i - den” förhoppningsfulla fru Stigl- ter. Birgit rn s EXKOLMS fIDNIRKG = s va oa . kl . I LA I P. och : M RT -A. Torsdagen den 26 mars 1964 so ge oe J,. Nea Förtroliga stunder | K . amnsdag i dag: sö S. na . E > EM ANUEL, Me ”Maj på Malö” 1. Är man ekono- H Filen går upp kl. 5.56 + id Jaaa köpte ett par | miskt "oberoende och det. gäller N:o kl, 18.3 och ned sa att ag udd dem! ni t kortare sträckor så tycker jag nog | ' STD ro als . a dem" i : sjuda på ski ' — - od åratal, man kan bjuda på skjuts, utan att : soo färte6005 (SS |. FÖRLORAT EN VARSÅGOD "I morgon: = Ja det k d . gräma sig. Men gäller det långa ut- + TORNE SKRIV DÄR. RUD så! > det kan damen ock- färder eller gemensamma resor är E. SFRå 2 | TACK,” Ede ÖLF sa: Ne; det rejälast att från början komma ' ÅA. M. 1833 går upp kl. 5.53 och ned — Nej, jag tappade dem i i överens om. hur kostnaderna ska ' L'- . morse, «os delas. Så blir det inte något bråk 7 'L : På för dag: Nu hände det emellertid att poj- I -” "Om en väninna får åka med E' MALKOLM ken Misja var bäst i äggleverans en kavaljer och ni är hygglig "nog feat Son . men sämst i räkning och teckning att skjutsa en annan herre i sällska- ; r Å lan går upp Id, 5.51 och ned | och fek bara svagt godkänt i mo- pet så avgör naturligtvis ni var" N kl. 18.35... 5 ” ji han ska stiga av. Han bör vara ” > i De oo dersmål, Däremo: var flickan Tat- tacksam att få följa med alls, så det K SS " . - -|jana bäst i håd2 räxn ng, moders- | så, ' ns Tak A ÄGG OCII BETYGSÄTTNING mål och. teckning, överhuvudtaget | 3. Misstänker ni att ni ibland blir | "7 -. 417 Folkskollärarinnan Maria Ivanov. | bäst i klassen. Hon har aldrig le- bjuden bara för att era bekanta ska . OR . Å z 1 na från en by i distriktet Bere- sovsk utanför Odessa berättar i en insändare" till moskvatidningeri Isvestija om sina bekymmer. Kom- I munistiska" "partiets distriktsstyrelse i Beresovsk har befallt att barnen varje månad till staten ' skall av- lämha 5( ägg. "Skolan ligger i en by 'med i huvudsak .jordbrukare= befolkning. i : Det har. likaså pålagts Mar! a Iva- novna at vid betygsättn' ngen ta hänsyn "till élevernas ”sociala in- satser” och inte "enbart på barnens "flit och. kunskaper, a vererat ägg. då hennes föräldrar icke äger några höns, Lärar nnan har ändock 'godkänt henne, Hon vill också att gossen Misja skall gå om klassen, . Test Mot” denna ” betygsättning har kommunistiska partiets d'strikts- styrelse, inlagf sitt weto, Tatjana får bara godkännas om hennes för- äldrar på den fria marknaden köper fillräckligt' många ägg och ger” "dem till staten. «' Lärarinnan Maria Ivanovna på gar Isvestijas redakti on, hur hon skall lösa .problemet, Skomai (Världens duktigaste skomakar- mästare ären kvinna — hon he- Stiglmeier, är blond, 28 år gammal (eller ung) och hem- ma i ölståden Mänchen, Hon fick VM-titeln på den Internationella skoweparations-kongressen i Black- pool (England). Det är för företa gången i sko- makanrtävlingens.; historia som cn kvinna tog hem priset. Denna sko- makantävlan utkämpas - varje år. "Så: snart tävlingsuppgifterna i facktidskrifterna bekantgjorts, tog karnas världsinästare meier fram sina bröllopsskor, re- erade de sönderdansade sulorna . och höga. tunna klackarna. och alla andra trasiga ställen och polerade upp dem med hela sin konstförfa= 1": renhet. ' Två månader innan hon själv. reste till England, sände hon sitt hantverksarbete till juryn i Blackpool. När hon kom "dit, ha-' de juryn redan granskat hundra- tals ”reparationsarbeten ' och. den ga internationella juryn. hade bestämt sig för bröllopsskorna från Västtyskland. | Fru Birgit Stigimetier vann, en guldmedalj redan 1962 wid de väst- tyska tävlingarna i Nirnberg I bland sina landsmän, 7 få gratisskjuts, så får ni antinge" hålla” god. min. Eller också 'säge ifrån: tänk, nu tycker jag det är ; tiden att någon skjutsar mig för .omväxlirgs, skull. Om ni aecepte- med er, så blir kanske vännerna li- tet sura till att börja med. Men de: är. för märkvärdigt vad folk. vänie sig — och är ni sen litet extra trevlig upptäcker era', bekanta s' kert att ni är en sällskaplig tillgån” även utan. . bil Med hjärtlig "häls "ning. «<< Sot Gallie” ; ”Ovan värdinna”, Till. vårky yck - ling passar små iulpotalisar cc grönsallad häst. Äldre personer 'sät- ter kanske värde på gammaldag' gräddsås —. så det skulle. bestäm” er svärfar sälta värde på. Till kyck- ling passar en, god bordaux. ble Fråga på systemet så får. ni ti ” på ' lämpliga märken i d klass ni tänkt er. Med hiö ning. VARMASTE TACK TILL TJUVEN villa Burt Lancaster hyrde då. han polisen framföra sitt" täck dit Pol" sen har. aripit terställt bytet. :: I GUBBAR. KOM! . Bom, bom, "bom lät det' härom- dagen i i Anhults by i sydöstra Små- land när byamannen A'bin Jonas- son gick från hus tl hus' imedan han, stog” på den" gamla trumman, som på Nils” Dackes. tid. Förr i världen, betydde trumman oftas in- kallelse till - krigstjänst, men när Albin Jonaszon sammankallade var det i mycket fredligare syfte. När alla samlats utbröt det' storå byagillet och kring långborden sän- de man tacksamhetens tanke till 1500-talet och byagillenas instiftare. - H FIN VINK : Nalle - Halldén, kapellmästare, kompositör, ' operettöversättare och humorist i största allmänhet var en tid "kapellmästare på gamla' Dra- maten. Chef för teatern var: på den tiden Nils Personne, en kunnig tea- | terman och skicklig skådespelare, Han hade vissa, originella — drag, bland annat slutade han upp att hälsa på folk, som han av någon anledning stött sig med. Kom han ”-linte ihåg hur han hade det med rar ,bjudningar "utan att ta »bilen. |. spelade "in" ”Leoparden”, - Kar” "bett dt "Prinsen; berättar | för "pol: sén tatt |” han själv inte kunmat få vpp ”skåj : samma sätt att' kalla &I rådslag | |” ' VAD ÄR DET EGENTLIGEN VI GÖR, NALLE ? ATT: sh rs ÄVIAG LÄNGTAR SÅ EFTER IKE Sicilianske prinsen. Gaetano, Har- down de Belmonte. £om äger iden. JA, NU FATTAS BARA | VÄGGAR, FÖNSTER OC DÖRRAR! - [CAR någon "person, "slog han "bara : Lp sin lilla. svarta anteckningsbok; där stod. vänner ” "och fiender noggrant 'bokförda.: : Nr Till fienderna räknades ett släg Nalle Halldén. Anledningen är obe- kant, men Nalle Halldén" tyckte. det var. tråkigt: Så när Persönne? fyllde femtio, erhöll han bland de många hyllningstelegrammen också detta: ”Jubilaren tillönskas lycka ' och välgång. Hälsa framför allt! Nalle Halldén.” i "För SÄKERHETS SKULL . Rallaren Stora Värmlands-Nisse var nog inte så god att tas med, En gång var han på väg till markna- den i Skoga. Han bar därvid högra armen i band, Efter en stund möter Sen började Personne I Hälsa iger |... : har gjort: sig för: illa” i armen och)” vant han & ämnar sig; "Jo, ja ska te Skog int göra, hel Skogå te en orh jå kommer i farten; så har” ja var't tvungen te inn fast rme: APROPA I - Lewi Pethrus nya kristligt poli- tiska parti Nu undras; kommer folk att ha förtroende för troende? > I ANSVARIG : — Jag tror att jag kat hjälpa din kusin: att få ett jobb; Hon”. är väl beredd att ta ansvar.” — Alla gånger, på alla" jobb. hon haft tidigare har dom, sagt att vär gång det var något så var hoh den ansvariga. : han Erik i i Boa, som å frågar vad han ua det ju ingen :TV på der tiden. a : ” (Naima Wifstrand) v "För övrigt är det inte” vackert av de svenska hustrurna att, klanka 'på' sina män " inför | amerikanska >] Psykloger, : Det ' bekräftar bara ”a't den svenska kvinnan allt'd klagar på männen — före äktenskapet gnäl- Her hon över att det inte finns nå- gon man i hennes. liv och efter äktenskapet "klagar hon över att det inte, finns något Lv i hennes man, : | (Cello) par Ungt ä ä + iktenskap, - Av Eva Berg - Hon sprang inte nerför trapporna "7 ker, tyckte hon, m: +'(56 : i djätv, "Barbro, "skulle bli dess mor: få bära det i långa, stilla må- nader, föda det i välljustljuva kval, , amma det och vårda det i glad för- "wvissning om att det inte var behäf- tat med Staffans sjukdom; Hon log " I förväntansfullt. Ja, så måste det ” Bli, Kahske ha de det varit den enda "meningen med hela hennes resa? ”"Lag det 'då något i Catos ord: "allt - wad som händer oss tjänar alltid till något”? En nästan religiös käns- la 'av ödmjuk tacksamhet vällde Lä enn med rn hänmoni, som dröjde kvar även sedan tacksamheten förtonat, Fortfarande leende reste hon sig "är sängen och klädde sig med drö- jande, sömngångaraktiga rörelser. Det snöade ännu ute, men de fal- : landé, stora flingorna gav en jul= ” kortsaktig: frid åt landskapet, och luften tycktes! henne skimrande av vitt, heligt ljus. Naturen var vac- mycket vackrare 1 e och fyllde henne, som vanligt till middagen, hon skred stilla och högtidligt och besvarade med en allvarlig böjning på huvu- det Elnas hälsning utan att se hen- ne, Cato stirrade förvånad på hen- ne över middagsbordet, men 'sade ingenting. . Barbro kände sig 'som en madonna, men en glupande hungrig "madonna, om : en dylik paradox 'är tänkbar. Hon kastade sig över maten, åt med verklig aptit för första gången på många dagar, och Cato räknade med till- fredsställelse de tre stora potati- sarna på hennes tallrik. Hon fick behärska sig för att inte mosa sön- der dem i såsen och äta med kni- ven, som när hon var liten och satt mittemot pappa vid köksbordet och beundrade hans skicklighet att fyl- la hela knivbladet med mat och kö- ra in det långt in i munnen, Hon kände sig på något egendomligt sätt förflyttad tillbaka till barndomen, som om hon varit sin egen dotter... Mamma brukade gå fram och tillba- fylla på deras tallrikar, torka av vaxduken med disktrasan och grä- la på Barbro, som alltid spillde ner omkring gig. Hon hade varit myc- ket slarvig som barn, Barbro, och den ordentlighet, hon nu prestera- de och som väckt Annas stora gil- lande, när hon städade 112:an, var Fagerlund... s 4 ”Usch”, "detta is än I det skarpa, grälla s sol- Bs D- N ka mellan spisen och bordet och för. det, bara släpa och slita i tio, tjugo 'år. tio år i stöten; då Barb.o var halv. vuxen lät det: tjugu, tretti år, men annars :var det ord för. ord samma veklagan.. : 2" "Artalen "ökades med "slita och : släpa i När mamma sen kom in på Ra- diumhemmet, strax innan Barbro bara anlagd, ingick i hennes all= männa strävan efter att bli en full- lödig personlighet Mamma hade va>- rit djupt orolig för att Barbros slarv skulle hindra hennes framgång i li- vet och dagligen: uttryckt denna oro i mycket. tydliga ordalag. När mamma grälade, lade hon händer- na till ro över magen eller pe- tade tankfullt i hårknuten:i nac- ken, drog ut en hårnål och förde in lossnade hårslingor 'med nålen, innan hon satte tillbaka den på ett nytt ställe och flyttade de andra hårnålarna hit och dit, medan or- den rann ur henne i en aldrig si- nande ström. Ingen brydde sig om, vad mamma sade, när hon grälade. ingen hörde på henne, det var ba- ra en monolog, som. hon höll för sig själv, eller rättare ett lågmält, livslångt samtal med en viss herr muttrade mamma, ”Fa- gerlund, ett sådant liv". man” har, ett hundliv ' för en gammal män- niskal Och ingen tack bar" man gifte sig, hade hon icke"upphört med 'sin våna att lätta sitt. hjärta för Fagerlund, men 'då "hade räk- ningen ökats till tretti, förti år, och det blev hennes definitiva slutsum- ma;. ty när mamma fick lämna Radiumhemmet den dag hon fyllde femtiv år, var: det 'ensam med chauffören! i "den svarta likbilen. Och pappa och Barbro började för första gången lyssna till henne, när hennes stämma" tystnat, men orden levde kvar. och klingade omkring dem i det tomma köket. Fö Mamma, varför kom hon så starkt att tänka på henne just i dag, mam- ma, som: hon så totalt glömt bort förut? Hon hade så gärna' velat gå: till mamma och långsamt och om- ständligt "berättat hela historien om sitt äkteriskap, tvillingarna, studier- na, vistelsen här uppe och barnet, hon väntade, lutad 'mot mammas svällande skuldra med den gråa, hemstickade koftan och låta hen- nes domsord med. Fagerlund som påhitt, ungdomens fördärv och lös seder falla som ljumt majrean” övå sig, Ty mamma, menade-inte .så illa. med sina stänga ord,:hon- skulle aldrig ha övergivit sin' dotter, inte; ens' om denna ' blivit . mörderska: Hon hade visserligen grälat på, pan pa och' Barbro. från - morgon” kväll och beskyllt dem för att hålla" ihop emot henne ' med sitt. slarv”, (som Barbro ärvt just” från honom)! och sina dumheter (som han' satte i. henne), men hon ”skulle ändå ha! låtit tappa ur. sig blodet till'sista droppen; om. hon därmed gjort dem någon nytta, och modigt ha försva- rat dem mot en värld av rv fiender, om det gällt. : "Mamma fanns inte ingre att vält- ra sina upplevelser på, öch ' pappa — ja, 'pappa var 'det inte" heller mycket kvar av.: Han trivdes inte med tystnaden omkring sig, sedan mammas ' ordström upphört, men han ville ändå inte flytta ifrån de- ras gamla bostad. e d Den. ” skrattande, sotiga lokföra- ren, som kommit hem om mornar- na när han haft nattkörning och fyllt hemmet med sitt outtröttliga humör och sin översvällande kraft, innan han lade sig att. -sova, "hade varit Barbros stolthet och 'manliga ideal under barndomen. Hon kom vitine, domserden - över moderna belle för gent tä skolan, än hon. (Lopp! nade honom, medan han kläd- e-av sig och berättade: de spänt ;nande- upplevelser, -han- alltid -lyc- 'kades uppleva. Än hade han va- rit tvingad att köra över renar i d, än hade nor flam- at, på himlavalvet eller tåget just i sista minuten undgått: att spåra ur på: grund av stenar, som ligister lagt ut på skenorna,, och "allt måste i Barbro höra, medan 'han:snörde av sig kängarna långsamt och" lät dera falla en efter en' i golvet med en duns eller satt och ':vickade med tärna I 'strumplästen" och kliade sig på ryggen; plötsligt gäspande mitt i berättelsen... Då brukade mamma resolut köra iväg Barbro till sko- Jan, och 'hon' åkte" ner på ledstän- gerna utför de fyra, mörka trap- porna med en vällustig rädsla för att hastigt åka i famien på vice- värden, den tjocka, astmatiska po- lisen, som' var. en skräck för hela kvarterets" ungar. (:onk. - Pappa var . gammal. och” pensio- nerad, men han hade vägrat att bo hos sin enda dotter, utan levde kvar i det gamla hemmet och hushål- lade för sig. själv. la ; Ibland om löndagarna & satte. han på sig. krage - och den fina kosty- men, som numera hängde som en säck på honom, så gammal och hop- utseende? - a " — Nej. es — Min fi , — Nej. : — Min personlighet? rd Nej. — Äsch, jag "ger upp. — Just det, . Bi ADE VARIT Det unga paret möttes på 'avta- ' varandra vå lad plats och . hälsade med en kyss, Å — Du kunde väl åtminstone ha rakat dej, när vi skulle träffas, sa hon milt. , — Jag var nyrakad när jag kom, svarade han ännu mildare, köpte den för elva år sedan, klipp= te mustascherna och gick till sin'-, dotter och hennes man och åt mid" "= dag. Han kom utmärkt väl över- 'ens med dem båda, utom i fråga om politik, ty han var socialdemokrat ända intill märgen och förlät aldrig, att Staffan en gång uttalat sitt tvi- vel på socialismens genomförbarhet " ”Vatför tror du jag är så efter= traktad . av männen? Är, det mitt ur vilket den gamle tagit som en grov personli ' förolämpning, och sedan dess var och förblev Staffan fascist för honom. Barbro vågade inte ens beröra sina egna dunkla, politiska sympatier, för att inte göra pappa . förtvivlad. Efteråt skröt han inför. vicevärden och speceribodsfrun med sin lärda dotter och sin fina måg, som inte "skämdes att ha en fattig - arbetare till svärfar utan bjöd ho nom på middag med både vin och ' dessert. Han hade åldrats förfär=- ligt på sista åren, och Barbro kän- de ibland en hemsk skräck, att hon skulle mista även honom och snart vara alldeles ensam i livet, Vad han: skulle bli glad över att hon fick barn! Det hade varit hans sorg i li- vet, att mamma inte hade kunnat få fler barn, sedan hon med mycken möda. fött Barbro. Han ville helst ha stugan full, det tyckte han. var” det enda riktiga och naturliga, ss to kad bade ban blivåt, sedan ban kan] [uu
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.