— ki * _medelgod beflaffenhet. Zaho. > Nu är det klarare. I pår under- [freswed tontraften mesllen styrelsen får . Skäne—Hallauddbanan och Laholms stad. Styrelsen har wisat stort tilmötesgäende - mot detta famhålle, tv kontrakteu lune. "Bållg sust allt hwad staden bade ênskat sig. Goddmagasinets föôrläggande ' norr em stationen war wiiserlizen de forget deri, men gafs godt hopp om att ålen detta - ffude dewilsas. DÅ då Mir det ' Haraft.: FR — Ott offid år det i håg grad alt : > undet pågående bygnadsarbeten och trots - jolrlágan ngar bår i staden säwäl stora rund knäar fom planstenar oh dytilt tå figga oat ut - på galan utan att det _ minfla ftångfet anbringas I. oc - : ESflildt rekommenderas för weder- börande en promenad pa aftonawisten utanför det hus der uu trettolcläggning pågår och der batfwa gatan år belastad med flora ftenbögar, od om man ec flulle tyda alt det more rätt och lagom att “- hôga wederbdrande derwid med tåmplig wärdighet stupade vå nåfan, få bör man dee ômfka de fadare, som nattetid fom- ma fôraude och lanske få fig sjelswa med * häst oh áfdon förderfiwade. Hwad det kostar-att löpa från tjenstea. Laudibrufkacen Philip Pehrö- ons stalldräng Få Smwenslon bes fam för en tid ledan i becáte tigad: anledning lemua fin tjenst, wäl med tanke på den hôga dagpenning fom deuna tiden erhålles. Emellertid ivid- togs af busbouden de åtgärder, fom la» eu fôreskciswer, o< döômdes derwid Evens on att âterbära sädjan och hwad han utfått of lånen samt att bêta halfs wa lôênen, hwilket allt uppgid till 165 fronor. ' i .— Oly>shäudelse I onsdags blef herr O. E. Hasibergs ryftare, August Swendsson, få illa sparkad af en ryttmä stareu P. von Möller tildörig Hift att ena skenbenet sprang af. Sweusson wir- das nu på fagarettet. =>, . Det är ej förta gånger nämda håft wisat sig ha otaten att arta felt. — Faststäldt utslag. Hofrätklen har den 28 denues fáststält Tönnuersjs hä radsrätts utslag I målet mot hustrumdes daren Johan Peter Beugtöson från Elds- berga, hwilfken, på grund af medicinal- fiyrelsens utlätande om den åtalades sine neaförfattuing, förttarades för ifriga- warande brott ftrafftåd; hwadan njaunen ide längre salt i häfte hállas, At wee derbörande warder sälede3 êfwerlemuadt att -om Bengtsson taga mård, få att . fn ej må tlifiva wådtig för attmånna HP» âlerhelen, — Ridingodäd. En afien i förra wean, sfcifwes till "Hallaud", înträffade i Ljungby prestgärd, att då lyrkoherde Ahlberg befann fig inne i sitt rum, iu Nungades dit genom fönstret från går: den en flörre sten, hwilken dot tydligt: wis ej träffade hwarten fyrfoherdeu eller en ftenftepiga, fom o>sà wid lilfället befann sig i rummet, Gerningömanneu år ânuu ide upptät, men en i orten itta fänd perfon mißtänkes. H. — Ihjälstäugad af en ilsken tjur Mef nyligen en 71 ar gammal man, Swen Häkanésou I Torlabo af Breareds se>en. Tjuren, jom tillhörde Hâkanosons son, viftade upp/magen vå gubben, sä att iu» elfworua jêllo ut. Titifallad tälare lunde intet uträtta för deu olydtiged räddning, oh afleo Ÿ. våfötjande nait efter swära plågor. . : I — Sförden, På sknska fälten är födén i allmänhet tergad cc, med un- dantag af/räzen, som på många fållen grott, fudligt Inbergad. J Färs härad - o< på åtflilliga frållev i Frosta e< Har» Jagerd härader Må decd hwete oc) hafce ännu. temligen ollmånt ute. I Luggude härad äro alla fådesflagen få når om på bafren bergade. I norra Skåne, der grôdan år owanllgt mwader detta är, har bergning8arbetet nindet längsawt fortisfri- dit, enår jorden dels år fallare, dels ej är uppe i på lángt når få bög fultur som på ben bördiga flinfta Nätten. En stor del’ bafre år )álunda ännu ej bug- en o& eu betydlig mångd aldeles jrön. Beträffande skörteresultaten gäller t alle mänhet för skänska slättbyzden all detta, © hwad laßtalet beträffar, är ea lredsedel sâmre ån förra ârets, bwaremot fåden råutar godt per laß. Kärnan torde ded i ollinänhet funna anses blott blifma af l ; Rotfrukterna “gifwa de rikaste lêsteñ, od tid oh med potatiïen torde fomma att gifta en bållre åring, ån man sôre- stäsler fig, om blott nederbörden fnart ‘aflôses of några torra, seliza dagar be- rättar et Astonbl. RE _— *Nordeoselts underwattenabät® bar nu anfommit till Göteborg oc ke- fleifroeb fålunda i Haudelstidningen: Båten, fom'terte wara fkallad att jpela en stor rol inom sjêwapaet, wisar bilden af eu mot bida ändarnta tilfretfad cl- fina men en fådan af ftora mått. Han _hâller nemligen 64 fot i längd med en «diameter i midten af 9 fot; wäger oms friug 50 tong, bwiller tyngd år bero- eude deraf, att hela bålen rundt om Är “Jem 30 / 4/, tumg flålplåt, med siarka Briskcasten år en ängmaskin nominella båfltrafter: man Bår wanlizen med 17 til 20 hâstars fraft omfring 10 fnep l'timmen, Men uu kommer det märfwärdiga I denna uppfinu{ug. ' Viten kan ester be- hag sänkas ned under ‘watlnet ånda til ett djup of 00 fot och äter höjas til atteuvtan. - 2 Pär fan: få dwäljas I djupet under eve timmar. Wid dermed gjorda före åt bafwa föra man funnat leswa inne i båten 16 fot under waltnet i 6 time mar, utan ait lust inledeg. == or Biten sänkes och hdöjes geuom twenne I vertifal rigtulng arbetande propellra», placerade en i hwardera af de pà fidor» na liggande afwijarne. Rodret är får flildt fonsirueradi att Hålla båten på ve lifa djup i fåfert horisontast läge. — Expreßtelegrain, Handels- "ch sidfarls-nämdeu A Malmö bar beftutit all wända fig til generaldlreftèren wid telegraswerket med anhällan, att ban måtte taga i dfwerwägande, hunuwida ide liten lan wara lune alt âfwen här { landet införa f. f. "expreßlelegram". FJ flera tand säsom Tyskland och Franks rife winna, fom bekaut, angelägaa teles ram på fårflild begäran befordran frame för andra met erliagande of förhöjdt porte. “Detta befordringsruftem år redan tilämpadt inom wärt eget land af poste mwerket, i det att fi fk, expreßbref befor- drag framför wanliga bref mot en af- gift af 18 öre utöftver det wantiga por- tot. J ett land med Sweriaes ulsträ>e ning auser rämden iufdrandet af sam. ma system äfven wid tetegrambefordrins gen wara êusfkwärdt och beböjligt. Nån den framhäller, att säwäl inom affärs: werlden jon | enskilda lifvet intr fja fall, då fora Ffulressen, ja lif efter did, funna bero på en hastig befordran af ett medtelande, och att wid flera sjéely>or, bwilfas antat spå en få auseulig tuft- ftråda fom Sweriges nalurliztwis mår ste wara fort, fall weterlizen inträffat, då elt fnabbare fortskaffande af tele- grammet sulle hafwa underlättat berg- ningdarbetet. — Wär dyrbara flotta, Monitorn *Thordôns” berquing och reparation koms mer alt kosta stalten wa>ra fyrfar. All pá fiffran bestämma foftnaderna är wanfls ligt nog: men något-få når wet jag — fciswer en GStodbelmålorrefpendent — emellertid hwad deu senaste flottift- otympligheten bringar för förlust; upp- giften “har jag från god tåla: "Thors dönd""bergning torde betåpa sig till oms fring 95,000 Ir.; möjligen lorde emel- lertid summan fomma att springa ôfe wer 100,000-tatet. Kostnaden för repas rationen lår belåpa fig til 10,000 fr, Hela speklaklet fåledes ungesär 110,000 fc. Ocfsà elt bidrag till "Sweuska flote tans minnen!" * — Minus oh plus. Elt par torftigt fädda barn fnadade, berättar Nerrkô= ringspoften, på en dörr för att få fig en brôdbit. Wid frågan: ”Qwarifrån är ni, smättingar? Swarades "från norra förftaden”. De flejta fom gå omkríng och) bettia äro derifrán, Wi gjorde nyligen ett beföl i ett par af dessa armodets och nådens hemwist, J ett lilet rum woro 9 persouer inne boeude. För lwenne barn war liggplats teredd. på elt bord med utflagsttifa. För att parslarne ej sulle falla ned på otfwet, war ett tåg: bundet öfwer den mprowiserade bädden. De öfriga hy- resgästerna lâgo på golswet, på ett par usle madradser, utom eu qwinna som war fjuf ed) derfög måte tigga i eu möbel fom fnapt funde gåra anjpräk på att faflas seffa. DÅ wi tâgo delta, fommo wi alt láuka pá burn olifa ödeta totter falla, Hur många eleganta winingar flå ej obegag uade batfwa året om, dá deras egare bo på fina fommarndfen, oh huru många rum år det ej fom eudast någon gång upplätad under wsntkerns lopp, då de tydligt lottade hafiva fina falas och bjuds ningar! — Frågan om| gift qwinnas rätt och manneus mälsmauskap utgjorde föres mål för êfwerläzzning wid Meltersla Eweriges civila tjenftemannaförenings fugd af frdnler. frågan äfwen för innewarande åre rifs- dag genom en af frih. Gtadelberg wä>t motion, bwilfen, af fazutskottei alftvrtt, ediá aislogs af fanirarne, men delta âte minstone i andra [fammaren ‘ester en disfuosion- sem innebar all dusklig upp- muntran att åter bringa frågan à bane, om ois i çu NAR forn. nder nimda disfusfion gsorde fi bufwudfalligen fyra elifa meniigar gal? lande. Den konservaliwaste gruppen yt! rade forbiger fôr ott ett annat regle- raude af förmågenbetöförhålandena niels fan man och buftruj ån det nu beftående, fule Åftabfomma dioharmoal i äften- aper oh framlbafla: frågan, {hwad urdu hwardera mafan fall bidraga til det gemensammna boets underhåll. Man borde derfêr bida tiden få mydet hellre fom den omftåudiabeten, alt rätten til álteuskapssdrord få titet begagnades, tyds tes flart wisa att 'sôr närwarande allt år wäl beftåtdi. Yckandel på reform I denua' fråga uppbures för öfrigt endast af fådana, som fåge falen uc det Lilla fta els, de'förmågnare tlassernas in- f adte i Mariestad. | Som bekant fôrelàg tredfez men lazen skreswes för den flora: AE af folket, c< för den wore den nuwarande giftermålslagen den natur- liza TS . "Den nårmafte gruppen erkände dere- met “behoswel af e förändrad lazstift- ulug och fåg | den ringa företomften af áltenskapofêrord’ något fat annat ån för- nefandet af ett: fådant -behof. Tiden were fåledeå mogen för en föråudring, "på det âktenskapdtagstistuingen mälte bål la jemna [teg med samdálle!s utwedling { ålriat: men sleget skulle tagas fêrfig- tigt, [à om det ide medförde en ullsläu- dig rubbning. - Hwad derför ör når- warande borde och funde gôrad, wore alt gôra âftenskapdfdrordet obligatoriftt famt tillifa fullt werfsamt, ß alt uten ide. wore skyldiz att med fin enflilda egen- dom answara för annan of mannen gjord gåld än fåran, i hwars belalniug hou ársfildt fêrbundit fig att deltaga. Der Jemte borde stadgas, att mannen wäl egde fôrwalta, men ej utan hustruns medaifiwande afyttra fast egendom. En tredje mentugsgrupp fana wissere ligen en reform i hôgsta måtto af bes hofwet pákastadk, men wille do ide wara med om eier nl alt lôsa frår anz ty förft och främit hade opi fen inbillningen om detta fått, att det sulle leda rifl âfteuskapdbandeus losfande, å nemligen, att skilsmessa derefter flulle funna ske under euklare förmer ån nu; för det andra anfägs egendomsgemenskap åndod alltid som ett wiatigt willor i åftenflapet. Det medet till frågans 138 ning, fom från den sidan förordade, war särdeles entett, men på samma gång, åtminftoue i teorin, wida mera radikalt, än man skulle wåntat. Husteun skulle nemligen göras myndig, tila myndig font mannen och med samma rättáliga inflytande på beets förvaltning som hau. ZJ prafliken antegd de, att det lemme alt gå få till, att hustrun gäswe man- nen funmalt att handla à hennes wäge nar, och att. denna fullmalt âfertoges förft dá hustrun finge ontedning att mißlro mannens fått ast fôrwalta bock, Slullizen förelåg äfweu metionäreas urfprungliga förflag, nemligen ett full- ständîigt upphäswande af malarnes egen domögemenskap. , Alla de tre förft nämnda ásigterna funno förjwarare bland fam- marens jurister, hwarjemte den första wann auflutuina från en del af lands- bygdens .representauter, samt den andra eh tredje. fôreträdeswis från städernas rifsdagsmän. . Äswen vå tjenftemannamötet gingo åfigterna i ämnet hos möåtets meft frans stäeude jurister widt I får. Ett ytter- ligare bewis på, att | denna fråga ju- risterna mindre ån eljes stà som en man, utgör elt uyligen utkommel arbete i ämnet, hwari författaren föler att redan ur den beftående lagstifluingeu häfda åt huslrun ett wida rymligare rättsområde, än eivitråttalårare e< lazstipuingsprazis pins welat weta af, - Den sáfrast wi- ande slagrutan för de många, som Nat intressera fig för frågan "od wilja föra den framåt, blifwer uvg den stera all- månna meningen. Det gäller att lyßua till deß ord, oll låta deu framfomma med de invändningar deu fan hafwa att öra wid hwart oc) ett af de förslag, fom ur juridift synpunkt finnas möjliga. Härtill fordras de> i främfta rummet, att tillfälle beredes den stora allmäuhe= ten alt lära fänna och êfwerwäza desfa förftag, och det är af den anleduinzen wi hår i forthet redogjort för dem. — Praftiff kristeudom. Wid det uy- ligen hållna preftmötet i Lund blef eu ofhaudli;.g om äuglarne diskuterad. Den- na diskuösion omtalad jâluuda as Lunda Weckoblad: . "De wigtigasie aumärkuiuzarua met ashandlingen woro följande. Fôrfatta- reu hade ansett äuzlarne eza froppar, terför att "ett reelt andligt mofende utan rumbegränsuing år onefligen något för tanlen ofantligt, lifiom det är swärt all förflå, huru det flutte funna träda iree lation fill elt annat wåfendes" men då det Uffriften bette, att änglarne âro ans dar, borde man derwld tauna, - Det wore wansktigt att antaga, alt Snglarne äro freppoliga wäsen, fy ångelu oh menniffan skulle dá bli tila. Fôrfalta- ren hade oci sagt, "att ånglärne ide låfomt meuniskorua bilda en organiim" och haus mening!wore derwid ej fult flar. Menade Hari, att änglarne ej bil: dade eu erganism på samma fått som mennifforua, | were det riftigt, men wille hau fåga, ott de ide alls bilda när on organiöm ”utan utföra. hwar för lia friftående. intiwider", få wore det eremot ide titrigt. : Talarne delade fig ‘emellectid i twenne hwarandra flarpt - metsatta grupper af hwilka den ena: wille lillerfänna äng- larne lefamlighet, den andre ide. A ena idan mwile man wäl ej lbewlsa altängs arne hafwa fropp, men man förmenade, att det wore lita omöjligt att fart bes risa, att de ide haswa det, Wäl säges det I Skcisten att ängtarne åro ofmliga, nien sastán de få Îro för of, är dermed ide fagdt, att de tid sitt wåfende åro det, oh di det fåged, att änglarne åro tjensteaudar, få fan detta ej tjena fom bewis "för att äuglarne safna fropp. Hwad tvitweta om änglarne; det weta wi af Skriften, oh eulizt henne uppträdde ánlarue alltid med lefamen. cån andra sidau frambållå, hurusem det wore af gauska stor helydels« I rent rattifft (Y bänscende, Huru man fattade fri in 0 änglarnes durum De il font förfa)taren hade: anfört för n 'sigt, alt: äuglarne -ega fropp, wore ej tillrådiiat bewisande. Alt andar fune na werka utan att eza: lreppölighel, wi- fas flart-af den bellge, audes werljam- hel, iy honom - wille mau wäl ände> de tillägga fetamligheter tr > —" Folkskolcunderwisningen. . Arän_ (anar frifwes ti Merite Alle- andaz- a NT ; "Apropå den swenska felkftolang ofta åberopade fristtigt-fyrfllga pråget, få bes. sôfte jag Idag händelsewls , den” wid. Val hattoutrade fmåftofan och fann dec fötjande uaderwiönluzdmaterlel : Sandberzs wälbekanta plant skolan oh hemmet samt — en stor wägg* karta dfwer det fö fk. "heliga landet”. -- På min fråga om ej någon dytit farta Sfwer fådernedlaudet funnes alt tillgå, swarades nej; och då jag uttalade min förundran - häröfwer, swarades att man an wederbörande tnipeltor fort fram- t tållnfng. om att erhålla en dylif, men asspisats med lôste att I stállet erhålla eu farta öfwer — häradet. Mau till- lade uppsyniugswis att alla smiskolor i so>uen skulle förfes men dytita häradse fartor. En för 6--9 åringar naturligte wis aldeles ebegriplig- och ofatillz hâ- radöfarta i fået för en för sfolbruk assedd wäzgfarta öfwer säderüeslandet! Det all wál wara ett drag af moderu pedayogi, detta, lan sag tánfaz men en- tigt min uvpfattning ett mindre udtigt. På min fråga upplystes ividare att Pa- teftinafartan o>já begagnaded whfriften- domsundenwidningen fisunda att barnen fingo utpeka de "heliga” städerna o, | wz od) delta innan de lärt sig ”utpela” sitt eget fäderucdlauds gränfers Omnyttan eller nödvändigheten af att ofwau nÏmoa "helga" farta förr eller fenace ingår bland undecwisningsmalkerieklen i den swenska folfskolan, will jag ide disputera, men hwad jag wägar påfti det är, alt swenska follets baru äro berättigade att, i fråmfta rummet, få lära fig tänna sitt eget fosterland, fom wäl för dem bör wara "landet" framför alla andra". — Befrielse från ordförandedefatt- ning i fummunalstämma och nämnd, Wid kummunalstämma med Horns foc- fen i Sfaraborgs län den 5 December 1882 waldes Lars Andersjon { Store- gárdeu till ordförande i stämman och nämnden för uästföljande fyra är. Här- öfwer flagade A. hes länöstyrelsen och anförde att han, sem. redan wid stäm- man undankbedt fig walek, woro alldeles oförmögen att fröta i fråga warande wigtf a aligganden, enär han dels wore mindre fr (lunnig famt alideles ofun- nig I råtning oh râfeuskapers förande, dels och wore fjullig och hade swag syn, sáseom bifogadt láfarebetyg utwisade. Han begärde alt blifwa befriad från befattningarna, helst walet fannotift ges nomdriswits af "mot honom fiendtligt sinnade perfoner”. Uti inferdrad för- flaring’erinrades, alt A. sjelf handhade sina efonomiska angelägenheterz att, om få erfordrades, han kunde anlita skcisware- biträde: att walet utwisade förtroende till honom; samt att hans fjutdom ej funtes wara af någon swärare art, På gruud bäraf yrfades åliggande för ho- nom att fullgöra de houom uppdragna befattningarna. K. befallningöhafwande förflarade att, som det af A. uppzifna, med wederbörligt läkarebetyg skurkta fjut- domöfasl borde godfännag fåfom laga hinder för utêéswandet af i fråga ma- rande ordfôraudebefattniug, A. befriades från nämnda uppdrag samt att nytt wal ffulle oförlöfwadt förrättas. — Horns fummun öôfwerllagar nu hos fk. m:t detta beslut och sôfer wiso, att. han, ehuru understundom fsuk, allmänhet wore frift ec färdades fånga wägar till städer oh marfuader. Uti afgifwen förklaring har A. företelt nytt läkarebetvg af innehåll att han lede af wissa åkommor, fom funde fôrwärras genom de åligganden, som medfêljde erdförandeskapet o lalla häudelser gjorde för henom högst swärt att fullgdra samma åligganden. — Wid Ärendets föredragning bar f. mt, med afseende à iunedâllet utaf det hos k. mit företedda láfarebetyg, faststäldt lf. besale ningdhaswandes dfwerflagade beflut. — Lissörsáfring för goodtemplarne.- Säsem förut I ndningarne omtalats, har reftor P. Joh. Bäckman i Kristine= hamn, föreftåudare för Kristinchamns praftiska skola, fatt fig i fêrbiudelje med bolag i hufwudstadeu, i îyste att föra âsladfomma tifdrjäfring för geodtemp- fare not billigare premier än fom falls mänhet betiugad. Wi funna un, fiser Krobl., lemna den Aläidjande' nuderråtteljen, ait öfwer- euskommelse år träfad med bolaget Victoria | Stockholm, hwilket mot ytterst billiga premier, som funna inbetalag & mindre poster, meddelar förfäkring får goodtemplare, 7 . Till generasagent för Sfandinavien har botaget autagit retter Bidman, Det år åfwen för of glådfande alt funna omtata, att caftadi reftor Bid- man filhör den amerifanska orden, han bod betingal samma wilkor för deu en- gelsfa, få alt förjåkeingen omfaltar båda ordnarne.: » | as Då tillile åfwen år beredt alt, efter wiß tid, fomma i åtnjutande af fpar- "penning, funna w <werl får: I i I ' I fee underlåta om | emplare att begagna ' [8 af delta fått alt | efonomiskt hin. . fecude bereda sig en sergfri åtderdom efter, i händelse af dêdsfall, fenina mata, . - barn efter ‘andra nära stäcnde medel tia utfomfte Vf uppmana asfla good * = ‘Karl den femtonde och re - tationsförändringen. JZ: nn SE Aslehandas senaste nummer meddelar herr Offar Wikander en liten -perfonlig mins :I-nestedning från den betvdelsefula dagen "den 7 December 1 65 med deh förtjus- ningsfeber ed) glädjeulbrott. i tinta "ef: där oftryda flutet af herr W:s. Mif, | bwillet företommer pi ra märlliga drag tilhörande efter. ' “+ Några dagar efter denna minnesrifa a heter det, sulle toxung Kart 14 bewista ie: set & Stora teatern. De, fom närmare tände till férháflandena, wißte mydet wal, att han gen war föga gynsi Kämd för repre scutafionsförändringen, men att han, säsom Ht enfår en fonstitutionell founng, (ätit fin egen wilja mwifa för folteta witja och fina râdgiswares förestäflningar, Men deu sora madsan wißte Fageuting derom, Det war mydet soll | teater. salongen, fonungen helsades med hänföretje, od man spelade upp folljängen få wäl när han kom font efter [örestállniugeus slut, Det lag fitsom ett fått mosi öfmer hans wadra, manliga gue sigle, och det förefom mig som ont han beif we- lot Sea rn a all deana Hyllning. Det war r öfrigt en bett naturlig fänsta fö e tenärligt finne fom hans | y reit flor Medau man högtidligt egnade fonuugen fig duslning type I teatersalongen, förbereddes nere pá torget en annat hyllning of mindre högtid- lig, men få mydet mera egeudomlig ort, Man ty>te der omsider, att det ide-war nog med art bara hurra: man wille flrida till handling, få fattades ett folfbeslut, att hâstarne sulle spän- nas fran deu hingliga waguen och fungen dra- as I triunif of det glädjedru>na solket upp til ottet. Trots lislujkens litiga proteñer ipän- des bikerne ifrån oh sördes nmydet böhigt nä. bafa HU Öelgeandöhotmen. ” Lusken satt qwar - pa fin upphdida plats med pisan i hand od fåg mesankolisk ut, under det att de menskliga häftarne började fälla upp fig framför vagnen Då upptädte man plöteligt, att seldonen ej funde räda till åt de tuseutals hâstar, hwilfa sale fig lill-den |mprowiserade kun asfintsen, oh det fattades ännu ett folfbeslur. har beflör att ges nast sända est deputation upp til operans föra för alt ur teoterns förråd utbefommwa ett tis rddligt längt fehtåg, bra Itet od af messin staren Grundström till deputationen utlemnades ester en fort inre strid utellan hans yritttanats fåfom förrädsförtvaltare o< hans uudersätliga wördnad. Gruudström trodde font oc Taft 13 länge han lefde, att det flndle warit nära nog | ett mojefätebrott att uppsiälla något binder lör fe 10:18 uddiga tågordning denia afton. Sedan nu alla praftiffa sraarigheter tvoro undanröjda, ordnade man fig framför wagnen få tängt drag. linorita rädte, d, w. |, öswer beta Gusta Adolís torg, CA war det uppsiäidt od tillstaldt, når founngen efter fpektatieta slut kom ard för att sätta sig i flu wagn. Men man hade bär gjort npp räfuingen utan wärden. När fonung Karl fom ned isórstazan o< fid syn på ala desfa fratar, ule han laue fie under andra Pdalanden sit fig ett godt Lr men zu blef hau ond. Hans ögon gni- rade, når han trädbe fråm tilltalade fotter i fl | horten, ot dan gausfa omilda ordalag. Mea under det allitiäuna sorlet funde ingen böra binad I han fade. Man tog för aldeles giswet, att han uttry>te sia synnerliga belätenhet oc) beswaraze hans tal med oupphörliga fejmerop. Det war ett nåftan fomisst ”gude fred — vgflaft” metan kfonung 04 folf, hwiiket slutades med att den förre belt hastigt wände det fenare tragen oH begaf fig öswer sörsta raden til utgången ät Arjenalsgatav, dit en manlig hoswagn êiswit beordrod. Jog war ide i: tilfåle att iafttaga, om follet tydte illa wara; men jag trör, att konungen den aftonen ide brydde fig om bivad follet tydte. Sáâdant hände honoimn ibland, men E war rito ide i’ ftdud att rubda den ularitet, fom omga di DecsoutigE artt gaf hans ätfhultda — Ett mydet fiffigt satt! I Y. A. - sâsed, nnder en med tumshöga befstàfs wer utförd rubril ("Gratis*), följande låregna annons från Ystads belyöninzs- magasin: i „En se>erskäl eller smöêrfanna af alle uid utdelad till hwarje fologån-afbenms tare, som fåper den 100:0e, AKIDe, 300:de, 400:2e, H0O:de,| G00:de, TOO:de, SVO:de, Ode ch 1,000:de få fologån, fom i butiken ultappas. I — En fom ej ger fig i första taget. Sin! dpinge-Tiduingen L nálands Wile banda berättar: En främling, hwars hela nypfyn gaf till fänna att han brus fade åta vå fôfotrapporna och foswa i vortgångarna, ;fom; bär om’ dagen helt frimodizt infratferande på ett fonter här i ftaden och frågade efter cesen. Ester riförätten yttrade han: Jag nidgas tilftå, att jag befinner mig i en liten fêrlägenhet, Om ni wille lina mig 20 fr, tills jag biuner fråm til Metala, sulle Jag Mida er en pel reiißwexel & boloppet och fånna mig tas sam till på låpet." ; , : ide det rin- "Ment sag känner er fu gase”, inwäude föpmannen. . "Jasä — det år sant. War få ged c< låna mig en blyerlspenna." Han fog blyertapennau och) Mek vå en bit omflagspapper: "S, Hillman, Motta 5 Boa a I ar ni uigen auställnîng i Motala? Bite för Montlidet. Men jag bar | warit förwaltare på elt bruf.” , „Mannen underrättades om, att han singe sôfa de 20 frouorna på annat bl, Hau bugade fiz ec förfwann. Ester en half timme infann han fig lifwäl d nyo od fade: ös "ädrlät min entrågendel, med då ut ide fann er higad att låna mig pengar, flulle ni måbinda ide daswa något emot att bog fältarmåftaren: Y. gå i borgen för Mitt vivre under en wedas tid.” Köpmannen tät honom fists, alt han hade ’niv>et emol delta förflag, od fråme | lingen glid åter fina färde. På ester > H | | Y . | + : a . “| H i några inledande ord vm reguet och uorfta'
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.