t H 1 i H i © uppylätua råd > falaren f -[fånag en vers “Halmslad. 2 “Saholm, — En goodtemplarfeft hade hárwa- rande raalfaltista ho en "Hoppets bild 334" { föndagd anstält & den walwilligt Fussalen, AE Det Under. famlingöliden från kl. 2 tid in emot 3 underhåll Bergzreuska kapel- let med musik. Derester spelades oh af vl: 24, och få upp- trädde typografen I. W. Anderdjon från Til u! ångevuatt bade han walt bibelspräket "Ze de til wine! ait det få rödt år oh får sä dejeliga i gla- 5 o< går (å tätteligen in, ty det biker åfom en orm eq filnger fålom en huzz- orm”, Tetta bibelspràk innehåller, yite rade talaren, en hel predikan i och för fia, men sag har walt det till utgäugds-- - puukt för i C Med drinkare menad wanligen raglande, wad jag fomnter all sáza. af polisen oftast omhändertagna perso- ner, men jag säzer att den fom under= stôder dry>cnskapen áfwen mäste räknas tin deinfarnes fara. Just från den måttlige, den karafterdfaste sâsom det få wadert heter, kommer drinkaren, Se på ett drydesfällftap, def tydes fom em ingen glådje. skulle finnad, om ej glaseu böjded, men de skulle fannerligen ej hö jas få ofta, om man wißte hwilfen dä» ig werfan det. fan ha pa en oh annan närwarande sndivid. Det fer få "rèdt och dejelsgt” ut, men innehäller ded tterft skadlîza ámnen, fålom sprit, blå yra, alfehol m.m. Derester redogjorde r lifsprocedsen, huru hjertat, dä spirituosa fommit | froppen, Mår extra slag, huru man fånner fiz lifwad, för alt derefter: tyugad af en förflav- pande käns!a. Häruti wisar spirituosan samma werkaingar fom morfinen. Det pástás att fupandet ej skadar oh slap- par, men [åt en: man lyfta den aja börda han fan, gif Honvm sedan 2 us par oc hau fal eu half timme decef- ter ej funna lyfta samma börda. Nog är man se prunfande sranska elifelter på winflaskor; men derför innehålla dessa ingalunda ålta waror. Winhuseus re- sande oh agenter erfänua sjelfwa alt derr8 win innehäller mer än 9 proc. främmande ämnen. Följderna of spril- dryers fêrtárande tala längt bättre än mina ord. Huru mången yualing fau ej i glaset finna orsafen, till en förfetad framtid! Huru mången man mäste. ej erfånna att drydenflapen fört honem längt från det tänkta målet! Arbetdgifwarne mäste medge alt spri- ten förderfwar arbetarne, och jag anro- par derföre principalerna att de äro ch bebjelplige uti att utrota rusdry>erna. Betlagtigen ha föreningar, fom bildats för nyfterheten, på många och fitda hâl mört melständ. Särskildt angående den starkaste föreningen, nämligen goode- templarordeu, aufôres met denna att den år ett politiftt parti, andra Hålla den för en felt, andra åter får ett hems lighetssamfuud, , som arbetar mot deu bestäende ordningen. Men jag kan, efs ter Z-ácig erfarenhet, wittna att ingen pelitif ails förelonmmer, oh dem jom båfla orden för eu felt fau jag upplysa att ingen får iuträde i orden utan att tro på en aslsmägtig Gud, derwid wi ej fästd eß wid hioilket religiondsamfund den intrådande; tillhör, wi flott uppe mana dem att âlska Gud ôfwer all ting od fin nästa sálom fi sjelswa, Med lärlefens geruingar w ifa wi rädda drin- farten od stráfwva åhven att infå i er- den dyzdige och fedefanime menntfror fäfom ftåd för de fallne. Angående be itollniugen ait. wi arbeta mot deu be- stende, orduingen, få waren êfwerlyzade att, om få wore fallet, redas wid förfta sammanträdet ordens graf warit aråfd. Samliza påftå att det es år sadligt ait taga fig en tår en oh annan gång to taga dertold exempel [rån far 0 arfar c< hela flågten om det kniper. arf mer att be bjernftarke funna sátunda gå" life genom utan skada, men de swaga naturerna duka slutligen under. ängen follen fan intvza delta, Os hvilken bedrdflig skada göra ej rubs dryderna på crbétssorniägan, Jag är Belt ung, men har erfarit många exeme pel vå superiets olydliga följder. Eik af -dessa rinner mig särslildt i minnet. Jag arbelade lilsammans med flera lame rater, hwaribland en: war min barn- domöwán. Wi woro ständigt tilsam- mans e< hade foga hemligheter för bwarandra. Utom det att han war en od famrat, war han äswen sfidlig I itt arbele.- Sä kom den dag, då wf tulle exercera bewäring, en dag, som em det ej händt förr ju skal wara den förfla på hwilken jen ffa tömmas cd som sedan oftast - fêljses af många ruddagar. - Så gjorde âswen min kam- at och fid derester allt mer e< mer ma? för sptrituesa. Slutligen blef hau å slarswig att han måfte asskedas oc êrsênl fedan allt mer och mer oh i Qre- bro förfatffade han elt gammalt betyg med en månad, men fid derför 2 má» naders fängelse och sändes dervå säson drswarslôs hem till den fattiga, förs ande modrea. Detta ett exempel pà guru en i grunden god natur genom rus- dryer kan blifwa dålig. Se eder om» fring i det dagliga liswet och lår! Guru mången far lågger ej fin fdutjeust vå trogen, under det mala od barn fitta femma i nåd. Kanske hand lilla barn ommer oh gråtande ber honom fomma hem, han far då ut i hårda och grofwa ord, Förebrâr honom någon mera fins tändlig nenniffa derfôr, swarar han frådt: "det rör dig ide, det år mitt,”- Detta erkänner ni är rätt, då det gäller samiljesäter. Jag will tala till de unge. ro ni ej alt denne far en gång warit ung? Han har kanske Rätt dygdig, nyt ter och ski>lig vå werkstaden, men af en eller annan orsaf blifwit förledd till att Prida. Kanske. karhraterng sagt, dä han ej welat gå på frogen:: "Ar du ej gesäll? Will ej gubben ha of funna wi gå til eu annan." Näâdda de sälunda freftade, hwissa I teras åra ett warningens ord! Desja driínkares sordiska]| slut år antin- gen en hastig död, fåjom af Pag, eller clirium tremens. Fins något hemskare för taufen ån alt en till det goda ut- rustad menniska genom: sitt eget sörwäle lande blir få olydlig alt hon ser djef- wulen i bilder, som funna förskräka en var. «Hon fansfe dör i detta tiliständ od) sedan Hjelper inga böner. Ned med brydenflapen, fom sänder wåra arbetare till fattighuscu och fängeljerna! Fêr- walta edra pund och rädda de olyligc!, "Se ej till minet att det stär få dejeliga i glafet och går få lâtteliga in!" Har man en gång fommit in:på drydenfla- pens bana, sà går det: ej få lätt alt wända åter. Deu drudae waknar elter ruset, dyster, retlig och ficlfanklagande; ban fattar åter glasct får att fomma ur Penna stämning, Wänd åter i tid, ty eljest stänges himmeleu för digt Om ej guld oc) filfwer blir din lön, få får du fammetofriden, ! Hwad fall qwinuau liorden att göra? Heu super jutde, Hwad fal sag kunna góra för nytta i orden? Se der frä- or sem man ofta får höra. Deu fia warar jag förfi med att: "du behöswer ef tala, ditt exempel år neg", Geod- -templarorden, som år den frastigase förening, fom någonfin werkar för uyk- lerheten c< sem lör närwarande t Swes rige ráfnar 90,000 medlemmar, har qwinnan att tada för mydet. Quwínnan är wärt kraftigaste werklyg, men uppfattas säsom fådant ej alltid rått. Qwinnan är sänd till mannens hjelp; hon eger detta smekande, êswertalande, "4 om fan töra stenhärda Metan, Hon an fåfom moder werka för aft hennes ‘barn upofostras til nyflerhe! Hå bon | har genom fin kärkels magt f eder Hela familjer. “ Goodtemplarsanau fan ej sänkas, före än ruddry>erng ulrotad, w ha.derlill gått för längt. Winna wf, skola wl krets allt dagens flander,- wälsignas ‘af ester- > - . , werlden, : IA "Het biter - säsom en orm" Härpå anfördes fåjom ett exempel "en allmänt befaut händelse®, antagligen [yftande pä studenten Baagde, Det -berättades Huru ynglingen { -rusigt tilftånd dödade en annan cd morgonen derpá waknade i finds utan ringaste ‘wetskap out hwad om händt, Andra exempel skulle jag tätt funna uppleta, men nöjer mig med detta .o< ber hwar oh eu, fom ej will att ermen flatl flinga, alt arbeta för wdr saf. Mödrar, a!ta edra barn! Brde der, systrar, rädden hwarandra! Städa fosterlandet från rusdryderna fled! Ar det rätt att wi efter swärt e< tungt arbete fägaa wår tån dersôr på frågas rens disk, får att han fjelf må stina af wälinäga, får att haus rit, flädd i siden; må frasa fram på turkissa mattor, för alt haus dotter må få Ninfa på piano, fastän hon fauste intet mufiföra har, allt under det wår familj lauske i îwäll ec föld går i trafor? Undfly trogen! Lâtom of enas att utrota dry>cnskapeul Till - goodlemplarne Yttrade. talaren ungefår följande Låt hoppets genius städse stà för eder och mwelen att den Hågfte fer i wilbehag ned ti wåra ádla fräfvanden? Föôrslappens ide af motgången! Se på målet oh gifwen ej mwifa och glånmen ej att t hela fans det uppfändag, böner får eder. . Mâtte en gång selen gå upp oc tyfa öfver eit Swerige, fom från Haparandad fjen till Ystads slätter bebod af ett folk, fom besegrat fin wärste fiende och leswer nyktert! På uykterhetens och det indus striela arbetets wäg skola wi hêja wäct sand til mindre wansklig åra, än som uäddes af Karlar oc) Gustaswer, De ras medel war frig, wärt är färlek. Hän, begabberi oh mörker fota flu, tlott ni ej tröttnen, utan utrota dryc- fenskapen. Framåt till nya strider! Då. werket är fullbordadt Mall fanan fänkas öfwer wär graf, då skall minnet of hwad Sweriges fattige arbetare ästadkemmlit warmt wälsignas, Dundrande appläder belönade talaren. Hå hade han en wäldig stämma och dramatisst lif i framställuingen, få aft hau ly>ades ry>a âhóramne med sig. Kapellet spelade upp. Sedermera uppe láftes af herr Andersjon ett par poem, som på annat ställe âterfir.nas i dagend blad. Sfkräddaren Märkeudson della- merade "Döbeln wid Jutas", sedan de faffedridande återfommit från Vinbergs ska tofolen, dit de gâll att läfta fig med den lsufwa dryden. Kl. 6 war logemöte med de 49 goodtemplarne, som här fiunes, samt de främmande brêderua cd systrarne. — Döda på wäg till lyrkan. I för dags hände fig att tvenne qwinnor, den ena eu eufa från Trällohut, den andra en tjenftflida från Dyrebar, dá de Mulle begifwa sig til fyrfan i Kuäred för att begå nattvarden och woro komna ut på frången, som går öfver Knäredsän, den ena antagligen af swindel föll oc ry>te deu andra ned I mwatinet, der de båda omfemme. Hade rådet ej warit få uselt hade fäkerligen otydan ej flett. Liken a ännu ej pâträffats. — Ggendomshandel. Hemmandega- ren Nils Magnus Jönsfon har i desa dagar fålt fin egendom Kövinge, I, mantal, till hemmandegaren Johan Niloson i Ahla för 20,200 lronor. I j åftar famt 8 st. t1 par d Hon fnnewa= töpet medfål for. Tislirädet - fler rande år. "0 — Domareedeu \wor | måndags in- för rådhusråtten deu nywalde vice râd- mannen handlanden C. F. Rosengren- “ — Om några borde ha ombud eller biträdeu wid tinget, få wore det | sane ning deåfa oftaft my>ct ungza och b qua winnor, som der skela "lära? mot fina fürlckotdse :förförares Ty fällan ‘weta desfa flidor, Huru de sfola fMdta ett lir dant mål, jä Helt olika hwad de wäutat, nemligen giftermål." . — Afslagen ansskuing. Hos kongl. mas:![hade mosaiske trosbekännaren, hands landen Aron Wladisltawowsky från ryska Polen anhållit att warda upptagen lil \wensk medborgare; men har kongl. mas:t den ó d:8 ej funnit Mål att -bijalla dene na ansôfulug. he -— Skäne—Hallandsbanan- Arbetet à jernwägen går raskt framåt, Sä âro broarne lagda både dôswer Wege oc Hags larps âz den år till och med proftörd. Men unu, fjunker banken wid denna bro rått betydligt, hwilfet naturlighvis förjenar arbetet. Dod torde wara skäl förmoda, att innan mäuadens u bans tåg funna rulla inpå jernwägdstationen i Kaltarp. a — SRordförfafet mot Dscar Didfou, Frän Gêteborg" skriswes under fredagen: Poliskammaren hor {dag tortsatt för- hôret med häktade förre koustapelnNorde blom, Hau infördes, INÄdd fängdräg- ten, ed fyntes fulllomlizt luzu. Der Didiew war uärwarande. Nordblom widhôn på det bestämdaste, att han ej haft för assigt att skada dir Didfon, äfwensom att han rigtat pistelen uot sitt eget bröft, då Dickson rydte wapnet ur hans hand. På polismästarens fråga hroarför Nordblom ej aflossat - skottet mot fig, swarade han, alt blott ena has nen warit spänd, men att han trydtypå fjedern à den andra. Af rädola alt folket, ent det gått af, skulle tråffa Did» on, hade han godwilligt lätit frinryda fig wapuct, hwilfet han eljest hade fraf- ter alt bebåfla. Dir Dickson upplyfte, att wapuet rizfats mot hans hufwud, hwilfet Nordliom förklarade i få fall endast sulle warit i det ögonblid han framtog pistolcu ur redfodret för att wända wapuet met ja fjelf. Nordblem erhöll uu dubbelpistelen och. fit wisa burn handlingen försiggätt. På potis- mäftarens ytterligare fråga, buru Nords blem, fom sagt siz aldrig hafwa förr fänt till dynamitd behandling oc) werke ningarna deraf, kunnat ladda patronerna pá wanligaste fått med fknallhatten i masjan ch öppen hylsa,] sade han sig täuft sáttet wara sä, Widare spord, bwarföre han ide tändt patronerna med brinsande frida, swarade han alt en plötslig fonfe fommit på houem att räddning änuuu war möjlig. MN. med- af att han warit ifriz romanlásare; jenaste sêudagen hade hau lâft "Montes cristo” och derefter befölt teatern på qwällen, Swaren afgäswes med redig- het oc) lugn. — Hwillet "stra}®" \fola de norske statsräden ha? Denna fråga framla- stas redan af wenslerpressen och befva- ras få — fåger Hamar stiftötidn. — att ât få "tora brottslingar” fau man ide aufêrlro ett enda af rifets embeten; de sela fdiflaras cwärdiga att i rifeis tjenft widare nyttjad. Detta år de> ganska máärkwärdlgl! Redan I Juni 1880 hade de her [tats- rid manifesterat* sitt brott, oc det år förft nu detta wisar sig få cerhôrdt, att de ide funna anförtrod det ringaste eme Bele | Nalen3 tjenfi. Det sr bod flora förbrytare men Fl att i Uni ire år efter nyh nämnda tid driswa sitt pel på samhällels hdjder; ja för tre år” edan wille man fu ide en dång tillsztta rifdrátt, jåger Wullum, ehutu mon Ude fet -wäl funde göra det, — Dej, det wat nog í>e få, att man lide det. Mau ‘peslade sig fram," om sä {dg man, att det ide gi, od) få fade man, att mag ida E nefå an har aNtfå tält debia regeringen {- tre hela är} ha herrar I woro "allaredan dömda”; cddetfa mån, som man tolererat få tänge de sela pu ide längre wara wärdiga latt beftira det minita embete. Då Hlvarför tror gaste. Det är nåmligen)fdé derför, de ro få fartiga forem eer alt wé Holmboe amtmand od Munthe ge- neral, já wore detta ide 'afflrådande nog; vå funde det ly>as fungen att fi en annan hôgerministér efteråt. — Alt, få: det är ide emedan ftatbråden för- tsenat detta straff fom de Meta få det. Nej, det är ganska tifgiltsgt, hwilket straff de‘förtjenat, Men de mäste ds- mas fi ftrångr, att deras ôde fan wersa asskrä>ande ned: — Traktatanderhaudlingar. Siiom ett a propes för dagen, utan för êsrizt något sammanhang med dén poctuzisi- ska. fronprinsens bejè?, fan hämnas, att mau har anlednîng eorotie ett snart åters uppkagande | af underhandlingarna med Portugal om en handels- 'e< sjêfarté- traftat. För asslutande af len sadan ige nes del som om några belydligare swi- righeter, då de portugisiska intröjena trafs taten medi Spanien åfoen blifit till- godoscdda, mumera ide böra möta. Vee hofwet af en handelstraftat med Jrortu «har om wi ej mifminna of, blifvit pie petad af handels- och fjöfariönåmaden i Göteborg. |. — Understöd för underisning i Nöjd. Kongl. maj:t Al enligt cirfutáe til te uungeus befallningshafwande d. 21 fift. Sept, efter! prêfning af infomna ons sêfningar kestämt om det understéd, sem innewarande år skafl utgå of allmänna medel: till de Moldiftrikt, bwilfa anord- nat underwisning i Nöjd för gesfar pi det fätt, som fôreskcifwes i keng!. kun- görelien d.[11 Scpt,! 1877. I allmän: ant ffela nom froldiftrittet. 323 ftoldiftrift har underfiöd tilldelats. Kee nunzens l'efallningöbafwande ega alt re qivirera de 'anwisate beloppen hes fiaté- fouteret och derefter, vå anmälan af we derbårande |ftolråd, utbetala dem från landträuteriet, efter om skolr8d begär att få syfta understôdet ‘hes wederbörande magistrat eller fronofogde,! låta tilban- dahâsla sfolrädet derstädcs det utanerd- nade beloppet. — Esterföljanswärdt, Linköpings handlande beflöt nyligen fidigare stänge ning af butiferna och tilfatte en Tomité ait nppgöra förNag till fämplig omvånd: ning al deu fälunda erhållna fritiden, Kowitén föreflår upprättandet of eu han- delsskola under två mänader, e< har en lärare åtagit ‘sig alt bestrida nuderwis- ningen met 5 fr. per elcv, få framt mint 30 elever anniása fig! 20 hafwa-redan gifwit tislkänia, att de äro williga be- gagna fig af imderwiouingen. WMenin- gen är att framdeles nhvidaa undervis ningsfurfen med lektiouer od föredrag i andra ämnen, Lj rd Djurskyd et. duger fan utan den tifligafte glädje! erfara hwilka fora frants steg djureftydeslaten under de fenare ä- ren nått i wärt land! | a Y | RAlzogabloramnnan. En teckning från Finland Y af Johannes Alfthan, | Farta, fr, fi n:r, Och den lilla, näpna frun lem- nade de två vännerne att ostör- . da helsa på hvarandra. Deras möte ester fem års skils- messa var naturligtvis gladi; men de villo icke | vien sig oartiga ger "nom att draga sig tillbaka för att meddela hvarandra alla sina | vexlingsrika ilefnadsöden, - De åtnöjdo sig derför med kontur- teckningar, som, så tycktes det, utföllo till ömsesidig belåtenhet, och öfverenskommo att om fyra dagar åter träffas hos Sevorin. Denne sistnämde skullo nemli- n. dessförinnan företaga on iten resa. |. ee . “En skugga sågs dock Lvila på den förr så glade sångarens panna. | 'Senare pà qvällen, då pun- schen stigit unge herr Broberg något åt bufvudet, hade han ott underligt samtal mod“ ein nye ' LS , | OK ‘ i‘ | | i St - den bokante, den så plötsligt rike Sunoson. | Unge män, och tyvürr just of- tast tillbhörando de så kallade bil- dado klassornn, anso det icke sällan såsom on hedorssak att hysa eller låtsa hysa lättsinni- ga grundsatsor gent emot det täcka könet. Sorgliga sanning, att menniskor finnas, 80m anso det smickrando för;sin karak- tär att på bokostnad af andra medvarelscrs hela lifslugn skry- ta med en seger öfver — monsk- lig svaghet. / . — Herr Suneson känner icke vår vackrasto flicka! — Ja ja, företå mig rätt, — "flicka" i sta- den? . Hon är nyligen hitkom- men. - LT — Och det yore? frågade Se- verin likgiltigt. | -—"A, herr rentior, en god- bit för en rik man, Det’ är skänkmamsellen på Kajsaniemi, den' sköna Rosa, af ops alla fina- ro karlar benämd dyra Rosctter. Men ett vill jag säga herr apo- tekarn, att hon skall vara för min räkning. - — Georna för mig svarado 8o- verin torrt, fo ‘rens lättfärdiga öga. — När jag blir myndig, fort- for den Unge rouen, hvilket sker om ett par veckor, så lyfter jag don i mina föräldrars üktonskaps- paktum åt iäldsto sonen tillför- säkrade summan af tiotusen ru- bel, och då — tvivgar jag hon- no att böja sig efter min vilja, — Nå, sans det vackra flickor i Petersburg? — Sannolikt, svarado Severin, och den vämjelso, han kände öfvor den unge mannens ytt- randen och tänkesätt, stod tyd- ligt att läsa i den kalla blick, med hvilken han mötto ruckla- Severin steg upp, synbarligen tröttad af den värdo elegantens konver- Bation, : : + 2. Ios vaktmitstar Palwelin, Vaktmästar Palwelin var en på sätt och vis ganska. ansedd man 1 sin umgängeskrets; hu- ruvida han var lika aktningsvärd för öfrigt, lemna vi'åsido. Ian var mycket «bildad» för att va- ra vaktmästare. Också anlita- des ban ofta Bom uppassare vid do 8. k. studentafdolningarnes festor, cn i allmänhet illa aflö- nad bofattning. Horr Valwelin hade blifvit on förmögen man, ty han var myc- ket capokulerando», och detta, såsom han sjelf humoristiskt ut- tryckto sig, i anledning doraf, att ban på afdolningsmötena hört sina «klassisko kliontor», som han plägado kalla studonterne, så ofta tala om don «spekulativa filosofien>, Men Palwelins spo- kulerando var allt annat ün ab- strakt. Hans most inbringande affär var egentligen den att åt voderbörando värdshusvärdaran- skaffa vackra och lämpliga upp- passerskor, | — Detta begrepp, zom gub- ben uttryckto sig, har en stor latitud. : Hur flickorna voro klädda, dot brydde han sig icko synnerligt om, ety» sade den vänligo man- nen skämtsamt till sina qvinli- ga skyddslingar, då dessa vückto fråga om sin toalett, «ty, min stumpa lilla, gör icko värden gjolf dot, så gör nog sjolfva verlden dig i don vägen belä- ton», 4 Och det språket förstodo de flesta unga flickor, som sökte tjonst i stadon. | : Nu var det morgon, och Pal- welin gick ut på torget för att köpa fisk och tillika «fiska». u är en klok gubbe, du, sar do hustrun; mon go till, att du får något vackert nu; den sista fisken du fick lät knappast fälla sig, och nu är hön så förnäm, att hon skrattar, åt mig, när vi mötas på gatan. | — Hå, hå, svarade mannen, du har nog rätt, hvad Rosa be träffar; men si nujbehöfver jag on ny dufungo — åt, i du vet — ha, ha, ha! : | | + Ja, men jag vill säga dig, inföll don hedervärda! makan, att det är tid pá, ‘att bli liksom gudaktiga; låt”det nit bli iden sista i deu vägen|— hur myc kot ha vi i banken? |, li — Fem tusen, fem tusen, lilla ‘mor, var mannens; svar. . Detta var vaktmästar Palwe- lins, ett herrskap! sådana man tyvärr ofta anträffar dem, i syn-- nerhet i hvarjo'stad, som vill gör ra anspråk på att icko vara små” stad. . (Forts) från de ju Y mau? Det år kanske det allra märke ' gal är af wär handelswerld erkändt ch. Djurskyddoföreningar nied lisa talrifa' bet har ett: belopp af. 75 kr, lemuatsjör - An t och VU - ot | 8 t 2 N A g “i i 1 i CH öd fd 41 | *] 4 RS ARA TVT RSA 23 o 65-08 - 1-3 JB ” P4 > Tt 4 at = 2. = 2.52 LE POR CREE
Texten är automatiskt avläst ur skanningen. Gammal tryckstil ger
ibland felaktiga tecken.