersom | ta. sig till en spirande schism, trots dades i djupa 'drag in doften avldu' är- så trött” Men sedan 'ska, vi |att de höll armarna om varand- impregnerat tyg, '- läder och vir- | aldrig skiljas mer, vi ska vara jämt | ras liv. På anslagstavlan hängde giniatobak från honom. -Hon åtråd- hos farandra, du och jag: Vi ska | på sedvanlig plats ett vitt plaket: de honom. : | inte lämna varann ...7;s ”- Dagens utfärd. ” eos - - Det var kallt på den öppna bal- - Hon grät högt, ville dö av sorg Eånäur: Blåfjäll—Aliei Brun- Fl Instrukiionen "och "Satte I vä kongen, han knäppte upp rock- | sch trötthet. Beslutsamt - : rätade km) tan ett ord... knapparna, tryckte henne intill. sig | ton upp sig och. gjorde. sig, fri forsBlåfjäll, (453 50 ja ) i " oe och slog rocken om hennes. rygg, | från honom: Hon såg honom fast KI 10å går . Han var "verkligen varven 4 lade kinden möt hennes hår. Län- |i ögonen genom tårarna, - . £. ” Lunch: medtages. Tre" äubbel- Måste." åka ilskan av' sig; ge stod de tysta. Från stugorna. ne- | : — God natt, Christer! I morgon |smörgåsar och varm dryck, - svetten "tvingas fram ur. porerna. re i dalen glimmade ljusrektanglar, | måste vi tala ut om hur vi ska ord- Packning: ,Rimfors RN fen tråmmas "upp aa lerna ste ren och vit under den|na allting? Hur det än blir, så vill ; kompass, solglasögon, so! js ingera p , Hafärgsde vårnattshimmeln. Svart |jag tacka' dig nu; vill tacka 'dig| Hemkomst: Beräknad till kl 6.30|då brukade den omsider Fäppa dar han rusat "upp ran. skynda på : och tyst låg stationshuset och sov för — ja, för — för. att du finns em ense ge om honom, och Fan kunde åter lynne den sömntu (färd på skenocam Inte ett liud hörden CI helt enkelt för att det änns sår föl och Gvua 10 3 vanbe mänga SS dana människor som du, så' Iyckhga |” vackra - och. - harmoniska... sprang ifrån- honom in i'koi ido- rens" mörker. Han stöd : förvånad | kvar: : Underlig, förtegen flicka! 'Fac- ka honom för att hån, fanns till öch var lycklig! Lycklig, var. nan det?: Sällan gosse, man visste "bara; 'n; -— Om du inte hade kommit ut nu från:det där förbannade barnbörds- huset, så hade jag -faktiskt' sprängt hela rasket i luften, tror .jag.' Jag var övertygad om att du somnat där inne. Varför stannade du. så länge? Var det bara för'att dadda med ungen? Kan det vara' trevligt att 'se på ett sånt där äckligt ' litet kräk?- Förstod du då inte; att jag väntade på dig, ':längtade: vänsin- nigt att få träffa dig? Hela. dagen har jag bara tänkt. på att få kom- ma i din närhet,.. Han. väntade inte på svar, drog henne, intill sig. Han var klädd i trencheoat med bälte och knappar av läder, ljus sportmössa, som såg nästar. vit 'ut i månskenet mot hans mörka hy. Barbro lutade sig uppgivet mot den hårda rocken, slöt ögonen och an- böt snodde med: huvudet och grinade illa. Men barnmorskan höll det om nacken och tvingade det. ' — A ja, försök inte du, det du- ger nog åt dig och slutligen bör- jade det suga och smacka ivrigt. Barbro kände, hur det stack till i henne; hon, hade aldrig fått ha (48) — En fyrakilosunge, sanna mi- ” gå ord Fröken: Thuvesson vägde > barnet: eftertänksamt på- sin "ena handflata, stor som en bricka. Och naveln ser fin ut, det gjorde dok- torinnan « bra .det- här! Anna för- ;. Sökte uppfånga en skymt av" dem, nn | : hon sträckte sig ; allt vad hor för- | tvillingarna vid sitt bröst, de hade , >" mådde, matats .med: några gram i taget, . — Får jag hålla henne, bad Bar-] droppvis hade sköterskan hälltmjöl- ' bro, när flickan var färdigklädd och ken med pipett i deras små munnar. ren, Hon fick det lilla knytet i sina Net. hon: kunde inte stanna läng- " armar och gick med det fram och re. tillbaka på golvet, med munnen — God natt Anna lilla, sov gott! - I Mot dess huvud, Det tystnade och Hon klappade Anna på armen och | " Somnade, Anna. följde henne med modern lyfte för ett ögonblick sina . Stora,. medlidsamma, men längtan- ögon från barnet. — de strålade. de ögon, Barbro. tiggde ett sömnmedel av Barbros hjärta liksom svällde'. och fröken .Thuvesson och gick ut. ' " blev varmt och tungt, ihnan”det, ""smälde, Ett litet barn, som hon för- Utanför dörren stod även "denna « "löst! Ett dunigt. .tvåldoftande hu--| gäng Bolling med händerna i fic- > Vud mot läpparna, den: bräckliga | korna och. väntade på henne, lutad . + kroppen i famnen! Hon måste sam- : mot väggen. Han tog henne lugnt "> "da sig för att til slut kunna lägga under armen, diog henne med sig s barnet intill Annas väldiga. bröst. till baltongen i andra änden uv "i. Det vily inte alls dit först bara; skomsidoren " ör Fru Moe och fröken Dietrichseri stod ' och. stavade på anslagstavlan i nedre hallen på tisdagsmorgonen. Förbryllande nog var de inte läng- re lika klädda, fru Moe hade tagit
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.