N a 3 till. Ulf "Grip. Det blev skillnad i » . men livet höll han pår Med sin " de "han. vänner i fängelset bland " nämna svenskarna Messenius "och : ligen " gaste Finldnd ”till dess hans gär- fredagen den 27 deceinber 1968 XN LAHOLMS TIDNING LA ee tea aanaas lr . KLÄNNINGEN | Sol och vår . - (Forts, fr. sid. 4) storartade löften för en, thärdig Pejlare,. Gertruds stöd trodde han sig vara viss om. Han förtröstade fortfarande på ett vackebt slut På sagan, Men han inte så + Väl till boks hos ”dem brå man- "nen”, som vi minna från Peter Schlemihls historia (anakronis- . men åsido), att han kunde göra sig osynlig efter behag. och i så måtto gästa 'lantjunkaren och hälla sig å jour med stämningen på Björkeberga, vilket skulle .va- - rit. mycket lärorikt för honom. Han hade då säkert funnit rädli- gast att försvinna fortast möjligt från denna 'farliga ort och" åter- knyta. holländska eller ahdra re- lationer av närmast till hands varande slag, oavsett deras stör- re , eller. 'mindre . tvivelaktighet. Värre än de på Björkeberga kun- de de i alla händelser inte vara, Men nu var han i högsta grad . synlig med skugga och allt och föll. snart i ögonen på ridefogden 1: Gölnge härad, som anhöll ho- « nom och överantvardade ' honom på" mottagande mot) första gång- en! Nu sattes ham inte I högsätet 1 pgästabudssalten utan i gårdens stinkande fångkällare. -Wivallius fattningsgåvor hada hittills varit av bästa slag, men nu fungerade de trögt, Det rent av stockade sig för honom 1 toppändan, Lo- giskt 'kunde han inte få :någon - rättning på det hela, Kunde man tänka : sig någonting mera bl sarrt!. Han var. ju 'samma per- son som förut, han. hade kvar ' ein charm, sina kunskaper, och färdigheter; det. var väl inte nam- net som gjorde personen utan tvärtom, Och för övrigt hade han ju hela tiden poängterat, att han er tak Gyllenstierna — det borde ”gubbstrutten ha hört! H Slagen. I järn: från huvud ställ fot, gjorde vår äventyrare" sin absolut sista sorti från Björke- berga ' 1 en 'fångkärra,: och den nesliga färdens mål var fängelset | 1, Kristianstad. .Bfter. en ganska långrandig . rättegång, under -vil- ken Wivallius' ät sin: fantasi” och > poetiska. skaparkraft. flöda på vers och prosa I en ström av in- lagor till: domstolen, "frikändes ham för det bedrägliga giftermå- Jet. Han hade lyckats bevisa, att herren till Björkeberga självmant förlovat honom ' med sin” dotter. | Men han dömlides för namnaffären tt mista ”liv, ära och gods”, av vilka tre ting de bägge sistnämn- das förlust "nog kunde . uthärdas; + intagande . personlighet i förvärva- ' fångvaktarna, som hjälpte honom att fly tin Sverige" . ”Men höll mån för länge il ' » fjättrar. min 'kropp, jöng jag om rosor och vårar, så väktarna gmälte i tårar. och : låset för unkna häktet ” Sprang, opp!” A i (a. U. Bååth) Men : friheten blev inte långva- rig, Snart satt han äter inom lås och bomy' infångad under en raz- -«zla som tillskyndats av Ulf Grips br,oder, lagmannen . Anders ' Gyl- . lengrip spå. Stensnäs. Ännu en » gång fick han nöja sig med den utsikt över världen, som erhålles genom ett med järngaller rutat fönster — men med detta lille- puttperspektiv för "ögonen trokla- de han:3 en av sina epistlar till domstolen fram. en av de skö naste skildringar av våren, som "svenskt språk äger. Här i fäng- elset blommade hans Jyriska alst- ringskraft; - och : de dikter , han strödde omkring sig har förskaf- fat honom ett. oförgätligt rum i svenska -litteraturhistoria, - Fäng- elser -har för övrigt mer än. en gång visat sig vara inspirerande platser för. auktorer, därom vitt- nar aposteln Paulus, Sir Thomas Malory, Villon, Marco Polo,. Cer- vantes, Bunyan m fl, för ätt inte Crusenstolpe, - .- I Sverige togs. äktenskapsaffä- ren upp igen, ehuru den var av- dömd i Danmark, där den utspe- "lats. Och här. dömdes han - slut- till fängelse. på. Kajane- "borgs . fästning. (välbekant från, . Fältskärns berättelser) 1: nordli- ning och ungdoms fel kan för- sonat” bliva”, Han «kreerar sig till martyr. ”Wivalllus gär helt upp i sin valda roll”, påpekar Sver- ker Ek, ”och. väljer han t ex att posera som den botfärdige till. helgens glada ' fester : hittar Ni lätt ” hos oss, = -Stor sortering i BLUS - KJOL - JUMPERS :- DAMMODEHUS - Östertuilsgatan 15 ,F "$ själstillstånå så intensivt, att det både för. sångare och publik är svårt "att skilja sanning från dikt”, Här en strof ur hans av- skedskväde: "Jag tackar min 'Gud, jag haver ej gjort I mitt fädernesland någon skada, min högsta orsak är: :allom väl H spord; för ett giftermål mäste jag bada. + Ty föres jag bort N nordost 1 fjällen i bojor”. . "bada, Jida, Domert avkunnades den 1 10" ox tober : 1634, i februari eller mars 1636 anlände han till Kajaneborg och först . 1641. öppnades fängel- sets porta åter för honom. I slu- tet: av samma år var han tillbaka [ Stockholm, : Hans senare öden saknar inte intresse men faller utanför ; ramen av denna fram: ställning, - "Gertrud Grip . fick genom 'den- na sol-.'och ,vårhistoria en. rykt. barhet, .som . aldrig; . förbleknat. Mydken nesa måste hom utstå. Hon ' behövde inte längre. gå I ständig. ängslan för att.bli enle- verad av - Billarna, I. fjorton år fick -hon vänta, innan en ny fria- re' anmälde sig, Under tiden gist- nade både hennes egen och :fä- dernegårderis fasader. Den senare skadan gick emellertid att bota. Hon rev ned den gamla. gäteri- .byggningen på Björkeberga och uppförde en ny på Skeinge (1640) som kvar än i dag, betraktad inom den av. svensk karolinsk arkitektur ' inspirerade”, stilrikt- ningen « Flyttningen ' av: gården har givit upphov till ryktet, att hon sålde. godset. Skeinge var attraktivt; redan efter ett par är porten. Gertrud före ade sitt öde med ” Hans ”Svave, vars, broder Magnaus äktat hennes kusin Ce- linge" socken, - medan en annan broder ' Arild, bekant som grun- ga, var: gift. med Karin Galde, Det är nästan 'allt. man vet om maken: blev '-kort,. Och. den 4, februari 1649 "firade 'hon sitt tredje bröl- lop, nu: på Sjöboholm; Gertrud var då innehavare av Hishults birk,' som omfattade Hishults. soc- ken och delar av Knäreds; Våäx- torps och. Ysby-. socknar. Brud- till .Gertruds. nyssnämnda 'svä- siste -:mar flyter. källorna. trögt. Han kallade sig ”tillZSjöbo och Skeinge”.. Gertrud slöt sin «:lev- nad den 26/9, 1656 och: beerovs i Verums kyrka (annex till Visset- tofta, Krist.län, V.. Göinge härad). Vid arvskiftet efter henne mötte sin hustrus och . svågers "vägnar. der, 'Men Sjöboholm med under- lydande, birk tillskiftades bortgångnas fkusiner 1 Småland, hennes farbror -Andens Grip:. på fram rtill: birkens bönder. Nog hade Gertrud varit. riktigt kär i hpnom, det hade man också hört, Och. sen föll det sig nästan av sig självt att dikta om hennes: kär. leksöde till. en vacker och sorg- modig saga om Jungfrun: på Sjö boholm, som gick 1 sjön för att hon inte fick bli en. ofrälses mar ka s Markaryd. som en enaståendé föregångare |" (1643) : klappade ':en- .giljare - pål: cilia Bonde. till Oretorp -i' Näv-|:; dare av Lärkesholm 1 Örkelljun- |; Även detta” äktenskap |” gummen var Jöran Galde, broder |: gerska Karin. Också om hennes I ovannämnde Magnus Svave'-på NN Skeinge kom därefter i hans hän-|; den| Kristoffer och .Gabriel; söner, tilll. i Stensnäs, ' vika kallade. se Gyl- lengrip. | :Hennes äventyr. smed. "rars] Wivallius hade: ryktesvis nått|'. FÖDELSEDAGAR 65 år ' fyller I morgon smedmästaren Enar Nilsson, Kyrkbyn, Hinne- ry ä. SA - 635 är fyller i morgon hemmansägaren Harry Sjöberg, Hult Östergård, Hinneryd. DUDSFALL Idof Gottfrid Jönsson. I en äl- der av 98 år avled f£ lantbrukare Idof Gottfrid Jönsson, Svenshult, Knäred," på juldagen. Jönsson övertog. faderns lantbruk . redan i unga år och lät bygga upp det till kommunens 'största. I sin krafts dagar. var Jönsson myc ket engagerad i föreningslivet, och han medverkade bla i bil: dandet. av = Maskinföreningen, Tjurföreningen och: Kontrolför- eningen. Han var även med i styrelsen . för kommmunalfullmäk- tige, Knäreds - mejeri och Knä- reds sparbank, . Hr Jönsson var ” också intres- serad av skytte, 'och. tillsammans med. en, broder byggde han. på egna marker en skjuthana, som alltid 'stod till" Linghults skytte föreningens ' förfogande, - år 1950 sålde. han jordbruket 'och flytta- de till Svenshult, ' Närmast sörjande är. "makan Ester och syster; Anna, gift med Johan Isaksson, s sarnt många sys konbarn, . BEGRAVNING I Markanyds kyrka "jordfästes i Imändags stoftet efter f. hem. äg. Henrik: Nilsson, Gällareböke, Prestaverande : var bankkamrer John . Olsson och hem.-äg. Tage Svensson båda från Gällarebölke, .- Under ' samlingen spelade kantor . Maja . Appelkvist Preludium " av 'J. Fischer, Akten inleddes med ps. 588:1 -varåfter Kyrkoherde” Ingemar ' Lindstam höll griftetal och förrättade jord- fr ningen. ' Efter begravnings- ssan sjöngs unisont ps. 377: 1-3. Tal hölls inne i kyrkan av ädste sonen slipmästare Albin Nilsson, Timsfors. Dessutom 'ta- lade bankkamrer 'John Olsson, Gällareböke. För Munksjö AB ta- lade brukstjänsteman Alvdr ka dets avd. i Timsfors elmaskinist Viking Kristensson, Då kistan bars ut- spelade kantor Appelkvist Melodia Funebre av Daniel Ols- son. Vid gratven talade lossare Harald Jönsson, Norra Haghult, lossare Hilding Nilsson, Tims <fors; hemäg. Valter Nilsson, Gällare- böke och f. bruksarbetare Tobias Svensson, Timsfors Kyrkoherde Lindstam lyste frid över gniften och bankkamrer-: John Olsson frambar de närmast sörjandes tack för hedersbevisningen. »— I söndags jordfästes i Hin- neryds kyrka köpmannen Thure Håkansson, Älmhult, Samlingen skedde vid kyrkan. När kistan bars in, spelade": kantor Signe Eriksson ' ”Sonatina” ur '”Actus Tragicus” av J, 8. Bach. Presta- verna fördes av ff. raren Gunnar Johansson, :öshult, och hemmansägaren Erik Ljung- berg, Hånger. Akten inleddes med att fröken :Anna-Maj. Johansson, Bohult, ' sjöng ”Färdemanhens -psalm” av . Hannikainen Efter psalmen . ”O Kriste, .oss benåda” höll pastor Bengt Andersbon grif- tetal.. och . förrättade = jordfäst- ningen, Så följde psalmen ”Här- lig är. jorden”. Fröken, Johans- son' sjöng ”Långt bortom: rymder vida” av J. Dahllöf.' Efter: hög- mässans "slut utbars kistan, me- dan >; kantor' -; Eriksson! spelade ”När jag. skall: lämna världen” av J. S.- Bach. Vid familjegraver|- på gamla kyrkogården ' nedlades en "rik blomstergärnd. Tal hölls' därvid av barnmorskan 'Elsa Hå- kansson, Ryssby, '£. handlanden Ernst :O. Nilsson, ''Bergön, 'Sten- brohult, : distriktslantmätaren Gö- te - Räntfors, Ulricehamn, :'.hem- mansägaren :Gustav. Jansson, Brå- na, Strömsnäsbruk, , bankdirektö- ren... Gustaf .- Nilsson, - Älmhult, |.: handlanden " Sven = Wickström, Älmhult, . samp - köpmannen ; Seth Het]: mersson, Timsfors och för Svens-| Pappersindustriarbetarförbun- |: lantbrevbä-. INDUSTRITRYCK " AFFÄRSTRYCK REKLAMTRYCK FAMILJETRYCK Humaona priser Fockmössigt utförande + Begär offert Laholms ' Boktryckeri AB: Ängelholmsvägen 58 =" | "to Tel 10107. skyttegille för eträddes av sergeanr ten Gustafsson, Hamra, hemmansägaren Valter' Nilsson! Snältsböke, och landstingsmannen Arne Andersson, Hjortsberga, varvid segeant Gustafsson talade. Minnet hade också hyllats genom gåvor på nära 700 kronor till Hinneryda - Blomsterfond , samt Lutherhjälpen, De sörjandes tack för hedersbevisningen framfördes av' officianten, . som också höll bön och bjöd den: eviga friden från Gud över gärningen, minnet och: graven, Unisont sjöngs psal- men ”Dig vare pris: för livets ord”. 'Vid en minnesstund i .Byg-|' degården i Hinneryd talade .ock- pastor Andersson, så ', Laholms IF:. . Manliga. motion avd. 1' och. 2: har gymnastik. i ceniralskolan idag, kl. 18, Till ång till bastu och, varin dusch» kona preset vn Officiellt har i USA av alla trafikolyckor samband med alkoholförtärlng, I reali är det betydligt flera. Vid den in- ternationella" "alkoholkongressen för en tid sedan i Washington D. C. redovisades material från det federala kommunikalionsdeparte- mentet som visar att alkoholen på de amerikanska vägarna är med I orsakssammanhanget vid 80.000 trafikolyckor" ärligen och att 25.009 liv går:förlorade vid dessa olyckor, Detta omtalas i MHF:s tidning Motorföraren, som också redovi- sar en undersökning från Kanada som gäller alkoholisternas roll vid trafikolyckor. ; Den undersökning- en "visar att alkoholister även då de är helt. fria från akut påver kan av alkohol har mer, än dub belt så "hög benägenhet ”att råka ut för trafikolyckor i jämförelse med förare som inte är alkoholis- 25 procent ter, En tänkbar förklaring, skr]. 800. 000: TRAFIKOLYCKOR - ' FUSA ALKO HOLBETINGADE ver tidningen, kan vara att alko- holisternas reflexer och uppfatt- ningsförmåga har trubbats av, De har mindre än normal förmåga att tåla besvikelser och irritation och därigenom ökar risken för olycks: händelser. ao En annan sida av samma prob- lem har undersökts av en forska- re vid namn M. L. Selzer från | Michigans 'unfversitet. Hans un.« dersökning gällde '96G "överlevande eller döda förare, För var och en av dessa förare sökte man upp en ”kontroll” som så långt möjligt Uknade honom, men som inte orsakat någon tra- fikolycka, : N Av de 98 ”dödsförarna” befanns 36 vara alkoholtstes, — I kontroll sruppen var 3 av' 96 alkoholister. I olycksgruppen fanns, 11 och 1 kontrollgruppen G förare, som of ta förtärde alkohol I stora mäng- der. +. ont SI | £LIS UTT Er £UWAV RI SHA MI P > 2 Yox ry NHNYSTOOZ> "-Bildkryss'n nr 52. Gustafsson, Älmhult:> Hinneryds |. med 10 kr,” : : Ne + Mer "Vinnare ay ' blildkryss nr Så blev Rune Nilsson, Rosenvägetl 18, 812 00, Fe och Antonia Jönsson, Box 21, 310 16 Vailberga, Lösning ' skrit. mptlakryss 52 . skall. vara : sänd till Laholms NN Tidning, Fack 78, 312 000 Laholm, senast ” foksdagen "den 2 ja Först öppnåde rätta lösningen belönas. med 5 kr, den SS ABC DEFGH ”ABCDEFGHIIKLM "ABCDEFGHIIKLMNOPE t ALM sep kuben un rer . HAST- fen 7 MARK I MAN BLI GARVADE POLI- FINNSJY ; I : BERG [Vv il s oc] FULLRIGGARE. HEM FOR Rav NEBRÖ Lösningen insänd « av: : syndare, så Mbplgver. han detta 15 Hennes ” självförebräcker kände inga! gränser. Svante måste trösta | ” henne, ta henne i försvar." Och >. medan han så gjorde återvände självtilliten. Han ville inte visa sig. svag: som nyss. kvinnfolk till 'att-gråta och ge sig över. Han : måste vara :;stark för " Veras skull, för moderns - skull, " men kanske , mest för sin egen "skull, > h KAPITEL HL st tl : ;'Hon- , kände "ingenting" av bitter" bet över tin. Hä shet, Anna Det' hörde” 'des kall och olustig, att'inte under Arvidsson! där Kon låg mellan de grova, hemvävda lakanen. I bör- jan kände hön det nästan skönt att få vila ut riktigt efter ett långt, tungt dagsverk. Att aldrig behöva Iystra till väckarklockans skram- mel, 'att' inte behöva" stiga upp och tända i spisen, när "morgonen kän- aftonen behöva titta på klockan' vid mjölkningstid, att bara ligga, slapp- nå av och vila! . ” Men när dagarna blev till « vec- kot, och ” veckörna "till" månader, blev” "vilan . ingen, vederkvickelse RN längre. - Hela hennes jag längtade efter arbete, Hennes fötter längta- de att gå de tusen stegen, som en husmor brukar gå mellan spis och skafferi, mellan hus och ladugård. Hennes "armar längtade att lyfta bykkar och, klädkorgar vid ”vår- tvätten, "och hennes fingrar läng- tade till kornas varma spenar. , Men någon bitterhet kände hon aldrig. Det hade alltid stått ljus och förnöjsamhet kring Anna Arvids- son. Hon hade glatts åt arbetet och slitet. Hon :hade egentligen aldrigt funderat över livets dagar, endast accepterat dem.', Så fick hon nu också' acceptera sjukdomen "och sysslolösheten, och hon gjorde" det utan knot. : Men hon fick tid över till sanc kar. Ibland kunde hon ligga och med fingertopparna beröra en liten puls vid tinningen. = ;' Hon kände dess lugna, jämna takt. Så Hade den nu slagit i över sextio år, dag för dag, varje stund. Det var på något sätt lustigt att känna den lilla hammarens lätta slag, Men det gav- också tankar. En i t D gång skulle den sluta sin rytmiska | takt. Kanske skulle den upphöra med ens, som när man släcker ut ett ljus, kanske skulle den bli ojämn och flämtande som en låga, som varken. vil! brinna eller slock- na. Hon visste inte, när den 'stun-:; En gemensam strävan till förkov- den kom, men ett visste hon: den skulle komma. - Niklas hade gått bort i sin krafts dagar, till synes allt för tidigt. Inte ' ens då hade hon grubblat över me- ningen med livet och döden. Hon hade liksom accepterat - allt annat som skett. > 0 Men nu! Hon kunde inte hjälpa. att hon oupphörligt kom tillbaka till en och samma fråga? Har jag nu fullgjort mitt värv? , . Varför hade hon egentligen le- vat? Var det för att föra släktet vidare? Hon måste medge, att det- ta varen stor, härlig uppgift. Men var det allt? Var det det verkliga målet för en människa? Ja, kan- scke som släktmänniska men .som individ? : Hon | tänkte på alla avgörande "händelser i sitt liv, Skolavslutnin- el gen vid tretton års ålder. Vad var den? Ett slut på läxplugget och skoltvånget. Konfirmationen? En gränslinje mellan barndom och tänka : litet utanför jaget. Ty allt f som hon gjort under sitt liv, också." hon vilja uttrycka det, om någon de högst sedliga handlingarna, hen- frågat henne om denna mening. nes förträfflighet som husmor. på ' 1 grå h räffandet ,: med en hennes art Niklas och deras förlovning? ” Ett medelgott parti. Deras äktenskap? ran?. Äterigen ny strävan, visser- ligen icke för egen del men för livsfruktens. Till sist mannens död. Vad hade den haft till följd? Sorg och. tårar och nya bekymmer, men ingenting utöver: detta. I detta självrannsakans ljus säg hon hela. sitt liv: ett jordiskt liv med jordiskt syfte, 'ett jagiskt själv- ändamål. Ingenting av detta kun- de bestå, när den lilla hammaren vid. hennes tinning upphört att knacka. Ingenting. Det låg någon- ting skrämmande stort i detta.fak- När hon: hunnit så långt i sin tankegång, förstod hon åtminstöne en sak: meningen med vad'som hänt nu. Hon skulle få tid till ef- tertanke. Hon hade blivit tagén avsides för att äntligen kunna ' + 2 - hennes pliktuppfyllelser, NÅGON, "som hon aldrig riktigt räknat "med "annat än så där i i största allmänhet, hade makt att när som helst 'ta henne bort från det jordiska, vär för henne' något så stort, att hon knappast förmäd”. de tänka tanken till slut. | Men då Kon dag efter dag gått liv och död, om både att brinna ' och "slockna, då hon insett sin egen litenhet, då kunde han också för-V behållslöst acceptera den - STAR- KARE. Och först då såg hon ock- så meningen med sitt liv och hela I nevärlden. människosläktets, ". ; el »Från Gud och till Gud», skulle Hon var föga läslärd. Men hon bade haft blicken öppen för allt f allt var naturen. Hon hade mången vinter- bara jag.” Inför. självrannsakelsens kväll fallit i beundran ;inför stjär- eld brändes allt detta till aska: Vv ! Att "med förfärande tydlighet från vår till vår över sommar, höst komma till insikt om att hennes liv och vinter hade alltid gripit henne egentligen icke” tillhörde henne, att på ett primitivt, oreflekterande sätt. Och årets skiftningar Nu 'såg hon också detta liksom nytt ljus. Och hon' gladdes, mera "än någonsin åt våren) åt den milda " luften, som strömmade in genom det öppna kammarfönstret, åt fåg- larnas kvitter, åt de första sippor- na, som Vera plockat in "från al- dungen igenom detta, då hon om och om; dagen, som förlängdes för varje igen lyssnat! "till pulshammåreris' dygn. Och aldrig hade jorden, mar- slag, som erinrade henne om både , ken; myllan varit henne kärare än ; nu; när hon inte längre kunde vara. . till någon nytta, = t vid bäcken, ja, åt själva
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.